Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:39 med förslag till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 13 år 1973 InU 1973: 13

Nr 13

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 39 med förslag till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 39 har Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga följande i propositionen framlagda förslag till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete.

Förslag till

Lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som yrkesmässigt bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet under sådana förhållanden att han är att anse som arbetsgivare enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, så ock staten och kommun, när de bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet under samma förhållanden, får anställa endast kvalificerad arbetssökande för utförande av betongarbete, träarbete, mureriarbete eller annat byggnadseller anläggningsarbete. Finnes icke kvalificerad arbetssökande att tillgå, får arbetsgivaren anställa endast arbetssökande som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

Med kvalificerad arbetssökande avses

1. den som i minst tolv månader under de senaste 24 månaderna haft anställning i byggnadsarbete av samma slag som det anställningen gäller,

2. den som fullgjort utbildning till sådant arbete inom lägst gymnasieskola eller motsvarande skola eller inom arbetsmarknadsutbildningen eller

3. den som genomgår utbildning i byggnadsarbete av samma slag som det anställningen avser och anställningen enligt fastställd utbildningsplan kan anses ingå som ett led i utbildningen.

2 § Arbetsförmedling har rätt att hos arbetsgivaren taga del av uppgifter om de anställda som behövs för tillämpningen av denna lag.

För tillsyn av efterlevnaden av denna lag har arbetsförmedling tillträde till arbetsplats och får där företaga undersökning som föranledes av tillsynen.

Arbetsmarknadsstyrelsen får förelägga arbetsgivare vid vite att lämna 1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 13

InU 1973:13

uppgifter, som avses i första stycket, eller bereda arbetsförmedling tillträde till arbetsplats för undersökning enligt andra stycket.

3 § Har arbetsgivaren för byggnadsarbete som avses i 1 § första stycket anställt annan än kvalificerad arbetssökande utan anvisning eller medgivande av den offentliga arbetsförmedlingen, får arbetsmarknadsstyrelsen efter anmälan av länsarbetsnämnden förordna, att arbetsgivaren i fortsättningen icke får för sådant byggnadsarbete anställa någon som ej anvisats eller godtagits av den offentliga arbetsförmedlingen.

4 § Arbetsgivare som anställer arbetskraft i strid mot bestämmelserna i 1 eller 3 § dömes till böter. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

5 § Den som fått del av uppgift som lämnats med stöd av denna lag får icke obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden eller om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

6 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

7 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av juni 1974.

Utan hinder av 1 § får arbetsgivare för byggnadsarbete som avses i 1 § återanställa den som vid lagens ikraftträdande har anställning i sådant byggnadsarbete hos arbetsgivaren, om anställningen påbörjats före den L januari 1973.

Motionerna

1973:1617 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Grebäck (c) vari hemställs

1. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna de principiella betänkligheter som en lagstiftning av förevarande slag innebär,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att vid tillämpningen av den föreslagna lagen särskilt stor hänsyn skall tas till den ortsbundna arbetskraften i områden där den lokala arbetslösheten är betydande,

3. att riksdagen begär att Kungl. Maj:t särskilt noga följer sysselsättningsutvecklingen för byggarbetskraften och vidtar de åtgärder som synes nödvändiga för att snabbt bemästra akuta problem genom skapande av flera arbetstillfällen.

InU 1973:13

1973:1618 av herr Hovhammar m. fl (m) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen 1973: 39.

1973:1619 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1973: 39,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en allsidig utredning tillsätts med uppgift att analysera problemen inom byggnadsbranschen samt framlägga förslag som gynnar verksamheten och sysselsättningen inom branschen.

Utskottet

Mot bakgrund av de akuta sysselsättningsproblemen på byggarbetsmarknaden föreslås i propositionen en temporär lagstiftning som har till syfte att värna om sysselsättningen för den arbetskraft som redan befinner sig i byggnadsarbetarkåren.

