Socialutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Socialutskottets betänkande nr 5 år 1973

SoU 1973: 5

Nr 5

Socialutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner, dels propositionen 1973: 29 med förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag, m. m., jämte motioner.

I propositionen 1973: 1 bilaga 7 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att besluta om anslag m. m. för budgetåret 1973/74 inom socialdepartementets verksamhetsområde.

I betänkandet behandlas under punkterna 1—57 Kungl. Maj:ts förslag i nämnda bilaga utom förslagen under B. Allmän försäkring m m., vilka förslag behandlats av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1973: 7.

I propositionen 1973: 29 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet) dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

3. lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott,

dels föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordad ändring i grunderna för bostadstillägg att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974.

Lagförslagen fogas vid betänkandet som bilaga.

Lagförslagen under 1 och 2 behandlas under punkten 5 Allmänna barnbidrag. Lagförslaget under 3 behandlas under punkten 8 Ersättning för bidragsförskott. Förslaget om ändring i grunderna för bostadstillägg behandlas under punkten 7 Bostadstillägg m. m.

I ärendet redovisas väckta motioner vid de punkter under vilka motionsyrkandena behandlas.

Socialdepartementet m. m.

1. Socialdepartementet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen 1973:1 bilaga 7 under punkten A 1 (s. 21—22) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 7 808 000 kr.

1 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU1973: 5

->

2. Kommittéer m. m. Kungl. Maj:t har under punkten A 2 (s. 22) föreslagit riksdagen att till Kommittéer m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 10 800 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj.ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla att i den nya socialkatalogen införes information om narkotikan i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Socialdepartementet gav våren 1970 ut en social informationsbroschyr, den s. k. socialkatalogen, som distribuerades till samtliga hushåll i landet. I statsverkspropositionen framhålls att viktiga förändringar sedan dess genomförts på det sociala området och att därför en ny upplaga av socialkatalogen bör utarbetas och distribueras till alla hushåll. Under förevarande anslag beräknas medel för ändamålet.

I motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. anförs bl. a. att ett sätt att sprida information om narkotika, dess symtom och verkningar kunde vara att i socialkatalogen sätta in ett par sidor där man förklarar hur man kan upptäcka att ett barn börjat använda narkotika och vart man kan vända sig för att få hjälp i en sådan situation. Motionärerna yrkar att i enlighet härmed riksdagen skall anhålla att i den nya upplagan av socialkatalogen information om narkotika införs.

En information av den karaktär som föreslås i motionen måste uppenbarligen vara förhållandevis utförlig för att få någon effekt. Att införa information i socialkatalogen skulle därför bryta ramen för denna. Katalogen är nämligen alfabetiskt uppställd och innehåller på ett begränsat sidantal ett stort antal uppslagsord. Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda motionsyrkandet. Utskottet — som anser det betydelsefullt att alla möjligheter tillvaratas att få en omfattande spridning av information till bl. a. föräldrar om fakta som kan vara av betydelse i kampen mot narkotikamissbruket — förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t beaktar möjligheterna att genom exempelvis en bifogad folder eller på annat liknande sätt ge föräldrar och andra narkotikainformation i samband med distributionen av den nya socialkatalogen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 10 800 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande viss narkotikainformation avslår motionen 1973: 1175, såvitt här är i fråga.

SoU 1973: 5

3. Försöksverksamhet m. m. Kungl. Maj:t har under punkten A 3 (s. 22—23) föreslagit riksdagen att till Försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 428 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts angående sociala distriktscentraler och samhällsarbete.

Utskottet

Från förevarande anslag utgår bidrag till undersökningar, utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom socialdepartementets verksamhetsområde. Från anslaget har bidrag hittills beviljats för projekt med anknytning dels till verksamheten inom barnstugor m. m., dels till olika frågor som är aktuella inom socialvården i allmänhet, såsom till försöksverksamhet som syftar till att med befintliga resurser finna lämpliga samarbetsformer inom det sociala området mellan olika myndigheter och organ på det lokala planet. Från anslaget har också anvisats medel för ett planerings- och utvecklingsarbete för en socialcentral i Tierp.

I motionen 1973: 428 av herr Helén m. fl. framhålls angelägenheten av att sociala distriktscentraler kommer till stånd. Vid dessa distriktscentraler skall kunna ges social och juridisk rådgivning samt psykologisk och psykiatrisk hjälp. Vidare skall andlig vård kunna förmedlas. Det framhålls att det är önskvärt att servicecentralerna samordnas med den öppna sjukvården. Motionärerna erinrar om att socialstyrelsens riktlinjer för den öppna sjukvården syftar till att skapa vårdcentra i varje kommunblock och att socialutredningen arbetar med frågan om samordning av socialvårdens olika hjälpverksamheter inom socialcentra. Motionärerna anför att det är i hög grad angeläget att den försöksverksamhet som socialstyrelsen planerar i vissa kommunblock med samordning av social och medicinsk öppen vård i socialcentra snarast kommer i gång och att den försöksverksamhet som redan pågår utvärderas och leder till rekommendationer för landstingens och kommunernas organisation av en integrerad och decentraliserad social service.

I motionen tas även fråga upp om s. k. samhällsarbete, dvs. en uppsökande verksamhet som går ut på att stimulera människor att tillsammans med andra påverka sina egna livsvillkor. Motionärerna framhåller att det är angeläget att samhällsarbetets metoder tas upp i socialvårdens fältarbete och beaktas vid utbildningen av socialarbetare och i socialutredningens arbete. I detta sammanhang framhålls att de frivilliga folkrörelserna bör ha en självklar plats i samhällsarbetet och att deras arbete bör stödjas.

SoU 1973: 5

4 Socialutredningen har i uppdrag att förutom en lagteknisk samordning av de tre sociala vårdlagarna behandla frågor rörande vårdens innehåll och anordningar för att tillgodose vård och hjälpbehov. Bl. a. skall möjligheterna att göra den förebyggande vården effektivare beaktas. Vidare skall vård- och behandlingsmetoder, samordning av åtgärder och samarbete mellan olika samhällsorgan och institutioner granskas. Socialutredningen kommer i år att framlägga ett principbetänkande om den kommunala socialvårdens framtida målsättning och organisation.

För att bl. a. ge underlag för socialutredningens arbete tillsatte socialstyrelsen en utredning om den icke institutionsbundna socialvårdens målsättning och organisation. På grundval av tankegångar som presenterats i en inom ramen för detta utredningsarbete utarbetad rapport Integrerat samhälle har socialstyrelsen i samarbete med kommunerna i Tierps kommunblock, Uppsala läns landsting, universitetet i Uppsala, socialhögskolan i Stockholm samt sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) påbörjat försök med att bygga upp en modell för samordning (integrering) av socialvård, skolans elevvård samt hälsovård och öppen sjukvård. Viss anknytning skall ske bl. a. till arbetsförmedlingens, arbetsvärdens och de allmänna försäkringskassornas verksamhet. I verksamheten skall delta socialarbetare, beteendevetare och medicinsk personal.

En planering för samlokalisering av den sociala och medicinska verksamheten på kommunnivå är för närvarande aktuell i flera landsting. Längst har planerna hunnit i Skaraborgs län, där landstinget år 1968 fastställde ett öppenvårdsprogram som innebär att den öppna sjukvården i länet skall baseras på vårdcentraler i varje kommun. Under år 1972 har vårdcentraler tagits i bruk i Töreboda, Karlsborg och Skara.

Vid läkarstationen i Dalby läkardistrikt bedrivs sedan flera år tillbaka utbildnings- och forskningsverksamhet avseende den öppna vården. I årets statsverksproposition har medel beräknats för en forskningsassistent med uppgift att utreda formerna för en integrering av socialvård och sjukvård vid Dalby stationen.

Svenska landstingsförbundet tillsatte år 1970 en arbetsgrupp med representanter för bl. a. den kommunala socialvården för att utreda dels problem rörande samordningen mellan landstingsanställda kuratorer och primärkommunalt anställda socialassistenter, dels kuratorsorganisationen inom landstingen. Arbetsgruppen har år 1972 framlagt ett betänkande Samordning av sociala insatser inom landsting och kommuner, ”KOS-rapporten”.

Av det anförda framgår att på det område som berörs i motionen pågår ett omfattande utredningsarbete och att även försöksverksamhet organiseras. Mot bakgrund av att socialutredningen i år kommer med ett principbetänkande och då en fortlöpande rapportering kan väntas från

SoU 1973: 5

den försöksverksamhet som organiseras i Tierp bör motionen 1973: 428 i här behandlad del inte föranleda något initiativ av riksdagen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1973/ 74 anvisar ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande sociala distriktscentraler och samhällsarbete avslår motionen 1973: 428, såvitt här är i fråga.

4. Extra utgifter. Kungl. Maj:t har under punkten A 4 (s. 23) föreslagit riksdagen att till Extra utgifter för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 450 000 kr.

Motion

I motionen 1973:1209 av fröken Pehrsson (c) och herr Eriksson i Ulvsbyn (c) hemställs att riksdagen för sin del medger att Kungl. Maj:t ur socialdepartementets anslag för Extra utgifter (bil. 7, A 4) utger anslag även till andra pensionärsorganisationer än Pensionärernas riksorganisation.

Utskottet

Kungl. Maj:t har föreslagit att anslaget för nästa budgetår räknas upp med 150 000 kr. till 450 000 kr. Fördragande statsrådet har räknat med att bidrag från anslaget skall kunna utgå till Pensionärernas riksorganisation.

I motionen 1973:1209 av fröken Pehrsson och herr Eriksson i Ulvsbyn yrkas att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får utge anslag även till andra pensionärsorganisationer än den nämnda.

Utskottet, som inhämtat att Pensionärernas riksorganisation bedriver en mycket omfattande studieverksamhet och att detta utgör ett av skälen till att medel beräknats för bidrag till organisationen, har inte något att erinra mot att denna erhåller statligt stöd. Även andra pensionärsorganisationer bör — i den mån tillgängliga medel ger utrymme därför — kunna komma i fråga för bidrag från anslaget. Eftersom prövningen i detta avseende bör göras av Kungl. Maj:t, avstyrker utskottet motionen 1973:1209.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 450 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande dispositionen av anslaget avslår motionen 1973:1209.

SoU 1973: 5

6 Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m.

5. Allmänna barnbidrag. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:1 bilaga 7 under punkten C 1 (s. 45—48) föreslagit riksdagen att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 2 395 000 000 kr.

I propositionen 1973: 29 har — som anges i inledningen till betänkandet — Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bl. a. antaga vid propositionen fogade förslag till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag samt lag om ändring i bamavårdslagen (1960: 97).

Lagförslagen fogas vid betänkandet som bilaga.

Motioner (väckta vid riksdagens början)

1. I motionen 1973: 77 av herr Börjesson i Falköping (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t snarast anhåller om sådan ändring av gällande bestämmelser att allmänt barnbidrag till föräldrar till barn som vistas på specialskola på grund av syn- och hörselskador skall utgå enligt samma grunder som gäller för föräldrar till friska hemmavarande barn.

2. I motionen 1973: 163 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till en plan för familjepolitikens utbyggnad innehållande bl. a. värdesäkring av barnbidragen och införande av vårdnadsbidrag i enlighet med vad i motionen anförts.

3. I motionen 1973: 1167 av herrar Carlshamre (m) och Wijkman (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag rörande vårdnadsbidrag till barnfamiljer enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

4. I motionen 1973: 1186 av herrar Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen måtte besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen att gälla från och med nästa budgetår.

Utskottet

I propositionen 1973: 29 läggs bl. a. fram förslag till ändringar i reglerna om allmänna barnbidrag i överensstämmelse med vad som förutskickats i statsverkspropositionen. Ändringarna innebär att administrationen av de allmänna barnbidragen förs över från kommunerna till de allmänna försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket blir tillsynsmyndighet i stället för socialstyrelsen. Vidare föreslås sådan ändring i lagen om allmänna barnbidrag att det blir möjligt att genom konvention ändra bestämmelserna om rätt till barnbidrag för utländska medborgare. Härigenom möjliggörs en svensk anslutning till förslag av nordiska socialförsäkringsutskottet om sådan ändring i bambidragsbestämmelsema i den nordiska konventionen om social trygghet att

SoU 1973: 5

barnbidrag vid flyttning mellan de nordiska länderna skall utgå från ankomsten till det nya vistelselandet. Ändringen av administrationen innebär bl. a. att barnbidrag kommer att utgå utan särskild ansökan. I propositionen redovisas att utbetalningsreglerna kommer att ändras så att barnbidragsanvisningarna kan lösas in på posten samma dag som de delas ut.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del och tillstyrker att riksdagen antager de vid propositionen fogade förslagen till lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag samt lag om ändring i bamavårdslagen (1960: 97).

I motionen 1973: 77 av herr Börjesson i Falköping och fröken Andersson i Stockholm hemställs att riksdagen snarast skall anhålla om sådan ändring av gällande bestämmelser att allmänt barnbidrag till föräldrar till barn som vistas på specialskola skall utgå enligt samma grunder som gäller för föräldrar till friska hemmavarande barn.

Enligt barnbidragslagen utgår inte barnbidraget för kvartal vid vars ingång kostnaderna för ett barns vård på anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestrids av statsmedel. Från denna regel gäller det undantaget, att bidrag utbetalas för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola. Socialstyrelsen har år 1967 utfärdat råd och anvisningar rörande allmänna barnbidrag. Enligt dessa råd och anvisningar skall för tid då barn på grund av permission eller annan tillfällig orsak är borta från anstalt av angivet slag barnbidrag ej utgå. I den mån barnet däremot under längre ferier vistas exempelvis i föräldrahemmet, skall barnbidrag utgå i vanlig ordning. Med ferier avses dock inte jul- eller påskferier utan mera långvariga ferier, t. ex. under sommarmånaderna.

Utskottet har inhämtat att det under senare år blivit möjligt för eleverna vid specialskolorna att i större utsträckning än tidigare besöka sina hem. Vid vissa skolor reser eleverna hem varje vecka medan vid andra skolor, där eleverna har mycket långt till sina hemorter, förlängda ferier har införts. Det är uppenbart att den förändring som sålunda skett måste påverka bedömningen av rätten till barnbidrag för eleverna. Enligt utskottets mening framstår det som motiverat att för elev vid specialskola i allmänhet utgår barnbidrag inte bara för det tredje kvartalet utan även för det första kvartalet, vid vars ingång eleven normalt vistas i sitt hem under pågående julferier. Det ankommer emellertid inte på riksdagen att ge anvisningar för tillämpningen av den aktuella bestämmelsen i barnbidragslagen. Utskottet är inte heller berett att förorda en lagändring i enlighet med motionärernas förslag Genom det förslag till ändring av barnbidragslagen, som utskottet ovan tillstyrkt, blir riksförsäkringsverket fr. o. m. den 1 januari 1974 tillsynsmyndighet och besvärsinstans i fråga om ärenden angående allmänt barnbidrag. Därigenom aktualiseras frågan om tillämpningen av bl. a. den här aktuella bestämmelsen i bambidragslagen. Mot nu angivna

SoU 1973: 5

bakgrund anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte är påkallad. Utskottet vill tillägga att, därest en ändring beträffande tillämpningen av bambidragslagen skulle komma till stånd i det här aktuella avseendet, detta aktualiserar frågan om storleken av de klädanslag som nu utgår för eleverna vid specialskolorna och som anvisas som delpost under åttonde huvudtitelns anslag Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader. Denna fråga får prövas i sedvanlig ordning.

I flera motioner tas upp frågor som hänger samman med familjepolitiska kommitténs arbete. I motionen 1973: 163 av herrar Fälldin och Helén yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag till en plan för familjepolitikens utbyggnad, innehållande bl. a. värdesäkring av barnbidragen och införande av vårdnadsbidrag. Sådant bidrag bör utgå för barn upp till tre års ålder. Motionärerna framhåller att vårdnadsbidraget bör vara så utformat att det ger ökade valmöjligheter mellan yrkesarbete utanför hemmet och bamavårdande insatser i hemmet. I motionen 1973: 1167 av herrar Carlshamre och Wijkman begärs utredning om vårdnadsbidrag till barnfamiljer. Även i denna motion framhålls att föräldrarna själva bör få avgöra om de skall vårda barnen i hemmet eller om de skall förvärvsarbeta och anlita hjälp för barntillsynen. Motionärerna menar att vårdnadsbidraget bör vara så stort, att det någorlunda motsvarar den subventionering som det innebär att ett barn vistas på daghem. I motionen 1973: 1186 av herr Hermansson m. fl. yrkas att riksdagen skall besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen från och med nästa budgetår.

Familjepolitiska kommittén, som framlade sitt slutbetänkande förra sommaren, har haft i uppdrag att göra en översyn av hela det direkta ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Kommittén har lagt fram ett omfattande program för utbyggnad av familjestödet. Bland kommitténs förslag märks att moderskapsförsäkringen föreslås ändrad till en föräldraförsäkring med viss garantinivå. Föräldraförsäkringen föreslås även innefatta rätt till sjukpenning visst antal dagar för förälder som stannar hemma för att ta hand om sjukt barn samt ett förstärkt och beskattat vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn. Barnpensionerna från folkpensioneringen föreslås höjda. Åldersgränsen föreslås höjd från 16 år till 18 år. I det av kommittén redovisade utbyggnadsprogrammet ingår också en höjning av de inkomstprövade statliga bostadstilläggen från 75 kr. till 100 kr. per barn och månad liksom en höjning av åldersgränsen för bostadstilläggen till 18 år. Vidare föreslår kommittén ändrade inkomstprövningsregler för bostadstillägg samt enhetliga daghemsavgifter. Kommittén understryker också angelägenheten av en fortsatt snabb utbyggnad av barnstugeverksamheten. Genom en särskild arbetsgrupp har kommittén redovisat den närmare utform -

SoU 1973: 5

ningen av en utvidgning av de hyresanknutna bostadstilläggen till att även omfatta låginkomsttagare utan barn.

Som ovan redovisats innefattar familjepolitiska kommitténs förslag ett omfattande program för utbyggnad av familjestödet. Flera av förslagen har redan förelagts riksdagen, nämligen dels genom statsverkspropositionen, dels genom propositionen 1973: 47 angående förbättrade familj eförmåner inom den allmänna försäkringen m. m. I vissa avseenden har ett kompletterande utredningsarbete igångsatts. Enligt utskottets mening bör de förslag som sålunda framlagts av kommittén och som är avsedda att genomföras under en period av tre år bilda utgångspunkt för de fortsatta övervägandena på det familjepolitiska området. I sammanhanget bör också nämnas att bamstugeutredningens betänkande om förskolan övervägs inom Kungl. Maj:ts kansli och att förslag kommer att föreläggas årets riksdag. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 163.

Familjepolitiska kommittén har övervägt frågan om införande av ett vårdnadsbidrag. Kommittén har emellertid kommit till slutsatsen att något sådant bidrag inte bör införas (SOU 1972: 34, s. 238). Kommittén har i stället funnit att det stöd bör förstärkas som är större ju mindre familjeinkomsten är. Härigenom kan stödet förbehållas de barnfamiljer som har ett mera framträdande behov därav, även där orsaken är att ena föräldern avstår från en förvärvsinkomst för att ta hand om småbarn. På denna väg kan också familjer med barn i tonåren få ett behövligt tillskott till familjeinkomsten. Utskottet ansluter sig till kommitténs ställningstagande. Med hänsyn härtill avstyrks motionen 1973: 1167.

Frågan om värdesäkring av familjestödet diskuteras utförligt av familjepolitiska kommittén. Kommittén kan inte förorda en indexreglering av de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre en sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén anför som stöd för sitt ställningstagande följande.

Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle barnstödet värdesäkras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få en del — i många fall den mindre delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta sätt. Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Under hänvisning till de synpunkter som sålunda anförts av familjepolitiska kommittén avstyrker utskottet motionen 1973: 1186 om indexreglering av de allmänna barnbidragen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen avslår motionen 1973: 1186,

SoU 1973: 5

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 2 395 000 000 kr.,

3. att riksdagen antager följande vid propositionen 1973: 29 fogade lagförslag, nämligen

a) lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

b) lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),

4. att riksdagen beträffande allmänt barnbidrag för elev i specialskola avslår motionen 1973: 77,

5. att riksdagen beträffande en plan för familj epolitikens utbyggnad avslår motionen 1973: 163,

6. att riksdagen beträffande vårdnadsbidrag till barnfamiljer avslår motionen 1973: 1167.

6. Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten C 2 (s. 48— 49) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 7 800 000 kr.

7. Bostadstillägg ni. m. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:1 bilaga 7 under punkten C 3 (s. 49—59) föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för bostadstillägg att gälla fr. o. m. den 1 januari 1974 samt till Bostadstillägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 965 000 000 kr.

I propositionen 1973: 29 har — som anges i inledningen till betänkandet — Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att — utöver vad som föreslås i propositionen 1973: 1 — godkänna i statsrådsprotokollet förordad ändring i grunderna för bostadstillägg att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974.

Motioner

A. Väckta vid riksdagens början

1. I motionen 1973: 285 av herr Claeson m. fl. (vpk) hemställs

att riksdagen avslår förslaget om att det statskommunala bostadstillägget utbetalas till hyresvärden, samt

att riksdagen uttalar sig för en omläggning av det individuella bostadsstödet till att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande av förslag härom.

2. I motionen 1973: 430 av herrar Henmark (fp) och Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning samt förslag till bestämmelser för bostadstillägg för folkpen -

SoU 1973: 5

sionärer och låginkomsttagare med beaktande av i motionen anförda synpunkter.

3. I motionen 1973: 432 av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen måtte besluta

a) att frågan om utbetalningen av bostadstilläggen görs till föremål för ny utredning,

b) att i avvaktan på utredning, de statskommunala bostadstilläggen utbetalas direkt till familjerna,

c) att förmedlingsorganet i samråd med socialnämnd och länsbostadsnämnd i fall av utebliven hyresinbetalning kan förordna om annan betalningsmottagare av statskommunala bostadstillägg,

d) att de statliga bostadstilläggen från den 1 januari 1974 benämns barntillägg.

4. I motionen 1973: 659 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen

a) med avslag på proposition 1973: 1 i motsvarande del beslutar att statskommunala bostadstillägg till barnfamiljer även framdeles utbetalas till de bidragsberättigade familjerna, dock att utbetalning till hyresvärden skall kunna ske i de fall hyresbetalningar uteblivit två månader eller mer,

b) avslår förslagen i propositionen 1973: 1 rörande

1. statskommunala bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn,

2. ändrad nedre hyresgräns för statskommunala bostadstillägg för

ensamstående med barn,

c) till Bostadstillägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 915 000 000 kr.

5. I motionen 1973: 667 av fru Swartz (fp) och herr Jonsson i Alingsås (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om åtgärder för att underlätta anskaffandet av kostnads- och arbetsbesparande hemutrustning i enlighet med vad som framgår av motionen.

6. I motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs att riksdagen

a) hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning syftande till att minska de marginaleffekter som uppstår genom lägre bostadstillägg och ökad skatt i samband med ökad inkomst,

b) hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser att vid inkomstprövning för bostadstillägg till den fastställda beskattningsbara inkomsten endast skall läggas 10 procent av den behållna förmögenheten som överstiger 50 000 kr.,

c) beslutar

1. att inkomstprövningen för bostadstillägg skall bygga på uppgifterna i självdeklarationen,

2. om ansökningsförfarande och bidragsår i enlighet med vad i motionen anförts,

SoU 1973: 5

d) beslutar om sådan utformning av bidragen till låginkomsttagare utan barn att stödet tillkommer dem som har det största behovet i enlighet med vad i motionen anförts,

e) beslutar om utbetalning av bostadstillägg till familjer i enlighet med vad i motionen anförts.

7. I motionen 1973: 1184 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag om åtgärder för att minska den samlade marginaleffekten vid inkomstökning,

a) dels i form av sänkning av avtrappningsprocenten för bostadstillägg, både för barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, att genomföras fr. o. m. den 1 januari 1974,

b) dels i form av enhetliga — icke inkomstgraderade — avgifter för barntillsyn, med kompensation till kommunerna för inkomstbortfall.

8. I motionen 1973: 1188 av herr Hyltander (fp) hemställs att riksdagen måtte besluta att uppdraga åt Kungl. Maj:t att i nästkommande statsbudgetförslag komma med förslag till ett enhetligt statligt bostadstillägg för folkpensionärer i linje med vad som anförts i motionen.

9. I motionen 1973: 1193 av herr Lindkvist (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en översyn av de skilda bestämmelser, i vad avser hemmvarande, icke förvärvsarbetande barn, som ligger till grund för prövning av kommunalt bostadstillägg, i syfte att undvika bidragsreduceringar vid oförändrade reella inkomster enligt vad i motionen anförts.

10. I motionen 1973: 1194 av herr Lindkvist (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att reglerna för inkomstprövning och beräkning av bostadskostnad vid beviljande av bostadstillägg snarast bör omprövas och att förslag om regler som bättre anknyter till bidragsbehovet därefter bör föreläggas riksdagen.

11. I motionen 1973: 1203 av herr Mundebo m. fl. (fp) hemställs att riksdagen beslutar att bostadstillägget — såväl den statliga som den statskommunala delen — normalt skall utbetalas till den sökande.

12. I motionen 1973: 1219 av fru Sundberg (m) och herr Wijkman (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj-.t anhåller om att hyresbidraget till studerande bosatta i studentbostäder måtte utformas så att bidrag utgår med 40 % av den del av hyran som överstiger 250 kr. i månaden.

B. Väckta i anledning av propositionen 1973:29

13. I motionen 1973: 1590 av herr Andersson i Knäred m. fl. (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973: 29 godkänner den i motionen förordade ändringen i grunderna för bostadstillägg.

14. I motionen 1973: 1594 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs

SoU 1973: 5

att riksdagen avslår propositionen 1973: 29 såvitt avser ändring av grunderna för bostadstillägg för barnfamiljer.

15. I motionen 1973: 1595 av herrar Lindkvist (s) och Östrand (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådana anvisningar till de föreslagna nya bestämmelserna om inkomstprövningsreglerna för bostadstillägg att skälig hänsyn kan tas till personer i låg- och medelinkomstskikten i enlighet med vad i motionen anförts.

16. I motionen 1973:1596 av herr Mundebo m. fl. (fp) hemställs att riksdagen i anledning av propositionen 1973: 29 beslutar i enlighet med den i motionen föreslagna ändringen av inkomstprövningsreglerna för bostadstillägg att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974.

Utskottet

Från anslaget bekostas statliga bostadstillägg för barnfamiljer och statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer. Bostadstillläggen, som är inkomstprövade, syftar till att ge barnfamiljer med låga inkomster och familjer med flera barn ett förbättrat ekonomiskt stöd. De statsbidragsberättigande kommunala bostadstilläggen är anknutna till bostadskostnaderna.

Familjepolitiska kommittén har i sitt slutbetänkande, såvitt avser bostadstilläggen, redovisat en översyn av inkomstprövningsreglerna, föreslagit viss ändring i utbetalningsreglerna samt — genom en särskild arbetsgrupp — redovisat förslag till hur en utvidgning av bostadstillläggen till att även omfatta låginkomsttagare utan barn kan genomföras.

Såväl i statsverkspropositionen som i propositionen 1973: 29 föreslås vissa ändringar i inkomstprövningsreglerna. I statsverkspropositionen föreslås vidare ändringar i utbetalningsbestämmelserna samt utvidgning av bostadstilläggen till att även omfatta låginkomsttagare utan barn.

