Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående importen av chilensk koppar
Näringsutskottets betänkande nr 65 år 1973
NU 1973:65
Nr 65
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående importen av chilensk koppar.
Ärendet
I motionen 1973:346 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om att ett statligt handelsbolag för import av chilensk koppar omedelbart bildas, alternativt att en statlig fond inrättas för förskottsbetalning av den chilenska kopparimporten till dess att de aktuella hindren undanröjts, samt
2. att en skyndsam utredning görs och förslag framläggs om sådan lagändring att händelser liknande Kennecottbolagets ekonomiska aggression mot Chile inte kan utspelas med svensk medverkan.
Uppgifter i anslutning till motionen
Nationaliseringen av kopparproduktionen i Chile och därav föranledda åtgärder
Kopparproduktionen spelar en central roll i Chiles ekonomi. Chile är världens största kopparexportör. Exporten av koppar har på senare år tidvis svarat för mer än 80 % av landets exportintäkter. Exploateringen av Chiles mineraltillgångar tog fart i början av 1900-talet. Mycket stora utländska kapitalinvesteringar i koppargruvorna gjordes då, särskilt från nordamerikanskt håll. Två nordamerikanska företag — Anaconda Co. och Kennecott Copper Co. — etablerade sig på den chilenska marknaden redan vid seklets början. Dessa två företag och ett tredje, som trädde till på 1960-talet, kontrollerade mer än tre fjärdedelar av Chiles kopparproduktion.
En växande opposition mot den nordamerikanska dominansen omfattades av alla politiska partier i Chile. Under Eduardo Freis presidentperiod på 1960-talet övertog chilenska staten 5 1 % av intressena i såväl Anaconda som Kennecott. Frei efterträddes av Salvador Allende, som hösten 1970 hade gått till val med löfte att även den återstående delen av de amerikanska intressena skulle nationaliseras. Det chilenska parlamentet antog i juli 1971 enhälligt en lag som gav presidenten befogenhet att företa dessa nationaliseringar.
Nationaliseringsprocessen genomfördes enligt lagen i tre etapper. I den första etappen tillkom det presidenten att fastställa de belopp vilka kunde anses vara oskälig vinst som de nordamerikanska kopparföretagen hade uppburit under tiden 1955 — 1970. Dessa belopp skulle dras från de ersättningsbelopp som sedermera beslutades. Genom ett dekret i september 1972 fastställdes att Anaconda och Kennecott hade uppburit 774
1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 65
NU 1973:65
milj. dollar i överskottsvinster. Som godtagbar betraktades härvid en vinst motsvarande 10 % ränta på nedlagt kapital. Med beaktande av övervinstbeloppen fattade i andra etappen statens högsta fiskala myndighet beslut om ersättningsbeloppen. Detta skedde i oktober 1971. Anaconda och Kennecott befanns icke ha rätt till någon ersättning, medan däremot viss ersättning skulle utgå till det företag som hade börjat sin verksamhet i Chile på ett senare stadium. I tredje etappen kunde besvär anföras hos en för ändamålet särskilt inrättad domstol. Besvärsmöjligheterna utnyttjades av Kennecott utan framgång.
Kennecott försökte därefter tillgodose sina intressen genom rättsliga åtgärder i olika länder. En skeppslast chilensk koppar som skulle anlända till fransk hamn blev i september 1972 efter ansökan av Kennecott av en fransk domstol belagd med kvarstad, ett beslut som dock upphävdes två månader senare, varvid det statliga chilenska organet för marknadsföring av koppar, Corporaciön del Cobre (Codelco), tillerkändes hkvid för kopparpartiet. Kvarstad begärdes av Kennecott också i Holland och i Förbundsrepubliken Tyskland. I Holland återtogs denna begäran. Den tyska domstolen beslöt till Codelcos förmån.
En motsvarande aktion vidtogs även i Sverige. Gränges Essem i Västerås hade år 1971 träffat avtal med Codelco om inköp av vissa kvantiteter koppar. Två fartygslaster väntades bli levererade vid månadsskiftet oktober/november 1972. Härav härrörde 1 500 ton till ett värde av cirka 7 milj. kronor från en gruva som före nationaliseringen kontrollerades av Kennecott. I samband med uppgifter om leveransen och dess påstådda lossning i Västerås inlämnade Kennecott i oktober 1972 till tingsrätten i Västerås en stämningsansökan mot Codelco och Gränges Essem samt begärde kvarstad på last och skin grin gs förbud beträffande köpeskillingen under samtidigt yrkande att Kennecott måtte förklaras äga bättre rätt till kopparn, alternativt köpeskillingen. Tingsrätten fann sig emellertid ej behörig att uppta denna stämningsansökan till prövning, eftersom föremålet för tvisten vid denna tidpunkt inte befann sig på svenskt territorium. Kennecott återtog i samband härmed sin ansökan om stämning jämte säkerhetsåtgärder.
