Bet. 1973:NU71

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:170 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1973-12-06
Källa: data.riksdagen.se

Näringsutskottets betänkande nr 71 år 1973

NU 1973: 71

Nr 71

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973: 170 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

E. Förenade fabriksverken

1. Finansiering av stirlingprojektet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 1 (s. 49—52) framlagda förslag och hemställer att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge förenade fabriksverken att solidariskt med Kockums mekaniska verkstads AB teckna borgen för lån till KB United Stirling (Sweden) AB & Co intill 8 000 000 kr. jämte ränta,

2. till Finansiering av stirlingprojektet på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.

F. Statens vattenfallsverk

2. Kraftstationer m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 2 (s. 52—56) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Kraftstationer m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 61 000 000 kr.

3. Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 3 (s. 56—61) föreslagit riksdagen att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst 300 000 000 kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingar av kärnbränsle.

I motionen 1973: 2178 av fru Hambraeus m. fl. (c) hemställs att riksdagen skall

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 71

NU 1973: 71

1. avslå propositionen 1973: 170 vad beträffar säkerhet med högst 300 miljoner kr. för Svensk kämbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingen av kärnbränsle,

2. uttala att upphandling av bränsle för ännu icke beslutade kärnkraftaggregat icke bör ske,

3. hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning för att optimalt omfördela statens kostnadsbelastning på näringslivet från skatt på arbete till skatt på energi och råvaror,

4. besluta om omedelbart ökad, kraftig satsning på alternativ energiförsörjning, inklusive bränslebesparande metoder,

5. hos Kungl. Maj:t anhålla om att energiprognosutredningen utökas med ledamöter och expertis med en positiv inställning till att undersöka det nya sätt att leva som en icke ökande energikonsumtion skulle kunna medföra.

Motionen

Mot departementschefens uttalande att de föreslagna åtagandena i fråga om upphandling av kärnbränsle inte kommer att binda statsmakternas ställningstagande till frågor om fortsatt utbyggnad av kärnkraft invänds att uttalandet är formellt riktigt men att det samtidigt står klart att det blir desto svårare att i framtiden stoppa utbyggnaden av kärnkraften, om detta skulle visa sig önskvärt, ju mer pengar som nu binds till denna energiform. Kärnkraften framstår enligt motionärerna allt tydligare som en icke önskvärd energikälla. Det hänvisas till läckage ur förvaringstankar för högaktivt avfall, till risk för tankbrott och till faror ifall kraftreaktorer blir föremål för krigshandlingar. Det hävdas också att kärnkraftens ekonomi börjar starkt ifrågasättas.

De senaste årens strukturförändringar i samhället har som en av sina förutsättningar haft en obegränsad tillgång av energi till lågt pris, fortsätter motionärerna. Denna strukturomvandling är enligt deras mening inte önskvärd. Samhället bör undersöka möjligheten att omfördela trycket på näringslivet från skatter och avgifter på arbete till skatter och avgifter på energi och råvaror och sålunda stimulera en förändring av näringslivets struktur som bättre än den nuvarande svarar mot människors önskemål och naturens begränsade tillgångar. Staten bör vidare snabbt stimulera fram olika metoder för att komma bort från det beroende av stor oljekonsumtion som kännetecknar det moderna samhället. Här finns, säger motionärerna, stora möjligheter för tekniskt och socialt nytänkande, som kan gälla t. ex. ersättningsbränslen, forskning om och utveckling av maskiner och metoder som effektivare utnyttjar energin samt en lokal självförsörjning med dagligvaror som minskar transportoch förpackningsbehovet. I första hand bör reproducerbara tillgångar användas, och icke reproducerbara tillgångar bör återcirkulera. Motionä -

NU 1973: 71

rerna föreslår att näringsutskottet skall ta de kontakter som behövs för att kunna föreslå lämpliga tilläggsanslag som möjliggör målmedvetna insatser för alternativ bränsleförsörjning och energieffektiva metoder. Energiprognosutredningen kritiseras för att i sin sommaren 1973 publicerade lägesrapport (Ds I 1973: 2) ha visat påfallande ringa intresse för att belysa tänkbara konsekvenser för ett samhälle med oförändrad energikonsumtion. I stället förs, sägs det i motionen, ett känslosamt och nationalekonomiskt svagt underbyggt resonemang om nödvändigheten av en ökande energiproduktion för att inte samhället skall bryta samman.

