Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:145 om samgående mellan postbanken och Sveriges kreditbank jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 63 år 1973

NU 1973:63

Nr 63

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:145 om samgående mellan postbanken och Sveriges kreditbank jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1973:145 (finansdepartementet) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1969:732) om postbanken,

2. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

3. lag om ändring i lagen (1955 :416) om sparbanker,

4. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, dels godkänna av chefen för finansdepartementet förordade riktlinjer

för samgående mellan postbanken och Sveriges kreditbank till ett nytt statligt bankaktiebolag, kallat Post- och Kreditbanken (PK-banken),

dels medge att postverket omorganiseras efter i huvudsak de riktlinjer som departementschefen förordat,

dels godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för kapitalbildning i Post- och Kreditbanken,

dels till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 158 400 000 kr.,

dels till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 under statens affärsverksfonder anvisa ett investeringsanslag av 121 200 000 kr.

I anledning av propositionen har väckts fem motioner, som redovisas nedan (s. 2).

Svenska bankföreningen har tillställt utskottet en skrivelse i ärendet. Propositionen

I propositionen föreslås att postbanken och Sveriges kreditbank (Kreditbanken) fr. o. m. den 1 juli 1974 sammangår till en statlig affärsbank kallad Post- och Kreditbanken (PK-banken). Kreditbanken uppgår i sin helhet i PK-banken. Postbankens sparrörelse och den räntebärande delen av postgirorörelsen förs över till den nya banken, medan den inte räntebärande delen av postgirot förs över till postverket. Den nya banken kommer att få tillgångar på ca 29 miljarder kr. och blir bl. a. i fråga om storleken av inlåningen från allmänheten den största banken i landet. Med ett tillskott av ett aktiekapital om 158,4 milj. kr. kommer PK-bankens eget kapital att uppgå till sammanlagt 621,2 milj. kr., fördelade med 316,8 milj. kr. på aktiekapital, 158,4 milj. kr. på reservfond och 146,0 milj. kr. på disponibla medel.

Postverket föreslås i fortsättningen inte skola bedriva utlåning eller placeringsverksamhet. Till postverket inflytande likvida medel skall därför föras över till PK-banken för att förvaltas av denna. Den

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 63

NU 1973:63

rutinmässiga och expeditionella hanteringen i fråga om medel som flyter in över postverket skall dock liksom hittills vara kvar hos postverket. Från postbanken överförs till PK-banken vissa enheter med ledande funktioner, såsom sekretariatet, finansavdelningen och delar av marknads-, redovisnings- och revisionsavdelningarna. Återstående delar av postbanken tillförs postverket, vilket innebär bl. a. att personal och maskinell utrustning inom den centrala bokföringsorganisationen stannar kvar inom verket.

Den föreslagna omorganisationen kommer inte att få till följd personalinskränkningar eller försämringar i anställningsförhållandena för dem som berörs av samgåendet. Omkring 150 personer, ingående i de nyssnämnda enheterna med ledande funktioner som föreslås bli överförda till PK-banken, kommer dock att omplaceras från postverket till den nya banken. Omplaceringen kommer att ske på frivillig väg, vilket innebär att ingen av samgåendet berörd person kommer att mot sin vilja behöva lämna sin anställning i postverket.

En följd av samgåendet mellan de två statliga bankerna blir att den nuvarande servicen ökar genom att postverkets bankkunder kan utnyttja PK-bankens kontor och kundservice samtidigt som PK-bankens kunder kan utnyttja postverkets kontor och kundservice. Någon ändring avses inte ske i fråga om den service — även på lördagar — som postverket för närvarande lämnar allmänheten. Något hinder bör inte heller föreligga mot att postverket lämnar övriga banker motsvarande service, om de önskar det.

För att möjliggöra att de personer, som sedermera kommer att ingå i PK-bankens styrelse, får möjlighet att redan före den nya bankens bildande delta i beslut som rör bankens organisation och verksamhet föreslås att styrelserna i postbanken och Kreditbanken görs identiska så snart riksdagsbeslut föreligger och att till ledamöter i styrelserna utses de personer som avses skola ingå i den blivande PK-bankens styrelse. Reglerna om antalet styrelseledamöter i postbanken föreslås därför ändrade i överensstämmelse med motsvarande regler i lagen (1955:183) om bankrörelse. Vidare föreslås att i den blivande styrelsen i PK-banken skall ingå tre representanter för de anställda, varav två från PK-banken och en från postverket.

