Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner angående jämställdhet mellan män och kvinnor
Inrikesutskottets betänkande nr 34 år 1973
InU 1973:34
Nr 34
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner angående jämställdhet mellan män och kvinnor.
Motionerna
1973:850 av herr Helén m. fl. (fp)
I motionen hemställs i yrkandet 1 att riksdagen till Kungl. Majit uttalar att samordnande åtgärder i enlighet med vad som anförs i motionen bör vidtagas för att skapa rättvisa åt kvinnorna och i yrkandet 2 att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag snarast framläggs till lagstiftning mot könsdiskriminering.
Mot bakgrunden av ett i motionen presenterat utredningsmaterial lägger motionärerna fram ett handlingsprogram för rättvisa åt kvinnorna. Yrkanden i anslutning till flertalet av de konkreta förslagen framställs i särskilda motioner.
Vad gäller den föreslagna lagstiftningen mot könsdiskriminering anförs bl. a. följande i motionen.
Utvecklingen för rättvisa åt kvinnorna går alltför långsamt. Till de nya metoder som måste prövas hör den föreslagna lagen. En sådan lag skulle i första hand ha betydelse för arbetsmarknaden men även för t. ex. sjukförsäkring, pensionsförsäkring och grupplivförsäkring samt de områden som nu omfattas av lagen mot rasdiskriminering. Den skulle också påverka den allmänna uppfattningen i samhället till förmån för jämlikhet mellan män och kvinnor. På arbetsmarknadsområdet skulle ett inte oväsentligt resultat vara att könsbunden platsannonsering på den ickest. atliga sektorn skulle kunna beivras. Motionärerna anser att förberedandet av en lagstiftning mot könsdiskriminering bör bli en av de första uppgifterna för den i december 1972 tillsatta delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor.
1973:1525 av herr Hermansson m. fl. (vpk)
I motionen hemställs
A. att riksdagen uttalar sig för vidtagandet av snara åtgärder, syftande till att uppnå väsentliga framsteg i strävandena att uppnå likställighet mellan könen,
B. att riksdagen hemställer hos regeringen om att denna skyndsamt vidtar åtgärder i enlighet med i motionerna anförda riktlinjer avseende
1. att säkerställa allas rätt till arbete, oavsett kön,
2. att hemarbetande kvinnor utan barn under 16 år registreras som arbetslösa,
3. att arbetslöshetsunderstöd utgår till kvinnor som på grund av
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 34
InU 1973:34
bristande tillgång till barnstugeplats hindras från förvärvsarbete.
Motionärerna anför sammanfattningsvis följande:
Undersökningar som bygger på en vetenskaplig rapport till trafiksäkerhetsrådet om produktionsbortfallet på grund av dödsfall i trafiken visar, omräknat i 1971 års penningvärde, att en kvinna fortfarande är mycket mindre värd än en man. På arbetsmarknaden visar sig detta i att lönerna är lägst på de områden där kvinnorna finns. Förmän, arbetsledare, personalchefer osv. är oftast män. På utbildningssidan är inriktningen alltjämt mycket skev. Samhället visar påtagliga brister när det gäller att ta ansvar för barntillsyn och hushållsarbete. Kvinnornas svårigheter att få arbete konserverar äktenskapet som en institution där kvinnan är den ekonomiskt beroende parten.
Så länge det nuvarande ekonomiska systemet består, med sin syn på kvinnorna som ett medel att reglera behovet av arbetskraft i förhållande till konjunkturväxlingarna, kan självklart inga avgörande förändringar uppnås. Därtill krävs ett samhälle där vars och ens insats värderas utan anknytning till kön. Men i Sverige borde, med hänsyn till traditioner, en jämförelsevis hög levnadsstandard och teknisk utvecklingsnivå samt med en starkare uppmärksamhet på förändringen på senare tid i kvinnornas ställning inom arbetsliv men också inom utbildning, i kulturliv, inom familjen och i det politiska livet, kampen för likställighet mellan kvinnor och män kunna föras till väsentligare resultat än de hittills uppnådda.
Det i motionen framställda yrkandet B 4 har behandlats i betänkandet InU 1973:3.
