Bet. 1973:FiU2

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:7 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1973-01-31
Källa: data.riksdagen.se

Finansutskottets betänkande nr 2 år 1973

FiU 1973:2

Nr 2

Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 7 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956: 236) jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 7 har Kungl. Majit (handelsdepartementet) före- slagit riksdagen att godkänna Kungl. Maj:ts förordnande den 21 decem- ber 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen.

Den 21 december 1972 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1972: 807) om tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956: 236). 1 kungörel- sen förordnades, med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisreglerings- lagen, att 2—4, 6, 8 och 9 §§ samma lag skulle äga tillämpning till och med den 20 december 1973.

Med stöd av 3 § prisregleringslagen har Kungl. Maj:t den 21 decem- ber 1972 utfärdat kungörelse (1972: 808) om prisstopp. Prisstoppet avser vissa viktigare livsmedel, nämligen kött, fläsk och charkuterivaror, mjölk, grädde och ost.

Bakgrunden till beslutet om prisstopp redovisas i propositionen på följande sätt. Under tiden januari—november 1972 steg prisnivån i kon- sumentledet med i genomsnitt 4,7 %. Priserna i dagligvaruhandeln, dvs. främst livsmedelspriserna, steg väsentligt snabbare, nämligen med 7,4 %, varav 3,0 procentenheter kan hänföras till jordbruksregleringen. I början av december träffades uppgörelse om priser på jordbrukspro- dukter från den 1 januari 1973. Detta skulle leda till höjningar av kon- sumentpriserna på främst mjölk, ost, kött och fläsk. Regeringen fann, att en ytterligare höjning av livsmedelspriserna utöver den förhållandevis kraftiga prisstegring, som redan tidigare ägt rum, skulle leda till en höj- ning av konsumentprisnivån, som särskilt med hänsyn till barnfamiljer och låginkomsttagare inte kunde godtas.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner.

1973: 66 av herr Levin (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att prisstoppet på livsmedel avvecklas senast den 1 juli 1973.

1973: 124 av herr Levin (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att de statliga taxorna ej bör få höjas före den 1 juli 1975.

1973: 987 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksda- gen i anledning av propositionen nr 7 hemställer hos regeringen att till-

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 2

FiU 1973:2

lämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla varor och tjänster.

1973: 1037 av herr Kronmark m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att prisstoppet på vissa livsmedel ej bör förlängas efter den 1 juli 1973.

I motionen 1973: 66 anförs att prisstopp är en föga effektiv prisregulator som i sig rymmer åtskilliga olägenheter och orättvisor. Enligt motionären kan en så ensidig åtgärd som ett prisstopp få synnerligen negativa och orättvisa följder för det led inom näringslivet som drabbas. Med hänvisning till en av motionären väckt motion om avveckling av moms på livsmedel föreslås riksdagen besluta att prisstoppet på livsmedel avvecklas senast den 1 juli 1973.

I motionen 1973: 124 anförs att taxeökningarna är väsentligt större än prisökningarna i allmänhet och att de statliga verken gått i spetsen för utvecklingen. Mot den bakgrunden är det motiverat att verka för ett taxestopp och påyrka rationaliseringar och effektivare organisation inom verken i syfte att hålla kostnaderna nere.

I motionen 1973: 987 anför motionärerna att prisstoppet enligt deras mening blivit alltför begränsat till sin omfattning. Kraftiga prisstegringar har förekommit såväl inom det s. k. dagligvaruområdet som inom andra konsumtionsområden. En politik måste föras som gör slut på prisstegringarna. Första steget i en sådan politik är en utvidgning av prisstoppet så att det inte enbart gäller vissa baslivsmedel utan alla varor.

I motionen 1973: 1037 anförs att konsumentprisnivåns utveckling i Sverige inte varit ogynnsammare än i andra länder. Snarare har det varit tvärtom. Beslutet om prisstopp på vissa jordbruksreglerade varor synes från den utgångspunkten vara tillkommet mera av politiska än av ekonomiska skäl. Prisstoppet torde också komma att medföra att prisrelationerna mellan prisstoppade och andra varor förändras.