Lagförslaget innebär inskränkningar i arbetsgivarnas rätt att fritt rekrytera sådan arbetskraft som inte har anknytning till byggnadsfacket antingen genom sin utbildning eller genom viss tids arbete inom facket. Förslaget avser endast anställning av arbetskraft för egentligt byggnadsarbete, dvs. betong-, trä-, mureri- och annat byggnads- eller anläggningsarbete. Målare, plåtslagare, elektriker m. fl. grupper lämnas således utanför den föreslagna regleringen.

Arbetsgivare som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet får enligt förslaget till egentligt byggnadsarbete inte anställa annat än kvalificerade arbetssökande, om inte sökanden anvisats eller godkänts av den offentliga arbetsförmedlingen. Motsvarande skall gälla för statlig och kommunal byggnadsverksamhet.

Som kvalificerad arbetssökande anses den som har haft anställning i sådant byggnadsarbete som här avses under tolv månader de senaste 24 månaderna eller den som har genomgått utbildning för sådant arbete. För arbetsgivare som inte rättar sig efter rekryteringsbestämmelsen kan arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) förordna att all anställning för den aktuella typen av byggnadsarbete skall ske genom arbetsförmedlingen. Överträdelse av lagens rekryteringsbestämmelse eller förordnande av AMS skall enligt förslaget kunna straffas med böter.

Lagen föreslås bli tidsbegränsad till den 1 juli 1974.

Propositionen grundar sig på ett betänkande av byggarbetskraftsutredningen (Ds In 1972: 18). Utredningen ansåg det önskvärt med en reglering för att i första hand tillförsäkra arbete åt dem som redan finns i byggnadsbranschen. Enligt utredningen borde frågan lösas genom avtal eller, om det inte visade sig vara en framkomlig väg, genom lagstiftning. Parterna har hittills inte ingått någon överenskommelse. Utredningens förslag var mera långtgående än den nu föreslagna lagen

InU 1973: 13

på det sättet att utredningen tog sikte på ali rekrytering till egentligt byggnadsarbete.

I de tre motioner som väckts i anledning av propositionen anförs starka betänkligheter mot en lagstiftning av den typ som föreslås. I motionen 1973: 1617 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Grebäck (c) hävdas att detta är en skrålagstiftning som är främmande för en modern arbetsmarknad. Liknande synpunkter återfinns i motionen 1973: 1618 av herr Hovhammar m. fl. (m). Motionärerna anser att lagstiftningen inte står i överensstämmelse med grundsatsen i svensk arbetsmarknadspolitik att individen skall ha möjlighet till en fritt vald sysselsättning. I motionen 1973: 1619 av herr Hörberg m. fl. (fp) sägs bl. a. att effekten om lagen införs endast blir att arbetslöshetsproblemet förskjuts till andra grupper. Motionerna 1973: 1618 och 1973: 1619 mynnar ut i yrkanden om avslag på propositionen, medan motionärerna i motionen 1973: 1617 anser sig kunna godta lagstiftningen, dock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör ge uttryck för principiella betänkligheter mot denna.

Utskottet har förståelse för de principiella betänkligheter som motionärerna ger uttryck för och som även återfinns i åtskilliga remissvar över byggarbetskraftsutredningens betänkande. Allmänt sett gäller att arbetskraftens rörlighet är av grundläggande betydelse för den ständigt pågående anpassningsprocess till förändrade tillverkningsmetoder, marknadsförutsättningar etc. som är nödvändig för en framgångsrik ekonomisk utveckling. Största möjliga frihet för arbetskraften i dess yrkesval är också en självklar princip. För att man skall kunna godta en reglering av det slag som föreslås i propositionen fordras därför särskilda skäl. Enligt utskottets mening måste man i dagens läge anse att sådana skäl föreligger i fråga om egentligt byggnadsarbete. Arbetslösheten i byggnadsarbetarkåren är mycket omfattande — tre gånger så hög som bland andra industriarbetare — och sysselsättningsproblemen kan väntas bli accentuerade det kommande året till följd av den avsevärda nedgång i byggnadsinvesteringarna som kan förutses. För att bemästra de akuta svårigheterna får det anses berättigat att vid sidan av andra åtgärder temporärt begränsa tillströmningen av sådan arbetskraft till byggnadsområdet som inte genom yrkesutbildning eller yrkesverksamhet har anknytning till facket. Ett särskilt skäl att på detta sätt söka slå vakt om den arbetskraft som finns i byggnadssektorn är också de problem i fråga om anställningstrygghet som råder i branschen till följd av systemet med objektanställning. Utskottet godtar alltså att det nu införs en lagstiftning med giltighet till den 1 juli nästa år. Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella yrkandet i motionen 1973: 1617. De båda andra motionerna avstyrks i motsvarande delar.