Utskottet

De upphandlingar av kärnbränsle som avses bli möjliggjorda genom att staten på föreslaget sätt ställer säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden gäller dels ett planerat reservlager av anrikat uran, dels anrikningstjänster för ett antal kraftreaktorer. Beträffande tre av dessa reaktorer föreligger inga utbyggnadsbeslut. Förslaget under denna punkt måste givetvis ställas i relation till riksdagens i propositionen redovisade ställningstagande våren 1973 till frågan om det långsiktiga utbyggnadsprogrammet för kärnkraften. Detta ställningstagande innebar att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, hade förelagts riksdagen. Chefen för industridepartementet uttalar i propositionen att enligt hans mening åtgärder måste vidtas i god tid för att säkra tillgången till anrikningstjänster. Beställningstiden för sådana tjänster enligt nytillkommande kontrakt med Förenta staternas atomenergikommission är nämligen åtta år före leverans, dvs. nära tio år före en reaktors planerade idrifttagande. Endast genom förutbeställning — med de ekonomiska konsekvenser en sådan får — kan, menar departementschefen, den svenska handlingsfriheten beträffande utbyggnad av kärnkraft bevaras. Departementschefen understryker emellertid särskilt att Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i fråga om upphandling av kärnbränsle inte kommer att binda statsmakternas ställningstagande till frågor om fortsatt utbyggnad av kärnkraft.

I motionen 1973: 2178 upptas i anledning av denna punkt i propositionen ett mera allmänt energipolitiskt resonemang. Motionärerna sammanfattar den kritik som från olika håll riktats mot kämkraftutbyggnaden och drar för egen del slutsatsen att kärnkraften allt tydligare framstår som en icke önskvärd energikälla. 1 motionen yrkas avslag på propositionens förslag under punkten. Bl. a. mot bakgrund av den senaste tidens händelser på oljemarknaden varnar motionärerna för en energipolitik som till stor del baseras på import av billig olja. Staten bör, menar de, medverka till olika slags åtgärder som kan minska oljeberoendet. Hit hör även en omläggning av beskattningen, avsedd att gynna

NU 1973: 71

produktionsformer som innebär god hushållning med energi och råvaror. Motionärerna vill få till stånd ett initiativ från näringsutskottets sida till tilläggsanslag som möjliggör satsning på projekt som kan befordra den av dem förordade energipolitiken. De vill vidare att energiprognosutredningen, vars hittillsvarande arbete de kritiserar, skall utökas med ledamöter och experter som har lagt i dagen en positiv inställning till att undersöka hur samhället skall kunna omställas för en icke ökande energikonsumtion.

Utskottet fäster liksom motionärerna stor vikt vid riksdagens ovan återgivna, av utskottet föreslagna uttalande i fråga om den långsiktiga kärnkraftutbyggnaden. Detta uttalande, som givetvis står fast, bör emellertid inte åberopas mot förslaget i propositionen. Såsom kraftigt understryks i denna är det nu fråga om en beredskapsåtgärd, avsedd att möjliggöra full handlingsfrihet i framtiden. Utskottet vill liksom departementschefen slå fast att de aktuella åtgärderna från statens och Svensk kämbränsleförsörjning AB:s sida inte binder ställningstaganden som rör utnyttjandet av kärnkraft i Sverige. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet hemställan under förevarande punkt i propositionen och avstyrker motionärernas avslagsyrkande och deras yrkande på ett uttalande mot upphandling av bränsle för ännu icke beslutade kärnkraftaggregat.

En mycket vittutseende fråga aktualiserar motionärerna när de förordar en utredning om en omläggning av företagens beskattning, syftande till att styra utnyttjandet av energi och råvaror. Frågan har stort intresse från allmän energipolitisk synpunkt, men den har ringa samband med det här behandlade ärendet som gäller en ekonomisk garanti med avseende på upphandling av kärnbränsle. Utskottet har tidigare i år (NU 1973: 49 s. 16) konstaterat att i ett senare skede av energiprognosutredningens arbete energibeskattningens utformning torde komma att diskuteras som ett bland flera medel för att uppnå en önskvärd styrning och begränsning av energikonsumtionen. Utskottet är inte berett att i förevarande sammanhang ta ställning för ett utredningsyrkande av den innebörd som motionärerna skisserar.

Energiprognosutredningen publicerade i juli 1973 en lägesrapport (Ds I 1973: 2) med en redogörelse för uppläggningen av utredningens arbete och en redovisning av det inventeringsarbete som hittills utförts. Denna rapport har föranlett motionärernas förslag om en ändring av utredningens sammansättning. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu göra någon värdering av utredningens preliminära rapport. I sitt nyssnämnda betänkande våren 1973 (NU 1973: 49 s. 15) erinrade utskottet om att utredningen enligt sina direktiv skall i större utsträckning än energikommittén utarbeta alternativa prognoser utifrån olika kombinationer av förutsättningar och att därvid möjligheterna att inom olika områden begränsa energiförbrukningen, bl. a.

NU 1973: 71

genom effektivare användning av den producerade energin, skall studeras. Utskottet förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete kommer att belysa även den praktiska innebörden och genomförbarheten av det s. k. O-alternativ som motionärerna berör, dvs. ett läge med icke ökande energikonsumtion.

