Finansutskottets betänkande i anledning av motion om en samordning av sedel- och frimärkstrycket
Finansutskottets betänkande nr 38 ar 1973
FiU 1973:38
Nr 38
Finansutskottets betänkande i anledning av motion om en samordning av sedel- och frimärkstrycket.
Motionen
I motionen 1973:64 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att riksdagen beslutar att postens frimärkstryckeri flyttas till sedeltryckeriet i Tumba.
Motionären anför att sedeltryckeriutredningen i sitt år 1967 avgivna betänkande avstyrkte en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige i riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Sedermera har fullmäktige intagit en annan ståndpunkt. De har nämligen tillsammans med Tumba bruk yrkat på en flyttning till Tumba även av frimärkstryckeriet. Anledningen till denna förändrade inställning är att ett nytt modernt sedeltryckeri togs i bruk år 1970. Starka skäl talar för att en samordning av sedel- och frimärkstrycket skulle leda till ett bättre utnyttjande av såväl maskiner som arbetskraft.
Sedeltryckeriet i Tumba förfogar över en ytterst modern och allsidig utrustning, väl lämpad för sådant tryck som det här är fråga om. De maskiner som redan finns på postverkets frimärkstryckeri kan utan svårighet överföras till Tumba. Goda kommunikationsmöjligheter finns också mellan postens huvudkontor i Stockholm och Tumba. Motionären anser att, även med hänsynstagande till de omställningskostnader som en flyttning innebär, ekonomiska skäl talar för en integration av det statliga värdetrycket. En dylik samordning möjliggör enligt motionären ett bättre resursutnyttjande och större förutsättningar att möta en framtida utveckling tekniskt och marknadsmässigt.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Frågan om samordning av det statliga värdetrycket har upprepade gånger varit föremål för riksdagens prövning, bl. a. 1956 (riksdagens revisorers berättelse 1956 § 22) och 1957 (SU 1957:93). I samband med utbyggnaden av riksbankens pappersbruk i Tumba hemställde riksdagen om sedeltryckeriets förläggning till Tumba (BaU 1968:5, rskr 74). En samtidig förflyttning av frimärkstryckeriet till Tumba ansågs inte vara aktuell.
Riksdagens revisorer har nyligen åter övervägt frågan om att integrera postverkets frimärksproduktion i Stockholm med tillverkningen i Tumba av sedeltryckeriets produkter. Den upprättade granskningspromemorian (1972:1) var föremål för en omfattande remissbehandling. På grundval därav upprättades en tilläggspromemoria, där sammanfattningsvis anför 1
Riksdagen 1973. 5 sami. Nr 38
FiU 1973:38
des följande.
”De förhållanden som föranledde riksdagens revisorer att år 1956 ta upp frågan om det statliga värdetrycket är inte längre för handen. Då hade inte lokalfrågan lösts för vare sig sedeltryckeriet eller myntverket. Postverket hade dessutom en viss press på sig att tämligen snabbt lösa vissa lokalproblem, bl. a. frimärkstryckeriets. I dag föreligger inte någon av dessa omständigheter.
'Sedeltryckeriutredningen 1965’ avstyrkte i sitt år 1967 avlåtna betänkande en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige i riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Det kan noteras att fullmäktige och Tumba Bruk nu, i motsats till tidigare, yrkar på en flyttning till Tumba även för frimärkstryckeriet. Något nytt som skulle kunna motivera en ändrad ståndpunkt i frågan har emellertid inte inträffat sedan år 1967, bortsett från att en viss överkapacitet visat sig föreligga i den år 1970 ianspråktagna nybyggnaden i Tumba för sedeltryckeriet.
Alltjämt gäller att man inte kan göra några egentliga personalbesparingar. Frimärkstryckeriet har inte någon särskilt avdelad personal för bevakning i dag men skulle få dela kostnaderna med sedeltryckeriet för bevakningspersonalen i Tumba. Kostnaderna per anställd i frimärkstryckeriet för löneservic.e, personalvård m. m. torde inte förändras påtagligt vid en sammanläggning av de båda tryckerierna. Det har inte heller påvisats att personal som nu är sysselsatt i den direkta frimärksproduktionen skulle kunna dras in efter en flyttning av frimärkstryckeriet till Tumba, eftersom det även i fortsättningen skulle komma att fordras en separat produktionslinje för framställning av frimärken.
Med hänsyn till att man alltså måste arbeta med två skilda produktionslinjer kan inte heller maskinparkerna på respektive enheter föras samman i en tekniskt enhetlig produktionsprocess. I vissa andra avseenden kan möjligen en samordning av de båda verksamhetsgrenarna göras, men de besparingar som skulle bli en följd därav är sannolikt inte särskilt stora.
I stället får man räkna med inte obetydliga kostnader för nyinvestering. Därtill kommer flyttningskostnader, vilka sannolikt inte skulle bli små, eftersom man förutom de direkta kostnaderna måste räkna med kostnader orsakade av störningar i den postala verksamheten på grund av flyttningen.
Frimärkstryckeriet arbetar, såvitt kan bedömas, efter rationella principer. Någon effektivisering av verksamheten torde därför inte vara att påräkna genom omläggning av arbetsmetoder och tryckförfarande. I sammanhanget bör även den vikande efterfrågan på portofrimärken i Sverige uppmärksammas.