1973:1531 av fröken Mattson m. fl. (s)
I motionen hemställs
1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t föreslår att då man utformar riktlinjer för nästa långtidsutredning skall gälla målsättningen att alla som önskar förvärvsarbete också skall erhålla arbete,
2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att riktlinjer för länsplanering skall gälla målsättningen att alla som önskar förvärvsarbete också skall erhålla arbete och nödvändig kommunal service samt att som underlag för planeringen bör ligga kartläggning av den dolda arbetslöshetens omfattning och orsaker på länsnivå,
3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en utredning som får till uppgift att kartlägga samhällets serviceförutsättningar för en förkortad arbetsdag.
I motionen beräknas att det i dag sannolikt är omkring 3/4 miljon kvinnor i produktiv ålder som inte alls eller endast tillfälligt deltar i arbetslivet. Antalet kvinnor som tvingas avstå från förvärvsarbete på grund av brist på barntillsyn finns det inga aktuella uppgifter om. Motionärerna erinrar om att en ny regionalpolitisk planeringsomgång påbörjas under år 1973. Den bör ha som mål att alla vuxna som önskar arbete också skall ges möjlighet att förvärvsarbeta. Som planerings -
InU 1973:34
underlag behövs mätningar av den verkliga arbetslösheten inom länen och undersökningar av orsakerna till arbetslösheten. De länsvisa kartläggningarna bör utgöra underlag för planeringen av arbetstillfällen och service inom regionen. Det framstår för motionärerna som självklart att kommande långtidsutredning skall grundas på samma målsättning för sysselsättningen som gäller för länsplaneringen.
Vid övervägandena om hur framtidens arbetsliv skall utformas är arbetstidens omfattning av stort intresse. Motionärerna ser det som angeläget att människor i produktiv ålder ”delar på jobben”. I stället för hårt och pressat arbete för en del och arbetslöshet för andra bör arbetstiden skäras ned så att alla får del av de möjligheter till ökad fritid som det industrialiserade samhället ger. Motionärerna är medvetna om att en förkortad arbetstid först och främst är en facklig fråga men tillägger att frågan har en större räckvidd. Hur stora avsnitt av samhällsfunktionerna — öppethållande av barnstugor och annan kommunal service, butiker och varuhus liksom skolornas terminsindelning — som skall kunna anpassas efter en arbetsdag om sex timmar är samhällsfrågor. De frågorna bör enligt motionärerna utredas.
1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c)
I motionen hemställs i yrkandet 5 att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att lägga fram ett program för jämlikhet mellan könen.
I motionen anförs bl. a. att hittills vidtagna åtgärder knappast ändrat det traditionella könsrollsmönstret. Det ekonomiska ansvaret för barnen och familjen vilar alltjämt i hög grad på mannen i hans försörjarroll medan det dagliga ansvaret för barnens tillsyn, vård och uppfostran faller på modern. På det sättet blir kvinnan ekonomiskt beroende av mannen. För alla parter i familjen är det viktigt att man bryter den nuvarande uppdelningen och att modern och fadern delar både försörjar- och fostrarrollen. Motionärerna framhåller att en förändring i könsrollsmönstret förutsätter medverkan av många parter, förändringar på många områden och inte minst ett nytänkande inom familjen, hos arbetsgivare och arbetstagare i samhället i dess helhet.
Yrkandena 2 och 3 har behandlats i betänkandet InU 1973:3 och yrkandena 1 och 4 i betänkandet InU 1973:35.
1973:1542 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp)
I motionen hemställs att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att könsdiskriminering ej får förekomma i de statliga bolagens personalpolitik samt att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att åtgärder bör vidtagas för att skapa bättre jämlikhet mellan män och kvinnor inom den statliga företagssektorn.
Mot bakgrunden av en i kammaren den 14 december 1972 hållen
InU 1973:34
frågedebatt i ämnet anser motionärerna det nödvändigt att riksdagen uttalar sig i frågan om könsdiskriminering i de statliga bolagen. Det kan inte, hävdar de, få förekomma att de statliga bolagen, som bör vara ett föredöme för det enskilda näringslivet, gör sig skyldiga till könsdiskriminering.
Vissa uppgifter i anslutning till motionerna
Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor.
Genom beslut den 28 december 1972 har Kungl. Maj:t bemyndigat statsministern att tillkalla ledamöter i en delegation för jämställdhet mellan män och kvinnor m. m. I direktiven för delegationen anförs.
Bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare tid fått ökad aktualitet. Strävandena till jämställdhet har ett växande stöd hos allmänheten.