Motionärerna har, som berörts ovan, velat påkalla ett initiativ från näringsutskottets sida som möjliggör att riksdagen i detta sammanhang kan besluta om en omedelbart ökad, kraftig satsning på alternativ energiförsörjning, inklusive bränslebesparande metoder. Detta skulle enligt motionen ske genom ”lämpliga tilläggsanslag”. Behovet av resurser för forskning och utvecklingsarbete på det nämnda området bör emellertid prövas inom ramen för den reguljära budgetbehandlingen. Kungl. Maj:t kommer inom kort att förelägga riksdagen förslag till anslag för budgetåret 1974/75 och har, om så skulle befinnas motiverat, möjlighet att föreslå medelsanvisning på tilläggsstat för tiden dessförinnan. Utskottet saknar underlag för att nu göra en sådan inventering och värdering av tänkbara projekt som motionärerna tycks förutsätta. Eftersom en mera långsiktig planering måste anses vara en förutsättning för en rationell forsknings- och utvecklingsverksamhet anser utskottet också rent principiellt att värdet av en sådan hastigt åstadkommen punktinsats som motionärerna föreslår är tvivelaktigt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag på motionen 1973: 2178 punkterna 1 och 2 bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst 300 000 000 kr. för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingar av kärnbränsle,

2. att riksdagen avslår motionen 1973: 2178 såvitt den avser utredning rörande beskattning av energiförbrukning m. m. (punkten 3),

3. att riksdagen avslår motionen 1973: 2178 såvitt den avser ändrad sammansättning av energiprognosutredningen (punkten

5),

4. att riksdagen avslår motionen 1973: 2178 såvitt den avser beslut rörande alternativ energiförsörjning (punkten 4).

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

4. Lån tili Aktiebolaget Atomenergi. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 4 (s. 61) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Lån till Aktiebolaget Atomenergi på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 5 225 000 kr.

NU 1973: 71

6 FONDEN FÖR STATENS AKTIER

5. Förvärv av aktier i AB Gullhögens bruk. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 5 (s. 62 f.) föreslagit riksdagen att till Förvärv av aktier i AB Gullhögens bruk på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 3 726 600 kr.

Utskottet har ingenting att erinra mot det avsedda aktieförvärvet. Det i propositionen angivna anslagsbeloppet bör av budgettekniska skäl avrundas uppåt till jämnt tusental kronor.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till Förvärv av aktier i AB Gullhögens bruk på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 3 727 000 kr.

6. Förvärv av aktier i AB Eiscr. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 6 (s. 63—66) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom dellikvid för förvärv av aktier i AB Eiser utge skuldebrev till ett belopp av 30 000 000 kr. jämte ränta,

2. till Förvärv av aktier i AB Eiser på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

I motionen 1973: 2181 av herr Hovhammar m. fl. (m) hemställs att riksdagen skall

1. avslå förslaget om att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom dellikvid för förvärv av aktier i AB Eiser utge skuldebrev till ett belopp av 30 000 000 kr. jämte ränta,

2. avslå förslaget att till Förvärv av aktier i AB Eiser på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.,

3. hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Majit på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar medel till Medelstillskott till Norrlandsfonden, Statens hantverks- och industrilånefond samt Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa i enlighet med vad som angivits i motionen,

4. hos Kungl. Maj:t uttala att Kungl. Maj:t upptar förhandlingar med aktiebolaget Eiser om ett fullföljande av utbyggnadsplanerna med hjälp av de ca 44 milj. kr. som arbetsmarknadsstyrelsen ingått avtal med företaget om.

Motionen

I motionen kritiseras först att propositionen inte ger besked om det statliga regionalpolitiska stöd som avses utgå till AB Eiser för uppfö -

NU 1973: 71

randet av konfektionsfabriker i Kramfors, Sollefteå och Gällivare. Enligt en bilaga till avtalet mellan Eiser Invest AB och staten kommer den totala subventionen att utgöra sammanlagt 44 056 000 kr., innebärande en subvention per andel på 73 426 kr., påpekas det. Avkastningen på aktierna i AB Eiser under räkenskapsåret 1972—1973 kan enligt propositionen beräknas till ca 1,5 procent, anför motionärerna, men skulle enligt en beräkning i tidskriften Affärsvärlden/Finanstidningen 1973: 41 vara ännu lägre, eller 0,5 procent efter skatt. Lönsamheten skulle således, framhålls det, behöva mångdubblas för att staten skulle kunna få vanlig bankränta på det investerade kapitalet. Det redovisade egna kapitalet, inklusive hälften av obeskattade reserver, uppgår till ca 46 milj. kr., och staten skall enligt regeringens förslag betala 45 milj. kr. för hälften därav, 23 milj. kr., fortsätter motionärerna. Deras slutsats blir att staten betalar ett överpris för aktierna i AB Eiser. De 45 milj. kr. som staten betalar för aktierna i AB Eiser går inte till Norrland utan tillfaller Eiser Invest AB, framhålls det vidare. Den planerade verksamheten beräknas vara fullt utbyggd först år 1979. Motionärerna lägger i stället fram förslag som syftar till att uppnå omedelbar effekt.