Det finns dock, anför motionärerna, orsak att söka angripa prisutvecklingen för vissa viktiga livsmedel, eftersom i första hand barnfamiljer och låginkomsttagare drabbas hårt. De föreslår därför att den budgetfinansiering på 223 milj. kr. — räknat per kalenderår 1973 — som föreslagits i proposition, skall gälla till den 30 juni, vilket innebär att kostnaderna för statsverket kan nedbringas till 110 milj. kr. Från den 1 juli 1973 vill motionärerna skapa utrymme för jordbruksavtalet att gälla enligt riksdagens tidigare fattade beslut genom att slopa momsen på konsumtionsmjölk och grädde.

Utskottet

Allmänna prisregleringslagen är en fullmaktslag, som under vissa förutsättningar ger Kungl. Maj:t möjlighet att införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i 1 §. Para -

FiU 1973: 2

grafens första och andra stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs, att Kungl. Maj:t kan förordna om tilllämpning av lagens bestämmelser även i det fall att av annan orsak än krig eller krigsfara betydande fara har uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket. Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av nästkommande session. Om riksdagen inte inom två månader från det underställningen skedde gillar förordnandet, är detta förfallet.

Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 §§ prisregleringslagen. Enligt 3 § kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer förordna om stoppris på viss förnödenhet eller tjänst. Detta innebär, att den som frivilligt säljer förnödenheten eller frivilligt utför tjänsten inte utan tillstånd får överskrida det pris, vilket han tilllämpade den dag som anges i förordnandet. Föreskrift om stoppris skall gälla för viss tid, högst sex månader. Tiden kan förlängas, varje gång mod högst sex månader. Om ett gällande stoppris finnes vara högre än som kan anses skäligt, kan föreskrift meddelas om skälig sänkning av priset (3 § 2 morn.).

Enligt nu föreliggande uppgifter från pris- och kartellnämnden steg den allmänna prisnivån i konsumentledet under år 1972 med ca 5,1 %. I dagligvaruhandeln steg priserna med 7,9 %. Av denna höjning kan 3,0 procentenheter hänföras till effekter av jordbruksavtalet. Prisstoppet omfattar en dryg fjärdedel av konsumtionen av s. k. dagligvaror.

Utskottet har intet att erinra mot de i propositionen anförda motiven för tillämpning av prisregleringslagen och det införda prisstoppet. Genom sin tyngd i hushållsbudgeten har livsmedelspriserna stor betydelse för den allmänna prisnivåns utveckling. Prishöjningar på livsmedel spelar sålunda en betydande roll i den allmänna debatten. Inte minst härigenom föreligger risk för att prisstegringar på livsmedel utlöser kompensationskrav och prisstegringstendenser på andra områden. Genom att huvudparten av kompensationen till jordbrukarna nu föreslås överförd i andra former än genom höjda priser på dagligvaror undviks också vissa sekundära prisstegringseffekter i senare led av distributionskedjan till konsumenterna. Från stabiliseringssynpunkt bör detta få gynnsamma verkningar.

Utskottet är väl medvetet om att prisstopp inte kan ersätta de traditionella stabiliseringspolitiska medlen. Prisreglerande åtgärder kan emellertid i vissa lägen ge rådrum för att överväga andra åtgärder som kan komma i fråga för att håUa tillbaka prisstegringarna. Ett begränsat prisstopp på vissa nyckelvaror kombinerat med andra åtgärder kan också som redan nämnts vara verkningsfullt för att hejda en befarad prisstegringsprocess.

Utskottet tillstyrker sålunda att riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts

FiU 1973: 2

förordnande den 21 december 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen.