Inkomstprövningsreglerna. Rätten till bostadstillägg prövas f. n. efter den taxerade inkomsten. Familjepolitiska kommittén föreslår att den s. k. sammanräknade inkomsten — sådan den framgår av inkomstuppgiftema i självdeklarationen — skall ligga till grund för den bidragsgrundande inkomsten. Bidragsrätten skall kunna omprövas om inkomstökningen vid taxeringen avviker från självdeklarationen med mer än 1 000 kr. Syftet med kommitténs förslag är att rätten till bostadstillägg skall bedömas efter en så aktuell inkomst som möjligt och att det inkomstbegrepp som används vid bidragsprövningen skall ge ett så långt möjligt rättvisande uttryck för familjens behov av stöd.

Föredragande statsrådet anför i statsverkspropositionen att det med hänsyn till vad vissa remissinstanser anfört är nödvändigt att närmare undersöka andra möjligheter än de av kommittén anvisade för att nå det

SoU 1973: 5

av denna angivna syftet. Även den framtida utformningen av administrationen av bostadstillägget bör undersökas.

I propositionen 1973: 29 upplyses att den sålunda aviserade utredningen tillsatts och börjat sitt arbete. Utredningen bör i första hand undersöka möjligheten att efter en övergång till beskattad sjukpenning — förslag härom har framlagts i propositionen 1973: 46 — använda den sjukpenninggrundande inkomsten som underlag för inkomstprövningen av bostadstilläggen. Det anges att en omläggning, om det vid närmare utredning befinnes lämpligt, kan genomföras tidigast från bidragsåret 1975.

I statsverkspropositionen förordas att — i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet — bidragsrätten fortsättningsvis liksom för innevarande år bör prövas efter den taxerade inkomsten. Kungl. Maj:t föreslår att inkomstgränsen för oreducerade bostadstillägg för bidragsåret 1974 höjs med 2 000 kr. till 23 000 kr.

I propositionen 1973: 29 anförs att en av fördelarna med att använda den sjukpenninggrundande inkomsten som huvudsakligt inkomstprövningsunderlag är att underskottsavdragen vid taxeringen inte inverkar på rätten till bostadstillägg. Kungl. Maj:t föreslår att redan för bidragsåret 1974 genomförs en begränsning av möjligheterna att utnyttja underskottsavdragen vid ansökan om bostadstillägg. En sådan regel bör genomföras övergångsvis i avvaktan på resultatet av utredningens arbete. Syftet med regeln bör vara, enligt vad föredragande statsrådet anför, att förhindra att stora underskottsavdrag vid taxeringen leder till förmåner när det gäller möjligheterna att få bostadstillägg. Kungl. Maj:ts förslag innebär att regeln utformas så att den taxerade inkomsten vid inkomstprövningen av bostadstillägg skall räknas upp med belopp motsvarande sådant avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen som överstiger 3 000 kr.

Såväl i anledning av statsverkspropositionen som i anledning av propositionen 1973: 29 i här aktuell del har väckts motionsyrkanden.

Det råder inte några delade meningar om att prövningen av rätten till bostadstillägg bör grundas på ett mer aktuellt och rättvisande inkomstunderlag än vad uppgifterna om den taxerade inkomsten utgör. Som påpekas i motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. uppstår normalt en tvåårig eftersläpning innan en förändring av årsinkomsten slår igenom i bostadstilläggets belopp. Familjepolitiska kommitténs förslag om att uppgifterna i självdeklarationen skulle läggas till grund för inkomstberäkningen på området tillgodoser visserligen i princip önskemålen om en aktuell och rättvisande inkomst men med hänsyn till den kritik som ur teknisk synpunkt framställs mot kommitténs lösning framstår det som välbetänkt att ytterligare överväganden görs innan slutlig ställning tas till frågan om på vilket grundmaterial inkomstprövningen skall grundas. Sådana överväganden kommer — med den

SoU 1973: 5

inriktning som angetts ovan — att göras av den nyligen tillsatta utredningen. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionen 1973: 1176, såvitt däri yrkas att riksdagen skall besluta att inkomstprövningen för bostadstillägg skall bygga på uppgifterna i självdeklarationen och att, som följd därav, ansökningsförfarandet och bidragsåret skall ändras.

Utskottet biträder Kungl. Maj ris förslag i statsverkspropositionen om — i avvaktan på den pågående utredningen — en viss höjning av inkomstgränsen för rätt till oreducerat bostadstillägg.

Inkomstprövningsreglerna innehåller — i likhet med vad som är fallet med motsvarande regler för inkomstprövat tillägg enligt studiehjälpsreglementet — en bestämmelse om att den inkomst, som skall läggas till grund för reduktionen av bostadstillägget, skall ökas med 20 % av den behållna förmögenhet som överstiger 50 000 kr. Mot bakgrund av de höjda fastighetstaxeringsvärdena vid 1970 års allmänna fastighetstaxering höjde 1970 års riksdag förmögenhetsgränsen när det gäller bostadstillägg från 30 000 kr. till det nuvarande beloppet, 50 000 kr. Utskottet — som flera gånger tidigare avstyrkt yrkanden om att sänkning av reduktionsfaktorn skall tillämpas beträffande förmögenheter som överstiger 50 000 kr. — är inte berett att frångå sin tidigare ståndpunkt i denna fråga. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen 1973: 1176 om sänkning av nämnda faktor från 20 % till 10 %.

Med hänsyn till det nyligen påbörjade utredningsarbetet påkallar motionen 1973: 1193 av herr Lindkvist — i vilken motion tas upp frågan om konsekvenserna av att det finns olika åldersgränser beträffande det s. k. förvärvsavdraget och beträffande bostadstillägget — inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet redovisar härefter de motioner som väckts i anledning av propositionen 1973:29. I motionen 1973: 1594 av herr Carlshamre m. fl. yrkas att riksdagen avslår propositionen 1973: 29, såvitt avser ändring i grunderna för bostadstillägg. Motionärerna menar att ett genomförande av Kungl. Maj ris förslag skulle drabba familjer med låga eller måttliga inkomster. Den föreslagna regeln skulle däremot — på anförda skäl — inte alls eller i varje fall inte i större utsträckning drabba höginkomsttagare med lyxvillor. I de tre andra motionerna biträder motionärerna förslaget att begränsa underskottsavdraget men riktar kritik mot utformningen av förslaget. I motionen 1973: 1596 av herr Mundebo m. fl. yrkas att underskottsavdraget skall maximeras till 6 000 kr. i stället för, som Kungl. Majri föreslagit, 3 000 kr. I motionen 1973: 1590 av herr Andersson i Knäred m. fl. föreslås att beloppet 3 000 kr. skall ökas med 1 000 kr. för varje barn i familjen utöver två. I motionen 1973: 1595 av herrar Lindkvist och Östrand yrkas under hänvisning till beräkningar om effekterna av förslaget i propositionen att riksdagen hos Kungl. Majri skall begära sådana anvisningar till inkomstpröv -

SoU 1973: 5

ningsreglema att skälig hänsyn kan tas till personer i låg- och medelinkomstskikten.

Reglerna om rätt till underskottsavdrag vid taxeringen får bl. a. den konsekvensen att villaägare, främst i högre inkomstlägen, ofta får betydligt högre bostadstillägg än hyresgäster med samma inkomst och bostadskostnad. Som ovan redovisats har en undersökning satts i gång av möjligheterna att efter en övergång till beskattad sjukpenning använda den sjukpenninggrundande inkomsten som underlag för inkomstprövningen av bostadstilläggen. Härigenom skulle rätten till bostadstillägg komma att bedömas efter en aktuell inkomst utan inverkan av underskottsavdragen vid taxeringen. Detta skulle således innebära att — om man bortser från den tekniska lösningen — samma inkomstprövningsprinciper som föreslagits av familjepolitiska kommittén skulle införas beträffande bostadstilläggen. Efter studium av det siffermaterial som presenterats inom utskottet av vilka effekter rätten till underskottsavdrag får i olika fall har utskottet blivit övertygat om att, som Kungl. Maj:t föreslagit, en begränsning av nämnda rätt vid ansökan om bostadstillägg bör införas redan från bidragsåret 1974. Utskottet avstyrker därför motionen 1973: 1594.

Då det gäller den närmare utformningen av den föreslagna begränsningsregeln har utskottet konstaterat att ett genomförande av förslagen i motionen 1973: 1590 eller motionen 1973: 1596 uppenbarligen skulle medföra att villaägare i många fall även i fortsättningen fick rätt till avsevärt högre bostadstillägg än en person som förhyr bostad och som befinner sig i samma inkomst- och familjesituation och har samma bostadsstandard. Utskottet kan därför inte biträda dessa motionsförslag. Även Kungl. Maj:ts förslag innebär att villaägare i vanliga inkomstlägen i regel skulle få något högre bostadsbidrag än en hyresgäst med motsvarande inkomster. Med beaktande av de svårigheter som skulle kunna uppstå för småhusägare med relativt låga inkomster, som kalkylerat med ett bibehållande av nuvarande regler för bostadstillägg, anser sig emellertid utskottet kunna förorda en mindre jämkning i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar att den taxerade inkomsten vid inkomstprövningen av bostadstillägg skall räknas upp med belopp motsvarande sådant avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen som överstiger 4 000 kr. Genom detta ställningstagande tillgodoses i viss mån dels motionen 1973:1595, dels de båda ovan berörda motionerna 1973: 1590 och 1973: 1596.

Genom Kungl. Maj:ts förslag i propositionen och genom utskottets ställningstagande till detta får en vid riksdagens början väckt motion 1973: 1194 av herr Lindkvist anses besvarad. I motionen behandlas nämligen i huvudsak den problematik som tagits upp i propositionen 1973: 29 i förevarande del.

SoU 1973: 5

17 Utbetalningsreglerna. Beträffande utbetalningen av bostadstilläggen gäller att dessa i princip skall utbetalas till familjen. Beslut om annan betalningsmottagare förutsätter att familjen missköter sin ekonomi. Familjepolitiska kommittén har — bl. a. mot bakgrunden av motioner som överlämnats till kommittén och i vilka framhålls att ekonomiska förluster uppstår för bostadsföretag och kommuner vid uteblivna hyresinbetalningar — noggrant övervägt frågan om utbetalningsreglema. Kommittén har därvid inte funnit några bärande skäl för att ha en allmän regel av innehåll att bostadstillägg skall betalas direkt till fastighetsägaren. Kommittén har föreslagit att det kommunala bostadstillägget skall kunna betalas ut till hyresvärden i de fall familjens hyresbetalningar uteblivit två månader eller mer. Beslutet om ändrad utbetalning bör kunna fattas efter ansökan av hyresvärden och sedan familjen fått yttra sig däröver. Någon ytterligare utredning bör normalt inte krävas. Beslutet om utbetalning till hyresvärden bör gälla tolv månader framåt och bör även avse ev. retroaktiva utbetalningar av kommunalt bostadstillägg under denna tid.

I statsverkspropositionen (bil. 7 s. 55) förordar föredragande statsrådet att huvudregeln skall vara att det statskommunala bostadstillägget — enligt hittillsvarande terminologi det statsbidragsberättigande kommunala bostadstillägget — betalas ut till hyresvärden för avräkning på hyran, varvid både bruttohyran och den nettohyra som skall betalas bör anges på hyresavin. I fråga om det statliga bostadstillägget föreslås inte någon ändring. Som grund för ställningstagandet beträffande det statskommunala bostadstillägget anförs i statsverkspropositionen att en betydande remissopinion förespråkar en mer genomgripande ändring av utbetalningsreglerna än den möjlighet till utbetalning till hyresvärden i vissa undantagsfall som familjepolitiska kommittén föreslagit. Att kraven på utbetalning till hyresvärden av framför allt det hyresanknutna tillägget förs fram i ökad utsträckning får ses mot bakgrunden av att omfattningen av denna bidragsgivning mångdubblats sedan systemet infördes. Denna utveckling, anförs det, har medfört att detta tillägg har en helt annan betydelse för den faktiska hyresnivån än bidragen. Det framhålls också att stödet är knutet till hyrans storlek och att bidraget är direkt avsett att nedbringa höga boendekostnader. Slutligen erinras om att det hyresanknutna tillägget delvis finansieras av kommunerna, vilka också genom allmännyttiga företag förvaltar en betydande del av lägenhetsbeståndet.

I motionen 1973: 285 av herr Claeson m. fl. yrkas avslag på Kungl. Maj:ts förslag att det statskommunala bostadstillägget skall utbetalas till hyresvärden. I flera andra motioner — motionen 1973: 659 av herr Carlshamre m. fl., motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. och motionen 1973: 1203 av herr Mundebo m. fl. — framställs yrkanden av samma innebörd, vilket sker genom att motionärerna

2 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

föreslår att de av familjepolitiska kommittén utarbetade reglerna skall gälla. I motionen 1973: 432 av fru Hörnlund m. fl. yrkas att frågan om utbetalningen av bostadstilläggen skall göras till föremål för ny utredning och att i avvaktan på sådan utredning de statskommunala bostadstilläggen skall utbetalas direkt till familjerna. Motionärerna vill också att förmedlingsorganet i samråd med socialnämnd och länsbostadsnämnd i fall av utebliven hyresinbetalning skall kunna förordna om annan betalningsmottagare än familjen. Detta yrkande ansluter således nära till familjepolitiska kommitténs förslag.

Med hänsyn till bl. a. de noggranna överväganden rörande utbetalningen av bostadstilläggen som gjorts av familjepolitiska kommittén anser utskottet det inte motiverat att uppskjuta ställningstagandet till kommitténs förslag i denna del. Utskottet avstyrker därför motionen 1973: 432 i motsvarande del.

Kommittén har i sitt betänkande redovisat enkäten som visar att bostadsföretagens ekonomiska förluster på grund av bristande hyresinbetalningar utgör endast en mycket liten del av företagens hyresintäkter. På grund härav och med beaktande av den kostnadsökning som måste bli följden av att statliga och statskommunala bostadstillägg för en och samma familj skall utbetalas till olika mottagare kan utskottet inte biträda Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar att även i fortsättningen de statskommunala bostadstilläggen — såväl som de statliga — i princip skall betalas ut till familjen. Enligt utskottets mening kan det emellertid vara motiverat att, som familjepolitiska kommittén föreslagit, vid utebliven hyresbetalning under två månader eller mer beslut om utbetalning till hyresvärden av det statskommunala bostadstillägget skall kunna fattas. Vad utskottet i anledning av motionerna 1973:285, 1973:432, 1973:659, 1973:1176 och 1973:1203 sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn, m. m. Kungl. Maj:t föreslår i statsverkspropositionen också den ändringen i grunderna för bostadstillägg att reglerna om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg ändras fr. o. m. den 1 januari 1974 så att bidragssystemet genom kommunala beslut kan utvidgas till att även omfatta låginkomsttagare utan barn. I enlighet med förslag av den arbetsgrupp inom familjepolitiska kommittén, som utarbetat alternativ till bostadsstöd för nämnda grupp, förordas i propositionen att bostadstillägg skall utgå med 80 % av bostadskostnaden mellan 300 kr. och 550 kr. i månaden för ensamstående utan barn och mellan 400 kr. och 650 kr. i månaden för gifta utan barn. Maximalt bidragsbelopp blir således 200 kr. i månaden. Bidragsbeloppet bör reduceras vid inkomstgränser som är genomgående 5 000 kr. lägre än vad sorn gäller för bostadstillägg för barnfamiljer; reduktionen av bidragsbeloppet

SoU 1973:5

föreslås således börja vid 18 000 kr., eftersom motsvarande belopp för barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari nästa år enligt det tidigare sagda föreslås bli 23 000 kr. Stödsystemet har utformats som ett individstöd, dock att för gifta bidrag bör utgå för makarna gemensamt efter gemensam inkomstprövning. När det gäller fördelningen av hyran mellan boende som delar lägenhet föreslår Kungl. Maj:t att man i första hand utgår från de faktiska förhållandena med möjlighet för den bidragsbeviljande myndigheten att göra en skälighetsbedömning. För att nå bättre överensstämmelse mellan de nya bidragsreglerna och reglerna för bostadstillägg till barnfamiljer bör vidare, såsom arbetsgruppen förordat, den nedre hyresgränsen för ensamstående med barn sänkas med 100 kr., så att bidrag kan börja utgå redan vid en hyra överstigande 300 kr. i månaden. På motsvarande sätt bör den övre hyresgränsen för ensamstående med barn förskjutas nedåt med 100 kr. Maximalt bidrag kommer härigenom — liksom nu — att uppgå till samma belopp för enförälderf amil jer och tvåförälderfamiljer.

I motionen 1973: 659 av herr Carlshamre m. fl. yrkas avslag på förslaget om statskommunala bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn. Motionärerna föreslår också avslag på yrkandet om sänkning av den nedre hyresgränsen för bostadstillägg till ensamstående med barn. Som en följd av de sålunda redovisade yrkandena bör anslaget förås upp med 50 milj. kr. lägre belopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna. Som grund för avslagsyrkandet anför motionärerna att de låginkomsttagare som skulle få bostadsbidrag genom den utvidgning av bidragsbestämmelserna som föreslås av Kungl. Maj:t ingalunda är de mest behövande. Man får nämligen räkna med att endast de som ligger vid eller ovanför den övre inkomstgränsen för oreducerat bidrag skall få bostadstillägg av någon betydelse. Hushåll i ännu lägre inkomstklasser kan inte ens med den hjälp bostadstillägget skulle ge ha råd att efterfråga bostäder med så hög hyra att nämnvärt bostadstillägg skulle kunna utgå. Motionärerna menar också att de föreslagna bidragsreglerna är oklara och lämnar stort utrymme för godtycke och i många fall kräver skälighetsprövning. Äktenskapet diskrimineras också genom reglerna.

I motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. menar motionärerna att Kungl. Maj:ts förslag inte utformats på ett sådant sätt att stödet kommer att gå till de grupper låginkomsttagare utan barn som har det största behovet av bostadsstöd. Motionärerna förordar att reglerna utformas i enlighet med ett alternativ nr 2, som redovisas i familjepolitiska kommitténs slutbetänkande. Enligt detta alternativ skulle stödet utgå med 40 % av hyran mellan 250 kr. och 450 kr. i månaden för ensamstående och mellan 350 kr. och 550 kr. per månad för två samboende. Genom detta alternativ skulle en större krets få bidrag samtidigt som totalkostnaden blev något lägre än vid det alternativ som enligt propositionen föreslås bli genomfört. I motionen 1973: 1219

SoU 1973: 5

av fru Sundberg och herr Wijkman anförs att för de flesta studerande hyreskostnaden ligger mellan 250 och 300 kr. i månaden och att ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag därför skulle innebära att den stora delen studerande inte skulle få del av reformen. Motionärerna vill att hyresbidraget till studerande bosatta i studentbostäder skall utgå med 40 % av den del av hyran som överstiger 250 kr. i månaden. Yrkandet synes således, såvitt avser en viss grupp låginkomsttagare, ha samma innehåll som motionen 1973: 1176 i denna del.

En god bostad är ett av de väsentligaste inslagen i en tillfredsställande livsmiljö. Inte bara bland barnfamiljerna utan även bland andra familjer med låga inkomster finns det behov av hyresstöd. En utvidgning av det individuella bostadsstödet till att omfatta även låginkomsttagare utan barn skulle också göra det möjligt för många i denna grupp att förhyra lägenheter i nyproduktion och därigenom förbättra sin bostadssituation. En effekt av en sådan utveckling skulle också bli att man kunde undvika en alltför ensidig hushållssammansättning i nybyggda bostadsområden. Av nu anförda skäl — som i huvudsak anförs av föredragande statsrådet — biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag att bostadstillägg skall kunna utgå även till låginkomsttagare utan barn. Motionen 1973: 659 avstyrks i motsvarande del.

Då det gäller utformningen av bidragssystemet biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag, som överensstämmer med det förslag som förordats av flertalet remissinstanser och som till sin konstruktion i högre grad ansluter till motsvarande system för barnfamiljer än det alternativ som föreslås i motionen 1973: 1176. Motionen avstyrks således i denna del.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1973: 1219 om att viss grupp med låga inkomster eller utan inkomster skulle beredas särskilda förmåner inom systemet med bostadstillägg till personer utan barn.

För att ytterligare anpassa de båda systemen till varandra bör såväl övre som nedre hyresgränsen för ensamstående med barn förskjutas nedåt med 100 kr. Detta innebär att motionen 1973: 659 avstyrks även i denna del.

Utskottet tillstyrker att — i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag — folkpensionärer inte skall omfattas av de här behandlade bestämmelserna för låginkomsttagare utan barn. Liksom hitintills bör folkpensionärer i fortsättningen erhålla bostadsstöd genom de särskilda lagregler som gäller för kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer. Detta innebär också att utskottet avstyrker motionen 1973: 430 av herrar Henmark och Westberg i Ljusdal och motionen 1973: 1188 av herr Hyltander, i vilka framställs yrkanden som i korthet kan sägas innefatta frågorna om samordning av de båda regelsystemen.

Utskottet biträder även i övrigt Kungl. Maj:ts förslag om ändrade grunder för bostadstillägg i den mån yrkandena inte behandlats ovan.

SoU1973: 5

21 Som en följd av utskottets ställningstagande till förslaget om bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn avstyrker utskottet motionen 1973: 659, såvitt avser medelsanvisningen. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning.

I motionen 1973: 432 yrkas att de statliga bostadstilläggen — med hänsyn till att de är avsedda att utgöra ett allmänt konsumtionsstöd — från och med den 1 januari 1974 skall benämnas barntillägg.

Utskottet anser det inte motiverat att i detta sammanhang ta upp motionsförslaget till närmare överväganden. Yrkandet avstyrks därför.

Vissa utredningsfrågor. I motionen 1973:285 av herr Claeson m. fl. föreslås att riksdagen skall uttala sig för en omläggning av det individuella bostadsstödet till att bli en helt statlig angelägenhet och hos Kungl. Maj:t hemställa om att förslag härom skyndsamt skall utarbetas.

Med hänsyn till kommunalekonomiska utredningens uppdrag påkallar motionen i denna del inte någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således yrkandet.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen 1973: 667 av fru Swartz och herr Jonsson i Alingsås. Motionärerna vill att riksdagen skall begära förslag om åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att anskaffa kostnads- och arbetsbesparande hemutrustning. Med beaktande av det omfattande stödsystem som finns för barnfamiljer och mot bakgrund av att familjepolitiska kommittén för kort tid sedan slutfört ett djupgående utredningsarbete, som haft till syfte att överväga barnfamiljens totala stödbehov, avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1973: 1176 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. och motionen 1973:1184 av herr Helén m. fl. påtalas de olägenheter som marginaleffekterna inom bostadstilläggssystemet för med sig. I sistnämnda motion tas också upp frågan om införande av enhetliga avgifter för barntillsynen, något som också skulle vara ägnat att begränsa marginaleffekterna för barnfamiljerna.

I direktiven för 1972 års skatteutredning har framhållits att utredningen vid sina överväganden om beskattningens marginaleffekter bör beakta även de konsekvenser som blir följden av att inkomstprövade bidrag, i första hand bostadstilläggen, reduceras vid stigande inkomst. Utredningen bör därvid uppmärksamma såväl konstruktionen av statliga bidragssystem som frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av bidragen. Med hänsyn till innehållet i utredningsdirektiven är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen i här aktuella delar inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför yrkandena.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan om införande av en begränsningsregel för utnyttjande

SoU 1973: 5

av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg avslår motionen 1973: 1594,

2. att riksdagen beträffande utformningen av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg — i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 29, dels motionen 1973: 1590, motionen 1973: 1595 och motionen 1973: 1596 — godkänner att i enlighet med vad utskottet anfört underskottsavdraget maximeras till 4 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning av bostadstillägg avslår motionen 1973: 1176 i motsvarande del,

4. att riksdagen beträffande inkomstprövningsreglerna i övrigt samt ansökningsförfarande och bidragsår avslår motionen 1973: 1176 i motsvarande del, motionen 1973: 1193 och motionen 1973: 1194,

5. att riksdagen beträffande fortsatt utredning rörande utbetalningen av bostadstillägg avslår motionen 1973: 432 i motsvarande del,

6. att riksdagen beträffande utbetalningen av statskommunala bostadstillägg — med avslag på Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och i anledning av motionen 1973: 1203, motionen 1973: 285, motionen 1973: 432, motionen 1973: 659 och motionen 1973: 1176, de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande del — ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

7. att riksdagen beträffande frågan om införande av bostadstilllägg till låginkomsttagare utan barn avslår motionen 1973: 659 i motsvarande del,

8. att riksdagen beträffande utformningen av systemet för bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973: 1176 i motsvarande del och motionen 1973: 1219 godkänner vad i statsrådsprotokollet förordas,

9. att riksdagen beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg till ensamstående med barn med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973: 659 i motsvarande del godkänner vad i statsrådsprotokollet förordas,

10. att riksdagen beträffande samordning mellan bostadstillägg för låginkomsttagare utan barn och kommunalt bostadstillägg för pensionärer avslår motionen 1973: 430 och motionen 1973: 1188,

11. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 godkänner de i statsrådsprotokollet förordade

SoU 1973: 5

ändringarna i grunderna för bostadstillägg i den min grunder na inte behandlats under 6, 8 eller 9,

12. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop 1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973: 659 i motsva* rande del till Bostadstillägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 965 000 000 kr.,

13. att riksdagen beträffande ändring av benämningen på statliga bostadstillägg avslår motionen 1973: 432 i motsvarande del,

14. att riksdagen beträffande frågan om finansieringen av bostadstillägg avslår motionen 1973: 285 i motsvarande del,

15. att riksdagen beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter för barnfamiljer avslår motionen 1973: 1176 i motsvarande del och motionen 1973: 1184,

16. att riksdagen beträffande stöd åt barnfamiljer för anskaffande av hemutrustning avslår motionen 1973: 667.

8. Ersättning för bidragsförskott. Kungl. Maj:t har i propositionen 1973: 1 bilaga 7 under punkten C 4 (s. 59—60) föreslagit riksdagen att till Ersättning för bidragsförskott för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 194 000 000 kr.

I propositionen 1973: 29 har — som anges i inledningen till betänkandet — Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bl. a. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

Lagförslaget fogas vid betänkandet som bilaga.

Utskottet

I propositionen 1973: 29 tas bl. a. upp en fråga av administrativ natur rörande bidragsförskotten, nämligen fördelningen av belopp som influtit genom införsel för underhållsbidrag som inte erlagts.

Vid fördelning av influtet belopp som överstiger fordran för löpande månad skall enligt införsellagen den äldsta fordringen ha företräde, medan enligt bidragsförskottslagen barnets fordran på underhållsbidrag alltid äger företräde. Den bristande överensstämmelsen mellan lagarna förorsakar avsevärda administrativa problem för kronofogdemyndigheterna och framför allt för barnavårdsnämnderna. Frågan har uppmärksammats av riksdagen, som begärt en översyn av reglerna (2LU 1970:53). Familjepolitiska kommittén har gjort den begärda översynen. Kommittén har stannat för att föreslå att de särskilda fördelningsreglerna i bidragsförskottslagen upphävs. Därmed kommer införsellagens fördelningsregler att i sin helhet gälla även för bidragsförskott, vilket innebär att influtna medel som överstiger det löpande bidraget går till den som har den äldsta fordringen. Kommittén har framhållit

SoU 1973: 5

att de svårigheter sorn gett anledning till riksdagens begäran om en översyn av de ifrågavarande reglerna härigenom i huvudsak undanröjs. Kommittén har också pekat på att bidragsförskottet genom de förbättringar som genomförts numera utgör ett väsentligt ekonomiskt grundskydd för ensamstående med barn och att frågan om fördelning av belopp överstigande bidragsförskottsnivån därför numera är aktuell endast vid relativt höga underhållsbidrag.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen godtagits av samtliga remissinstanser. Kungl. Maj:t förordar att de särskilda fördelningsreglerna i bidragsförskottslagen nu upphävs. Förslag till ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott föreläggs i enlighet härmed riksdagen.

