Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om ett handlingsprogram för jämlikhetspolitik
Inrikesutskottets betänkande nr 8 år 1973
InU 1973:8
Nr 8
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om ett handlingsprogram för jämlikhetspolitik.
Motionen
I motionen 1973:523 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram för jämlikhetspolitik enligt de grunder som angivits i motionen.
Motionärerna hävdar att bristen på program varit en väsentlig orsak till att jämlikhetspolitiken hittills inte haft tillfredsställande effekt. Sedan ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram antagits skall det enligt motionärerna vara en utgångspunkt för fortsatta utrednings- och beredningsarbeten på olika områden. Motionärerna anger i 30 punkter exempel på frågor som bör kunna tjäna såsom underlag för utredningsarbetet. Punkterna har följande lydelse:
1. Det är angeläget att inkomst- och lönebildningen utformas så att klyftorna minskas. Staten och kommunerna måste beakta detta gentemot sina egna anställda och även i övrigt främja denna målsättning.
2. Ortsgrupperingen av lönerna måste helt avvecklas.
3. Kvinnorna på arbetsmarknaden måste ges samma praktiska förutsättningar och villkor som männen.
4. Strukturpolitiken skall effektivisera näringslivet till förmån för jämlikhet men måste utformas så, att inte enskilda människor slås ut från arbetslivet eller får försämrade villkor. Det är nödvändigt med ökad hänsyn till äldre och handikappad arbetskraft.
5. Näringspolitiken skall inriktas på att främja ekonomisk tillväxt och ökad välfärd. Det är härvid nödvändigt att ge de mindre företagen gynnsammare utvecklingsmöjligheter. Nuvarande näringspolitik missgynnar småföretagen, t. ex. genom skattepolitikens utformning.
6. Jordbrukspolitiken måste inriktas på att jordbruksbefolkningen skall kunna uppnå med andra grupper likvärdiga villkor och förutsättningar.
7. En mera målmedveten kamp mot inflation och prisstegringar är angelägen, inte minst för låginkomstgrupperna, som har små möjligheter att kompensera sig.
8. Arbetsmarknadspolitiken och arbetsvärden måste inriktas på att ge ökade sysselsättningsmöjligheter åt äldre och handikappade. Företagen måste ha särskilt ansvar för sådan arbetskraft.
9. Det är en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken att skapa ökad tillgång till deltidsarbeten för föräldrar med småbarn.
10. Yrkesutbildningen måste bedrivas med sikte på att underlätta för
1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 8
InU 1973:8
ungdomen att få yrkesarbete.
11. Det är viktigt att med en aktiv och decentralistiskt inriktad regionalpolitik, som i områden med arbetslöshet förbättrar förutsättningarna för näringslivet och skapar nya sysselsättningstillfällen, så att de regionala inkomstskillnaderna kan utjämnas.
12. En angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken är att främja arbetstillfällen för s. k. dolt arbetslösa, som främst utgörs av kvinnor i områden med sysselsättningssvårigheter.
13. Kommunikationsmöjligheter och övrig samhällsservice måste fördelas så att skillnader i produktionsförutsättningar och levnadsvillkor utjämnas mellan olika delar av landet.
14. Glesbygdspolitiken måste förstärkas med sikte på att i glesbygdsområdena ge tillfredsställande sysselsättningsmöjligheter och service.
15. En allmän arbetslöshetsförsäkring måste utformas så, att alla som kan och vill förvärvsarbeta får ordentligt skydd vid arbetslöshet.
16. En aktiv konsumentpolitik måste drivas för att stärka konsumenternas inflytande.
17. Utbildningspolitiken måste i ökad utsträckning inriktas på att ge ungdomarna från olika miljöer likvärdiga utbildningsmöjligheter. Elever som är missgynnade socialt eller utbildningsmässigt måste ägnas särskild omsorg.
18. Vuxenutbildningen kräver ökade insatser som främst måste inriktas på de sämst utbildade grupperna.
19. Kulturpolitiken måste i ökad utsträckning användas som instrument för jämlikhet. Det betyder ökade insatser för kulturpolitiskt missgynnade grupper.
20. En aktiv miljöpolitik, inriktad på såväl yttre som inre samhällsmiljöer, är av stor jämlikhetspolitisk betydelse.
21. Arbetsmiljöerna måste formas så, att hälsorisker undviks och olika arbetstagargrupper får goda och likvärdiga miljöförhållanden.
22. En företags- eller arbetsdemokrati måste förverkligas som ger alla arbetande goda möjligheter att forma sin egen arbetsmiljö och att påverka produktionsbesluten.
23. Skattepolitiken måste i ökad utsträckning användas i jämlikhetspolitiskt syfte. De höga kommunalskatternas inverkan för de lägre inkomstgrupperna måste särskilt beaktas.