För att lösa vissa ersättningsfrågor och frågor om den närmare utformningen av den blivande organisationen föreslås att en särskild arbetsgrupp inrättas bestående av representanter för postverket och de båda samgående bankerna.

Lagförslagen återfinns på s. 3 —10 i propositionen.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1973:2016 av herr Antonsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1973:145,

NU 1973:63

2. hos Kungl. Maj:t anhåller om tillsättande av en parlamentarisk utredning beträffande postbankens framtida verksamhetsinriktning,

1973:2017 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avvisar propositionen 1973:145,

1973:2068 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1973:145,

1973:2069 av herrar Löfgren (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1973:145,

2. att riksdagen — om detta yrkande inte bifalls —

a) hos Kungl. Majd begär att ersättningsfrågorna blir föremål för utredning och att förslag med anledning härav föreläggs riksdagen,

b) hos Kungl. Maj:t begär förslag om sådana åtgärder att postverkets servicenivå kan bibehållas och stärkas samt att de negativa effekterna för postpersonalens tjänste- och befordringsmöjligheter undanröjs,

c) uttalar att de anställda vid posten skall ha rätt att utse två styrelseledamöter i PK-bankens styrelse,

1973:2070 av herr Oskarson i Halmstad m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1973:145.

Motivering

Tre grupper av argument framförs i motionerna 1973:2016, 1973: 2017 och 1973:2068 i första hand mot propositionens förslag. De gäller verkningar i fråga om tillgången på långfristiga krediter, risker för ökad maktkoncentration och minskad konkurrens inom bankväsendet samt konsekvenser för postverkets ekonomi och service. Sammanfattningsvis gäller enligt de tre motionerna att det saknas tillräckligt underlag för ett beslut om sammanslagning av postbanken och Kreditbanken.

Om PK-banken till skillnad från postbanken kommer att göra sina placeringar främst i kortfristiga lån kommer, menar motionärerna, en tilltagande brist på långfristiga krediter att göra sig gällande samtidigt som den redan förut normalt tillfredsställande tillgången på medel för kortfristiga krediter ökar. Frågan om ett nytt bankinstituts inriktning borde enligt motionen 1973:2068 prövas i ett vidare sammanhang av kapitalmarknadsutredningen. Enligt motionen 1973:2016 borde det göras en undersökning av möjligheterna till samarbete mellan postbanken och de institut som inrättats för de mindre och medelstora företagens försörjning med långfristigt kapital.

Den koncentrationsprocess inom bankväsendet som har tagit sig olika uttryck under de senaste åren skulle förstärkas genom en sammanslagning mellan postbanken och Kreditbanken, sägs i motionerna 1973:2016 och 1973:2068. Bankinflytandet över näringslivet som helhet skulle sålunda öka. En konkurrens mellan olika enheter inom bankväsendet med därav följande spridning i riskbedömningen betecknas som önskvärd. I motio -

NU 1973:63

nen 1973:2017 understryks särskilt att en viss konkurrens förekommit mellan postbanken och Kreditbanken. Samgåendet och de konkurrensmässiga favörer som den nya banken skulle få kan, uttalas det i denna motion, komma att på ett allvarligt sätt snedvrida konkurrensen på kreditmarknaden. Även i motionen 1973:2016 hävdas att de föreslagna formerna för samarbete mellan postverket och PK-banken inte är helt konkurrensneutrala gentemot andra banker.

I fråga om verkningarna för postverket påtalas i ett par av motionerna att närmare regler för ersättningen till postverket för dess tjänster gentemot PK-banken och andra banker inte redovisas i propositionen. Inkomstbortfallet för postverket till följd av att den förlustbringande postgiroverksamheten inordnas i verket kan enligt alla tre motionerna befaras leda till ett underskott som måste täckas med ökad avkastning av den övriga postala verksamheten. Detta kan komma att leda till taxehöjningar och till en försämring av postverkets service, bl. a. genom indragning av postanstalter i glesbygderna. Det kan också bli svårt att under någon längre tid bibehålla postanstalternas öppethållande på lördagar.

