Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. m. jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 23 år 1973 InU 1973: 23

Nr 23

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 56 med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring m. m. jämte motioner.

Kungl. Maj:ts förslag

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 1 bilaga 13 (inrikesdepartementet) under punkten B 5 (s. 121) föreslagit att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 beräknar ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Kungl. Maj:t har därefter i propositionen 1973: 56 dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om kontant arbetsmarknadsstöd,

3. lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

4. lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels föreslagit riksdagen att

5. godkänna i propositionen angivna allmänna riktlinjer för finansiering av det kontanta stödet vid arbetslöshet,

6. till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Det huvudsakliga innehållet i propositionen 1973: 56

I propositionen föreslås dels att den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen reformeras i skilda hänseenden, dels att som komplettering till arbetslöshetsförsäkringen införs ett kontant arbetsmarknadsstöd. Kommunalt kontantunderstöd och statligt omställningsbidrag avvecklas.

Möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd kommer att finnas för alla förvärvsarbetande, företagare såväl som arbetstagare. Vidare kommer möjligheterna att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa att bli större.

Ersättningstiden för de arbetslöshetsförsäkrade förlängs från 150 till 300 dagar. Uppnår den försäkrade 55 års ålder innan denna tid gått till ända utgår ersättning under längst 450 dagar. Den som har fyllt 67 år blir i fortsättningen inte ersättningsberättigad. I princip behöver endast en karensperiod om fem dagar fullgöras varje ersättningsperiod.

För rätt till ersättning krävs tolv månaders medlemskap i arbetslöshetskassa. För företagare krävs 24 månaders medlemskap. Vidare krävs att

1 Riksdagen 1973.18 sami. Nr 23

InU 1973: 23

den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i fem månader inom en ramtid av högst tolv månader. Med förvärvsarbete jämställs i viss utsträckning bl. a. tid då den försäkrade har genomgått arbetsmarknadsutbildning, fullgjort värnplikt och uppburit föräldrapenning. I ramtiden inräknas inte tid, då medlem har varit hindrad att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår i form av skattepliktig dagpenning för högst fem dagar i veckan enligt tio klasser mellan 40 och 130 kr. Förslaget innebär att ersättningsbeloppen höjs i förhållande till vad som nu gäller. Dagpenning får inte utgå med högre belopp än som motsvarar 11/12 av den försäkrades tidigare inkomst.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till personer som inte är arbetslöshetsförsäkrade eller som ännu inte uppfyller ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen. I vissa fall kan arbetsmarknadsstöd utgå också till den vars rätt till ersättning från arbetslöshetskassa har upphört.

I allmänhet krävs för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd att den arbetslöse har arbetat i minst fem månader under den senaste tolvmånadersperioden. Med förvärvsarbete jämställs i vissa fall vård av åldring eller handikappad. Liksom i fråga om arbetslöshetsförsäkringen inräknas inte i tolvmånadersperioden tid då sökanden har varit förhindrad att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning. Den som har genomgått utbildning av visst kvalificerat slag och omedelbart därefter har varit arbetslös under fem månader skall ha rätt till arbetsmarknadsstöd. I detta fall gäller alltså inget arbetsvillkor.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar för den som inte har uppnått 55 års ålder, under längst 300 dagar för den som är mellan 55 och 60 år, och under obegränsad tid för den som är mellan 60 och 67 år. Efter särskild dispens skall stöd kunna utgå under obegränsad tid även till den som har fyllt 55 år, om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring inom näringslivet i orten eller, för företagare, i branschen. Ersättningsrätten upphör vid 67 års ålder eller när den arbetslöse dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

Arbetsmarknadsstödet, som blir skattepliktig inkomst, utgår normalt med 35 kr. per dag. Stödet reduceras med hänsyn till bl. a. makes inkomst samt förmögenhet.

Statsbidrag kommer såvitt gäller arbetslöshetsförsäkringen att utgå i form av progressivbidrag och förvaltningsbidrag.

I fråga om finansieringen kommer det kontanta arbetsmarknadsstödet jämte grundbidrag till arbetslöshetskassorna, vilket bidrag motsvarar arbetsmarknadsstödets normalbelopp, att täckas genom avgifter från arbetsgivarna med två tredjedelar och av statsverket med en tredjedel. För

InU 1973: 23

detta ändamål föreslås bildandet av en arbetslöshetsfond. Övriga bidrag finansieras av staten.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Budgetåret 1973/74 belastar det reformerade arbetslöshetsunderstödet statsbudgeten med totalt ca 680 milj. kr.

De totala kostnaderna beräknas för budgetåret 1974/75 till närmare 1 600 milj. kr. Därav beräknas 400 milj. kr. hänföra sig till arbetsgivaravgifter, 250 milj. kr. till medlemsavgifter och fondavkastningar samt 950 milj. kr. till statsmedel.

Lagförslagen 1 Förslag till

Lag om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN F örsäkringsbestämmelser Inledande bestämmelser

1 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor. Dessa står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.

2 § Förening med ändamål att bereda medlemmarna ersättning vid arbetslöshet kan vinna registrering som erkänd arbetslöshetskassa.

Närmare bestämmelser om arbetslöshetskassor finns i andra avdelningen.

3 § Försäkrad enligt denna lag är var och en som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

4 § Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

InU 1973: 23

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Medlems- och arbetsvillkor

6 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor).

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan tidsenhet än månad.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 § Med tid under vilken försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställes tid då han

1. genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

2. haft semester, eller

3. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

9 § Erkänd arbetslöshetskassa får föreskriva att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt endast genom arbete som arbetstagare, om arbetsmarknadsstyrelsen medger det.

10 § Försäkrad som omedelbart före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa varit medlem i annan sådan kassa får för uppfyllande av medlems- och arbetsvillkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan. Vad nu har sagts gäller utan hinder av vad som kan ha föreskrivits enligt 9 §.

Ersättningens form m. m.

11 § Ersättning utgår i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning).

InU 1973: 23

5 Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

12 § Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton får dagpenning utges endast om dagpenning utgår för minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för dag då försäkrad uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Karenstid och ersättningstidens längd

13 § Dagpenning får icke utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga om medlem som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva en karenstid om högst två månader. Därvid skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas i motsvarande omfattning.

14 § Ersättning utgår under längst 300 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden inräknas i fall som avses i 10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 67 år.

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har den försäkrade, om annat ej följer av 16 §, rätt till ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då ej uppfyller arbets- och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår ersättning under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo uppfyllas. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret.

16 § Har en sammanhängande tid av tolv månader, vari icke inräknas tid som avses i 8 §, förflutit från det försäkrad senast uppbar ersättning, föreligger rätt till ersättning endast om den försäkrade ånyo uppfyller arbets- och karensvillkoret.

Dagpenningens storlek

17 § Dagpenning får utges i dagpenningklasser om 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110, 120 och 130 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall tillämpas.

18 § Övergår försäkrad till klass med högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej föreskriver annat, den högre dagpenningen ej

InU 1973: 23

utges till honom, förrän han efter övergången uppfyllt en månad av arbetsvillkoret.

19 § Dagpenning får icke sättas lägre än att den uppfyller de krav som uppställes i internationella arbetsorganisationens konvention angående minimistandard för social trygghet.

Överförsäkringsavdrag

20 § Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till den försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Föreligger särskilda omständigheter, får arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som sagts nu skall utgöra hans dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt första — tredje styckena och ersättningen.

Pensionsavdrag

21 § Sedan försäkrad erhållit ålderspension skall han, när ansökan om ersättning därefter första gången göres under verksamhetsåret, inplaceras i avdragsklass enligt en av Konungen fastställd pensionsavdragstabell. Dagpenning skall nedsättas med det mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet. Ersättning som understiger fyra kronor för dag utbetalas ej.

Ersättning vid arbetslöshet del av vecka m. m.

22 § Försäkrad som söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast om arbetsutbudet är minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete utgår med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt en av Konungen fastställd omräkningstabell.

Arbetsmarknadsstyrelsen får utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall att arbetstiden ej är bestämd i visst antal timmar per dag eller vecka.

23 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som avses i 22 §, utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell som avses i 22 § första stycket.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tages icke hänsyn till bisyssla som försäkrad före arbetslöshetens inträde varaktigt utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten och ej hindrar den försäkrade från att antaga erbjudet lämpligt arbete samt ej heller omfattar mer än fem timmar under dag som vanligen varit arbetsfri i den försäkrades ordinarie arbete före arbetslösheten.

InU 1973: 23

24 § Ersättning till försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös, utgår med högst 50 dagpenningbelopp. Arbetslöshetskassan får dock för enskild medlem medge att antalet belopp ökas till 150. Om arbetsmarknadsstyrelsen medger det, och särskilda skäl föreligger, kan det antal dagpenningbelopp som skall utgå till medlemmen ökas ytterligare.

25 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den veckotid, under vilken han normalt utfört arbete närmast före arbetslösheten, medräknas ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbetslöshetskassan får dock medge undantag, om den försäkrade har särskilda skäl för att utvidga arbetsutbudet.

Den som närmast före arbetslösheten haft anställning med arbetstid, som någon arbetsdag eller flera regelmässigt varit kortare än tre timmar, skall ha rätt att medräkna även sådan tid vid fastställande av ersättning enligt omräkningstabell.

26 § Har försäkrad vid det företag, där han fortlöpande är anställd, på grund av arbetsinskränkning arbete mindre än fem dagar i veckan (korttidsarbete), får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att antalet dagar under varje vecka för vilka han annars skulle haft rätt till dagpenning minskas med en. Arbetsmarknadsstyrelsen får lämna motsvarande föreskrifter även i fråga om sådan arbetsinskränkning som ej innebär att antalet arbetsdagar per vecka minskas.

27 § Om särskilda skäl föreligger, får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva att försäkrad, som under en kalendervecka i fyra dagar utför arbete i sådan utsträckning, att hel dagpenning ej kunnat utgå för någon av dagarna, ej heller skall ha rätt till dagpenning för den femte dagen samt att dagpenning ej får utges för dag för vilken försäkrad kan anses gottgjord genom semesterersättning. Under samma förutsättning får arbetsmarknadsstyrelsen meddela motsvarande föreskrifter beträffande kassas medlemmar eller viss grupp av dem.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

28 § Omfattar erkänd arbetslöshetskassas verksamhetsområde yrke, inom vilket arbetslöshet förekommer varje år, eller föreligger i annat fall särskilda omständigheter, får kassan eller arbetsmarknadsstyrelsen beträffande samtliga medlemmar eller viss grupp av dem begränsa rätten till dagpenning.

Avstängning från rätt till ersättning

29 § Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 30 §, om han

1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd.

30 § Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

InU1973: 23

8 Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

31 § Bestämmelserna i 29 § 1—3 om arbete får, om det är skäligt, tilllämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar. Bestämmelsen i 30 § tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

Ansökan om ersättning m. m.

32 § Ansökan om ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare om den försäkrades arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den försäkrades ersättningsrätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Särskilda bestämmelser

33 § Har Konungen träffat överenskommelse med annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna lag, skall erkänd arbetslöshetskassa tillämpa dessa villkor.

34 § Finner erkänd arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, icke bör uteslutas ur kassan enligt 51 § denna lag, kan kassan i stället frånkänna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anmälas till arbetsmarknadsstyrelsen.

35 § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.

36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Föreligger återbetalningsskyldighet enligt första stycket, får vid senare utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som betalats ut för mycket.

37 § Beträffande minskning i vissa fall av pension med utgiven dagpenning gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

InU 1973: 23

9 ANDRA AVDELNINGEN Bestämmelser om erkända arbetslöshetskassor Allmänna bestämmelser

38 § Erkänd arbetslöshetskassa registreras hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Med registreringen följer rätt till statsbidrag enligt de bestämmelser som gäller därom.

Denna lag äger icke tillämpning på facklig organisation eller annan liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter av den anledningen att föreningen meddelar understöd vid arbetslöshet.

39 § Erkänd arbetslöshetskassa skall till medlemmarna utgiva ersättning vid arbetslöshet enligt denna lag.

Kassan får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första stycket eller använda medel för ändamål som är främmande för sådan verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från denna regel.

40 § För erkänd arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans tillgångar inbegripet förfallna men ej erlagda avgifter.

41 § Innan erkänd arbetslöshetskassa registrerats, kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i mål rörande kassans bildande.

Handlar medlemmar i kassan eller ledamöter av dess styrelse eller andra på kassans vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslutet därom solidariskt för uppkomna förbindelser.

42 § För att förening skall kunna registreras som erkänd arbetslöshetskassa fordras att föreningen

1. har minst 1 500 medlemmar,

2. antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer enligt denna lag.

Om särskilda skäl föreligger kan arbetsmarknadsstyrelsen medge att

förening med mindre antal medlemmar än som sägs i första stycket 1. får registreras.

43 § Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för kassa som söker registrering helt eller till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan registrerad arbetslöshetskassa och kan på grund härav väntas uppkomma olägenheter med hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, får registrering vägras.

44 § För bildandet av erkänd arbetslöshetskassa för företagare fordras tillstånd av Konungen.

Stadgar och firma m. m.

45 § Erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall i tillämpliga delar och i enlighet med denna lag avfattas enligt normalstadgar som fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen.

Stadgarna skall ange

1. kassans firma,

InU 1973: 23

2. kassans verksamhetsområde med uppgift huruvida kassan är avsedd för anställda eller företagare eller för bådadera kategorierna,

3. den ort inom riket där kassans styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning av medlem,

5. vad som skall gälla beträffande medlemmarnas förmåner och skyldigheter i arbetslöshetsförsäkringen samt ordningen för utbetalning av ersättning,

6. storleken av de fasta avgifter, som skall erläggas till kassan, och ordningen för avgifternas erläggande,

7. påföljden av försummelse att till kassan erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,

8. grunderna för fondbildning,

9. bestämmelser angående fondmedels placering och värdehandlingars förvarande,

10. antalet styrelseledamöter, revisorer och suppleanter för dem, sättet för deras tillsättande och tiden för deras uppdrag,

11. bestämmelser om föreningsstämma och hur dess befogenhet skall utövas,

12. om föreningsstämmans befogenhet skall utövas av därtill utsedda ombud, antalet ombud, hur de skall utses samt tiden för deras uppdrag,

13. tid för ordinarie föreningsstämma,

14. det sätt varpå kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas eller ombudens kännedom samt den tid före stämman då förslag, som enskild medlem önskar få behandlat, skall vara styrelsen tillhanda och den tid då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

15. hur vid kassans upplösning skall förfaras med kassans behållna tillgångar.

Stadgarna får ej utan medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen innehålla annat än som angivits i andra stycket.

46 § Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden ”erkänd arbetslöshetskassa”.

Annan än erkänd arbetslöshetskassa får ej i sin firma eller eljest vid beteckning av rörelsen använda ordet ”arbetslöshetskassa” tillsammans med ordet ”erkand” eller på annat sätt i firman intaga något, som kan ge sken av att firman innehas av erkänd arbetslöshetskassa.

47 § Ansökan om registrering av erkänd arbetslöshetskassa göres skriftligen av kassans styrelse.

Vid ansökningshandlingen skall fogas

1. två avskrifter av kassans stadgar,

2. avskrift av protokoll som förts vid konstituerande sammanträde och som utvisar att stadgarna antagits,

3. avskrift av protokoll eller annan handling varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

4. skriftliga uppgifter rörande medlemmarnas antal och tillförsäkrade förmåner ävensom angående kassans tillgångar och skulder samt av samfund, inrättning eller annan gjord utfästelse om bidrag till kassan.

De uppgifter som avses i andra stycket 3. skall avfattas enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen och skall vara styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

InU 1973: 23

48 § Ansökan om registrering skall också innehålla uppgifter om kassans postadress, om styrelseledamöters, revisorers och eventuella suppleanters fullständiga namn, medborgarskap och postadress samt förklaring att dessa personer ej är omyndiga.

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur kassans firma skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant, gäller första stycket även i fråga om sådan firmatecknare.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna kassans firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansökningshandlingen, skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns. Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.

Medlemsförteckning

49 § Över erkänd arbetslöshetskassas medlemmar skall finnas förteckning. Denna skall för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i kassan.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

50 § Rätt att bli medlem i erkänd arbetslöshetskassa tillkommer var och en som uppfyller föreskrift i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde.

Från rätt att bli medlem i kassa skall undantagas

1. den som är medlem i annan arbetslöshetskassa,

2. den som icke fyllt 15 år,

3. den som fyllt 66 år,

4. den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka.

51 § Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1. den som ej uppfyller och ej heller under minst sex av de senaste tolv månaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inom visst verksamhetsområde,

2. den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller ersättning,

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter.

Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas den som fyllt 67 år.

52 § Inträffar omständighet som enligt 51 § kan föranleda att medlem uteslutes ur erkänd arbetslöshetskassa, skall kassans styrelse genom rekommenderat brev under medlemmens senast kända adress underrätta honom därom samt utsätta skälig tid för förklaring. Vad som sagts nu gäller ej, om rätten att kvarstå som medlem upphör på grund av att medlemmen uppnått 67 års ålder.

Meddelas beslut om medlems uteslutning av annan anledning än som anges i 51 § första stycket 2. och andra stycket under tid då medlemmen har rätt till dagpenning, skall beslutet träda i kraft när hans rätt härtill upphör.