Principiellt deklareras att staten inte bör utvidga den statliga företagssektorn utan tungt vägande skäl i varje enskilt fall. Det anges som uppenbart att staten genom det föreslagna engagemanget kommer att få svårare att i framtiden bevaka det allmännas intressen inom konfektionsbranschen. Det är önskvärt och nödvändigt att ökade sysselsättningsmöjligheter skapas i de aktuella områdena, säger motionärerna, men det bör då vara fråga om produktiva arbetstillfällen som skapar trygghet för framtiden. Framtidsutsikterna för den tilltänkta etableringen betecknas som mycket osäkra. Några marknadsundersökningar har inte redovisats i propositionen, framhålls det. Den nu föreslagna insatsen av 45 milj. kr. går utöver det regionalpolitiska stöd som riksdagen tidigare funnit skäligt, säger motionärerna, och affären utgör därför ett klart exempel på en selektiv näringspolitisk insats av en typ som kan leda till en ”myglingsekonomi” och som därför föranleder kritik. Huvudregeln bör enligt motionärerna vara att den ekonomiska politiken skall verka med generella medel. Motionärerna redogör för krav som moderata samlingspartiet ställt i fråga om generella åtgärder inom regionalpolitiken. Att selektiva medel därutöver används i rimlig omfattning ställer de sig inte avvisande till. Den uppgörelse som träffats i detta fall sägs dock gå långt utöver vad som kan anses försvarbart. Sysselsättningsläget anses motivera de ytterligare åtgärder som motionärerna föreslår i stället för det statliga engagemanget i AB Eiser.

Utskottet

Propositionens förslag under denna punkt går ut på fullföljande av ett villkorligt träffat avtal mellan staten och Eiser Invest AB om att

NU 1973: 71

staten skall förvärva hälften av aktiekapitalet i detta företags dotterbolag AB Eisen En förutsättning för det nu nämnda avtalet har varit ett avtal mellan arbetsmarknadsstyrelsen och Eiser om att Eiser skall få statligt regionalpolitisk! stöd för en planerad utvidgning av sin verksamhet i Sverige. De nya driftsenheter som då blir aktuella förläggs till Kramfors, Sollefteå och Gällivare och beräknas efter en successiv utbyggnad sysselsätta sammanlagt 600 personer från år 1979. Chefen för industridepartementet påpekar i propositionen särskilt att staten genom det föreslagna aktieförvärvet får ökade möjligheter att aktivt följa och påverka strukturutvecklingen inom textil- och konfektionsindustrin. Priset för aktierna har, framhålls det, bedömts mot bakgrund bl. a. härav och med hänsynstagande till en på sedvanligt sätt utförd substansvärdering och en bedömning av framtida avkastning.

I motionen 1973: 2181 ifrågasätts rimligheten i de värderingar som departementschefen redovisar. Motionärerna drar slutsatsen att staten betalar ett överpris för aktierna i AB Eiser. De 45 milj. kr. som utgör likvid för aktierna går, påpekar de vidare, inte till Norrland utan till Eiser In vest AB. Statens föreslagna engagemang kritiseras av motionärerna också från principiell näringspolitisk synpunkt. Generella åtgärder till förmån för områden med sysselsättningssvårigheter bör enligt deras uppfattning föredras framför selektiva. I stället för till köp av aktier i Eiser bör, menar motionärerna, 45 milj. kr. användas för sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa och för ytterligare medelstillskott till Norrlandsfonden och till Statens hantverks- och industrilånefond. Eiser bör kunna förmås att fullfölja sina utbyggnadsplaner med utlovade subventioner trots uteblivet statligt delägarskap.

Utskottet godtar förslaget om statligt engagemang i AB Eiser och tillstyrker alltså propositionen i förevarande del. Uppgörelsen om att nya konfektionsfabriker skall etableras på tre orter i Norrland med starkt behov av sysselsättningstillskott finner utskottet tillfredsställande. Motionärernas argumentation mot det statliga engagemanget synes vara baserad mer på en idiologiskt betingad motvilja mot statligt företagsägande än på erfarenheter som vunnits i praktiken. Inför deras alternativa förslag till utgifter i sysselsättningsskapande syfte ställer sig utskottet något frågande. Riksdagen torde samma dag som detta betänkande avges komma att ta ställning till ett betänkande (FiU 1973: 40) rörande vissa ekonomisk-politiska åtgärder. Av detta betänkande framgår att finansutskottet och respektive i ärendet hörda utskott enhälligt tillstyrkt förslag rörande medelsanvisning till dels Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa, dels Statens hantverks- och industrilånefond, vilka enligt vad som anförs i den nu behandlade motionen skulle vara otillräckliga. Det bör i detta sammanhang observeras att de ekonomiska verkningarna av propositionens förslag avviker från dem som motionärerna syftar till. De föreslår nämligen att 45 milj. kr. skall — på