I motionen 1973:2017 kritiseras förslaget om PK-banken dessutom såsom en länk i en politik med det långsiktiga syftet att genomföra ”den demokratiska socialismen”, karakteriserad bl. a. genom en omfattande statlig direktstyrning av svenskt näringsliv. Motionärerna anser att statsmakternas strävan att i växande grad styra och kontrollera näringslivet är till nackdel för den ekonomiska utvecklingen i landet.

De ekonomiska verkningarna för postverket av samgående mellan postbanken och Kreditbanken diskuteras i motionen 1973:2069. Där framhålls bl. a. att diskontoförändringar har motsatta verkningar på postbankens skilda rörelsegrenar och att det därför är till fördel att dessa bildar fen resultatenhet. Riskerna för portohöjningar och försämrad service betonas. Motionärerna anser det inte realistiskt att de komplicerade ekonomiska frågorna skall kunna lösas genom förhandlingar mellan postverket och PK-banken.

Om postanstalterna skall ombesörja kassatjänst för PK-banken och andra banker måste de hålla betydligt större kontantkassor än hittills, anförs i motionen 1973:2070. Detta kommer, menar motionärerna, att leda till ökade risker för personalens säkerhet.

Skrivelse från Svenska bankföreningen

Svenska bankföreningen meddelar att den avser att, om propositionen antas av riksdagen, uppta förhandlingar med postverket om förutsättningarna för att andra affärsbanker än PK-banken skall erhålla den service från postanstaltema som PK-banken enligt propositionen skall få.

NU 1973:63

5 Utskottet

Propositionens förslag går ut på ett fullföljande av de syften som låg bakom statsmakternas beslut år 1969 om ett vidgat samarbete mellan postbanken och Sveriges kreditbank. Avsikten var att de båda statliga bankerna i samverkan skulle kunna erbjuda ett slagkraftigt alternativ till de privata instituten och därigenom aktivt bidra till en utveckling av kreditmarknaden i riktning mot bättre funktionsduglighet och kundservice. Sedan erfarenheten givit vid handen att det är mycket svårt att uppnå det avsedda resultatet med bibehållande av de två bankerna som självständiga enheter, föreslås nu en fullständig organisatorisk samordning. Denna går i korthet ut på att postgirorörelsen tas om hand av postverket, som också — på uppdragsbasis — behåller den rutinmässiga driften av sparbanksrörelsen vid postanstalterna, medan postbankens övriga verksamhet överförs till en ny statlig affärsbank, Post- och Kreditbanken (PK-banken), vari Kreditbanken i sin helhet uppgår. Postverket skall inte bedriva utlåning eller placeringsverksamhet utan placera sina likvida medel hos PK-banken.

I fem motioner, av vilka tre är i huvudsak samstämmiga, kritiseras förslaget från flera olika utgångspunkter. I första hand angrips principerna för omorganisationen. Därutöver tar motionärerna upp vissa frågor av mera praktisk natur. Gemensamt för motionerna är att propositionens förslag avvisas.

Från kreditmarknadssynpunkt är det olyckligt, hävdas det i motionerna 1973:2016, 1973:2017 och 1973:2068, om den placeringskapacitet som enligt förslaget skall tillkomma PK-banken utnyttjas främst för kortfristig långivning. I anslutning till vad bl. a. riksbanksfullmäktige anfört menar motionärerna att behovet av långfristiga krediter för bl. a. bostäder och kommunala ändamål måste tillgodoses i första hand.