Samhället bör aktivt stödja dessa strävanden och på samhällslivets olika områden genomföra åtgärder som skapar ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Målmedvetna och samordnade insatser krävs, formade efter en helhetssyn. Arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor kan inte bedrivas isolerat utan måste förenas med en strävan till social utjämning i hela samhället.
I första hand gäller det att hävda kvinnans rätt till arbete. Arbetsmarknadspolitiken och övriga sysselsättningsskapande åtgärder samt förnyelsen av arbetslivets villkor kommer därmed i förgrunden. Ungdoms- och vuxenutbildning måste medverka till att en arbetsfördelning, byggd på jämställdhet mellan män och kvinnor, främjas på arbetsmarknaden och i hemmen. En sådan arbetsfördelning ställer stora krav på barntillsyn, annan service i bostadsområdena och en vidgad plats för gemenskap i samhällsmiljön. De hemarbetande kvinnornas behov av gemenskap utanför hemmen och i samhällslivet och av olika former av service kräver uppmärksamhet.
Kvinnornas underrepresentation i politiska beslutsförsamlingar och i organisationslivet belyser ytterligare bristen på jämställdhet och synsätt som diskriminerar kvinnorna och hindrar dem i deras strävanden. I dessa värderingar och synsätt återspeglas den arbetsfördelning mellan män och kvinnor som nu präglar samhället. Den låser fast såväl män som kvinnor i skilda roller och försvårar en fri personlig utveckling. Kraven på jämställdhet gäller därför inte endast förändringar av kvinnornas villkor utan också av männens. Förändringen avser bl. a. för kvinnornas del ökade möjligheter att förvärvsarbeta och för männens del möjligheter att ta ökat ansvar för barnen.
I arbetet på att förändra kvinnornas ställning och åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor måste statsmakterna ta en aktiv del. Statsmakterna måste emellertid därvid handla konsekvent och på basis av ett så brett erfarenhetsunderlag som möjligt. För att skapa underlag och dra upp riktlinjer för detta handlande bör en särskild delegation tillkallas. Denna bör bestå av fem ledamöter.
En viktig uppgift för delegationen blir att samverka och samråda med myndigheter, arbetsmarknadens parter, kvinnornas organisationer och andra folkrörelser för att förankra strävanden till jämställdhet för kvinnorna på samhällets olika områden. Vid sin sida bör delegationen därför ha ett organ med företrädare för vissa myndigheter och organisationer. Detta organ bör lämpligen benämnas den stora delegationen.
InU 1973:34
5 Åtskilliga av de frågor som delegationen kommer att få ta ställning till kommer att kräva särskild kunskap, bl. a. om lokala förhållanden. Till delegationens förfogande bör därför stå referensgrupper med företrädare för olika intressegrupper.
Att nu mera preciserat ange delegationens uppgifter är varken lämpligt eller möjligt. Vissa allmänna riktlinjer för delegationens verksamhet bör dock anges här.
Delegationen bör
fördjupa och utveckla den helhetssyn som skall vara vägledande för regeringens politik för jämställdhet mellan män och kvinnor och föreslå åtgärder för att förverkliga denna politik,
stimulera och stödja myndigheternas arbete för jämställdhet mellan män och kvinnor,
stimulera och stödja åtgärder i detta syfte inom landsting, kommuner, organisationer och näringsliv,
verka för att likaberättigandets principer utbreds och får prägla värderingar och attityder på olika områden av samhällslivet,
därvid samverka med folkrörelser och organisationer till en bred studieoch upplysningsverksamhet till stöd för jämställdhet mellan män och kvinnor,
bedriva undersöknings- och forskningsarbete av betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor samt bevaka övrig pågående verksamhet på området.
Delegationen har fem ledamöter. Dess ordförande är statssekreteraren T. G. Peterson.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med yrkanden om parlamentarisk utredning om åtgärder för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor har behandlats av 1971 och 1972 års riksdagar, se InU 1971:35 och InU 1972:24.
Motioner om lagstiftning mot könsdiskriminering har väckts vid 1970, 1971 och 1972 års riksdagar, se ABU 1970:56 samt InU 1971:35 och 1972:24. Vid 1971 års riksdag framställdes också motionsyrkande om åtgärder mot könsdiskriminering på bl. a. socialförsäkringens område, se SfU 1971:34.