Innan kopparpartiet anlänt till Sverige fick Gränges Essem besked om att Codelco hade beslutat sända endast ett mindre parti om 140 ton till Sverige. Detta mindre kopparparti införlivades med Gränges Essems lager i Västerås den 10 november 1972.
Köpeskillingen nedsattes av Gränges Essem hos överexekutor i enlighet med bestämmelserna i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättning i allmänt förvar. I denna föreskrivs bl. a. att gäldenär äger fullgöra betalning genom att för borgenärs räkning nedsätta beloppet hos överexekutor ifall ”ovisshet råder om vem av två eller flera som är rätt borgenär samt gäldenären icke skäligen kan anses pliktig att på eget äventyr bedöma, till vilken av dem betalningen skall erläggas”. Vidare sägs att överexekutor — såvida borgenärerna ej blir ense därom — icke må till någon av dem utbetala det nedsatta beloppet ”förrän genom dom i rättegång, som en av dem anhängiggjort mot den
NU 1973:65
andre eller genom förlikning eller på annat sätt blivit slutgiltigt
avgjort vem som är rätt borgenär”.
Gränges Essems åtgärd föranledde besvär hos Svea hovrätt av det nordamerikanska företaget med yrkande att länsstyrelsens beslut att mottaga beloppet skulle undanröjas eller — under vissa angivna förutsättningar — ändras så att hovrätten förordnade att beloppet mottogs på villkor att det skulle utbetalas till det amerikanska företaget såvida inte en av Gränges Essem namngiven chilensk pretendent inom natt och år efter nedsättningen väckte talan om bättre rätt till beloppet eller kopparpartiet.
I ett meddelande till pressen den 13 november 1972 upplyste regeringen om att den via Sveriges ambassad i Santiago de Chile mottagit en framställning om att svenska staten skulle träda in som köpare av koppar från Chile när det gällde såväl vilande kopparkontrakt för sista kvartalet 1972 som framtida kontrakt. Det meddelades vidare att regeringen hade svarat den chilenska regeringen att staten skulle komma i samma rättsläge som enskild köpare, dvs. rättsliga åtgärder kunde vidtagas mot staten, och att staten givetvis inte hade någon möjlighet att påverka domstolarnas agerande. Det syfte som den chilenska regeringen velat nå med sin framställning skulle således inte realiseras. Det framhölls också att den svenska regeringen i olika internationella sammanhang uttalat att varje land har suverän rätt över sina naturtillgångar och att Sverige erkänner varje stats rätt att nationalisera egendom. Slutligen meddelades, att regeringen övervägde vilka möjligheter som fanns att på annat sätt stödja Chile i landets besvärliga ekonomiska läge.
Interpellationer och enkel fråga hösten 1972
De svårigheter som den chilenska kopparindustrin utsattes för till följd av Kennecotts motaktioner togs hösten 1972 upp i två interpellationer och en enkel fråga.
I en interpellation den 18 oktober 1972 (RD 1972:99 s. 70) frågade herr Takman (vpk) utrikesministern om denne var beredd att ge en redogörelse för regeringens hållning till frågan om suveräna staters rätt till nationalisering med speciell tonvikt på Chiles nationalisering av de USA-baserade kopparbolagens tillgångar i Chile. Interpellationen innehöll bl. a. en redogörelse för nationaliseringsåtgärderna och för det franska kvarstadsbeslutet. Innan denna interpellation hade blivit besvarad riktade herr Takman den 15 november 1972 ytterligare en interpellation till chefen för handelsdepartementet (RD 1972:117 s. 156). Denna interpellation, med vilken motionen 1973:346 väsentligen överensstämmer, utmynnade i frågor om handelsministern var beredd att ta initiativ till bildande av ett statligt handelsbolag för import av chilensk koppar, alternativt till inrättande av en statlig fond för förskottsbetalning av den chilenska kopparimporten till dess att de aktuella hindren undanröjts, och om handelsministern ville medverka till att en skyndsam utredning gjordes och förslag framlades om sådan lagändring, att händelser liknande
NU 1973:65
4 Kennecottbolagets ekonomiska aggression mot Chile inte kan utspelas med svensk medverkan.
De båda interpellationerna besvarades i ett sammanhang av utrikesminister Wickman den 23 november 1972 (RD 1972:123 s. 54).
I svaret redogjordes först för den faktiska bakgrunden till frågorna såvitt gällde försäljning av chilensk koppar till Sverige.
Beträffande den allmänna frågan om nationalisering av egendom framhölls att enligt folkrätten inget principiellt hinder möter mot att en stat nationaliserar utländsk egendom under förutsättning att skälig ersättning lämnas för egendomens värde. Det erinrades om att Sverige i FN röstat för en rad resolutioner och gjort uttalanden, där dessa principer kommit till uttryck. Särskilt nämndes generalförsamlingens resolution 1962:1803.