Ett av syftena med 1969 års beslut rörande postbanken var att banken skulle få möjlighet att utvidga sin kreditgivning till näringslivet. Detta bedömdes vara angeläget för att konkurrensen på kreditmarknaden skulle öka. Samtidigt underströks emellertid att någon mera genomgripande förändring i postbankens traditionella inriktning på bostads- och kommunkrediter inte var åsyftad. Avsikten är nu, som ovan sagts, att genom en organisatorisk reform åstadkomma att de tidigare intentionerna kan förverkligas. PK-bankens kreditgivning skall, framhålls det i propositionen, vara samhällsinriktad. Utskottet finner det självklart att uppläggningen av den nya bankens verksamhet inte får bestämmas utifrån ett rent företagsekonomiskt betraktelsesätt. De principer som framgår av propositionen representerar enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska synpunkter. Då utskottet följaktligen räknar med att PK-bankens placeringar i betydande utsträckning kommer att bli av långfristig natur anser utskottet motionärernas farhågor i fråga om fusionens inverkan på kreditmarknaden vara obefogade.

I motionen 1973:2017 framställs förslaget om PK-banken som ett utslag av en strävan att genomföra en långtgående statlig direktstyrning

NU 1973:63

av näringslivet. Utskottet kan inte finna att en sådan slutsats är välgrundad. Det är fråga om en omstrukturering av de två nuvarande statliga bankerna i syfte att främja konkurrensen på kreditmarknaden. Effekten härav bör i främsta rummet bli att företagen generellt får förbättrade möjligheter att fylla sitt kreditbehov på gynnsamma villkor och att tillgodogöra sig service från bankernas sida.

De senaste årens debatt om bankväsendet har starkt präglats av de fusioner som genomförts inom den privata affärsbankssektorn. Samma slags kritik som dessa gett upphov till framförs nu i de tre nyss uppräknade motionerna mot förslaget om PK-banken. Enligt utskottets mening är jämförelsen mellan de tidigare fusionerna och den nu aktuella missvisande. Samordningen mellan de båda statliga bankerna med deras olikartade rörelseinriktning innebär inte att en befintlig konkurrens inskränks utan i stället att förutsättningarna för en effektiv konkurrens inom banksektorn i hög grad förbättras. Sveriges kreditbank har väsentligt mindre omslutning än de båda största privata affärsbankerna. Den nya PK-banken når upp till samma storlek som dessa och kommer således på ett helt annat sätt än Kreditbanken att kunna fylla syftet att främja konkurrensen inom bankväsendet.

Enligt propositionen skall som förut nämnts postverket även fortsättningsvis driva postgirorörelsen, som är nära förenad med den allmänna poströrelsen, medan PK-banken skall ta hand om den bankmässiga delen av postbankens verksamhet. I detta sammanhang understryks att samgåendet mellan bankerna inte får leda till försämrad service för allmänheten. Postverket och PK-banken skall tillsammans sträva att upprätthålla hittillsvarande servicenivå. För att detta mål skall kunna förverkligas krävs givetvis ett nära samarbete mellan postverket och PK-banken. Det är dock inte meningen att PK-banken härigenom skall särskilt gynnas i konkurrensen med övriga banker. Dessa skall liksom PK-banken mot ersättning kunna få olika slags service av postverket. Trots detta hävdas, särskilt i motionerna 1973:2016 och 1973:2017, att PK-banken enligt förslaget får omotiverade konkurrensfördelar i förhållande till andra banker. Utskottet anser inte att så är fallet. Att det föreskrivs att postverket skall placera postgirots överskottsmedel hos PK-banken och köpa och sälja utländska valutor hos denna bank är enligt utskottets mening både naturligt med hänsyn till sambandet mellan de rörelsegrenar som nu finns hos postbanken och nödvändigt för en rationell administration av postgirorörelsen.

Frågan om hur de ekonomiska mellanhavandena mellan PK-banken och postverket skall lösas bör enligt propositionen inte avgöras i detta sammanhang utan bli föremål för närmare utredning och överväganden. Fastän frågan sålunda lämnas öppen anser sig motionärerna ha underlag för allvarliga farhågor för att postverkets ekonomi skall försämras till följd av omorganisationen. Postverkets kunder riskerar enligt motionärerna taxehöjningar och försämrad postservice, särskilt i glesbygderna. Om blott ersättningsfrågorna löses tillfredsställande kan utskottet inte finna att de ekonomiska förutsättningarna för postgirorörelsen ändras genom

NU 1973:63

omorganisationen. Postverkets möjligheter att bibehålla en god service efter omorganisationen bedömer utskottet väsentligt mera positivt än motionärerna. Utskottet vill framför allt peka på att postverket enligt förslaget kommer att få nya serviceuppgifter på bankområdet. Om postanstalternas funktioner på detta sätt utvidgas bör det bli lättare att undgå indragningar av postanstalter och andra serviceförsämringar, t. ex. i glesbygder, än om förslaget om samarbete mellan postverket och banksektorn avvisas.

