Finansutskottets betänkande i anledning av motion angående villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

F inansutskottets betänkande nr 37 år 1973 FiU 1973:37

Nr 37

F in an su tsk ottets betänkande i anledning av m otion angående villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom .

M otionen

I m o tio n en 1973:65 av herr Börjesson i Falköping (c) hem ställs a tt riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om e tt tillägg till SFS ,1 9 7 1 :727, § 22, innebärande a tt § 22 får följande lydelse: ” Den säljande m yndig­ h eten skall tillse a tt köpeskillingen blir den högsta möjliga och i varje fall icke understiger egendom ens saluvärde, om annat icke särskilt föreskrives, såsom exem pelvis sociala skäl. ” M otionären an fö r a tt d et i bestäm m elserna vid försäljning av staten tillhörig fast egendom (SFS 1971:727, § 21) bl. a. heter att ” till grund för bestäm m andet av saluvärdet skall läggas i o rte n gängse skäligt pris” . I § 22 sägs: ” Den säljande m yndigheten skall tillse a tt köpeskillingen blir den högsta möjliga och i varje fall icke understiger egendom ens saluvärde, om annat icke särskilt föreskrives.” M otionären har i princip inget a tt erinra em o t a tt dom änverket vid försäljning av fast egendom tilläm par skälighetsprincipen men anför att det kan finnas undantag som m otiverar en annan bedöm ningsgrund när fastighetens saluvärde fastställs. M otionären avser sådana försäljningar som kan betingas av sociala skäl. Sådana skäl kan exempelvis åberopas då det gäller friköp av to m t där den som äger byggnaderna måste äga lagfart på fastigheten för a tt få bidrag för vatten och avlopp etc. I sådana och liknande fall anser m otionären a tt priset bör anpassas efte r de rent sociala betingelser som föreligger, då d e t inte kan vara rimligt a tt en statlig m yndighet ger bidrag till bostad sfö rb ättrin g u nder det a tt e tt annat organ tilläm par principen a tt ta u t högsta möjliga pris för den m ark som det är fråga om . Ur k o stnadssynpunkt ar det dessutom ganska oväsentligt om man mera generöst tilläm par e tt lägre pris av sociala skäl, eftersom d etta inte kan kom m a a tt beröra så många.

Gällande bestäm m elser vid försäljning av statlig fast egendom

Kungl. Maj:t får enligt 77 § regeringsform en inte avhända kronan m ark u ta n riksdagens hörande. I fråga om m indre o m fattan d e försälj­ ningar har riksdagen bem yndigat Kungl. Maj:t och e fte r delegation vissa m yndigheter att u nder angivna fö ru tsättningar överlåta sta te n eller allm änna arvsfonden tillhörig egendom (senast prop. 1971:91, FiU 20, rskr 159). F örfarandet vid m yndigheternas försäljningar liksom värde­ gränser och riktlinjer för prissättning m. m. är reglerade i Kungl. Maj:ts cirkulär SFS 1971:727. D etaljföreskrifterna i cirkuläret har bestäm ts av

1 Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 37

Kungl. Maj:t. En grundläggande av riksdagen fastställd föru tsättn in g för a tt en statlig m yndighet skall få sälja statlig fast egendom är enligt 10 § cirkuläret a tt egendom en inte längre behövs för vederbörande m yndig­ hets behov eller för annat statligt ändam ål. Enligt 21 § cirkuläret skall den säljande m yndigheten låta beskriva och värdera egendom en för a tt u trö n a dess saluvärde. Till grund för bestäm m andet av saluvärdet skall läggas i o rten gängse skäligt pris. V ärdet får bestäm m as till lägre belopp, om försäljningen exempelvis avses ske på villkor, som begränsar inneha­ varens användning av egendom en, eller om den m edför särskilda skyldigheter. Enligt 22 § skall den säljande m yndigheten tillse att köpeskillingen blir den högsta möjliga och i varje fall icke understiger egendom ens saluvärde, om icke annat särskilt föreskrives. Ovan redovisade bestäm m elser är tilläm pliga också vid dom änverkets försäljning av m ark. Den förordning (1 9 4 5 :2 6 2 ) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. som särskilt reglerade försäljning av fast egendom som förvaltas av dom änverket är num era upphävd (prop. 1971:175, FiU 50, rskr 330).

U tsk ottet

Huvudregeln för prissättning på statlig m ark vid försäljning till enskild är enligt 1971 års cirkulär a tt köpeskillingen skall vara den högsta möjliga och i vart fall inte understiga saluvärdet, dvs. i o rten gängse pris. Visst undantag görs vid försäljning till sista åbon på krononybygge, där hänsyn kan tas till speciella förhållanden. Vid försäljning av m ark till kom m un för sam hällsbyggnadsändam ål relateras priset y tte rst till beräknad ersätt­ ning vid expropriation. Då m ark säljs till enskild för a tt tillgodose eget perm anent bostadsönskem ål torde i regel ortsprisnivån bli avgörande. U tsk o ttet har fö ru tsatt att staten som säljare i vart fall inte genom sina försäljningar bidrar till a tt höja prisnivån fö r tom tm ark . I de fall då köparen kan anföra bostadssociala skäl för ekonom iskt stöd från sam hällets sida b ör enligt u tsk o tte ts m ening dessa tillgodoses i d ärför avsedda form er genom bostadslån, förbättringslån, bidrag m. m. U tsk o ttet finner därfö r inte skäl tillstyrka m otionsförslaget, som innebär att d etta stöd skulle läm nas genom n ed satt köpeskilling. D et b ö r noteras a tt förbättringslån, för t. ex. ordnande av vatten och avlopp, kan utgå även om enskild ägare av en- eller tvåfamiljshus in te äger m arken m en väl har n y ttjan d e rä tte n till denna säkrad. F örbättringslån kan utgå också om n y ttjan d e rä tte n avser endast huset eller en lägenhet däri. I det av m otio n ären anförda exem plet är sålunda förvärv av m arken inte en fö ru tsättn in g för statligt stöd. U tsk o tte t hem ställer a tt riksdagen avslår m otionen 1973:65. Stockholm den 6 novem ber 1973 På fin an su tsk o tte ts vägnar SIGFRID LÖFGREN

Närvarande vid beslutet: h errar Löfgren (fp), K ristiansson i Harplinge (c), K nut Johansson i Stockholm (s), F ranzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), M öller (fp), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo (c), B rundin (m ), G add (s), Lindahl (s), Fridolfsson i S tockholm (m ) och Svensson i Halm stad (s).

GOTAB 73 5314 S S tockholm 1973