Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973 58 med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236), m. m., såvitt avser ändringar i prisregleringslagen jämte motioner
Finansutskottets betänkande nr 20 år 1973
FiU 1973:20
Nr 20
Finansutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973 58 med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236), m. m., såvitt avser ändringar i prisregleringslagen jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1973:58 har Kungl. Maj:t (handelsdepartementet) såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236).
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse: Förslag till
Lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236)
Härigenom förordnas i fråga om allmänna prisregleringslagen
(1956:236),
dels att 1, 10, 17 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—9 §§ träda i tillämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen upphävas.
Har av annan orsak uppkommit Har av annan orsak uppkommit
betydande Vara för allvarlig steg- fara för allvarlig prisstegring inom
ring av allmänna prisläget inom riket på viktigare varu- eller tjäns riket,
äger Konungen förordna att teområde, äger Konungen förord vad
i 2-9 §§ stadgas, helt eller na att vad i 2-9 §§ stadgas, helt
delvis, skall under viss tid, högst eller delvis, skall under viss tid,
1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 20
FiU 1973:20
2 Nuvarande lydelse
ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.
Föreslagen lydelse
högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.
Under tid, då bestämmelse i 2—9 §§ äger tillämpning, skola även däremot svarande stadganden i 10—22 §§ tillämpas.
Har någon till myndighet som Konungen bestämmer gjort särskild utfästelse om högsta pris, som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst, eller eljest om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst, må utfästelsen ej frångås utan myndighetens tillstånd.
3 b §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss tjänst ej må utan tillstånd höja priset pä förnödenheten eller tjänsten förrän viss tid efter det att han hos myndighet gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Tiden må bestämmas till högst en månad.
Den som meddelat föreskrift enligt första stycket äger bestämma hos vilken myndighet anmälan skall göras och på vilken myndighet det skall ankomma att pröva fråga om tillstånd att vidtaga prishöjning utan hinder av föreskriften.
FiU 1973:20
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Den som vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst uppsåtligen begär eller mottager vederlag efter högre pris än som är medgivet i föreskrift eller tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, så ock den som för förnödenhet eller tjänst, vilken han avser att utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller som han, yrkesmässigt eller eljest, avser att mot vederlag överlåta till annan, uppsåtligen betalar eller erbjuder sig att
betala sadant högre pris, dömes till månader.
Till enahanda straff dömes den, som uppsåtligen bryter mot 5 eller 6 § eller mot föreskrift eller villkor som avses i 4, 7 eller 9 §.
Har någon förövat gärning, som enligt 10-13 §§ är belagd med straff, skall han, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, förpliktas att till kronan utgiva värdet av avtalat eller uppburet vederlag eller, om synnerliga skäl giva anledning därtill, viss del av vederlaget.
20 Talan mot beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 4 eller 8 § föres hos Konungen genom besvär. Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1 Senaste lydelse 1971:1160
dagsböter eller fängelse i högst sex
Till enahanda straff dömes den som uppsåtligen bryter mot 3 a, 5 eller 6 § eller mot föreskrift eller villkor som avses i 3 b, 4, 7 eller 9 §.
§
Har någon förövat gärning, som enligt 10-13 §§ är belagd med straff, skall han, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, förpliktas att till kronan utgiva värdet av avtalat eller uppburet vederlag. Det värde som skall utgivas må dock nedsättas, om skäl därtill föreligger.
§'
Talan mot beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 3 a, 3 b, 4 eller 8 § föres hos Konungen genom besvär. Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.
1973.
1 propositionen läggs även fram förslag om ändrad organisation av statens pris- och kartellnämnd och om anslag till nämnden. Detta förslag har hänvisats till näringsutskottet.
Under de senaste åren har vid ett par tillfällen uppstått behov av att tillgripa prisreglering i situationer på vilka prisregleringslagens nuvarande formuleringar möjligen inte utgör en helt adekvat beskrivning, anför departementschefen, och syftar på de tillfällen i augusti 1970 och i december 1972 då regeringen beslutade att prisregleringslagen skulle
1* Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 20
FiU 1973:20
tillämpas och att prisstopp av viss omfattning skulle införas. Besluten om prisreglering godkändes i båda fallen av riksdagen. De förslag som läggs fram i propositionen innebär att lagens formulering närmare anpassas till den praxis som sålunda redan godtagits av riksdagen.
Huvudtanken i den promemoria som ligger till grund för propositionen (DsH 1972:4) är att en till både tiden och omfattningen begränsad prisreglering kan vara värdefull som ett instrument i stabiliseringspolitiken. Flera skäl anförs för denna ståndpunkt. Sålunda kan prisstegringarna genom en reglering stoppas med omedelbar verkan, och därmed skapas en tidsfrist för valet av de ekonomisk-politiska medel som kan behöva sättas in mot de bakomliggande orsakerna till prishöjningarna. En temporär reglering kan också på längre sikt verka dämpande på prisutvecklingen genom att dels begränsa eventuella kompensationskrav i kommande löneförhandlingar, dels påverka förväntningar om fortsatt prisstegring. Särskilt påvisas i promemorian fördelarna med att på ett tidigt stadium i en konjunkturuppgång ingripa mot prisstegringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden. Ett sådant tidigt ingripande kan begränsa risken för spridning av prishöjningar och bryta förväntningarna om fortsatt prisstegring. Det betonas i promemorian att diskussionen gäller prisreglering som ett led i stabiliseringspolitiken. Det framhålls att prisregleringar i allmänhet är verkningslösa och t. o. m. kan vara olämpliga, när den bakomliggande kostnadsutvecklingen inte sammanhänger med rubbningar i den samhällsekonomiska balansen.
