Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:43 med förslag till lag om ändring i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 15 år 1973

InU 1973:15

Nr 15

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 43 med förslag till lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 43 har Kungl. Maj:t (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga följande i propositionen framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av nedan angivna lydelse,

dels att lagens övergångsbestämmelser skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller här i landet bosatt utländsk arbetstagare, som har arbetstillstånd. Föreligger icke skyldighet för arbetstagaren att ha arbetstillstånd eller är han befriad från sådan skyldighet, gäller lagen om han är kyrkobokförd här i landet.

Lagen gäller icke arbetstagare

1. som har svenska, danska eller norska språket till modersmål,

2. som genomgått undervisning som avses i denna lag eller som har sådana kunskaper i svenska, danska eller norska språket att sådan undervisning icke kan anses erforderlig,

Lagen gäller icke arbetstagare

1. som har svenska, danska eller norska språket till modersmål eller som eljest har sådana kunskaper i något av dessa språk att undervisning, som avses i denna lag, icke kan anses erforderlig,

2. som genomgått undervisning som avses i denna lag eller sådan undervisning i svenska språket, som meddelats i samband med arbetsmarknadsutbildning eller i arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar för flyktingar,

1 Riksdagen 1973.18 sami. Nr 15

InU 1973: 15

2 Nuvarande lydelse

3. som sysselsättes i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller

4. som är anställd i arbetsgivarens hushåll.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973 och tillämpas på arbetstagare som börjat sin första anställning här i landet efter utgången av år 1972. Har arbetstagare börjat sin anställning innan lagen trätt i kraft, räknas arbetsgivarens skyldigheter enligt 4 § från ikraftträdandet.

2. Har arbetsgivare innan lagen trätt i kraft gett arbetstagare ledighet för att deltaga i svenskundervisning eller betalat lön i enlighet med denna lag för arbetstagarens deltagande i sådan undervisning, får det antal timmar som ledigheten eller löneutbetalningen avsett avräknas från vad som åligger arbetsgivaren enligt 2 eller 3 §.

Föreslagen lydelse

3. som sysselsättes i feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur, eller

4. som är anställd i arbetsgivarens hushåll.

§

Förklaring, varigenom arbetstagare frånsäger sig sin rätt enligt denna lag i annat avseende än i 2 § sägs, samt uppsägning, som sker enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller utnyttjar sin rätt enligt denna lag, är ogiltig 1.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2. Har arbetstagare börjat sin första anställning här i landet efter utgången av år 1972 men innan lagen trätt i kraft, räknas arbetsgivarens skyldigheter enligt 4 § från ikraftträdandet.

3. För arbetstagare, som börjat sin första anställning här i landet före den 1 januari 1973, gäller lagen med följande avvikelser.

a) Från lagen undantas, utöver vad som föreskrives i 1 § andra stycket, arbetstagare som under minst 240 lektionstimmar deltagit i undervisning i svenska språket med samhällsorientering och för deltagandet av arbetsgivaren fått ersättning som grundar sig på avtal mellan arbetsgivaren och berörd arbetstagarorganisation.

b) Arbetstagarens rätt till ledighet och lön skall omfatta 160 eller 240 timmar, beroende på hans kunskaper i svenska språket. För arbetstagare, som åtnjutit undervisning som avses i a) under 80 men icke 240 lektionstimmar, omfattar rätten endast 160 timmar. Behovet av undervisning skall i övrigt prövas i den ordning Konungen enligt 9 § tredje stycket bestämmer.

InU 1973:15

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

c) Arbetsgivaren skall så snart ske kan och senast inom 60 dagar från anställningens början underrätta arbetstagaren om hans rätt enligt denna lag samt före utgången av juni 1978 bereda honom möjlighet till ledighet för att påbörja undervisning. År arbetstagaren anställd när lagen träder i kraft skall underrättelse som nyss sagts ske senast den 30 september 1973.

d) Arbetsgivare eller förening av arbetsgivare och fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare får träffa avtal om ledighetens förläggning. Finnes ej fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare får sådant avtal träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Avtal som här avses får träffas utan hinder av 3 § andra stycket statstjänstemannalagen (1965: 274) eller 2 § andra stycket kommunaltjänstemannalagen (1965: 275).