Motionerna har i samtliga fall avslagits av riksdagen.
Utskottet
De föreliggande motionerna har som gemensamt tema frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor och då särskilt på arbetslivets område. Detta spörsmål, som i synnerhet under senare år tagits upp till intensiv debatt, behandlades även förra året av utskottet (InU 1972:24).
Utskottet har inte för avsikt att gå in på orsaken till den bristande jämlikheten mellan män och kvinnor. Problemet är komplicerat och bottnar ytterst i de enskilda människornas inställning. Fördomar och konservativa attityder måste ständigt bekämpas, men lika viktigt är det att vidta praktiska åtgärder för att hävda kvinnornas möjlighet till jämlikhet med männen. På senare år har onekligen vissa resultat uppnåtts,
InU 1973:34
men det kommer att ta tid och fordra mycket arbete innan man når målet om fullständig jämlikhet mellan män och kvinnor.
Motionen 1973:850 innehåller ett yrkande i vilket begärs samordnande åtgärder för att skapa rättvisa åt kvinnorna. I motionen 1973:1539 begärs att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att lägga fram ett program för jämlikhet mellan könen.
Enligt utskottets uppfattning är det inte en vittsyftande utredning som nu är det mest angelägna. I stället fordras konkreta åtgärder för att man inom rimlig tid skall nå praktiska resultat i strävandena att öka jämlikheten mellan män och kvinnor inom olika delar av samhällslivet. Särskilt viktigt är det därvid att förbättra kvinnornas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden.
Inom Kungl. Maj:ts kansli har sedan frågorna behandlats av utskottet i fjol tillsatts en delegation som arbetar efter en sådan linje. Direktiven för delegationens arbete har redovisats i det föregående. I direktiven uttalas att det i första hand gäller att hävda kvinnans rätt till arbete, och delegationen har under sitt första verksamhetsår särskilt ägnat sig åt att föreslå åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Bl. a. har på förslag av delegationen igångsatts en försöksverksamhet i Kristianstads län i syfte att göra det lättare för kvinnor att få arbete. Verksamheten är särskilt inriktad på att låta kvinnor pröva på arbeten som tidigare huvudsakligen sysselsatt män. Vidare har delegationen i skrivelse till regeringen den 5 juni i år aktualiserat tre förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnorna, nämligen en temporär förstärkning av arbetsförmedlingen med 100 tjänster avdelade för kvinnliga arbetssökande, ett särskilt utbildningsbidrag till företag för att stimulera till jämnare rekrytering inom yrken som hittills ensidigt rekryterats med antingen kvinnor eller män samt en form av könskvotering som villkor vid beviljande av lokaliseringsstöd. Delegationen anför avslutningsvis i sin skrivelse att de föreslagna åtgärderna kan få en omedelbar effekt för enskilda människor men att de inte är tillräckliga. För många kvinnor som vill förvärvsarbeta finns en rad hinder som inte kan undanröjas genom arbetsmarknadspolitiken. Det gäller barntillsynen. Ett annat hinder för kvinnors förvärvsarbete är i många fall att allmänna kommunikationer saknas helt eller att restiderna blir orimligt långa. Delegationen anmäler att den avser att ta upp dessa och andra problem i sitt fortsatta arbete.
Därjämte har delegationen påbörjat en kartläggning av olika problem sammanhängande med deltidsarbete.
Till delegationen har knutits en större krets personer, benämnd stora delegationen, med företrädare för olika myndigheter och organisationer. Därutöver har delegationen kontakt med referensgrupper som innefattar företrädare för olika intressegrupper.
Som framgår av det tidigare anförda överensstämmer delegationens arbetssätt med utskottets uppfattning om hur problemen bör angripas. Av särskilt värde är att delegationen arbetar med ett nät av externa kontakter. Den centrala placeringen av delegationen med anknytning till statsrådsberedningen visar vilken vikt dess arbete tillmäts. Den place -
InU 1973:34
ringen ger också möjlighet för delegationen att utöva inflytande på det löpande reformarbetet. Detta är betydelsefullt, eftersom jämlikhetsfrågorna spänner över så stora delar av samhällslivet.
Med hänsyn till det arbete som utförs inom delegationen synes det inte finnas anledning till något initiativ från riksdagens sida i anledning av de aktuella yrkandena i motionerna 1973:850 och 1973:1539.