InU1973: 23

53 § Medlems rätt att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa får icke begränsas.

Medlem som icke vid utgången av andra månaden efter den tid, på vilken fast medlemsavgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen erlagt avgiften eller beloppet eller anmält förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt. I kassa med längre avgiftsperiod än kalendermånad skall medlem som icke inom tre månader från periodens början erlagt avgiften anses ha utträtt ur kassan efter nämnda tid. Om särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen medge, att utträdet skall anses äga rum vid en senare tidpunkt, dock senast vid utgången av sjätte månaden.

Kassans styrelse får medge, att den som underlåtit att inom föreskriven tid anmäla förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, ändå får bibehållas vid sitt medlemskap. Om särskilda skäl föreligger, får styrelsen även i annat fall besluta, att medlem som underlåtit att inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp skall få kvarstå i kassan.

Avgifter och uttaxering

54 § Erkänd arbetslöshetskassa skall till verksamhetens bedrivande uttaga fasta medlemsavgifter. Dessa skall vara så bestämda att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster får antagas förslå till betalning av utfästa ersättningar, förvaltningskostnader och övriga kassan åliggande utgifter samt föreskriven fondbildning.

55 § Är erkänd arbetslöshetskassas tillgångar otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande, får kassan besluta om särskild uttaxering utan hinder av att stadgarna ej medger det. Beslutet skall godkännas av arbetsmarknadsstyrelsen. Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall än som nu sagts.

Fondbildning

56 § Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat minst summan av förvaltningskostnader per medlem under det sistförflutna räkenskapsåret och det genomsnittliga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räkenskapsåret, multiplicerat med det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem under de fem senaste åren.

Har arbetslöshetskassan mindre än 10 000 medlemmar, får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att såsom fond skall avsättas större tillgångar än som följer av första stycket. Om det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem för arbetslöshetskassa är högre än vad som i allmänhet gäller för arbetslöshetskassorna, får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att såsom fond skall avsättas mindre tillgångar än som följer av första stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet under fem år, skall arbetsmarknadsstyrelsen årligen, under beaktande av bestämmelserna i första och andra styckena, bestämma fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande till det.

Överskott på verksamheten skall tillföras fonden.

InU 1973: 23

13 Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej förslår till täckande av kassans löpande utgifter.

Kapitalplacering

57 § Fondens tillgångar skall redovisas i en eller flera av följande former 1.

obligationer som utfärdats av staten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

2. obligationer som garanterats av staten eller kommun,

3. obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag, med undantag av sådana förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten eller kommun eller som utfärdats av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

5. intill högst en femtedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan har säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i annan fastighet än industrifastighet eller i tomträtt inom tre fjärdedelar av senast fastställda taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet på jordbruksfastighet icke får medräknas taxeringsvärdet på växande skog; dock skall byggnad, för att inteckning i fastigheten skall godkännas, vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i landet, eller

6. med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet, varvid i fråga om brandförsäkring skall gälla vad som anges i 5.

Utan hinder av första stycket får ett belopp, som motsvarar högst en tiondel av fonden, redovisas i andra värdehandlingar än som avses i första stycket 1—6, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond.

Styrelse och firmateckning

58 § Bestämmelserna i 21—23 §§, 25—30 §§ och 32—37 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelseledamot ej får utses för längre tid än fyra år, dock att arbetsmarknadsstyrelsen får medge att mandattiden omfattar längre tid,

2. att anställd hos kassan ej får vara styrelseordförande,

3. att arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av kassan skall utse en styrelseledamot jämte suppleant för honom,

4. att sådan ledamot och suppleant har rätt att för uppdragets fullgörande uppbära ersättning med belopp som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

Vid tillämpningen av 37 § nämnda lag skall iakttagas att hänvisningen till 9 § skall avse 48 § denna lag.

59 § Styrelsen skall särskilt tillse

att kassans verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att kassans bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter samt

InU 1973: 23

att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad om de förhållanden som kan ha betydelse för kassans verksamhet och ekonomiska ställning.

Finnes anledning antaga att kassan ej kan fullgöra sina utfästelser eller att kassans ställning kommer att fortgående försämras eller kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven enligt 45 §, åligger det styrelsen att till föreningsstämman så snart det kan ske föreslå stadgeändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskaper och årsredovisning

60 § Bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

61 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i fråga om erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper och styrelsens årsredovisning meddela särskilda föreskrifter, som skall gälla jämte bokföringslagen (1929: 117). Handlingar av betydelse för arbetslöshetskassans verksamhet skall förvaras under den i bokföringslagen angivna tiden, om arbetsmarknadsstyrelsen ej medger annat. Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

I balansräkningen skall som skuld upptagas ett belopp, som minst motsvarar det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.

Revision

62 § Bestämmelserna i 45 § och 46 § 1 mom. samt 49—51 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skall granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tillämpningen av 49 § nämnda lag skall ikattagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas verksamhet av stor omfattning eller föreligger annars särskilda skäl till det, kan arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjligen göras till arbetsmarknadsstyrelsen genom kassastyrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Föreningsstämma

64 § Vid handhavandet av erkänd arbetslöshetskassas angelägenheter kan medlemmarna företrädas av valda ombud.

Ombuden utövar sina befogenheter vid ombudsmöte. Detta skall anses som föreningsstämma.

Ombud skall vara medlem i kassan. När särskilda skäl föreligger till det, får dock arbetsmarknadsstyrelsen medge att även annan än medlem får vara ombud.

Bestämmelserna om föreningsstämma i 53—60 §§ och 61 § första och

InU 1973: 23

andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tilllämpliga delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsstyrelsen får dock medge att ordinarie föreningsstämma skall hållas vid annan tidpunkt än före den 1 juli. Vid tillämpningen av bestämmelserna i nämnda lag skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan medge, att kassa håller ordinarie föreningsstämma endast vartannat eller vart tredje år, och meddelar i sådant fall de föreskrifter som behövs med anledning därav.

65 § Ärende, som ej angivits i kallelse till stämma och som ej särskilt meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall avgöras där. Annat ärende än som avses i 67, 71, 83 eller 88 § får dock utan att ärendet angivits i kallelse avgöras på ordinarie stämma, om tre fjärdedelar av de närvarande samtycker till det.

Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

66 § Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

Ändring av stadgar m. m.

67 § Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar är giltigt endast om det vid föreningsstämma biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Innebär ändring av stadgarna att dessas innehåll anpassas till tvingande bestämmelse i denna lag, får beslut om ändringen fattas av kassans styrelse.

För att beslut om stadgeändring skall bli giltigt fordras utöver vad som anges i första och andra styckena att arbetsmarknadsstyrelsen godkänner beslutet.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, skall det också iakttagas.

68 § Bestämmelserna i 67 § äger motsvarande tillämpning på beslut om att erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation i annat fall än när förhållande inträffat som medför att kassan enligt stadgarna skall upphöra med sin verksamhet eller när kassans medlemsantal nedgått under föreskrivet antal. Detsamma gäller beslut under likvidation, om överlåtelse av kassans rörelse eller beslut av överlåtande kassa om godkännande av fusionsavtal enligt 88 §.

69 § Beslut om ändring av erkänd arbetslöshetskassas stadgar skall ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i verkställighet innan registrering skett. Vid anmälningen skall fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet.

Beslut som avses i 67 eller 68 § första punkten får ej underställas arbetsmarknadsstyrelsen för godkännande annat än genom beslutets anmälan för registrering.

InU 1973: 23

16 Beslut sorn avses i 68 § andra punkten skall genast underställas arbetsmarknadsstyrelsen för godkännande. Vid anmälningen skall fogas avskrift av protokoll, som förts i ärendet, och av de på föreningsstämma i ärendet framlagda handlingarna.

Likvidation och upplösning

70 § Erkänd arbetslöshetskassa skall träda i likvidation, när förhållande inträffar, på grund varav kassan enligt bestämmelse i stadgarna skall upphöra med sin verksamhet.

Nedgår erkänd arbetslöshetskassas medlemsantal under det minsta antal, som skall gälla för kassan, skall styrelsen omedelbart anmäla det till arbetsmarknadsstyrelsen, som prövar om kassan skall få fortsätta sin verksamhet. Lämnas medgivande härtill föreskriver arbetsmarknadsstyrelsen de villkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal medlemmar för kassan. Beslutar arbetsmarknadsstyrelsen att ej medge kassan att fortsätta verksamheten, skall kassan träda i likvidation.

71 § Har erkänd arbetslöshetskassa beslutat träda i likvidation eller skall likvidation ske av anledning som anges i 70 eller 87 §, skall en eller flera likvidatorer väljas på föreningsstämma för att verkställa likvidationen. I stadgarna kan vara bestämt att därutöver en eller flera likvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

72 § Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt 70 eller 87 § och har ej inom sex veckor därefter i registret införts uppgift om att kassan trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot eller medlem eller på anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen och efter kassans hörande förklara att kassan skall träda i likvidation. Rätten skall därvid förelägga kassan att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten inge bevis om registrering att kassan utsett en eller flera likvidatorer vid påföljd att annars en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

73 § Saknar erkänd arbetslöshetskassa till registret anmäld behörig styrelse, kan styrelseledamot, kassamedlem eller borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda kassan, ansöka hos rätten att kassan skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Arbetsmarknadsstyrelsen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som nu sagts.

Bestämmelserna i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan eller anmälan enligt första stycket.

74 § Utser erkänd arbetslöshetskassa ej likvidatorer, fastän sådant förhållande inträffat som enligt 70 eller 87 § påkallar likvidation, är de som med vetskap om förhållandet deltager i beslut om att fortsätta kassans verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för uppkommande förbindelser.

75 § Bestämmelserna i 76 och 77 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillämpningen av 77 § nämnda lag skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen.

InU 1973: 23

76 § Visar likvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgörande av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen och efter likvidatoms hörande entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

77 § Bestämmelserna i 78 och 79 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att vad som i

78 § nämnda lag sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen och att hänvisningen i 79 § nämnda lag till 9 § skall avse 48 § denna lag.

78 § Bestämmelserna i 80 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa med undantag av hänvisningen till 47 §.

Bestämmelserna i 63 § denna lag om revisor äger motsvarande tilllämpning på likvidationsrevisor.

79 § Bestämmelserna i 81 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa med undantag av hänvisningen till 39—43 §§ och 44 § andra stycket.

Bestämmelserna i 61 § denna lag om årsredovisning äger motsvarande tillämpning på slutredovisning.

80 § Bestämmelserna i 83 §, 84 § första stycket första och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 85—87, 89 och 90 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 § andra stycket nämnda lag till 73 § skall avse 95 § denna lag och att, i samband med anmälan enligt 90 § nämnda lag, till arbetsmarknadsstyrelsen skall lämnas avskrifter av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen.

81 § Under tid då erkänd arbetslöshetskassa är i likvidation får ej ny medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Rätt för medlem att vid avgång ur kassan få ut del av dess tillgångar gäller endast om medlemmen avgått innan likvidationsbeslut fattats av kassan eller meddelats av domstol.

Under likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om likvidationen fattades av kassan eller meddelades av domstol.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan medge att kassans verksamhet får fortsättas under likvidationen, om det kan antagas främja en ändamålsenlig avveckling av kassan. Sådant medgivande får förenas med föreskrifter.

82 § Vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation får överlåtelse av kassans tillgångar ej ske, förrän den i kallelsen på kassans okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäkringsförmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fattats av kassan eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel i kassans tillgångar som enligt stadgarna tillkommer medlem, som avgått före beslutet, eller dennes rättsinneha 2

Riksdagen 1973.18 sami. Nr 23

InU 1973: 23

vare. Är skuld till någon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning därför eller av annan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen hållas inne.

83 § Om förslag till överlåtelse av kassans rörelse på annan erkänd arbetslöshetskassa kan åstadkommas, skall likvidatorerna utlysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på stämman lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom styrelsen godkänt beslut om överlåtelse av kassas rörelse. När registrering skett, skall kassa som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande kassans rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda kassas återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande kassa.

Sker ej överlåtelse av kassans rörelse, skall stadgarnas bestämmelser om förfarandet med kassans behållna tillgångar vid dess upplösning tilllämpas.

84 § Har vid erkänd arbetslöshetskassas likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller förslår ej innehållna medel till att betala skuld, är den som uppburit något till förfång för borgenär skyldig att återbära vad han sålunda fått, om kassan ej kan fullgöra sina förpliktelser. För brist som kan uppkomma när belopp skall återbäras är likvidatorerna ansvariga efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser medlem eller annan förmånsberättigad att han vid fördelning av kassans tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skall han väcka talan mot kassan inom tre månader efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin talan. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger första stycket motsvarande tillämpning.

Har medlem eller annan förmånsberättigad ej inom fem år efter det slutredovisning lades fram på föreningsstämma anmält sig för att lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.

85 § Kan det antagas att erkänd arbetslöshetskassa som trätt i likvidation saknar tillgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidationskostnaderna, kan rätten på anmälan av likvidatorerna och efter arbetsmarknadsstyrelsens hörande förklara att likvidationen skall läggas ned och kassan anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej 78—84 §§. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

86 § Bestämmelserna i 93 § och 94 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

87 § Är erkänd arbetslöshetskassa ej i likvidation när dess egendom avträdes till konkurs, äger 81 § motsvarande tillämpning tills konkursen

InU1973: 23

avslutats eller kassan trätt i likvidation enligt andra stycket. Vad där sägs om likvidationsbeslut skall i stället gälla beslutet om egendomsavträde. Vidare skall iakttagas att utbetalning av dagpenning ej får ske innan konkursen avslutats.

Finns överskott när kassas konkurs avslutas och var kassan ej i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs, skall kassan träda i likvidation. Vad i 81 och 82 §§ sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslutet om egendomsavträde.

Fusion

88 § Mellan erkända arbetslöshetskassor får avtal träffas om att den ena kassan (överlåtande kassan) skall uppgå i den andra kassan (övertagande kassan) på så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande kassan enligt avtalets närmare bestämmelser blir medlemmar i den övertagande kassan, dels den överlåtande kassan utan likvidation upplöses samt alla dess tillgångar och skulder övertages av den övertagande kassan (fusion). Fusionsavtal får ej verkställas förrän det godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen. Sedan avtalet godkänts, skall det registreras. Fusionen anses genomförd, när registrering skett.

Registrering

89 § Hos arbetsmarknadsstyrelsen skall föras register över erkända arbetslöshetskassor för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skall anmälas för registrering eller i övrigt tas in i registret.

Ansökan om erkänd arbetslöshetskassas registrering och anmälan för registrering skall inges eller i betalt brev med posten insändas till arbetsmarknadsstyrelsen. Ansöknings- och anmälningsskriften med därvid fogade handlingar skall för varje kassa förvaras som bilagor till registret.

90 § Bestämmelserna i 100 § första och tredje styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare gäller att registrering skall vägras, förutom i fall som anges i 100 § första stycket nämnda lag, även när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej lämnas och att bestämmelserna i 102 § nämnda lag äger motsvarande tillämpning beträffande register över erkänd arbetslöshetskassa.

91 § Vid registreringsanmälan som avser beslut om stadgeändring skall fogas två avskrifter av protokoll som förts i ärendet.

Vid registrering av erkänd arbetslöshetskassa förses det ena exemplaret av stadgarna med bevis om registreringen och återställes till kassan.

Registreras stadgeändring, förses det ena exemplaret av det protokoll som innehåller beslutet med bevis om registreringen och återställes till kassan.

92 § Mot den som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhållande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan ändring i samma förhållande med laga verkan åberopas endast om han visas ha ägt vetskap om ändringen.

InU 1973: 23

20 Tillsyn

93 § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över de erkända arbetslöshetskassorna, vilka har att ställa sig arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar till efterrättelse.

94 § Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen eller dess ombud tillträde till föreningsstämma och sammanträde med kassans styrelse.

95 § Arbetsmarknadsstyrelsen kan meddela de erinringar i fråga om erkänd arbetslöshetskassas verksamhet som styrelsen finner påkallade.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall förelägga erkänd arbetslöshetskassa att inom viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om

1. avvikelse skett från denna lag eller de för kassan gällande stadgarna eller de författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,

2. stadgarna ej längre uppfyller de i 45 § angivna kraven,

3. kassans tillgångar ej är tillräckliga, eller

4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksamhet.

Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd

tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan arbetsmarknadsstyrelsen förklara kassan för viss tid förlustig rätten till statsbidrag helt eller delvis. Om skäl därtill föreligger, kan arbetsmarknadsstyrelsen också hos rätten ansöka om att kassan skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestämmelserna i 72 § tredje stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efterkommits, skall rätten förklara, att kassan skall träda i likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer.

96 § Har erkänd arbetslöshetskassa trätt i likvidation, kan arbetsmarknadsstyrelsen förordna likvidator att tillsammans med övriga likvidatorer verkställda likvidationen. Kassans firma tecknas därvid av denne likvidator i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna firman.

Under kassas likvidation har arbetsmarknadsstyrelsen samma befogenheter beträffande likvidatorerna som i fråga om kassans styrelse.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning och kassans räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och likvidationsrevisor som förordnats enligt denna paragraf kan utlysa föreningsstämma. Sådan likvidator och likvidationsrevisor skall iakttaga de föreskrifter, som arbetsmarknadsstyrelsen meddelar. Arvode till likvidatorn och likvidationsrevisorn betalas av kassan med belopp som arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer. Arbetsmarknadsstyrelsen kan när som helst återkalla uppdraget.

