Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för studier
Inrikesutskottets betänkande nr 25 är 1973
InU 1973:25
Nr 25
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för studier.
Motionerna
Inrikesutskottet behandlar i detta betänkande tre motioner som rör arbetstagares rätt till ledighet för studier. I motionerna framhålls vikten av att en sådan rätt införs för att möjliggöra en effektiv vuxenutbildning. Som skäl för utredning om lagstiftning på området framhålls att förhandlingsvägen visat sig inte vara framkomlig.
I motionen 1973:110 av herr Berndtson i Linköping m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att frågan om lagstadgad rätt till tjänstledighet, med bibehållande av de sociala förmånerna, för deltagande i vuxenutbildning blir föremål för snabb utredning och att förslag härom förelägges riksdagen.
I motionen 1973:846 av herr Fagerlund m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om rätt för anställda till ledighet för studier.
I motionen 1973:1547 av herr Wiklund i Härnösand m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär åtgärder för att i lag garantera arbetstagarnas rätt till ledighet för studier.
Nuvarande förhållanden
Frågan om rätt till ledighet från anställning för deltagande i undervisning har tilldragit sig ökad uppmärksamhet på senare år. På ett område nämligen svenskundervisning för invandrad arbetskraft har lagstiftning nyligen genomförts (prop. 1972:100, InU 1972:27, prop. 1973:43, InU 1973:15). Enligt lagen har invandrare rätt till ledighet från arbetet för att delta i svenskundervisning i 160 eller 240 timmar. Under undervisningstiden skall ordinarie lön utgå.
Frånsett denna speciella reglering för invandrarnas undervisning saknas lagregler som tillförsäkrar de anställda rätt till ledighet för studier. På andra områden finns emellertid regler som ger anställda rätt att vara borta från arbetet utan att gå miste om anställningen. Skydd i det hänseendet ger 1939 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring och 1945 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
Det finns på den enskilda sektorn inte något hinder att i kollektivavtal eller eljest träffa överenskommelse om rätt till ledighet för studier.
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 25
InU 1973:25
2 Sommaren 1970 gav SAF ut ett delägarcirkulär angående ledighet för studier. SAF rekommenderar att företagen intar en välvillig inställning till de anställdas önskemål om ledighet för studier även om dessa avser utbildning som i första hand syftar till att tillfredsställa den enskildes önskemål och ambitioner. Cirkuläret innehåller dock vissa reservationer som t. ex. att ledighet för studier inte innebär någon garanti för den anställde att få återgå till samma arbete eller erhålla samma förtjänst efter avslutad utbildning. 1 mars 1973 gav SAF ut en skrift Om ledighet för studier. I skriften betonas att SAF inte funnit anledning förändra sin i cirkuläret från 1970 intagna ståndpunkt. I skriften behandlas problem såsom handläggning av ledighetsfrågor och rätten till sociala förmåner i samband med ledighet.
I syfte att på den privata arbetsmarknaden genom avtal reglera frågor om rätt till ledighet för studier fördes under 1972 förhandlingar mellan LO, TCO-P och SAF. Förhandlingarna strandade den 5 december 1972.
Enligt statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen får för dessa tjänstemannakategorier avtal inte träffas om rätt till annan ledighet än semester. Avtal får således inte fräffas om rätt till ledighet för studier. Däremot finns det inte något hinder att avtalsvägen reglera frågan om lön under tid då tjänsteman är ledig för studier. Förslag har lagts fram om revision av de ovan nämnda bestämmelserna i stats- och kommunaltj änstem annalagarna.
Enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän kan lön med B-avdrag utgå till anställd som bedriver studier under sammanlagt 240 dagar under en tioårsperiod. I vissa fall kan full lön utgå. När det gäller rätten till tjänstledighet utan lön för studier har Kungl. Majit utfärdat ett cirkulär, SFS 1970:388 (ändrat 1971:1 196). Enligt cirkuläret skall ansökningar om tjänstledighet behandlas välvilligt. Tjänstledighet får beviljas i sammanlagt tre år under en tioårsperiod. Varje ledighetsperiod bör normalt ej överstiga sex månader.
Pågående utredningsarbete m. m.
Sedan förhandlingarna om ett avtal om rätt till ledighet strandat uppvaktade i februari 1973 representanter för LO och TCO regeringen med en begäran om utredning av frågan om lagstiftning som ger rätt till ledighet för studier. Därefter tillsattes en interdepartemental arbetsgrupp under ledning av statsrådet Lidbom för att behandla frågan. Gruppen beräknar slutföra sitt arbete före nästa årsskifte.
Vuxenutbildningsfrågoma utreds även ur andra aspekter. Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) bedriver bl. a. uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. En sammanfattande redovisning för utbildningsvägar för vuxna ges i prop. 1973:54.