Utskottet tillstyrker den föreslagna lagändringen, som innebär att den bristande samstämmigheten mellan införsellagen och bidragsförskottslagen, som uppmärksammats av riksdagen, undanröjs.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen under förevarande anslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Ersättning för bidragsförskott för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 194 000 000 kr.,

2. att riksdagen antager det vid propositionen 1973:29 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott.

9. Omkostnader för statens bosättningslån. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten C 5 (s. 60) och hemställer

att riksdagen till Omkostnader för statens bosättningslån för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 534 000 kr.

Sociala serviceåtgärder

10. Bidrag till social hemhjälp. Kungl. Maj:t har under punkten D 1 (s. 65—66) föreslagit riksdagen att till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 275 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 435 av fru Mogård (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en översyn av bestämmelser och anvisningar för social hemhjälp.

2. I motionen 1973: 1169 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar höja statsbidraget för social hemhjälp i utpräglade glesbygdskommuner från 35 % till 50 % av kostnaderna.

3. I motionen 1973: 1185 (motivering i motionen 1973: 1525) av herr

SoU 1973: 5

25 Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i fråga, att arbetet med att utreda frågan om den kollektiva servicen påskyndas.

4. I motionen 1973:1198 av fröken Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att denna motion om ökade samhälleliga insatser för barntillsyn överlämnas till kommunalekonomiska utredningen.

5. I motionen 1973: 1217 av herr Sellgren m. fl. (fp, c, m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och förslag om kontaktverksamhet med sjuka och ensamma medelst kommunikationsradio.

Utskottet

Statsbidrag utgår till kommuns nettokostnader för hemvårdare, hemsamariter och barnvårdare som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer. Statsbidraget uppgår till 35 % av nämnda kostnader för den sociala hemhjälpen.

I motionen 1973:1198 av fröken Mattson m. fl. tas upp frågan om tillgången på bamvårdare i kommunerna. Motionärerna anför under hänvisning till undersökningar som gjorts av 1968 års barnstugeutredning att daghemsbamens frånvaro på grund av tillfällig sjukdom är av betydande omfattning. Om barnens föräldrar skall ha en möjlighet att kontinuerligt sköta arbete eller studier, måste enligt motionärerna daghemmen därför kompletteras med verksamhet, som ger garanti för god omvårdnad om barnen även när dessa är sjuka. Eftersom barnvårdarservicen i de flesta kommuner är klart otillfredsställande och inte tillnärmelsevis motsvarar behovet måste den byggas ut. Detta bör ske i takt med att platsantalet på daghemmen okar. I motionen utvecklar motionärerna utförligt sin syn på barnvårdarverksamheten. Motionärerna hävdar att om nödvändiga förbättringar skall kunna genomföras inom sektorn måste kommunerna få huvudparten av kostnaderna täckta av statsmedel. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära att motionen överlämnas till kommunalekonomiska utredningen.

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas uppfattning att det är av väsentlig betydelse att även den del av barntillsynen som tas upp i motionen byggs ut ytterligare. Att utbyggnadstakten hittills på många håll kan ha varit otillfredsställande måste ses i samband med att även många andra angelägna krav ställs på kommunerna i fråga om utbyggnaden av samhällsservicen. Genom de direktiv som utfärdats för kommunalekonomiska utredningen får enligt utskottets mening motionärernas önskemål anses tillgodosett att de ökade kraven på samhällelig barntillsyn — såväl då det gäller tillsynen genom barndagvårdare som tillsyn som utövas i annan form — skall uppmärksammas av utredningen. Med hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1973: 1198 inte erforderlig.

SoU 1973:5

26 Glesbygdsutredningen har bl. a. föreslagit att statsbidraget för social hemhjälp i glesbygdskommuner skall höjas från 35 % till 50 % av kostnaderna. I motionen 1973: 1169 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. yrkas att då det gäller utpräglade glesbygdskommuner statsbidraget skall höjas i enlighet med utredningens förslag.

Utskottet vill beträffande detta yrkande erinra om att skatteutjämningsrevisionen förra året föreslagit ett nytt system för skatteutjämningsbidrag till kommunerna, som berör glesbygdskommunernas ekonomi, och att riksdagen i dagarna föreläggs en proposition i anledning av förslaget. Med hänsyn härtill kan utskottet inte biträda yrkandet i motionen 1973: 1169. Yrkandet avstyrks således av utskottet.

En statsunderstödd försöksverksamhet med bl. a. särskilda insatser för vård och service åt åldringar och handikappade i glesbygd har pågått i flera år. Medel har ställts till socialstyrelsens förfogande för uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten. Enligt utskottets mening är det värdefullt att — som också föreslagits av Kungl. Maj:t — verksamheten kan fortsätta. Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom ett i motionen 1973: 1217 framfört förslag, som i likhet med vad som utgör ett av skälen för försöksverksamheten, har till syfte att bryta isoleringen för vissa grupper. Motionärerna vill att socialstyrelsen skall få i uppdrag att utreda möjligheterna att få till stånd en kontaktverksamhet med sjuka och gamla, därvid kommunikationsradio skulle användas. För den händelse det skulle bedömas realistiskt att använda kommunikationsradio för sådan kontaktverksamhet som motionärerna nämner — konfirmandundervisning, pensionsträffar och skolundervisning — bör önskemålen på området tillgodoses efter lokala initiativ. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 1217.

I motionen 1973: 435 av fru Mogård tas upp frågan om social hemhjälp till ensamstående. Som framgår av den föregående framställningen utgår statsbidrag för kostnaderna för hemhjälpspersonal som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer. I råd och anvisningar rörande den sociala hemhjälpen, som socialstyrelsen utfärdat år 1965, behandlas i skilda avsnitt hemhjälpen åt barnfamiljer och hemhjälpen åt åldringar och handikappade. I sistnämnda avsnitt anförs att även ensamstående i yngre åldrar, som på grund av tillfällig sjukdom inte kan sköta sitt husliga arbete, kan om arbetskraftstillgången tillåter få viss hjälp. Motionärerna anför att ensamstående i aktiv ålder, som drabbas av sjukdom eller tillfälligt handikapp, i praktiken är utestängda från möjligheten att få social hemhjälp. Motionären hävdar att en person, som bor ensam, vid sjukdom är mer hjälplös och utlämnad än en familjmedlem. Det vore därför sakligt sett berättigat med en prioritering till förmån för den ensamstående. Mot angivna bakgrund yrkar motionären att riksdagen skall anhålla om en översyn av bestämmelser och anvisningar för social hemhjälp.

SoU 1973: 5

27 Utskottet kan helt ställa sig bakom åsikten att vid sjukdom en person, som bor ensam, ofta har betydligt större behov av hjälp i hemmet än den, som bor tillsammans med annan vuxen person. Då motionsyrkandet skall bedömas måste emellertid beaktas att den sociala hemhjälp som kommunerna bedriver fortfarande befinner sig under utbyggnad och att en prioritering av de ensamstående därför skulle gå ut över barnfamiljer, åldringar eller handikappade. Med hänsyn härtill kan utskottet inte biträda motionsyrkandet. Utskottet vill emellertid understryka vikten av att de svårigheter som uppstår för ensamstående att sköta hemmet även vid kortvarig sjukdom beaktas av kommunerna. Även en till omfattningen mycket begränsad hjälp — exempelvis med inköp — kan vara av största betydelse för den ensamstående. Då sådan hjälp ofta torde kunna ges utan att andra angelägna hjälpinsatser behöver nämnvärt ersättas, framstår det som befogat att kommunerna noga överväger möjligheten att lämna hjälpen.

I detta sammanhang behandlar utskottet även ett i motionen 1973: 1185 av herr Hermansson m. fl. framställt yrkande som syftar till att arbetet inom servicekommittén skall påskyndas.

Enligt vad som framgår av årets riksdagsberättelse beräknar kommittén slutföra sitt arbete under innevarande halvår. Med hänsyn härtill påkallar motionsyrkandet inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemsäller

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 1169 till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 275 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande social hemhjälp till ensamstående avslår motionen 1973: 435, såvitt här är i fråga,

3. att riksdagen beträffande serviceutredningens arbete avslår motionen 1973: 1185, såvitt här är i fråga,

4. att riksdagen beträffande ökade samhälleliga insatser för viss barntillsyn avslår motionen 1973:1198,

5. att riksdagen beträffande viss kontaktverksamhet med kommunikationsradio avslår motionen 1973:1217.

11. Bidrag till anordnande av barnstugor. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten D 2 (s. 67) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner i statsrådsprotokollet förordade ändringar av grunderna för anordningsbidrag till barnstugor,

2. till Bidrag till anordnande av barnstugor för budgetåret 1973/ 74 anvisar ett reservationsanslag av 70 000 000 kr.

SoU 1973: 5

12. Bidrag lill driften av barnstugor. Kungl. Maj:t har under punkten D 3 (s. 68—69) föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för Bidrag till driften av barnstugor samt till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 303 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 1185 (motivering i motionen 1973: 1525) av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i fråga, att staten successivt övertar kostnaderna för barntillsynen, i första hand genom att ta över kostnaderna för personalen.

2. I motionen 1973: 1207 av fru Nordlander m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för att en mot arbetets art svarande ersättning måtte utgå till praktikanter på daghem och förskolor och att statsbidrag utgår med 50 procent.

3. I motionen 1973: 1212 av fröken Pehrsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar om införande av statsbidrag för skolskjutsar i samband med förskoleverksamhet.

Utskottet

Statens bidrag till driften av barnstugor har höjts i flera omgångar under senare år. Den senaste bidragshöjningen trädde i kraft den 1 januari förra året.

I statsverkspropositionen förordas nu ytterligare en höjning av det statliga driftbidraget fr. o. m. den 1 juli 1973. Det förordas att driftbidraget höjs med 1 000 kr. till 5 000 kr. per plats och år för daghem och gemensam barnstugeavdelning samt med 500 kr. till 2 500 kr. per plats och år för fritidshem.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag. Höjningen av driftbidraget ger, som föredragande statsrådet framhåller, ökade möjligheter för kommunerna till en fortsatt snabb utbyggnad av bamstugeverksamheten och stöd i deras strävanden att bereda plats åt handikappade barn.

I motionen 1973: 1185 av herr Hermansson m. fl. yrkas att staten successivt skall överta kostnaderna för barntillsynen, i första hand genom att ta över kostnaderna för personalen. I motionen 1973: 1212 av fröken Pehrsson m. fl. yrkas att riksdagen beslutar om införande av statsbidrag för skolskjutsar i samband med förskoleverksamhet. Utskottet vill i anledning av motionsyrkandena erinra om att 1968 års bamstugeutredning förra året avlämnade ett betänkande med förslag beträffande förskoleverksamhetens framtida innehåll och organisation och att betänkandet efter remissbehandling är föremål för prövning inom Kungl. Maj ris kansli. Som tidigare framhållits av riksdagen bör riksdagen få tillfälle att samtidigt ta ställning till utredningens förslag och till de därmed förenade finansieringsfrågorna. Under hänvisning

SoU1973: 5

härtill och med beaktande av det arbete som pågår inom kommunalekonomiska utredningen är utskottet inte berett att nu förorda en ökning av stimulansbidragen till kommunerna för deras barnstugeverksamhet utöver den höjning av driftbidraget som ovan tillstyrkts. Utskottet avstyrker därför motionen 1973: 1212 samt motionen 1973: 1185 i den del som här behandlas.

I motionen 1973:1207 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall uttala sig för att ersättning till praktikanter vid daghem och förskolor skall utgå med belopp som svarar mot det utförda arbetet samt att statsbidrag till kostnaderna skall utgå med 50 procent. Motionärerna framhåller att praktikanterna för närvarande får ersättning som inte tillnärmelsevis svarar mot den värdefulla arbetsinsats som de utför.

För att vinna tillträde till förskollärarutbildning krävs praktik från bl. a. barnstuga. Som motionärerna framhåller befinner sig förpraktikanten ofta i en otillfredsställande ekonomisk situation. Enligt utskottets mening bör — i enlighet med riksdagens tidigare ställningstagande (SfU 1972: 39) — frågan i princip lösas genom att förpraktiken integreras i studiegången och fullgörs under den tid eleven är inskriven vid sådan anstalt, vilket medför att eleven får studiesocialt stöd även under praktiktiden. Socialutskottet avstyrker således även motionen 1973: 1207.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om statens övertagande av kostnaderna för barntillsynen avslår motionen 1973: 1185, såvitt här är i fråga,

2. att riksdagen beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter avslår motionen 1973: 1207,

3. att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag för skolskjutsar i samband med förskoleverksamhet avslår motionen 1973:1212,

4. att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade ändringar i grunderna för bidrag till driften av barnstugor,

5. att riksdagen till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 303 000 000 kr.

13. Bidrag till kommunala familjedaghem. Kungl. Maj:t har under punkten D 4 (s. 69—70) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 52 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 104 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs att riksdagen beslutar

a) att statsbidrag för kommunala familjedaghem fr. o. m. den 1 ja -

SoU 1973:5

nuari 1974 skall utgå med 50 procent av kommunens kostnader för lön och sociala förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter,

b) om ändrade bestämmelser för statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet, innebärande att nu gällande kvotregel slopas i syfte att stimulera tillkomsten av barntillsynsplatser.

2. I motionen 1973: 438 av herr Åkerlind m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär slopande av kvotregeln vid utgivande av statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet.

Utskottet

För att statsbidrag till kostnaden för kommunala familjedaghem skall utgå, krävs att den organiserade barntillsynen i kommuner — genom både barnstugor och familjedaghem — nått en viss omfattning. För det första 10 000-talet invånare krävs minst en plats per 200 invånare och för invånarantalet över 10 000 minst en plats per 100 invånare. Enligt den s. k. kvotregeln utgår bidrag för de familjedaghemsplatser, som tillsammans med antalet barnstugeplatser överstiger en på nämnda sätt beräknad gräns. Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens nettokostnader för dagbarnvårdare.

I motionerna 1973: 104 av herrar Fälldin och Helén och 1973: 438 av herr Åkerlind m. fl. yrkas att kvotregeln skall slopas. I den förstnämnda motionen yrkas även att statsbidragsprocenten skall höjas från 35 % till 50 %.

Enligt utskottets mening är kvotregeln ägnad att stimulera kommunerna att åstadkomma en väl utbyggd barntillsyn. Utskottet avstyrker därför yrkandena i motionerna 1973: 104 och 1973: 438 om att regeln skall slopas.

Med hänsyn till de kostnader som en höjning av statsbidraget till familjedaghemmen skulle innebära avstyrks motionen 1973: 104 även i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem, såvitt avser kvotregeln, avslår motionen 1973: 104 i motsvarande del samt motionen 1973: 438,

2. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem, såvitt avser bidragsprocenten, avslår motionen 1973:104 i motsvarande del,

3. att riksdagen till Bidrag till kommunala familjedaghem för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 52 000 000 kr.

14. Bidrag till ferievistelse för barn. Bidrag till semesterhem m. m.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna D 5 och D 6 (s. 70—72) och hemställer

SoU 1973: 5

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till ferievistelse för barn ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.,

2. till Bidrag till semesterhem m. m. ett förslagsanslag av 1 800 000 kr.

Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m.

15. Socialstyrelsen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten E 1 (s. 74—78) och hemställer

att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 46 922 000 kr.

16. Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E 3—E 15 (s. 78—100) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader ett förslagsanslag av 346 000 kr.,

2. till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag av 6 350 000 kr.,

3. till Länsläkarväsendet m. m. ett förslagsanslag av 9 332 000 kr.,

4. till Socialvårdskonsulenter och länsnykterhetsnämnder ett förslagsanslag av 8 966 000 kr.,

5. till Statens strålskyddsinstitut ett förslagsanslag av 6 073 000 kr.,

6. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

7. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

8. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter ett förslagsanslag av 4 800 000 kr.,

9. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet ett förslagsanslag av 1 275 000 kr.,

10. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag av 1 280 000 kr.,

11. till Statlig läkemedelskontroll ett förslagsanslag av 12 297 000 kr.,

12. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av 7 567 000 kr.,

13. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 6 492 000 kr.

SoU 1973:5

32 Öppen hälso- och sjukvård

17. Läkemedel åt vissa kvinnor och barn. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 1 (s. 103) och hemställer

att riksdagen till Läkemedel åt vissa kvinnor och barn för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 3 200 000 kr.

18. Abortförebyggande åtgärder. Utskottet behandlar i det följande under punkten 22 Hälsovårdsupplysning vissa motioner om abortfrågan.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 2 (s. 103— 105) och hemställer

att riksdagen till Abortförebyggande åtgärder för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 100 000 kr.

19. Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna F 3—F 5 (s. 105—107) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning ett förslagsanslag av 430 000 kr.,

2. till Bidrag till psykisk barna- och ungdomsvård ett förslagsanslag av 1 750 000 kr.,

3. till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen ett anslag av 90 000 kr.

20. Allmän hälsokontroll. Kungl. Majit har under punkten F 6 (s. 107—108) föreslagit riksdagen att till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 310 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 437 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit uttalar sig för skapandet av sådana rutiner inom den allmänna dispensär- och skärmbildsundersökningen att invandrare tillförsäkras sådan undersökning snarast efter invandringen.

2. I motionen 1973: 653 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) hemställs att riksdagen

a) fattar principbeslut om att hälsokontrollen för fyraåringar skall vara obligatorisk,

b) hos Kungl. Majit anhåller att bestämmelser utarbetas för en sådan obligatorisk hälsokontroll.

Utskottet

I motionen 1973: 437 av herr Åkerfeldt m. fl. framställs ett yrkande som syftar till att alla invandrare skall tillförsäkras skärmbildsundersökning snarast efter invandringen.

SoU 1973: 5

33 Utskottet vill inledningsvis framhålla att vissa grupper invandrare får genomgå skärmbilds- eller lungröntgenundersökning redan i samband med invandringen.

För sådana flyktingar, som genom beslut av statsmakterna kollektivt överförs till Sverige från flyktingläger i Europa och till en början inkvarteras i särskilda av arbetsmarknadsstyrelsen anordnade mottagningsförläggningar, sker skärmbildsundersökning och i förekommande fall lungröntgenundersökning redan vid uttagningen i flyktinglägren. Då så erfordras sker ytterligare skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning under vistelsen i mottagningsförläggningen. Sedan år 1950 har sammanlagt omkring 22 000 flyktingar kollektivt överförts till Sverige. Sådana enskilt inresta utlänningar, som jämställs med flyktingar och som under den första tiden här omhändertas vid arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar, får genomgå skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning under vistelsen i mottagningsförläggningen, om sjukdom misstänks. Antalet sådana flyktingar uppgår till 300—400 per år. Vid sådan kollektiv överföring hit av arbetskraft, vari arbetsmarknadsstyrelsen medverkar, görs läkarundersökning och, om läkaren anser det erforderligt, skärmbilds- eller lungröntgenundersökning redan i samband med uttagningen. Antalet sådana invandrare uppgick under den senaste högkonjunkturen till 2 000—3 000 per år.

I övrigt har invandrarna — i den mån vederbörande arbetsgivare inte föranstaltat om skärmbildsundersökning — varit hänvisade till den allmänna skärmbildsverksamheten. Denna har bedrivits av staten fram till år 1970, då landstingskommunerna tog hand om den.

I rekommendationer som socialstyrelsen år 1969 utfärdat till sjukvårdshuvudmännen om den fortsatta skärmbildsverksamheten har behovet av skärmbildskontroll för invandrare snarast efter invandringen uppmärksammats.

Frågan om hälsokontroll för invandrare uppmärksammades av 1967 års riksdag, som förordade att möjligheterna till en förbättrad hälsokontroll och ett inlemmande av invandrarna i det förebyggande hälsovårdssystemet skulle utredas i syfte att främja hälsa och arbetsanpassning och att motverka eventuella smittorisker (ABU 1967: 27). Detta utredningsuppdrag har anförtrotts invandrarutredningen. Vid 1972 års riksdag behandlade utskottet ett motionsyrkande av i princip samma innehåll som det nu aktuella. Utskottet ansåg med hänsyn till nämnda rekommendationer av socialstyrelsen och utredningsuppdraget för invandrarutredningen samt med hänsyn till att frågor om hälsokontroll av invandrare kan bli uppmärksammade även i pågående utredning hos socialstyrelsen om hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård att någon riksdagens åtgärd i fråga om skärmbildsundersökningar

3 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU 1973:5

för invandrare inte var erforderlig (SoU 1972: 5 s. 19). Enligt utskottets mening har inte någon omständighet inträffat som bör föranleda ett ändrat ställningstagande till motionsfrågan. Utskottet avstyrker därför motionen 1973: 437.

I motionen 1973: 653 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. tas upp frågan om hälsokontrollen för fyraåringar.

År 1967 uppdrog Kungl. Majit åt dåvarande medicinalstyrelsen att i samråd med berörda myndigheter samt Svenska landstingsförbundet och dåvarande Svenska stadsförbundet utarbeta normer för en allmän hälsokontroll av fyraåringar grundad på frivilligt deltagande. Medicinalstyrelsen skulle på allt sätt främja anordnandet av sådan hälsokontroll inom den förebyggande barnavårdens organ. Socialstyrelsen presenterade påföljande år i skriftserien ”Socialstyrelsen redovisar” ett förslag till allmän hälsokontroll av fyraåringar som styrelsen överlämnade till huvudmännen för den förebyggande barnavården. Styrelsen underströk angelägenheten av att hälsokontrollen av fyraåringar så långt möjligt påbörjades mera allmänt från och med år 1969.

Den särskilda fyraåringskontrollen har trots en viss ökning år från år hittills fått en tämligen begränsad omfattning. Av ca 122 960 fyraåringar år 1971 kallades ca 34 880 till den särskilda fyraåringskontrollen. Av de kallade undergick ca 27 500 barn fullständig undersökning. Antalet fyraåringar som år 1971 blev föremål för någon form av läkarundersökning inom barnhälsovården uppgick emellertid till ca 101 750.

I detta sammanhang finns skäl att ange följande åtgärder, som vidtagits i syfte att främja en fortlöpande kontakt mellan den förebyggande barnavården vid barnavårdscentraler å ena och barn och föräldrar å den andra sidan från det barnet föds till dess det inskrivs vid skola och skolhälsovården tar vid. För tillämpning från och med år 1973 har socialstyrelsen utfärdat ett cirkulär om anmälan av förlossningar till barnavårdscentral samt riksskatteverket föreskrivit om att aviseringar från folkbokföringsorgan till barnavårdscentral skall göras beträffande förändringar i personregistret (t. ex. flyttningar) avseende barn upp till en ålder av sju år. I samband härmed har socialstyrelsen fastställt en journal för barnhälsovård som jämte anvisningar innebär att barnet från födelsen fram till sju års ålder skall med fastställda tidsintervall genomgå vissa preciserade kontroller hos bl. a. sjuksköterska, läkare, tandläkare.

I sitt år 1972 angivna betänkande Förskolan (SOU 1972: 26—27) har 1968 års barnstugeutredning framhållit att barnavårdscentralerna bör följa utvecklingen hos alla barn från födelsen till i första hand skolstarten i samarbete med de primärkommunala sociala organen — barnavårdsnämnd eller social centralnämnd — och förskolan. Utredningen har därvid refererat till förslag till den ordning för uppföljande kontroll inom barnhälsovården som i enlighet med det ovan anförda in -

SoU 1973: 5

förts i år. Utredningen har ansett att inom ramen för en dylik uppföljande kontroll den särskilda fyraåringskontrollen inte torde behöva användas utan att en undersökning inom barnavårdscentralens ram med framför allt psykologförstärkning torde vara till fyllest (SOU 1972: 27 s. 289). Barnstugeutredningens förslag bereds för närvarande inom Kungl. Maj:ts kansli.

I motionen 1973: 653 anförs att man på goda grunder kan anta att en stor del av de barn som inte kommer till hälsokontrollen för fyraåringar är de som verkligen behöver få sin fysiska och psykiska status kontrollerad för att kunna få det stöd och den hjälp som kan förhindra eller lindra men för framtiden. Mot denna bakgrund vill motionärerna att hälsokontrollen av fyraåringar skall göras obligatorisk och att bestämmelser skall utarbetas för en sådan kontroll.

Motionsyrkanden om att fyraåringskontrollen skulle bli obligatorisk har på förslag av utskottet avslagits av de båda senaste årens riksdagar (SoU 1971: 5 s. 26 och SoU 1972: 5 s. 19). Som utskottet också framhöll vid behandlingen av frågan förra året kan utskottet med hänsyn till bristen på läkare inte förorda att hälsokontrollen för fyraåringar görs obligatorisk för huvudmännen och inte heller biträda motionsförslaget i den mån ett obligatorium är avsett att riktas mot barnens vårdnadshavare, eftersom ett obligatorium av denna karaktär skulle innebära att tvångsåtgärder kunde vidtas mot vårdnadshavare som inte efterkom anmaning att inställa barnet till hälsokontrollen, och det kan knappast komma i fråga att närmare överväga sådana åtgärder så länge hälsokontrollen inte är utbyggd i hela landet. Med hänsyn till det nu anförda och då det finns anledning räkna med att det från och med i år införda systemet för uppföljande kontroll inom barnhälsovården kommer att medföra att den särskilda fyraåringskontrollen i viss mån förlorar sin betydelse avstyrker utskottet motionen 1973: 653.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 310 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande skärmbildsundersökning av invandrare avslår motionen 1973: 437,

3. att riksdagen beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar avslår motionen 1973: 653.

21. Skyddsympningar. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 7 (s. 109—110) och hemställer

att riksdagen till Skyddsympningar för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 7 600 000 kr.

SoU 1973: 5

22. Hälsovårdsupplysning. Kungl. Maj:t har under punkten F 8 (s. lil—112) föreslagit riksdagen att till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 4 600 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 26 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser i syfte att förbjuda rökning i taxibilar.

2. I motionen 1973: 28 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen måtte besluta att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts. I motionen framhålls angelägenheten av att ny abortlagstiftning kommer till stånd utan dröjsmål.

3. I motionen 1973: 810 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lagstiftning om upplysningsplikt om tobakens skadeverknigar.

4. I motionen 1973: 1180 av herr Hamrin m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 beslutar anvisa ett reservationsanslag av 4 800 000 kr., varvid höjningen med 200 000 kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag särskilt avses för ökade insatser mot tobakens skadeverkningar.

5. I motionen 1973: 1185 (motivering i motionen 1973: 1525) av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i fråga, att den utredningsgrupp som tillsatts för att komplettera abortutredningens resultat påskyndar sitt arbete.

6. I motionen 1973: 1197 av fröken Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att anslaget till en bred informationskampanj i stället utnyttjas för en starkt koncentrerad insats inom ett begränsat område, där samtliga kvinnor i fertil ålder kan nås i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

7. I motionen 1973:1205 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen beslutar att endast abort betingad av medicinsk indikation av grav karaktär må ske på allmänt sjukhus.