Beträffande frågan om bildande av ett statligt handelsbolag för import av chilensk koppar anfördes i interpellationssvaret:
Mellan Kennecott och Codelco föreligger en rättstvist. Den svenska importören har i det aktuella fallet deponerat köpesumman hos överexekutorn för att skydda sina intressen i denna rättstvist. Om ett statligt bolag skulle bildas för import av chilensk koppar skulle det komma i samma rättsläge som enskild köpare och rättsliga åtgärder skulle alltså kunna vidtagas mot det. Statlig kopparimport av denna typ skulle sålunda inte undanröja de föreliggande rättsliga problemen.
Principiellt samma synpunkter sades göra sig gällande i fråga om inrättande av en statlig fond för förskottsbetalning av importen av koppar från Chile.
Beträffande den i interpellationen berörda möjligheten till viss lagändring uttalade utrikesministern:
Svaret är att regeringen inte avser att tillsätta någon utredning för ändring av de lagregler som kan vara av betydelse i detta sammanhang och som är av allmängiltig natur. Det är nämligen här fråga om ett helt komplex av lagar, uppbyggda utifrån de principer som är grundläggande för vår rättsordning och berörande en rad av samhällslivets och det ekonomiska livets områden.
Interpellanten kritiserade svaret och lämnade uppgifter om en kreditoch handelsblockad som inletts mot Chile. I debatten berördes vidare frågan om utökat svenskt bistånd till Chile. Utrikesministern gav på regeringens vägnar utfästelse om ett stöd i form av ytterligare exportkreditgarantier.
Tidigare samma dag (RD 1972:123 s. 39) besvarade chefen för handelsdepartementet statsrådet Feldt en enkel fråga av herr Olof Johansson i Stockholm (c) rörande vilka åtgärder som statsrådet var beredd att vidta för att snarast skapa förutsättningar för en störningsfri import av chilensk koppar till Sverige. Beträffande de juridiska spörsmålen hänvisades till interpellationssvaret.
NU 1973:65
5 Motionen
I motionen redogörs för hur frågan om ersättning till de nordamerikanska kopparbolagen Anaconda och Kennecott har behandlats i Chile och för de rättsliga aktioner som Kennecott vidtagit i Frankrike, Holland, Förbundsrepubliken Tyskland och Sverige. Motionärerna åberopar en artikel i den amerikanska tidskriften Time enligt vilken ytterligare åtgärder skulle planeras av Kennecott. De reagerar mot att frågan om äganderätten till den chilenska kopparn betraktas som privaträttslig och mot att den kan komma under bedömning av en svensk tingsrätt. Chiles i laga ordning fattade beslut har rättslig immunitet, säger motionärerna, och frågan om ersättningen för kopparn är inte juridisk utan politisk. Att avlägsna hindren för Chiles kopparexport betecknas som en viktigare åtgärd än det bistånd som Sverige i övrigt ger eller kommer att ge till Chile.
Vissa kompletterande uppgifter
President Salvador Allendes regim störtades i september 1973 genom en militärkupp under ledning av arméchefen general Pinochet Ugarte. Det har uppgivits att den nya militärdiktaturen inte siktar till någon denationalisering av kopparindustrin. Enligt nyligen publicerade uppgifter skulle man på amerikanskt håll numera avstå från att ställa vidare krav på ersättning för nationaliseringen.
De ovan nämnda besvären rörande Gränges Essems betalningsåtgärd lämnades i maj 1973 utan bifall av Svea hovrätt. Klaganden har begärt prövningstillstånd hos högsta domstolen, vars beslut inte är att vänta förrän 1974.
Något formellt anspråk avseende äganderätten till det aktuella kopparpartiet torde alltjämt inte ha framställts till svensk domstol från Kennecotts eller Codelcos sida.
En interpellationsdebatt om förhållandena i Chile ägde rum den 26 oktober 1973 (RD 1973:121 s. 124). Ämnet berördes också, bl. a. av partiledarna, i den allmänpolitiska debatten den 7 november 1973 (RD 1973:127). En motion (1973:2020) om svenskt bistånd tili motståndsrörelsen i Chile behandlas i utrikesutskottets betänkande 1973:20.
Utskottet
Motionärerna har med sitt förslag avsett att få till stånd en svensk insats till hjälp åt Chile i samband med en konflikt mellan chilenska och nordamerikanska intressen, vilken uppkommit till följd av nationaliseringen av kopparproduktionen i Chile.
President Salvador Allende och hans regering störtades i september 1973 genom en militärkupp. Vid den regim som nu råder i landet saknar förslaget aktualitet.
NU 1973:65
6 Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:346.
Stockholm den 20 november 1973
På näringsutskottets vägnar:
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk) och fru Hansson (s).
GOTAB 73 5514 S Stockholm 1973