Talan mot arbetslöshetskassas och arbetsmarknadsstyrelsens beslut

97 § Talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen.

98 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medlems rätt till ersättning eller medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa

InU1973: 23

enligt denna lag fores genom besvär hos försäkringsdomstolen, om ej annat följer av lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos Konungen genom besvär.

99 § Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i fråga om erkänd arbetslöshetskassas beslut bestämmelserna i 12 § andra stycket förvaltningslagen (1971: 290). Besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut om vägrad registrering föres sist inom två månader från beslutets dag.

Kassas beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

Skadestånd

100 § Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

Straffbestämmelser

101 § Driver arbetslöshetskassa utan att vara registrerad verksamhet som avses i denna lag, dömes den som på kassans vägnar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex månader.

102 § Till böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan om eller anmälan för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan enligt denna lag till arbetsmarknadsstyrelsen ingiven handling eller vid lämnande av begärd upplysning till styrelsen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift,

2. styrelseledamot eller likvidator som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling som hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade eller framlägges på ombudsmöte,

3. revisor eller likvidationsrevisor som i revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges på ombudsmöte eller på annat sätt hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift om kassans angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, fastän anledning därtill föreligger,

InU 1973: 23

4. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa därav, yppar något som kommit till hans kännedom vid verkställd granskning utan att det varit nödvändigt för att fullgöra hans uppdrag,

5. styrelseledamot, revisor, likvidator eller annan som ej iakttager eller fullgör vad som åligger honom enligt 52 § första stycket, 58 § såvitt därigenom hänvisas till 37 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, 60 § såvitt därigenom hänvisas till 38 § andra stycket nämnda lag, 62 § såvitt därigenom hänvisas till 50 § tredje stycket och 51 § första stycket samma lag, 63 § andra stycket, 64 § såvitt därigenom hänvisas till 55 § tredje stycket samma lag, 69 § första eller tredje stycket, 70 § andra stycket första punkten, 77 § såvitt därigenom hänvisas till 79 § första eller andra stycket samma lag, 78 § första stycket såvitt därigenom hänvisas till 80 § tredje stycket, jämfört med 50 § tredje stycket samma lag, 79 § första stycket såvitt därigenom hänvisas till 81 § andra stycket första punkten samma lag, 80 § såvitt därigenom hänvisas till 89 § första stycket och 90 § första stycket samma lag, 93 § eller 95 §.

103 § Är gärning som avses i 101 och 102 §§ belagd med straff i brottsbalken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

104 § Bestämmelserna i 114 och 115 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

105 § De närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor upphör att gälla.

Det försäkringsår som slutar den 31 augusti 1973 skall löpa till och med den 31 december 1973.

Har försäkrad uppburit ersättning under tiden den 1 september—den 31 december 1973 enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor, äger han rätt till ersättning under ytterligare det antal dagar som följer av 14 § denna lag med avdrag för det antal dagar för vilka ersättning uppburits under nämnda tid.

Med beslut om avstängning från rätt till ersättning enligt 29—31 §§ jämställes motsvarande beslut enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

2. Lagen äger icke tillämpning i fråga om registrerad understödsförening vilken vid denna lags ikraftträdande meddelar försäkring vid arbetslöshet och ej antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

3. Vid denna lags ikraftträdande upphör lagen (1938: 96) om understödsföreningar samt kungörelsen (1912: 304) angående tillsyn å understödsföreningar m. m. och kungörelsen (1955: 576) om prövning av vissa ärenden rörande understödsföreningar att gälla i fråga om erkänd arbetslöshetskassa.

4. Registrerad understödsförening vilken vid lagens ikraftträdande är

InU 1973: 23

antagen som erkänd arbetslöshetskassa skall genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg registreras hos styrelsen. I registret skall därvid införas vad som vid lagens ikraftträdande är infört i understödsföreningsregistret. Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar angående förening som nu angivits skall förvaras som bilagor till registret för erkända arbetslöshetskassor.

5. I fråga om beslut av erkänd arbetslöshetskassa som fattats före ikraftträdandet av denna lag och om talan mot sådant beslut tillämpas äldre lag.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen tillämpas.

2 Förslag till

Lag om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslöshet till

1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen,

3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder, eller

4. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 55 års ålder och blivit arbetslös av anledning som anges i 14 § andra stycket.

2 § Det kontanta arbetsmarknadsstödet handhas av arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utbetalning av stödet ombesörjes av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

3 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige.

Allmänna villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd

4 § Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som

1. har fyllt 16 år,

2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,

3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas,

InU 1973: 23

4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Arbetsvillkor m. m.

6 § Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Härvid tages hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst tio dagar och minst 70 timmar.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 § Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställes tid då han

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. genomgått arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

Vård som avses i första stycket första punkten skall anses förhindra sökanden att stå till arbetsmarknadens förfogande endast i fall då invaliditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket eller vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller kommunalt vårdbidrag utgår.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

InU 1973: 23

9 § Den som i minst fem månader i anslutning till att han avslutat ungdomsutbildning, sådan yrkesinriktad vuxenutbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre månader, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd, utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande, om ej särskilda skäl föreligger.

Arbetslös som avses i 1 § 3. och 4. skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

10 § Vid tillämpning av 6, 7, 8 och 9 §§ tages ej hänsyn till tid innan sökanden uppnått 15 års ålder.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets form m. m.

11 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår i form av ett för dag beräknat belopp. Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar uppgå till högst fem.

12 § Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag som ej infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton får stöd utges endast om stöd utgår för minst två ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller omedelbart före eller efter helgen.

Stöd får ej utges för dag då stödtagaren uppbär föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Karenstid och ersättningstidens längd

13 § Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga om den som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare gäller en karenstid om två månader. Den tid inom vilken karenstiden beräknas skall för sådan sökande utgöra sex månader. Arbetsmarknadsstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att kortare karenstid skall gälla.

Sökande som avses i 1 § 3. och 4. behöver ej uppfylla karensvillkoret. Detsamma gäller den som är ersättningsberättigad enligt 9 §.

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod), om ej annat följer av

15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad. Detsamma gäller sökande som avses i 1 § 4.

Även i fråga om den som fyllt minst 55 år innan ersättningsperioden gått till ända är ersättningsperioden obegränsad, om han blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid företag där han var anställd eller avveckling av hans verk -

InU 1973: 23

samhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han utövade verksamheten samt om han i minst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har stödtagaren, om annat ej följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då ej uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren under perioden ånyo uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant arbetsmarknadsstöd under ytterligare ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret ånyo uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Till den som haft heltidsarbete och söker sådant arbete men regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös utgår ersättning under högst 50 dagar. Om särskilda skäl föreligger, får dock ersättningstiden förlängas till vad som eljest gäller.

16 § Har en sammanhängande tid av tolv månader, vari icke inräknas tid som avses i 8 §, förflutit från det stödtagaren senast uppbar kontant arbetsmarknadsstöd, föreligger rätt till sådant stöd vid därefter inträffad arbetslöshet endast om stödtagaren då uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

17 § Stödtagare som blivit ersättningsberättigad med stöd av 9 § kan icke erhålla kontant arbetsmarknadsstöd under ny ersättningsperiod utan att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6—8 §§, om ej särskilda skäl föreligger.

Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek

18 § Helt kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 35 kronor för dag och halvt stöd med 18 kronor för dag.

19 § Helt kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som före arbetslöshetens inträde haft heltidsarbete och söker sådant arbete.

Halvt kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som före arbetslöshetens inträde haft deltidsarbete omfattande minst 17 timmar i veckan samt till den som söker sådant deltidsarbete.

20 § Utför någon arbete under dag då han i övrigt är arbetslös utgår helt kontant arbetsmarknadsstöd endast om den arbetslösa tiden uppgår till minst fem timmar. Om den arbetslösa tiden uppgår till minst tre timmar men inte fem timmar utgår halvt stöd.

21 § I fråga om stödtagare som är gift och som sammanbor med maken reduceras stödet med hänsyn till makens inkomst. Med gift stödta -

InU 1973: 23

gare likställes stödtagare, sorn stadigvarande sammanbor med annan med vilken stödtagaren varit gift eller har eller har haft barn.

I fall som avses i första stycket utgår stöd med högst följande belopp

Makes

bruttoinkomst för år

Stödbeloppets

storlek

Makes

bruttoinkomst för år

Stöbeloppets

storlek

-23 000

35 001-36 000

23 001-24 000

36 001-37 000

24 001-25 000

37 001-38 000

25 001-26 000

38 001-39 000

26 001-27 000

39 001-40 000

27 001-28 000

40 001 -41 000

28 001-29 000

41 001-42 000

29 001-30 000

42 001-43 000

30 001-31 000

43 001 -44 000

31 001-32 000

44 001 -45 000

32 001-33 000

45 001-46 000

33 001-34 000

46 001-47 000

34 001-35 000

47 001 -

22 § Kontant arbetsmarknadsstöd nedsättes för varje månad med belopp som motsvarar en procent av stödtagarens och hans makes behållna förmögenhet över 150 000 kronor. Med gift stödtagare likställes stödtagare, som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken stödtagaren varit gift eller har eller har haft barn.

23 § Uppbär stödtagare för viss dag halv sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning, nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet för den dagen till hälften av vad som annars skolat utgå. Stödtagare som söker endast deltidsarbete äger icke rätt till stöd för dag då han uppbär halv sjukpenning.

24 § Uppbär stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ålderspension än enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, nedsättes det kontanta arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. Uppbär han mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt nämnda lag, får arbetsmarknadsstödet icke överstiga ett belopp som motsvarar helt sådant stöd minskat med ersättningsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.

Ersättning understigande fyra kronor för dag utbetalas ej.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

25 § I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant arbetsmarknadsstöd.

InU 1973: 23

28 Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd

26 § Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid sorn anges i 27 §, om han

1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd.

27 § Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör avstängningstiden sju respektive 14 dagar. I annat fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 § inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

28 § Bestämmelserna i 26 § 1—3 om arbete får, om det är skäligt, tilllämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning. Avstängningstiden är i sådana fall 28 dagar. Bestämmelsen i 27 § tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

29 § Med beslut om avstängning enligt 26—28 §§ jämställes beslut om avstängning från rätt till ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen (1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m. m.

30 § Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd göres skriftligen hos länsarbetsnämnden i det län där sökanden är bosatt. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hans rätt till stöd.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd göres av den allmänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven.

Fråga om kontant arbetsmarknadsstöd enligt 1 § 4. och 14 § andra stycket prövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Talan mot länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut

31 § Talan mot beslut av länsarbetsnämnd och allmän försäkringskassa enligt denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen respektive riksförsäkringsverket.

32 § Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag föres genom besvär hos försäkringsdomstolen, om ej annat följer av lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

InU1973: 23

29 Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos Konungen genom besvär.

33 § Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet.

Särskilda bestämmelser

34 § Har Konungen träffat överenskommelse med annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i denna lag, skall dessa villkor tillämpas.

35 § Kontant arbetsmarknadsstöd får indragas eller skäligen nedsättas, om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för rätten till stöd.

36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att kontant arbetsmarknadsstöd utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest oberhörigen eller med för högt belopp uppburit sådant stöd och har han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som betalats ut för mycket.

37 § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.

38 § Beträffande minskning i vissa fall av pension med utgiven ersättning enligt denna lag gäller föreskrifterna i 17 kap. 4 § andra stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

39 § De närmare föreskrifter som finns erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

InU 1973: 23

3 Förslag till

Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetsgivaravgift för finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973: 000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973: 000) om kontant arbetsmarknadsstöd erlägges till staten enligt denna lag.

2 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar fyra tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller i naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagarens lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring är för handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

3 § Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligt 19 kap. 1 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 § Avgifterna för finansiering av arbetslöshetsersättningen föres till en fond, benämnd arbetslöshetsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konungen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

InU1973: 23

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift, lagen om lönegarantiavgift och lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift skall gälla vad nedan stadgas.

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen

(1954: 243) om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift, lagen (1970: 742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift samt lagen

(1973:000) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

2 §3

I denna förordning förstås med

arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen och försäkringen för tilläggspension samt för lönegarantiavgift skall med lön enligt denna förordning förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten el -

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen och försäkringen för tilläggspension, för lönegarantiavgift samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna förord -

Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396. Senaste lydelse 1971: 287.

Senaste lydelse 1970: 744.

InU 1973: 23

32 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära avgift för år 1974 och 1975 skall hänsyn tagas även till avgiftsuttaget enligt lagen (1973: 000) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

ler 11 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden

1973:1536 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna

1. att företagare bör likställas med arbetstagare då det gäller ersättning för oförvållad arbetslöshet,

2. att i enskild firma medhjälpande make/maka till företagaren bör ha rätt till ersättning i enlighet med i motionen anförda synpunkter.

Motioner väckta i anledning av prop. 1973: 56

1973:1785 av fröken Mattson m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen till Kungl. Majit hemställer att frågan om vidareutveckling av arbetslöshetsstödet tas upp till prövning och att kvinnornas situation särskilt beaktas, speciellt då förslaget om reducering av arbetslöshetsstödet i förhållande till andra makens inkomst.

1973:1825 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 56 hos Kungl. Majit begär utredning och förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

Motionerna behandlas i

utsk.

yttr.

s.

utsk.

hemst.

P -

reserv, (r) särsk. yttr. (sy) nr

49,53

1 r

1973:1826 av herr Carlshamre m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 56 beslutar att

InU 1973: 23

1. som överhoppningsbar tid inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet bl. a. skall räknas hela den tid då den ersättningssökande vårdat eget barn eller adoptivbarn under tre års ålder,

2. den som efter avslutad utbildning träder ut på arbetsmarknaden skall bli berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd redan efter att under tre månader ha stått till arbetsmarknadens förfogande utan att lämpligt arbete kunnat erbjudas henne eller honom,

3. avslå förslaget att kontant arbetsmarknadsstöd skall reduceras med hänsyn till makes eller sammanboendes inkomst.

1973:1827 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att s. k. överhoppningsbar tid inom arbetslöshetsförsäkringen vid vårdnad av eget barn eller adoptivbarn skall vara 3 år,

3. att den som återinträder eller nyinträder på arbetsmarknaden med en äldre utbildning som fortfarande är relevant skall bedömas så som den vilken nyss genomgått arbetsmarknadsutbildning för erhållande av kontant arbetsmarknadsstöd,

4. att de som genomgått minst ett års yrkesutbildning, eller tre månader inom arbetsmarknadsutbildningen, skall anses berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd tre månader efter avslutad utbildning enligt vad som i motionen anförts,

5. att avvisa propositionen 1973: 56 i de delar som reglerar behovsprövningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet,

6. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande företagares rätt till kontant arbetslöshetsstöd.

1973:1828 av herr Arne Geijer i Stockholm (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär

3 Riksdagen 1973.18 sami. Nr 23

Motionerna behandlas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

49 10 6 r

50 11

53 19

40 1 1 r

49 10 6 r

50 12

50 11

53 19

56 2

58 27

InU 1973: 23

34 Motionerna behandlas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

att övre gränsen för progressivbidrag enligt bilaga till kungörelse om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor fastställs till 85 procent i enlighet med KSAutredningens tabellförslag.

1973:1829 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:

56 A. hemställer

1. om utredning och förslag till en allmän arbets- 40 ] 1 r

löshetsförsäkring enligt i motionen angivna riktlinjer,

2. att som överhoppningsbar tid i den frivilliga ar- 49 jq g r

betslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall räknas tid då den ersättningssökan de

vårdat eget barn eller adoptivbarn under tre år,

3. att den som efter avslutad utbildning träder ut 50 ]j

på arbetsmarknaden skall bli berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd redan efter att under tre månader ha stått till arbetsmarknadens förfogande utan att

lämpligt arbete kunnat erbjudas honom eller henne,

4. att partiellt kontant arbetsmarknadsstöd utgår 54 20 2 sy

till den som arbetat minst 9 och högst 16 timmar per

vecka och i övrigt uppfyller ersättningskraven,

B. ger Kungl. Maj :t till känna vad som i motionen 44 3 4 2r

anförts i fråga om begreppet lämpligt arbete,

C. avslår förslaget att kontant arbetsmarknadsstöd 53 19

skall reduceras med hänsyn till makes eller sammanboendes inkomst.

1973:1830 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen vid behandling av propositionen 1973: 56 beslutar att lagen om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd utformas i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motionärernas ändringsförslag framgår av följande från motionen citerade avsnitt.

InU 1973: 23

35 Motionerna behandlas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring 5

§ Erbjudet arbete Enligt lagförslaget, 5 §, skall vid anvisning av arbete skälig hänsyn tas till ”de försäkrades yrkesva- 44

na”. En sådan bestämmelse ger en viss riktpunkt för vad som skall anses som lämpligt arbete. Det finns dock risk för att endast vissa grupper drar nytta av

bestämmelsen. I samma paragraf, punkt 3, sägs att 46 g 4 r

erbjudet arbete inte får hänvisas till arbetsplats där det råder arbetskonflikt till följd av stridsåtgärd om denna är lovlig enligt lag och kollektivavtal.