8. I motionen 1973:1206 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c) hemställs a)

att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar sig för en effektiv information om tobaksrökningens och alkoholbrukets skadliga verkningar, särskilt för ungdom,

b) att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser om noggranna varudeklarationer på tobaks- och alkoholförpackningar, samt

c) att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om initiativ i Förenta nationernas generalförsamling om internationellt förbud mot tobaks- och alkoholreklam.

9. I motionen 1973:1216 av herr Sellgren m. fl. (fp) hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t beträffande tobaksrökningens skade -

SoU 1973:5

verkningar begär åtgärder för kraftigt ökad informationsverksamhet, särskilt i de yngre åldrama,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att socialstyrelsen ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för uppställande av maximigränser för i tobaksröken ingående giftiga ämnen i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Från anslaget bekostas viss upplysningsverksamhet i syfte att ge allmänheten information om förebyggande hälsovård. Avsevärda höjningar av medelsanvisningen under anslaget har skett under de senaste åren. Anslaget har sålunda höjts från 1 100 000 kr. budgetåret 1968/69 till 3 800 000 kr. innevarande budgetår. För nästa budgetår föreslår Kungl. Majit en ytterligare höjning med 800 000 kr. För en brett upplagd information om preventivmedel och andra abortförebyggande åtgärder beräknas under anslaget ca 400 000 kr.

I motionen 1973: 1180 av herr Hamrin m. fl. yrkas att anslaget skall höjas med 200 000 kr. utöver vad Kungl. Majit föreslagit. Motionärerna vill att beloppet skall användas för ökade insatser mot tobakens skadeverkningar.

Utskottet vill här nämna att av anslaget för innevarande budgetår Kungl. Majit har medgivit socialstyrelsen att disponera 875 000 kr. för upplysning om beroendeframkallande medel. Av beloppet utgår 375 000 kr. till NTS, 105 250 kr. för information om tobak, 268 000 kr. för information om alkohol och narkotika, 86 250 kr. för information om sömnmedel och lugnande medel och 40 500 kr. för tvärprojekt.

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen anfört om att upplysningsarbetet bör inriktas på särskilt angelägna områden. Åtgärder för att förbättra allmänhetens kost- och motionsvanor samt för att begränsa konsumtionen av beroendeframkallande medel bör i enlighet härmed tillmätas stor vikt. Den av Kungl. Majit föreslagna medelsanvisningen ger också utrymme för betydande insatser på dessa områden. En viss uppräkning av bidraget till NTS ryms inom det begärda anslaget. I detta sammanhang bör också nämnas att frågan om effektiv upplysning om tobaken och dess skadeverkningar ånyo aktualiseras när socialstyrelsen inom kort lägger fram en utredning med förslag till åtgärder inom styrelsens verksamhetsområde för att nedbringa tobakskonsumtionen. Med hänsyn till det anförda bör motionsyrkandet inte föranleda uppräkning av det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot medelsberäkningen.

I flera motioner tas ur olika aspekter upp informationsfrågan rörande tobakens och alkoholens skadeverkningar. I motionen 1973:1206 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. yrkas att riksdagen hos Kungl. Majit

SoU 1973: 5

skall uttala sig för en effektiv information om tobaksrökningens och alkoholbrukets skadliga verkningar, särskilt för ungdom. Ett likartat yrkande, som dock begränsats till tobakens skadeverkningar, framställs i motionen 1973: 1216 av herr Sellgren m. fl. I förstnämnda motion vill motionärerna också att bestämmelser om noggranna varudeklarationer på tobaks- och alkoholförpackningar skall utfärdas. Kungl. Maj:t bör enligt motionärerna i motionen 1973: 810 av herr Björk i Gävle m. fl. framlägga förslag till ändring av marknadsföringslagen så att av denna klart framgår att upplysningsplikt om tobakens skadeverkningar föreligger. I ett tredje yrkande i motionen 1973: 1206 vill motionärerna — som i en motion som hänvisats till KU yrkar lagstiftning om förbud mot tobaks- och alkoholreklam — att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om initiativ i Förenta nationernas generalförsamling om internationellt förbud mot sådan reklam. Slutligen yrkas i ovannämnda motion 1973: 1216 att socialstyrelsen skall få i uppdrag att utreda förutsättningarna för uppställande av maximigränser för giftiga ämnen som ingår i tobaksröken samt i motionen 1973: 26 av herr Nilsson i Agnäs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser i syfte att förbjuda rökning i taxibilar.

I avsnittet rörande medelsanvisningen anges att socialstyrelsen inom kort lägger fram en utredning med förslag till åtgärder inom styrelsens verksamhetsområde för att nedbringa tobakskonsumtionen. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1971: 21 uttalade att det förutsätts att styrelsen ger utredningsdirektiven en mycket vid tolkning och beaktar möjligheterna till samarbete med andra myndigheter. Utskottet nämnde särskilt skolöverstyrelsen. Utskottet uttalade vidare bl. a. att frågan om obligatorisk hälsovaming och varudeklaration på alla tobakspaket avser frågor som måste anses ingå i socialstyrelsens uppdrag. Den lämnade redovisningen av tobaksutredningens arbete och riksdagens uttalande rörande utredningens arbete innefattar ett besvarande av flertalet motionsyrkanden. Enligt utskottets mening finns det nämligen inte anledning att omedelbart innan en utredning framlägger sitt utredningsresultat gå in i en detaljdiskussion rörande frågor som omfattas av eller har nära samband med utredningens arbete. Rörande vissa av motionsyrkandena finns det skäl att tillägga följande. Frågan om förbud för företag mot marknadsföring av cigarretter utan att samtidigt på förpackningen till cigarretterna lämna tydlig upplysning om cigarrettrökningens hälsorisker är på yrkande av konsumentombudsmannen föremål för marknadsdomstolens prövning. Utslag i målet kan väntas inom kort. Vidare har den förra året tillsatta varudeklarationsutredningen bl. a. i uppdrag att pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det från konsumentsynpunkt kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta varor och tjänster åtföljas av varudeklarationer. Det framhålls i direktiven att

SoU 1973:5

vid denna prövning bör särskilt uppmärksammas behovet av skydd mot risker för liv eller hälsa som kan vara förenade med varans användning. Som anges i motionen 1973: 810 har också varudeklarationsnämnden — vars verksamhet övertagits av statens konsumentverk — uppmärksammat varudeklarationsfrågan. Då det gäller frågan om åtgärder mot tobaksreklam på det internationella planet får utskottet hänvisa till att WHO:s generalförsamling år 1971 utfärdat rekommendationer till medlemsländerna av innehåll bl. a. att åtgärder bör vidtas för att begränsa, eventuellt avskaffa cigarrettreklamen. Här kan nämnas att vårriksdagen kommer att få ta ställning till förslag från Kungl. Maj:t i anledning av massmedieutredningens betänkande Tryckfriheten och reklamen (SOU 1972: 49), i vilket betänkande föreslås att tryckfrihetsförordningen ändras så att det blir möjligt att genom annan lagstiftning förbjuda reklam för tobak och alkohol. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden avseende åtgärder mot tobakens skadeverkningar.

Beträffande de i motionen 1973: 1206 upptagna frågorna rörande alkohol får utskottet anföra följande. Alkoholpolitiska utredningen (APU) skall enligt sina direktiv behandla alla spörsmål som är av betydelse för alkohol- och nykterhetspolitiken. Bland de utredningsfrågor som därutöver särskilt anges i direktiven är frågan om undervisnings- och upplysningsverksamhet. Sedan APU förra året framlagt ett delförslag i mellanölsfrågan, anslog riksdagen efter förslag av Kungl. Maj:t 5 milj. kr. för en upplysningsverksamhet rörande alkohol och narkotika m. m. under en tid av två år. APU beräknas slutföra sitt arbete i år. Med hänsyn till det anförda och under hänvisning till direktiven för den tidigare nämnda varudeklarationsutredningen avstyrker utskottet motionsyrkandena om ökad information och om varudeklaration av alkoholhaltiga drycker. Då det gäller frågan om internationella åtgärder för att förbjuda alkoholreklam får utskottet framhålla, att så länge vi i vårt land inte tagit ställning till spörsmålet det inte kan komma i fråga att Sverige skulle ställa krav på att andra länder skulle förbjuda sådan reklam. Utskottet, som vill erinra om att det ingår i APU:s uppgifter att även pröva frågan om alkoholreklamen avstyrker därför motionen även i denna del.

Frågor om abortlagstiftningen och om abortförebyggande åtgärder tas upp i flera motioner. Som bakgrund till dessa må lämnas följande redovisning.

Sedan abortkommittén framlagt betänkandet Rätten till abort (SOU 1971: 58) och betänkandet remissbehandlats — remissvaren har publicerats i skriften Abortfrågan (SOU 1972: 39) — tillsatte chefen för justitiedepartementet hösten 1972 en arbetsgrupp som skall komplettera det utredningsmaterial som behövs för att ta ställning i frågan om en ny abortlagstiftning. I arbetsgruppen ingår företrädare för justitie-, social-, finans- och utbildningsdepartementen, socialstyrelsen, socialstyrelsens

SoU 1973: 5

socialpsykiatriska nämnd, Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Huvuduppgiften för arbetsgruppen är att kartlägga olika resursfrågor som är av betydelse i sammanhanget. Detta gäller särskilt en råd abortförebyggande åtgärder, bl. a. preventivmedelsrådgivningen och andra upplysningsfrågor. Arbetsgruppen skall även kartlägga de gynekologiska vårdmöjligheterna.

Utskottet har inhämtat att arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.

I motionen 1973: 1197 av fröken Mattson m. fl. tas upp frågan om användningen av det belopp om ca 400 000 kr., som för nästa budgetår beräknats för en brett upplagd information om preventivmedel och andra abortförebyggande åtgärder. Motionärerna anser att beloppet är för litet för att en brett upplagd informationskampanj skall få erforderlig effekt. De framhåller att det skulle vara värdefullare att utnyttja medlen för en informationsinsats, varigenom man skulle nå samtliga kvinnor i fertil ålder inom ett begränsat geografiskt område. Samtidigt skulle man genom samarbete med vederbörande landsting söka få till stånd ökade rådgivningsresurser och därmed väsentligt förkortade väntetider. Motionärerna vill att riksdagen skall uttala att medlen skall användas för en sådan kombination av informations- och rådgivningsinsatser inom ett begränsat område. De vill att en noggrann utvärdering skall göras så att erfarenheter för framtiden kan vinnas.

Utskottet anser att en sådan informationsinsats som föreslås i motionen skulle kunna vara värdefull. Å andra sidan skulle ett bifall till förslaget leda till att befolkningen i andra delar av landet inte fick någon information. Enligt upplysningar, som utskottet inhämtat från socialstyrelsen, torde det vidare inte vara möjligt att genomföra motionsförslaget på den korta tid som står till förfogande. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att medlen bör disponeras i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet vill tillägga att frågan om utformningen av samhällets abortförebyggande åtgärder på sikt självfallet blir en av de huvudfrågor som aktualiseras när den ovan angivna arbetsgruppen slutfört sitt arbete.

I motionen 1973: 28 av herr Sjöholm och motionen 1973: 1185 av herr Hermansson m. fl. framställs yrkanden som båda har till syfte att förslag till ny abortlagstiftning snarast möjligt skall föreläggas riksdagen. Även i den ovan behandlade motionen 1973: 1197 framförs samma synpunkter.

Med hänsyn till det arbete som pågår inom den arbetsgrupp som skall kartlägga resursfrågorna av betydelse för abortlagstiftningen och till att arbetsgruppen kan beräknas slutföra sitt arbete inom en nära framtid är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1973: 28 och motionen 1973: 1185 i denna del inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

SoU 1973: 5

41 I motionen 1973:1205 av herr Nilsson i Agnäs påpekas att antalet aborter är skrämmande högt och betonas vikten av abortförebyggande åtgärder. Motionären framhåller att vårdresurserna bör ställas helt till läkandets och hälsovårdens förfogande och föreslår att endast abort betingad av medicinsk indikation av grav karaktär skall få ske på allmänt sjukhus.

Hösten 1972 behandlade utskottet en motion, vari med likartad motivering föreslogs att speciella kliniker för aborter skulle inrättas. På utskottets hemställan avslogs motionen (SoU 1972: 35). Utskottet påpekade att utredningsarbete inom socialstyrelsen om möjligheterna till tidiga abortingrepp lett till att socialstyrelsen år 1972 utfärdat råd och anvisningar om polikliniska aborter i syfte att minska belastningen på sjukhusens vårdresurser samt att utredningsarbetet fortsätter. Vidare framhöll utskottet att i samband med beredningen av frågan om en ny abortlagstiftning inom Kungl. Maj:ts kansli tillsatts den förutnämnda arbetsgruppen med uppgift att behandla frågor om abortförebyggande åtgärder och att kartlägga de gynekologiska vårdmöjligheterna. Utskottet framhöll att så länge utredningsarbete pågår det inte finns skäl att gå in på frågan om vilka förutsättningar som skall föreligga för att kvinna skall ha rätt att få abortoperation utförd samt att, sedan en kvinna med stöd av gällande lag fått rätt till sådan operation, hon måste ha rätt att få operationen utförd med anlitande av samhällets vårdresurser.

Utskottet avstyrker med samma motivering motionen 1973:1205.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 1180, såvitt här är i fråga, till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 4 600 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande vissa frågor om tobakens och alkoholens skadeverkningar avslår motionen 1973: 26, motionen 1973: 810, motionen 1973: 1206 och motionen 1973: 1216,

3. att riksdagen beträffande abortlagstiftningen m. m. avslår motionen 1973: 28 och motionen 1973: 1185, såvitt här är i fråga,

4. att riksdagen beträffande abort på allmänt sjukhus avslår motionen 1973: 1205,

5. att riksdagen beträffande informationen i preventivmedelsfrågor avslår motionen 1973: 1197.

23. Bidrag till driften av folktandvården. Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna F 9 och F 10 (s. 113—114) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till driften av folktandvården ett förslagsanslag av 15 900 000 kr.,

SoU 1973: 5

2. till Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård ett reservationsanslag av 300 000 kr.

24. Bidrag till nordiskt institut för odontologisk materialprovning.

Kungl. Maj:t har under punkten F 11 (s. 115) föreslagit riksdagen att till Bidrag till nordiskt institut för odontologisk materialprovning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 1 200 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 292 av herr Lidgård (m) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag om målinriktad forskning rörande de hjälpmedel som kommer till användning vid den personliga egen-tandvården ävensom om lämpliga metoder för information härom.

Utskottet

I motionen 1973: 292 av herr Lidgård begärs utredning om en målinriktad forskning rörande tandborstar, tandkrämer och andra hjälpmedel som används vid den personliga egen-tandvården samt om lämpliga metoder för information härom.

Motionären anför att ett alternativ genom vilket motionens syfte kan tillgodoses är att det nordiska institutet för odontologisk materialprovning ges sådana resurser att institutet omedelbart kan sätta i gång med utrednings- och forskningsverksamhet på området och att ett annat alternativ för att nå syftet är att en svensk institution knuten till någon odontologisk fakultet inrättas för ändamålet. Man bör enligt motionären inte heller underlåta att pröva om statens konsumentverk i samarbete med för odontologisk forskning ansvariga skulle kunna ägna frågorna uppmärksamhet.

Det nordiska institutet för odontologisk materialprovning skall ha till uppgift att genom provning, forskning, upplysningsverksamhet och på annat sätt arbeta för att odontologiskt material som används i Norden fyller de krav som står i överensstämmelse med utvecklingen. Institutet har förlagts till Oslo och beräknas vara i verksamhet i planerad omfattning under år 1973. Institutets verksamhet har avsetts skola omfatta bl. a. munhygieniska medel såsom tandkrämer och tandborstar.

Här bör också nämnas följande. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) har bl. a. att fastställa svensk sjukhusstandard. I denna uppgift ingår standardiseringsfrågor beträffande material och utrustning för tandvård. En viktig uppgift för Spri är att sprida information om resultaten av Spris verksamhet. När det gäller standardiseringsarbetet beträffande tandvårdsmedel avvaktar Spri resultatet av arbetet inom en arbetsgrupp som tillsatts av den internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och den internationella tand -

SoU 1973:5

läkarorganisationen (FDI) för att utarbeta en metod att mäta nötningen av tandkräm.

Beträffande informationsfrågan på området finns skäl tillägga följande. Varudeklarationsutredningen utreder för närvarande vissa principfrågor i samband med varudeklarationer. Bl. a. skall utredningen pröva under vilka förutsättningar och i vilka fall det från konsumentsynpunkt kan vara påkallat att föreskriva skyldighet att låta varor och tjänster åtföljas av varudeklarationer. I anslutning härtill kan nämnas att Kemisk-tekniska leverantörförbundet har utfärdat en rekommendation beträffande innehållsförteckning för tandkräm. En särskild arbetsgrupp, som har anknytning till förbundet, har tillsatts för mätning av slipeffekt av tandkräm.

Slutligen kan här upplysas att socialstyrelsen under innevarande år kommer att utfärda Råd och anvisningar rörande mynhygien och att därvid kommer att anföras synpunkter på bl. a. tandborstens och tandkrämens egenskaper.

Med hänsyn till det utredningsarbete m. m. som sålunda pågår eller förestår beträffande tandvårdsmedel påkallar motionen 1973: 292 inte någon riksdagen åtgärd.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till nordiskt institut för odontologisk materialprovning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 1 200 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande forskning rörande egen-tandvården avslår motionen 1973: 292.

25. Epidemiberedskap m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 12 (s. 115—116) och hemställer

att riksdagen till Epidemiberedskap m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 4 525 000 kr.

Universitetssjukhus m. m.

26. Karolinska sjukhuset: Driftkostnader. Utrustning. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 1 och G 2 (s. 118— 131) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Karolinska sjukhuset: Driftkostnader ett förslagsanslag av 378 183 000 kr.,

2. till Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag av 4 600 000 kr.

SoU 1973: 5

27. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 3—G 5 (s. 131—141) och hemställer

1. att riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 43 258 000 kr.,

2. att riksdagen

a) bemyndigar Kungl. Majit att vid akademiska sjukhuset i Uppsala inrätta en ordinarie tjänst om sjukhusdirektör med beteckningen p,

b) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 29 880 000 kr.,

3. att riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 2 540 000 kr.

28. Bidrag till kommunala undervisningssjukhus m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 6—G 8 (s. 141— 146) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till kommunala undervisningssjukhus ett förslagsanslag av 190 000 000 kr.,

2. till Utbildnings- och forskningsverksamhet vid läkarstationen i Dalby läkardistrikt ett reservationsanslag av 1 942 000 kr.,

3. till Vidareutbildning av läkare ett förslagsanslag av 8 382 000 kr.

29. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. Kungl. Majit har under punkten G 9 (s. 146—150) föreslagit riksdagen att till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 625 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 161 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) hemställs att riksdagen under socialdepartementets huvudtitel G 9 Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. anvisar 200 000 kr. utöver Kungl. Majits förslag att ställas till SIFUis förfogande budgetåret 1973/74 för anordnande av två kurser, vardera om sammanlagt tolv veckors längd, för legitimation av glasögonoptiker.

Utskottet

Legitimation såsom glasögonoptiker meddelas av socialstyrelsen. I princip krävs att en optiker skall ha gått genom en särskild kurs, s. k. legitimationskurs, för att han skall kunna få legitimation.

Sedan mitten av 1960-talet har statens institut för hantverk och in -

SoU 1973: 5

dustri — sedermera statens institut för företagsutveckling (SIFU) — anordnat legitimationskurser. Kurserna har pågått i sex veckor, fördelade på två treveckorsperioder.

För innevarande budgetår har under anslaget anvisats medel att ställas till SIFU:s förfogande för genomförande av två legitimationskurser.

På grundval av utredningsarbete inom socialstyrelsen har styrelsen i anslagsäskandena för budgetåret 1973/74 föreslagit att legitimationskursen utvidgas till att omfatta sammanlagt tolv veckor samt att medel — 260 000 kr. — anvisas under anslaget för två dylika förlängda kurser. Kungl. Maj:t har beräknat medel — 60 000 kr. — för två kurser på vardera sex veckor. Föredragande departementschefen har anfört att medel för kursverksamheten tills vidare bör utgå från förevarande anslag i avvaktan på att utbildningen kan anordnas på annat sätt.

I motionen 1973: 161 av herr Andersson i örebro m. fl. framställs ett yrkande som överensstämmer med socialstyrelsens anslagsbegäran i denna del. Motionärerna framhåller att det är synnerligen angeläget att så snart som möjligt en förbättrad utbildning av glasögonoptiker kommer till stånd.

Stockholms skoldirektion anordnar fr. o. m. läsåret 1971/72 inom ramen för gymnasieskolan en tvåårig utbildning för optiker. Utskottet har inhämtat att skolöverstyrelsen i samråd med socialstyrelsen och Stockholms skoldirektion planerar en ettårig påbyggnadskurs för legitimering av glasögonoptiker, vilken skall anordnas av Stockholms skoldirektion och stå öppen för elever från hela riket. Utskottet har vidare inhämtat att en sådan kurs kan komma att anordnas redan under läsåret 1973/74.

Med hänsyn till att en utbyggnad av utbildning som leder till legitimation som glasögonoptiker i enlighet med det anförda kan förutses komma till stånd inom en nära framtid bör motionen 1973: 161 inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således motionen.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 161 till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 625 000 kr.

30. Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m. Nordiska hälsovårdshögskolan. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 10 och G 11 (s. 150—155) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

SoU 1973: 5

1. till Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m. ett förslagsanslag av 1 820 000 kr.,

2. till Nordiska hälsovårdshögskolan ett förslagsanslag av 1 814 000 kr.

Övrig sjukhusvård m. m.

31. Rättspsykiatriska stationer och kliniker m. fl, anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna H 1—H 3 (s. 156— 159) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag av 19 650 000 kr.,

2. till Utrustning av vissa kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

3. till Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett reservationsanslag av 110 000 000 kr.

32. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Kungl. Maj:t har under punkten H 4 (s. 159—160) föreslagit riksdagen att till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 376 000 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 434 av herr Mellqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning om att den dövpsykiatriska avdelningen vid Långbro sjukhus får staten som huvudman och hela landet som upptagningsområde.

Utskottet

I motionen 1973:434 av herr Mellqvist m. fl. anförs att vid en avdelning vid Långbro sjukhus i Stockholm sedan ett år tillbaka en dövpsykiatrisk försöksverksamhet pågår under ledning av en teckenspråkkunnig psykiater. I viss mån omfattar verksamheten även döva utanför sjukhusets ordinarie upptagningsområde. Enligt motionärerna bör avdelningen förses med viss personalförstärkning och bli en självständig enhet med hela landet som upptagningsområde och staten som huvudman. Motionärerna hemställer om utredning i frågan.

Sedan huvudmannaskapsreformen beträffande den statliga mentalsjukvården trädde i kraft den 1 januari 1967, åligger det landstingen och kommunerna utanför landsting att ombesörja vård för psykisk sjukdom. Vårdskyldigheten fullgörs på huvudmännens egna sjukhus men kan även fullgöras på andra sjukhus vid vilka vederbörande hu -

SoU 1973: 5

vudman genom särskild överenskommelse — i förekommande fall regionsjukvårdsavtal — disponerar vårdplatser.

Det förekommer även i andra fall att vårdskyldigheten fullgörs på sjukhus som tillhör annan huvudman. Exempel på sådana fall är då en person vid vistelse utanför det egna sjukvårdsområdet drabbas av sjukdom, som kräver omedelbar vård, och då en patient remitteras till annan huvudmans sjukhus för specialistvård som inte finns inom det egna sjukvårdsområdet. Huvudmännen har genom s. k. utomlänsavtal reglerat frågorna om ersättning för vård av dylika ”utomlänspatienter”.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har ett samarbetsorgan, benämnt regionvårdskommittén, som utreder frågor om regionsjukvård inom mentalsjukvården. Kommittén har preciserat sitt arbetsområde till att omfatta den del av mentalsjukvården som av medicinska och sjukvårdsorganisatoriska skäl bör organiseras för större geografiska enheter än de olika sjukvårdsområdena. Enligt vad utskottet inhämtat har några överväganden om regionsjukvård för psykiskt sjuka som därjämte är döva ännu inte upptagits i regionsjukvårdskommittén.

Utskottet vill betona angelägenheten av att i möjlig mån behoven av anordningar för kommunikation med patienter inom mentalsjukvården som är döva tillgodoses. Då emellertid landstingen och kommunerna utanför landsting har vårdskyldigheten för denna patientkategori, ankommer det också på dessa huvudmän att bestämma hur vårdorganisationen för dessa patienter skall utformas. Motionen 1973: 434 bör därför inte föranleda något initiativ av riksdagen.

Medelsberäkningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 376 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande dövpsykiatriska avdelningen vid Långbro sjukhus avslår motionen 1973: 434.

33. Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna H 5—H 9 (s. 161—166) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker ett förslagsanslag av 100 000 kr.,

2. till Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmateriel m. m. ett förslagsanslag av 2 469 000 kr.,

SoU 1973: 5

3. till Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara ett reservationsanslag av 1 781 000 kr.,

4. till Viss krigssjukvårdsutbildning m. m. ett förslagsanslag av 2 280 000 kr.,

5. till Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare ett förslagsanslag av 20 700 000 kr.

Ungdomsvård m. m.

34. Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna I 1—I 5 (s. 170— 179) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader ett förslagsanslag av 98 358 000 kr.,

2. till Ungdomsvårdsskolorna: Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

3. till Ungdomsvårdsskolorna: Personalutbildning ett reservationsanslag av 608 000 kr.,

4. till Ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m. fl. ett förslagsanslag av 600 000 kr.,

5. till Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och barnavårdslagarna m. m. ett förslagsanslag av 32 000 000 kr.

Nykterhetsvård m. m.

35. Vissa narkotikafrågor

Motioner

1. I motionen 1973: 658 (motivering i motionen 1973: 241) av herr Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att inom det centrala rådet för brottsbekämpning bildas en särskild arbetsgrupp av parlamentariker och experter med uppgift att utreda och framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973: 241.

2.1 motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar

a) att hos Kungl. Maj:t anhålla om viss samordning av undervisning och praktik för polis och socialvårdspersonal i syfte att skapa förutsättningar för ett positivt samarbete mellan dessa båda personalkategorier,

b) att hos Kungl. Maj:t anhålla om uppdrag till socialstyrelsen att

SoU 1973: 5

göra en inventering av enskilda hem lämpade för rehabilitering av narkotikamissbrukare och att utarbeta riktlinjer för denna verksamhet.

3. I motionen 1973: 1182 av herr Hamrin m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att sammanställa de erfarenheter av vårdaltemativ som gjorts på olika håll i landet, ytterligare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommittén och andra föreslagit samt framlägga en samordnad plan för den svenska narkomanvårdspolitiken.

Utskottet

I januari i år tillkallade chefen för justitiedepartementet efter Kungl. Maj:ts bemyndigande en sakkunnig som fick i uppdrag att lägga fram förslag till uppgifter för och organisation av ett centralt råd för samordning av samhällets insatser mot brott. Samtidigt tillkallade justitieministern efter bemyndigande en särskild kommission med uppgift att dra upp riktlinjer för och lägga fram förslag till konkreta åtgärder för att minska brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen. I kommissionen, som antagit namnet brottskommissionen, ingår företrädare för de fyra stora politiska partierna. Kommissionen bör enligt direktiven arbeta med sådan skyndsamhet att resultatet därav kan redovisas under loppet av några månader.