Föreskrifterna i 6 § skall äga motsvarande tillämpning beträffande kollektivavtal enligt första stycket.

e) Underlåter arbetstagaren utan synnerliga skäl att utnyttja sin rätt till ledighet för undervisning under tid varom avtal enligt d) träffats, är arbetsgivaren ej vidare skyldig att ge arbetstagaren sådan ledighet.

f) Har arbetstagaren påbörjat men inte avslutat undervisningen under anställning hos tidigare arbetsgivare, har han i ny anställning rätt till ledighet och lön enligt denna lag för att fortsätta undervisningen. Härvid äger c) motsvarande tillämpning.

g) Har arbetsgivaren fullgjort sina åligganden enligt c), upphör hans övriga skyldigheter enligt denna lag gentemot arbetstagaren, om denne ej påbörjat undervisningen senast den 30 juni 1978.

2 Riksdagen 1973.18 sami. Nrl5

InU 1973:15

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. Har arbetsgivare under tiden den 1 januari—den 30 juni 1973 gett arbetstagare ledighet eller lön i enlighet med denna lag får det antal timmar, som ledigheten eller lönen avsett, avräknas från vad som i detta avseende åligger arbetsgivaren enligt lagen. Avräkning skall därvid alltid ske från 240 timmar även om arbetstagarens rätt till ledighet och lön enligt 3 b) övergångsbestämmelserna omfattar endast 160 timmar, dock att arbetstagarens rätt till ledighet och lön efter avräkning ej får överstiga 160 timmar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Motionerna

1973:1643 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1973: 43.

1973:1644 av herr Nordstrandh m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala, att samtliga erkända studieförbunds möjligheter att få meddela den undervisning i svenska för invandrare, som grundas på lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare, icke inskränks eller sätts ur spel genom sådana avtal mellan löntagar- och arbetsgivarorganisationerna som innebär att rätten till ledighet och lön knyts till deltagande i vissa studieförbunds undervisning.

1973:1645 av herr Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag som syftar till att lagen om svenskundervisning för invandrare även måtte omfatta utländska arbetstagare på svenska fartyg.

1973:1646 av herr Takman (vpk) och fru Nordlander (vpk), vari hemställs att riksdagen i 1 § av förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare beslutar införa tillägget ”samt utländska sjömän på svenskt fartyg”.

InU 1973: 15

5 Utskottet

Vid 1972 års höstriksdag antogs lag om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (SFS 1972: 650). Lagen träder i kraft den 1 juli 1973. Den är tillämplig på invandrare som börjar sin första anställning här i landet efter utgången av år 1972.

Invandrare som omfattas av lagen har rätt till ledighet från arbetet för att delta i svenskundervisning i 240 timmar. Rätten till ledighet kan begränsas genom avtal. Oavsett om undervisningen bedrivs under arbetstid eller ej, har invandrare rätt till lön för deltagande i 240 timmars undervisning.

I den föreliggande propositionen föreslås att lagen, med vissa avvikelser, görs tillämplig även på utländsk arbetstagare som före den 1 januari 1973 tagit anställning här i landet. Som utvecklas närmare i det följande beräknas 75 000 utländska arbetstagare ha otillräckliga kunskaper i svenska. De skall beroende på förkunskaper beredas ledighet med rätt till lön under 160 eller 240 timmar. Ett utbildningsbehov av den beräknade omfattningen kan inte tillgodoses omedelbart. Det föreslås därför att arbetstagarna ges möjlighet att successivt delta i undervisningen under en period av fem år.

I motionen 1973: 1643 av herr Nordgren m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen med hänvisning bl. a. till de kostnader och andra svårigheter som lagen skulle medföra särskilt för de mindre och medelstora företagen.