Med det ovan anförda får även yrkandet i motionen 1973:1525 om åtgärder syftande till likställighet mellan könen anses tillgodosett. Detsamma bör inte föranleda någon åtgärd.
I motionerna 1973:1525 och 1973:1531 aktualiseras med olika formuleringar målsättningen att alla, oavsett kön, som önskar förvärvsarbete också skall erhålla arbete. Målsättningen bör enligt den senare motionen beaktas vid utformningen av riktlinjer för kommande långtidsutredning och regionalpolitisk planering (länsplanering 1974). Länsplaneringen bör enligt motionärerna kompletteras med bl. a. kartläggning av den dolda arbetslöshetens omfattning och orsaker på länsnivå.
Ett av huvudmålen för den ekonomiska politiken är upprätthållande av full sysselsättning. Inte minst erfarenheterna från de senaste åren visar de svårigheter som kan föreligga att uppnå detta mål. Att kvinnorna är en av de grupper som särskilt drabbats av dessa svårigheter är allmänt erkänt. Strävan måste därför vara att förebygga uppkommande sysselsättningsstörningar och utöka möjligheterna till förvärvsarbete. Utskottet vill i det sammanhanget peka på de förslag som förelagts riksdagen i propositionen 1973:165 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder. Åtgärderna beräknas ge betydande sysselsättningseffekter inte minst för den kvinnliga arbetskraften. I samma riktning bör också de förutnämnda förslagen av jämställdhetsdelegationen verka. I propositionen aviseras att delegationens förslag kommer att behandlas i nästa års statsverksproposition med sikte på att den särskilda personalen hos arbetsförmedlingen för kvinnofrågor skall kunna anställas redan den 1 april 1974.
Vad särskilt gäller de i motionen 1973:1531 framställda önskemålen beträffande inriktningen av länsplanering 1974 bör tillfogas att ett huvudmål för regionalpolitiken är att de successivt tillgängliga resurserna skall utnyttjas så att de tre väsentliga välfärdskomponenterna arbete, service och god miljö blir tillgängliga för alla människor. Enligt meddelade anvisningar för länsplanering 1974 skall bl. a. uppmärksammas möjligheterna för kvinnor att få sysselsättning.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de aktuella motionsyrkandena. De bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motionen 1973:1525 föreslås vidare att som arbetslösa registreras hemarbetande kvinnor utan barn under 16 år samt att arbetslöshetsunderstöd utges åt kvinnor vid brist på barnstugeplatser. Motiveringen till förslagen är att arbetslöshetsstatistiken inte redovisar kvinnor som saknar arbete därför att de bor på orter där arbete inte finns att få eller därför att de inte kan få barntillsynen ordnad.
Motionärernas förslag skulle leda till att som arbetslösa skulle registreras även personer som inte är beredda att träda ut på arbetsmark -
InU 1973:34
naden på grund av ålder, ohälsa eller andra skäl. Värdet av en på det sättet utbyggd arbetslöshetsstatistik kan ifrågasättas. Det kan vidare erinras om att i AKU redan tas upp som latent arbetslösa personer som inte sökt arbete men förklarar sig beredda att göra det om lämpligt arbete skulle finnas tillgängligt på bostadsorten. Däremot anser utskottet att skäl i och för sig kan tala för att förälder skulle bli berättigad till arbetslöshetsunderstöd på grund av brist på barntillsynsmöjligheter under förutsättning att övriga kriterier för stödet föreligger. Vissa komplikationer föreligger emellertid för att genomföra en sådan ordning, och utskottet anser för sin del att det av motionärerna aktualiserade problemet bör lösas genom en fortsatt snabb utbyggnad av barnstugor och familjedaghem. 1 propositionen 1973:165 föreslås en väsentlig höjning av statsbidragen för att göra det lättare för kommunerna att snabbt bygga ut dessa verksamheter. De båda motionsyrkandena bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon åtgärd.
