Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri
Ju stitieu tsk ottets betänkande nr 2 0 år 1973 JuU 1973:20
Nr 20
Justitieutskottets betänkande i anledning av m otion om översyn av straffbestämmelserna om djurplågeri.
M otionen Yrkande I m otionen 1973:407 av herr Levin (fp) yrkas a tt riksdagen beslutar hem ställa hos Kungl. Majit om en skyndsam översyn av gällande lagbestäm m elser syftande till en utvidgning av begreppet djurplågeri och en skärpning av straffen för b ro tt av ifrågavarande art.
M otivering I m otionen redogörs fö r e tt hos viss polism yndighet u nder 1972 handlagt ärende rörande p å stå tt djurplågeri i sam band med avlivande av kattungar. Polism yndighetens beslut, innebärande a tt det anm älda förfarandet ej ansågs in n e fa tta b ro tt och d ärför ej föranledde någon m yndighetens åtgärd, utgör enligt m otionärens m ening e tt g o tt skäl för en utvidgning av djurplågeribegreppet.
Gällande rä tt m. m. Gällande straffbestäm m else om djurplågeri finns i 16 kap 13 § b ro ttsb alk en (BrB). Enligt d etta lagrum i dess lydelse från den 1 januari 1973 kan den som uppsåtligen eller av grov oaktsam het genom m isshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sä tt otillbör ligen u tsä tte r djur fö r lidande döm as för djurplågeri till b ö te r eller fängelse i högst två år. Bestäm m elsens bakgrund är i k o rth e t följande. S traff för djurplågeri infördes genom förordningen den 21 decem ber 1857 angående ansvar för m isshandling av djur. Enligt denna förordning skulle den som i behandling av egna eller andras k rea tu r visade uppenbar grym het straffas med b ö te r från fem till och med 100 riksdaler riksm ynt. F örordningen gällde alltså endast husdjur. Bestäm m elsen togs oförändrad upp i 18 kap. 16 § i 1864 års strafflag. S traffskärpningar genom fördes dels genom lag den 20 ju n i 1890, då straffm axim um höjdes till 500 kronors böter, dels genom lag den 29 ju n i 1900, enligt vilken straffet kunde bestäm m as till fängelse i högst sex m ånader vid synnerligen försvårande om ständigheter. T illäm pningsom rådet utvidgades till att avse alla djur, både tam a och vilda, när u ttry c k e t ” egna eller andras k rea tu r” genom lag den 12 ju li 1907 ersattes med o rd et ” d ju r” . E fter vissa ytterligare ändringar u p ptog bestäm m elsen fram till år 1945 som brottsbeskrivning a tt någon i behandling av d ju r ” visat uppenbar g ry m h et” genom m isshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes.
1 Riksdagen 1973. 7 sami. Nr 20
Brottsbeskrivningen an k n ö t alltså till det sinnelag gärningsm annen hade ådagalagt. G enom lag (1 9 4 4 :2 2 0 ), som trädde i k raft den 1 januari 1945, ändrades lydelsen av 18 kap. 16 § strafflagen. Bestäm m elsen fick då den avfattning den hade n är strafflagen med utgången av år 1964 u p p h ö rd e att gälla. Den fördes då utan ändring i sak över till 16 kap. 13 § BrB. Enligt paragrafens lydelse vid b rottsbalkens ikraftträd an d e förelåg d ju r plågeri om någon genom m isshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes u tsa tte d ju r för otillbörligt lidande. B rottsbeskrivningen anknöt således till effek ten , djurets lidande. S traffet var b ö te r eller fängelse i högst två år. G enom en lag (1 9 6 5 :7 2 6 ) om ändring i b ro ttsb alk en , som träd d e i kraft den 1 ju li 1966, blev straffbestäm m elsen om form ulerad i skärpande riktning. Den fick då sin nuvarande lydelse, b o rtsett från a tt gärning som i och fö r sig innebar djurplågeri m en sk ett av oaktsam het inte kunde straffas. B egreppet otillbörlighet hänfördes genom lagändringen till den åtgärd