I samband med 1972 års beslut (jfr prop. 1972: 100 s. 29 och InU 1972: 27 s. 8) förutsattes att den då antagna lagstiftningen beträffande svenskundervisning för sådana utländska arbetstagare som anställs efter årsskiftet 1972—1973 var enbart en första etapp. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att det redan nu blir möjligt att genom det föreliggande lagförslaget ta nästa steg som ger utländska arbetstagare — oavsett tidpunkten för den första anställningen i landet — rätt till ledighet och lön vid behövlig undervisning i svenska språket. I fråga om motionärernas invändning om lagförslagets kostnadseffekter för företagen vill utskottet liksom i höstas framhålla att man också måste beakta de fördelar för företagen som bättre språkkunskaper bland de anställda innebär bl. a. genom en ökad effektivitet i arbetet. Lagstiftningen ligger vidare i linje med tidigare riksdagsuttalande att arbetsgivare som anlitar utländsk arbetskraft bör åläggas ett större kostnadsansvar för arbetskraftens anpassning till svenska förhållanden. I sammanhanget bör slutligen erinras om de stora kostnader staten har lagt ned och även i fortsättningen kommer att få bestrida för undervisningens bedrivande.

Utskottet ansluter sig alltså till den föreslagna utvidgningen av den lagfästa rätten för utländska arbetstagare till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning. I följd härav avstyrks motionen 1973:

InU 1973:15

1643. Utskottet kommer i det följande att behandla vissa enskildheter i lagförslaget.

De invandrare som tillträtt sin första anställning efter den 1 januari 1973 är i regel också nya i landet och får därför förutsättas behöva en grundläggande undervisning i svenska. Behovet av svenskundervisning är inte lika självklart för tidigare anställda invandrare. Lagförslaget sätter inte upp någon tidsgräns bakåt för arbetstagarens rätt till ledighet och lön för svenskundervisning. Att en invandrare vistats och arbetat i landet i flera år hindrar inte i och för sig att han får del av lagens förmåner.

Vissa begränsningar gäller emellertid redan enligt den i höstas antagna lagen beträffande nyanställda invandrare. Undantagna är invandrare som har svenska, danska eller norska språket till modersmål eller har sådana kunskaper i dessa språk att nu avsedd undervisning inte kan anses erforderlig. Även feriearbetande och andra begränsade grupper utländska arbetstagare faller utanför lagens tillämpningsområde. Lagen gäller inte heller invandrare som redan fått undervisning under minst 240 timmar och därvid fått förmåner enligt lagen eller, när det gäller tidigare anställda invandrare, i vart fall avtalsenlig ersättning. Därutöver föreslås i propositionen med tillämpning på båda kategorier invandrare att lagen inte skall gälla den som fått svenskundervisning i samband med arbetsmarknadsutbildning eller i arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar för flyktingar. Eftersom undervisning i svenska i nämnda former får anses motsvara den i lagen avsedda undervisningen, tillstyrker utskottet detta tillägg till lagen.

Allmänt sett gäller lagen utländska arbetstagare som saknar elementära kunskaper i svenska språket. I propositionen redovisas på s. 11—12 och 14—15 vissa undersökningar om utbildningsbehovet bland tidigare anställda invandrare. Föredragande departementschefen kommer för sin del fram till att 75 000 arbetstagare saknar elementära kunskaper i svenska. Siffran måste som framgår av propositionen bedömas som osäker.

Ett så stort antal som 75 000 personer kan av praktiska och ekonomiska skäl inte på en gång få undervisning. Enligt propositionen bör arbetstagarna successivt beredas möjlighet att delta i undervisningen under en period av fem år. Det sagda innebär att rätt till ledighet och lön enligt lagen för tidigare anställda invandrare kommer att gälla under tiden den 1 juli 1973—30 juni 1978.

Den ordning i vilken arbetstagaren skall få ledighet för att delta i svenskundervisning regleras inte i lagen. I propositionen förutsätts att den frågan kan lösas genom överenskommelse mellan partema, lämpligen i form av kollektivavtal. För undervisningens anordnande förutsätts nära samråd med studieförbunden under beaktande av att i princip en femtedel av det totala undervisningsbehovet skall tillgodoses under vart och ett av de fem åren.

InU 1973:15

7 Utskottet konstaterar att ett omedelbart tillgodoseende av det utbildningsbehov som föredragande departementschefen angivit skulle spränga alla ekonomiska och organisatoriska ramar. Därjämte skulle företag med många invandrare komma i en ohållbar situation. Det måste därför anses välbetänkt att sprida undervisningen på en längre tidsperiod.