I motionen 1973:850 yrkas på att förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering snarast läggs fram för riksdagen. Lagstiftningen skulle enligt motionärerna få betydelse särskilt på arbetsmarknaden men skulle komma att gälla även andra områden. Samma yrkande behandlades av utskottet senast förra året (InU 1972:24 s. 12). Utskottet gjorde i det sammanhanget den allmänna invändningen mot förslaget att lagstiftning i arbetsmarknadsfrågor skall tillgripas endast i den mån problemen inte kan lösas avtalsvägen eller eljest särskilda skäl kan åberopas. Utskottet kunde inte finna att det förelåg tillräckliga skäl för att i det aktuella fallet frångå denna princip och erinrade om att parterna på arbetsmarknaden inte heller hade tagit upp frågan. Vidare framhölls av utskottet att en lagstiftning av det begärda slaget medför vanskliga problem och kan inbjuda till skenlösningar så att visserligen öppen diskriminering försvinner medan dolda diskriminerande åtgärder fortfarande blir oåtkomliga. Vad som anförts i den i år väckta motionen ger inte utskottet anledning att ändra sin uppfattning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Med hänvisning till att statliga företag bör vara ett föredöme för det enskilda näringslivet föreslås i motionen 1973:1542 att riksdagen uttalar sig för förbud mot könsdiskriminering i de statliga företagens personalpolitik liksom för åtgärder som skapar bättre jämlikhet mellan män och kvinnor inom den statliga företagssektorn. Utskottet anser för sin del att det självfallet skall vara en ledande princip för de statliga företagen att avhålla sig från könsdiskriminering liksom att man där arbetar för jämställdhet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare. Samma krav bör för övrigt kunna ställas på enskilt ägda företag. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns anledning till ett riksdagsuttalande av det slag motionärerna förordat. På grund härav avstyrker utskottet motionen.
Avslutningsvis tar utskottet upp det i motionen 1973:1531 framställda yrkandet om kartläggning av samhällets serviceförutsättningar för en förkortad arbetsdag. Motionärerna tänker sig i framtiden en till sex timmar förkortad arbetsdag. De anser vidare att arbetstidsförkortning är
InU 1973:34
en facklig fråga. Sex timmars arbetsdag skulle emellertid påverka stora avsnitt av samhällsfunktionerna, och de problem som härvid kan uppstå bör utredas.
Utskottet ställer sig tveksamt till motionsförslaget och är f. n. inte berett att förorda en utredning. Den av motionärerna väckta frågan om samhällets serviceförutsättningar blir ett av de problem som får övervägas om det blir aktuellt med en allmän sänkning av arbetstiden. Motionsyrkandet avstyrks således.
Utskottet hemställer
1. beträffande samordnande åtgärder för rättvisa åt kvinnorna samt parlamentarisk utredning syftande till ett program för jämlikhet mellan könen att riksdagen avslår motionerna 1973:850, yrkandet 1, och 1973:1 539, yrkandet 5,
2. beträffande åtgärder syftande till likställighet mellan könen att motionen 1973:1525, yrkandet A, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
3. beträffande målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar det att motionerna 1973:1525, yrkandet Bl, och 1973: 1531, yrkandena 1 och 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
4. beträffande registrering som arbetslösa av vissa hemarbetande kvinnor, m. m. att motionen 1973:1525, yrkandena B 2 och B 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
5. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering, m. m. att riksdagen avslår motionerna 1973:850, yrkandet 2 och 1973:1542,
6. beträffande kartläggning av samhällets serviceförutsättningar för en förkortad arbetsdag att riksdagen avslår motionen 1973:1531, yrkandet 3.
Stockholm den 6 november 1973
På inrikesutskottets vägnar BENGT FAGERLUND
Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson i Halmstad (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Fransson (c), Ekinge (fp) och Olsson i Asarum (s).
Reservationer
1. Samordnande åtgärder för rättvisa åt kvinnorna samt parlamentarisk utredning syftande till ett program för jämlikhet mellan könen (punkt 1)
av fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Peterson i Linköping (fp), Mattsson i Skee (c), Fransson (c) och Ekinge (fp) som anser
InU 1973:34
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 7 med ”och 1973:1539” bort har följande lydelse:
Inom Kungl. Maj:ts kansli har sedan jämställdhetsfrågorna behandlats av utskottet i fjol tillsatts en delegation med fem ledamöter. Direktiven för delegationen har redovisats i det föregående. Under sitt första verksamhetsår har delegationen, som är direkt knuten till statsministerns kansli, initierat vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för kvinnor.
Till delegationens förfogande står den s. k. stora delegationen med företrädare för vissa ämbetsverk, kommunförbunden, organisationerna på arbetsmarknaden och ett antal kvinnoorganisationer. Den stora delegationen har hittills bara sammanträtt en gång.