Departementschefen delar uppfattningen att en både till tiden och omfattningen begränsad prisreglering i vissa situationer kan vara lämplig som ett led i stabiliseringspolitiken.
Det görs i vissa avstyrkande yttranden över promemorian gällande att den föreslagna uppmjukningen av förutsättningarna för lagens tillämpning strider mot den svenska grundsynen på samhällets verksamhet i fråga om prisbildningen, nämligen att konkurrensfrämjande åtgärder och prisövervakning är effektivare än direkt reglering. Dessa invändningar finner departementschefen inte berättigade. När tanken på prisreglering avvisats i olika sammanhang under efterkrigstiden, har frågan gällt en permanent priskontroll av den typ som fanns under kriget och åren närmast därefter. Vad frågan nu gäller är prisregleringar av en annan typ, nämligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringspolitiken. Det finns ingenting som tyder på att sådana ingrepp skulle medföra olägenheter av det slag som kan följa av en mera permanent priskontroll. Inte heller står de i motsättning till strävandena att främja en sund och effektiv konkurrens i näringslivet. Detta arbete bör även framgent bedrivas med all möjlig kraft.
Vad som nu anförts, heter det i propositionen, förutsätter naturligtvis att prisreglering liksom hittills tillgrips endast i undantagsfall. Departementschefen instämmer således i de remissuttalanden som understryker att även den typ av prisreglering som här diskuteras bör tillämpas mycket restriktivt.
Det är klart, heter det vidare i propositionen, att också prisregleringar
FiU 1973:20
av detta slag kan ha vissa nackdelar. Vid remissbehandlingen har bl. a. anförts att en utvidgad möjlighet till prisreglering i vissa lägen kan skapa förväntningar om att reglering skall införas och därigenom i och för sig driva upp takten i prisstegringen. Det kan inte bestridas att sådana risker finns. Deras betydelse bör dock inte överdrivas, eftersom de prisreglerande åtgärderna kan ges retroaktiv verkan. Riskerna är inte så allvarliga, att man på grund av dem bör avstå från att skaffa möjligheter för samhället att använda prisreglering för att motverka en inflatorisk utveckling.
Vad gäller formerna för sådana prisingrepp som här diskuteras, anför departementschefen att i första hand torde komma i fråga kortvariga prisstopp inom ett eller flera varu- eller tjänsteområden.
Regler om prisstopp finns redan i prisregleringslagen och någon anledning att nu ändra dem finns inte. Den andra huvudform för prisreglering som lagen medger, fastställande av högstpris, torde sällan bli aktuell vid kortvariga regleringar. Inte heller i fråga om denna regleringsform finns något behov av lagändring i detta sammanhang. Lagen innehåller också bestämmelser om kompletterande regleringsåtgärder, såsom etableringskontroll, tvångskartellisering m. m. Det ligger i sakens natur att åtgärder av denna typ inte är avsedda att tillämpas vid de begränsade prisregleringar det här gäller. Departementschefen anser det dock inte nödvändigt eller lämpligt att formellt göra undantag för dem. Detta skulle nämligen innebära att olika förutsättningar fick ställas upp för skilda typer av regleringsåtgärder. Av samma anledning utesluter den utvidgade fullmakt för Kungl. Majit som här föreslås inte att ingrepp kan ske även på andra varu- eller tjänsteområden än sådana där prisutvecklingen föranlett förordnandet om tillämpning av lagen. Visar den iakttagna prisutvecklingen att det finns behov av att ingripa även på andra områden bör så kunna ske. Det bör liksom hittills ankomma på Kungl. Majit att, när lagen över huvud taget är tillämplig, bestämma vilken av de i lagen angivna åtgärderna som skall väljas. 1 propositionen erinras om att riksdagen alltid får tillfälle att inom kort tid granska vidtagna åtgärder.
I vissa fall kan det vara lämpligt och tillräckligt att använda mindre ingripande åtgärder än de som lagen nu medger. 1 promemorian föreslås därför att lagen kompletteras med regler om två nya former för prisingrepp. Den ena innebär att prismyndigheten kan träffa straffsanktionerade överenskommelser med företagare om vilket pris som skall tillämpas, den andra att föreskrift kan ges om att prishöjning inte får vidtas, förrän viss tid efter det att den anmälts till myndighet.