Propositionen utgår från att studieförbunden liksom hittills skall svara för undervisningen i svenska med samhällsorientering. I motionen 1973: 1644 av herr Nordstrandh m. fl. (m) hemställs om uttalande av riksdagen av innebörd att löntagar- och arbetsgivarorganisationerna inte får träffa avtal som skulle innebära att rätten till ledighet och lön knyts till deltagande i vissa studieförbunds undervisning. Som skäl för denna begränsning i möjligheterna att träffa avtal om svenskundervisningens anordnande uppger motionärerna bl. a. att en överenskommelse träffats mellan Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), enligt vilken principen bör vara att invandrare skall få sin undervisning genom det studieförbund, till vilket vederbörande fackliga organisation är ansluten. Får en löntagarorganisation bestämma vilket studieförbund som skall bedriva invandrarundervisning, fortsätter motionärerna, blir det i praktiken ABF som får hand om så gott som all invandrarundervisning i svenska och någon valfrihet föreligger inte för invandrarna.

En motion med samma syfte behandlades i höstas (se InU 1972: 27 s. 12—13). Utskottet vill med hänvisning därtill på nytt framhålla, att studieförbunden är jämställda när det gäller rätten att anordna undervisning. Utskottet kan inte heller nu finna att det föreligger skäl för att införa en ordning som syftar till att inskränka möjligheterna för arbetsgivare och arbetstagare att träffa avtal om att i konkreta fall anlita visst eller vissa studieförbund. Som tidigare nämnts har — som underlag för bedömningen av hur undervisningen praktiskt skall kunna fullföljas — beräknats att 75 000 arbetstagare saknar elementära kunskaper i svenska. Även om föreliggande undervisningsbehov skall täckas under en femårsperiod och endast hälften eller ännu färre av dessa arbetstagare utnyttjar sina förmåner enligt lagen, kommer det på det lokala planet att uppstå stora organisatoriska problem att genomföra undervisningen. Det gäller bl. a. att avgöra vilka arbetstagare som skall vara berättigade till undervisning och i vilken ordning undervisningen skall ske om antalet anmälda blir stort. Skall dessa problem kunna lösas, krävs ett intimt samarbete mellan de fackliga organisationerna, arbetsgivarna och studieförbunden. Att mot denna bakgrund inskränka avtalsfriheten kan inte anses välbetänkt. Utskottet avstyrker således motionen 1973:

1644.

Nyanställda invandrare skall få ledighet och lön vid deltagande i 240 timmars undervisning. Tidigare anställda torde ha varierande kunskaper i svenska. Det skulle därför vara önskvärt att anpassa undervisningens omfattning till varje arbetstagares individuella behov. I propositionen

InU 1973:15

framhålls att detta inte är möjligt av bl. a. administrativa och pedagogiska skäl. Det föreslås att rätten till ledighet och lön för tidigare anställda skall omfatta 160 eller 240 timmar beroende på arbetstagarens kunskaper i svenska språket. Som tidigare nämnts kan den som redan har tillräckliga kunskaper i svenska (danska eller norska) inte göra anspråk på förmåner enligt lagen. Det har uppdragits åt skolöverstyrelsen att utarbeta förslag till ordning för bedömning av arbetstagarnas kunskaper i svenska. Bestämmelser om denna kunskapsprövning kommer att meddelas senare. Det förutsätts att arbetsgivarna och de fackliga organisationerna på lokal nivå medverkar vid kunskapsprövningen för urval av de utländska arbetstagare som behöver svenskundervisning. Utskottet finner vad sålunda förordats vara en lämplig ordning.

Rätten till ledighet och lön anses behöva kompletteras med skydd mot uppsägning som sker enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller utnyttjar sin rätt enligt lagen. Ej heller skall arbetstagaren behöva gå miste om sina förmåner, trots att han avgett förklaring att han inte gör anspråk på ledighet och lön för att delta i svenskundervisning.

Avslutningsvis behandlar utskottet två motioner vari föreslås en utvidgning av lagen att gälla även utländska sjömän på svenska fartyg. I motionen 1973: 1645 av herr Rosqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära förslag härom. Motionen 1973: 1646 av herr Takman (vpk) och fru Nordlander (vpk) innebär att lagen omedelbart skall bli tillämplig på dessa arbetstagare genom att 1 § kompletteras med orden ”samt utländska sjömän på svenskt fartyg”. Enligt mottionärema finns omkring 5 000 sjömän av icke nordisk nationalitet anställda på svenska fartyg.