NU 1973: 71

tilläggsstat II i början av 1974 års riksdag — anvisas till utgifter under budgetåret 1973/74, medan i propositionen begärs medel till en omedelbar utgift av 15 milj. kr. och bemyndigande att ikläda staten en skuld av 30 milj. kr. att betalas med hälften år 1975 och hälften år 1976. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att i samband med det nu föreliggande förslaget om aktieförvärv ompröva sina dispositioner för helt andra ändamål. Förslaget om förhandlingar med Eiser om fullföljande av utbyggnadsplanerna utan statligt delägarskap finner utskottet orealistiskt. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1973: 2181 i dess helhet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag på motionen 1973: 2181

1. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom dellikvid för förvärv av aktier i AB Eiser utge skuldebrev till ett belopp av 30 000 000 kr. jämte ränta,

2. till Förvärv av aktier i AB Eiser på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

7. Finansiering av Svenska industrietablerings AB. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 170 bilaga 11 punkt 7 (s. 66—68) föreslagit riksdagen att godkänna att för finansiering av Svenska industrietablerings AB:s verksamhet under åren 1973—1975 kravet på utdelning från Statsföretag AB för nämnda år minskas med sammanlagt högst 60 000 000 kr.

I motionen 1973: 2180 av herr Hovhammar m. fl. (m) hemställs att riksdagen skall besluta avslå propositionen 1973: 170 i vad avser godkännande av att för finansiering av Svenska industrietablerings AB:s verksamhet under åren 1973—1975 kravet på utdelning från Statsföretag AB för nämnda år minskas med sammanlagt högst 60 milj. kr.

Motionen

Motionärerna hänvisar till riksdagens beslut år 1969 rörande de ekonomiska villkoren för Statsföretag AB och uttalar att de inte ser någon anledning att ändra på det avkastningskrav som regeringen och riksdagen tidigare uttalat sig för. En utdelning av den storlek som då angavs skulle, anför de, inte ens innebära en avkastning på 5 procent. Motionärerna vill inte i princip motsätta sig framtida kapitaltillskott till Svenska industrietablerings AB (Svetab) men anser att riksdagen i varje enskilt fall bör få ta ställning till förslag härom. Det är enligt deras mening olämpligt att blanda samman frågan om kravet på utdelning från Statsföretag med frågan om kapitaltillskott till Svetab. Det noteras att

NU 1973: 71

staten för den händelse Statsföretag lämnar sitt stöd till Svetab helt i form av koncernbidrag går miste även om skatteinkomster. Om utdelningen minskas med 60 milj. kr. kan statens inkomstminskning sålunda komma att uppgå till 90—105 milj. kr.

Utskottet

Svenska industrietablerings AB (Svetab), som är ett dotterbolag till Statsföretag AB, har till uppgift att skapa nya arbetstillfällen genom etablering av nya och utbyggnad av befintliga företag. Av totalt ca 1100 anställda inom de företag som tillhör Svetab-gruppen är ca 900 sysselsatta inom det s. k. stödområdet. Det är naturligt att Svetab inte hittills kunnat uppnå lönsamhet. Som framgår av propositionen har Statsföretag under åren 1970—1972 tillfört Svetab 27,7 milj. kr. i koncernbidrag och 3 milj. kr. i form av aktieteckning eller annat ägartillskott. Svetabs planer på fortsatt sysselsättningsökning inom gruppen kräver för sitt förverkligande att ytterligare finansiella resurser tillförs företaget från dess moderbolag. Underlaget för utdelning från Statsföretag till ägaren/staten skulle till följd härav minska med ca 20 milj. kr. för vart och ett av åren 1973—1975. Statsföretag har begärt att dess tillförsel av medel till Svetab i fortsättningen skall motsvaras av minskade krav på utdelning från Statsföretag till staten, och denna ordning föreslås nu i propositionen. Den sägs motsvara det offertförfarande som i samband med Statsföretags tillkomst angavs som möjligt när staten önskade att Statsföretag skulle ta sig an olönsamma projekt. En skillnad i förhållande till offertförfarandet är emellertid att Kungl. Maj:t och riksdagen inte skall behöva pröva medelsbehovet för varje särskilt projekt, vilket har bedömts bli en väl omständlig procedur. I motionen 1973: 2180 godtas tanken på fortsatta kapitaltillskott till Svetab men hävdas att riksdagen bör få ta ställning till förslag härom i varje särskilt fall.

Den föreslagna ordningen för kapitaltillskott till Svetab under åren 1973—1975 och för kompensation åt Statsföretag för dessa kapitaltillskott är enligt utskottets mening lämplig. Utskottet anser inte att de projekt som Svetab engagerar sig i är av den arten att de vart för sig bör prövas av riksdagen. Med anledning av vad som anförs i motionen 1973: 2180 vill utskottet framhålla att innebörden i propositionens förslag främst är att riksdagen på detta sätt på förhand garanterar att ytterligare medel skall tillföras Svetab. Någon fråga om en reell ändring i Statsföretags förhållande till ägaren/staten kan det inte sägas vara fråga om. Genom Statsföretags och Svetabs årsredovisningar kommer riksdagen även fortsättningsvis att ha full insyn i de ekonomiska transaktionerna mellan de båda företagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag på motionen 1973: 2180 godkänner att för finansiering av

NU 1973: 71

11 Svenska industrietablerings AB:s verksamhet under åren 1973 —1975 kravet på utdelning från Statsföretag AB för nämnda år minskas med sammanlagt högst 60 000 000 kr.