Utskottet tar här upp till behandling vissa frågor rörande narkotikaproblemet, som har samband med arbetet inom det centrala rådet för brottsbekämpning och inom brottskommissionen. I motionen 1973: 658 av herr Bohman m. fl. yrkas att inom centralrådet en särskild arbetsgrupp av parlamentariker och experter bildas med uppgift att utreda och framlägga förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket enligt i huvudsak följande riktlinjer. Vårdinsatserna måste utformas som en behandlingskedja, nämligen genom en organisation för uppsökande verksamhet, vårdplatser för akut avgiftning, behandlingshem och familjevårdsenheter. Statsbidragsbestämmelserna bör ses över i syfte att alla seriösa behandlingsåtgärder skall uppmuntras. Åtgärder bör övervägas för att åstadkomma samordning och kontakt mellan sjukvårdande, socialvårdande och kriminalvårdande organ. Arbetsgruppen bör också särskilt undersöka vilka åtgärder i form av anvisningar eller lagändringar som erfordras för att narkomaner tillhörande olika klientelkategorier skall få den mest adekvata vården. Även i motionen 1973: 1182 av herr Hamrin m. fl. framställs ett yrkande som avser mera övergripande frågor på narkomanvårdsområdet. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att sammanställa de erfarenheter av vårdalternativ som gjorts på olika håll i landet, ytterligare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommittén och andra föreslagit samt framlägga en samordnad plan för den svenska narkomanvårdspolitiken.

4 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

50 Som närmare redovisas i statsverkspropositionen fortsätter olika samhällsorgan verksamheten att bekämpa den illegala narkotikahanteringen (bil. 7 s. 183). Under år 1972 sattes åtgärder mot narkotikamissbruket in både inom landet och i internationella sammanhang. I enlighet med narkomanvårdskommitténs ställningstagande spelar socialstyrelsen en särskilt betydelsefull roll på narkotikaområdet. Kommittén ansåg det naturligt att styrelsen inom landet får utöva den centrala ledningen i arbetet mot missbruk av narkotika och andra droger i fråga om bl. a. planering av vården, insamlande och bearbetning av fakta om missbrukets utveckling, behandlingsformer och vårdresultat samt information. Sedan år 1969 har styrelsen en särskild sektion som är avdelad för handläggning av narkotikafrågor. Genom resursförstärkningar har arbetet efter hand kunnat intensifieras och breddas. Till styrelsen är numera knuten en expertgrupp på nio personer som rådgivande organ i narkotikafrågor. I samband med behandlingen av prop. 1972: 67 med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket, m. m. framhöll utskottet betydelsen av att en vägledande information för huvudmännen beträffande narkomanvården utges (SoU 1972: 21). Socialutskottet ser med tillfredsställelse att styrelsen nu lagt fram en sådan information i skriften Behandling av narkotikamissbrukare. Skriften har utarbetats på grundval av en omfattande inventering av erfarenheter och resultatet av det praktiska vårdarbetet. Socialstyrelsens skrift innehåller inte några revolutionerande råd rörande narkomanvården. 1 överensstämmelse med vad utskottet uttalade i samband med ovannämnda proposition skall man inte heller räkna med att informationen kommer att leda till en lösning av narkotikaproblemet. Skriften torde emellertid kunna bli av betydelse inte minst genom att de för narkomanvården ansvariga huvudmännen genom skriften kan få belägg för att praktiska resultat kan ernås på området och kännedom om att de vårdinsatser som erfordras, sedan narkotikamissbrukaren passerat avgiftningsskedet, ofta inte i något väsentligt avseende skiljer sig från de insatser som krävs vid vård av människor som företer andra symtom men som har problem med likartad grund som narkotikamissbrukaren.

Myndigheter som vid sidan av socialstyrelsen har ansvar för åtgärder mot narkotikamissbrukare är i främsta rummet riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen. Huvudansvaret för vården av missbrukarna har kommunerna och landstingen. Det ankommer f. n. på samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk (SBN) att samordna myndigheternas åtgärder i kampen mot narkotikamissbruket. Det kan emellertid förutsättas att SBN:s uppgifter inom en nära framtid kommer att tas över av det inledningsvis nämnda centrala rådet för samordning av samhällets insatser mot brott. I direktiven för den utredningsman, som skall lägga fram förslag till uppgifter för och organisa -

SoU 1973: 5

tion av centralrådet, anges nämligen att det förutsätts att verksamhet som pågår inom bl. a. SBN kan upphöra när centralrådet är upprättat. Centralrådet skall få tillgång till en basorganisation som ger möjlighet att vidta konkreta åtgärder och framlägga förslag till reformer. Rådet bör bestå av en beslutande grupp, som utgöres av ordförande och representanter för de fyra stora politiska partierna samt för näringslivets organisationer och de fackliga organisationerna. Till sitt förfogande skall denna grupp ha arbetsgrupper med expertis från olika berörda samhällsområden; i direktiven nämns bl. a. polis, åklagare, kriminalvård, skola, barna- och ungdomsvård, sjukvård, arbetsmarknadsmyndigheter och ungdomsorganisationer.

Enligt utskottets mening måste socialstyrelsen även i fortsättningen bära en betydande del av ansvaret för åtgärder mot narkotikamissbruket. Då det gäller samordnade åtgärder och inte minst förslag till reformer bör det nya centralrådet bl. a. med hänsyn till att detta skall tillföras en stark basorganisation kunna spela en mera aktiv roll än vad SBN haft möjlighet att göra. Med hänsyn till den betydelse narkotikamissbruket har både för narkotikabrottslighet och för annan brottslighet är det också uppenbart att centralrådet måste ägna betydande uppmärksamhet åt narkotikafrågan. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1973: 658 inte är påkallad. Beträffande den i motionen upptagna frågan om statsbidrag till narkomanvården delar utskottet uppfattningen att det är motiverat att göra en översyn av bidragsreglerna på området. Utskottet har emellertid inhämtat att brottskommissionen prövar frågan om förbättrade statsbidragsmöjligheter till narkomanvården.

Flera gånger tidigare har riksdagen på hemställan av utskottet avslagit motioner om en parlamentarisk utredning med i huvudsak de uppgifter som nu anges i motionen 1973: 1182. Utskottet har därvid hänvisat till SBN:s verksamhet och till den roll de myndigheter som är företrädda i SBN spelar i sammanhanget och då framför allt socialstyrelsen. Förra året hänvisade utskottet även till att socialutredningen kommer att avge ett principbetänkande i vilket en rad komplicerade frågor som även rör behandlingen av narkotikamissbrukare kommer att övervägas. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande rörande tillsättande av en särskild parlamentarisk utredning om narkomanvårdspolitiken. Utskottet vill här tillägga att genom tillkomsten av det centrala rådet för samordning av samhällets insatser mot brott motionärernas önskemål i viss utsträckning kommer att tillgodoses, eftersom i rådet skall ingå företrädare för de fyra stora politiska partierna. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973:1182.

I detta sammanhang tar utskottet också upp två yrkanden som framställs i motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. Motionärerna vill att riksdagen hos Kungl. Majit skall anhålla om viss

SoU 1973: 5

samordning av undervisning och praktik för polis och socialvårdspersonal i syfte att skapa förutsättningar för ett positivt samarbete mellan de båda personalkategorierna. Vidare vill motionärerna att socialstyrelsen skall få i uppdrag att göra en inventering av enskilda hem lämpade för rehabilitering av narkotikamissbrukare och att utarbeta riktlinjer för denna verksamhet.

Det råder inte några delade meningar om att det är mycket betydelsefullt att upprätthålla och vidareutveckla ett gott samarbete mellan polis och socialvårdspersonal. Frågan har ägnats uppmärksamhet i direktiven till brottskommissionen. Det framhålls däri, att bl. a. frågan om ett effektivt och förtroendefullt samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna i ett mera långsiktigt perspektiv skall behandlas av det centrala rådet för samhällets insatser mot brott men att kommissionen bör överväga vilka åtgärder som redan nu kan vidtas från samhällets sida när det gäller samarbetet mellan polisen, de sociala myndigheterna och allmänheten. Av det anförda framgår således att den i motionen 1973: 1175 behandlade samarbetsfrågan är föremål för övervägande och kommer att ytterligare prövas av centralrådet för samhällets insatser mot brott. Med hänsyn härtill och då centralrådet skall få sådana basresurser att rådet kan framlägga förslag till reformer är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionsyrkandet ej erforderlig.

Enligt utskottets bedömning skulle det vara mindre rationellt att göra en sådan central inventering för att finna enskilda hem lämpade för rehabilitering av narkotikamissbrukare som motionärerna åsyftar. Sådana inventeringar bör, i den mån de erfordras, lämpligen ske på det lokala planet. Något riksdagens initiativ för att få till stånd särskilda riktlinjer för denna verksamhet är inte heller erforderligt. Utskottet avstyrker därför även detta yrkande i motionen 1973: 1175.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om en parlamentarisk kommitté för narkomanvården m. m. avslår motionen 1973: 658, såvitt här är i fråga, och motionen 1973: 1182,

2. att riksdagen beträffande frågan om samarbete mellan polis och socialvårdspersonal avslår motionen 1973: 1175 i motsvarande del,

3. att riksdagen beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering av narkotikamissbrukare avslår motionen 1973: 1175 i motsvarande del.

36. Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader. Kungl. Maj:t har under punkten J 1 (s. 185—186) föreslagit riksdagen att till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 24 235 000 kr.

SoU 1973:5

53 Motion

I motionen 1973: 1173 av herr Gadd m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar

att huvudmannaskapet för den statliga nykterhetsvården vid våra alkoholistanstalter bör övergå till landstingen, samt

att de kostnader som då överflyttas på landstingen på lämpligt sätt betalas av staten.

Utskottet

För närvarande finns omkring 2 600 platser på vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Endast en mindre del av platserna eller ca 350 finns på statliga anstalter. Platserna är fördelade på fyra anstalter. De övriga platserna finns på erkända och enskilda vårdanstalter, för vilka kommuner, landstingskommuner, ideella organisationer och stiftelser är huvudmän. Statliga driftbidrag utgår till dessa anstalter.

I motionen 1973:1173 av herr Gadd m. fl. yrkas att riksdagen uttalar att huvudmannaskapet för den ”statliga nykterhetsvården” vid våra alkoholistanstalter bör övergå till landstingen samt att de kostnader som därigenom överflyttas till landstingen skall ersättas av staten. Som skäl för yrkandet åberopas att nykterhetsvården har ett mycket stort behov av kontinuerliga kontakter med medicinsk och psykiatrisk sakkunskap och att en tillämpning av den s. k. närhetsprincipen — att patienterna skall beredas vård så nära hemmen som möjligt — skulle underlättas vid ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Det framhålls också att ett närmare samarbete mellan de primärkommunala organ som har hand om den lokala nykterhetsvården och landstingen borde ge goda möjligheter att tillämpa en ”helhetsprincip” för rehabiliteringen av alkoholister.

Som framgår av en utförlig redovisning i statsverkspropositionen (bil. 7 s. 180) har nykterhetsvårdens anstaltsutredning nyligen lämnat ett betänkande angående platsbehovet vid allmänna vårdanstalter. Enligt utredningen bör man i fortsättningen sträva efter att tillämpa närhetsprincipen, låt vara att det med nuvarande anstaltsbesånd inte är möjligt att konsekvent göra detta. För att bättre kunna tillämpa principen föreslår emellertid utredningen att landet indelas i sju regionala upptagningsområden.

Utredningens förslag, vars genomförande är ägnat att i viss utsträckning tillgodose syftet med motionen, är f. n. föremål för remissbehandling. Vad som emellertid främst är av betydelse vid prövningen av yrkandet i denna är att det ingår i socialutredningens uppdrag att i fråga om de allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare förutsättningslöst pröva huvudmannaskapet. I utredningsdirektiven framhålls också bl. a. att utredningen bör överväga i vad mån nykterhetsvården kan knytas närmare till sjukvården. Med hänsyn till det anförda är enligt

SoU 1973: 5

utskottets mening någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte erforderlig. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 1173.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 24 235 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande frågan om landstingskommunalt huvudmannaskap för vissa alkoholistanstalter m. m. avslår motionen 1973: 1173.

37. Statens vårdanstalter för alkoholinissbrukare: Utrustning m. m.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten J 2 (s. 186—187) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Utrustning m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 350 000 kr.

38. Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 3 (s. 187—188) föreslagit riksdagen att till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar

a) att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam översyn av reglerna för statsbidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem för narkomaner i enlighet med vad som i motionen anförts,

b) att under punkten J 3 för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 2 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 2 600 000 kr.

Utskottet

Från förevarande anslag utgår bl. a. bidrag för att anordna behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare. Bidrag, som utgår med högst 18 000 kr. per plats, får som regel inte överstiga vad som tillskjuts från annat håll.

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. vill motionärerna ha en översyn av bidragsbestämmelsema i sådan tid att de nya reglerna kan ge utslag redan under budgetåret 1973/74. I första hand bör genomföras förslag av socialstyrelsen om höjning av anord -

SoU 1973: 5

ningsbidraget till 20 000 kr. eller, om särskilda skäl föreligger, med högst 30 000 kr. per plats. Motionärerna framställer också ett följdyrkande om höjning av anslaget.

Under hänvisning till vad under punkten 35 Vissa narkotikafrågor anförts om att brottskommissionen kommer att pröva frågan om statsbidrag till narkomanvården avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande statsbidrag till narkomanvården avslår motionen 1973: 1175, såvitt här är i fråga,

2. att riksdagen till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 100 000 kr.

39. Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 4 (s. 188—190) föreslagit riksdagen att godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändrade grunder för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. samt att till Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/ 74 anvisa ett förslagsanslag av 98 900 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar att under punkten J 4 för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 1 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 100 400 000 kr.

Utskottet

Statsbidrag till bl. a. driftkostnader vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare utgår med vissa belopp i form av dels garantibidrag — per dag och vårdplats — dels beläggningsbidrag — per dag och vårdad person. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att godkänna ändrade grunder för bl. a. nämnda bidrag. Driftbidragens sammanlagda maximibelopp föreslås bli höjt från 86 kr. till 94 kr. per dag. För anstalt, som på grund av utgifter för särskilda vårdanordningar prövas vara i behov därav, bör garantibidraget liksom nu kunna utgå med ytterligare 1 kr.

Från anslaget utgår också statsbidrag till driften av behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare. Bidrag utgår med belopp motsvarande 75 % av de styrkta kostnaderna för hemmets drift. Bidrag får dock inte överstiga 21 000 kr. per plats och år. Kungl. Maj:t har föreslagit en uppräkning av detta bidrag till högst 23 000 kr. per plats och år.

SoU 1973:5

56 Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag om ändring av statsbidragsgrunderna för bidrag till vårdanstalter samt behandlingshem och inackorderingshem. Ändringarna bör, som Kungl. Maj:t föreslagit, gälla fr. o. m. nästa budgetår. Utskottet vill här tilllägga att de ändrade bidragsgrunderna för behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare självfallet inte bör hindra att brottskommissionen förutsättningslöst tar upp även frågan om storleken av statsbidraget till driften av sådana hem.

I motionen 1973:1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. framställs ett yrkande om uppräkning av anslaget utöver vad Kungl. Maj-.t föreslagit. Yrkandet bygger på förutsättningen att anordningsbidraget under punkten 38 höjs, något som enligt motionärerna bör stimulera utbyggnaden av behandlingshem och inackorderingshem och därför föranleda ett ökat medelsbehov även för bidrag till driftkostnaderna av sådana hem. Med hänsyn till att utskottet avstyrkt en höjning av anordningsbidraget avstyrker utskottet även kravet på en uppräkning av anslaget till driftbidrag. Tilläggas bör att anslaget är ett förslagsanslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade ändrade grunder för bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 1175, såvitt här är i fråga, till Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 98 900 000 kr.

40. Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 5 (s. 190—191) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 105 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 658 (motivering i motionen 1973: 241) av herr Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådana statsbidragsbestämmelser att statsbidrag skall utgå till kommunalt anställda fältarbetare för deras uppsökande verksamhet och för eftervård av narkomaner.

2. I motionen 1973: 1168 (motivering i motionen 1973: 1011) av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utvärdering av erfarenheterna av de kommunala alkoholpoliklinikernas verksamhet samt därefter om utformande av statsbidragsregler som är ägnade att ytterligare effektivisera denna vårdform.

3. I motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c)

SoU 1973: 5

hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 1 bilaga 7 beslutar att gällande statsbidragsbestämmelser i vad avser punkten J 5 ändras i enlighet med socialstyrelsens förslag.

4. I motionen 1973: 1220 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam behandling av den pågående översynen av statsbidraget till kommunala nykterhetsnämnder i syfte att förenkla statsbidragsgivningen och med den målsättning som angivits i motionen.

Utskottet

Statsbidrag utgår till kostnaderna för sådan verksamhet, som enligt gällande författningar ankommer på nykterhetsnämnderna. Bidraget utgör i princip 75 % av de godkända kostnaderna för sådan verksamhet.

Den ökade samverkan och integrationen mellan de olika socialvårdsgrenarna har medfört svårigheter att särskilja kostnader för nykterhetsvård. Sedan ansöknings- och prövningsförfarandet för statsbidrag till dessa kostnader bl. a. till följd härav blivit alltmer komplicerat och betungande, beslöt riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t att under budgetåret 1970/71 pröva ett schablonmässigt förfarande för statsbidragsgivningen i avvaktan på en pågående översyn inom socialdepartementet som syftar till en förenklad och till utvecklingen anpassad bidragsgivning. Även för budgetåret 1971/72 beslöts att det schablonmässiga förfarandet, som avsåg nämndens administrativa kostnader, skulle tilllämpas. Beträffande nykterhetsnämndernas övriga kostnader skall socialstyrelsen fr. o. m. nämnda budgetår fördela tillgängliga statsbidragsmedel mellan nämnderna efter en samlad bedömning av samtliga ansökningar. För budgetåret 1972/73 tillämpas samma regler för statsbidragsgivningen. Kungl. Maj:t föreslår oförändrade regler för nästa budgetår.

I motionen 1973: 1220 av herr Svensson i Kungälv m. fl. yrkas att riksdagen skall anhålla att översynen av statsbidragsreglerna sker med skyndsamhet. Syftet med översynen bör utöver en förenkling av reglerna vara att främja en ökad satsning på den öppna nykterhetsvården. I motionen 1973: 1168 av herr Carlshamre m. fl. framställs ett yrkande som avser den del av den öppna nykterhetsvården som bedrivs vid alkoholpoliklinikerna. Motionärerna vill att riksdagen skall begära att erfarenheterna av poliklinikernas verksamhet utvärderas och att på grundval av den gjorda utvärderingen statsbidragsreglerna skall utformas på ett sätt som är ägnat att ytterligare effektivisera vårdformen.

I samband med att Kungl. Maj:t år 1970 föreslog riksdagen att ett schablonmässigt förfarande skulle tillämpas vid beräkningen av statsbidraget till den kommunala nykterhetsvården anförde chefen för socialdepartementet att utvecklingen av nykterhetsnämndernas verksamhet

SoU 1973: 5

under 1960-talet bl. a. inneburit att nämndernas möjligheter till behandling av alkoholskadade inom öppna och frivilliga vårdformer ökat väsentligt. Han anförde vidare bl. a. att utvecklingen borde fortsätta och att det var särskilt angeläget att främja anordningar och åtgärder som är direkt inriktade på vård och behandling, exempelvis alkoholpolikliniker, rådgivningsbyråer samt förebyggande och eftervårdande åtgärder.

Utskottet delar uppfattningen att en fortsatt satsning på öppna och frivilliga vårdformer inom nykterhetsvården bör göras. Denna uppfattning står också i överensstämmelse med det synsätt som kommer till uttryck i de båda motionerna. Som framhålls av Svenska kommunförbundet i en skrivelse i januari i år till socialministern har förverkligandet av de nämnda intentionerna medfört ökade kostnader för kommunerna samtidigt som de ändrade statsbidragsgrunderna medfört att statsbidrag inte utgår enligt grundprinciperna om bidrag med 75 % av kostnaderna, något som förorsakat inkomstbortfall för kommunerna. Denna skrivelse har liksom vissa andra framställningar från Kommunförbundet angående statsbidragsfrågor överlämnats till kommunalekonomiska utredningen. Utskottet vill understryka angelägenheten av att frågan om en mera definitiv utformning av statsbidraget till de kommunala nykterhetsnämnderna underställs riksdagen så snart som omständigheterna medger.

Då det gäller den del av nykterhetsnämndernas verksamhet som består i driften av alkoholpolikliniker finns det skäl understryka den mycket positiva syn på verksamheten som kommer till uttryck i motiveringen till motionen 1973: 1168. Vårdformen är generellt sett effektiv och billig uttalar motionärerna. Utskottet anser att fog torde finnas för denna bedömning. Samtidigt är det, som i motionen också framhålls, angeläget peka på att effektiviteten sannolikt skiftar starkt från kommun till kommun. Med hänsyn härtill — och till den långa tids erfarenhet av alkoholpoliklinikernas verksamhet som nu finns — är det enligt utskottets mening motiverat att i lämpligt sammanhang en kartläggning görs av alkoholpoliklinikernas verksamhet och att de faktorer som är av betydelse för klinikernas effektivitet utvärderas. Därvid bör särskilt uppmärksammas frågan om betydelsen av jourtjänst. En kartläggning och utvärdering av alkoholpoliklinikernas verksamhet kan självfallet bli av den största betydelse för att bestämma grunden för statsbidrag till denna del av nykterhetsnämndernas verksamhet.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973: 1168 och motionen 1973: 1220 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Från förevarande anslag utgår också statsbidrag till vård av narkotikamissbrukare på alkoholpoliklinik och till vårdcentraler för unga narkotikamissbrukare.

I två motioner, nämligen motionen 1973: 658 av herr Bohman m. fl. och motionen 1973: 1175 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. tas upp

SoU 1973: 5

frågan om vidgade möjligheter för kommunerna att få statsbidrag för narkomanvård. I motionen 1973: 658 vill motionärerna att statsbidrag skall utgå till kommunalt anställda fältarbetare för deras uppsökande verksamhet och för eftervård av narkomaner. I motionen 1973: 1175 yrkas att — i enlighet med förslag av socialstyrelsen — reglerna för bidrag till vårdcentral skall uppmjukas på så sätt att såväl kravet på att vårdcentral skall vara huvudsakligen avsedd för narkotikamissbrukare under 25 år som kravet på jourverksamhet och tillgång till akutvårdplatser anordnade speciellt för den aktuella missbruksgruppen tas bort.

Under hänvisning till vad under punkten 35 Vissa narkotikafrågor anförts om att brottskommissionen kommer att pröva frågan om statsbidrag till narkomanvården avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Bidrag lill kommunala nykterhet snämnder m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 105 000 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande bestämmelserna om statsbidrag till kommunala nykterhetsnämnder och beträffande alkoholpoliklinikemas verksamhet i anledning av motionen 1973: 1168 och motionen 1973: 1220 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen beträffande statsbidrag till narkomanvården avslår motionen 1973: 658 och motionen 1973: 1175, båda motionerna såvitt här är i fråga.

41. Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten J 6 (s. 192) och hemställer

att riksdagen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 350 000 kr.

42. Bidrag till Länkrörelsen m. m. Kungl. Maj:t har under punkten J 7 (s. 193) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer för budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 3 200 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973:428 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen under socialdepartementets huvudtitel J 7 Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer anvisar ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 400 000 kr. förhöjt anslag av 3 600 000 kr.

SoU 1973: 5

2. I motionen 1973: 429 av herrar Henmark (fp) och Nelander (fp) hemställs att riksdagen av det utökade anslaget, som statsrådet benämner Bidrag till Länkrörelsen med flera organisationer, ställer 500 000 kr. till socialstyrelsens förfogande för alkoholist- och narkomanvård bedriven av kristna och ideella organisationer.

3. I motionen 1973: 1191 av herr Källstad (fp) hemställs att riksdagen till anslaget Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer för budgetåret 1973/74 anvisar 3 250 000 kr.

Utskottet

Från anslaget Bidrag till Länkrörelsen m. m. utgår f. n. bidrag till sammanslutningar av förutvarande alkoholmissbrukare och till organisationer för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare.

Kungl. Maj:t förordar i statsverkspropositionen att möjlighet skall öppnas att ge bidrag även till andra organisationer som sysslar med rehabilitering av narkotika- och alkolholskadade personer. Bakgrunden härtill är följande.

Såväl år 1971 som år 1972 har socialutskottet i betänkanden som godkänts av riksdagen uttalat sig för att frivilliga insatser för rehabilitering av alkohol- och narkotikamissbrukare bör komma i fråga för samhällets stöd inte minst då de tar sig uttryck i experiment med nya behandlingsformer (SoU 1971: 5 och 1972: 5). Förra året förordade riksdagen på hemställan av utskottet att ett nytt anslag skulle ställas till förfogande för ändamålet. Kort tid därefter avlämnade Kungl. Maj:t proposition 1972: 67 med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket, m. m. I propositionen förordades bl. a. att ett belopp av högst 300 000 kr. från femte huvudtitelns reservationsanslag Försöksverksamhet m. m. skulle ställas till socialstyrelsens förfogande för stöd av olika försök med nya vård- och behandlingsformer för narkotikamissbrukare. Avsikten var att även kommuner skulle kunna få stöd för sådana försök. Riksdagen biträdde förslaget (SOU 1972: 21). Enligt beslut den 30 juni 1972 ställdes medlen till socialstyrelsens förfogande. Kungl. Maj:ts förslag under det här behandlade anslaget är, enligt vad föredragande departementschefen anför, avsett att tillgodose riksdagens beslut föregående år. En uppräkning av anslaget med 600 000 kr. till 3 200 000 kr. föreslås. Vidare föreslås att anslagsbeteckningen ändras till Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer.

I flera motioner framställs yrkanden beträffande anslaget. I motionen 1973: 428 av herr Helén m. fl. uttalas att riksdagens beslut från föregående år visserligen tillgodoses genom anslagsuppräkningen men att den föreslagna höjningen är alltför begränsad. Motionärerna yrkar därför att anslaget skall höjas till 3 600 000 kr. Även i motionen 1973: 1191 av herr Källstad hemställs om en höjning av anslaget utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna. Motionärerna begränsar dock sitt krav till

SoU 1973: 5

att avse en höjning med 50 000 kr. I motionsyrkandena anförs att Riksförbundet narkotikafritt samhälle bör kunna erhålla bidrag från anslaget med nämnda belopp. I motionen 1973: 429 av herrar Henmark och Nelander yrkas att riksdagen skall reservera 500 000 kr. av anslaget för alkoholist- och narkomanvård som bedrivs av kristna och ideella organisationer.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag att från anslaget skall kunna lämnas bidrag även till andra organisationer som sysslar med rehabilitering av narkotika- och alkoholskadade personer än sådana organisationer som hitintills erhållit bidrag därifrån. Enligt utskottets mening bör även kommuner kunna få stöd från anslaget för behandlingsförsök. Med hänsyn härtill kan den av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeteckningen icke godtagas. Utskottet föreslår att den nuvarande beteckningen behålls.