Lagen omfattar utländska arbetstagare som är bosatta här i landet och som har arbetstillstånd. Föreligger icke skyldighet att ha arbetstillstånd eller är arbetstagaren befriad från sådan skyldighet, gäller lagen under förutsättning att han är kyrkobokförd här i landet.

Utländsk sjöman som mönstrar på svenskt fartyg i svensk hamn skall ha arbetstillstånd. Är han dessutom bosatt i landet, kan han göra anspråk på förmåner enligt lagen. Utländsk sjöman som mönstrar på i utländsk hamn behöver däremot inte arbetstillstånd och han omfattas därmed inte av lagen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1972 har tillkallats en sakkunnig för att utreda frågan om arbetstillstånd för utomnordiska medborgare vid anställning på svenskt fartyg.

Utskottet kan instämma med motionärerna i att skäl talar för att även utländska sjömän, oaktat de inte genom bosättning har anknytning till vårt land, får möjligheter att delta i svenskundervisning. Frågan är emellertid komplicerad och olika lösningar, bl. a. avtalsvägen, är tänkbara. Utskottet, som erinrar om att frågan inte behandlats i invandrarutredningens betänkande om invandrarnas utbildningssituation (SOU 1971:

InU 1973:15

51) eller någon av nu berörda propositioner, har inte tillräckligt underlag för en slutlig bedömning av problemet. Frågan har också anknytning till ovannämnda utredning om arbetstillstånd för utländska sjömän. Detta utredningsarbete väntas bli slutfört inom kort. Utskottet förutsätter att den av motionärerna aktualiserade frågan tas upp i samband med beredningen i Kungl. Maj:ts kansli av det väntade utredningsförslaget. Motionerna bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utöver vad ovan anförts har utskottet inte något att tillägga eller erinra i anledning av Kungl. Maj:ts förslag. Den föreslagna lagen om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare tillstyrks alltså till alla delar av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973: 1643,

2. att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1646 bifaller propositionen 1973: 43 i fråga om 1 § förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare,

3. att motionen 1973: 1645 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte behandlats under 2,

5. att riksdagen avslår motionen 1973: 1644.

Stockholm den 5 april 1973

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Strindberg (m), Nygren (s), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. beträffande avslag på propositionen (punkt 1) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”1 samband” och slutar på s. 6 med ”i lagförslaget” bort ha följande lydelse:

InU 1973: 15

10 Utskottet kan i och för sig biträda grundtanken i propositionen att en effektiv undervisning i svenska med samhällsorientering är angelägen för invandrarnas anpassning i det svenska samhället. En allmän grundundervisning av det slag det här gäller måste dock vara en samhällelig uppgift.

Mot förslaget kan därutöver resas vägande invändningar av praktisk och ekonomisk art.

Som framgår av propositionen uppstår det besvärliga gränsdragningsproblem när det gäller att avgöra vilka som skall bli berättigade till förmåner enligt lagen. Detta sammanhänger med att lagförslaget inte innehåller någon begränsning bakåt i tiden för invandrarens vistelse i landet. Han kan sålunda ha vistats och arbetat många år i landet och ändå komma att omfattas av lagen. Beroende på en kunskapsprövning får invandraren antingen ingen undervisning alls eller också undervisning under 160 eller 240 timmar. Någon nämnvärd anpassning till invandrarens aktuella utbildningsbehov föreligger alltså inte. Det samlade utbildningsbehovet hos tidigare invandrare avses bli täckt under fem år. Om hänsyn skall tas till att invandrarna under så lång tid rimligen måste hinna förkovra sina kunskaper i svenska kan inte utläsas av propositionen.

Om lagförslaget genomförs, kommer näringslivet att belastas med stora kostnader. Detta kan inte anses vara lämpligt i dagens läge. Särskilt allvarlig blir situationen för de mindre och medelstora företagen. Utöver de direkta kostnaderna för ersättningen till de utländska arbetstagarna kan dessa företag drabbas av besvärande produktionsstörningar när en eller två man i en redan fåtalig personalstyrka lämnar arbetsplatsen för att delta i svenskundervisning.