I anledning av att konjunkturinstitutet anfört att de två nya formerna för prisingrepp (§ 3 a och 3 b) inte bör utnyttjas för att successivt skärpa en prisreglering — eftersom detta skulle kunna påskynda en pågående inflatorisk utveckling — instämmer departementschefen i att vissa risker av detta slag kan finnas och bör beaktas vid tillämpningen. Däremot anser han det inte lämpligt att på det sätt som institutet föreslår formellt inskränka möjligheterna att använda vissa regleringsformer.
Lagförslaget innebär också att nuvarande regler om skyldighet att vid
FiU1973:20
brott mot lagen utge värdet av avtalat eller uppburet vederlag jämkas i enlighet med ett förslag som lagts fram i promemorian. Detta förslag har inte föranlett någon erinran från remissinstanserna.
Motionerna
1 detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anledning av propositionen väckta motioner
1973:1652 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att rikdagen
1. måtte avslå propositionen 1973:58, i vad den avser ändring i prisregleringslagen,
2. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående inflationens orsak och verkan samt åtgärder för att begränsa densamma,
1973:1655 av herr Löfgren m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen
1. avslår propositionen 1973:58, i vad den avser ändring i prisregleringslagen, samt
2. hos Kungl. Maj:t begär att en utredning om inflationsbekämpande åtgärder tillsätts skyndsamt,
1973:1656 av herr Magnusson i Borås (m) vari hemställs
att riksdagen avslår Kungl. Maj.ts förslag till lag om ändring i lagen om allmän prisreglering (1956:236),
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att överse de ekonomisk-politiska metoderna för att bemästra inflationen samt i samband därmed överse gällande prisregleringslag,
1973:1657 av herr Regnéll m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
A. att avvisa förslaget i propositionen 1973:58 med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236),
B. att för sin del antaga ett motionen bifogat förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen, samt
1973:1659 av herrar Sjönell (c) och Nilsson i Tvärålund (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1973:58 beslutar, att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala nödvändigheten av en restriktiv användning av prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument i enlighet med vad som har anförts i motionen.
Det vid motionen 1973:1657 fogade lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag till
Lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236)
Härigenom förordnas i fråga om allmänna prisregleringslagen (1956:236),
att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
FiU 1973:20
7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Kommer riket i krig, skola förordnandet av Konungen
upphävas.
Har av annan orsak uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket, äger Konungen förordna att vad i 2-9 §§ stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet skall inom en månad i fall som nu avses.
Har av annan orsak uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket, äger Konungen förordna att vad i 2—9 §§ stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Har inom riket på viktigare varueller tjänsteområde uppkommit betydande fara för allvarlig prisstegring, äger Konungen på motsvarande sätt förordna, att på dessa områden vad i 2-9 §§ stadgas, helt eller delvis, skall äga tillämpning. Förordnandet skall inom en månad i fall som nu avses.
Under tid, då bestämmelserna i 2-9 §§ äger tillämpning, skola även däremot svarande stadganden i 10—22 §§ tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
1 motionen 1973:1652 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) framhålls de negativa effekter som ofta följer med prisregleringar. Det föreligger sålunda stor risk för att en prisreglering snedvrider konkurrensförhållandena. Prisstopp medför också stor risk för att varusortimentet minskas genom att företagen tvingas sluta tillverka och sälja produkter med dålig lönsamhet som inte kan kompenseras med prishöjningar. Detta medför i sin tur att konsumenternas valmöjligheter begränsas. Levnadskostnaderna kan till och med stiga av denna anledning.
Motionärerna understryker de stora riskerna ur rättssäkerhetssynpunkt och de orättvisor som de menar alltid måste följa av administrativa ingrepp i företagens interna angelägenheter. En prisreglering för vissa varugrupper leder vidare till att företagen inte alltid kan genomföra de prissänkningar som under normala förhållanden skulle ske. Prisreglering får således den konsekvensen att prisrörligheten minskar och detta gäller både prishöjningar och prisminskningar.
Motionärerna understryker att de ovan relaterade nackdelarna med prisreglering främst är giltiga om regleringen är långvarig. Men även kortvariga prisregleringar kan få negativa bieffekter om de tillämpas ofta och således får utgöra ett normalt inslag i den ekonomiska politiken.
Från allmän rättssäkerhetssynpunkt torde de två §§ 3 a och 3 b vara
FiU 1973:20
tveksamma samtidigt som arbetsbördan för berörda företag kommer att öka.
Inflationen är emellertid brännande. Eftersom inflationen, dess orsak och verkan samt åtgärder för att begränsa densamma inte har ingående analyserats på åtskilliga år, anser motionärerna att en statlig utredning skall tillsättas med syfte att göra en sådan undersökning på grundval av dagens situation.
I motionen 1973:1655 av herr Löfgren m. fl. (fp) anförs att prisstegringarna i Sverige de senaste åren varit häftigare än någon gång sedan Koreakriget. Man kan gå endera av två vägar för att bekämpa prisstegringarna, konkurrensvägen eller regleringsvägen. Den senare är behäftad med stora nackdelar. Fri och effektiv konkurrens i förening med ekonomisk-politiska åtgärder är att föredra. Motionärerna yrkar därför avslag på propositionen.