Anvisning till konfliktdrabbad arbetsplats bör ej ske, oavsett om konflikten är lovlig eller ej. Skulle anvisning ske till sådan arbetsplats kommer den arbetslöse i en omöjlig situation som på alla sätt bör undvikas. Det kan inte vara riktigt att arbetslös kan avstängas från ersättning för att han nekar ta ett arbete på en konfliktdrabbad arbetsplats. Arbetsförmedlingen bör ha klara tillämpningsföreskrifter att inte anvisa arbetssökaren till sådan arbetsplats.

7 § Jämställd tid 48 9

Den som genomgått arbetsmarknadsutbildning,

fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning bör få tillgodoräkna tre månader som med arbete jämställd tid. I sådant fall bör det räcka med två månaders arbete och två månaders avgift till arbetslöshetskassa för att fullgöra arbetsvillkoret på fem månader inom den föreslagna ramtiden på tolv månader.

8 § Överhoppbar tid 49 10 6 r

I KSA-utredningen föreslogs att vård av barn skulle

räknas som överhoppbar tid tills barnet fyllt tre år.

Med hänsyn till brister på daghemsplatser och bristande valmöjligheter mellan arbete och vårduppgifter är en sådan bestämmelse motiverad. I lagförslaget har dock den överhoppbara tiden för vård av barn reducerats till samma tid som föräldrapenning

InU1973: 23

36 Motionerna behandlas i

utgår. Vi anser KSA-utredningens förslag väl motiverat.

13 § Karenstid

Vi ansluter oss också till KSA-utredningens förslag om att karenstiden avskaffas för löntagare. Första stycket i 13 § bör således utgå. Någon bärande motivering för karens vid arbetslöshet anser vi icke finns. Avskaffandet av karenser innebär en väsentlig ekonomisk förbättring i förhållande till lagförslaget, där det för löntagare föreslås fem dagars karenstid.

22 § Ersättning del av vecka Den som under kvalifikationstiden uppfyllt arbetsvillkoret på fem månader genom påtvingat deltidsarbete, men vars arbetsutbud hela tiden avsett heltidsarbete, har enligt lagförslaget inte upparbetat rätt till hel ersättning vid arbetslöshet. Denna fråga har inte uppmärksammats i utredningsarbetet, trots att den på många orter är ett verkligt problem. Ca 70 000 har deltidsarbete av arbetsmarknadsskäl, särskilt bland undersysselsatta kvinnor. Förslagsvis bör den som under fem månader haft påtvingat deltidsarbete upparbetat rätt till hel ersättning.

29 § Avstängning I lagförslaget behandlas i 29 §, punkterna 3 och 4, kontroller av rätten till ersättning vid avvisande av erbjudet arbete. Vpk har i tidigare motioner behandlat arbetsförmedlingens kontrollfunktion i samband med ersättning från arbetslöshetskassa. I likhet med vad som föreslogs i dessa motioner bör denna kontroll inte åvila arbetsförmedlingen, eftersom en sådan uppgift inte alls står i samklang med arbetsförmedlingens egentliga uppgifter. Inom kassorna finns kunskap om både den arbetslöses yrkesvana och arbetsmarknaden, vilket KSA-utredningen underströk utgjorde en av huvudanledningarna till att man borde bygga vidare på de frivilliga arbetslöshetskassorna. Hela bedömningen av rätten till ersättning bör göras av arbetslöshetskassan och

utsk.

yttr.

s.

utsk. reserv, (r)

hemst. särsk. yttr.

p. (sy) nr

7 r

8 r

11 r

5 r

InU 1973: 23

37 Motionerna behandlas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

den lokala fackföreningen, sorn genom särskilda kontakter med arbetsförmedling kan underrätta sig om speciella informationer behövs.

Förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd 1

§ Inledande bestämmelser 51 ]g 9 r

Punkt 4. Den som fyllt 55 år bör ha rätt till kontant stöd under obegränsad tid, oavsett av vilken anledning han blivit arbetslös.

5 § Erbjudet arbete 44,46 6 4 r

Punkt 3. Här åberopar vi samma invändningar som beträffande motsvarande paragraf i lagen om arbetslöshetsförsäkringen. ”Sökandes yrkesvana” blir här svårare att bestämma. Flertalet som får kontantstödet saknar ju helt yrkesvana, eftersom de inte arbetat tillräckligt för att kvalificera sig för arbetslöshetsförsäkringen.

Bedömningen av villkoren i 5 § kommer att lägga ytterligare kontroll på arbetsförmedlingarna, varigenom denna funktion förstärks.

7 § Jämställd tid 48 9

Punkt 1. Vård av åldring eller handikappad jämställes med arbetad tid fullt ut men ej vård av barn längre tid än 2 månader.

Punkt 2. Arbetsmarknadsutbildning ger bara rätt att räkna 2 månader — man måste dessutom arbeta 3 månader. Detta arbetsvillkor blir svårt att klara på många orter där det råder stor kvinnoarbetslöshet.

Dessa kvinnor kan således inte kvalificera sig, eftersom de aldrig får något arbetserbjudande. De över 100 000 som är ”latent arbetssökande” är sådana som skulle ha tagit arbete om sådant funnits på hemorten. Vi anser att arbetsmarknadsutbildning längre än 5 månader skall kvalificera direkt till kontantunderstöd, och att vård av barn skall jämställas likvärdigt med vård av åldring och handikappad.

InU 1973: 23

9 § Kvalifikationstid Efter avslutad ungdomsutbildning etc. skall den arbetssökande i fem månader stå till arbetsmarknadens förfogande innan han får kontantunderstöd. Den som t. ex. slutar i juni måste alltså vänta till november. För den som har en avslutad utbildning, och alltså inte avbrutit studierna, bör en kortare kvalifikationstid gälla.

13 § Karenstid

Vi vill här kort hänvisa till motsvarande paragraf beträffande karenstid vid lag om arbetslöshetsförsäkring.

14 § Ersättningstid

Enligt vår mening är ersättningstiden genomgående sämre än i lagen om arbetslöshetsförsäkringen.

I fråga om dem som fyllt 55 år — se ovan under motsvarande paragraf. Dessa bör ha obegränsad tid om de haft kassa eller ej och oavsett av vilken orsak de blivit arbetslösa.

18 § Stödets storlek Stödet är så blygsamt att för dem som är försörjare måste socialhjälpen träda emellan. Den arbetslöse måste i många fall besöka arbetsförmedlingen—försäkringskassan—socialbyrån för att få pengar. Försäkringskassan betalar ut kontantstödet. Det ligger i många fall under socialhjälpsnormen, liksom fallet är med utbildningsbidraget. Det är därför angeläget att man i enlighet med AMS:s remissyttrande ökar statsbidraget till belopp motsvarande det föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet.

21 § Reducering

Reduceringen med hänsyn till makes inkomst är enligt vår mening bara ägnad att drabba kvinnorna. Så blygsamt som stödet är bör ingen reducering ske med hänsyn till makes inkomst.

Motionerna behandlas i utsk. utsk. reserv (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

50 11

50 13 7 r

8 r

51 16 9 r

53 18 10r

53 19 1 sy

25 § Begränsning vid säsongsarbetslöshet Denna paragraf bör helt utgå.

25 12 r

InU 1973: 23

26 § Avstängning

AMS:s förslag i sitt remissyttrande att man skulle ha rätt att pröva ett arbete viss tid och kunna återgå till kassaersättning eller kontantstöd utan karens om arbetsvillkoren inte motsvarade vad som utgivits.

En sådan bestämmelse skulle kunna gälla för både kassaersättning och kontantstöd.

På vederbörande utskott torde få ankomma att utarbeta erforderlig lagtext.

1973:1831 av herr Lindberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att särskild kompensation inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen skall kunna lämnas till arbetslöshetskassor som redovisar påtagligt höga arbetslöshetsutgifter och för vilka maximeringen av progressivbidraget vid 80 procent får en särdeles ogynnsam effekt.

1973:1832 av herr Lindström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen vid behandling av proposition 1973: 56 beslutar att hos Kungl. Maj:t begära förslag av innebörd att valmöjlighet ej längre skall föreligga mellan utbildningsbidrag och kassaersättning för deltagare i yrkesutbildning.

1973:1833 av herr Nordgren m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av prop. 1973: 56 beslutar att

1. medlemsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen skall vara 12 månader för såväl arbetstagare som företagare,

2. karensvillkoret inom såväl arbetslöshetsförsäkringen som det kontanta arbetsmarknadsstödet skall vara 5 dagar för såväl arbetstagare som företagare.

Motionerna behandlas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr.

s. p. (sy) nr

46 5 3 r

58 27

52 17

56 8

57 14

InU 1973: 23

40 Utskottet

Stödsystemets utformning

Den reform av det ekonomiska skyddet för enskilda vid arbetslöshet som nu föreslås bygger på ett förslag som år 1971 lades fram av utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen). Liksom utredningen utgår propositionen från att arbetslöshetsförsäkringen även i framtiden skall vara frivillig och administreras av enskilda kassor som är verksamma på olika yrkesområden. Bestämmelser om försäkringen tas in i en ny lag om arbetslöshetsförsäkring (LAF). För grupper som står utanför försäkringsskyddet skall införas en kompletterande stödform enligt en lag om kontant arbetsmarknadsstöd (LKA). De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Det nuvarande kommunala kontantunderstödet kommer därvid att avvecklas. Detsamma gäller på sikt även för omställningsbidrag, som är en särskild stödform för äldre arbetskraft.

Propositionen innebär betydelsefulla förbättringar i förhållande till den nuvarande ordningen. Den högsta dagersättningen i försäkringen höjs från 60 till 130 kr. varvid dock beloppen görs skattepliktiga. Ersättning utgår liksom nu under högst fem dagar per vecka. Den längsta ersättningstiden i försäkringen, som i dag kan variera mellan 150 och 300 dagar beroende på när under ett försäkringsår arbetslösheten inträffar, bestäms till 300 dagar. För arbetstagare över 55 års ålder föreslås liksom f. n. förmånligare regler. Det kontanta arbetsmarknadsstödet, som i fråga om ersättningsvillkor i stor utsträckning bygger på samma principer som försäkringen, skall kunna utgå under längst 150 dagar med normalt 35 kr. per dag. För äldre arbetslösa är ersättningstiden längre. Även kontantstödet skall utgöra skattepliktig inkomst. Kontantstöd skall omfatta även vissa grupper som inte har tidigare anknytning till arbetsmarknaden genom förvärvsarbete men som söker sådant arbete.

Staten skall liksom hittills svara för huvuddelen av finansieringen av arbetslöshetsskyddet. För försäkringen skall dessutom medlemsavgifter bidra till kostnaderna. Till skillnad mot tidigare föreslås även att arbetsgivarna blir skyldiga att bidra till finansieringen av arbetslöshetsskyddet. Det skall ske genom uttagande av arbetsgivaravgift med 0,4 %.

I partimotioner från moderata samlingspartiet, 1973: 1825, centerpartiet, 1973: 1827, och folkpartiet, 1973: 1829, kritiseras systemet med frivilliga arbetslöshetskassor. Motionärerna anser att man bör införa en obligatorisk försäkring som skall omfatta alla förvärvsarbetande. F. n. beräknas knappt två tredjedelar av dessa vara medlemmar i kassorna. Jämförelser görs med den obligatoriska sjukförsäkringen och det hävdas att oförvållad arbetslöshet lika väl som sjukdom bör ekonomiskt

InU 1973: 23

kompenseras genom en allmän försäkring. Kritik riktas också mot de olika kompensationsnivåer som blir följden av propositionens förslag med två stödsystem. Det anförs vidare att ett obligatoriskt system skulle innebära administrativa fördelar. Sammanfattningsvis hävdas i motionerna att det finns behov av ett obligatoriskt arbetslöshetsskydd som är samordnat med de övriga socialförsäkringarna. Motionärerna yrkar att denna fråga skall utredas och förslag läggas fram om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Frågan om införande av en obligatorisk försäkring har tidigare varit aktuell. Det ingick i KSA-utredningens uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan. Utredningen kom efter ingående överväganden fram till att arbetslöshetsförsäkringen bör handhas av erkända arbetslöshetskassor. Försäkringen föreslås av utredningen bli kompletterad med ett grundskydd för dem som står till arbetsmarknadens förfogande utan att tillhöra försäkringen. Med hänsyn bl. a. härtill förordar utredningen att försäkringen även i fortsättningen förblir frivillig och att reformsträvandena i stället inriktas på att försäkringen utformas så att den står öppen för så många som möjligt. Utredningen anser att dess förslag innebär att praktiskt taget alla som önskar tillhöra och har behov av försäkring får möjlighet att ansluta sig. Den som av en eller annan orsak själv väljer att stå utanför kommer ändå att omfattas av det grundskydd som utredningen föreslår för alla som har tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden.

Utredningens förslag att arbetslöshetsförsäkringen även i framtiden skall vara frivillig tillstyrktes av ett stort antal remissinstanser, däribland LO och TCO.

Departementschefen ansluter sig till utredningens bedömning. Han framhåller särskilt fördelen av kassornas nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna och de fackliga organisationerna. Kassornas branschanknytning är särskilt värdefull då den möjliggör en individuell bedömning av försäkringsfallen på ett sätt som skulle vara svårt att uppnå i ett obligatoriskt system. Departementschefen anser inte heller att de administrativa fördelar, som skulle kunna vinnas genom att de allmänna försäkringskassorna tog över verksamheten, skulle uppväga nackdelarna. Bl. a. torde försäkringskassorna inte utan stora påfrestningar till förfång för övriga arbetsuppgifter kunna etablera en sådan kontakt med de arbetslösa och arbetsmarknadens organisationer som arbetslöshetskassorna kan åstadkomma. Det fordras enligt departementschefen starka skäl för att man skall gå ifrån en så väl fungerande försäkringsform som den nuvarande och han kan för sin del inte finna att sådana skäl föreligger.

Som framgår av det anförda kan skäl åberopas såväl för som emot att införa en obligatorisk försäkring. Skillnaden skall emellertid inte överdrivas mellan ett obligatorium och det system med en frivillig ar -

InU 1973: 23

betslöshetsförsäkring kompletterad med ett grundskydd för icke-försäkrade som föreslås i propositionen. En jämförelse mellan de båda systemen bör göras med utgångspunkt i dels vilken ordning som bäst täcker föreliggande försäkringsbehov, dels vilka administrativa fördelar som kan uppnås i de olika systemen.

För att en frivillig försäkring skall kunna accepteras måste den i princip ge möjlighet för alla förvärvsarbetande som önskar och har behov av försäkring att ansluta sig. Den täckning som arbetslöshetskassorna numera har av skilda yrkesområden får sägas uppfylla detta krav. Praktiskt taget alla anställda torde ha möjlighet till kassaanslutning. Även för företagare finns numera anslutningsmöjligheter. Det finns dock utrymme för vidgning av kassornas verksamhetsområde när det gäller företagarna. Det stora problemet för denna grupp är emellertid knappast bristen på möjligheter till kassaanslutning utan svårigheterna att på ett ändamålsenligt sätt avgränsa de situationer som skall berättiga till ersättning. Detta problem liksom andra frågor om ersättningsvillkor för såväl företagare som anställda är emellertid inte avhängigt valet av ett frivilligt eller obligatoriskt försäkringssystem. Under alla förhållanden måste det upprätthållas ett krav på den försäkrades anknytning till arbetsmarknaden. Sådana anknytningsvillkor kan vara mer eller mindre liberala, exempelvis i fråga om krav på tidigare arbete eller skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Oavsett vilken försäkringsform man väljer måste villkor av detta slag uppställas och det blir alltså innehållet i villkoren som bestämmer försäkringens omfattning.

För arbetslösa personer som inte har tidigare anknytning till arbetsmarknaden föreligger speciella problem, och det kan vara naturligt att de får sitt behov av ekonomiskt skydd täckt i annan form än den egentliga socialförsäkringens.

Propositionens förslag innebär ett allmänt grundskydd för alla som fyller vissa krav på anknytning till arbetsmarknaden. Den som därutöver har behov av ytterligare skydd har möjlighet därtill genom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Detta system ger goda möjligheter att täcka uppkommande arbetslöshetsrisker. Någon avgörande fördel i det hänseendet kan knappast övergången till ett obligatorium innebära. Det materiella innehållet i ersättningssystemet bestäms i sista hand av vilka resurser man är beredd att ställa till förfogande och vilka begränsningar i rätten till ersättning man till följd därav måste uppställa. Det framgår inte av motionerna att man i resursfrågan skulle ha en annan bedömning än propositionens. I anslutning till den tidigare åberopade jämförelsen med den allmänna sjukförsäkringen vill utskottet framhålla att även den försäkringen till en del är frivillig för en i sammanhanget aktuell grupp, nämligen företagarna. De kan välja att ställa sig utanför försäkringen för tilläggssjukpenning och ATP-försäkringen varvid de undgår avgiftsplikt. Däremot är det obligatoriskt

InU 1973: 23

att tillhöra den allmänna försäkringen såvitt angår grundsjukpenning och folkpensionering.