Av dessa skäl anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen inte bör genomföras. Frågan om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning både bör och kan lösas avtalsvägen. Med en sådan ordning blir det också möjligt att ta hänsyn till speciella arbetsförhållanden inom olika branscher.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande avslag på propositionen med bifall till motionen 1973: 1643 avslår propositionen 1973: 43.

2. beträffande utvidgning av lagen att gälla även utländska sjömän (punkt 2) av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 9 med ”av utskottet” bort ha följande lydelse: Genom

propositionens förslag kommer utländska sjömän på svenska fartyg att inte omfattas av lagen trots att det gäller en grupp arbetstagare med nära anknytning till Sverige och svenskt näringsliv. Som lagförslaget är formulerat har dessa sjömäns rätt till ledighet och lön

InU 1973: 15

vid svenskundervisning samband med om de har eller saknar arbetstillstånd. Arbetstillståndsfrågan prövas som nämnts av en särskild utredning. Det ingår emellertid inte i utredningens uppdrag att ta upp frågan om svenskundervisning. Det kan starkt ifrågasättas om de utländska sjömännen av detta formella skäl skall utestängas från förmåner enligt den nu behandlade lagen. Tvärtom kan göras gällande att det av säkerhetsskäl är högst önskvärt att utländska sjömän på svenska fartyg kan förstå och göra sig förstådda på svenska.

Ett andra formellt skäl för att de utländska sjömännen inte blir delaktiga av lagens förmåner är att de som regel inte är bosatta i landet. Av enbart det skälet har dessa sjömän hittills inte heller kunnat åtnjuta svensk tilläggspension. I den nyligen avgivna propositionen 1973: 98 föreslås att utländska sjömän får möjlighet att tjäna in allmän tillläggspension genom att bosättningskravet slopas. Mot den bakgrunden kan svårligen upprätthållas krav på bosättning i Sverige på det betydligt mer begränsade område som lagstiftningen om svenskundervisning utgör.

Av dessa skäl tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1973: 1646 om att utländska sjömän skall omfattas av lagen. Texten i 1 § lagförslaget bör ändras i enlighet härmed. Genom det anförda torde yrkandet i motionen 1973: 1645 vara tillgodosett. Det yrkandet bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utöver vad ovan anförts har utskottet inte något att tillägga eller erinra i anledning av Kungl. Maj:ts förslag. Den föreslagna lagen om ändring i lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning tillstyrks alltså med det av utskottet förordade tillägget till 1 §•

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1646 samt med förklaring att viss ändring bör göras i 1 § lagförslaget antar paragrafen i nedanstående som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag gäller här i landet Denna lag gäller här i landet bosatt utländsk arbetstagare, som bosatt utländsk arbetstagare, som

har arbetstillstånd. Föreligger icke har arbetstillstånd, samt utländsk

skyldighet för arbetstagaren att ha sjöman anställd ombord på

arbetstillstånd eller är han befriad svenskt handelsfartyg. Föreligger

från sådan skyldighet, gäller la- icke skyldighet för arbetstagaren

gen om han är kyrkobokförd här att ha arbetstillstånd eller är han

i landet. befriad från sådan skyldighet, gäl ler

lagen om han är kyrkobokförd här i landet.

Lagen gäller arbetsgivarens hushåll.

InU 1973: 15

12 Särskilt yttrande

beträffande anordnandet av undervisning av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp):

Vi vill betona vikten av att principen om studieförbundens jämställdhet upprätthålles i praktiken. Studieförbundens ställning hänger emellertid samman med frågan om huvudmannaskapet för undervisningen. Vi är av den meningen att huvudmannaskapet bör föras över på kommunerna och undervisningen sålunda bli en del av den kommunala vuxenutbildningen. Detta ter sig särskilt angeläget mot bakgrund av den omfattning utbildningen kan väntas få till följd av lagstiftningen. Ett förändrat huvudmannaskap behöver inte hindra att studieförbundens resurser och erfarenheter utnyttjas även i fortsättningen.

Huvudmannaskapsfrågan prövas med anledning av motioner i ämnet av utbildningsutskottet. Med anledning härav begränsar vi oss i detta sammanhang till att göra ett principuttalande av ovan angiven innebörd.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730058