Eftersom en viss del av det belopp, med vilket anslaget räknats upp i propositionen, bör gå till Länkrörelsen och den typ av övriga organisationer som hitintills fått bidrag från anslaget, ger Kungl. Maj:ts förslag endast ett begränsat utrymme för bidrag till andra organisationer och till kommuner. Med beaktande av att, enligt vad utskottet inhämtat, ännu vid tiden för utskottets sakprövning av anslaget det belopp om högst 300 000 kr. som förra året ställdes till socialstyrelsens förfogande för försök med nya vård- och behandlingsformer inte disponerats anser sig emellertid utskottet inte kunna förorda en höjning av anslaget utöver Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 428 i förevarande del och motionen 1973: 1191. Beträffande sistnämnda motion får utskottet tillägga att det ankommer på socialstyrelsen att pröva vilka organisationer som skall erhålla bidrag från anslaget. Utskottet vill dock erinra att anslaget inte är avsett för bidrag till allmän information om alkohol och narkotika. Bidrag för informationsverksamhet utgår i annan ordning.

Med hänsyn till de betydelsefulla insatser Länkrörelsen och organisationer för hjälp åt läkemedelsmissbrukare utför kan utskottet inte biträda förslaget i motionen 1973: 429, som innebär att nämnda organisationer skulle få sina bidrag uppräknade med endast 100 000 kr. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:428, såvitt här är i fråga, samt motionen 1973: 1191 till Bidrag till Länkrörelsen m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett anslag av 3 200 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande medelsdispositionen avslår motionen 1973: 429.

SoU 1973: 5

62 Viss rehabiliteringsverksamhet

43. Statens arbetsklinik. Bidrag till handikappinstitutet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna K 1 och K 2 (s. 196— 198) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Statens arbetsklinik ett förslagsanslag av 2 375 000 kr.,

2. till Bidrag till handikappinstitutet ett anslag av 5 080 000 kr.

44. Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade. Kungl. Maj:t har under punkten K 3 (s. 198—200) föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 155 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om att den pågående utredningen om bidrag till s. k. starrglasögon m. m. erhåller kompletterande direktiv om att även förutsättningslöst pröva frågan om att glasögonkostnaden generellt infogas i sjukförsäkringssystemet eventuellt enligt regler om viss maximering av bidraget härför.

2. I motionen 1973: 160 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om ändring av hjälpsmedelsförteckningen så att denna även omfattar luftrenare och luftfuktare.

3. I motionen 1973: 660 av herr Elmstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar sig för

a) statsbidrag för synhjälpmedel som behövs i anledning av ögonsjukdomar, såsom t. ex. keratokonus, samt

b) statsbidrag för synhjälpmedel för barn och ungdom.

4. I motionen 1973: 1170 av herrar Ekinge (fp) och Olsson i Kil (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag angående statsbidrag till glasögon för i första hand barn t. o. m. grundskoleåldern.

5. I motionen 1973:1210 av fröken Pehrsson m. fl. (c, fp) hemställs att riksdagen beslutar att bidrag till starrglasögon skall utgå med den faktiska kostnaden, dock högst 300 kr., att utgå från förslagsanslaget Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

Utskottet

Statsbidrag utgår till bl. a. sjukvårdshuvudmännen för vissa hjälpmedel som på ordination tillhandahålls handikappade. De statsbidragsberättigande hjälpmedlen tas upp i den s. k. hjälpmedelsförteckningen som förs av socialstyrelsen.

SoU 1973: 5

63 I fyra motioner tas upp frågan om vidgade möjligheter till statsbidrag till hjälpmedel för synskadade. För närvarande utgår bidrag till bl. a. kikarglasögon, luppglasögon och vissa kontaktlinser för synskadade som har höggradig synnedsättning. Vad som i detta avseende krävs för rätt till bidrag preciseras närmare i hjälpmedelsförteckningen. Som redovisas i statsverkspropositionen (bil. 7 s. 200) har Kungl. Majit beslutat att statsbidragsgivningen den 1 juli 1973 skall utvidgas till att omfatta också sådana speciella glasögon eller linser som personer som opererats för grå starr behöver. Starrglasögon skall därför föras upp på hjälpmedelsförteckningen. Statsbidrag skall utgå med hälften av kostnaden för ordinerade hjälpmedel, dock med högst, vid operation av första ögat, 200 kr., vid operation av andra ögat 75 kr. och vid samtidig operation av båda ögonen 275 kr. Kungl. Maj:ts beslut bygger på förslag av den s. k. hjälpmedelsgruppen.

Det mest långtgående motionsyrkandet framställs i motionen 1973: 155 av herr Hallgren m. fl. Motionärerna vill att hjälpmedelsgruppen skall få i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om att låta kostnaden för glasögon — eventuellt med begränsning till visst belopp — ersättas genom sjukförsäkringssystemet. I motionen 1973: 1170 av herrar Ekinge och Olsson i Kil yrkas att riksdagen skall begära förslag angående statsbidrag till glasögon för i första hand barn t. o. m. grundskoleåldern. I motionen 1973:660 av herr Elmstedt m. fl. framställs ett likartat yrkande, nämligen att statsbidrag skall utgå för synhjälpmedel för barn och ungdom. I motionen yrkas vidare att statsbidrag skall utgå för synhjälpmedel som behövs i anledning av ögonsjukdomar, såsom t. ex. keratokonus. Beträffande sistnämnda ögonsjukdom framhåller motionärerna att sjukdomen i allmänhet åsamkar mycket höga kostnader till följd av att kontaktlinser måste användas och att dessa måste bytas med jämna mellanrum. I motionen 1973: 1210 av fröken Pehrsson m. fl. kritiseras beslutet om bidrag till starrglasögon. Motionärerna menar att principen bör vara att patienten får full kostnadstäckning och att en maximigräns för bidraget bör sättas. Flertalet patienter skulle få bidrag till hela glasögonkostnaden om maximibeloppet bestäms till 300 kr. Motionärerna vill att riksdagen skall besluta i enlighet med det sagda.

Som framhålls i flera av motionerna kan särskilt för familjer, i vilka finns barn med synnedsättning eller synskada, utgifterna för glasögon vara betungande. Synen undergår ofta snabba förändringar under uppväxtåren, vilket medför behov av täta glasögonbyten. Mot denna bakgrund kan utskottet ansluta sig till den bedömning, på vilken flera av motionsyrkandena grundar sig, nämligen att då det gäller att vidga samhällets insatser på området den mest angelägna uppgiften är att bidra till synhjälpmedel för barn och ungdom. De motionsyrkanden — i motionerna 1973: 660 och 1973: 1170 — som har denna inriktning på -

SoU 1973: 5

kallar emellertid enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd med hänsyn till det arbete som pågår inom hjälpmedelsgruppen. Gruppen fick nämligen förra året i uppdrag att pröva frågan om behovet av bidrag till glasögon för barn och ungdomar i skolåldern. Gruppen skall kartlägga glasögonbehovet i de olika åldersgrupperna samt familjernas kostnader för glasögon, beräknade med utgångspunkt i kostnaden för glas med enkla och ändamålsenliga bågar. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 660 i denna del samt motionen 1973: 1170.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 1973: 155 om bidrag till glasögon inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen och yrkandena i motionen 1973: 660 om statsbidrag för synhjälpmedel vid ögonsjukdomar får utskottet framhålla att hjälpmedelsgruppens uppdrag i viss utsträckning är ägnad att tillgodose motionärernas önskemål, nämligen såvitt avser den betydelsefulla grupp som barn och ungdomar utgör. Då utskottet, i enlighet med det ovan sagda, anser den prioritering vara riktig som gjorts genom att hjälpmedelsgruppens uppdrag inriktas på behovet av bidrag till glasögon för denna grupp, är utskottet inte berett att förorda en utvidgning av uppdraget. Motionsyrkandena bör inte heller i övrigt föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kungl. Maj:ts beslut om bidrag till starrglasögon bygger på förslag av hjälpmedelsgruppen. Denna pekade på den tendens till prisökning som förekomsten av bidrag kan innebära och fann det angeläget att ge bidraget en sådan konstruktion att effekter av detta slag motverkas. I detta syfte utformades bidraget så att det ger den enskilde ett ekonomiskt stöd samtidigt som han alltid har att bära en viss del av kostnaden. Hjälpmedelsgruppen underströk att den enskildes andel inte bör vara så ringa att han bortser från den vid glasögonköpet.

Utskottet, som vill erinra om att riksdagen vid behandlingen av hjälpmedelsreformen förra året (SoU 1972:14) godtog principen om egenavgift för viss typ av hjälpmedel, ansluter sig till den bedömning som ligger till grund för Kungl. Maj:ts beslut. Utskottet kan därför inte biträda motionsförslaget. Motionen 1973: 1210 bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1973: 160 av herrar Andersson i Örebro och Petersson i Röstånga yrkas att luftrenare och luftfuktare skall föras upp på hjälpmedelsförteckningen. Nämnda hjälpmedel är av betydelse för personer som lider av allergiska sjukdomar.

Hjälpmedelsgruppen har i mars förra året fått i uppdrag att i anslutning till dess fortsatta utredningsarbete närmare pröva frågan om dels bestämningen av begreppet hjälpmedel enligt kungörelsen (1968: 238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade, dels avgränsningen av dessa hjälpmedel gentemot sådana som har till ändamål att tillgodose ett sjukvårdsbehov. Då frågan huruvida de olika hjälpmedel som nämns i motionen skall föras upp på hjälpmedelsförteckningen är

SoU 1973: 5

beroende av hjälpmedelsgruppens utredningsarbete i angivna hänseende, avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande bidragsreglerna för starrglasögon avslår motionen 1973: 1210,

2. att riksdagen beträffande frågan om uppförande av luftrenare och luftfuktare på hjälpmedelsförteckningen avslår motionen 1973: 160,

3. att riksdagen till Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.,

4. att riksdagen beträffande bidrag till synhjälpmedel för barn och ungdom avslår motionen 1973: 660 i motsvarande del och motionen 1973: 1170,

5. att riksdagen beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom avslår motionen 1973: 155 och motionen 1973: 660 i motsvarande del.

45. Kostnader för viss utbildning av handikappade. Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna K 4 och K 5 (s. 200— 204) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Kostnader för viss utbildning av handikappade ett förslagsanslag av 8 300 000 kr.,

2. till Bidrag till anordnande av vissa institutioner för psykiskt utvecklingsstörda ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.

46. Bidrag till driften av särskolor m. m. Kungl. Maj:t har under punkten K 6 (s. 204—205) föreslagit riksdagen att till Bidrag till driften av särskolor m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av lil 000 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 1171 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s, c, fp, m) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att lekoteket på Blockhusudden övertages av karolinska sjukhuset eller att lekotekets verksamhet på annat sätt ekonomiskt tryggas genom statliga driftbidrag och forskningsbidrag.

2. I motionen 1973: 1199 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av reglerna för statsbidrag till driften av särskolor att statsbidrag också skall utgå till kostnader för personell elevassistans.

5 Riksdagen 1973.12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

66 Utskottet

Från anslaget utgår statsbidrag till i främsta rummet lönekostnader vid särskolor. Riksdagen beslöt förra året att utvidga kretsen av de tjänster beträffande vilka statsbidrag skall utgå. De nuvarande bestämmelserna innebär bl. a. att statsbidrag utgår med 95 % av lönekostnaderna för särskolchefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan.

I motionen 1973: 1199 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad och Mattsson i Skee yrkas att bidragsreglerna skall ändras så att statsbidrag också utgår till kostnader för personell elevassistans.

Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 föreslagit att statsbidrag skulle utgå för personell elevassistans, anförde föredragande departementschefen i 1971 års statsverksproposition (bil. 7 s. 200), att då sådan assistans åt elever inom särskolan får anses utgöra en del av det vårdansvar som åvilar huvudmännen, han inte kunde biträda förslaget. Utskottet fann inte anledning till annat ställningstagande till frågan (SoU 1971: 5). Någon omständighet har därefter inte inträffat som ger anledning till en annan bedömning. Utskottet avstyrker därför motionen 1973:1199.

I motionen 1973:1171 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. tas upp frågan om ekonomiskt stöd till lekoteket på Blockhusudden i Stockholm.

Huvudman för lekoteket är Svenska scoutförbundets stiftelse för psykiskt utvecklingsstörda barn. Verksamheten har hittills finansierats i huvudsak genom bidrag från stiftelser och fonder samt genom insamlingar. Stockholms läns landsting lämnar för innevarande år bidrag med 120 000 kr. År 1971 beviljades bidrag från anslaget Försöksverksamhet m. m. under femte huvudtiteln med 100 000 kr. för utvecklingsarbete m. m. rörande det s. k. BOEL-testet, som utarbetats på lekoteket i nära samarbete med karolinska sjukhusets barnklinik och barnaudiologiska avdelning. Testet, som fått sitt namn från begreppet Blicken Orienterar Efter Ljud, är avsett att användas vid barnavårdscentralerna som en rutinkontroll av mentala funktioner och allmän utveckling för att man så snabbt som möjligt skall kunna spåra upp de barn som är kontaktstörda och uppmärksamhetssvaga och därför i behov av pedagogisk stimulans. Även hörselskador för barnets talutveckling upptäcks vid åldern 7—9 månader genom BOEL-testet och kan härigenom omhändertagas för behandling långt tidigare än förr. Utbildning i testet sker på lekoteket i samarbete med karolinska sjukhuset. Lekoteket arbetar enligt redovisning i motionen efter följande fem huvudlinjer.

1. Individuell rådgivning i lekträning, varvid lekmateriel kostnadsfritt lånas ut och även hembesök görs när så är lämpligt.

2. Information om lekträningens och tidigdiagnosens betydelse för yr -

SoU 1973: 5

kesverksamma, t. ex. inom barnmedicin och pedagogik i form av studiedagar och demonstrationer.

3. Kurser för bamavårdscentralsköterskor och distriktssköterskor i BOEL-testets teori och praktik samt kontaktträning av spädbarn.

4. Produktutveckling genom att på konstruktivt sätt söka i olika former påverka och samarbeta med företag som tillverkar, distribuerar och säljer lekmateriel, avsett att även kunna användas av barn med handikapp.

5. Forskning för utveckling av hjälpmedel som kan bidraga till att diagnostisera tidiga störningar hos barn och kommunikativa svårigheter.

Motionärerna framhåller att lekoteket måste få ett bättre ekonomiskt stöd för att säkerställa den modell för samarbete mellan barnhälsovård, lekotek och barnkliniker som utvecklats på Blockhusudden. De vill att lekoteket skall övertas av karolinska sjukhuset eller att lekotekets verksamhet på annat sätt tryggas genom statliga driftbidrag och forskningsbidrag.

Som 1968 års bamstugeutredning framhåller kan lekoteken vara ett viktigt komplement till förskolan. De har sin största betydelse för barn med fysiska eller psykiska handikapp. Det är inte en statlig uppgift att anordna och driva lekotek. Utskottet har emellertid blivit övertygat om att den särskilda verksamhet på Blockhusudden som bedrivs i samarbete med karolinska sjukhuset och som består i utbildning av såväl barnhälsovårdsläkare som barnavårdscentralsköterskor och distriktssköterskor i BOEL-testets teori och praktik samt pedagogiska principer för kontaktträning av spädbarn är så värdefull att det bör utredas på vad sätt garantier kan skapas för att denna utbildningsverksamhet kan fortsätta. BOEL-testningen ger möjlighet till en mycket tidig diagnostik av olika störningar i barnets utveckling. Härigenom är det möjligt att redan innan ett barn fyllt ett år konstatera om barnet är i behov av särskilda pedagogiska stimulansåtgärder. Att sådana åtgärder sätts in så tidigt som möjligt är av utomordentligt stor betydelse för barnets fortsatta utveckling.

I enlighet med det anförda bör frågan om lekotekets fortsatta utbildningsverksamhet utredas.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag till kostnader för personell elevassistans avslår motionen 1973: 1199,

2. att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 111000 000 kr.,

3. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1171 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning rörande utbildningsverksamheten vid lekoteket på Blockhusudden i Stockholm.

SoU 1973: 5

47. Bidrag till handikapporganisationer. Kungl. Maj:t har under punkten K 7 (s. 206) föreslagit riksdagen att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av

2 500 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen beslutar att

a) till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 500 000 kr. till

3 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag,

b) beträffande frågan om specialdestination av viss del av anslaget under a) ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen.

2. I motionen 1973: 1200 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. (c) hemställs att riksdagen till Bidrag till Handikappförbundens centralkommitté (HCK) för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 100 000 kr.

Utskottet

Från och med innevarande budgetår tas under ett gemensamt anslag upp statens bidrag över socialhuvudtiteln till handikapporganisationernas allmänna verksamhet.

Kungl. Maj:t har föreslagit en ökning av anslaget med 500 000 kr. till 2 500 000 kr. I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl. yrkas att anslaget skall ökas med ytterligare 500 000 kr. till 3 000 000 kr. I motionen förordas också att anslaget skall renodlas till att avse bidrag för samarbete med samhällets organ och för inre och yttre informationstjänst. Enligt motionärerna bör alla bidrag avseende praktiska aktiviteter för handikappade redovisas i annan ordning.

Med hänsyn till handikapporganisationernas stora insatser för de handikappade är det enligt utskottets mening motiverat med en kraftig uppräkning av anslaget till organisationerna. Höjningen bör bestämmas till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 427 i denna del. Utskottet kan inte heller biträda motionen såvitt däri yrkas en uppdelning av anslaget.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motionen 1973: 1200 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. om att riksdagen under ett nytt anslag skall anvisa medel — 100 000 kr. — till Handikappförbundens centralkommitté (HCK). Motionärerna hävdar att det skulle vara lämpligare att detta samarbetsorgan för handikapprörelsen fick bidrag från ett särskilt anslag. Härigenom skulle en konkurrens mellan HCK och specialorganisationerna undvikas.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att efter förslag av statens handikappråd — vari både HCK och dess medlemsorganisationer är företräd -

SoU 1973: 5

da — mellan handikapporganisationerna fördela det under anslaget Bidrag till handikapporganisationer upptagna beloppet. Utskottet tillstyrker, som framgår av det föregående, Kungl. Maj:ts förslag om en väsentlig höjning av nämnda anslag. HCK har för innevarande budgetår från anslaget tillerkänts ett belopp om 40 000 kr. HCK har därjämte under de senaste två åren för särskilda ändamål från allmänna arvsfonden erhållit mer än 600 000 kr. Utskottet finner inte skäl föreslå någon ändring i den från och med innevarande budgetår tillämpade ordningen, enligt vilken HCK — vid sidan av de medlemsavgifter som dess medlemsorganisationer anser sig böra utge till sitt samarbetsorgan — kan få del av det för handikapporganisationernas allmänna verksamhet avsedda stödet. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 1200.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 427 i motsvarande del till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande frågan om uppdelning av anslaget avslår motionen 1973: 427 i motsvarande del,

3. att riksdagen beträffande frågan om ett nytt anslag betecknat Bidrag till Handikappförbundens centralkommitté (HCK) avslår motionen 1973: 1200.

48. Kostnader för viss verksamhet för blinda. Kungl. Maj:t har under punkten K 8 (s. 207) föreslagit riksdagen att till Kostnader för viss verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 2 510 000 kr.

Motion

I motionen 1973:1211 av fröken Pehrsson m. fl. (c, fp) hemställs att riksdagen beslutar om ett anslag för budgetåret 1973/74 till De blindas förenings verksamhet för dövblinda med 75 000 kr. att utgå från anslaget K 8, Kostnader för viss verksamhet för blinda, vilket anslag bör ökas till 2 585 000 kr.

Utskottet

Anslaget till De blindas förening avser kostnaderna för dels den genom De blindas förenings försäljningsaktiebolag bedrivna depåverksamheten för försäljning av arbetsmaterial till blinda hantverkare samt försäljning av deras hantverksprodukter, dels utbildning vid försvarets hundskola i Sollefteå av ledarhundar för blinda och därmed sammanhängande åtgärder.

I motionen 1973:1211 av fröken Pehrsson m. fl. föreslås att anslaget skall räknas upp med 75 000 kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit och

SoU 1973: 5

att nämnda belopp skall utgå som bidrag till De blindas förenings verksamhet för dövblinda.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen att anslaget skall utvidgas till att avse annat än De blindas förenings depåverksamhet och utbildning av ledarhundar för blinda och därmed sammanhängande åtgärder. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet också en uppräkning av anslaget utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet vill samtidigt erinra om att De blindas förening för innevarande budgetår beviljats ett belopp av 655 000 kr. från anslaget Bidrag till handikapporganisationer och att utskottet under punkten 47 tillstyrkt en betydande uppräkning av nämnda anslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 1211 till Kostnader för viss verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 2 510 000 kr.

49. Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten K 9 (s. 208) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 2 515 000 kr.

50. Färdtjänst för handikappade

Motioner

1. I motionen 1973: 29 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c) hemställs

att riksdagen måtte besluta om ändring i bestämmelserna rörande statligt bidrag till bilanskaffning m. m. på sätt i motionen antytts samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagext.

2. I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen beslutar att det — i avvaktan på förslag från utredningen om den kommunala ekonomin — övervägs om provisoriskt förslag kan läggas fram om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten.

3. I motionen 1973: 436 av herrar Ringaby (m) och Andersson i Ljung (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till 1973 års riksdag, syftande till statligt stöd till kommunernas färdtjänst för handikappade i enlighet med handikapputredningens i förevarande motion nämnda intentioner.

SoU 1973: 5

4. I motion 1973: 651 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om bidrag till egen bil för rörelsehindrade i syfte att göra det möjligt för föräldrar till rörelsehindrade barn att erhålla sådant bidrag.

5. I motionen 1973: 652 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c; hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att — i avvaktan på förslag från utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun — förslag skyndsamt läggs fram om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten.

Utskottet

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner beträffande kommunernas färdtjänst m. m. för handikappade.

Utskottet vill som bakgrund till motionsyrkandena erinra om att handikapputredningen i sitt betänkande Bättre socialtjänst för handikappade (SOU 1970: 64) föreslagit bl. a. att varje kommun bör tillhandahålla förflyttningshandikappade effektiv färdtjänst, att färdtjänsten överallt bör få anlitas oberoende av målet och tidpunkten för samt avsikten med resan, att färdtjänstresenären bör erlägga en avgift för resan sorn ansluter sig till priset för motsvarande färd med allmänna kommunikationer, att varje kommun bör upprätta och socialstyrelsen godkänna en plan för färdtjänsten samt att kommunerna bör få statsbidrag till kostnaden för färdtjänsten med 35 % av nettokostnaden för denna. Utredningen har vidare föreslagit bl. a. att i vissa fall en möjlighet bör öppnas att som ett komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade egen bil, att kommunerna bör vara huvudmän för verksamheten att som komplement till färdtjänsten tillhandahålla handikappade egen bil, att anskaffningskostnaden för bil åt handikappad som komplement till färdtjänsten bör fördelas mellan den handikappade, kommunen och staten, att den handikappade bör betala 10 % av denna kostnad, kommunen 30 % och staten 60 % samt att den som erhåller bil som komplement till färdtjänsten bör från staten få ett årligt driftbidrag om 500 kr.

Eftersom frågan om statliga stimulansbidrag som berör kommunernas ekonomiska engagemang tas upp till behandling av kommunalekonomiska utredningen, har betänkandet lämnats till nämnda utredning för prövning i samband med behandlingen av hithörande frågor.

I motionen 1973: 427 av herr Helén m. fl., motionen 1973: 436 av herrar Ringaby och Andersson i Ljung samt motionen 1973: 652 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. framställs yrkanden som syftar till att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten skall införas snarast möjligt och utan att resultatet av kommunalekonomiska utredningens arbete avvaktas.

SoU 1973: 5

72 I motionen 1973: 29 av herrar Torwald och Bengtsson i Göteborg yrkas att de nuvarande bestämmelserna om statliga bidrag till bilanskaffning för handikappade som förvärvsarbetar eller genomgår utbildning med yrkesinriktning skall utvidgas till att avse även handikappade som bedriver frivilligt oavlönat ideellt arbete i bl. a. ungdoms- och idrottsorganisationer. Även i motionen 1973: 651 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. framställs ett yrkande om vidgning av samma bestämmelser. Där förordas att föräldrar till rörelsehindrade barn skall kunna få statsbidrag till inköp av bil.

Utskottet får i anledning av motionsyrkandena om den kommunala färdtjänsten och om vidgade statsbidragsmöjligheter för inköp av bil i syfte att förbättra rörelsehindrades förflyttningsmöjligheter anföra följande. Handikapputredningen har framhållit att möjligheten till trygg och bekväm förflyttning genom en väl utbyggd färdtjänst har stor betydelse för handikappade som inte kan utnyttja de allmänna kommunikationerna. Utskottet vill understryka detta. En väl fungerande färdtjänst är en viktig förutsättning för de handikappades integration i samhället. Det är alltså angeläget att färdtjänsten byggs ut. Det ansvar för de handikappade och deras omvårdnad som åvilar kommunerna innebär att färdtjänsten är en uppgift för dessa. Enligt vad som framgår av en av Svenska kommunförbundet gjord kartläggning, som avser förhållandena den 1 december 1971, har kommunerna också i betydande utsträckning inrättat färdtjänst för handikappade. Kartläggnnigen visar att vid nämnda tidpunkt färdtjänst fanns i 260 av de 447 kommuner som kartläggningen omfattade — 17 kommuner hade inte besvarat enkäten i ämnet. Utskottet vill starkt understryka vikten av att den utbyggnad som igångsatts på området fortsätter. Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten överlämnats till kommunalekonomiska utredningen. Utskottet anser att utredningens arbete inte bör föregripas. Motionen 1973: 436 och motionen 1973: 652 samt motionen 1973: 427 i motsvarande del avstyrks därför. Av samma skäl avstyrker utskottet motionerna 1973: 29 och 1973: 651.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade avslår motionen 1973:427, såvitt här är i fråga, motionen 1973: 436 och motionen 1973: 652,

2. att riksdagen beträffande bidrag till inköp av bil då handikapp föreligger avslår motionen 1973: 29 och motionen 1973: 651.

SoU 1973:5

73 Arbetarskydd m. m.

51. Arbetarskyddsstyrelsen. Yrkesinspektionen. Kungl. Maj:t har under punkterna L 1 och L 2 (s. 212—227) föreslagit riksdagen

(L 1) att besluta att en arbetsmedicinsk filial skall inrättas i Umeå den 1 januari 1974, att bemyndiga Kungl. Maj:t att hos arbetarskyddsstyrelsen inrätta tre tjänster för avdelningschef i Ce 2 och två tjänster för professor i Ce 1 samt att till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 28 095 000 kr., varav 189 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen, samt (L 2) att till Yrkesinspektionen för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 27 525 000 kr., varav 1 354 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

1. I motionen 1973: 1189 av herrar Jonsson i Husum (s) och Olsson i Timrå (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär initiativ i syfte att i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen utarbeta anvisningar för arbete vid maskiner för upptagning av pappersmassa samt vid maskiner för tillverkning av rullning av papper.

2. I motionen 1973: 1195 av herr Lothigius (m) hemställs att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 29 095 000 kr.

Utskottet

I syfte att skapa en bättre arbetsmiljö och att ge de anställda ökad trygghet och ett ökat inflytande på den egna arbetsplatsen pågår för närvarande ett omfattande reformarbete. Arbetsmiljöutredningen har nyligen avlämnat ett delbetänkande (SOU 1972: 86) med förslag till ändringar inom vissa viktiga områden av arbetarskyddslagstiftningen och till en kraftigt förstärkt organisation för arbetarskyddet. Lagstiftningsfrågorna skall föreläggas riksdagen i en proposition, som kommer att behandlas senare under riksdagen. I statsverkspropositionen framläggs förslag rörande den offentliga tillsynsorganisationen.