24. Samhället måste genom vårdbidrag och ökade insatser för barntillsyn ge föräldrar med småbarn ökad valfrihet i vad gäller förvärvsarbete.
25. Stödet till barnfamiljerna måste förstärkas och utformas med sikte på att bättre främja en jämlikhetspolitisk målsättning.
26. Hemarbetande måste ges förbättrad social trygghet.
27. Sänkt pensionsålder är en viktig jämlikhetsfråga. Den allmänna pensionsåldern måste sänkas till 65 år, i syfte att alla grupper skall få likvärdiga villkor.
28. Socialpolitiken måste utnyttjas för en jämlikhetspolitisk målsättning. Det är angeläget att få fram ett system med garanterad minimiin -
InU 1973:8
komst för trygghet åt låginkomstgrupper som nu är förbisedda eller otillräckligt beaktade.
29. Bostadspolitiken måste få en sådan inriktning att även de som har mindre inkomster kan erhålla bostad med god standard.
30. Fördjupad kommunal demokrati och länsdemokrati är väsentliga mål för jämlikhet i medborgarnas inflytande över egna samhällsangelägenheter.
Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med samma syfte som den förevarande har behandlats av riksdagen de två senaste åren (InU 1971:36, 1972:8). Motionerna avslogs vid båda tillfällena. Representanter för centerpartiet reserverade sig i inrikesutskottet för bifall till de aktuella motionerna. Inrikesutskottet anförde i sitt avstyrkande yttrande 1972:8 bl. a.:
Riksdagen avslog i november 1971 en motion av väsentligen samma innebörd. Inrikesutskottet underströk i sitt av riksdagen godkända betänkande vikten av att jämlikhetsfrågorna blir ytterligare uppmärksammade och klarlagda. Det ansågs betydelsefullt att undersökningar och utredningar av det slag låginkomstutredningen utfört fortlöpande kom till stånd så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas för att förverkliga en ökad jämlikhet på olika områden. När det gällde att lösa jämlikhetsfrågan i den praktiska politiken ansåg utskottet det nödvändigt att bedriva utredningsarbete och ta ställning inom olika ämnesområden vart för sig. En övergripande utredning med uppgift att konkret behandla jämlikhetsproblem på nästan alla delar av samhällsdaningens område var enligt utskottets mening inte någon framkomlig väg om man önskade nå resultat inom överskådlig tid. Slutligen uttalade utskottet att det vid sidan om de av utskottet rekommenderade sätten att angripa problemen fanns ett behov av bedömningar på längre sikt, innefattande upprättande av långsiktiga mål för politiken, probleminventeringar samt resonemang i metod- och prioriteringsfrågor. Enligt utskottets bedömning var programarbete av det slaget en uppgift för de politiska partierna i deras arbete och borde inte överlåtas på en parlamentarisk kommitté.
Utskottet vidhåller sin uppfattning från föregående år. Motionärernas förslag är inte någon lämplig eller effektiv metod att lösa jämlikhetsfrågorna. De praktiska problemen är ofta svårbemästrade och måste, som tidigare sagts, lösas från område till område. Motionärernas resonemang att övergripande program tidigare antagits i kontroversiella och svåra frågor, t. ex. inom arbetsmarknads- och jordbrukspolitiken, illustrerar i själva verket riktigheten av utskottets slutsatser. I de fallen har man efter ett omfattande utredningsarbete behandlat och antagit program på varje område för sig. Lika litet som tillämpningen av begrepp som demokrati och frihet på alla olika samhällsområden ägnar sig för sammanhållen utredning är det lämpligt att använda en sådan metod för att komma till rätta med brister i jämlikheten. Enligt utskottets mening bör i stället jämlikhetstanken prägla det fortlöpande reformarbetet i samhället. Utskottet avstyrker alltså motionen 1972:590.
InU 1973:8
4 Utskottet
Utskottet avstyrkte förra året en motion av väsentligen samma innehåll som den förevarande. Med hänvisning till den motivering utskottet då anförde och som godkändes av riksdagen avstyrker utskottet även i år motionsförslaget.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:523.
Stockholm den 7 februari 1973
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c), Ekinge (fp) och Hallgren (vpk).
Reservation
av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Mattsson i Skee (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Ett allmänt mål för jämlikhetspolitiken bör vara att göra människornas allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor så likvärdiga som möjligt. Det gäller fördelningen av ekonomiska och kulturella resurser, makt och inflytande i samhälle och näringsliv samt att samhället skall värdera och behandla alla lika. Utskottet ansluter sig helt till denna grundsyn.