Det i motionen 1973:2070 berörda problemet att åstadkomma ökad säkerhet för postpersonalen och skydd för de värden som förvaras vid postanstalterna är aktuellt redan under nuvarande förhållanden. Det är också föremål för uppmärksamhet liksom motsvarande problem för bankernas del. Utskottet anser inte att vad som anförts i denna motion motiverar att propositionens förslag avvisas.

Sammanfattningsvis ställer sig utskottet sålunda positivt till det föreslagna samgåendet mellan postbanken och Kreditbanken. Utskottet tillstyrker alltså att riksdagen godkänner de organisatoriska och ekonomiska riktlinjer som anges i propositionen och anvisar de begärda investeringsanslagen. 1 vad gäller förslaget till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse bör observeras att sedan propositionen framlades beslut har fattats om ändrad lydelse av 1 § lagen om bankrörelse (prop. 1973:139, NU 1973:62, rskr 1973:312). Utskottet framlägger i bilaga ett reviderat lagförslag som har utformats med hänsyn till denna ändring. I övrigt tillstyrker utskottet lagförslagen i propositionen.

Vissa andrahandsyrkanden framförs i motionen 1973:2069 för den händelse riksdagen mot motionärernas uppfattning beslutar om ett samgående mellan postbanken och Kreditbanken. Ersättningsfrågorna bör enligt motionen bli föremål för utredning och sedermera förslag till riksdagen. Vidare begärs att riksdagen skall få pröva förslag till åtgärder som gör att postverkets servicenivå kan bibehållas och negativa effekter på postpersonalens tjänsteförhållanden undvikas. Motionärerna anser slutligen att de anställda i postverket bör ha rätt att utse två ledamöter — inte som enligt propositionen en ledamot — i PK-bankens styrelse.

Vad gäller ersättningsfrågorna vill utskottet hänvisa till att de enligt vad som uttalas i propositionen skall bli föremål för närmare utredning och överväganden. Vissa allmänna riktlinjer för bestämmande av ersättning anges i propositionen. Det synes angeläget att ersättningsfrågorna kan lösas successivt och — när erforderligt underlag föreligger — utan dröjsmål. Utskottet finner den ordning för behandling av ersättningsfrågorna som föreslås i propositionen lämplig. Enligt den skall lösningen i första hand ankomma på de berörda parterna. Frågor varom dessa inte kan nå enighet skall hänskjutas till Kungl. Maj:t. Det är självklart att parternas uppgörelser och Kungl. Maj:ts beslut på detta område inte får medföra ändringar i de betingelser för den postala verksamheten som i olika sammanhang har fastställts av riksdagen. Med hänsyn bl. a. till det bestämda uttalande som görs i propositionen om att postverkets hittills -

NU 1973:63

varande servicenivå bör upprätthållas och att personalinskränkningar eller försämringar i anställningsförhållandena för den berörda personalen inte skall föranledas av samgåendet finner utskottet inte att riksdagen har skäl att begära särskilt förslag från Kungl. Majit om åtgärder i dessa hänseenden. Propositionens förslag att PK-bankens styrelse skall innefatta tre personalrepresentanter, därav en från postverket, bör enligt utskottets mening betraktas som tillfredsställande. Utskottet anser sig inte kunna tillstyrka en ytterligare utvidgning av PK-bankens styrelse genom utökad representation för postverkets anställda. Utskottet avstyrker sålunda andrahandsyrkandena i motionen 1973:2069.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionerna 1973:2016, 1973:2017, 1973:2068, 1973:2069 punkten 1 och

1973:2070

dels antager i propositionen 1973:145 framlagda förslag till

a) lag om upphävande av lagen (1969:732) om postbanken,

b) lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

c) lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

dels antager det i propositionen 1973:145 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse med ändrad lydelse i enlighet med vad som i bilaga till detta betänkande betecknas som utskottets förslag, dels med bifall till propositionen 1973:145 i övrigt