Stockholm den 6 december 1973

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk) (p. 1—6), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c).

Reservationer

vid punkten 3 (Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB)

1. av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet fäster liksom” och slutar med ”icke beslutade kärnkraftaggregat” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Som motionärerna påpekar är departementschefens uttalande att de nu aktuella åtagandena inte binder statsmakternas ställningstagande tili frågor om fortsatt utbyggnad av kärnkraft formellt riktigt men i praktiken föga betryggande. Det är svårfrånkomligt att varje ytterligare satsning på kärnkraft kan komma att åberopas som prejudicerande när nya utbyggnadsförslag förs fram. Ett konsekvent fullföljande av riksdagens beslut våren 1973 kräver således att förslaget om ekonomisk garanti för att möjliggöra upphandling av kärnbränsle avslås. Ett sådant avslagsbeslut kan också ses som en välmotiverad reaktion mot de strävanden från Förenta staternas sida att bevara en hotad monopolställning som kommer till uttryck i de nya villkoren för beställning av anrikningstjänster. Denna omständighet borde göra avslagsyrkandet naturligt också för kärnkraftens anhängare, vilka för övrigt torde finna att ett avslagsbeslut nu endast marginellt kan påverka möjligheterna att tillgodose ett av dem beräknat framtida behov av kärnbränsle. dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2178 punkterna 1 och 2 avslår Kungl. Maj:ts förslag om statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med

NU 1973: 71

upphandlingar av kärnbränsle och som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att upphandling av bränsle för ännu icke beslutade kämkraftaggregat icke bör ske,

2. av fru Hambraeus (c), som anser

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta ställning för ytterligare kämbränsleupphandling upp till ett belopp av 300 milj. kr. innan riksdagen har avgjort frågan om kärnkraftens framtid i vårt land. Det finns inte anledning att tro att inte anrikningstjänster skulle erbjudas i framtiden om det fortfarande finns efterfrågan på bränsle till kärnkraftverk. Detta förefaller emellertid alltmer osannolikt. Departementschefen understryker vikten av att vi bibehåller vår handlingsfrihet beträffande utbyggnad av kärnkraft. Den verkliga handlingsfriheten har vi emellertid bara när vi utvecklar metoder för en alternativ energiförsörjning. Ju mer pengar vi binder till kärnkraften, desto svårare blir det att välja andra alternativ.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2178 punkterna 1 och 2 avslår Kungl. Maj:ts förslag om statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingar av kärnbränsle och som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att upphandling av bränsle för ännu icke beslutade kämkraftaggregat icke bör ske,

vid punkten 6 (Förvärv av aktier i AB Eiser)

3. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att utskottets yttrande och hemställan under denna punkt (s. 7—9) bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag under (= utskottet) ute blivet

statligt delägarskap.

Utskottet finner motionärernas kritik mot det föreslagna förvärvet av aktier i AB Eiser välgrundad såväl principiellt som med hänsyn till de praktiska konsekvenserna. Den principiella kritiken, som haft motsvarigheter i många tidigare sammanhang, gäller ett överdrivet inslag av selektiva åtgärder i näringspolitiken. Kritiken i övrigt gäller förslagets ekonomiska innebörd. För att få till stånd etablering av vissa nya produktionsenheter inom en problemfylld bransch skall staten enligt förslaget inte bara tillhandahålla ett generöst tilltaget regionalpolitisk! stöd — något som kan accepteras — utan dessutom göra ett betydande aktieförvärv som måste anses vara en för staten dålig men för motparten mycket fördelaktig affär. Utskottet är av här angivna skäl inte

NU 1973: 71

berett att tillstyrka förslaget. Eftersom utskottet emellertid finner dess sysselsättningspolitiska syfte lovvärt tillstyrker utskottet motionärernas förslag om andra åtgärder i detta syfte till ett belopp som motsvarar kostnaderna för det avsedda aktieförvärvet men som redan under våren 1974 blir tillgängligt för sitt ändamål. Åtgärderna kan möjliggöras genom ytterligare anslag — anvisade på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 — av 25 milj. kr. till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa, 10 milj. kr. till Statens hantverks- och industrilånefond och 10 milj. kr. till Medelstillskott till Norrlandsfonden. Hantverksoch industrilånefondens ökade resurser förutsätts bli utnyttjade i Norrland. I likhet med motionärerna räknar utskottet med att AB Eiser, fastän ett direkt statligt engagemang i företaget uteblir, kan vara berett att — om marknadsbedömning och kostnadsberäkningar ger positivt resultat — fullfölja sina utbyggnadsplaner med hjälp av de medel, ca 44 milj. kr., som arbetsmarknadsstyrelsen avsetts ställa till förfogande. Kungl. Maj:t bör uppta förhandlingar härom med Eiser.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2181