som har gett upphov till djurets lidande i stället för a tt — som tidigare — an k n y ta till själva lidandet. S yftet med denna ändring var enligt departem entschefen (prop. 1965:138 s. 18) a tt m otverka den alltför restriktiva tilläm pning som djurplågeriparagrafen hade få tt. Det ansågs m otiverat a tt förtydliga stadgandet så a tt d et gav e tt mera lättillgängligt u ttry c k fö r d e t avsedda innehållet. G enom prop. 1972:122, som bifölls av riksdagen den 6 decem ber 1972 (Ju U 1972:27, rskr 1972:298), utvidgades brottsbalkens djurplågeri bestäm m elser till a tt o m fa tta inte bara uppsåtligt b ro tt u tan också gärning som begås av grov oaktsam het. B rottsbalkens bestäm m elser i 16 kap. 13 §, som är grundläggande för den rättsliga regleringen av djurskyddet, kom pletteras av olika föreskrif ter i bl. a. lagen (1 9 44:219) om djurskydd, lagen (1 9 3 7 :3 1 3 ) om slakt av husdjur, kungörelsen (1 9 5 9 :4 8 6 ) om offentlig förevisning av djur och jaktstadgan (1 9 3 8 : 279). B eträffande innebörden av dessa bestäm m elser hänvisar u ts k o tte t till prop. 1972:122 s. 2 2 —26.
1972 års lagändring Till grund för 1972 års beslut om utvidgning av djurplågeriparagrafens tilläm pningsom råde låg en om fattande kritik i bl. a. m otioner och enkla frågor i riksdagen. K ritiken innebar fram för allt a tt uppsåtskravet ställt åklagare och dom stolar inför stora svårigheter när d et gällt att åstad kom m a och bedöm a bevisning av a tt gärningsm annen insett a tt han åsam kat d ju r lidande. Svårigheterna hade ansetts m edföra att b estäm melsen inte ku n n at tilläm pas på e tt effektivt och tillfredsställande sätt. I prop. 1972:122 (s. 10) anförde föredragande departem entschefen a tt han ansåg en utvidgning av straffansvaret till fall av grov oaktsam het nödvändig för a tt kom m a till rätta med vissa m issförhållanden inom djurskyddsom rådet. En utvidgning av straffansvaret för djurplågeri borde em ellertid inte göras m er om fattan d e än som fram stod som oundgäng
ligen påkallat. Man b orde sålunda enligt departem entschefens u p p fa tt ning fortlö p an d e söka åstadkom m a b ättre förhållanden för djuren snarare genom ökad upplysning och fö rb ättrad e föreskrifter än genom en vittgående krim inalisering. I enlighet härm ed avvisade departem ents chefen i ärendet fram förda förslag om a tt även lindrigare form er av o aktsam het skulle föranleda straffansvar. Till dessa sy n p u n k te r anslöt sig ju stitie u tsk o tte t i sitt ovannäm nda betänkande över propositionen.
U tsk o ttet I m otionen hem ställs om översyn av gällande lagbestäm m elser syftande till en utvidgning av begreppet djurplågeri och en skärpning av straffet för sådant b ro tt. En översyn i enlighet m ed m otionärens önskem ål företogs u nder 1972 inom ju stitie d ep a rtem e n tet och föranledde a tt b rottsbalkens djurplågeri paragraf utvidgades till a tt o m fa tta inte bara uppsåtliga b ro tt u tan även gärningar som begås av grov oaktsam het. E rfarenheterna av denna lagändring, som träd d e i k ra ft den 1 januari 1973, b ö r avvaktas innan straffstadgandet ånyo överses. U tsk o ttet avstyrker således bifall till m otionen. U tsk o tte t hem ställer a tt riksdagen avslår m otionen 1973:407.
Stockholm den 25 april 1973
På ju stitie u tsk o tte ts vägnar ASTRID BERGEGREN
Närvarande: fröken Bergegren (s), herr D ockered (c), fröken M attson (s), herrar Larfors (s), Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), Polstam (c), S chött (m ), Petersson i R östånga (fp), H enm ark (fp), A lf Pettersson i Malmö (s), S tjernström (c), Nilsson i V isby (s) och L övenborg (vpk).