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för samgående mellan postbanken och Sveriges kreditbank till ett nytt statligt bankaktiebolag, kallat Post- och Kreditbanken (PK-banken),

b) medger att postverket omorganiseras efter i huvudsak de riktlinjer som angivits i propositionen,

c) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för kapitalbildning i Post- och Kreditbanken,

d) till Teckning av aktier i Post- och Kreditbanken på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 158 400 000 kr.,

e) till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 under statens affärsverksfonder anvisar ett investeringsanslag av 121 200 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:2069 punkten 2.

Stockholm den 22 november 1973

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Alingsås (fp), fru Hambraeus (c) och fru Hansson (s).

NU 1973:63

9 Reservationer

1. av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m), Jonsson i Alingsås (fp) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Propositionens förslag” och slutar på s. 7 med ”lagförslagen i propositionen” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Riksdagen godkände år 1969 riktlinjer för ett närmare samarbete mellan postbanken och Sveriges kreditbank. Huvudsyftet angavs vara att de båda bankerna genom att samordna sina resurser på ett flertal områden skulle påverka utvecklingen mot en mera effektivt fungerande kreditmarknad med större valmöjligheter för kunderna. I propositionen hävdas nu att erfarenheten har givit vid handen att det är mycket svårt att uppnå det avsedda resultatet med bibehållande av de två bankerna som självständiga enheter. Därför föreslås en fullständig organisatorisk samordning. Denna går i korthet ut på att postgirorörelsen tas om hand av postverket, som också — på uppdragsbasis — behåller den rutinmässiga driften av sparbanksrörelsen vid postanstalterna, medan postbankens övriga verksamhet överförs till en ny statlig affärsbank, Post- och Kreditbanken (PK-banken), vari Kreditbanken i sin helhet uppgår. Postverket skall inte bedriva utlåning eller placeringsverksamhet utan placera sina likvida medel hos PK-banken.

Den tilltänkta sammanslagningen motiveras i huvudsak med allmänna uttalanden. Den utredning inom finansdepartementet som propositionen bygger på är summarisk, och inte heller i propositionen redovisas någon mera ingående analys av hur samgåendet kan komma att påverka förhållandena på kreditmarknaden, konkurrensförhållandena inom banksektorn och postverkets möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande service. I de fem motioner — varav tre i huvudsak samstämmiga — som har väckts i anledning av propositionen kritiseras förslaget från dessa och andra utgångspunkter. Gemensamt för motionerna är att förslaget avvisas.

PK-bankens placeringskapacitet avses av allt att döma bli utnyttjad främst för kortfristig långivning. Såsom framhålls i motionerna 1973:2016, 1973:2017 och 1973:2068 är detta från kreditmarknadssynpunkt olyckligt. Tillgången på medel för kortfristiga krediter är normalt fullt tillfredsställande. Däremot kan en tilltagande brist på långfristiga krediter för bl. a. bostäder, kommunala ändamål samt mindre och medelstora företag konstateras. Om PK-bankens verksamhet i första hand skall gå ut på en konkurrens med de stora affärsbankerna innebär detta ett kraftigt avsteg från den för kreditmarknaden i dess helhet betydelsefulla inriktning på bostads- och kommunkrediter som kännetecknar postbanken. Propositionens princip att den statliga banksektorn skall medverka till en samhällsinriktad kreditgivning i konkurrens med andra kreditinstitut tillgodoses inte vid en sådan förskjutning i kreditgivningen som ett genomförande av förslaget kan väntas leda till. Det hade

NU 1973:63

enligt utskottets mening i vart fall varit naturligt att resultatet av kapitalmarknadsutredningens arbete avvaktades innan ett förslag med så vittgående konsekvenser överlämnades för riksdagens prövning.

De senaste årens debatt om bankväsendet har starkt präglats av de fusioner som har genomförts inom den privata affärsbankssektorn. Åtskillig kritik har riktats mot en ökad koncentration på detta område. Utan närmare analys framställs i propositionen en ytterligare koncentration som ett medel att öka konkurrensen. Utskottet vill ifrågasätta om denna uppfattning är realistisk.

