Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot försäljning av strålkaminer utan överhettningsskydd
Nr 39
Näringsutskottets betänkande i anledning av m otion om förbud mot försäljning av strålkaminer utan överhettningsskydd.
Ä rendet
I m otionen 1973:1447 av herr Annerås (fp ) hem ställs a tt riksdagen skall hos Kungl. Maj d anhålla om a tt föreskrifter utfärdas om förbud m ot försäljning av strålkam iner u ta n överhettningsskydd.
K om m erskollegium har avgivit y ttra n d e över m otionen.
M otionen
S trålkam iner u ta n överhettningsskydd används fortfarande i stor utsträckning, fram för allt i äldre bebyggelse, anför m otionären. Dessa kam iner är synnerligen farliga, fram hålls det, och har förorsakat åtskilliga tragiska olyckor.
Y ttran d e av kom m erskollegium
I sitt y ttra n d e över m otionen anför kom m erskollegium följande.
Till kom m erskollegium och statens elektriska inspektion inkom m er varje år e tt begränsat antal brand rap p o rter. Enligt dessa orsakades under fem årsperioden 1965—1969 90 bränder av elkam iner. Drygt halva an talet kam iner var flyttbara reflektorvärm are (i fortsättningen kallade strålkam iner). Enligt den senaste tillgängliga statistiken från försäkrings branschens statistikcentral, vilken avser år 1969, är 200 bränder registrerade med elektrisk kam in som brandstiftare. T idskriften B randför svar anger i n r 1973:3 a tt strålkam iner orsakade a tt sex personer innebrändes vartdera av åren 1970 och 1971 och två personer år 1972.
Om en elektrisk kam in övertäcks helt eller delvis m ed brännbart m aterial finns det brandrisk oberoende av värm etrådens eller kam inytans te m p eratu r vid så gott som alla nu sålda kam intyper. På grund av a tt strålkam inen har en reflek to r som ko n cen trerar värm estrålningen är em ellertid brandrisken störst vid denna kam intyp. D etta gäller både vid övertäckning och om kam inen välter om kull eller placeras för nära ett brän n b art förem ål i strålningsriktningen.
U nder årens lopp har vid flera tillfällen d iskuterats om in te försäljning av fly ttb a ra strålkam iner borde förbjudas. Som argum ent m ot förbud har därvid fram hållits a tt strålkam inen är en billig kam in och a tt den genom sin reflektorverkan ger en snabb uppvärm ning inom e tt begränsat om råde. Vidare har anförts a tt e tt m ycket sto rt antal sådana kam iner
1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 39
redan finns i bruk, m edan försäljningen av nya kam iner är relativt liten och tenderar a tt bli ännu m indre. Enligt en uppskattning grundad på tillverkares och varuhuskedjors uppgifter om fattad e försäljningen m indre än 5 000 kam iner under år 1972.
Strålkam iner med skydd m ot överhettning finns för närvarande inte i m arknaden, och det torde även vara svårt a tt anordna e tt sådant skydd, som säkert fungerar i de fall då värmeavgivningen från kam inen inte är avsevärt förhindrad. Om en strålkam in endast är delvis övertäckt eller t. ex. är placerad i farlig närh et av e tt brännbart förem ål m en in te om edelbart intill d e tta to rd e man knappast kunna påräkna en säker frånkoppling genom e tt skydd som fungerar vid en viss ö vertem peratur i kam inen. U nder sådana förhållanden to rd e det vara risk för a tt en strålkam in försedd med överhettningsskydd kan ge användaren en falsk säkerhetskänsla.
E tt eventuellt försäljningsförbud bör enligt kom m erskollegiets åsikt därför o m fa tta alla ty p e r av fly ttb a ra reflektorvärm are (strålkam iner) avsedda för rum suppvärm ning. I sam m anhanget bör beaktas a tt reflek torvärm are även används för m edicinsk behandling, vilket givetvis inte b ör förhindras. E tt eventuellt förbud kan därför kom m a a tt m edföra vissa gränsdragningsproblem . Vidare b ör observeras a tt införande av förbud m ot försäljning av strålkam iner kan betraktas som e tt visst handelshinder gentem ot andra länder.
E tt m ycket sto rt antal strålkam iner finns i bostäder och på arbets platser. Även om e tt relativt ringa antal to rd e vara i bruk, är det in te möjligt a tt utfärda förbud a tt använda redan in k ö p ta strålkam iner. Försäljningen av strålkam iner har u nder senare år varit m ycket liten jä m fö rt med det antal kam iner som redan finns ute. A tt enbart stoppa d etta begränsade nytillsk o tt av kam iner to rd e inte vara en tillräcklig åtgärd för a tt inom en rimlig tid erhålla någon väsentlig m inskning av antalet b ränder på grund av elektriska kam iner. En ökad upplysningsverk sam het om brandrisker vid oläm plig användning av alla ty p e r av elkam iner vore först och främ st önskvärd.
U tsk o ttet
Kom m erskollegium anför i sitt rem issyttrande över m otionen a tt strålkam iner m ed skydd m ot överhettning för närvarande inte finns i m arknaden och a tt det skulle vara svårt a tt anordna e tt effektivt skydd av d etta slag. A tt stoppa försäljningen av strålkam iner skulle enligt kollegiet inte inom rimlig tid ge någon väsentlig m inskning av antalet bränder orsakade av elkam iner, eftersom antalet i bruk varande kam iner är m ycket sto rt. A tt u tfärda förbud m ot a tt använda redan in köpta kam iner skulle k nappast vara möjligt. Kom m erskollegium förordar som en första viktig åtgärd en ökad upplysningsverksam het rörande de brandrisker som u p p stå r vid oläm plig användning av alla ty p e r av elkam iner. U tsk o ttet utgår från a tt kom m erskollegium följer utvecklingen inom om rådet och
ta r de initiativ som kan anses påkallade.
Med åberopande av vad här anförts hem ställer u tsk o tte t
a tt riksdagen avslår m otionen 1973:1447.
Stockholm den 10 april 1973 På närin g su tsk o ttets vägnar C. G. REGNÉLL
Närvarande: herrar Regnéll (m ), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i L andskrona (s), Haglund (s), G ustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s), G ustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s), R ydén (fp), Jonsson i Alingsås (fp) och fru H ansson (s).