Det tycks råda bred enighet bland löntagarna om att det behövs mer beslutsamma åtgärder än hittills för att komma till rätta med inflationen och dess skadeverkningar. Motionärerna anser det angeläget att en skyndsam och stor inflationsutredning kommer till stånd. Ett sådant större sammanhang är också rätta platsen för att överväga ev. mindre justeringar i den gällande prisregleringslagen.
1 sammanhanget hänvisas också till en begäran av herr Helén m. fl. (fp) i motionen 1973:1470 om översyn av den svenska konkurrenslagstiftningen.
Motionärerna sammanfattar sin uppfattning på följande sätt:
1. Prisstegringar bör bekämpas med andra medel än osäkra, tvivelaktiga och tillfälliga regleringar som inte angriper grundorsakerna.
2. I likhet med bl. a. NO, KF och LRF avvisar vi förslaget om ändringar i prisregleringslagen.
3. I stället begär vi en parlamentarisk utredning med företrädare för arbetsmarknadens parter, som skyndsamt skall ta itu med inflationen och dess skadeverkningar.
I motionen 1973:1656 av herr Magnusson i Borås (m) anförs att nu gällande prisregleringslag är en undantagslagstiftning avsedd för krissituationer. Ingenting har, sedan lagen antogs av riksdagen 1956, inträffat som föranleder en ändring av detta förhållande. Den departementspromemoria, som ligger till grund för propositionen om ändring av prisregleringslagen, har från det stora flertalet remissinstanser utsatts för mycket skarp kritik. Mot denna bakgrund anser motionären det inte möjligt att tillstyrka förslaget i proposition nr 58 om ändring i prisregleringslagen.
Däremot anser han att dessa frågor bör göras till föremål för en allsidig utredning. Utredningen bör ha som huvuduppgift att studera inflationens orsaker och lämpliga metoder att bemästra penningvärdeförsämringen. Den bör också få i uppdrag att överse prisregleringslagen och dess tillämpning.
I motionen 1973:1657 av herr Regnéll m. fl. (m) anförs att de i propositionen föreslagna ändringarna av 1956 års prisregleringslag kom -
FiU 1973:20
mer att leda till att lagen helt ändrar karaktär. De föreslagna lagändringarna går mycket längre än till en anpassning av lagtexten till den
lagtillämpning, som riksdagen har bifallit. Kungl. Maj:ts rätt att tillgripa prisstopp blir utomordentligt vidsträckt och kommer i realiteten knappast att vara underkastad annan begränsning än vad som kan följa av
riksdagens prövning. Att medge regeringen en så vidsträckt rätt att
ingripa i prisbildningen genom prisreglerande åtgärder under fredstid strider, enligt motionärernas uppfattning, mot de grundläggande principerna om näringsfrihet och fri konkurrens, som är grunden för den svenska ekonomin.
Motionärerna anser sig emellertid inte kunna generellt förkasta prisstopp som ett ekonomisk-politiskt instrument. Moderata samlingspartiet har dels 1970 och dels i år i riksdagen funnit ett tillstyrkande av de av regeringen företagna prisreglerande åtgärderna ofrånkomligt. Prisregleringar skall emellertid även fortsättningsvis vara krisinstrument, som inte tillgrips under normala förhållanden. För att kunna tillämpas skall lagen även fortsättningsvis förutsätta ”betydande fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket”.
I enlighet med tidigare ställningstaganden i riksdagen anser motionärerna emellertid att situationer kan uppkomma, då prisingripanden på begränsade varu- eller tjänsteområden kan vara motiverade. De finner det rimligt att ett tillägg görs till prisregleringslagen, som klart medger denna möjlighet. Det bör emellertid markeras, att även sådana begränsade prisingripanden måste ses som extraordinära åtgärder, avsedda endast för krissituationer. Detta kan ske genom att formuleringen får en med det allmänna prisstoppsfallet parallell formulering.
Det bör även betonas, att prisstegringar som är en direkt följd av avtal mellan arbetsmarknadens parter eller liknande typer av avtal inte kan motivera en tillämpning av prisregleringslagen varken totalt eller på enskilda sektorer. Det bör också fastslås, att prisstopp inte bör tillgripas mot prishöjningar, som är direkt orsakade av t. ex. prishöjningar på de internationella råvarumarknaderna.
Konstruktionen med överenskommelse om högstapris förefaller motionärerna att vara en helt onödig utbyggnad av förefintliga bestämmelser. Någon anledning för ett företag att ingå en sådan överenskommelse torde inte föreligga, om det inte kan befaras att myndigheterna i annat fall tillgriper prisstopp eller förordnar om högstapris. Föreligger den situationen att prisregleringslagen är tillämplig och vederbörande myndighet bedömer ett förordnande om högstapris lämpligt, skall ett sådant förordnande utfärdas. Bedöms det däremot inte såsom lämpligt att förordna om högstapris, finns det ingen anledning att skapa ett system enligt vilket ”någon” förmås att göra utfästelser om högsta pris.