Några fakta som stöder antagandet att förutsättningar skulle finnas för en svensk export av frimärken för portobruk i andra länder har inte lagts fram. Om ett sådant intresse skulle föreligga, torde postverket mot ersättning kunna begagna sig av Tumba Bruks marknadsföringstjänster.
Av vad som framgått av den föregående framställningen föreligger,
FiU 1973:38
såvitt för närvarande kan bedömas, inte tillräckligt starka skäl för en äganderättslig och lokalmässig integration av postverkets frimärkstryckeri jämte förråd med AB Tumba Bruk.”
Revisorerna beslöt (1972-11-30), med godkännande av tilläggspromemorian, att ärendet inte skulle föranleda annan åtgärd än att promemorian för kännedom skulle sändas över till postverket och fullmäktige i riksbanken.
Fyra revisorer reserverade sig mot beslutet och ansåg att riksdagens revisorer bort hemställa att Kungl. Maj:t överväger att flytta postens frimärkstryckeri till sedeltryckeriet i Tumba. Reservanterna anförde:
”1 den upprättade promemorian finns åtskilliga synpunkter och uppfattningar som vi icke kan dela och därför ber vi att som en sammanfattning av våra synpunkter få framföra följande.
'Sedeltryckeriutredningen 1965’ avstyrkte i sitt år 1967 avlåtna betänkande en integration av sedeltryck och frimärkstryck. Fullmäktige i riksbanken anslöt sig till denna uppfattning. Det kan noteras att fullmäktige och Tumba Bruk nu, i motsats till tidigare, yrkar på en flyttning till Tumba även för frimärkstryckeriet. Orsaken till fullmäktiges och Tumba Bruks förändrade inställning är givetvis att ett nytt modernt sedeltryckeri togs i bruk år 1970. Väsentliga förändringar har sålunda inträffat sedan år 1967, vilket utgör en av motiveringarna för att frimärkstryckeriet flyttas till Tumba.
Principiellt måste det ifrågasättas om en industriell verksamhet, om ock i mindre skala som frimärkstryckeriet, skall förläggas till de centrala delarna av Stockholm. Även om lokaler för närvarande finns i de av posten disponerade utrymmena, måste de dock taga upp ett utrymme som skulle kunna användas till andra för allmänhetens service lämpliga utrymmen i hjärtat av Stockholm. Oavsett alla kortsiktiga detaljberäkningar om kostnader och tryckförfaranden måste det vara opraktiskt och mera kostnadskrävande att ha två statliga tryckerier med liknande uppgifter på så nära avstånd som Stockholm och Tumba.
Sedeltryckeriet i Tumba förfogar över en ytterst modern och allsidig utrustning, väl lämpad för sådant tryck som sedlar, obligationer, lottsedlar o. dyl. Det torde därför vara mycket lämpligt att ett så likartat tryck som frimärkstrycket förlägges till sedeltryckeriet. Om det anses att tryck i rullar och häften är det lämpligaste, kan detta lika bra utföras vid sedeltryckeriet. De maskiner som nu finns på frimärkstryckeriet kan givetvis utan svårighet överföras till Tumba.
Det ringa avståndet från Tumba till Stockholm gör att enligt vår uppfattning inga som helst svårigheter föreligger vid den konstnärliga utformningen av frimärkena eller vid transporter o. dyl. Att en verksamhet som tryckning av frimärken måste te sig lika främmande inom postal organisation som den naturligt hör hemma inom ett tryckeriföretag, specialiserat på värdetryck, förefaller ligga i öppen dag.
Då det inte avses att för närvarande flytta filateliavdelningen till Tumba har det ingen relevans att i detta sammanhang ta upp denna fråga.
FiU 1973:38
4 Med beaktande av de omställningskostnader som en flyttning innebär, anser vi ändå att en integration av det statliga värdetrycket till en gemensam enhet innebär fördelar i kostnadshänseende och tillika ökade förutsättningar att möta en framtida utveckling, tekniskt och marknadsmässigt.
Med anledning av vad som sålunda anförts anser vi att riksdagens revisorer bort hemställa att Kungl. Majit överväger att flytta postens frimärkstryckeri till sedeltryckeriet i Tumba.”
Utskottet
Riksdagens revisorer har för kort tid sedan avslutat en relativt omfattande utredning rörande möjligheterna att integrera postverkets frimärksproduktion med tillverkningen vid sedeltryckeriet i Tumba. Revisorerna har därvid inte funnit tillräckligt starka skäl föreligga för en sådan centralisering.
Motionären har inte åberopat några nya fakta i ärendet.
Inte heller utskottet har funnit några nya omständigheter som kan påverka bedömningen. När ett riksdagens eget organ nyligen noga övervägt och tagit ställning i frågan bör detta ställningstagande därför stå fast. Det är rimligt att de myndigheter som berörs nu får arbetsro och att riksdagen på nytt överväger frågan först om betingelserna för en lokalmässig samordning skulle radikalt förändras. Utskottet avstyrker motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:64
Stockholm den 6 november 1973
På finansutskottets vägnar SIGFRID LÖFGREN
Närvarande vid beslutet: herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Möller (fp), Arne Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo (c), Brundin (m), Gadd (s), Lindahl (s), Fridolfsson i Stockholm (m) och Svensson i Halmstad (s).
GOTAB 73 5315 S Stockholm 1973