InU 1973:13

5 Ett särskilt problem som uppmärksammats under lagstiftningsarbetet och som också tagits upp i motionerna 1973: 1617 och 1973: 1619 är hänsynen till sysselsättningen för lokalt bunden arbetskraft. Motionen 1973: 1617 innehållei ett yrkande att riksdagen skall göra ett uttalande i frågan.

Då arbetsförmedlingen skall anvisa arbetskraft till en arbetsgivare, som inte kunnat rekrytera kvalificerad arbetskraft, kan det uppstå konflikt mellan intresset att sysselsätta ortsbunden arbetskraft och intresset att ge arbete åt kvalificerad arbetskraft hämtad från annan ort. Konflikten kan bli särskilt utpräglad i orter med hög arbetslöshet. Departementschefen uttalar att arbetsförmedlingens möjligheter att i det enskilda fallet underlätta för äldre ortsbunden arbetskraft att få arbete inte bör begränsas. Han yttrar vidare att även vid anvisning till beredskapsarbete måste förmedlingen ha möjlighet att anpassa åtgärderna till uttalade lokala behov. Frågan om vilka arbetssökande som skall anvisas får prövas från fall till fall. Departementschefen hänvisar i sammanhanget till byggarbetsnämnderna vilkas verksamhet bör utgöra en god grundval för bedömning och rådgivning till arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder även i frågor som rör rekrytering av arbetskraft.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka vikten av att i förmedlingsarbetet stor hänsyn tas till äldre ortsbunden arbetskraft. Är läget på en lokal arbetsmarknad ansträngt ligger det i sakens natur att detta beaktas i det praktiska arbetet med anvisning av arbete. Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella yrkandet i motionen och någon anledning till ett särskilt uttalande från riksdagens sida kan inte anses vara för handen.

Utskottet har vid granskning av lagförslaget inte funnit anledning till ändringar frånsett ikraftträdandebestämmelsen. I andra stycket i denna bestämmelse finns ett undantag som ger arbetsgivare rätt att i visst fall anställa arbetskraft som inte är att beteckna som kvalificerad i lagförslagets mening. Undantaget hänger samman med systemet med objektanställning. För sådan arbetskraft, som var anställd hos en arbetsgivare före den 1 januari i år och som överflyttas till ett nytt arbetsobjekt varvid den tidigare anställningen upphör och ersätts med en ny, behöver inte återanställningen godkännas av arbetsförmedlingen. Enligt utskottets mening bör undantagsbestämmelsen vidgas till att omfatta återanställning av arbetskraft vars tidigare anställning påbörjades före den 1 mars i år.

I motionerna 1973: 1617 och 1973: 1619 betonas vikten av att utvecklingen inom byggnadsbranschen noga följs och att åtgärder vidtas

InU 1973: 13

för att främja sysselsättningen. I motionen 1973: 1619 uttalar man sig för att en branschutredning skall tillsättas och i motionen 1973: 1617 begär man att Kungl. Maj:t särskilt noga skall följa sysselsättningsutvecklingen och vidta lämpliga åtgärder.