1. avslår Kungl. Maj:ts förslag rörande förvärv av aktier i AB Eiser,

2. hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs riksdagen om anslag på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa, till Statens hantverks- och industrilånefond samt till Medelstilldelning till Norrlandsfonden i enlighet med vad utskottet anfört,

3. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om förhandlingar med AB Eiser om fullföljande av dess utbyggnadsplaner.

vid punkten 7 (Finansiering av Svenska industrietablerings AB)

4. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att utskottets yttrande och hemställan under denna punkt (s. 10 f.) bort ha följande lydelse:

Svenska industrietablerings AB (=utskottet) varje

särskilt fall.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det krav på avkastning från Statsföretag AB till ägaren/staten som riksdagen har uttalat sig för inte bör rubbas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet ställer sig inte avvisande till att Svetab även fortsättningsvis får kapitaltillskott men anser att frågan härom såsom motionärerna anför bör avgöras av riksdagen i varje enskilt fall.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 2180 avslår Kungl.

NU 1973: 71

14 Maj:ts förslag rörande finansiering av Svenska industrietablering AB:s verksamhet.

Särskilda yttranden

vid punkten 3 (Statlig säkerhet för Svensk kärnbränsleförsörjning AB)

1. av fru Hambraeus (c) om utbyggnadsbeslut för kärnkraftreaktorer:

Chefen för industridepartementet erinrar i propositionen (s. 60) om

riksdagens ställningstagande i maj 1973 (NU 1973: 49) till frågan om det långsiktiga utbyggnadsprogrammet för kärnkraften, innebärande bl. a. att inga beslut om att bygga ut kärnkraften ytterligare bör fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag har förelagts riksdagen.

Enligt min mening föreligger inga utbyggnadsbeslut för fem av de reaktorer för vilka man nu planerar att säkra tillgång till anrikningstjänster. Dessa fem är dels de tre som departementschefen nämner, dels Oskarshamn 3 och Forsmark 2.

Vid tidpunkten för riksdagens beslut hade tillstånd lämnats enligt 2 § atomenergilagen för elva reaktorer. Den första, Ågesta, planeras att tas ur bruk inom kort. Den andra, Marviken, har aldrig tagits i drift. Till en reaktor, Ringhals 4, har i år beviljats 37 milj. kr. som ett första anslag. De reaktorer som inte omfattas av riksdagens förbud är denna och de övriga åtta som hade tillstånd enligt 2 § atomenergilagen, dvs. nio reaktorer, nämligen Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1, 2, 3 och 4, Barsebäck 1 och 2 samt Forsmark 1. Däremot finns inga beslut av riksdagen eller av regeringen enligt 2 § atomenergilagen beträffande Oskarshamn 3 och Forsmark 2.

2. av herrar Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c) om forskning och utvecklingsarbete rörande energibesparande åtgärder:

Det står klart att vidgade, mera målmedvetna insatser måste göras för att finna och utveckla metoder för energibesparing och alternativ energiförsörjning. Resurserna för forskning och utvecklingsarbete på detta område är otillräckliga. Vid ärendets behandling inom utskottet har vi strävat efter att få till stånd ett initiativ från utskottets sida som skulle göra det möjligt för riksdagen att redan nu besluta om ytterligare resurser för detta ändamål.

Vi har utgått från att det främst hos styrelsen för teknisk utveckling (STU) men också inom andra institutioner finns färdiga planer för angelägna projekt som faller inom den här angivna ramen. STU:s önskemål om ökade anslag för innevarande budgetår tillgodosågs endast i be -

NU 1973: 71

gränsad mån, och detta har gått ut över bl. a. behovsområdet energiteknik och andra behovsområden som innefattar åtgärder för energibesparing. Bland betydelsefulla projekt som är värda stöd vill vi nämna utredningar och analyser för klarläggande av energiåtgång i olika produktionsprocesser, i syfte att få underlag för energibesparing och utveckling av teknik för mindre energikrävande processer, utredningar rörande möjligheter att spara energi vid uppvärmning inom bostads- och industrisektorerna, utredningar och utvecklingsarbete rörande energikällor såsom solenergi, vindkraft och bränsle ur sopor och avfall, utveckling av mät- och styrutrustning i energibesparande syfte för bl. a. industriella processer samt projektinsatser för att åstadkomma energibesparing inom särskilt energikrävande industrigrenar.

Vi har yrkat på att utskottet skulle föreslå riksdagen att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa 10 milj. kr. till bidrag till forskning och utvecklingsarbete rörande energibesparande åtgärder. För detta yrkande har vi emellertid inte kunnat uppnå majoritet inom utskottet. Det är nu angeläget att frågan aktualiseras på ett tidigt stadium vid 1974 års riksdag, och det är vår förhoppning att detta sker genom ett förslag i ämnet av Kungl. Maj:t.

