Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om robotutvecklingen inom näringslivet

Inrikesutskottets betänkande nr 28 år 1973

InU 1973:28

Nr 28

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om robotutvecklingen inom näringslivet.

Motionen

1 motionen 1973:351 av herr Blomkvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj.t anhåller om en utredning med uppgift att närmare klarlägga konsekvenserna för arbetstagarna av robotutvecklingen inom näringslivet samt att utredningen därvid särskilt måtte beakta möjligheterna att i samråd med berörda personalorganisationer, näringslivet och arbetsmarknadsmyndigheterna söka bygga upp ett effektivt samrådsorgan för den fortsatta robotiseringen inom industrin.

I motionen anförs bl. a. att nya produkter kommer att utvecklas och industrirobotar förbättras och i allt större utsträckning ersätta mänsklig arbetskraft. Industrin ägnar dessa apparater ett växande intresse. Hur robotutvecklingen kommer att påverka sysselsättningsläget i slutet på 1970-talet är svårt att ange. Nödvändig samlad information saknas f. n. på området. Därför bör enligt motionärerna konsekvenserna av robotutvecklingen inom berörda delar av näringslivet klarläggas så snabbt som möjligt.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har inhämtats från statistiska centralbyrån (SCB), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

SCB och AMS har i sina yttranden lämnat material och synpunkter till frågans belysning utan att ta ställning till motionsförslaget. SCB förklarar sig beredd att hjälpa till med att skaffa underlag åt en eventuell utredning om riksdagen skulle finna en kartläggning på området motiverad. Övriga remissinstanser anser att motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

SCB framhåller att man måste ha klart för sig att hanteringsautomaterna bara representerar en liten del av ett betydligt vidare problemkomplex i strukturrationaliseringens effekter på arbetskraften. Man får följaktligen akta sig för att fokusera alltför mycket uppmärksamhet på detta delproblem och därmed tappa bort andra väsentliga frågeställningar i det problemkomplex arbetslivets förändring genom rationalisering och omstrukturering utgör.

Liknande synpunkter anförs av SAF som upplyser att i dag omkring 100 egentliga industrirobotar är i drift. År 1980 torde motsvarande siffra

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 28

InU 1973:28

vara någonting mellan 500 och 2 000. Inkluderar man även enklare varianter av hanteringsautomater, kan dessa siffror fördubblas eller möjligen tredubblas. Enligt SAF är det mot bakgrund av dessa siffror uppenbart att robotiseringens inverkan på sysselsättningsläget inom industrin kommer att vara liten i jämförelse med den snabba rationalisering och strukturomvandling som i övrigt sker under 1970-talet. Att med hänvisning till sysselsättningsaspekter starta en statlig utredning och inrätta särskilda statliga samrådsorgan för robotfrågor förefaller därför orimligt. SAF anser att den nya tekniken har större intresse ur en annan synvinkel, nämligen de möjligheter den erbjuder att mekanisera en del av de mest påfrestande arbetena inom industrin. Även om en sådan mekanisering under de närmaste åren endast kan komma att beröra ett begränsat antal arbeten och individer, har den stor betydelse därför att den berör de grupper som har de besvärligaste arbetsförhållandena och de arbeten där rekryteringen är svårast.

Också TCO konstaterar att robotar i mycket begränsad utsträckning tagits i användning inom svensk industri. Det är emellertid uppenbart att den tekniska utvecklingen, samtidigt som den är en förutsättning för fortsatta produktivitetsökningar, skapar problem för berörda arbetstagare. Det problemet är dock inte på något sätt signifikativt för robotiseringen av näringslivet utan präglar all teknisk utveckling.

Både SAF och LO upplyser att de båda organisationerna inrättat ett rationaliseringsråd som forum för överläggningar mellan parterna i allmänna rationaliseringsfrågor och med uppgift att verka för att rationaliseringsverksamheten bedrivs på sätt som stämmer överens med överenskommelsen om rationaliseringar. Enligt SAF kommer en särskild studie av robotutvecklingen att inledas under år 1973.