Utskottet kan instämma med motionärerna så till vida att det är angeläget att byggnadsbranschens problem fortlöpande beaktas. Få områden torde emellertid följas med så stor uppmärksamhet från statsmakternas och myndigheternas sida som byggnadssektorn. Två offentliga utredningar — byggplaneringsutredningen och byggarbetskraftsutredningen — har lagt fram förslag som föranlett olika åtgärder. En tredje utredning, byggarbetsgruppen, tillsattes i slutet på förra året med uppdrag att planera åtgärder i fråga om sysselsättningen på kort sikt inom byggnadsverksamheten. Gruppen föreslog i slutet av januari i år (Ds In 1973: 2) en rad sysselsättningsstimulerande åtgärder för de närmaste åren på grund av den akuta sysselsättningssituationen inom branschen. Gruppens arbete fortsätter.

Med hänsyn till vad sålunda redovisats finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att i detta sammanhang ta något initiativ av det slag som föreslås i motionerna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionerna 1973: 1618 och 1973: 1619, yrkandet 1, — samt med förklaring att viss ändring bör göras i det genom propositionen 1973: 39 framlagda förslaget till lag om anställning av arbetskraft för byggnadsarbete — antar lagförslaget med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft dagen Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssam- trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av ling, och gäller till utgången av

juni 1974. juni 1974.

Utan hinder av 1 § får arbets- Utan hinder av 1 § får arbetsgivare för byggnadsarbete som av- givare för byggnadsarbete som avses i 1 § återanställa den som vid ses i 1 § återanställa den som vid

lagens ikraftträdande har anställ- lagens ikraftträdande har anställning i sådant byggnadsarbete hos ning i sådant byggnadsarbete hos

IiiU 1973:13

7 Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

arbetsgivaren, om anställningen arbetsgivaren, om anställningen

påbörjats före den 1 januari 1973. påbörjats före den 1 mars 1973.

2. att motionerna 1973: 1617 och 1973: 1619, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1973

På inrikesutskottets vägnar BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

Reservation

beträffande antagande av lagförslaget av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet har” och slutar på s. 5 med ”i år” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de betänkligheter motionärerna anför mot lagstiftningen. Både principiella och praktiska skäl talar mot en lagstiftning som den föreslagna. Det fordras utomordentligt starka skäl om man skall godta inskränkningar i de enskilda arbetstagarnas rätt att fritt få söka arbete inom olika yrkesområden. Lagstiftning som monopoliserar vissa arbeten för viss arbetskraft motverkar också den rörlighet på arbetsmarknaden som är nödvändig med hänsyn till näringslivets fortgående strukturomvandling. Ett bifall till propositionen kan få prejudicerande betydelse för andra delar av arbetsmarknaden. Utsatta grupper kan kräva införande av liknande bestämmelser som de föreslagna i syfte att utestänga andra arbetstagare från arbetstillfällen.

Utskottet kan inte finna att departementschefen presterat en sådan argumentering att den rubbar de principiella invändningar som måste resas mot förslaget. Men även om man ser förslaget enbart från praktiska utgångspunkter ter sig detta föga övertygande. Lagstiftningens syfte är att komma åt den s. k. bakvägsrekryteringen av icke-kvalificerad arbetskraft. Det har inte visats vilken omfattning sådan bakvägsrekryte -

InU 1973: 13

ring har och mycket talar för att dess betydelse är mycket ringa för byggarbetsmarknaden i stort. Att mot denna bakgrund genomföra en lagstiftning, som dessutom måste kräva betydande kontrollinsatser, ter sig mindre välbetänkt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionen. Enligt utskottets mening är det åtgärder av mera positivt slag än inskränkningar i det fria arbetsvalet som bör övervägas för att underlätta problemen för arbetskraften inom byggnadsverksamheten. Utskottet vill i det sammanhanget peka på byggarbetsgruppens arbete.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1618 och 1973: 1619, yrkandet 1, avslår propositionen 1973: 39.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 7300S8