Mot bakgrund av vad här sagts är det uppenbart att vi inte står bakom den motivering för att initiativet uteblivit som utskottsmajoriteten anger.

vid punkten 6 (Förvärv av aktier i AB Eiser)

3. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisterna vill med hänsyn till den akuta arbetslöshetssituationen och skogslänens allmänna läge inte aktivt motsätta sig det avtal som träffats mellan staten och Eiser Invest AB, ehuru avtalet innehåller diskutabla moment. Mot hela det sätt att bedriva sysselsättningspolitik som projektet är ett exempel på finns emellertid åtskillig kritik att rikta.

För det första är projektet inte en del av något medvetet, långsiktigt program för sysselsättning och regionpolitik i skogslänen. Det finns ingen samlad kalkyl eller plan bakom projektet. Det har alltför mycket karaktär av isolerad improvisation. Emellertid är ett program nödvändigt för att på sikt bryta den ekonomiska tillbakagången i skogslänen. Ett sådant planmässigt grepp behövs redan för att säkra det av riksdagen uppställda målet: oförändrad totalbefolkning i skogslänen till 1980.

För det andra kan betänkligheter anföras även mot projektet som sådant. Det innebär otvivelaktigt risker att i ekonomiskt svaga regioner injicera tillskott av industribranscher med allmänt svaga utvecklingsförutsättningar. Under de närmaste decennierna kommer skogslänen att drabbas av den tyngdpunktsförskjutning till södra Sverige som förutsätts äga rum — och som uppmuntras av staten — inom skogsindustrin. Inför

NU 1973: 71

man samtidigt i skogslänen fler textil- och konfektionsindustrier, kan givetvis följden bli att dessa industrier också hamnar i svårigheter, samtidigt med att skogsindustrin förskjuts från sina klassiska lokaliseringsområden. Skogslänen kan då drabbas i dubbel måtto. Dagens sysselsättningspolitik borde i stället inriktas på industrier som icke har samma framtidsrisker som textilbranschen.

Betänkligheter kan också resas från regional struktursynpunkt. Tendensen att låglöneindustrier flyttas ut till klassiska låglöneregioner är ägnad att förstärka dessa regioners karaktär av låglöneområden. Det betyder en vidgning av löneklyftorna mellan olika delar av landet. Hade etableringar av detta slag ingått i ett större allmänt expansionsprogram, skulle den negativa effekten ha eliminerats. Som projektet nu läggs upp, blir det fråga om ett utnyttjande av befolkningens pressade läge till arbetsköparnas och kapitalets fördel. Man förstärker ett mönster som innebär att låglöneindustri- och rutinproduktion flyttas ut i glesbygder och skogslän. Både regionalpolitisk! och lönepolitiskt ger detta för folkflertalet ogynnsamma effekter på sikt.

Samma slag av invändningar kan riktas mot sättet att utnyttja de kvinnliga lönarbetarna. Samtidigt som investeringen i en viss mening ”frigör” ett antal kvinnor ekonomiskt, utnyttjar den dem i dubbel måtto. Dels drabbas de av att industrin profiterar på regionens allmänna låglöneposition, dels förstärks denna effekt av att kvinnosysselsättningen ligger speciellt lågt i dessa regioner och därför försämrar förhandlingsläget. Industrin utnyttjar alla de för lönarbetarna ogynnsamma förutsättningarna. Detta är ägnat att befästa diskrimineringen av kvinnorna. Enligt vår mening borde staten genom en planmässig expansionspolitik, innefattande statliga industrietableringar, i grund förändra skogslänens långsiktiga läge — inte engagera sig i partnerföretag med privatkapitalet, ägnade att förstärka de regionala strukturskillnaderna och skärpa utnyttjandet av de lönarbetande.

vid punkten 7 (Finansiering av Svenska industrietablerings AB)

4. av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c):

I princip bör enligt vår mening statens kompensation till Statsföretag AB och dess dotterbolag för icke lönsam verksamhet som bedrivs av samhällsekonomiska skäl fastställas med utnyttjande av det offertsystern som statsmakterna vid Statsföretags tillkomst räknade med och som departementschefen erinrar om i propositionen. Med hänsyn till att Svetab — som är ett viktigt instrument för att skapa sysselsättning främst inom stödområdet — måste ha möjlighet att göra snabba insatser och till att de engagemang det därvid rör sig om ofta är relativt begränsade, har vi i detta speciella fall kunnat godta den principiellt sett mindre tillfredsställande ordning som föreslås i propositionen.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 >73 7300S7

i-::' ■ r-:-v

— '• - ' . > .

• ' v >' ■■ ' ■ ;-.v, / 'i '| ’ "i * -k/' \,

■ : I 1 I ' ■' . . . . '■ .

' •' ''Sj

tilt p-i - vaSs-'*•• va