Vad slutligen gäller förslaget om skyldighet att anmäla prishöjning i viss tid innan sådan träder i kraft, kan motionärerna heller inte se att en sådan bestämmelse skulle vara ändamålsenlig. Risken är i stället stor att ett förordnande om sådan anmälningsplikt tas som signal för kommande prisstopp och därigenom utlöser eller påskyndar en inflatorisk utveckling.
FiU 1973:20
10 I motionen 1973:1659 av herrar Sjönell (c) och Nilsson i Tvärålund (c) anges syftet med den föreslagna förändringen vara att göra prisregleringen mera användbar som instrument i stabiliseringspolitiken. I propositionen betonas särskilt angelägenheten av att kunna ingripa mot prisstegringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden i ett tidigt skede av en konjunkturuppgång för att på det sättet hindra att prisstegringarna sprider sig till ett större område. Även om det här således rör sig om en annan typ av prisreglering än den s. a. s. traditionella, finns det enligt motionärernas uppfattning anledning framhålla de risker för snedvridningseffekter, som alltid följer med regleringar av detta slag. Även ett kortvarigt prisstopp på ett begränsat område kan således negativt påverka bl. a. konkurrensförhållanden och varusortiment. Dessa förhållanden talar för att prisregleringsinstrumentet även i fortsättningen används mycket restriktivt.
Yttrande
Näringsutskottet, som beretts tillfälle yttra sig över de i propositionen föreslagna nya formerna för kontroll över företagens prispolitik m. m. samt därtill hörande motioner, har i sitt yttrande (NU 1973:2 y, se bilaga 1) ingen erinran mot den föreslagna ändringen i lagen. De nya instrument för prisreglering som införs ger möjlighet att ingripa mot prisstegringar på ett mera nyanserat sätt än som nu kan ske. Detta bedömer utskottet som värdefullt. Utskottet understryker vikten av att vid tillämpning av regleringsåtgärderna företagen inte i onödan belastas med administrativa svårigheter.
Till yttrandet har fogats två avvikande meningar, den ena (fp, m) innebärande tillstyrkan av motionen 1973:1657 och den andra (c) innebärande tillstyrkan av motionen 1973:1659.
Utskottet
Rimlig prisstabilitet har av statsmakterna angetts vara ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. En rad ekonomisk-politiska medel kommer till användning för att åstadkomma den åsyftade stabiliteten: näringspolitik i strikt mening, aktiv konjunkturpolitik, arbetsmarknadspolitik, finanspolitik osv. På prisområdet är huvudlinjen konkurrensfrämjande åtgärder, prisövervakning och konsumentpolitiska åtgärder.
Prisregleringslagen är en beredskapslag. Den är i fredstid tillämplig endast efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Sådant förordnande skall inom viss tid underställas riksdagen för godkännande.
Kungl. Maj:t har förordnat om tillämpning av lagen vid två tillfällen, nämligen i augusti 1970 och i december 1972. Vid det förra tillfället infördes med stöd av lagen först prisstopp på livsmedel och senare allmänt prisstopp. Detta mjukades efter hand upp och tillämpningen av lagen upphörde vid årsskiftet 1971—72. Nu gällande prisreglering avser
FiU 1973:20
vissa livsmedel. Tillämpningen av lagen har vid båda tillfällena godkänts av riksdagen genom enhälliga beslut (BaU 1970:75, FiU 1973:2).
Utskottet övergår nu till att behandla förslaget till lagändring i propositionen samt de i motioner väckta yrkandena.
I motionerna 1652, 1655 och 1656 yrkas avslag på förslaget i propositionen om ändring i allmänna prisregleringslagen. Motionärerna vill hänskjuta frågorna till en utredning om inflationens problem.
Utskottet har haft anledning behandla frågor om prisstegringarnas orsaker och åtgärder för att motverka dem upprepade gånger i sammanhang med den allmänna ekonomiska politiken, senast i FiU 1973:1 (s. 15 ff). Riksdagen har därvid på utskottets hemställan avvisat förslag om att basera åtgärder mot prisstegringar på de premisser som anförs i motionen 1655. Allmän enighet synes för övrigt i det sammanhanget ha rått om att man bör eftersträva en balanserad användning av olika ekonomiskpolitiska medel. Propositionens förslag är ett steg i denna riktning. Till mer övergripande frågor inom stabiliseringspolitiken har utskottet anledning återkomma senare under sessionen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som nu anförts motionerna 1652, 1655 och 1656 i vad avser utredning om åtgärder mot inflationen.
I det föregående har utskottet poängterat betydelsen av att samhället förfogar över ett brett register av åtgärder för att motverka prisstegringarna. En mer flexibel användning av prisreglering som instrument kan därvid inte undgå att bli föremål för intresse. Även i en rad andra länder har på senare år skilda former av prisreglering kommit till användning för att komplettera andra ekonomisk-politiska åtgärder för att hejda eller motverka snabba prisstegringar. 1 en OECD-rapport sammanfattas erfarenheterna härav så, att prisreglering i ett stort antal fall kommit att utgöra ett nyttigt bidrag till antiinflationspolitiken.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte se något skäl att uppskjuta ett ställningstagande till propositionen i avvaktan på en utredning om åtgärder mot inflationen. Yrkandena om avslag på propositionen, som med denna motivering ställs i motionerna 1652, 1655 och 1656, bör sålunda avvisas av riksdagen.