Liksom motionärerna noterar utskottet med tillfredsställelse, att den politiska debatten under de senaste åren i allt större utsträckning kretsat kring jämlikhetsfrågorna. Vårt samhälle har dock inte nått fram till godtagbara jämlikhetsförhållanden. De stora inkomst- och löneskillnader, som påvisats t. ex. genom låginkomstutredningen, kan enligt utskottets mening inte accepteras från jämlikhetspolitiska utgångspunkter. Låginkomsterna förekommer särskilt mycket inom vissa delar av näringslivet, t. ex. textilindustrin, träindustrin, vårdyrken, vissa kontorsarbeten, detaljhandel, lantbruks- och skogsarbeten. Anmärkningsvärt är vidare, att låginkomstsituationen i hög grad gäller kvinnor, att småföretagargrupperna generellt sett har låga inkomster och att de regionala inkomstvariationerna är stora.
Den redovisade situationen tyder, såsom motionärerna framhållit, på brister i samhällets politik i fråga om t. ex. regional-, arbetsmarknads-,
InU 1973:8
närings- och jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund måste skattepolitiken vara ett huvudmedel för jämlikhetssträvan. Socialpolitiken och även utbildningspolitiken måste samtidigt tillmätas ökad betydelse.
I likhet med motionärerna vill utskottet vidare framhålla, att det under senare tid blivit sämre med jämlikheten i fråga om makt och inflytande. Avståndet från människan till styrelsen har ökats. Det gäller samhällsstyrelsen men också förhållanden i näringslivet.
Utskottet vill understryka, att en aktiv jämlikhetspolitik måste innebära, att man strängt taget i alla politiska avgöranden är beredd att främja jämlikhetsmålet. Detta betyder, att samhället bör ha ett handlingsprogram för jämlikhetspolitik, som kan ge en hel samordning av strävandena. Avsaknaden av ett sådant program torde vara en väsentlig orsak till att jämlikhetspolitiken hittills inte haft tillfredsställande effekt. Motionärerna har i 30 punkter exemplifierat områden, som bör innefattas i ett sådant handlingsprogram.
Det har ibland hävdats, att övergripande och långsiktiga handlingsprogram inte skulle vara en uppgift för samhället. Sådant programarbete skulle ankomma endast på de politiska partierna. Motiveringen skulle vara dels att uppgifterna är svåra och omfattande, dels att frågorna är kontroversiella. Detta är enligt utskottets bedömning en orimlig ståndpunkt, vilket också framgår av att samhället tidigare antagit övergripande och långsiktiga handlingsprogram för t. ex. regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, jordbrukspolitiken och bostadspolitiken. Det gäller här problemkomplex, som måste betecknas som såväl svåra och omfattande som i väsentliga avseenden kontroversiella.
Om en fråga är särskilt omfattande och svårbemästrad, är det enligt utskottets bedömning desto angelägnare, att samhället har ett övergripande handlingsprogram för dess lösning. Svårigheterna kan härvidlag inte vara större för samhället än för partierna. Det förhållandet, att enfråga är kontroversiell, måste också bedömas som ett argument för att samhället bör utforma ett handlingsprogram, som fäster uppmärksamheten på såväl åsiktsgemenskap som skiljelinjer mellan partiernas program och därmed ökar förutsättningarna för konkreta lösningar.
På olika områden behandlas i kommittéer eller på annat sätt frågor, som är av betydelse för jämlikhetspolitiken. Utskottet beklagar att den centrala utredningen i sammanhanget — låginkomstutredningen — inte fick slutföra sitt arbete. Det är angeläget, att undersökningar av liknande slag som låginkomstutredningen utförde liksom mera avgränsade utredningar fortlöpande kommer till stånd, så att underlag skapas för bedömning av vilka åtgärder som bör vidtas för förbättrade jämlikhetsförhållanden på olika områden. Experter från olika områden bör givetvis utnyttjas för sådant kartläggnings- och utredningsarbete. Men det är lika angeläget att representanter för de olika politiska partierna får delta och att det utredningsmaterial, som arbetas fram, på ett tidigt stadium görs tillgängligt för den politiska debatten.
Uppdraget att utarbeta förslag till ett övergripande handlingsprogram med långsiktiga bedömningar och mål för samhällets jämlikhetspolitik
InU 1973:8
bör lämpligen anförtros åt en särskild parlamentarisk kommitté. Denna bör i hög grad inrikta sig på att hålla kontakt med olika pågående detaljutredningar, som är av betydelse för uppgiften. Samtidigt står det klart, att ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram, som antagits av samhället, kommer att tjäna som värdefull utgångspunkt för fortsatta utrednings- och beredningsarbeten på olika politiska områden.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer därför
att riksdagen med bifall till motionen 1973:523 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram för jämlikhetspolitik i enlighet med vad utskottet anfört.
GOTAB 73 3218 S Stockholm 1973