Enligt utskottets uppfattning bör inte jämställdhetsfrågor behandlas ur ett snävt partipolitiskt perspektiv. Det är viktigt att man engagerar så stora grupper i samhället som möjligt i arbetet för att därmed påverka opinionen och skapa underlag för långsiktiga lösningar. I och för sig skulle den av Kungl. Maj:t valda modellen med inrättande av en särskild delegation kunna ge möjlighet till en sådan arbetsmetod, men delegationen har valt att arbeta och lägga fram förslag utan förankring i den stora delegationen. Remissutfallet över delegationens den 5 juni i år framlagda förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnorna visar vanskligheten med detta sätt att arbeta. Enligt utskottets mening bör jämställdhetsfrågorna beredas i en parlamentariskt sammansatt utredning. En sådan utredning bör arbeta fram ett program för jämlikhet mellan män och kvinnor med särskilt beaktande av behovet av samordnande åtgärder på området. Därjämte bör kommittén arbeta med ett kortare perspektiv, initiera åtgärder på dagsaktuella områden och bevaka jämställdhetsfrågorna i det löpande reformarbetet. Utredningen bör arbeta med ett vidsträckt kontaktnät som täcker olika sektorer av samhällslivet. Deltidsarbete och därmed sammanhängande problem hör till de frågor utredningen bör ta upp med förtur.
Vad utskottet anfört i anledning av de aktuella yrkandena i motionerna 1973:850 och 1973:1539 borges Kungl. Maj:t tillkänna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande samordnande åtgärder för rättvisa åt kvinnorna samt parlamentarisk utredning syftande till ett program för jämlikhet mellan könen att riksdagen med bifall till motionerna 1973:850, yrkandet 1, och 1973:1539, yrkandet 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
2. åtgärder syftande till likställighet mellan könen (punkt 2)
av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Med det ovan” och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:
InU 1973:34
11 I detta sammanhang finns anledning understryka de synpunkter som framförs i motionen 1973:1525 om åtgärder syftande till likställighet mellan könen. Det är i och för sig tacknämligt att delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor ägnar sig åt kvinnornas möjligheter att få förvärvsarbete. Det gäller emellertid även att förbättra kvinnornas status i arbetslivet med avseende på lönerelationer och befordringsmöjligheter. Intresset för arbetsmarknadsproblemen får inte heller undanskymma att likställighetsfrågorna i lika hög grad berör kvinnornas ställning inom utbildningen, kulturlivet m. fl. i motionen nämnda områden, där det är angeläget att man snabbt når mer påtagliga resultat än hittills. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande åtgärder syftande till likställighet mellan könen att riksdagen i anledning av motionen 1973:1525, yrkandet A, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
3. målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar det (punkt 3) av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”1 motionerna” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Vad beträffar målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar det så begärs i motionen 1973:1525 åtgärder i enlighet med i motionen anförda riktlinjer för att säkerställa allas rätt till arbete, oavsett kön. Motionärerna pekar särskilt på att ett par hundra tusen kvinnor av olika skäl är arbetslösa. Mot den bakgrunden och med hänvisning i övrigt till vad i motionen anförts ställer sig utskottet självfallet bakom kravet om rätt till arbete, oavsett kön, som ett allmänt mål för det fortsatta arbetet i jämställdhetsfrågorna. Det nu anförda bör ges Kungl. Maj:t till känna. Om den angivna målsättningen antas, blir den vägledande även för kommande långtidsutredning och regionalpolitisk planering (länsplanering 1974) och ett särskilt initiativ i anledning av motionen 1973:1531, yrkandena 1 och 2, är därför obehövligt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande målsättningen förvärvsarbete åt alla som önskar det att riksdagen med bifall till motionen 1973:1525, yrkandet B 1, och med avslag på motionen 1973:1531, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
4. registrering som arbetslösa av vissa hemarbetande kvinnor, m. m. (punkt 4)
av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Motionärernas förslag” och slutar på s. 8 med ”någon åtgärd” bort ha
InU 1973:34
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det otillfredsställande att vare sig arbetskraftsundersökningarna (AKU) eller än mindre arbetsmarknadsverkets mittmånadsräkningar inte visar den verkliga omfattningen av arbetslösheten. Bland kvinnorna finns enligt andra undersökningar en betydande dold arbetslöshet. Det är nödvändigt att få ett riktigare mått på den totala arbetslösheten för att man skall kunna förverkliga den målsättning om allas rätt till arbete som utskottet ovan uttalat sig för. Utskottet anser därför att AKU bör byggas ut. Ett första steg skulle vara att som arbetslösa registrera dem som nu benämns ”latent arbetssökande” dvs. personer som inte sökt arbete men förklarar sig beredda att göra det om lämpligt arbete skulle finnas tillgängligt på bostadsorten. De flesta av de latent arbetssökande är kvinnor. I övrigt förutsätter utskottet att man i det pågående arbetet på att förbättra AKU finner metoder att kartlägga den totala arbetslöshetens omfattning.