Frågan om finansiering av vuxenstudier utreds inom en särskild kommitté (SVUX). Vissa av kommitténs förslag låg till grund för den reform av studiefinansieringssystemet som riksdagen antog tidigare i år (prop. 1973:63, SfU 1973:17).
InU 1973:25
3 På det internationella planet har rätten till ledighet för studier tilldragit sig uppmärksamhet inom Internationella arbetsorganisationen (ILO). Under organisationens konferens i juni i år behandlades förslag till en konvention och en rekommendation i frågan. Enligt förslaget till konvention, som kan väntas bli slutligt behandlat på arbetskonferensen i juni 1974, skall betald ledighet för utbildning betraktas som en rätt för anställda och syfta till att tillgodose individens behov i det moderna samhället och till en social, ekonomisk, teknisk och kulturell utveckling. Rätten till ledighet skall avse såväl yrkesutbildning som allmän, social, politisk och facklig utbildning.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksdagarna åren 1968, 1969, 1971 och 1972 behandlades motioner i vilka yrkades lagstadgad rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning. Motionerna behandlades av andra lagutskottet, inrikesutskottet och utbildningsutskottet, 2LU 1968:70, 1969:9, InU 1971:21, UbU 1972:17.
Vid riksdagen år 1968 remissbehandlades de då aktuella motionerna. Svenska arbetsgivareföreningen avstyrkte lagstiftningskravet. Landsorganisationen ansåg att behov av lagstiftning inte förelåg men uttalade att, om det vid utbyggnaden av vuxenutbildningen skulle medföra större svårigheter att erhålla tjänstledighet än dittills varit fallet, lagstiftning borde övervägas. Tjänstemännens centralorganisation förordade utredning av frågan. Innehållet i remissyttrandena återges i 2LU 1968:70.
Andra lagutskottet avstyrkte motionerna såväl 1968 som 1969. Utskottet uttalade att avtalsvägen i första hand borde prövas. Riksdagen godkände utskottets ställningstaganden.
Inrikesutskottet intog samma ståndpunkt år 1971 och hänvisade till de då pågående förhandlingarna mellan parterna på arbetsmarknaden. Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande bl. a.:
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att samhälle och företag på olika sätt främjar möjligheterna för vuxna till vidareutbildning. Frågan om rätt till ledighet från arbetet är otvivelaktigt av central betydelse i sammanhanget. Även om man i princip ställer sig bakom de enskilda arbetstagarnas rätt till ledighet för studier kan det inte förnekas att en ovillkorlig sådan rätt kan medföra avsevärda problem på berörda arbetsplatser . Det gäller exempelvis vid längre tids frånvaro av anställda i nyckelpositioner. Generellt sett är problemen större på arbetsplatser med få anställda. Dessa aspekter gör att uppmärksamhet också måste ägnas frågan om anställningstrygghet för anställda som utför arbete i de ledigas ställe.
Utskottet är av samma mening sorn riksdagen hävdade åren 1968 och 1969, nämligen att i första hand avtalsvägen bör prövas för att lösa frågan om rätt till ledighet från arbetet för deltagande i vuxenutbildning. En sådan metod ger bättre möjligheter än generellt verkande lagstiftning att anpassa lösningar till förhållandena på olika slag av arbetsplatser.
Utbildningsutskottet intog påföljande år samma ståndpunkt som inrikesutskottet.
InU 1973:25
4 Utskottet
Det är en betydelsefull uppgift för samhället att på olika sätt stimulera vuxenutbildningen. Ett led i denna verksamhet är att de anställda bereds ledighet för studier. I de förevarande motionerna tas detta problem upp. Motionärerna vill att man skall införa ett system med lagfäst rätt till ledighet för studier. I motionerna framhålls att parterna på arbetsmarknaden inte kunnat enas om att lösa denna fråga avtalsvägen.
Efter det motionerna väcktes har regeringen på framställning av LO och TCO tagit upp frågan om lagstiftning på det aktuella området. Under ledning av statsrådet Lidbom söker en arbetsgrupp lösa frågan. Enligt ett nyligen lämnat pressmeddelande räknar gruppen med att före årsskiftet kunna lägga fram ett lagförslag. Den tilltänkta lagen avses få karaktären av en ramlagstiftning, som man förutsätter att parterna på arbetsmarknaden kommer att komplettera genom avtal.
Såsom utskottet tidigare uttalat är det angeläget att man når en lösning på frågan om arbetstagarnas rätt till ledighet för studier. De utredningsyrkanden som framställts för att nå detta mål är som framgår av det anförda redan tillgodosedda. Förslag till lagstiftning i ämnet kan väntas inom kort. Med hänsyn härtill bör motionerna inte leda till något initiativ.
Utskottet hemställer
att motionerna 1973:110, 1973:846 och 1973:1547 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 oktober 1973
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Gustafsson i Säffle (c) och Olsson i Asarum (s).
GOTAB 73 5241'S Stockholm 1973