När det gäller en administrativ jämförelse mellan en obligatorisk och en frivillig försäkring av det slag som föreslås i propositionen talar otvivelaktigt en del skäl för att administrativa vinster skulle kunna uppnås genom en koppling till den allmänna försäkringen. En viss anknytning av det slaget föreslås f. ö. beträffande kontantstödet. Utbetalningen av sådant stöd skall nämligen skötas av försäkringskassorna medan stödet i övrigt skall administreras av arbetsmarknadsmyndigheterna. Uppdelningen av arbetslöshetsförsäkringen på ett stort antal arbetslöshetskassor innebär emellertid också fördelar. Genom denna uppdelning blir det, såsom anförs i propositionen, möjligt att beakta de särskilda förhållandena inom olika yrkesområden och därigenom ta individuella hänsyn i de olika försäkringsfallen. Kassornas nära anknytning till de fackliga organisationerna har härvidlag stor betydelse. Detta är viktigt med hänsyn till de ofta mycket känsliga beslut som måste fattas i fråga om rätten att vägra anta erbjudet arbete m. m. Genom finansieringssystemet med till kassorna knutna avgifter får dessutom de försäkrade och deras fackliga organisationer ett mera direkt ansvar för försäkringen och dess sätt att fungera.

Erfarenheterna av kassornas verksamhet är goda, och utskottet instämmer i bedömningen att det fordras starka skäl för att man skall övergå till en annan ordning med de risker det skulle medföra för bl. a. en byråkratisering.

Det ovan anförda leder enligt utskottets uppfattning fram till att man nu bör acceptera propositionens förslag till uppbyggnad av ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Utskottet utesluter inte därmed att det i framtiden kan bli aktuellt att pröva om det är möjligt att förena fördelarna med den nuvarande ordningen med någon form av obligatorisk försäkring. Innan det kan vara aktuellt att på nytt överväga lösningar av det slaget bör man emellertid avvakta erfarenheterna av den reform som nu föreslås. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena att en ny utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring nu skall sättas igång.

Allmänna förutsättningar för rätt till ersättning

Såsom tidigare nämnts föreslås i stort sett samma grundläggande villkor för rätt till ersättning både i försäkringen och kontantstödsystemet.

En första förutsättning är att den arbetslöse är mellan 16 och 67 år. Därmed utesluts till skillnad mot vad som f. n. gäller ålderspensionärer från försäkringsskydd. Vidare skall den ersättningssökande vara arbetslös och stå till arbetsmarknadens förfogande. Det sistnämnda innebär att han skall kunna och vilja förvärvsarbeta. Arbetsviljan skall komma till uttryck genom att vederbörande är anmäld som arbetssökande hos

InU 1973: 23

den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetslöshet innebär i regel inte några svårigheter att fastställa för anställda, men begreppet kan vara svårbedömbart för företagare. Utskottet återkommer till den frågan liksom beträffande andra problem som rör företagare i ett särskilt avsnitt som börjar på s. 55.

För att ersättningsrätt skall föreligga skall den arbetssökande vara beredd att ta lämpligt arbete. Tolkningen av detta begrepp är av central betydelse för rätten till ersättning enligt båda lagarna. Den som vägrar att ta erbjudet lämpligt arbete kan nämligen avstängas från ersättning.

Vad som skall anses som lämpligt arbete anges i 5 § i såväl LAF som LKA. Departementschefen utvecklar på s. 179—183 i propositionen sin syn på frågorna. Vid bedömning om ett arbete skall anses lämpligt för en aktuell arbetssökande bör man eftersträva att väga samman relevanta faktorer till en helhetsbild.

I lagtexten anges att ett erbjudet arbete skall anses lämpligt, om inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden. Den arbetssökandes yrkeskunnande och personliga förhållanden skall alltså tas i beaktande. Detta skall dock enligt departementschefen inte innebära att en arbetssökande skall kunna avvisa ett erbjudet arbete endast på den grunden att han genomgått viss utbildning eller varit verksam i visst yrke. Principen att arbetslöshetsförsäkringen inte är en yrkesförsäkring skall upprätthållas även i framtiden.

När det gäller anvisning av arbete på annan ort än bostadsorten ansluter sig departementschefen till de riktlinjer som f. n. tillämpas och som fastställts av AMS. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att föräldrar kan vara skyldiga att ta arbete på annan ort inom veckopendlingsavstånd, under förutsättning att barnen inte är i den åldern att de behöver kontinuerlig omvårdnad. Om inte familjebostad kan erbjudas på arbetsorten, skall föräldrar med hemmavarande barn dock kunna göra anspråk på att bara en av dem skall behöva anta arbete på annan ort än bostadsorten.

I partimotionerna från folkpartiet (1973: 1829) och vänsterpartiet kommunisterna (1973: 1830) tar man upp tolkningen av begreppet lämpligt arbete. I den sistnämnda motionen synes man utan att framställa något direkt yrkande ifrågasätta lämpligheten av att i lagregeln ha inskrivet att hänsyn skall tas till yrkesvana. Enligt motionärerna finns det risk att endast vissa grupper drar nytta av bestämmelsen. I folkpartiets motion betonas att en arbetssökande bör få visst rådrum för att söka det arbete han själv önskar. Först efter en tid, då det framstår som troligt att önskemålet ej kan uppfyllas, bör krav kunna ställas att vederbörande accepterar annat arbete. I motionen uttalar man sig vidare

InU 1973: 23

för att en person med förvärvsarbetande make inte skall behöva acceptera arbete på ort utanför dagligt pendlingsavstånd från hemorten, såvida inte maken kan erbjudas likvärdigt arbete på den nya orten och bostadsfrågan kan ordnas.

Enligt utskottets uppfattning ligger det i regel i allas intresse att en arbetstagare i första hand får arbete inom det egna yrket. Det är därför naturligt att den försäkrades yrkesvana anges som en av de omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av ett arbetes lämplighet. Som ovan framhållits innebär emellertid detta inte att en arbetssökande kan avvisa ett arbete enbart på den grunden att arbetet inte stämmer med hans tidigare yrkeserfarenhet eller, för den delen, utbildning. Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1973: 1830 i nu förevarande del.

När det gäller resonemanget i folkpartimotionen att en arbetssökande bör få visst rådrum att välja det arbete han själv önskar kan utskottet i stort sett hänvisa till den praxis som råder. Mot bakgrund av den allmänna arbetsmarknadspolitiska grundsatsen att en arbetssökande skall ha möjlighet att göra ett fritt och övervägt val av arbete är det naturligt att han bereds visst rådrum. Det går inte att ge generella regler för fristens längd, utan den måste ställas i relation till bl. a. tillgången på arbetstillfällen. Det bör vara möjligt att i väsentlig utsträckning tillgodose motionärernas önskemål inom ramen för den av departementschefen föreslagna lagtexten och de motiv som uttalas för denna.

Beträffande den andra i folkpartimotionen behandlade frågan om makes skyldighet att ta förvärvsarbete på annan ort är utskottet inte berett att förorda ändring i förhållande till nuvarande praxis, i synnerhet som motionärernas yrkande avser även fall då det inte finns vårdnadsskyldighet mot barn. Över huvud vill utskottet understryka att kravet på arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet måste upprätthållas. Departementschefen framhåller att samhället inte kan ta ansvar för arbetslöshet, i de fall denna beror på orealistiskt lokalt begränsat arbetsutbud, som den arbetslöse själv, även efter skäligt rådrum, vägrar att anpassa till den faktiskt föreliggande tillgången på lämpligt arbete. Departementschefen tillägger att i samband med nytillträde på arbetsmarknaden är det en normal företeelse att förhållandevis stora krav på yrkesmässig eller geografisk rörlighet måste ställas. Detta gäller inte minst ungdomar för vilka anspråk på rörlighet bör kunna ställas väsentligt högre.

För att ett arbete skall anses lämpligt skall det vara förenat med anställningsförmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant avtal inte finns, står på samma nivå som lönesättningen i jämförliga företag. I regel kommer den faktiska lönesättningen på en arbetsplats att utgöra jämförelsegrund med hänsyn till att avtalen ofta inte återspeglar det verkliga löneläget. Ett särskilt problem

InU 1973: 23

kan därvid vara att fastställa den arbetssökandes individuella prestationsförmåga i exempelvis ackordsarbete. Arbetsmarknadsstyrelsen förordade därför under remissbehandlingen att det skulle införas möjlighet att låta kassamedlem få pröva på ett arbete under en viss tid med rätt att därefter sluta anställningen och återgå till kassaersättning. Departementschefen tar inte upp detta förslag men i partimotionen från vänsterpartiet kommunisterna anses att möjligheten att tillfälligt pröva på ett arbete bör införas. Den praxis som gäller för rätt till kassaersättning för den som visar sig inte vara lämpad för visst arbete torde i praktiken tillgodose motionärernas önskemål. Motionen bör således inte föranleda någon åtgärd i denna del.

Vid bedömning av arbetets lämplighet skall vidare tas hänsyn till om arbetsplatsen uppfyller föreskrivna krav beträffande arbetsmiljön.

Slutligen finns det en särskild regel för konfliktdrabbade arbetsplatser. Ett arbete skall inte anses lämpligt om det råder en lovlig arbetskonflikt på arbetsplatsen. I vänsterpartiet kommunisternas motion hävdas att denna regel bör omfatta alla arbetskonflikter, lovliga som olovliga.

Arbetskonflikter som strider mot lag eller kollektivavtal kan vara av olika natur. Stundom kan det vara svårt att avgöra om en konflikt är olovlig eller ej. Med hänsyn härtill och till de personliga svårigheter som kan uppstå för en arbetssökande kan det vara berättigat att iaktta en viss försiktighet vid anvisning av arbete på konfliktdrabbade arbetsplatser. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå en ändring av regeln på det sätt motionärerna begär. I enlighet med nuvarande föreskrifter bör fråga om anvisning av arbete på konfliktdrabbad arbetsplats underställas AMS:s prövning. Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet tar härefter upp frågan om handläggning av avstängningsärenden som aktualiserats i vpk-motionen. Såsom tidigare nämnts kan den som vägrar anta lämpligt arbete avstängas från kassaersättning. Avstängning kan också ske vid vissa andra former av självförvållad arbetslöshet. Avstängningstiden, sorn f. n. är 28 eller i vissa fall 14 dagar, föreslås i 30 § LAF bli 7, 14 eller 28 dagar beroende på hur lång tid det anvisade arbetet beräknades vara. Avstängning skall också kunna tillämpas vid kontant arbetsmarknadsstöd. Samma tidsgränser skall då gälla enligt 27 § LKA. För försäkrad som är allmänt arbetsovillig gäller f. n. att han kan avstängas från ersättning till dess han genom viss tids arbete — minst 20 dagar — visar att han åter står till arbetsmarknadens förfogande. Även denna regel, som sällan kommit till direkt användning, föreslås ingå i de båda nya lagarna.

Beslut om avstängning fattas av arbetslöshetskassa som även i övrigt har att pröva om villkoren för rätt till ersättning är uppfyllda. Kassan grundar sitt beslut bl. a. på meddelande från arbetsförmedling -

InU 1973: 23

en. Det åligger arbetsförmedlingen att underrätta kassan om förhållande som bör föranleda särskild prövning av medlems ersättningsrätt. Innan sådant meddelande lämnas, skall medlemmen underrättas om innebörden därav. I meddelandet till kassan skall redovisas de skäl medlemmen angivit för att avvisa ett platserbjudande. Före det meddelande avsänds förekommer ofta kontakt med kassaredogöraren för ömsesidig information.

Den som är missnöjd med beslut av arbetslöshetskassa kan överklaga beslutet hos AMS. Mot beslut av AMS kan besvär föras hos försäkringsdomstolen. I båda dessa instanser ingår personer med facklig erfarenhet. AMS kan också få anledning att bedöma arbetslöshetskassornas praxis i avstängningsärenden och vid behov göra ingripanden genom att AMS såsom tillsynsmyndighet granskar kassornas verksamhet.

I motionen 1973: 1830 kritiseras ”arbetsförmedlingens kontrollfunktion i samband med ersättning från arbetslöshetskassan”. Motionärerna gör gällande att hela bedömningen av rätten till ersättning bör göras av arbetslöshetskassan och den lokala fackföreningen, som genom särskilda kontakter med arbetsförmedlingen kan ta reda på om speciella informationer behövs.

Utskottet vill först slå fast att det är arbetslöshetskassorna själva som i första instans beslutar om avstängning. Med det system vi har atl arbetsförmedlingen ger anvisning om platser ter det sig naturligt att förmedlingen också förser kassorna med underlag för beslut i avstängningsfallen. Eljest måste kassorna på eget initiativ skaffa sig denna information och det torde inte kunna ske på annat sätt än att man blir direkt involverad i platsförmedlingsverksamheten, vilket redan av administrativa skäl får anses omöjligt. Utskottet vill för sin del betona värdet av en god kontakt mellan förmedlingen och kassorna. Detta är en av styrkefaktorerna i det nuvarande systemet. Kontakterna förmedling—kassa—medlem—facklig organisation leder ofta till att man hittar lämpliga lösningar för medlemmar som kan ha någon form av arbetshinder. För medlemmar som inte är nöjda med kassans beslut återstår, som ovan sagts, alltid möjligheten att överklaga. Även i överinstanserna är det då sörjt för att facklig sakkunskap är representerad.

Slutligen skall tilläggas att den prövning om avstängning som kassorna gör kommer att utföras av länsarbetsnämnderna för det kontanta arbetsmarknadsstödets del. Mot det förslaget har emellertid motionärerna inte riktat någon invändning. Utskottet kan inte finna att det finns några bärande skäl för motionärernas yrkande och avstyrker därför motionen 1973: 1830 i nu förevarande del.

InU 1973: 23

48 Medlemsvillkor

I arbetslöshetsförsäkringen krävs tolv månaders medlemskap innan man har rätt till ersättning (medlemsvillkor). KSA-utredningen ansåg att villkoret borde slopas. Departementschefen föreslår att villkoret bibehålls för anställda och skärps till 24 månader för företagare. Motiveringen för medlemsvillkoret är att man eljest kan riskera att den som relativt långt i förväg — t. ex. på grund av lång uppsägningstid — kan förutse att han kommer att bli arbetslös söker inträde i kassan först efter uppsägningen och därefter före uppsägningstidens utgång kvalificerar sig för rätt till ersättning.

Utskottet ansluter sig till förslaget att medlemsvillkoret skall bibehållas och godtar vidare tolv månader för anställda. Beträffande företagarna återkommer utskottet i det följande.

Arbetsvillkor

För att garantera att den försäkrade har aktuell anknytning till arbetsmarknaden uppställs i LAF krav på fem månaders arbete under den senaste tolvmånadersperioden (ramtid). Motsvarande villkor gäller för kontant arbetsmarknadsstöd, men enligt den lagen kan ersättning i vissa fall utgå även utan att arbetsvillkoret är fyllt. Utskottet tar upp den frågan längre fram i betänkandet.

Huvudregeln om fem månaders arbete under en tolvmånadersperiod är försedd med vissa tilläggsbestämmelser av liberaliserande slag. Det gäller dels regler som jämställer vissa situationer med arbete, dels regler som innebär lättnader vid ramtidsberäkningen.

Med arbete jämställs enligt 7 § LAF och 7 § LKA fullt ut semester och viss annan ledighet med lön. Likaså jämställs med arbete — dock endast intill två månader — arbetsmarknadsutbildning, värnpliktstjänstgöring, vård av eget eller adoptivbarn under sex månaders ålder (åtta månader i vissa fall). Härutöver gäller beträffande kontantstödet, men ej försäkringen, att den som i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad och därför varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande får räkna hela vårdtiden som arbetad tid. Det fordras dock att den vårdade varit i sådant behov av tillsyn att det utgått invaliditetstillägg eller vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring eller kommunalt vårdbidrag.

När det gäller ramtiden skall enligt 8 § båda lagarna i tolvmånadersperioden inte inräknas tid då sökande har varit förhindrad att arbeta på grund av t. ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, viss anstaltsvård, vård av eget barn eller adoptivbarn. Vid vård av barn gäller dock den begränsningen att endast sådan tid beaktas, då barnet inte uppnått sex eller i vissa fall åtta månaders ålder.

InU 1973: 23

49 Reglerna om utsträckning av ramtiden eller, om man så vill, att viss tid är överhoppningsbar vid ramtidsb er ökningen, innebär en förmån för den som begär ersättning på det sättet att även om det utförda förvärvsarbetet ligger relativt långt tillbaka i tiden får han medräkna det arbetet för att uppfylla arbetsvillkoret och därmed kvalificera sig för ersättning.

I flera av motionerna begärs att reglerna skall göras mera förmånliga för föräldrar som vårdar små barn.

Partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna liksom motionen 1973: 1826 av herr Carlshamre m. fl. (m) innehåller krav att som överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid skall räknas tid för vård av eget barn som ej fyllt tre år. Kraven torde för samtliga motioners del avse båda lagarna. Motionsförslagen innebär en förlängning med i princip två och ett halvt år i förhållande till reglerna i propositionen.