Kungl. Maj:ts förslag innefattar en väsentlig förstärkning av den offentliga tillsynsorganisationen för arbetarskyddet. För arbetarskyddsstyrelsens del föreslås en fortsatt utbyggnad av befintliga resurser bl. a. för att snarast möjligt öka kapaciteten för utarbetande av arbetarskyddsanvisningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens verksamhet. Vidare föreslås att en arbetsmedicinsk filial i Umeå inrättas i enlighet med riksdagens principbeslut angående omlokalisering av viss statlig verksamhet (InU 1971: 15). För upplysning m. m. på arbetarskyddets område begärs ökade resurser. Totalt omspänner de av Kungl. Maj:t

SoU 1973: 5

föreslagna förstärkningarna av arbetarskyddsstyrelsen ca 4 milj. kr., innefattande medel för 40 nya tjänster.

I fråga om yrkesinspektionen innebär Kungl. Maj:ts förslag en integrering av vissa specialinspektioner i den allmänna yrkesinspektionen, nämligen den del av bergsstatens verksamhet som avser arbetarskydd samt skogsyrkesinspektionen och yrkesinspektionen för landtrafiken. För en utbyggnad av yrkesinspektionens resurser beräknas medel för sammanlagt 44 nya tjänster vid allmänna yrkesinspektionen utöver vissa tjänster som förs över från bergsstaten.

Utskottet anser det angeläget att som ett led i reformarbetet den offentliga tillsynsorganisationen utan dröjsmål förstärks och effektiviseras. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser nu föreslås bli kraftigt utbyggda.

I motionen 1973: 1195 av herr Lothigius föreslås en anslagsökning till arbetarskyddsstyrelsen med 1 000 000 kr. utöver Kungl. Maj:ts förslag. Motionären förordar att erforderliga medel för anslagsuppräkningen skall erhållas genom motsvarande minskning av anslaget till Arbetsmarknadsservice under elfte huvudtiteln. Denna motion har avslagits av riksdagen (InU 1973: 3). Motionären framhåller att informationsverksamhet bör bedrivas jämsides med det ökade anvisningsarbetet för att detta skall få full effekt. Enligt motionären måste som komplettering till anvisningarna framställas enkla och översiktliga foldrar om de risker som finns inom olika branscher och hur man skyddar sig mot dem. Det påpekas att detta sedan flera år är ett starkt krav från fackföreningsrörelsen samt ett effektivt sätt att i förebyggande syfte nå arbetstagarna direkt. För detta ändamål kan enligt motionären den i statsverkspropositionen föreslagna anslagsposten ej anses tillräcklig.

Förbättrade förutsättningar för informationsverksamheten på arbetarskyddsområdet har skapats under senare år. Arbetarskyddsfonden, som genom den vid 1971 års riksdag beslutade arbetarskyddsavgiften, årligen tillförs ca 24 milj. kr., har till syfte att stödja forskning, utbildning och upplysning, som kan motverka yrkesskador eller som kan förbättra arbetsmiljön. Bidrag till upplysning skall främst avse brett upplagd information till stora persongrupper inom arbetslivet. Inom fonden pågår sedan hösten 1972 planering för en brett upplagd informationskampanj om arbetsmiljön. Kampanjen har kostnadsberäknats till ca 10 milj. kr. och skall innefatta allmän information om arbetsmiljöfrågor och bl. a. redovisning i populär form av forskningsresultat inom arbetarskyddets område. Kampanjen beräknas starta samtidigt med ikraftträdandet av arbetsmiljöutredningens förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen. Här kan också nämnas att arbetarskyddsnämnden, som är ett samarbetsorgan mellan LO och SAF, bedriver informationsverksamhet i arbetarskyddsfrågor.

SoU 1973: 5

75 Kungl. Maj:t beräknar att av det begärda anslaget till arbetarskyddsstyrelsen för nästa budgetår 520 000 kr. skall användas till upplysningsverksamhet, vilket innebär en uppräkning med 100 000 kr. i förhållande till innevarande budgetår. Upplysningsverksamheten avser bl. a. information genom press, radio och TV om nya eller ändrade anvisningar samt meddelanden och andra aktuella frågor inom arbetarskyddets område ävensom medverkan i arbetarskyddsverkets allmänna upplysningsverksamhet. Enligt vad utskottet erfarit pågår för närvarande inom styrelsen försök att omarbeta vissa anvisningar till en mer populär och lätttillgänglig form för spridning bland arbetstagarna.

Den lämnade redovisningen visar att betydande uppmärksamhet ägnas åt att sprida kännedom om arbetarskyddsanvisningar och ge annan information till berörda personalgrupper. Utskottet vill i likhet med motionärerna särskilt betona vikten av att den information arbetstagarna erhåller är lättillgänglig. Det är därför av värde att arbetarskyddsstyrelsen påbörjat det utvecklingsarbete som ovan nämnts. Det är emellertid uppenbart att kravet på enkel framställning kan vara svårt att förena med kravet på precisa och tillräckligt utförliga beskrivningar om vad som bör iakttagas till förekommande av olycksfall. Med hänsyn härtill måste erfarenheter vinnas innan det kan vara lämpligt att göra en alltför bred satsning på denna sektor. Mot angivna bakgrund anser utskottet att anslaget till arbetarskyddsstyrelsens upplysningsverksamhet bör beräknas till det av Kungl. Maj:t föreslagna. Motionen 1973: 1195 bör således avslås.

Kungl. Maj ris förslag till medelsanvisning föranleder inte heller i övrigt någon erinran från utskottets sida. Begärt bemyndigande om inrättande av vissa tjänster bör lämnas. Utskottet biträder också förslaget att en arbetsmedicinsk filial inrättas i Umeå den 1 januari 1974.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1973: 1189 av herrar Jonsson i Husum och Olsson i Timrå, i vilken hemställs att riksdagen hos Kungl. Majri begär initiativ i syfte att i samverkan med arbetarSkyddsstyrelsen utarbeta anvisningar för arbete vid maskiner för upptagning av pappersmassa samt vid maskiner för tillverkning och rullning av papper. Motionärerna pekar på att det årligen inträffar något hundratal olycksfall i arbete vid sådana maskiner. Enligt motionärerna skulle olycksfallen kunna reduceras om erforderliga anvisningar kom till stånd.

Utskottets ställningstagande till Kungl. Majris förslag till medelsanvisning till arbetarskyddsstyrelsen innebär bl. a. att utskottet förordar en väsentlig utbyggnad av styrelsens resurser för utarbetande av anvisningar till förebyggande av olycksfall och ohälsa i arbetet. I fråga om anvisningar på det område, som behandlas i motionen, får utskottet hänvisa till det samarbete som bedrivs på området av de nordiska ländernas

SoU 1973: 5

arbetarskyddsmyndigheter i nordiska maskinkommittén. Enligt vad utskottet inhämtat har i Finland tillsatts en arbetsgrupp för att utarbeta ett förslag till anvisningar inom pappersindustrin. Sedan förslaget framlagts kommer arbetarskyddsstyrelsen att bearbeta det för användning i Sverige.

Med hänsyn till det anförda kan man räkna med att motionärernas önskemål kommer att bli tillgodosedda utan något riksdagens initiativ. Motionen 1973: 1189 påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beslutar att en arbetsmedicinsk filial skall inrättas i Umeå den 1 januari 1974,

2. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att hos arbetarskyddsstyrelsen inrätta tre tjänster för avdelningschef i Ce 2 och två tjänster för professor i Ce 1,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973: 1195 till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 28 095 000 kr., varav 189 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 27 525 000 kr., varav 1 354 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

5. att riksdagen beträffande arbetarskyddsanvisningar inom pappersmasseindustrin avslår motionen 1973: 1189.

52. Särskilda arbetarskyddsprojekt. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten L 3 (s. 228) och hemställer

att riksdagen till Särskilda arbetarskyddsprojekt för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 2 200 000 kr.

Internationell samverkan

53. Socialattachéer. Kungl. Maj:t har under punkten M 1 (s. 229—230) föreslagit riksdagen att till Socialattachéer för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 950 000 kr.

Motion

I motionen 1973: 1165 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att Kungl. Maj:t snarast bör överföra en av de tre socialattachétjänstema inom EEC-området till något östeuropeiskt land.

SoU 1973: 5

77 Utskottet

Sverige har för närvarande fyra socialattachéer. De är stationerade i Washington, London, Bryssel och Bonn. För attachén i Bryssel är verksamhetsområdet medlemsländerna i de europeiska gemenskaperna. I motionen 1973: 1165 av herr Andersson i Nybro m. fl. förordas att en av de tre socialattachétjänsterna inom EG-området snarast skall överföras till något östeuropeiskt land.

Socialattachéerna har som huvuduppgift att förse myndigheter och arbetsmarknadens parter med upplysningar i socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska frågor. Som socialutskottet flera gånger tidigare uttalat, talar skäl för en ökning av antalet socialattachéer efter hand som resurserna medger. Frågan om placering och verksamhetsområde får därvid avgöras från fall till fall.

Utskottet kan inte tillstyrka att någon ändring vidtages beträffande de nuvarande stationeringsorterna för socialattachéerna. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 1165.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande stationeringsorterna för socialattachéerna avslår motionen 1973: 1165,

2. att riksdagen till Socialattachéer för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 950 000 kr.

54. Internationellt socialpolitiskt samarbete m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ris förslag under punkterna M 2—M 5 (s. 230—232) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Internationellt socialpolitiskt samarbete ett förslagsanslag av 3 090 000 kr.,

2. till Bidrag till världshälsovårdsorganisationen m. m. ett förslagsanslag av 5 700 000 kr.,

3. till Vissa internationella resor ett reservationsanslag av 90 000 kr.,

4. till Vissa internationella kongresser i Sverige ett reservationsanslag av 150 000 kr.

Statens allmänna fastighetsfond

55. Utbyggande av karolinska sjukhuset m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ris förslag under punkterna II 8—II 10 (s. 233—255) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Utbyggande av karolinska sjukhuset ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

SoU 1973:5

2. till Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala ett investeringsanslag av 7 684 000 kr.,

3. till Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde ett investeringsanslag av 9 000 000 kr.

Statens utlåningsfonder

56. Statens bosättningslånefond. Kungl. Maj:t har under punkten IV: 3 (s. 256—257) föreslagit riksdagen att till Statens bosättningslånefond för budgetåret 1973/74 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Motioner

1. I motionen 1973: 435 av fru Mogård (m) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen beslutar utvidga rätten till statliga bosättningslån till alla medborgare.

2. I motionen 1973: 1218 av herr Strömberg (fp) och fru Fraenkel (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att bestämmelserna om statliga bosättningslån överses i enlighet med vad i motionen anförts.

3. I motionen 1973: 1222 av herr Wictorsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av verksamheten med statliga bosättningslån, med beaktande av behovet av en ökad information om låneverksamheten och låneverksamhetens effekter från familjepolitiska och konsumentpolitiska synpunkter.

Utskottet

Bosättningslån kan utgå till trolovade eller äkta makar, ensamstående föräldrar samt till personer som stadigvarande sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Bosättningslån utgår med högst 6 000 kr. De lämnas ur statens bosättningslånefond genom riksbanken. Information till allmänheten om lån ges av de s. k. ortsombuden som också mottar ansökningar och yttrar sig över dessa.

Såsom villkor för lån gäller bl. a. att lånet är tillrådligt med hänsyn till de lånesökandes egna villkor och intressen samt att de lånesökande gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet ävensom, i den mån betingelser härför förelegat, ådagalagt sparvilja.

Fördelen med bosättningslån ur låntagarens synpunkt är att lånen lämnas utan säkerhet och att räntan — som är lika med statens normallåneränta — är förhållandevis låg.

I tre motioner riktas kritik mot de regler som gäller för bosättningslånen. I motionen 1973: 1222 av herr Wictorsson m. fl. framhålls att en fortsatt omfattande bostadsproduktion i allt större utsträckning kommer att tas i anspråk av familjer som har relativt låga inkomster. Om utvecklingen får fortsätta utan åtgärder kommer detta att resultera i ett

SoU 1973: 5

stigande socialhjälpsbehov. Det är enligt motionärerna därför nödvändigt att vidtaga motåtgärder bl. a. genom ändringar i fråga om bosättningslånen. Dessa måste anpassas till utvecklingen och kunna ställas till förfogande för större grupper än f. n. Vidare måste bl. a. administrationen av lånen omprövas. I motionen utvecklas utförlig kritik mot de nuvarande reglerna för bosättningslån och tillämpningen av dessa. Motionärerna yrkar att riksdagen skall hemställa om en översyn av verksamheten med statliga bosättningslån med beaktande av dels behovet av en ökad information om låneverksamheten, dels låneverksamhetens effekter ur familjepolitiska och konsumentpolitiska synpunkter. I motionen 1973: 435 av fru Mogård och motionen 1973: 1218 av herr Strömberg och fru Fraenkel tas upp vissa avgränsade frågor rörande reglerna för bosättningslån. I förstnämnda motion yrkas att lån skali kunna utgå även till ensamstående. 1 motionen 1973: 1218 vill motionä rema att bosättningslån skall kunna utgå även under hemskillnadsåret För att i sådana fall en person inte skall behöva vara ansvarig för tvä bosättningslån bör riksbanken få möjlighet att acceptera att den andre maken blir ensam gäldenär i fråga om lån som tagits vid bosättning i samband med äktenskapet.

Sedan riksdagen år 1970 begärt en översyn i vissa avseenden av bosättningslånereglema, har familjepolitiska kommittén på uppdrag av Kungl. Maj:t gjort en begränsad översyn av reglerna (SOU 1972: 34). Kommittén har i huvudsak förordat att sociala skäl skall beaktas vid långivningen i större utsträckning än vad som f. n. sker och att ortsombudens uppgift skall läggas över till kommunalt organ.

Enligt utskottets mening är det motiverat att göra en mera allsidig översyn av bosättningslåneverksamheten än den, som ankommit på familjepolitiska kommittén. Den genomgång av reglerna och deras tillämpning som görs i motionen 1973: 1222 visar att det är önskvärt med en översyn, vid vilken även de grundläggande principerna för verksamheten tas upp till övervägande. Det bör härvidlag beaktas att den främsta fördelen med lånen inte är en påfallande låg ränta — den reella fördelen i detta avseende är begränsad — utan möjligheten att få lånet borgensfritt. Genom den utveckling som under senare år skett då det gäller banklån åt enskilda för kapitalvaruanskaffning kan det ifrågasättas om inte reglerna för bosättningslånen bör ges en annan inriktning. Vid den av utskottet förordade översynen bör även övervägas de i motionerna 1973: 435 och 1973: 1218 behandlade frågorna. I detta sammanhang bör nämnas att ungdomsbostadsutredningen i sitt betänkande ”Ungdom och bostad” (SOU 1970: 43) förordat att även ensamstående skulle kunna få bosättningslån, låt vara att familjepolitiska kommittén från sina utgångspunkter inte funnit det påkallat med en utvidgning av låntagarkretsen till nämnda grupp. Utskottet vill slutligen understryka att vid översynen även frågan om information till allmänheten om möj -

SoU 1973:5

ligheterna att få bosättningslån bör uppmärksammas. Den av utskottet förordade utredningen torde kunna utföras inom Kungl. Maj:ts kansli.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Statens bosättningslånefond för budgetåret 1973/74 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 435, såvitt här är i fråga, motionen 1973: 1218 och motionen 1973: 1222 hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av verksamheten med statliga bosättningslån.

Fonden för låneunderstöd

57. Lån till anordnande av barnstugor m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna V 1—V 3 (s. 258—260) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag av 27 000 000 kr.,

2. till Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.,

3. till Lån till utländska läkare för viss efterutbildning ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 21 mars 1973

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), fru Sigurdsen (s), herrar Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk) och herr Bengtsson i Göteborg (c).

Herr Nilsson i Växjö (s) har ersatt fru Skantz (s) vid behandlingen av punkterna 5—9 och herr Nordberg (s) vid behandlingen av punkterna 1—4 och 10—57.

Herr Romanus (fp) har ersatt herr Hyltander (fp) vid behandlingen av punkterna 5—14.

Fröken Andersson i Stockholm (c) har ersatt herr Andreasson (c) vid behandlingen av punkterna 43—57.

SoU 1973: 5

81 Reservationer

Vid 5. Allmänna barnbidrag

1. beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”allmänna barnbidragen” bort ha följande lydelse:

De senaste årens penningvärdeförsämring har inneburit att det reella värdet av de allmänna barnbidragen vid flera tidpunkter har urholkats. Barnbidraget har, sedan det infördes, ansetts bilda stommen i konsumtionsstödet åt barnfamiljerna. I motsats till andra delar av det familjepolitiska stödet är denna del inte skyddad mot penningvärdeförsämring. För att barnbidragen även i fortsättningen skall behålla sin betydelse i förhållande till andra stödformer bör barnbidragen värdesäkras. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motionen 1973: 1186 om indexreglering av de allmänna barnbidragen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande indexreglering av de allmänna barnbidragen i anledning av motionen 1973: 1186 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande en plan för familjepolitikens utbyggnad av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn ovan” och slutar med ”motionen 1973: 163” bort ha följande lydelse:

Trots att familjepolitiska kommittén hade i uppdrag att se över hela det familjepolitiska fältet utredde kommittén inte närmare frågan om vårdnadsbidrag eller frågan om värdesäkring av barnbidragen. Om dessa frågor varit tillfredsställande utredda skulle det funnits bättre förutsättningar för riksdagen att ta ett samlat grepp om de familjepolitiska frågorna. Någon plan eller något program för familjepolitikens utformning har inte framlagts från regeringens sida, trots att frågan om en samlad familjepolitisk reform varit aktuell under lång tid.

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i motionen 1973: 163 att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om en plan för familjepolitikens utformning. I denna plan bör ingå åtgärder för att värdesäkra barnbidragen. Vidare bör i denna plan ingå förslag om införande av vårdnadsbidrag. Som framhålls i motionen är det motiverat att samhället bidrager till kostnaderna för vård och tillsyn av små barn. Stödet bör vara så utformat att det ger ökade valmöjligheter mellan yrkesarbete

6 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 5

SoU 1973: 5

utanför hemmet och barnavårdande insatser i hemmet. Vårdnadsbidraget bör kunna utnyttjas som ekonomisk ersättning till den av föräldrarna som gör en barnavårdande insats i hemmet, som bidrag till avlöning av anställda barnavårdare i hemmet eller till avgift för daghems- eller familjedaghemsplats. Bidraget bör utgå med samma belopp för varje barn upp till en viss ålder. Det bör börja utgå då ersättningen från föräldraförsäkringen upphör. Helst borde vårdnadsbidraget därefter utgå fram till den tidpunkt då den obligatoriska skolan börjar. Eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade bör den övre åldersgränsen emellertid i vart fall tills vidare sättas till tre år.

Som framgår av motionen återstår flera frågor att belysa i fråga om vårdnadsbidragens konstruktion. Därför bör snarast en utredning komma till stånd.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1973: 163 innebärande att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till en plan för familjepolitikens framtida utbyggnad, innehållande bl. a. värdesäkring av barnbidragen och införande av vårdnadsbidrag.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande en plan för familjepolitikens utbyggnad med bifall till motionen 1973: 163 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till en sådan plan i enlighet med vad utskottet anfört,

3. beträffande vårdnadsbidrag till barnfamiljer av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Familjepolitiska kommittén” och slutar med ”motionen 1973: 1167” bort ha följande lydelse:

Familjepolitiska kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU 1972: 34) ett program för utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljer, kostnadsberäknat till 935 milj. kr. och avsett att genomföras under loppet av tre år. Någon inbördes prioritering av de olika delförslagen gjorde kommittén inte, vilket heller knappast kunde anses påkallat i fråga om ett program som var tänkt att i sin helhet genomföras på så kort tid som tre år.

I olika propositioner till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit förverkligande av så stora delar av kommitténs förslag som kostnadsmässigt motsvarar ungefär en tredjedel av hela utbyggnadsprogrammet. Det hade emellertid varit önskvärt att Kungl. Maj:t i anslutning till någon av de aktuella propositionerna i princip tagit ställning till kommittéförslaget i dess helhet och därmed angett ett samlat familjepolitiskt utbyggnadspro -

SoU 1973: 5

gram för de närmaste åren. Särskilt angeläget ter sig ett sådant program i fråga om de förslag och prioriteringar om vilka familjepolitiska kommittén inte var enig samt i frågor som kommittén enligt sina direktiv hade att pröva men i vilka den valde att inte framlägga förslag. Till den senare gruppen frågor hör främst den i motionen 1973: 1167 aktualiserade frågan om vårdnadsbidrag till småbarnsfamiljer.

Kontantstödet till barnfamiljer bör utformas så, att det får främst följande effekter:

1) En viss standardutjämning mellan barnfamiljer och andra grupper genom att en del av bamkostnadema avlyfts från barnfamiljerna. I denna riktning verkar främst de allmänna barnbidragen.

2) Ett särskilt stöd där behovet är störst, dvs. till familjer med låga inkomster och/eller många barn samt till ensamstående barnförsörjare.

3) Ett särskilt stöd vid de tillfällen i familjens liv då de ekonomiska påfrestningarna är störst, särskilt tiden närmast omkring ett barns födelse. Den föreslagna nya föräldraförsäkringen täcker till en del detta behov.

4) Största möjliga valfrihet för familjerna. De bör få välja mellan att själva vårda barnen i hemmet eller att förvärvsarbeta och anlita hjälp med barntillsynen. Väljer de det senare bör de också ha rätt och verklig möjlighet att själva välja form för barntillsynen. Denna huvuduppgift för familjepolitiken löses inte alls med nu fungerande system. Tvärtom samverkar bidragsreglerna med reglerna för familjebeskattning till att hårt styra familjernas liv och motverka det mått av valfrihet som annars borde vara möjligt att förverkliga.

I motionen 1973: 1167 påvisas den breda klyfta i fråga om förmåner och utgifter som går mellan de familjer som kan och vill utnyttja den kraftigt subventionerade samhälleliga barntillsynen och familjer som måste ordna barntillsynen på annat sätt. Den i och för sig välmotiverade och nödvändiga men alltför ensidiga satsningen på barndaghem innebär en mycket hård styrning av det som borde vara familjernas fria val.

Som framhålls i motionen 1973: 1167 skulle valfriheten kunna väsentligt ökas med hjälp av rättvisare skatteregler, främst realistiska förvärvsavdrag samt rätt till särskilt avdrag för eninkomstfamiljer med små barn. Något helt rättvist och rationellt system för ekonomiskt familj estöd kan aldrig byggas upp annat än på grunden av ett rättvist och rationellt system för familjebeskattning.

Emellertid finns det många familjer vilkas krav på rättvisa och valfrihet inte kan tillgodoses skattevägen. Därför behövs som komplettering ett vårdnadsbidrag för småbarnsfamiljer som inte kan få eller inte efterfrågar plats på daghem eller i familjedaghem och alltså inte får del av det i särklass största bidrag som utgår i hela det familjepolitiska systemet — daghemssubventionen. I motionen 1973: 1167 har

SoU 1973: 5

skisserats hur ett sådant vårdnadsbidrag skulle kunna utformas. Utskottet finner förslaget intressant och värt att närmare prövas.

Utskottet anser att riksdagen hos Kungl. Maj:t bör hemställa om att, då förslag rörande nästa etapp i utbyggandet av familjestödet framläggs, riksdagen också föreläggs ett samlat utbyggnadsprogram för de närmaste åren. Därvid bör särskilt beaktas att familjernas valfrihet, med hjälp av skattereformer och vårdnadsbidrag, tillgodoses bättre än nu. Vad utskottet sålunda med anledning av motionen 1973: 1167 anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande vårdnadsbidrag till barnfamiljer i anledning av motionen 1973: 1167 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Vid 7. Bostadstillägg m. m.

4. beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan om införande av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Reglerna om” och slutar med ”motionen 1973: 1594” bort ha följande lydelse: Reglerna

om rätt till olika slags avdrag vid taxeringen, bl. a. underskottsavdrag, är avsedda att ge en taxerad inkomst som bättre än den nominella bruttoinkomsten avspeglar den skattskyldiges verkliga ekonomiska bärkraft. Samma krav bör ställas på det inkomstbegrepp som ligger till grund för inkomstprövningen av bostadstillägg. Ett syfte med samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljer är att tillförsäkra alla barn, oberoende av föräldrarnas inkomst, en viss lägsta konsumtionsstandard. Om detta mål skall nås måste behovet av inkomstgraderat stöd prövas mot den för konsumtion disponibla inkomsten. Den del av bruttoinkomsten som får avdragas vid taxeringen därför att den inte anses ha någon skattekraft har heller ingen konsumtionskraft och bör därför inte medräknas i den inkomst som avgör bostadstilläggets storlek.

Utskottet är medvetet om att nu gällande inkomstprövningsregler, liksom svårigheten i vissa fall att effektivt kontrollera de bidragssökandes inkomst- och förmögenhetsuppgifter, ibland leder till att villaägare kan tillgodogöra sig bostadstillägg vid en faktisk inkomst som är avsevärt högre än den där avsikten varit att bostadstillägg skulle utgå. Detta missbruk kan emellertid knappast stävjas med den i propositionen 1973: 29 föreslagna metoden att vid inkomstprövningen bortse från förlustavdrag överstigande 3 000 kr. I den mån höginkomsttagare med s. k. lyx -

SoU 1973: 5

villor kan tillgodogöra sig bostadstillägg sker det huvudsakligen på ett av två möjliga sätt. Det kan vara fråga om rent bedrägeri, som givetvis förekommer även hos andra än villaägare och som ofta möjliggörs av att förmögenhetsinnehav under gränsen för skatteplikt, 150 000 kr., icke antecknas i taxeringslängden och därför är svårt att kontrollera. För att komma till rätta med dessa missförhållanden krävs inte ändrade regler utan effektivare kontroll. Det andra fallet då i förhållande till den verkliga ekonomiska situationen otillbörligt stora bostadstillägg kan utgå är då villaägaren också är rörelseidkare. För sådana tillämpas näringspolitiskt motiverade beskattningsregler som kan ge i förhållande till verklig inkomst och standard mycket låg taxerad inkomst. Men denna låga inkomst framkommer då oftast redan på rörelsebilagan till självdeklarationen och skulle inte påverkas av den nu föreslagna metoden att delvis bortse från förlustavdrag på deklarationens huvudblankett.

De i den allmänna debatten uppmärksammade fallen av missbruk av bostadstillägg skulle alltså inte i nämnvärd utsträckning påverkas av den i propositionen föreslagna regeländringen. Däremot skulle egnahemsägande löntagare med måttliga inkomster drabbas, i många fall drabbas hårt. Särskilt gäller detta familjer som skaffat sig egnahem de senaste åren och därvid kalkylerat med bostadstillägg enligt gällande regler. En trebarnsfamilj med en årsinkomst av 40 000 kr. och egnahemslån på 150 000 kr. skulle jämfört med nu förlora 900 kr. om året. Vid 50 000 kronors inkomst stiger förlusten till 1 260 kr. för att vid 60 000 kronors inkomst åter sjunka till 780 kr.