LO tillägger att utredningsverksamhet av det slag som föreslås i motionen också kan aktualiseras hos det särskilda sekretariat för framtidsstudier som föreslagits bli knutet till statsrådsberedningen. Vidare framhåller LO som sin mening att introduktionen av industrirobotar skall behandlas på samma sätt som introduktionen av all annan ny teknik och dess konsekvenser för arbetstagarna och arbetsvillkoren. De anställdas inflytande i den processen är en central samhällsfråga. Avgörande betydelse för detta har då vad arbetsrättskommittén kommer att föreslå i detta sammanhang. Enligt LO:s mening måste de anställda genom sina fackliga organisationer ha ett avgörande inflytande över beslut som avser produktionsomställningar vilka leder till förändringar i personal- och arbetssituationen samt arbetsvillkoren.

Utskottet

I den förevarande motionen behandlas den ökade användningen av robotar inom industrin. Motionärerna uppehåller sig i första hand vid de sysselsättningsproblem som kan bli följd av denna utveckling. I motionen sägs att det i dag är svårt att ange hur robotutvecklingen kommer att påverka sysselsättningsläget i slutet av 1970-talet. I samarbete mellan

InU 1973:28

samhälle, företagare och personalorganisationer bör man försöka klargöra frågan. Motionärerna begär att utredning i detta syfte skall tillsättas och att man skall pröva möjligheten att bygga upp ett samrådsorgan för den fortsatta utvecklingen på robotområdet inom industrin.

Motionärerna tar upp en fråga som tillhör de klassiska problemen i industrisamhället, nämligen verkningarna i olika hänseenden av långtgående rationalisering i tillverkningsprocessen. Höggradigt automatiserad tillverkning innebär ofta att monotona och ohälsosamma arbetsuppgifter tas över av maskiner samtidigt som sysselsättningstillfällena minskas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man med olika metoder söker skapa sig en bild av de sysselsättningsförändringar vi kan vänta oss i framtiden till följd av nya produktionsmetoder m. m. 1 det sammanhanget torde emellertid utvecklingen på robotområdet ha relativt ringa betydelse. SAF uppskattar det troliga antalet industrirobotar i drift år 1980 till mellan 500 och 2 000. Siffran kan fördubblas eller tredubblas om man inkluderar enklare varianter av ”hanteringsautomater”. Utvecklingen på robotområdet är alltså endast en del av det större problemet om följderna i sysselsättningshänseende av introduktion av ny teknik. Det är i detta vidsträcktare perspektiv som sysselsättningsbedömningar i stort bör göras.

När det gäller problem som uppstår på de enskilda arbetsplatserna vid förändringar i produktionsmetoder är detta frågor som arbetsmarknadens parter ständigt har att ta ställning till. Ett mellan LO och SAF år 1972 träffat rationaliseringsavtal förutsätter att företagens rationaliseringsverksamhet bedrivs genom ett väl utvecklat samarbete mellan företagens ledning och de enskilda anställda och mellan de lokala parterna i företaget. Genom avtal har skapats ett för LO och SAF gemensamt organ, rationaliseringsrådet, med uppgift bl. a. att utgöra forum för överläggningar mellan parterna i allmänna rationaliseringsfrågor.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de anställda får ett reellt inflytande över förändringar i produktionsprocessen i företagen. För att finna former att vidga detta inflytande har arbetsrättskommittén tillsatts. Det av motionärerna aktualiserade problemet kommer alltså upp'även i det sammanhanget.

Det bör också tillfogas att intresset för robottekniken är stort både inom landet och utomlands. Internationella konferenser och symposier i ämnet har hållits och nya planeras. Vid dessa behandlas tekniska problem i samband med robotarna men även sociala och samhällsekonomiska aspekter har tagits upp. Problemet med robotutvecklingen är också en fråga som bör vara av intresse för forskningen på arbetslivets område. Det kan nämnas att arbetet med det av motionärerna berörda forskningsprojektet avseende utslagningen på arbetsmarknaden fortsätter.

Som framgår av det sagda har motionärerna tagit upp en fråga av stort intresse. Med hänvisning till den utveckling som kan väntas i fråga om de anställdas inflytande på produktionsomställningar och till vad i övrigt anförts anser sig utskottet emellertid inte böra förorda en utredning av det slag som motionärerna begär.

InU 1973:28

4 Utskottet hemställer

att motionen 1973:351 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 oktober 1973

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Gustafsson i Säffle (c) och Olsson i Asarum (s).

GOTAB 73 5248 S Stockholm 1973