Brist på barnstugeplatser är ett av de allvarliga hindren för kvinnor att ta förvärvsarbete. Utskottet anser att om en kvinna måste avstå från erbjudet arbete av det skälet att barntillsyn inte kan ordnas så bör hon vara berättigad till kontant arbetslöshetsunderstöd om villkoren för sådant stöd i övrigt är uppfyllda. Härav föranledda förslag till ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant stöd vid arbetslöshet bör snarast utarbetas av Kungl. Maj:t och föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande registrering som arbetslösa av vissa hemarbetande kvinnor, m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1525, yrkandena B 2 och B 3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
5. lagstiftning mot könsdiskriminering, m. m. ( punkt 5) av herrar Peterson i Linköping (fp) och Ekinge (fp) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 motionen” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
1 motionen 1973:850 yrkas på att förslag till lagstiftning mot könsdiskriminering snarast läggs fram för riksdagen. Lagstiftningen skulle enligt motionärerna få betydelse särskilt på arbetsmarknaden men skulle komma att gälla även andra områden.
Den svenska arbetsmarknaden är fortfarande i stor utsträckning i praktiken uppdelad på manliga och kvinnliga yrken. Det betänkliga häri understryks av att de kvinnliga yrkena i regel ger lägre status, lägre lön, mindre inflytande och sämre framtidsmöjligheter. Detta är ett allvarligt hinder i strävandena mot den jämställdhet mellan män och kvinnor som i övrigt alltmer präglar reformarbetet i vårt land.
Utskottet är medvetet om att mycket uträttas för att vända
InU 1973:34
utvecklingen mot en bättre ordning. Särskilt på arbetsmarknadsområdet behövs emellertid radikalare åtgärder för att bryta den könsdiskriminering som faktiskt råder där. Det framstår som uppenbart att arbetsmarknadsparterna varken hittills eller inom överskådlig framtid har möjlighet att komma till rätta med könsdiskrimineringen. Redan av det skälet framstår motionskravet om en lagstiftning som väl motiverat. Man får heller inte förbise den allmänt normbildande effekt som en lagstiftning mot könsdiskriminering skulle få när det gäller att påskynda de attitydförändringar som utskottet anser nödvändiga för att en reell jämställdhet mellan män och kvinnor skall kunna uppnås.
Mot angiven bakgrund tillstyrker utskottet motionsyrkandet. Huruvida uppgiften att utarbeta förslag till den begärda lagstiftningen lämpligen bör anförtros den av utskottet ovan förordade parlamentariskt sammansatta utredningen för jämställdhetsfrågor eller handläggas i annan ordning får prövas av Kungl. Maj:t.
Vad sedan gäller de i motionen 1973:1542 framställda yrkandena om förbud mot könsdiskriminering i de statliga företagens personalpolitik m. m. vill utskottet mot bakgrunden av det ovan anförda och med biträdande av motionens principiella uppfattning understryka att könsdiskriminering skall bekämpas inom såväl privata som statliga företag. Det är självklart att man inom den statliga verksamheten skall avhålla sig från könsdiskriminerande åtgärder och i stället aktivt arbeta för jämställdhet mellan manliga och kvinnliga arbetstagare. Detta kan ske utan att invänta den av utskottet föreslagna lagstiftningen som givetvis kommer att få effekter i berörda avseenden även på den statliga sektorn.
Vad utskottet anfört i anslutning till de båda motionsyrkandena bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering, m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1973:850, yrkandet 2, och i anledning av motionen 1973:1542 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
I
.
GOTAB 73 5322 S Stockholm 1973