Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om bättre villkor för pensionerade statstjänstemän m. m.

Inrikesutskottets betänkande nr 33 år 1973

InU 1973:33

Nr 33

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om bättre villkor för pensionerade statstjänstemän m. m.

Motionerna

I motionen 1973:56 av herrar Henmark (fp) och Hörberg (fp) yrkas att riksdagen beslutar att

1. hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande möjligheten till och konsekvenserna av att utjämna pensionerna till pensionerade statstjänsteman,

2. uttala som sin mening att pensionerade statstjänstemän bör erhålla egen förhandlingsrätt.

Motionärerna erinrar om att enligt 1959 års allmänna pensionsreglemente (SPR) ortsgrupperad pensionslön tidigare skulle vid pensionsunderlagets bestämmande beräknas med hänsyn till beloppet för ortsgrupp 3. Fr. o. m. den 1 januari 1971 bestäms pensionsunderlaget med hänsyn till beloppet för ortsgrupp 4. Pensionsunderlaget höjs om den anställde under de senaste femton åren varit stationerad på ort i högre ortsgrupp. Motionärerna konstaterar att pensionsunderlagen för dem som fått pension enligt ortsgrupp 3 eller lägre ortsgrupp inte har räknats upp. Till följd härav men också på grund av att förhandlingsresultat i form av höjd löneställning m. m. uppnåtts utan beaktande av att även pensionärer bör få del av de ökade förmånerna har uppstått skillnader i pensionens storlek som synes betydande och förefaller i hög grad orättvisa. Motionärerna hänvisar härvidlag till en till motionen fogad tabellbilaga.

Avslutningsvis anför motionärerna att de statliga pensionerna höjts med samma procentsats som ramen för uppgörelsen med statstjänstemännen har utgjorts av. Inom denna ram ryms förutom generella lönehöjningar även lönegradsuppflyttningar. Däremot har förekommande pensionsskillnader inte utjämnats. Enligt motionärerna är det inte heller sannolikt att så kommer att ske i framtiden med nuvarande förhandlingssystem. De anser att statsmakterna därför bör vidta åtgärder för att skapa jämlikhet och rättvisa i förevarande fall. I annat fall bör statspensionärerna själva beredas förhandlingsrätt för att effektivare kunna hävda sina rättmätiga intressen. Önskvärt är att båda dessa åtgärder vidtas.

1 motionen 1973:230 av herr Levin (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en redovisning för de äldre statspensionärernas villkor samt förslag syftande till en oberoende av pensioneringstidpunkten likvärdig pensionering.

Även i denna motion hänvisas till att många statspensionärer uppbär pension enligt ortsgrupp 3, medan senare årgångar tjänstemän pensionerats enligt ortsgrupp 4. Motionären påpekar att frågan har lösts

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 33

InU 1973:33

förhandlingsvägen och tillägger att eftersom de yngre generationernas favoriserade ställning i icke ringa grad är ett resultat av de äldres fackliga insatser, de senare upplever situationen som orättvis och hoppas på samhällets medverkan till en utjämning av pensionsförmånerna.

Utredning om förhandlingsrätt för pensionärer

Av lagen om förenings- och förhandlingsrätt (SFS 1973:506) framgår inte i vilken omfattning förhandlingsrätt föreligger beträffande pensionsvillkor. Det torde vara klart att en arbetstagarorganisation har förhandlingsrätt för medlemmar som är arbetstagare. Däremot är det tveksamt om förhandlingsrätt föreligger beträffande pensionsvillkor för medlemmar som kvarstår i sin organisation även sedan de har pensionerats. Detta hindrar inte att förhandlingsöverenskommelser om pensionsvillkor sedan länge träffas på den offentliga sektorn och att överläggningar om pensionsförmåner förekommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationer på den privata arbetsmarknaden.

Frågan om förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor har under efterkrigstiden behandlats vid flera tillfällen av riksdagen. Senast uttalade sig 1967 års riksdag för en utredning av frågan. Med anledning härav har ett utredningsarbete bedrivits av en särskilt tillkallad sakkunnig (f. d. generaldirektören E. Bexelius). Den sakkunnige avgav i maj 1972 betänkandet Förhandlingsrätt för pensionärer (SOU 1972:33). I principfrågan föreslås att arbetstagarorganisationerna skall vara förhandlingsberättigade för pensionerade medlemmar. Förhandlingsrätten skall också omfatta efterlevande till arbetstagare eller förutvarande arbetstagare. Vidare föreslås bl. a. att kollektivavtal skall kunna upprättas rörande utgående pensioner och andra förmåner till förutvarande anställda och deras efterlevande. Det förutsätts att stridsåtgärd skall kunna vidtas i samma utsträckning som beträffande aktiva arbetstagares villkor.