I motionen 1973: 66 föreslås riksdagen besluta att prisstoppet på livsmedel avvecklas senast den 1 juli 1973. Riksdagen kan upphäva prisstoppet genom att ogilla Kungl. Maj:ts förordnande om tillämpning av allmänna prisregleringslagen. Yrkande härom har inte framställts. Omfattningen av och formerna för prisregleringen ankommer enligt lagen på Kungl. Maj:t att fastställa. Om riksdagen vill påverka prisregleringen torde detta lämpligen böra ske genom att riksdagen uttalar sig i viss riktning.

I motionen 1973: 1037 begärs ett riksdagens uttalande att tiden för prisstoppet icke skall förlängas. Kungl. Maj:ts kungörelse (1972: 808) om prisstopp på vissa livsmedel gäller till utgången av juni 1973. Enligt utskottets mening är det i enlighet med vad som anförts i propositionen rimligt att prisstopp på livsmedel kan gälla även efter juni månads utgång så att effekterna per den 1 juli 1973 av gällande jordbruksavtal kan täckas på motsvarande sätt som föreslås ske från årets början.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen 1973: 1037 liksom till motionen 1973: 66.

I motionen 1973: 124 begärs att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna att de statliga taxorna ej bör få höjas före den 1 juli 1975. Nu gällande prisstopp avser vissa livsmedel. Om den situationen skulle uppkomma att av samhällsekonomiska skäl prisstoppet eller annan form av prisreglering anses böra utvidgas till fler konsumtionsområden torde liksom vid tillämpningen av allmänna prisregleringslagen hösten 1970 frågan om reglering av statliga taxor få tas upp till prövning.

För närvarande framstår emellertid frågan om utvidgning av prisstoppet till samtliga varor och tjänster inte som aktuell. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t liksom hittills följer utvecklingen på pris- och taxeområdet med största uppmärksamhet och föranstaltar om åtgärder, om så skulle bedömas erforderligt.

Med vad nu anförts har utskottet tagit ställning till yrkandena i motionerna 1973: 124 och 987. Yrkandena avstyrks.

Den föreslagna formen för ersättning till jordbrukarna under år 1973 beräknas i propositionen 1973: 6 medföra en ökning av statens utgifter med ca 360 milj. kr., som finansutskottet anser erforderligt att kompensera med finanspolitiska åtgärder. Skatteutskottet behandlar förslag härom.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förordnande den 21 december 1972 om tillämpning av allmänna prisregleringslagen,

2. att riksdagen avslår motionen 1973: 66,

3. att riksdagen avslår motionen 1973: 1037 såvitt nu är i fråga,

4. att riksdagen avslår motionen 1973: 124,

5. att riksdagen avslår motionen 1973: 987.

F1U 1973: 2 5

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning. Stockholm den 31 januari 1973

På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Möller (fp), Josefsson i Halmstad (s), Fågelsbo (c), Brundin (m), fru Thorsson (s) och herr Gadd

(s).

Reservationer

1. beträffande ärendets bordläggning av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (m) som med följande motivering hemställer att ärendet icke bör avgöras efter endast en bordläggning:

”Riksdagens handläggning av föreliggande frågor har forcerats på ett sätt som enligt vår mening förhindrat en grundlig och samordnad utskottsberedning. Att därtill driva fram en exceptionellt snabb behandling i kammaren — utan att vägande skäl därför föreligger — anser vi ej bör komma i fråga.”

2. beträffande utskottets motivering av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (m) som anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet har” och på s. 4 slutar med ”förslag härom” bort ersättas med text av följande lydelse:

”Om ett fullföljande av jordbruksavtalet med kompensation till jordbrukarna fått ge utslag i höjda livsmedelspriser skulle prishöjningen ha skett per 1/1 1973 motsvarande drygt 1 procent av priserna inom dagligvaruhandeln. Utskottet finner det tveksamt om en sådan prisökning — jämförd med nyssnämnda prisstegring inom samma område med 7,9 procent under 1972 — kan anses fylla de krav som i prisregleringslagen uppställts för dess tillämpning nämligen att 'fara har uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket’. Kungörelsen måste därför anses vara utfärdad på juridiskt och politiskt bräcklig grund.