Även i motionen 1657 yrkas avslag på den i propositionen föreslagna lagändringen. Motionärerna anser dock i enlighet med tidigare ställningstaganden i riksdagen att situationer kan uppkomma då prisingripanden på även begränsade varu- eller tjänsteområden kan vara motiverade. De finner det rimligt att tillägg görs i prisregleringslagen som medger detta, men vill att det av formuleringen skall framgå att sådana prisingripanden är att se som extraordinära åtgärder. I sitt förslag till lagtext föreslår motionärerna en med nuvarande lagtext parallell formulering av villkoret för tilläggets ikraftsättande, nämligen att betydande fara för allvarlig prisstegring skall ha uppkommit på området ifråga. Motionärerna yrkar vidare avslag i fråga om de nya former för kontroll av företagens prispolitik som föreslås i propositionen (3 a och 3 b §§).
FiU 1973:20
12 Vad först gäller huruvida betydande fara eller endast fara för allvarlig stegring av prisläget skall utgöra grund för att sätta prisregleringslagen i kraft i de lägen varom nu är fråga, kan utskottet inte finna skillnaden vara särskilt stor. Innebörden i förslaget i propositionen är ju att man skall kunna ingripa på ett så tidigt stadium att faran visserligen är uppenbar, men kanske ännu inte påvisbar. Graden av fara är sålunda i första hand en fråga om den bedömning man har av prisutvecklingen framöver i tiden. Det bör erinras om att Kungl. Majit varje gång lagen sätts i kraft inom kort tid måste begära riksdagens godkännande härav. Som hittills kommer därför riksdagen att få ta ställning till om tillräckliga motiv förelegat att tillämpa prisreglering. Med det anförda tillstyrker utskottet att lagen på denna punkt ändras i enlighet med förslaget i propositionen.
Vad därefter angår frågan huruvida fara för allvarlig prisstegring jämväl på viktigare varu- eller tjänsteområde bör utgöra tillräcklig grund för att sätta lagen i kraft tillstyrker utskottet att lagen ändras så att denna möjlighet uttryckligen medges. Detta vill även motionärerna i motionen 1657. Förutom att de även i detta fall önskar att betydande fara för allvarlig prisstegring skall föreligga vill de emellertid att det av lagtexten klart skall framgå att de prisreglerande åtgärderna endast får omfatta området eller områdena ifråga.
Utskottet finner det uppenbart att det i fall varom nu är fråga inte finns anledning tillämpa prisregleringen på annat område än där fara för prisstegring föreligger. Däremot kan prisregleringen när lagen är i kraft i vissa lägen behöva utvidgas till att omfatta fler områden än det eller de som inledningsvis framstod som ledande i en befarad prisstegringsvåg. Som redovisas i propositionen syftar lagändringen bl. a. till att i stabiliseringspolitiskt syfte på ett tidigt stadium i en konjunkturuppgång kunna ingripa mot prisstegringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden och på så sätt begränsa risken för spridning av prishöjningar samt bryta förväntningarna om fortsatt prisstegring. I ett sådant förlopp kan självfallet även annat område än det primärt berörda erfordra ingripande. Det synes inte vara nödvändigt att en utvidgning av prisregleringen i dessa situationer skall kräva ett nytt förordnande om tillämpning av lagen och därmed ny hänvändelse till riksdagen.
Med vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet i motionen 1657 föreslagen ändring av prisregleringslagen och tillstyrker den i propositionen föreslagna ändringen i 1 §. Utskottet har härvid utgått från att det förordade förslaget till lagändring täcker också en situation, där fara för allvarlig stegring av det allmänna prisläget föreligger utan att faran direkt kan hänföras till visst varu- eller tjänsteområde.
I motionen 1657 yrkas avslag även på de föreslagna 3 a och 3 b §§. Utskottet vill mot bakgrund av vad som anförs i motionen erinra om att ingendera av de föreslagna åtgärderna för att påverka företagens prissättning kan komma ifråga med mindre än att prisregleringslagen satts i kraft. Utskottet ser det som en fördel att i så fall även smidigare former för regleringen än exempelvis prisstopp kan komma i fråga. Att lagen
FiU 1973:20
kompletteras på detta sätt är till fördel såväl för konsumenter som för företag. Näringsutskottet har i sitt yttrande av motsvarande skäl som de nu anförda tillstyrkt ändringarna i lagen. Det kan i sammanhanget erinras om att överenskommelser träffades mellan pris- och kartellnämnden och branschorganisationerna i form av bl. a. högsta medgivna marginaltillägg på grund av avtal om nya löner, i samband med att prisregleringslagen var i kraft under perioden 1970—71.
Utskottet tillstyrker att lagen kompletteras med de i propositionen föreslagna 3 a och 3 b §§.
Inte heller mot de föreslagna ändringarna i 10, 17 och 20 §§ har utskottet något att erinra.