Betänkandet har varit föremål för omfattande remissbehandling. Samtliga arbetstagar- och pensionärsorganisationer samt vissa myndigheter, däribland riksförsäkringsverket och statens personalpensionsverk är i princip positiva till att lagstadgad förhandlingsrätt för pensionärer införs. Negativa är däremot statens avtalsverk och de privata arbetsgivarorganisationerna. Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet finner inte att förhållandena på det kommunala området motiverar en lagstiftning men vill inte motsätta sig en legal reglering av förhandlingsrätten om detta motiveras av förhållandena på andra arbetsmarknadssektorer. Arbetsdomstolens ordförande anser att förslaget inte för närvarande bör läggas till grund för en lagstiftning. Frågan bör enligt hans mening lösas efter andra linjer än som föreslagits i betänkandet.

Det i den föreliggande motionen 1973:56 upptagna spörsmålet om egen förhandlingsrätt för pensionerade statstjänstemän har berörts i betänkandet. Utredningen uttalar härvidlag att i överensstämmelse med

InU 1973:33

utredningsdirektiven avses inte att bereda förhandlingsrätt för rena pensionärsorganisationer. Någon annan ordning kan enligt utredningen inte heller anses rationell. Om sådana organisationer alltså inte självständigt kommer att kunna handha fackliga uppgifter, tillägger utredningen, lär de ändå komma att spela en viss roll i samband med att mål och medel för den nya förhandlingsrätten börjar diskuteras ute på fältet.

Utredningens ståndpunkt att pensionärsorganisationer inte skall få förhandlingsrätt kommenteras av endast ett fåtal remissinstanser. Utredningens uppfattning delas av statens avtalsverk, de båda kommunförbunden och LO, medan pensionärsorganisationerna, däribland Statspensionärernas riksförbund, vänder sig mot förslaget i denna del.

Utskottet

I de föreliggande motionerna 1973:56 och 1973:230 begärs utjämning av de skillnader i pensionsstorlek som uppstår till följd av att statstjänstemän i samma befattningar pensioneras vid olika tidpunkter. I båda motionerna vänder man sig särskilt mot att medan avskaffandet av ortsgrupp 3 vid ingången av år 1971 ledde till ett lönelyft för aktiva tjänstemän stationerade på orter i denna ortsgrupp, så skedde inte motsvarande uppräkning av pensionerna för avgångna tjänstemän som varit stationerade på samma orter. I motionen 1973:56 påtalas också att bl. a. lönegradsuppflyttningar för de aktiva tjänstemännen inte påverkar pensionen för tjänstemän som avgått från motsvarande befattningar.

De statsanställdas pensionsförmåner regleras fortfarande i offentligrättslig ordning. Det har förutsatts att bestämmelserna skall ersättas av ett pensionsavtal, men ett sådant har ännu inte kommit till stånd. Sedan lång tid tillbaka föregås emellertid alla ändringar i fråga om de statsanställdas pensionsvillkor av överenskommelser mellan statens avtalsverk och de anställdas organisationer. Överenskommelserna träffas i regel i samband med löneförhandlingarna och de utgör en del av det totala förhandlingsresultatet. Överenskommelserna på pensionsområdet anmäls av avtalsverket till Kungl. Maj:t och redovisas för riksdagens lönedelegation.

Av det anförda framgår att de statsanställdas pensionsförmåner tillhör de frågor som avgörs efter överläggningar mellan parterna på arbetsmarknaden. Frågorna ägnas stor uppmärksamhet av de anställdas organisationer. De handläggs i samma ordning som gäller för avlönings- och andra anställningsvillkor. Det innebär bl. a. att riksdagen genom sin lönedelegation har möjlighet att öva inflytande även på pensionsområdet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1973:56 i denna del. Utskottet avstyrker även motionen 1973:230. Utskottet vill emellertid i anslutning till vad motionärerna anfört i sin motivering tillägga att den tidigare spännvidden mellan lönerna och därmed också pensionerna i ortsgrupperna 3 och 4 successivt trappades av under åren 1968—1970. Vad B-listeuppflyttningarna beträffar bör påpekas att de statsanställdas pensioner sedan mitten av 1960-talet genom generella påslag räknats upp

InU 1973:33

med värdet av lönegradsuppflyttningar och andra förbättringar av anställningsvillkoren.

Utskottet tar härefter upp det i motionen 1973:56 återstående yrkandet som gäller förhandlingsrätt för ”statspensionärerna själva”, dvs. en i förhållande till de fackliga organisationerna fristående förhandlingsrätt för pensionärsorganisation. Som framgår av den tidigare lämnade redovisningen är detta ett spörsmål som behandlats i det av en särskilt tillkallad sakkunnig avgivna betänkandet Förhandlingsrätt för pensionärer. Utredningen kom till stånd på begäran av riksdagen. Den sakkunnige har inte funnit anledning föreslå förhandlingsrätt för rena pensionärsorganisationer och har inte heller funnit en sådan ordning vara rationell. Betänkandet bereds f. n. i inrikesdepartementet med sikte på att förslag skall kunna föreläggas riksdagen i samband med den proposition som planeras på grundval av arbetsrättskommitténs arbete. Resultatet av den pågående beredningen i Kungl. Maj:ts kansli bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det förevarande motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1973:56 och 1973:230.

Stockholm den 30 oktober 1973

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson i Halmstad (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp), Gustafsson i Säffle (c) och Olsson i Asarum (s).

GOTAB 73 5284 S Stockholm 1973