Vpk:s motion innehåller även andra krav. Motionärerna yrkar att med arbetad tid skall enligt LAF jämställas tid för barnavård, arbetsmarknadsutbildning och värnpliktstjänstgöring intill tre månader i stället för två som Kungl. Majit föreslår. I fråga om kontantstödet vill motionärerna att tid för barnavård och arbetsmarknadsutbildning skall jämställas med arbetad tid fullt ut. Även i motionen 1973: 1785 av fröken Mattson m. fl. (s) uttalas sympati för mera förmånliga regler för tillgodoräknande av tid för vård av små barn.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man på olika sätt stöder småbarnsföräldrars ställning på arbetsmarknaden. Vid en prövning av motionsyrkandena har utskottet för sin del kommit till den uppfattningen att de föreslagna reglerna för överhoppningsbar tid bör ändras. I anslutning till motionskraven föreslår därför utskottet att vid bestämmande av ramtid inte skall inräknas tid under vilken den arbetssökande vårdar eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år. Detta innebär att förälder, som har arbete de sista fem månaderna före ett barns födelse och därefter avstår från förvärvsarbete för att ta hand om barnet, fortfarande är kvalificerad för rätt till ersättning i fråga om arbetsvillkoret, om arbete söks då barnet uppnått två och ett halvt års ålder. Utskottet biträder så till vida motionsyrkandena att utskottet förordar att 8 § i de båda lagförslagen ändras i enlighet med det sagda. De övriga i sammanhanget redovisade motionsyrkandena avstyrks.

Stöd till ny- och återinträdande på arbetsmarknaden

Förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd innehåller särskilda

bestämmelser för arbetssökande som genomgått ungdomsutbildning eller vuxenutbildning av visst kvalificerat slag eller arbetsmarknadsutbildning omfattande minst tre månader. För sådana fall uppställs inte något ar 4

Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 23

InU 1973: 23

betsvillkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd. Som förutsättningar för stöd föreslås gälla dels att vederbörande ställt sig till arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från utbildningens avslutande, dels att den arbetssökande under lika lång tid stått till arbetsmarknadens förfogande.

De förmånligare reglerna om stöd i anslutning till utbildning är motiverade bl. a. med hänsyn till att risken för arbetslöshet vanligen är större för den som är ny på arbetsmarknaden än för den som redan har en fastare anknytning därtill. Utskottet biträder därför i princip Kungl. Maj:ts förslag. Den väntetid på fem månader som föreslås i propositionen bedömer emellertid utskottet som för lång. Utskottet föreslår därför den förbättringen i arbetslöshetsskyddet att den minimitid den arbetssökande i anslutning till utbildningen skall stå till arbetsmarknadens förfogande sänks till tre månader. 9 § i förslaget till lag om kontant arbetsmarknadsstöd bör ändras i enlighet härmed. Därmed tillgodoses yrkanden som framställs i partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna samt i motionen 1973: 1826 av herr Carlshamre m. fl. (m).

Centerpartiets motion 1973: 1827 innehåller också ett yrkande om rätt till ersättning i vissa andra fall. Det gäller ”personer som under en längre tid vårdat barn och hem men vilkas tidigare yrkesutbildning fortfarande är gångbar på arbetsmarknaden”. I motionen yrkas att arbetssökande med sådan äldre relevant utbildning skall jämställas med nyutbildade för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd.

Utskottet vill inte förneka att vissa skäl talar för motionärernas förslag — även om det knappast är möjligt att begränsa kretsen ersättningsberättigade till dem som ”vårdat barn och hem”. Motionärernas förslag innebär emellertid betydande svårigheter att avgränsa de fall där nyutbildningskravet bör efterges. Men hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna biträda motionsyrkandet. Sedan någon tid gått och man fått erfarenheter av den nya stödformen får det bedömas om den av motionärerna aktualiserade frågan bör tas upp till nya överväganden.

Karensvillkor

Kassaersättning och kontant arbetsmarknadsstöd föreslås inte utgå förrän medlemmen eller stödtagaren under en sammanhängande tid av högst fem veckor varit arbetslös i fem dagar. Karensvillkoret behöver i princip uppfyllas endast en gång för varje ersättningsperiod. För företagare föreslås strängare regler (se s. 57).

I vänsterpartiet kommunisternas motion yrkas att karensvillkoret för anställda skall slopas. Motionärerna åberopar som stöd härvidlag KSAutredningens förslag.

Utskottet accepterar propositionens förslag i fråga om karensregler

InU 1973: 23

för anställda. Det avgörande skälet för detta ställningstagande är kostnadsfrågan. Ett bifall till motionärernas förslag kan beräknas medföra ökade bruttoutgifter på över 100 milj. kr.

Avskaffande eller förändring av karensvillkoren tillhör de frågor som får tas upp i det framtida reformarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Ersättningstid

Ersättning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd utgår under högst fem dagar per vecka.

Ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen är för den som är under 55 år längst 300 dagar. För den som uppnått 55 år före arbetslöshetsperiodens slut är ersättningsperioden 450 dagar. Såsom tidigare nämnts utgår enligt förslaget inte ersättning till den som fyllt 67 år.

För kontantstödet gäller som huvudregel att längsta ersättningsperioden är 150 dagar. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder före ersättningsperiodens slut är denna i stället 300 dagar, såvida han inte blivit friställd till följd av strukturomvandling i näringslivet. I sådant fall kan ersättning utgå under obegränsad tid fram till 67 års ålder under förutsättning att den arbetslöse i minst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete. För den som fyllt 60 år är ersättningsperioden obegränsad oavsett orsaken till arbetslösheten. Utförsäkrade kassamedlemmar över 55 års ålder som friställts på grund av strukturomvandling i näringslivet har möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion yrkas att obegränsad ersättningstid oavsett arbetslöshetsorsak skall gälla redan från 55 års ålder enligt LKA.

Utskottet godtar propositionens förslag i nu behandlade delar och är således inte berett att förorda en generell obegränsad ersättningsrätt redan från 55 års ålder. Enligt utskottets uppfattning får de föreslagna reglerna anses till fyllest. Utskottet vill i sammanhanget framhålla den allmänna arbetsmarknadspolitikens roll. Politiken har på senare år i ökad utsträckning inriktats på att stödja den äldre arbetskraften och dess möjligheter att stå kvar i förvärvslivet. Om motionärernas förslag godtas skulle det kunna tas till intäkt för att samhället accepterar utslagning av arbetstagare över 55 år. Enligt utskottets mening bör i stället ökade ansträngningar göras för att tillförsäkra denna grupp arbetstagare arbete. Det är mot denna bakgrund utskottet avstyrker motionsförslaget.

InU 1973: 23

52 Ersättningens storlek m. m.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår enligt den dagpenningklass som kassan placerat den arbetslöse i. Lägsta klass är enligt propositionen 40 kr. per ersättningsdag och högsta klass 130 kr. Beloppen utgör skattepliktig inkomst. Som komplettering till dessa bestämmelser gäller regler om överförsäkringsavdrag. Dessa regler innebär att försäkringen kompenserar maximalt 91,7 % av den tidigare inkomsten.

Utskottet godtar propositionen i nu behandlat avsnitt.

En kassamedlem har enligt praxis möjlighet att under yrkesutbildning välja ersättning från arbetslöshetskassa i stället för utbildningsbidrag. Valmöjligheten skall ses mot bakgrund av att kassaersättning i många fall är högre än utbildningsbidraget.

KSA-utredningen föreslog att valmöjligheten skulle slopas bl. a. med hänsyn till risken att medlem under utbildningstiden förbrukar sitt försäkringsskydd. Departementschefen avvisar detta förslag och anför därvid att utredningens farhågor förefaller överdrivna med hänsyn till de förlängda ersättningstider som föreslås.

I motionen 1973: 1832 av herr Lindström m. fl. (s) tar man upp KSA-utredningens förslag och yrkar att möjligheten att välja mellan kassaersättning och utbildningsbidrag skall slopas. Motionärerna åberopar principiella skäl. Enligt deras uppfattning kan det inte vara riktigt att arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till kostnaderna för yrkesutbildning. Inte heller uppfyller de försäkrade under utbildningstiden det grundläggande kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande med mindre vederbörande är beredd att omedelbart avbryta utbildningen, vilket i och för sig förefaller vara en diskutabel ordning.

Utskottet kan instämma i att det från principiell synpunkt inte är tillfredsställande med den nuvarande konstruktionen. Med hänsyn till att kassaersättningen i vissa fall ger en högre kompensation än utbildningsbidraget och till behovet av att även i sådana fall kunna väcka intresse för vidareutbildning anser sig utskottet dock kunna biträda departementschefens uppfattning. Utskottet förutsätter därvid att arbetslöshetsersättning liksom hittills inte utgår vid längre tids utbildning eller företagsutbildning. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 1832.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet skall enligt förslaget utgå med 35 kr. per ersättningsdag vid heltidsarbete och med 18 kr. per dag då ersättningen avser deltidsarbete. Beloppen, som skall utgöra skattepliktig inkomst, reduceras under vissa förutsättningar. Det kontanta arbetsmarknadsstödet föreslås liksom motsvarande del av kassaersättningen finansieras genom arbetsgivaravgifter till två tredjedelar och genom statsbidrag till en tredjedel.

InU 1973: 23

53 I vänsterpartiet kommunisternas partimotion anmärker man på storleken av kontantstödet. Motionärerna uttalar att beloppet i många fall kommer att ligga under socialhjälpsnormerna. I motionen föreslås att statsbidraget skall ökas ”till belopp motsvarande det föreslagna kontanta arbetsmarknadsstödet”.

Innebörden av motionärernas förslag är inte fullt klar. Utskottet anser sig emellertid inte kunna tillstyrka att ytterligare statliga medel anvisas och avstyrker därför motionen i nu förevarande del. Nivån på det kontanta arbetsmarknadsstödet är en resursfråga, och utskottet anser sig inte kunna föreslå en höjning av beloppen. Dessa får i dagens läge anses rimliga vid en jämförelse med grundförmånerna vid sjukdom och pensionering enligt den allmänna försäkringen.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet reduceras med hänsyn till sammanboende makes inkomst. Stödtagares och hans makes behållna förmögenhet över 150 000 kr. reducerar också stödet. Med make jämställs sammanboende med vilken stödtagaren varit gift eller med vilken stödtagaren har eller har haft barn. Bestämmelsen om inkomstreduktion innebär att stödbeloppet 35 kr. nedsätts med 1 kr. per 1 000 kr. av makens aktuella årsinkomst mellan 23 000 och 47 000 kr. Om endast halvt kontant stöd utgår börjar reduktionen vid en inkomst för maken på 40 000 kr. Reduktion på grund av makes inkomst kan enligt reglerna minska stödet till lägst 10 kr. Därutöver kan reduktion ske på grund av förmögenhet. Framräknat stödbelopp som därefter understiger 4 kr. skall inte utbetalas.

I partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna samt i motionen 1973: 1826 av herr Carlshamre m. fl. (m) vänder man sig mot reglerna om inkomstprövning mot makes inkomst. Även fröken Mattson m. fl. (s) är kritiska i motionen 1973: 1785. I den motionen begärs att systemet skall omprövas vid en vidareutveckling av arbetslöshetsstödet. De fyra andra motionerna innehåller direkta yrkanden om avslag på den aktuella inkomstprövningsregeln.

Motståndet mot regeln måste ses mot bakgrund av de invändningar som riktas mot bestämmelser av liknande slag inom andra områden. Utskottet tänker i första hand på utbildningsbidraget enligt arbetsmarknadskungörelsen och på studiemedelssystemet. Vid kritiken av inkomstprövningsreglema har på senare år särskilt åberopats övergången till individuell beskattning.

Utskottet är medvetet om att skäl av principiell art kan anföras mot inkomstprövningsregler av det aktuella slaget. Å andra sidan är det f. n. inte möjligt att generellt avskaffa sådana regler med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna.

Utskottet är för sin del inte berett att föreslå att man i dag skall avstå från varje form av inkomstprövning mot makes inkomst när det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet. Utskottet förordar att man accep -

InU 1973: 23

terar regeln i den form den fått i propositionen men att riksdagen samtidigt begär att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts för att allsidigt bedöma regeln och liknande bestämmelser inom närliggande bidragssystem, främst utbildningsbidraget enligt arbetsmarknadskungörelsen och studiemedelssystemet. Utredningen bör undersöka reglernas effekter i olika avseenden och göra en uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna av slopande eller reformering av bestämmelserna. Kungl. Maj:t får överväga samordningsfrågor gentemot andra utredningar som pågår på de aktuella områdena.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna motionsyrkandena. Vad utskottet anfört om utredning av frågan om inkomstprövning bör ges Kungl. Maj:t till känna. De direkta yrkandena om ändringar i lagförslaget avstyrks.

Deltidsarbete m. m.

Ersättning från arbetslöshetskassa liksom kontant arbetsmarknadsstöd skall enligt förslaget kunna utgå även till deltidsarbetande. Som allmän förutsättning skall därvid gälla att arbetsutbudet är minst tie timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka.

Ersättning för deltid utgår till den som söker deltidsarbete eller tidigare haft sådant arbete. Den som utvidgar sitt arbetsutbud utöver vad han normalt arbetat före arbetslösheten får i allmänhet inte tillgodoräkna sig överskjutande tid vid fastställande av rätt till ersättning.

Inom arbetslöshetsförsäkringen skall enligt en omräkningstabell ersättning utgå med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas. De föreslagna omräkningsreglerna kommer att medföra en mera differentierad försäkringsersättning än tidigare. Det får förutsättas att AMS genom tillämpningsföreskrifter anpassar reglerna till speciella förhållanden som kan föreligga på vissa yrkesområden.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 18 kr. per dag för den som är berättigad till ersättning för deltidsarbete

I folkpartiets partimotion aktualiseras frågan om ersättningsrätt vid kortare veckoarbetstid än 17 timmar. Motionärerna vill att ett partiellt arbetsmarknadsstöd skall införas för den som arbetar 9—16 timmar.

Som framgår även av motionen bör för rätt till ersättning uppställas krav på ett minimiarbetsutbud. Gränsen för detta bör inte sättas för lågt med tanke på att ersättningsrätten bör grundas på en någorlunda fast anknytning till arbetsmarknaden. Den föreslagna gränsen 17 timmars arbete stämmer överens med den minsta arbetstid per vecka som i princip fordras för att man skall uppfylla arbetsvillkoret vid kvalifikation för rätt till ersättning. Utskottet ansluter sig med det anförda till propositionens förslag och avstyrker motionsyrkandet.

InU1973: 23

55 I vänsterpartiet kommunisternas motion tar man upp en annan fråga som rör deltidsarbete. Motionärerna anser att den som på grund av arbetsbrist nödgats arbeta deltid bör ha rätt till full kompensation från arbetslöshetsförsäkringen under förutsättning att den försäkrade under fem månader haft ”påtvingat” deltidsarbete.

Som framgår av den tidigare redogörelsen föreligger normalt inte rätt till hel dagpenning i det fall motionärerna tar upp. Att reglerna konstruerats på detta sätt är bl. a. betingat av kontrollsvårigheter. Med hänsyn bl. a. härtill anser sig utskottet inte kunna biträda motionsyrkandet.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

Utskottet tar härefter upp en annan i vpk-motionen aktualiserad fråga, nämligen möjligheten till begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet. I likhet med gällande lagstiftning innehåller de båda lagförslagen bestämmelser som möjliggör för arbetslöshetskassa eller arbetsmarknadsstyrelsen att begränsa ersättningsrätten inom yrkesområden där varje år säsongmässigt förekommer arbetslöshet.

Motionärerna yrkar att förslaget att inskränka ersättningsrätten av säsongskäl skall avslås såvitt gäller lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Utskottet vill betona att den aktuella begränsningen i ersättningsrätten endast får användas om det finns särskilda skäl. Med hänsyn härtill godtar utskottet propositionens förslag. Motionsyrkandet avstyrks således.

Frågor som rör företagare

De båda aktuella lagarna omfattar såväl anställda som företagare, men som framgår på ett par ställen i den tidigare redogörelsen gäller i vissa avseenden särskilda regler för företagare.

Företagarnas möjlighet att tillhöra arbetslöshetsförsäkringen är en relativt ny företeelse, och anslutningen är än så länge tämligen begränsad. F. n. finns fyra kassor för företagare med sammanlagt ca 14 000 medlemmar.

När det gäller att bilda nya kassor för företagare föreslås i propositionen att Kungl. Maj:ts tillstånd måste inhämtas.

Problemet när det gäller företagarnas ersättningsrätt är att avgränsa de situationer som skall berättiga till ersättning. För att förebygga risker för missbruk föreslås vissa särregler i förhållande till vad som gäller för anställda. En av dessa är att för företagare skall gälla ett medlemsvillkor på 24 månader i stället för 12 månader som gäller för anställda. Detta motiveras med att företagare som ämnar avveckla sin rörelse i allmänhet har möjlighet att i god tid förutse detta. För att förebygga en felaktig användning av försäkringen måste därför relativt stränga er -

InU 1973: 23

sättningsvillkor uppställs. Det kan inte vara riktigt att kvalificeringskraven sätts så lågt att vederbörande får möjlighet att bygga upp ett arbetslöshetsskydd sedan han fått klart för sig att arbetslöshet inom en kort tid blir en realitet.

Vad ovan anförts måste ses i sammanhang med definitionen av begreppet arbetslöshet för företagare. Denna definition skall vara densamma i båda lagarna. För att undvika att arbetslöshetsersättning blir en inkomstutfyllnad för ägarna till mindre lönsamma företag gäller som huvudregel att en företagares arbetslöshet anses inträda först den dag då hans personliga verksamhet i rörelsen upphört. Detta krav innebär i regel att ersättningsrätt inte föreligger förrän fast egendom och rörelsetillgångar är avyttrade.