I motionen 1659 hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar nödvändigheten av en restriktiv användning av prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument. Vad som begärs i motionen finner utskottet stå i samklang med vad som anförs i propositionen. Där förutsätter departementschefen att prisreglering liksom hittills tillgrips endast i undantagsfall och instämmer i de remissuttalanden som understryker att även den typ av prisreglering som där diskuteras, nämligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringspolitiken, bör tillämpas mycket restriktivt.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1973:1652, 1655 och 1656 samtliga såvitt nu är i fråga och 1973:1657 antar vid propositionen 1973:58 fogat förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236),
2. att riksdagen avslår motionerna 1973:1652, 1655 och 1656 såvitt avser utredning om inflationsbekämpande åtgärder,
3. att motionen 1973:1659 ej föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 april 1973
På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM
Närvarande vid beslutet: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Möller (fp), Fågelsbo (c), Arne Pettersson i Malmö (s), Brundin (m), fru Thorsson (s), herrar Gadd (s), Fridolfsson i Stockholm (m) och Nilsson i Visby (s).
FiU 1973:20
14 Reservationer
1) beträffande ändring i prisregleringslagen av herrar Löfgren (fp), Möller (fp), Brundin (m) och Fridolfsson i Stockholm (m) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”1 det” och på s. 13 slutar med ”mycket restriktivt” bort ha följande lydelse:
Nu gällande lag är utformad som en beredskapslag. Den kan sättas i kraft i krissituationer och vissa därmed jämförbara lägen med betydande fara för allvarlig stegring av allmänna prisläget. I några andra situationer får prisreglering inte tillgripas.
Dessa bestämmelser uttrycker att konkurrensfrämjande åtgärder ansetts vara den väg samhället bör beträda på prisområdet. Utskottet kan inte finna skäl att nu slå in på en annan väg. De principiella invändningar som bl. a. KF anfört i sitt yttrande bör väga tungt. LRF konstaterar i sitt yttrande att under normala förhållanden är ”varje priskontroll en skenlösning som enbart angriper symptomen”.
Den promemoria som ligger till grund för de föreslagna lagändringarna i propositionen kan inte sägas anföra bärande motiv för en ändring av lagen. Som påtalas i konjunkturinstitutets yttrande har inte kunnat påvisas att prisstopp skulle vara en effektiv metod att begränsa prisstegringar. Sannolikt uppnår man endast att prisstegringarna skjuts framåt i tiden.
Härtill kommer de i motionerna 1652, 1655, 1656 och 1657 påtalade riskerna för sämre prisrörlighet nedåt, för minskat eller ändrat varusortiment och snedvridning av produktionen. NO anför i sitt remissyttrande över utredningspromemorian att ”man inte av och till kan införa prisstopp och andra former av prisreglering utan att prisrelationerna snedvrides och näringslivet anpassar sina åtgärder till de ändrade villkoren för företagande”. Dessa problem, vilka utan närmare analys förts åt sidan i utredningen och i propositionen, måste enligt utskottets mening bli föremål för en noggrann bedömning innan en utvidgning av nuvarande möjligheter att tillgripa prisreglering kan tas upp till seriös prövning.
Med hänvisning till det anförda och till de utförliga motiveringarna i motionerna avstyrker utskottet den i propositionen 1973:58 förordade ändringen av lagen.
Någon anledning att nu ta ställning till det i motionen 1657 framlagda förslaget till lagändring finns enligt utskottets mening inte. I motionen pekas på ytterligare svagheter i det i propositionen framlagda förslaget till lagändring och på de vida befogenheter som lagändringen skulle ge Kungl. Maj:t. Enligt utskottets mening bör emellertid, innan frågorna närmare penetrerats, ingen uppmjukning av nuvarande lag ske. De i motionen 1657 anförda synpunkterna bör bedömas i det vidare sammanhang som utskottet förordar, nämligen en parlamentarisk utredning för att se över metoderna att bemästra inflationen.
Med vad utskottet anfört i det föregående bör också motionen 1659 anses vara besvarad.
FiU 1973:20
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. att riksdagen
a) med bifall till motionerna 1973:1652, 1655, 1656 och 1657, samtliga såvitt nu är i fråga, avslår propositionen 1973:58 i vad den avser ändring i allmänna prisregleringslagen (1956:236),
b) avslår motionen 1973:1657 i vad avser ändring i prisregleringslagen,
2) beträffande utredning om inflationen av herrar Löfgren (fp), Möller (fp), Brundin (m) och Fridolfsson i Stockholm (m) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”mot inflationen” bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker sålunda lagändringen. Att söka lösa inflationens problem med vidgade möjligheter till prisreglering är att angripa problemet med felaktiga metoder.