Ett omfattande utbyte av tjänster skall enligt propositionen äga rum mellan postverket och PK-banken. För att inte PK-banken härigenom skall i förhållande till andra banker få en från konkurrenssynpunkt särskilt gynnad ställning föreslås att postverket skall kunna lämna motsvarande service åt övriga banker, om de önskar det. Såsom framhålls i motionen 1973:2017 innebär detta medgivande ingalunda att principen om konkurrensneutralitet tillämpas fullt ut. Postverket får inte frihet att placera sina överskottsmedel och inköpa utländska valutor etc. där de fördelaktigaste villkoren kan erhållas utan blir bundet till transaktioner med PK-banken. Detta avsteg från neutralitetsprincipen är uppenbarligen oförenligt med det uttalade syftet att PK-bankens tillkomst skall främja konkurrens på kreditmarknaden.

En fråga av stor betydelse är hur de ekonomiska mellanhavandena mellan parterna skall ordnas vid ett samgående av föreslagen art. Denna fråga lämnas i stort sett öppen i propositionen. Det hänvisas där till att närmare utredning och överväganden skall företas. Även i detta hänseende ger propositionens knapphändiga behandling av förslagets konsekvenser anledning till berättigad kritik. Såsom framhålls i flertalet motioner är det allvarlig risk för att postverkets ekonomi starkt försämras till följd av omorganisationen. Postverkets kunder riskerar då taxehöjningar och försämrad postservice, särskilt i glesbygderna. Det värdefulla öppethållandet på lördagarna kan också komma i farozonen.

Utskottet har här helt kort behandlat de skäl som främst talar mot förslaget om en sammanslagning av postbanken och Sveriges kreditbank. En mera fullständig argumentation återfinns i motionerna. Problemet om postpersonalens säkerhet, som berörs i motionen 1973:2070, hör också till dem som borde ha beaktats i utredningsarbetet.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till det yrkande om avslag på propositionen i dess helhet som framförs i de fem motionerna. I en av dessa, 1973:2016, kompletteras avslagsyrkandet med ett förslag att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om en parlamentarisk utredning beträffande postbankens framtida verksamhetsinriktning. Med hänsyn till bl. a. vad som ovan sagts om den bristande balansen på marknaden för långfristiga krediter finner utskottet detta förslag välmotiverat. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1973:2016 även i denna del.

NU 1973:63

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1973:2016 punkten 1, 1973:2017, 1973:2068, 1973:2069 punkten 1 och 1973:2070 avslår propositionen 1973:145,

b) med bifall till motionen 1973:2016 punkten 2 hos Kungl. Maj:t anhåller om en parlamentarisk utredning beträffande postbankens framtida verksamhetsinriktning,

2. av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m), Jonsson i Alingsås (fp) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Vissa andrahandsyrkanden framförs” och slutar på s. 8 med ”i motionen 1973:2069” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Om riksdagen trots de starka argument som framförts däremot skulle besluta om ett samgående mellan postbanken och Kreditbanken aktualiseras de andrahandsyrkanden som framförs i motion 1973:2069. Ersättningsfrågorna bör enligt motionen bli föremål för utredning och sedermera förslag till riksdagen. Vidare begärs att riksdagen skall få pröva förslag till åtgärder som gör att postverkets servicenivå kan bibehållas och negativa effekter på postpersonalens tjänsteförhållanden undvikas. Motionärerna anser slutligen att de anställda i postverket bör ha rätt att utse två ledamöter — inte som enligt propositionen en ledamot — i PK-bankens styrelse.