AMS äger om det föreligger särskilda skäl föreskriva att även andra arbetslöshetssituationer än definitiv avveckling skall kunna berättiga till ersättning. Med stöd av denna undantagsbestämmelse har AMS för Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa medgivit en annan definition av arbetslöshetsbegreppet. Enligt bestämmelserna i den kassan föreligger arbetslöshet då fiske omöjliggörs på grund av väderleksförhållanden, ishinder, haveri etc., dvs. händelser som medför tillfälliga avbrott i fiskets bedrivande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att riskerna för missbruk av arbetslöshetsstöd så långt möjligt bör elimineras. Med hänsyn till de arbetslöshetssituationer för företagare som stödet normalt skall avse kan det vara berättigat att ställa krav på relativt lång tids medlemskap, innan kassaersättning kan utgå. Utskottet är därför berett att som huvudregel acceptera 24 månader som medlemsvillkor. Som framgår av den tidigare redovisningen kan emellertid ersättning utgå även i andra situationer än definitiv avveckling av rörelsen. I sådana fall bortfaller motiveringen för alltför långtgående medlemsvillkor. Utskottet vill därför förorda att det införs en dispensmöjlighet i LAF. AMS bör få rätt att om särskilda skäl föreligger medge att medlemsvillkoret bestäms till 12 månader beträffande företagarkassor. Med det anförda har utskottet åtminstone till en del tillgodosett motionen 1973: 1833 av herr Nordgren m. fl. (m). I den motionen yrkas nämligen att medlemsvillkoret generellt skall bestämmas till 12 månader.

I flera av motionerna yrkas dessutom att arbetslöshetsbegreppet skall vidgas för företagare. Krav framställs att ersättning skall kunna utgå även i andra situationer än avveckling av en rörelse. Yrkanden härom återfinns i motionen 1973:1536 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) och i centerpartiets partimotion 1973: 1827. I motionerna tänker man särskilt på småföretagare. Det är enligt motionärerna inte rimligt att sådana företagare har sämre skydd än de anställda i företaget. Genom reglerna om inskränkning i ersättningsrätten vid självförvållad arbetslöshet och genom bestämmelser om relativt lång karens bör det enligt

InU1973: 23

motionen 1973: 1827 vara möjligt att undvika missbruk vid en utvidgning av rätten till ersättning.

Utskottet vill inte förorda en ändring i definitionen av arbetslöshet för företagare enligt huvudregeln. Däremot är utskottet inte främmande för att det kan vara berättigat att AMS prövar om lättnader bör ske dispensvägen. I synnerhet för företagare, vilkas verksamhet ingår såsom ett led i en integrerad produktionsprocess och därför ofta innebär begränsade möjligheter att påverka utvecklingen, kan det finnas arbetslöshetssituationer av annat slag än avveckling som det bör vara möjligt att i vart fall försäkra sig mot. Det kan gälla exempelvis vissa underleverantörer eller företagare i transportbranschen. Med det anförda har utskottet besvarat de förevarande motionsyrkandena, som alltså inte bör föranleda någon åtgärd.

I den tidigare behandlade motionen 1973: 1833 finns också ett yrkande om karenstiden för företagare. Motionärerna yrkar att karenstiden liksom för anställda skall bestämmas till fem dagar.

Enligt propositionens förslag är karenstiden inom försäkringen fem dagar även för företagare, dock att arbetslöshetskassa för medlemmar som är företagare kan bestämma längre tid — upp till två månader. Utskottet kan inte inse. att denna regel innebär någon nackdel för företagarnas vidkommande. När det gäller kontantstödet är huvudregeln två månaders karenstid. AMS har dock möjlighet föreskriva att kortare karenstid skall gälla. Även denna regel är utskottet berett tillstyrka. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

I den vid riksdagens början väckta motionen 1973: 1536 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) tas upp frågor som rör makars rätt till ersättning i de fall både man och hustru är verksamma i ett företag men endast den ena av dem deklarerar för inkomst från företaget. Motionärerna anser att båda makarna bör har rätt till ersättning vid arbetslöshet i sådana fall.

Utskottet kan inte se annat än att motionärernas önskemål är tillgodosett. Makar som gemensamt arbetar i ett företag har möjlighet att båda vara medlemmar i arbetslöshetskassa, oavsett vem som taxeras för inkomsten. Reglerna om rätt till kassaersättning avgör sedan om de får ersättning. Med hänsyn till överförsäkringsbestämmelserna kan det därvid bli aktuellt att göra en fördelning av rörelseinkomsten på de båda makarna i förhållande till deras arbetsinsats. När det gäller kontantstödet blir makes ersättningsrätt beroende av den faktiska arbetssituationen i företaget. Det skall därvid inte vara utslagsgivande vem av makarna som taxeras för inkomsten från företaget (se prop. s. 176).

Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

InU 1973: 23

58 Finansieringsfrågor

Som inledningsvis nämns skall försäkringen finansieras genom statsbidrag, arbetsgivaravgifter och medlemsavgifter. Finansieringssystemet framgår av följande uppställning. Beloppen redovisas i milj. kr.

Arbetslös- Kontant Omställnings- Summa

hetsförsäk- arbets- bidrag, sär ringen

marknads- skilt stöd,

stöd AMS:s kostnader

Staten 100 1

grundbidrag 153 47 I

förvaltningsbidrag |

och progressivbidrag 650

Arbetsgivaravgift 307 93 400

Medlemsavgifter

(inkl. fondavkastning) 250 250

Summa 1 360 140 100 1 600

Propositionens förslag innebär att arbetsgivaravgifter skall täcka två tredjedelar av de beräknade sammanlagda kostnaderna för kontantstöd och grundbidrag (35 kr. av dagpenningbeloppet) inom försäkringen. Staten skall svara för den återstående tredjedelen. För att avpassa arbetsgivares andel till de fastställda utgifterna skall en arbetslöshetsfond bildas. Denna skall fungera efter samma principer som gäller inom sjukförsäkringen.

Statens bidrag till försäkringen föreslås i övrigt ske genom förvaltningsbidrag och progressivbidrag. Båda dessa bidrag föreslås bli konstruerade så, att de utgår med högre belopp i kassor som belastas med stora utgifter i förhållande till antalet medlemmar. Progressivbidraget skall utgå efter en skala från 0 till 80 % (den högsta procentsatsen vid minst 22 ersättningsdagar per årsmedlem) av ett framräknat bidragsunderlag. F. n. utgår progressivbidrag med högst 75 %. Utöver förvaltnings- och progressivbidrag skall särskilt statligt stöd kunna utgå.

I motionen 1973: 1828 av herr Arne Geijer i Stockholm (s) yrkas att progressivbidraget skall höjas och beräknas efter en högre skala med 85 % som maximum vid 22 ersättningsdagar. Motionären anser att detta är motiverat för att kassor med hög arbetslöshet skall få möjlighet att hålla en avgiftsnivå som inte i alltför hög grad avviker från de avgifter kassor med lägre arbetslöshet kan hålla. Även i motionen 1973: 1831 av herr Lindberg m. fl. (s) tar man upp problemen för kassor med hög arbetslöshet. Motionärerna begär dock inte att reglerna för progressivbidrag skall ändras i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag utan föreslår att de ogynnsamma effekterna av bidragssystemet skall kompenseras genom att kassor som redovisar påtagligt höga arbetslöshetsutgifter får särskilt stöd utöver förvaltningsbidrag och progressivbidrag.

Utskottet är medvetet om de speciella problem som en del kassor

InU 1973: 23

har till följd av hög, ofta kontinuerlig arbetslöshet inom de yrkesområden som utgör kassans verksamhetsfält. Det förslag som herr Arne Geijer lanserar för att komma till rätta med detta problem kan beräknas dra en kostnad av 25 milj. kr. Förslaget skulle onekligen innebära fördelar för kassor med hög arbetslöshet, men till följd av att hela ersättningsskalan höjs kommer även kassor med relativt måttlig belastning att gynnas av förslaget. Med hänsyn till att det primära syftet med förslaget är att tillgodose kassor med särskilt höga avgifter förefaller det lämpligare att välja en annan metod än den motionären föreslår. Utskottet vill därför i anslutning till motionen 1973: 1831 föreslå att de medel som beräknas för särskilt stöd till kassor i första hand inriktas på kassor med ett stort antal ersättningsdagar per medlem. Med en sådan lösning synes syftet med båda motionsyrkandena kunna bli tillgodosett. Vad utskottet anfört i frågan bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I propositionen betonas att de ökade statsbidragen till kassorna inte bör tas till intäkt för att i vissa fall sänka medlemsavgifterna, även om det skulle vara temporärt möjligt. Med hänsyn till framtida utgifter är det tvärtom angeläget att kassorna konsoliderar sin ekonomi. En viss höjning av avgifterna kan i många fall vara motiverad med hänsyn till behovet av fonduppbyggnad. Det kan förutses att vissa kassor kan få problem med att bygga upp erforderliga fonder. Utskottet vill i det sammanhanget uttala att föreliggande dispensmöjligheter bör utnyttjas så att hårt belastade kassor får erforderlig tid till förfogande för att successivt bygga upp fonderna.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot vad departementschefen anför i finansierings- och kostnadsavsnittet i propositionen. För nästa budgetår bör i enlighet med departementschefens förslag till kontant stöd vid arbetslöshet anvisas 680 milj. kr.

Övriga frågor

Utskottet har i det föregående främst behandlat sådana frågor i propositionen som har samband med under riksdagsbehandlingen väckta motioner. I den mån propositionen inte behandlats i det föregående godtar utskottet Kungl. Maj:ts förslag. På en punkt i förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkring vill utskottet dock göra en justering. Med hänsyn till riksdagens tidigare under vårsessionen fattade beslut (NU 1973: 25 rskr 1973: 109) bör i 63 § LAF beteckningen registrerad revisor utbytas mot godkänd revisor.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring att riksdagen avslår motionerna 1973: 1825, 1973: 1827, yrkandet 1, 1973: 1829, yrkandet A 1,

InU 1973: 23

2. beträffande arbetslöshetsbegreppets utformning för företagare att riksdagen med avslag på motionerna 1973: 1536, yrkandet 1, och 1973: 1827, yrkandet 6, antar i propositionen 1973: 56 framlagda förslag i fråga om 4 § lag om arbetslöshetsförsäkring (LAF) och 4 § lag om kontant arbetsmarknadsstöd (LKA),

3. beträffande rådrum i samband med arbetsval att motionen 1973: 1829, yrkandet B i motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning på annan ort än bostadsorten att riksdagen avslår motionen 1973: 1829, yrkandet B i motsvarande del,

5. beträffande möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå till kassaersättning att motionen 1973: 1830 i motsvarande del inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gäller konfliktdrabbade arbetsplatser att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1830 i motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 5 § LAF och 5 § LKA,

7. beträffande arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem från ersättningsrätt att riksdagen avslår motionen 1973: 1830 i motsvarande del,

8. beträffande medlemsvillkoret för företagare att riksdagen

dels i anledning av motionen 1973: 1833, yrkandet 1, och med förklaring att ändring bör göras i 6 § LAF antar paragrafen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

6 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor).

Föreligger särskilda skäl får arbetsmarknadsstyrelsen medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare.

Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att tid då förvärvsarbete skall vara utfört beräknas i annan tidsenhet än månad.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

InU 1973: 23

dels avslår motionen 1973: 1833, yrkandet 1, i den mån yrkandet inte behandlats ovan,

9. beträffande reglerna för bestämmande av med arbete jämställd tid att riksdagen, med avslag på motionen 1973: 1830 i motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 7 § LAF och 7 § LKA,

10. beträffande överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid att riksdagen i anledning av motionerna 1973: 1826, yrkandet 1, 1973: 1827, yrkandet 2, 1973: 1829, yrkandet A 2, och 1973: 1830 i motsvarande del, samt med förklaring att ändringar bör göras i propositionens förslag antar 8 § LAF och 8 § LKA i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

Kungl. Maj. ts förslag Utskottets förslag

LKA

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt två år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

InU 1973: 23

11. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd till nyutbildade att riksdagen — med bifall till motionerna 1973: 1826, yrkandet 2, 1973: 1827, yrkandet 4, 1973: 1829, yrkandet A 3, och i anledning av motionen 1973: 1830 i motsvarande del, samt med förklaring att ändring bör göras i propositionens förslag i fråga om 9 § LKA — antar paragrafen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

9 § Den som i minst fem måna- 9 § Den som i minst tre månader i anslutning till att han av- der i anslutning till att han avslutat ungdomsutbildning, sådan slutat ungdomsutbildning, sådan

yrkesinriktad vuxenutbildning på yrkesinriktad vuxenutbildning på

heltid som omfattar minst ett läs- heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studie- år och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbetsmarknads- socialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst tre utbildning som omfattar minst tre

månader, stått till arbetsmarkna- månader, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökan- dens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbets- de genom den offentliga arbetsförmedlingen är berättigad till förmedlingen är berättigad till

kontant arbetsmarknadsstöd, utan kontant arbetsmarknadsstöd, utan

att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sö- alt ha uppfyllt arbetsvillkoret. Sökanden skall dock ställa sig till kanden skall dock ställa sig till

arbetsmarknadens förfogande in- arbetsmarknadens förfogande inom fem månader från utbildning- om fem månader från utbildningens avslutande, om ej särskilda ens avslutande, om ej särskilda

skäl föreligger. skäl föreligger.

Arbetslös som avses i 1 § 3. och 4. skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

12. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd till på arbetsmarknaden återinträdande yrkesutbildad arbetskraft att motionen 1973: 1827, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

13. beträffande slopande av karensvillkor för anställda att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1830, i motsvarande del, godkänner vad utskottet anfört,

14. beträffande karensvillkor för företagare att riksdagen avslår motionen 1973: 1833, yrkandet 2,

15. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 13 § LAF och 13 § LKA,

16. beträffande ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1830 i motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 1 § och 14 § LKA,

17. beträffande valmöjligheten mellan utbildningsbidrag och ersättning från arbetslöshetskassa att riksdagen avslår motionen 1973: 1832,

InU 1973: 23

18. beträffande kontantstödets storlek att riksdagen avslår motionen 1973: 1830 i motsvarande del,

19. beträffande inkomstprövning mot makes inkomst att riksdagen

dels antar propositionens förslag i fråga om 21 § LKA, dels i anledning av motionerna 1973: 1785, 1973: 1826, yrkandet 3, 1973: 1827, yrkandet 5, 1973: 1829, yrkandet C, 1973: 1830 i motsvarande del, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning av frågan,

20. beträffande sänkning av tidskravet för rätt till ersättning vid deltidsarbete att riksdagen avslår motionen 1973: 1829, yrkandet A 4,

21. beträffande vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete att riksdagen avslår motionen 1973: 1830 i motsvarande del,

22. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 18 § LKA,

23. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 19 § LKA,

24. att riksdagen antar propositionens förslag beträffande 22 § LAF,

25. beträffande begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet att riksdagen, med avslag på motionen 1973: 1830 i motsvarande del, antar propositionens förslag i fråga om 28 § LAF och 25 § LKA,

26. beträffande makes ersättningsrätt att motionen 1973: 1536, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande statsbidrag till kassor med hög arbetslöshet bland medlemmarna att riksdagen

dels med bifall till motionen 1973: 1831 och i anledning av motionen 1973: 1828 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

dels avslår motionen 1973: 1828 i den mån den inte behandlats ovan,

28. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i propositionens förslag i fråga om 63 § LAF antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas verksamhet av stor omfattning eller föreligger annars särskilda skäl till det, kan arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor.

Utskottets förslag

63 § Är erkänd arbetslöshetskassas verksamhet av stor omfattning eller föreligger annars särskilda skäl till det, kan arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

InU 1973: 23

64 När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjligen göras till arbetsmarknadsstyrelsen genom kassastyrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen.

29. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för finansiering av det kontanta stödet vid arbetslöshet som angetts i propositionen,

30. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

A. lag om arbetslöshetsförsäkring i den mån förslaget inte behandlats ovan,

B. lag om kontant arbetsmarknadsstöd i den mån förslaget inte behandlats ovan,

C. lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

D. lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

31. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1973/74 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 680 000 000 kr.

Stockholm den 17 maj 1973

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Olsson i Asarum (s) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. Utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (punkt 1)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 41 med ”Frågan om” och slutar på s. 43 med ”sättas igång” bort ha följande lydelse:

KSA-utredningen hade i uppdrag att pröva frågan om en obligatorisk

InU1973: 23

försäkring. IO A-utredningen redovisar endast allmänna synpunkter i ämnet och för inte något mera detaljerat resonemang om utformningen av en obligatorisk försäkring. Sedan KSA-utredningen lade fram sitt förslag har utvecklingen klart visat att det finns behov av ett obligatoriskt försäkringsskydd för de förvärvsarbetande. En av de stora löntagarorganisationerna, TCO, har nyligen anslutit sig till denna ståndpunkt.

Propositionens förslag, som bygger på de nuvarande ersättningssystemen, innebär visserligen väsentliga förbättringar men har ändå uppenbara svagheter. En tredjedel av de förvärvsarbetande står utanför arbetslöshetskassorna. En stor del av denna grupp har i praktiken inte heller möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd. Det gäller exempelvis hemarbetande kvinnor som önskar gå ut på arbetsmarknaden och många företagare. Ett bristfälligt arbetslöshetsskydd i det föreslagna systemet har också de deltidsanställda, vilka ofta är kvinnor, samt ungdomar som genomgått utbildning men ej kunnat få arbete. Den nuvarande ordningen innebär generellt sett att grupper som har en svag ställning "å arbetsmarknaden också har ett dåligt ekonomiskt arbetslöshetssk) 1.