Utskottet vill också framhålla att det av regeringen tillgripna prisstoppet på vissa livsmedel föranleder icke oväsentliga administrativa svårigheter för att kunna kontrolleras. Vidare leder det till betydande förändringar av de före prisstoppet gällande konkurrensförutsättningarna genom att detaljhandelsföretag med olika sortiment får olika möjligheter att kompensera kostnadsökningar genom prishöjningar på icke prisstoppsomfattade varor. Detta får negativa konsekvenser i första

FiU 1973: 2

hand för den livsmedelshandel som bedrives i kvartersbutiker och glesbygdsbutiker.

Utskottet är också medvetet om att prisstopp inte kan ersätta de traditionella stabiliseringspolitiska medlen. Då emellertid prisreglerande åtgärder av tillfällig karaktär i vissa lägen kan ge rådrum för att överväga andra åtgärder som kan komma ifråga för att hålla tillbaka prisstegringar vill utskottet — trots redovisad tveksamhet — icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förordnande den 21 december om tillämpning av allmänna prisregleringslagen. En ytterligare anledning att trots de juridiska betänkligheterna nu ej motsätta sig att lagen om allmän prisreglering tillämpats är att prisstopp redan utfärdats genom kungl, kungörelse.

I motionen 1973: 1037 begärs ett riksdagens uttalande att tiden för prisstoppet icke skall förlängas efter den 1 juli 1973. I samma motion yrkas också att konsumtionsmjölk och grädde undantages från mervärdeskatt fr. o. m. 1 juli 1973 Denna senare fråga, som gäller formen för uppfyllande av jordbruksavtalets kompensationsregler, behandlas av skatteutskottet. Utskottet finner med hänsyn till de olägenheter som är förknippade med ett längre prisstopp starka skäl tala för att, som motionärerna föreslår, upphäva prisstoppet vid halvårsskiftet. Möjligheter för riksdagen att återkomma till frågan om prisstoppets varaktighet och formen för kompensation till jordbruket föreligger emellertid såväl i samband med den aviserade propositionen om prisregleringen på jordbrukets produkter som i samband med kompletteringspropositionen.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört finner utskottet inte skäl att nu tillstyrka yrkandena i motionerna 1973: 1037 och 1973: 66.

För närvarande framstår emellertid frågan om utvidgning av prisstoppet till samtliga varor och tjänster inte som aktuell. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit liksom hittills följer utvecklingen på pris- och taxeområdet med största uppmärksamhet och föranstaltar om åtgärder, om så skulle bedömas erforderligt.

FiU 1973: 2

7 Med vad utskottet nu anfört har utskottet tagit ställning till yrkandena i motionerna 1973: 124 och 987. Yrkandena avstyrks.

Den koppling som ägt rum mellan fullföljande av jordbruksavtalet och prisstoppet är oegentlig. De har intet med varandra att göra. Den genom trepartiuppgörelsen mellan socialdemokrater, centerpartiet och folkpartiet föreslagna formen för kompensation till jordbrukarna under året 1973 beräknas i propositionen 1973: 6 medföra en ökning av statens utgifter med ca 360 miljoner kronor. Mot bakgrund av den kvardröjande arbetslösheten och den låga aktiviteten i den svenska ekonomin finns enligt utskottets mening ej skäl att genom nya skatter finansiera den del av dessa utgifter som faller på innevarande budgetår. Huruvida särskilda finanspolitiska åtgärder erfordras för utgiftstäckning för budgetåret 1973/74 kan inte bedömas i dag. Bedömningen härav bör rimligen anstå till riksdagens behandling av kompletteringspropositionen. ”

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730045