Däremot är det som anförts i motionerna 1652, 1655 och 1656 högst angeläget att inflationens problem angrips med ökad kraft. Prisstegringarna i vårt land tenderar att bli allt snabbare och fortsätta även i tider av konjunkturavmattning. Flera löntagarorganisationer, bl. a. TCO, yrkar i sina yttranden över promemorian på att en utredning om inflationen tillsätts. Några punkter som en utredning särskilt bör studera redovisades i motionen 1973:982, som utskottet behandlat i annat sammanhang. En uppgift som också bör ankomma på den förordade utredningen är att penetrera ett mer genomarbetat underlag som belyser prisregleringens effekt på prisutvecklingen på längre sikt, på varusortiment, på prisrörligheten osv. samt föreslå eventuellt erforderliga smärre justeringar i nu gällande prisregleringslag.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen med bifall till motionerna 1973:1652, 1655 och 1656, samtliga såvitt nu är i fråga, hemställer hos Kungl. Maj:t att en parlamentarisk utredning snarast tillsätts med uppgift att se över metoderna för att bemästra inflationen och i samband därmed föreslå eventuellt erforderliga smärre justeringar i gällande prisregleringslag,
Näringsutskottets yttrande nr 2 år 1973
Bilaga 1
FiU 1973:20
Nr 2 y
Näringsutskottets yttrande över propositionen 1973: 58 med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956: 236), m. m., i viss del jämte motioner.
Till finansutskottet
Genom beslut den 27 mars 1973 har finansutskottet berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över dels propositionen 1973: 58 med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (1956: 236), m. m., såvitt gäller däri föreslagna nya (örmer för kontroll över företagens prispolitik m. m., dels motioner i ämnet.
Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.
Förslaget till ändring i allmänna prisregleringslagen går ut på dels att nu angivna förutsättningar för tillämpning av lagen skall jämkas, dels att möjlighet skall införas till två nya former för prisingrepp. Den ena av dessa innebär att prismyndigheten kan träffa straffsanktionerade överenskommelser med företagare om högsta pris som skall tillämpas, den andra att föreskrift kan ges om att prishöjning inte får vidtas förrän viss tid efter det att den anmälts till myndighet.
I tre motioner — 1973: 1652 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), 1973: 1655 av herr Löfgren m. fl. (fp) och 1973: 1656 av herr Magnusson i Borås (m) — avvisas förslaget till ändring i allmänna prisregleringslagen. Så sker även i motionen 1973: 1657 av herr Regnéll m. fl. (m), där i stället en mera begränsad jämkning av förutsättningarna för tillämpning av lagen föreslås. I motionen 1973: 1659 av herrar Sjönell (c) och Nilsson i Tvärålund (c) begärs ett uttalande av riksdagen om restriktiv användning av prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument.
Utskottet delar uppfattningen att begränsad prisreglering i ökad utsträckning bör kunna användas som ett led i stabiliseringspolitiken. Redogörelsen i propositionen för verkningarna på konkurrensförhållandena och på varusortimentet i produktion och handel av prisstoppet 1970— 1971 är enligt utskottets mening ägnad att undanröja farhågor för att en prisreglering — även om den tillämpas restriktivt — måste få snedvridande effekter. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna ändringen i allmänna prisregleringslagen. De nya instrument för prisreglering som införs ger möjlighet att ingripa mot prisstegringar på ett mera nyanserat sätt än som nu kan ske. Detta bedömer utskottet som värdefullt.
FiU 1973:20
17 Utskottet vill understryka vad som sägs i propositionen om att det vid tillämpning av regleringsåtgärderna skall tillses att företagen inte i onödan belastas med administrativa svårigheter.
Motionerna föranleder inte något annat uttalande från utskottets sida än som innefattas i del sagda.
Stockholm den 3 april 1973
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Rydén (fp) och fru Hansson (s).
Avvikande meningar
1. av herrar Regnéll (m), Andersson i Örero (fp), Hovhammar (m) och Rydén (fp), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med ”Utskottet delar uppfattningen” och slutar med ”i det sagda” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
Utskottet delar den i motionerna 1973: 1652 och 1973: 1655—1657 uttryckta uppfattningen att en ökad användning av prisreglering som ett led i stabiliseringspolitiken inte är motiverad. Följaktligen avstyrker utskottet propositionens förslag till ändring i allmänna prisregleringslagen. Den enda ändring i lagen som enligt utskottets mening är motiverad är att förutsättningarna för tillämpning av lagen formuleras på ett sätt som ter sig mera adekvat med hänsyn till den praxis som riksdagen har godtagit. Utskottet tillstyrker det förslag härom som framförs i motionen 1973: 1657.
2. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Sjönell (c), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med ”Utskottet delar uppfattningen” och slutar med ”i det sagda” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att de nuvarande bestämmelserna om prisreglering bör jämkas och kompletteras så att möjlighet skapas att ingripa mot prisstegringar på ett mera nyanserat sätt än som nu kan ske. Med instämmande i motionen 1973: 1659 vill utskottet emellertid
FiU 1973:20
framhålla att det är viktigt att stor restriktivitet iakttas i fråga om användning av prisreglering som ett stabiliseringspolitiskt instrument. Utskottet vill också understryka vad som sägs i propositionen om att det vid tillämpning av regleringsåtgärderna skall tillses att företagen inte i onödan belastas med administrativa svårigheter.