Systemet med frivilliga arbetslöshetskassor innebär många fördelar, särskilt genom kassornas goda kontakter med medlemmar, organisationer och arbetsmarknadsmyndigheter. Det är viktigt att man vid utformning av en obligatorisk försäkring tar till vara fördelarna och erfarenheterna a\ den frivilliga försäkringen. Strävan bör vara ett fortsatt starkt inflytande från de försäkrade och deras organisationer.

En betydande svaghet vidlåder emellertid det nuvarande systemet med fristående kassor för olika yrkesområden. Avgiftsnivån varierar i betydande grad mellan olika grupper försäkrade och detta innebär i praktiken att de som har liten arbetslöshetsrisk också har en låg avgift, medan förhållandet är det omvända för dem som löper stor risk att bli arbetslösa. Detta är föga tillfredsställande med hänsyn till den solidaritet mellan medborgarna som bör prägla uppbyggnaden av en socialförsäkring.

Utskottet förordar med hänsyn till det anförda att Kungl. Maj:t tillsätter en utredning med uppgift att lägga fram förslag till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utredningen bör vara obunden när det gäller att finna organisatoriska lösningar, men självfallet måste försäkringen samordnas både med den allmänna försäkringen och med olika arbetsmarknadspolitiska medel och instrument. Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt och innehålla representanter för organisationerna på arbetsmarknaden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1825,

5 Riksdagen 1973.18 Sami. Nr 23

InU 1973: 23

1973: 1827, yrkandet 1, och 1973: 1829, yrkandet A 1, uttalar sig för att en sådan utredning kommer till stånd i enlighet med vad utskottet anfört.

2. Innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning på annan ort än bostadsorten (punkt 4)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattson i Skee (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del på s. 45 i utskottets yttrande som börjar med ”Beträffande den” och slutar med ”väsentligt högre” bort ha följande lydelse: Utskottet

tar härefter upp den i folkpartiets partimotion behandlade frågan om kravet på geografisk rörlighet när den ena av två förvärvsarbetande makar är arbetslös och erbjuds arbete på annan ort. För att vara bibehållen vid ersättningsrätt är i princip en sådan make enligt nuvarande praxis skyldig att acceptera arbetet under förutsättning att orten inte är mera avlägsen än att han kan pendla till hemmet över veckosluten.

Enligt utskottet är en sådan tolkning av bestämmelsen alltför sträng. Den innebär krav på stora personliga uppoffringar och kan direkt medverka till familjesplittring. Utskottet ansluter sig därför till uppfattningen i motionen 1973: 1829 att förvärvsarbetande make bör vara skyldig acceptera arbete på ort utanför dagligt pendlingsavstånd från hemorten endast under förutsättning att den andre maken kan på den nya orten erbjudas ett i stort sett likvärdigt arbete som han har samt att bostadsfrågan kan ordnas. Vad utskottet anfört om innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt nu är i fråga bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning på annan ort än bostadsorten att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1829, yrkandet B i motsvarande del, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. Möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå till kassaersättning (punkt 5)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”För att” och slutar på följande sida med ”denna del” bort ha följande lydelse: -

InU 1973: 23

67 Med hänsyn till de förvärvsarbetandes skilda förutsättningar är det svårt att i de individuella fallen avgöra vilket arbete som skall anses lämpligt. Ett sätt att i praktiken komma till rätta med detta problem är, som föreslås i vpk-motionen, att tillämpa en ordning som innebär att den förvärvsarbetande har rätt att pröva ett arbete och, om arbetet inte visar sig vara lämpligt, återgå till kassaersättning utan karens. Ett sådant system innebär fördelar såväl för den ersättningsberättigade som för samhället och kassorna. Utskottet biträder således motionsförslaget. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå till kassaersättning att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

4. Innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gäller konfliktdrabbade arbetsplatser (punkt 6)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 46 i utskottets yttrande som börjar med ”Arbetskonflikter som” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening är det förkastligt att anvisa arbetssökande arbete på en arbetsplats där det råder arbetskonflikt. Det är härvidlag utan betydelse om konflikt enligt nuvarande terminologi betecknas som lovlig eller ej. Utskottet biträder därför yrkandet i vpk-motionen att arbete inte skall anses som lämpligt om det avser arbetsplats där arbetsstrid pågår. 5 § i såväl LAF som LKA bör ändras i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gäller konfliktdrabbade arbetsplatser att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande del samt med förklaring att ändring bör göras i propositionens förslag antar 5 § LAF och 5 § LKA i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

5 § Erbjudet arbete skall anses 5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på 1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits arbetstillfällen skälig hänsyn ta till

den försäkrades yrkesvana och gits till den försäkrades yrkesvana

InU 1973: 23

68 Kungl. Maj:ts förslag

förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Utskottets förslag

och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

LKA

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer,

3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder,

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

InU 1973: 23

5. Arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem från ersättningsrätt (punkt 7)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 47 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet innebär att arbetsförmedlingen i praktiken avgör avstängningsärenden även om de formella besluten ligger hos arbetslöshetskassorna. Denna ordning bör brytas och hela bedömningen i avstängningsfrågorna överföras till kassorna och vederbörande fackliga organisationer. Kungl. Maj:t bör utfärda föreskrifter i enlighet härmed. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem från ersättningsrätt att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

6. Överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid (punkt 10)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 49 i utskottets yttrande som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man på olika sätt stöder småbarnsföräldrars ställning på arbetsmarknaden. Vid en prövning av motionsyrkandena har utskottet för sin del kommit till den uppfattningen att de föreslagna reglerna för överhoppningsbar tid bör ändras i enlighet med motionärernas förslag. Detta innebär att förälder, som har arbete de sista fem månaderna före ett barns födelse och därefter avstår från förvärvsarbete för att ta hand om barnet, fortfarande är kvalificerad för rätt till ersättning i fråga om arbetsvillkoret, om arbete söks då barnet uppnått tre och ett halvt års ålder. Utskottets ställningstagande innebär att 8 § i de båda lagförslagen bör ändras.

Övriga i sammanhanget redovisade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1826, yrkandet 1, 1973: 1827, yrkandet 2, 1973: 1829, yrkandet A 2, och 1973: 1830, i motsvarande del, samt med förklaring att ändringar bör göras i propositionens förslag antar 8 § LAF och 8 § LKA i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

InU 1973: 23

70 Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt tre år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

LKA

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn under tid för vilken föräldrapenning enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgått, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas icke tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, vuxenutbildning, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område eller vård av eget barn eller adoptivbarn som ej fyllt tre år, i den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes med tid under vilken förvärvsarbete utförts.

7. Slopande av karensvillkor för anställda (punkt 13)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 50 med ”Utskottet accepterar” och slutar på följande sida med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning saknas bärande skäl för att behålla karensvillkoret för anställda. En arbetslös lika väl sorn en sjuk har behov att få kompensation för inkomstbortfallet redan första dagen detta inträffar. Utskottet biträder därför motionärernas förslag. Detta föranleder ändring i 13 § i de båda lagarna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

InU 1973: 23

13. beträffande slopande av karensvillkor för anställda att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört.

8. Utformning av karensreglema (punkt 15)

av herr Hallgren (vpk) som anser att utskottets hemställan under 15 — vid bifall till reservationen 7 — bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med förklaring att ändringar bör göras i propositionens förslag i fråga om 13 § LAF och 13 § LKA antar paragraferna i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

LAF

13 § Dagpenning får icke utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

1 fråga om medlem som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare får erkänd arbetslöshetskassa föreskriva en karenstid om högst två månader. Därvid skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas i motsvarande omfattning.

13 § Dagpenning till medlem som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare får icke utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

Erkänd arbetslöshetskassa får för medlem som avses i första stycket föreskriva en karenstid om högst två månader. Därvid skall den tid inom vilken karenstiden beräknas förlängas i motsvarande omfattning.

LKA

13 § Kontant arbetsmarknadsstöd får icke utgå förrän sökanden under en sammanhängande tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

I fråga om den som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare gäller en karenstid om två

13 § Till sökande som före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom verksamhet som självständig företagare får kontant arbetsmarknadsstöd icke utgå förrän sökanden under en sammanhängande tid av sex månader varit arbetslös två månader (karensvillkor). I karenstid inräknas endast dag för vilken stöd skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända.

Arbetsmarknadsstyrelsen får,

InU 1973: 23

72 Kungl. Maj: Is förslag

månader. Den tid inom vilken karenstiden beräknas skall för sådan sökande utgöra sex månader. Arbetsmarknadsstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att kortare karenstid skall gälla.

Sökande som avses i 1 § 3. och

4. behöver ej uppfylla karensvillkoret. Detsamma gäller den som är ersättningsberättigad enligt 9 §.

Utskottets förslag

om särskilda skäl föreligger, föreskriva att kortare karenstid skall gälla.

Sökande som avses i 1 § 3. behöver ej uppfylla karensvillkoret.

9. Ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder (punkt 16)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 51 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet godtar” och slutar med ”avstyrker motionsförslaget” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inte skäl att begränsa ersättningstiden för 55-åringar med hänsyn till orsaken för arbetslösheten. Ersättningsbehovet för den enskilde är lika stort om han blivit arbetslös av det ena eller andra skälet. Om det inte är möjligt att skaffa ett lämpligt arbete bör ersättningsperioden därför vara obegränsad. Detta bör gälla såväl för utförsäkrade kassamedlemmar över 55 år som för dem som endast varit berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande del samt med förklaring att ändring bör göras i propositionens förslag i fråga om 1 § och 14 § LKA antar paragraferna i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

1 § Kontant arbetsmarknadsstöd 1 § Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbets- utges enligt denna lag vid arbetslöshet till löshet till

1. den som icke är försäkrad 1. den som icke är försäkrad en enligt

lagen (1973: 000) om ar- ligt lagen (1973: 000) om arbets betslöshetsförsäkring,

löshetsförsäkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag 2. försäkrad enligt nämnda lag

som efter inträdet i erkänd arbets- som efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa ännu ej uppfyllt med- löshetskassa ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen, lemsvillkoret enligt lagen,

3. försäkrad enligt nämnda lag 3. försäkrad enligt nämnda lag

som ej har rätt till ersättning en- som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersätt- ligt lagen på grund av att ersätt ningsperiod

gått till ända sedan ningsperiod gått till ända sedan

han uppnått 60 års ålder, eller han uppnått 55 års ålder.

InU 1973: 23

73 Kungl. Maj:ts förslag

4. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 55 års ålder och blivit arbetslös av anledning som anges i 14 § andra stycket.

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod), om ej annat följer av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden icke begränsad. Detsamma gäller sökande som avses il §4.

Även i fråga om den som fyllt minst 55 år innan ersättningsperioden gått till ända är ersättningsperioden obegränsad, om han blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid företag där han var anställd eller avveckling av hans verksamhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där han utövade verksamheten samt om han i minst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962: 381 )om allmän försäk -

Utskottets förslag

14 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfylls (ersättningsperiod), om ej annat följer av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden icke begränsad.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 67 år eller när han dessförinnan börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

ring.

InU 1973: 23

10. Kontantstödets storlek (punkt 18)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 53 i utskottets yttrande som börjar med ”Innebörden av” och slutar med ”allmänna försäkringen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är en viss uppräkning av kontantstödet berättigat i förhållande till propositionens förslag. Kontantstödets normalbelopp bör inte sättas lägre än dagpenningbeloppet enligt arbetslöshetsförsäkringens lägsta klass, dvs. 40 kr. En höjning till detta belopp får följder i fråga om bl. a. inkomstprövningsregler och finansieringen av ersättningssystemet. Kungl. Maj:t bör därför närmare utreda konsekvenserna och snarast möjligt lägga fram förslag om erforderliga ändringar i lagstiftningen m. m. i enlighet med de intentioner som ovan redovisats. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande kontantstödets storlek att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

11. Vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete (punkt 21)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 55 i utskottets yttrande som börjar med ”Sorn framgår av” och slutar med ”biträda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det får anses rimligt att den som står till förfogande för heltidsarbete men varit partiellt arbetslös till följd av att endast deltidsarbete kan erbjudas vid arbetslöshet bör ha rätt till hel ersättning. Kungl. Maj:t bör utreda de tekniska konsekvenserna av detta förslag och lägga fram proposition i ämnet till höstriksdagen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1830 i motsvarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

InU 1973: 23

12. Begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet (punkt 25)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del på s. 55 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning saknas skäl att upprätthålla begränsningsregler för säsongarbetares ersättningsrätt. De aktuella bestämmelserna i lagförslagen bör därför utgå.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1830 i motsvarande del avslår propositionens förslag i fråga om 28 § LAF och 25 § LKA.

Särskilda yttranden

1. Inkomstprövning mot makes inkomst (punkt 19)

av herr Hallgren (vpk):

Som utskottet framhåller kan principiella invändningar riktas mot att en arbetslös persons understöd reduceras med hänsyn till att den arbetslöses make har inkomst. Även om man anser sig kunna acceptera inkomstprövning så är den föreslagna regeln olyckligt utformad med hänsyn till att reduktionen sätter in redan vid en inkomst för make som överstiger 23 000 kr. Utformningen av regeln får också den egendomliga konsekvensen att, medan heltidsarbetande får vidkännas reduktion för makeinkomsten från 23 000 kr., så börjar reduktionen för halvtidsarbetande först vid makeinkomster överstigande 40 000 kr.

Med hänsyn till att utskottet begärt en utredning av frågan har jag ansett mig kunna avstå från att nu ställa något yrkande. Jag utgår emellertid från att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Utredningsarbetet bör även beakta konsekvenserna av en höjning av kontantstödet till 40 kr. som jag uttalat mig för i reservationen 10.

2. Ersättning vid deltidsarbete (punkt 20)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Ekinge (fp):

Enligt vår uppfattning är det mycket som talar för en sänkning av tidskravet på minst 17 timmars arbete per vecka för rätt till arbetslöshetsersättning. Såsom framgår av reservationen 1 bör den frågan prövas

InU 1973: 23

i samband med utredningen om en obligatorisk försäkring. Vi anser oss därför t. v. kunna acceptera de regler om ersättning för deltidsarbetande som föreslås i propositionen.

3. Finansieringsfrågor (punkt 31)

av herr Hallgren (vpk):

Kostnaderna för den föreslagna reformen är svåra att beräkna, bl. a. med hänsyn till problemen att göra en bedömning av arbetslöshetens framtida omfattning. Jag är medveten om att de förbättringar i arbetslöshetsskyddets utformning som jag föreslagit kommer att dra med sig vissa kostnader utöver vad propositionen innebär. En del av dessa kostnader kommer att belasta arbetsgivarna.

Med hänsyn till de nämnda svårigheterna att göra en riktig uppskattning av kostnaderna för hela reformen och till de trots allt relativt begränsade nettoutgifter för staten som mina förslag innebär har jag inte ansett mig böra föreslå någon förändring beträffande medelsanvisningen för nästa budgetår. Jag utgår från att på tilläggsstat vid behov anvisas ytterligare medel.

Slutligen vill jag tillägga att finansieringen av arbetslöshetsskyddet bör omprövas inom en nära framtid så att kostnaderna får bäras av arbetsgivarna.

InU 1973: 23

77 Innehållsförteckning

Sid.

Kungl. Maj:ts förslag 1

1. Förslag till Lag om arbetslöshetsförsäkring 3

2. Förslag till Lag om kontant arbetsmarknadsstöd 23

3. Förslag till Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet 30

4. Förslag till Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m 31

Motioner 32

Utskottet 40

Stödsystemets utformning 40

Allmänna förutsättningar för rätt till ersättning 43

Medlemsvillkor 48

Arbetsvillkor 48

Stöd till ny- och återinträdande på arbetsmarknaden 49

Karensvillkor .... 50

Ersättningstid 51

Ersättningens storlek m. m 52

Deltidsarbete m. m 54

Begränsning vid säsongarbetslöshet 55

Frågor som rör företagare 55

Finansieringsfrågor 58

Övriga frågor 59

Utskottets hemställan 59

Reservationer 64

1. Utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (c, fp, m) 64

2. Innebörden av begreppet lämpligt arbete vid arbetsanvisning

på annan ort än bostadsorten (c, fp, m) 66

3. Möjlighet att tillfälligt pröva ett arbete med rätt att återgå

till kassaersättning (vpk) 66

4. Innebörden av begreppet lämpligt arbete såvitt gäller konfliktdrabbade arbetsplatser (vpk) 67

5. Arbetsförmedlingens roll vid avstängning av kassamedlem från ersättningsrätt (vpk) 69

6. Överhoppningsbar tid vid beräkning av ramtid (vpk) 69

7. Slopande av karensvillkor för anställda (vpk) 70

8. Utformning av karensreglerna (vpk) 71

9. Ersättningstidens längd för arbetslösa över 55 års ålder (vpk) 72

10. Kontantstödets storlek (vpk) 74

11. Vidgad rätt till ersättning vid deltidsarbete (vpk) 74

12. Begränsning i ersättningsrätten vid säsongarbetslöshet (vpk) 75 Särskilda yttranden 75

1. Inkomstprövning mot makes inkomst (vpk) 75

2. Ersättning vid deltidsarbete (c, fp, m) 75

3. Finansieringsfrågor (vpk) 76

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 7300S8