Utskottet har ovan kritiserat bristerna, bl. a. i vad gäller behandlingen av ersättningsfrågorna, hos den utredning som ligger till grund för propositionen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagen, om ett samgående mellan bankerna kommer till stånd, bör få ta ställning till hur ersättningsfrågorna skall lösas. Likaså finner utskottet det angeläget att riksdagen då får tillfälle att besluta om hur de i propositionen utlovade åtgärderna för att vidmakthålla postverkets servicenivå och ordna den berörda postpersonalens tjänsteförhållanden skall förverkligas. Med hänsyn till de starka bindningar som, om förslaget genomförs, kommer att finnas mellan postverket och PK-banken anser utskottet det naturligt att inte bara PK-bankens egen personal utan också postverkets anställda får två representanter i styrelsen för den tilltänkta PK-banken.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. — under förutsättning av bifall till i propositionen 1973:145 framlagt förslag om samgående mellan postbanken och Sveriges kreditbank — att riksdagen med bifall till motionen 1973:2069 punkten 2 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om utredning rörande vissa ersättningsfrågor, om åtgärder avseende postverkets servicenivå och tjänsteförhållandena för dess personal samt om rätt för postverkets personal att utse två ledamöter i Post- och Kreditbankens styrelse.

NU 1973:63

»

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 57 §§ lagen (1955:183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av bankaktiebolag, som därtill erhållit Konungens tillstånd (oktroj).

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.

Angående postbanken med Angående sparbank, centralkas postsparbanks-

och postgirorörel- sa för jordbrukskredit och jämren, sparbank, centralkassa för kontoret är särskilt stadgat,

jordbrukskredit och järnkontoret är särskilt stadgat.

Utländskt bankföretag må efter tillstånd av Konungen från kontor eller annat fast driftställe här i riket driva verksamhet i vilken ej ingår inlånings- eller utlåningsrörelse.

2 §2

Annan än riksbanken, bank- Annan än riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, aktiebolag, sparbank, Sveriges all Sveriges

allmänna hypoteksbank männa hypoteksbank och Sveriges

och Sveriges investeringsbank ak- investeringsbank aktiebolag får ej i

tiebolag får ej i sin firma använda sin firma använda ordet bank. Ej

ordet bank. Ej heller får i övrigt heller får i övrigt vid beteckning

vid beteckning av affärsrörelse av affärsrörelse ordet bank be ordet

bank begagnas av annan än gagnas av annan än de nu nämnda

de nu nämnda företagen och jord- företagen och jordbrukets kreditbrukets kreditkassor. kassor.

Beträffande användningen av ordet bank i registrerad understödsförenings firma är särskilt stadgat.

57 §3

Bankaktiebolag skall till insättarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till bankbolagets tillgångar och till garantiförbindelser som bolaget ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

1 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt riksdagens beslut den 21 november 1973 (prop. 1973:139, NU 1973:62, rskr 1973:312).

2 Senaste lydelse 1968:601.

3 Senaste lydelse 1972:656.

NU 1973:63

13 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka 3. andra fordringar för vilka

staten, kommun eller därmed järn- staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebo- förlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, postbanken, cen- lag, sparbank, centralkassa eller

tralkassa eller annan under A 1 annan under A 1 eller 2 avsedd

eller 2 avsedd kassa eller inrätt- kassa eller inrättning, kreditaktie ning,

kreditaktiebolag eller försäk- bolag eller försäkringsföretag med

ringsföretag med svensk kon- svensk koncession svarar,

cession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran, som angives under A 1—3,

5. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under A 1—4,

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som angivas under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som angives under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till

sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar, såvida förmånsrätten får göras gällande på bankbolagets föranstaltande,

4. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som angives under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten,

NU 1973:63

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen kronor,

2. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling, fordran eller borgensförbindelse som angives under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt femte och sjätte styckena skola avräknas från eget kapital.

För placeringar, som angivas under A, fordras ej eget kapital. I övrigt skall bankbolag vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som angivas under B, fyra procent av summan av placeringar, som angivas under C, och åtta procent av summan av placeringar, som angivas under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt nominella belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas det nominella värdet av förlagsbevis, utställda av bankbolaget, intill ett belopp motsvarande bolagets aktiekapital. I fråga om förlagskapital, som långivaren kan återkräva inom fem år, skall dock iakttagas att med bolagets kapital får likställas högst så stor del av det varje år förfallande beloppet som svarar mot tio procent av bolagets aktiekapital.

Från bankbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat ineller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning i bostads-, kontors- eller affärsfastighet.

Har bankbolag väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankbolagets eget kapital avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som bankbolaget bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.