Sådana effekter kan, enligt utskottets mening, inte accepteras, i synnerhet som egnahemmet är en från allmän familjepolitisk synpunkt önskvärd boendeform som bör göras tillgänglig för så många familjer som möjligt. Utskottet vill särskilt understryka det olämpliga i att med plötsliga regeländringar ändra grunden för kalkyler, uppgjorda med hänsyn till nu gällande regler som införts så sent som 1969 och som familjerna haft anledning tro skulle bli bestående längre tid än fyra år. Familjebudgeten för relativt nyblivna egnahemsägare är oftast räknad med ytterst knappa marginaler. För många familjer skulle ett bidragsbortfall av den storleksordning som här är aktuell medföra avsevärda svårigheter.

Den föreslagna nya regeln för inkomstprövning är avsedd att gälla endast något år i avvaktan på att en omprövning skall kunna ske av hela systemet för inkomstgradering sedan den nyligen tillsatta tekniska utredningen avslutat sitt arbete. Utskottet kan inte finna behovet av en provisorisk ändring så starkt att olägenheter av här påtalat slag bör accepteras. Med tillstyrkande av motionen 1973: 1594 avstyrker därför utskottet prop. 1973: 29 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

SoU 1973: 5

1. att riksdagen beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan om införande av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg med bifall till motionen 1973: 1594 avslår propositionen 1973: 29, såvitt här är i fråga,

5. beträffande den i prop. 1973: 29 behandlade frågan om införande av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Reglerna om” och slutar med ”motionen 1973: 1594” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till tanken att, som föreslås i propositionen, en begränsning av rätten till underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg bör införas för att förebygga att villaägare med höga inkomster på ett icke avsett sätt kommer i åtnjutande av bostadstillägg. Detta bör ske fr. o. m. bidragsåret 1974 i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om övergång till ett nytt inkomstbegrepp som underlag för prövningen av rätten till bostadstillägg.

6. beträffande utformningen av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Då det” och slutar med ”och 1973: 1596” bort ha följande lydelse:

Av det siffermaterial som presenterats inom utskottet framgår, att Kungl. Maj:ts förslag innebär kännbara kostnadsökningar för småhusägare i vanliga inkomstlägen. Med hänsyn härtill förordar utskottet en höjning av gränsen för medgivet avdrag från i propositionen föreslagna 3 000 kr. till 6 000 kr. Härmed tillgodoses yrkandena i motionerna 1973: 1590, 1973: 1595 och 1973: 1596.

dels att utskottets yttrande under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utformningen av en begränsningsregel för utnyttjande av underskottsavdrag vid ansökan om bostadstillägg — i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 29, dels motionen 1973: 1590, motionen 1973: 1595 och motionen 1973: 1596 — godkänner att i enlighet med vad utskottet anfört underskottsavdraget maximeras till 6 000 kr.,

7. beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning av bostadstillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Andreasson (c), Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser

SoU 1973: 5

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Inkomstprövningsreglema innehåller” och slutar med ”till 10 %” bort ha följande lydelse:

Inkomstprövningsreglema innehåller — (= utskottet)

beloppet, 50 000 kr. För makar med låg inkomst och med förmögenhet som är bunden i en rörelse verkar bestämmelserna oförmånligt. Redan en mindre rörelse kräver nämligen tillgångar på inte obetydliga belopp, som utgör en behållen förmögenhet vid inkomstberäkningen trots att familjens ekonomiska standard är låg. Det är därför enligt utskottets mening skäligt att den andel av den behållna förmögenheten överstigande 50 000 kr., som skall läggas till den fastställda inkomsten, ändras till 10 %. Denna procentsats överensstämmer med den som används bl. a. vid inkomstberäkningen inom folkpensioneringen vid bestämmande av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1973: 1176 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning av bostadstillägg med bifall till motionen 1973: 1176 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande utbetalningen av statskommunala bostadstillägg av herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), fru Sigurdsen (s), herrar Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s) och Nilsson i Växjö (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Kommittén har” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Av de skäl som anförs i statsverkspropositionen och som i sammanfattning redovisats i det föregående tillstyrker utskottet att som huvudregel skall gälla att det statskommunala bostadstillägget betalas ut till hyresvärden för avräkning på hyran, varvid både bruttohyran och den nettohyra som skall betalas bör anges på hyresavin. Utskottet tillstyrker också att, som föreslås i propositionen, det bör finnas en möjlighet för förmedlingsorganet att på framställning medge utbetalning till familjen när särskilda skäl talar mot att bidraget betalas till hyresvärden. Denna regel aktualiseras bl. a. i fråga om tvåfamilj shus, där hänsyn till familjens integritet kan tala mot en tillämpning av huvudregeln. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet de yrkanden rörande innehållet i utbetalningsreglerna som framställts i motionerna 1973: 285, 1973: 1203, 1973: 432, 1973: 659 och 1973: 1176.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen beträffande utbetalningen av statskommunala bostadstillägg — med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop.

SoU 1973: 5

1973: 1 bil. 7 och med avslag på motionen 1973: 1203, motionen 1973: 285, motionen 1973: 432, motionen 1973: 659 och motionen 1973: 1176, de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande del — godkänner vad i statsrådsprotokollet förordas,

9. beträffande frågan om införande av bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”En god” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att ett särskilt ekonomiskt stöd även till låginkomsttagare utan barn är motiverat. Utredningar de senaste åren har visat att inte bara barnfamiljer utan också många ensamstående och barnlösa med låga inkomster måste leva på en ekonomisk nivå som inte kan anses acceptabel i det moderna svenska samhället. Utskottet har emellertid också blivit övertygat om att ett sådant stöd inte lämpligen bör knytas till bostaden eller bostadskostnaden. Om ett särskilt låginkomsttagarstöd, utöver socialhjälp och andra redan tillgängliga hjälpformer, skall införas måste det ställas i relation till inkomsten, inte till någon särskild del av den nödvändiga konsumtionen.

Då familjepolitiska kommittén i sitt 1972 framlagda slutbetänkande redovisade en teknisk utredning av frågan om bostadsstöd till barnlösa, presenterade kommittén två tekniskt tänkbara modeller men utan att föreslå någon av dem till förverkligande. Orsaken härtill var givetvis att kommittén inte fann någon av modellerna värd att förverkliga. Nu föreslås ändå i statsverkspropositionen att det ena av dessa ”förslag” — som alltså inte var några förslag — skall läggas till grund för beslut.

Svårigheten att i form av bostadsbidrag ge ett effektivt stöd till låginkomsttagare utan barn beror främst på nödvändigheten av att samordna systemet med bostadsstödet till barnfamiljer; stödet kan ju inte få utformas så, att det minskar om bidragsmottagaren gifter sig och/eller får barn. Men om en sådan effekt skall undvikas måste antingen bidragsbeloppen göras så små, att de knappast har någon betydelse ens vid mycket låga inkomster, eller också blir kretsen av bidragsmottagare så liten att det ojämförligt största antalet låginkomsttagare — däribland alla de mest behövande —• lämnas utanför.

I detta dilemma väljer Kungl. Maj:t utvägen att begränsa förmånstagarkretsen. Endast 70 000 av säkerligen flera hundra tusen med lika låga eller lägre inkomster beräknas få del av det nya bostadsstödet. En så snäv avgränsning skulle ha kunnat accepteras om de utvalda 70 000 hade varit de mest behövande inom gruppen låginkomsttagare. Men som systemet föreslås utformat blir motsatsen fallet. Endast de som ligger vid eller över inkomstgränsen för oreducerat bidrag — 18 000 kr. taxerad inkomst — kan få del av stödet. Förutsättningen för bostadstillägg är

SoU 1973: 5

nämligen att bidragsmottagaren själv, utöver vad bostadstillägget ger, kan betala en bostadskostnad av minst 300 kr. i månaden, vilket lär vara omöjligt för dem med de verkligt låga inkomsterna. Enligt de föreslagna reglerna skulle en ensamstående med en inkomst av 1 500 kr. per månad och en hyra av 550 kr. få bidrag med 200 kr. i månaden, medan den som bara tjänar 1 000 kr. och betalar 290 kr. i hyra skulle bli helt utan.

Förutom att de individuella effekterna av de föreslagna bostadstilläggen alltså snarast skulle bli de motsatta mot vad som rimligen kan begäras av ett låginkomsttagarstöd, är systemet även i övrigt, som påvisas i motionen 1973: 659, behäftat med mycket stora brister. De föreslagna bidragsreglerna lämnar stort utrymme för godtycke och kräver i många fall s. k. skälighetsprövning. Därtill kommer att i vissa fall äktenskapet som samlevnadsform skulle missgynnas i jämförelse med samboende utan äktenskap.

Behovet av ett ekonomiskt stöd till låginkomsttagare kan enligt utskottets mening inte tillgodoses med ett bidragssystem som måste få de här påtalade effekterna och som även i övrigt är behäftat med mycket stora brister. Med tillstyrkande av motionen 1973: 659 i denna del avstyrker därför utskottet propositionens förslag om bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen beträffande frågan om införande av bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn med bifall till motionen 1973: 659 i motsvarande del avslår Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7,

10. beträffande utformningen av systemet för bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Då det” och slutar med ”utan barn” bort ha följande lydelse:

Då det gäller utformningen av bidragssystemet biträder utskottet det förslag som framläggs i motionen 1973: 1176. Förslaget överensstämmer med det alternativ som i familjepolitiska kommitténs betänkande (SOU 1972: 34) betecknas som alternativ 2. Detta alternativ innebär att stödet i större utsträckning än enligt propositionens förslag kommer dem till godo som har det största behovet. Motionens förslag tar sikte även på låginkomsttagare som inte erhållit en bostad med hög boendekostnad. Detta alternativ innebär att stödet skall utgå med 40 % av hyran mellan 250 och 450 kr. per månad för en boende och mellan 350 och 550 kr. per månad för två boende. En större bidragskrets får del av stödet än enligt propositionens förslag. Utskottet anser att motionens förslag är att före -

SoU 1973:5

dra framför propositionens genom att det på ett effektivare sätt når dem som har låga inkomster och tillstyrker därför motion 1973: 1176 i denna del. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionen 1973: 1219 tillgodoses.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen beträffande utformningen av systemet för bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7 och med bifall till motionen 1973: 1176 i motsvarande del samt i anledning av motionen 1973: 1219 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg till ensamstående med barn — under förutsättning av bifall till reservationen 9 — av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”För att” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Den av Kungl. Maj:t föreslagna sänkningen av hyresgränserna för statskommunalt bostadstillägg till ensamstående med barn är uteslutande motiverad av behovet av samordning med det av utskottet avstyrkta förslaget om bostadsstöd till barnlösa. Utskottet avstyrker därför propositionen även i vad gäller ändring i hyresgränserna för bostadstillägg till ensamstående med barn.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. att riksdagen beträffande sänkning av hyresgränserna för bostadstillägg till ensamstående med barn i anledning av motionen 1973: 659 i motsvarande del avslår Kungl. Maj:ts förslag i prop. 1973: 1 bil. 7,

12. beträffande medelsanvisningen — under förutsättning av bifall till reservationen 9 — av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn en” och slutar med ”till medelsanvisning” bort ha följande lydelse:

Som en följd av att utskottet avstyrkt förslaget om bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn tillstyrker utskottet motionen 1973: 659, såvitt avser medelsanvisningen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 659 i motsvarande del till Bostadstilllägg m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 915 000 000 kr.,

SoU 1973: 5

13. beträffande frågan om finansieringen av bostadstillägg av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”således yrkandet” bort ha följande lydelse:

Den summa som årligen utbetalas i bostadstillägg beräknas till ca 1125 milj. kr., varav 965 milj. kr. eller över 85 procent utgörs av statliga bidrag.

Den kommunalekonomiska utredningen har enligt direktiven som uppgift att utreda kommunernas ekonomiska situation och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Kommittén bör enligt direktiven undersöka fördelar och nackdelar av en övergång till mera generella former för statsbidragsgivningen men har inte uppdrag att pröva frågan om en omläggning av det individuella bostadsstödet till en helt statlig angelägenhet. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning i frågan, anser att riksdagen bör uttala sig för att kommunalekonomiska utredningen får i uppdrag att i enlighet med vad som föreslås i motionen 1973: 285 i denna del utarbeta förslag till en sådan omläggning.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. att riksdagen beträffande frågan om finansieringen av bostadstillägg i anledning av motionen 1973: 285 i motsvarande del ger Kungl. Maj.t till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter för barnfamiljer av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”1 direktiven” och slutar med ”därför yrkandena” bort ha följande lydelse:

Som visas i motionen 1973: 1184 innebär de samlade marginaleffekterna av skatter, bidrag och avgifter ett allvarligt problem. Realistiska antaganden beträffande inkomstutveckling och prisökningar leder till att familjer med vanliga inkomster får räkna med en sänkning av den privata köpkraften. Många upplever det som praktiskt taget omöjligt att genom en egen arbetsinsats nämnvärt förbättra familjens ekonomiska situation.

I familjepolitiska kommitténs betänkande finns två förslag som skulle göra det mer lönande för barnfamiljerna att arbeta, nämligen en mjukare avtrappning av bostadstilläggen och övergång till icke inkomstgraderade avgifter inom den kommunala barntillsynen. Dessa förslag finns inte med bland de utredningsförslag som regeringen fört fram till årets riksdag. Mot bakgrund av de allvarliga marginalbelastningsproblemen för barnfamiljerna bör riksdagen hos Kungl. Maj:t begära att förslag

SoU 1973:5

framläggs till årets riksdag till åtgärder i de två avseenden som aktualiseras i motionen 1973: 1184. Därmed tillgodoses också syftet med motionen 1973: 1176 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen beträffande frågan om åtgärder mot vissa marginaleffekter för barnfamiljer i anledning av motionen 1973: 1176 i motsvarande del och med bifall till motionen 1973: 1184 hos Kungl. Maj:t begär förslag till årets riksdag om åtgärder för att minska den samlade marginaleffekten vid inkomstökning, a) dels i form av sänkning av avtrappningsprocenten för bostadstillägg, både för barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, att genomföras fr. o. m. den 1 januari 1974, b) dels i form av enhetliga, icke inkomstgraderade avgifter för barntillsyn, med kompensation till kommunerna för inkomstbortfall.

Vid 12. Bidrag till driften av barnstugor

15. beträffande frågan om statens övertagande av kostnaderna för barntillsynen av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”1 motionen 1973: 1185” och slutar på s. 29 med ”här behandlas” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973: 1185 (= utskottet) förskoleverk samhet.

1968 års bamstugeutredning avlämnade förra året ett betänkande med förslag beträffande förskoleverksamhetens framtida innehåll och organisation. Efter remissbehandling är betänkandet nu föremål för prövning i Kungl. Maj:ts kansli. Förslagen i betänkandet ger emellertid inte tillräckligt klara anvisningar om på vilket sätt finansieringsfrågorna i samband med barnstugeverksamhetens utbyggnad skall lösas. Även med beaktande av det arbete som pågår inom kommunalekonomiska utredningen torde det vara nödvändigt att redan nu inleda ett successivt statligt övertagande av kostnaderna för barntillsynen. Detta kan ske genom att staten i första hand tar över kostnaderna för personalen. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1973: 1185 i den del som här behandlas. Utskottet avstyrker motionen 1973: 1212.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om statens övertagande av kostnaderna för barntillsynen med bifall till motionen 1973: 1185, såvitt här är i fråga, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

SoU 1973: 5

16. beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”För att” och slutar med ”motionen 1973: 1207” bort ha följande lydelse:

För att vinna tillträde till förskollärarutbildning krävs praktik från bl. a. barnstuga. Som motionärerna framhåller befinner sig förpraktikanten ofta i en otillfredsställande ekonomisk situation. Ett sätt att lösa detta vore att en godtagbar ersättning för det arbete praktikanterna utför fastställdes till ett belopp som är lika stort i alla kommuner och att dessa stimulerades att betala ersättning med det fastställda beloppet genom att statsbidrag i sådana fall utgick med 50 %. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 1207.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande frågan om ersättning till vissa praktikanter med bifall till motionen 1973: 1207 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 13. Bidrag till kommunala familjedaghem

17. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem, såvitt avser kvotregeln, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Andreasson (c), Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”skall slopas” bort ha följande lydelse:

Sedan balansregeln genom beslut av förra årets riksdag slopats, utgör kvotregeln den faktor som främst begränsar utbyggnaden av den del av barntillsynen som familjedaghemsverksamheten utgör. Kvotregeln medför att ett stort antal kommuner inte kan få statsbidrag till sin familjedaghemsverksamhet. Den stimulans till ökade insatser på området som statsbidraget är avsett att utgöra uteblir i många av dessa kommuner. Lika litet som i fråga om balansregeln finns det skäl anta att utbyggnaden av barnstugeverksamheten skulle hämmas av att kommunerna stimulerades att ytterligare bygga ut familjedaghemsverksamheten genom ett slopande av kvotregeln. Denna bör därför slopas. Utskottet tillstyrker således yrkandena därom i motionerna 1973: 104 och 1973: 438.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem, såvitt avser kvotregeln, med bifall till motionen 1973: 104 i motsvarande del samt motionen 1973: 438 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

SoU 1973: 5

18. beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem, såvitt avser bidragsprocenten, av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Andreasson (c), Bengtsson i Göteborg (c) och Romanus (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Statens bidrag till driften av barnstugor har höjts i flera omgångar under senare år. Utskottet har under punkten 12. Bidrag till driften av barnstugor förordat en ytterligare höjning av bidraget. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening ytterst angeläget att även statsbidraget till kommunala familjedaghem höjs. Utskottet biträder i enlighet härmed förslaget i motionen 1973: 104 att statsbidraget skall höjas från 35 % till 50 % av kommunens nettokostnader för dagbarnvårdare.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande grunderna för bidrag till kommunala familjedaghem, såvitt avser bidragsprocenten, med bifall till motionen 1973: 104 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 20. Allmän hälsokontroll

19. beträffande skärmbildsundersökning av invandrare av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Frågan om” och slutar på s. 34 med ”motionen 1973: 437” bort ha följande lydelse:

Frågan om (= utskottet) (SoU 1972: 5 s. 19).

Eftersom invandrarna inte varit inlemmade i vårt system för tuberkuloskontroll bör de — för att få samma möjligheter som den övriga befolkningen att undgå lungtuberkulos — erbjudas möjlighet till skärmbildsundersökning snarast efter invandringen. Utskottet vill understryka det angelägna i detta. För att en tidig skärmbildsundersökning skall komma till stånd bör inom dispensärverksamheten och den allmänna skärmbildsverksamheten finnas sådana rutiner att invandrarna i detta hänseende selekteras ur den övriga befolkningen och blir föremål för undersökning tidigare än vad som med nu tillämpade rutiner blir fallet. Mot bakgrund av att frågan om skärmbildsundersökning för invandrare är föremål för behandling bör motionen 1973: 437 inte föranleda något riksdagens initiativ för närvarande.

SoU 1973: 5

20. beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Motionsyrkanden om” och slutar med ”utskottet motionen 1973: 653” bort ha följande lydelse:

Hälsokontroll vid fyraårsåldern enligt det i år införda systemet för uppföljande kontroll inom barnhälsovården är i stort likartad med kontrollen enligt den särskilda hälsokontrollen för fyraåringar. Uppgifterna, som skall införskaffas i samband med den senare, är dock mer detaljerade. I det nya systemet förutsätts att vissa av dessa uppgifter har införskaffats vid tidigare regelbundna kontroller. Med hänsyn till barnets utveckling är det mycket angeläget att en hälsokontroll sker vid fyraårsåldern antingen den sker enligt den tidigare eller enligt den nya ordningen. Hälsokontrollen vid fyraårsåldem bör vara obligatorisk. Med hänsyn till bristen på läkare vill dock utskottet inte förorda att hälsokontrollen vid fyraårsåldem redan nu görs obligatorisk. Den snabba utbyggnaden av läkarutbildningen som pågår medför emellertid att tillgången på läkare under de närmaste åren ökar betydligt. Riksdagen bör mot denna bakgrund nu uttala sig för en obligatorisk hälsokontroll för fyraåringar. Förslag till bestämmelser om en sådan hälsokontroll bör utarbetas av Kungl. Maj:t och föreläggas riksdagen jämte förslag om tidpunkt för ikraftträdande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande obligatorisk hälsokontroll av fyraåringar i anledning av motionen 1973: 653 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Vid 22. Hälsovårdsupplysning

21. beträffande medelsanvisningen (ökade insatser mot tobakens skadeverkningar) av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”mot medelsberäkningen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen anfört om att upplysningsarbetet bör inriktas på särskilt angelägna områden. Åtgärder för att förbättra allmänhetens kost- och motionsvanor samt för att begränsa konsumtionen av beroendeframkallande medel bör i enlighet härmed tillmätas stor vikt. Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen innebär en höjning av anslaget till hälsovårdsupplysning med 800 000 kr. Härav avses 400 000 kr. användas för det angelägna ändamålet preventivmedelsupplysning. Återstående 400 000 kr.

SoU 1973: 5

täcker i stort sett automatiska kostnadsökningar. Anslaget medger således inte någon mer väsentlig utökning av insatserna på något delområde utöver den nämnda preventivmedelsrådgivningen.

Den av riksdagen vid flera tillfällen begärda utredningen om åtgärder för att begränsa tobakens skadeverkningar, som utförs inom socialstyrelsen, kommer inom kort att redovisa sitt arbete. Det är angeläget att vissa åtgärder med anledning av utredningens förslag kan vidtagas redan under budgetåret 1973/74. Härför fordras uppenbarligen en höjning av anslaget till hälsovårdsupplysning utöver Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet tillstyrker den i motionen 1973: 1180 föreslagna anslagsökningen med 200 000 kr. men förutsätter att Kungl. Maj:t begär tilläggsanslag, om ytterligare ökning av anslaget för nästa budgetår visar sig erforderlig med anledning av utredningsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 1180, såvitt här är i fråga, till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 4 800 000 kr.,

22. beträffande abortlagstiftningen m. m. av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

En reformering av abortlagen och en i lag skyddad rätt till abort är angelägna åtgärder som snarast måste genomföras. Abortutredningen och de remissyttranden som avgetts till denna utgör ett material, som i och för sig borde varit tillräckligt som underlag för en proposition i ämnet. När det ändå ansetts nödvändigt att komplettera detta material, bör den arbetsgrupp som tillsatts för detta ändamål snabbt lägga fram resultatet. Arbetsgruppens uppgift att närmare granska vilka åtgärder som kan vidtas i abortförebyggande syfte får inte fördröja en reformering av abortlagstiftningen. Utskottet, som inhämtat att utredningen skall föreligga under året, ansluter sig till motionärernas mening att arbetet bör kunna påskyndas ytterligare. Utskottet tillstyrker således yrkandet i motionen 1973: 1185 i denna del. Därigenom tillgodoses också syftet i motionen 1973: 28. Denna motion bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande abortlagstiftningen m. m.

a) med bifall till motionen 1973: 1185 såvitt här är i fråga ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1973: 28,

SoU 1973:5

97 Vid 29. Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m.

23. beträffande medelsanvisningen (ökad utbildning av glasögonoptiker) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsen har i råd och anvisningar för utnyttjande av personalresurser inom ögonsjukvård, vilka utfärdats år 1971, tilldelat legitimerade glasögonoptiker en betydelsefull uppgift i ögonsjukvården. Det är mot denna bakgrund synnerligen angeläget att en förbättrad utbildning snarast möjliggörs. Med hänsyn bl. a. till att arbetet med läroplan är tidskrävande kan man inte med säkerhet räkna med att planeringsarbetet för en ettårig utbildning i Stockholm kan slutföras så att denna utbildning kan komma till stånd under läsåret 1973/74. Den av socialstyrelsen föreslagna förlängda utbildningen kan däremot bedrivas under nästa läsår. Medel för två från sex till tolv veckor förlängda legitimationskurser för glasögonoptiker bör därför anvisas under anslaget. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 161.

Medelsberäkningen i övrigt föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

dels att utskottens hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 161 till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 825 000 kr.

Vid 35. Vissa narkotikafrågor

24. beträffande frågan om en parlamentarisk utredning rörande narkomanvården m. m. av herrar Hamrin (fp), Carlshamre (m), Hyltander (fp) och Åkerlind (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”motionen 1973: 1182” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening har utvecklingen på narkotikaområdet under den tid som gått, sedan narkomanvårdskommitténs slutbetänkande framlades, visat att de åtgärder som från samhällets sida vidtagits i kampen mot narkotikamissbruket inte är tillräckliga. Socialstyrelsen måste naturligtvis även i fortsättningen bära huvudansvaret för åtgärder mot narkotikamissbruket. Som utskottet ovan framhållit är det värdefullt att styrelsen nu lagt fram en vägledande information om narkomanvården. Om väsentliga konkreta förbättringar skall kunna åstadkommas är det

7 Riksdagen 1973.12 sami. Nr5

SoU 1973: 5

emellertid nödvändigt med en klarare politisk viljeyttring. Det framstår nu som helt nödvändigt att en kommission med företrädare för de politiska partierna tillsätts. Kommissionen bör få till uppgift att på grundval av det material som narkomanvårdskommittén och socialstyrelsen framlagt skyndsamt föreslå åtgärder för att få till stånd en effektivare och bättre utbyggd narkomanvård. Med hänsyn till att socialutredningen arbetar med ett principbetänkande om socialvårdens målfrågor bör kommissionen samråda med denna utredning.

Det nya centrala rådet för samordning av samhällets insatser mot brott bör kunna spela en mera aktiv roll än vad SBN haft möjlighet att göra. Med tanke på den sociala bakgrund narkotikamissbruket har är det emellertid minst lika angeläget att uppmärksamhet ägnas åt narkotikamissbruket från sociala utgångspunkter. Åtgärder som påverkar de sociala bakgrundsfaktorerna och en förbättrad vård är dessutom nödvändiga för att de brottsbekämpande åtgärderna skall ge önskat resultat. Centralrådet kommer sannolikt, när det har inrättats, att arbeta på lång sikt. Inom narkomanvården erfordras emellertid omedelbara förbättringar av vården, innebärande bl. a. starkare engagemang i den enskilda människans situation, bättre samordning och kontinuitet samt ökad satsning på eftervård.

Det borde vara självklart att de samlade insatser som erfordras i en så viktig fråga som narkotikafrågan i ett sammanhang redovisades för riksdagen, så att en plan för samordnade insatser kan antas. Med tanke på de delade meningar som fortfarande råder om narkomanvårdens inriktning, och för att ge underlag för den prioritering av resurser som är nödvändig också på detta område, bör en eftervård av helt annan omfattning och stringens än för närvarande komma till stånd. Varje patient som kommit i kontakt med narkomanvården bör såvitt möjligt följas och behandlingsresultatet sättas i relation till de åtgärder som vidtagits. Om detta icke sker i systematiserad form kommer det att vara omöjligt att vinna ökad klarhet i väsentliga metodfrågor. Den av utskottet förordade kommissionen bör också ta upp de här angivna frågorna.

Beträffande den i motionerna upptagna frågan om statsbidrag till narkomanvården delar utskottet uppfattningen att det är motiverat att göra en översyn av bidragsreglerna på området. Utskottet har emellertid inhämtat att brottskommissionen prövar frågan.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen beträffande frågan om en parlamentarisk kommitté för narkomanvården m. m. i anledning av motionen 1973: 658, såvitt här är i fråga, och motionen 1973: 1182 hos Kungl. Maj:t hemställer att en kommission för narkomanvården tillsätts i enlighet med vad utskottet förordat,

SoU 1973: 5

25. beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering åv narkotikamissbrukare av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson (c) och Bengtsson i Göteborg (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”motionen 1973: 1175” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det betydelsefullt att en kartläggning kommer till stånd av enskilda hem som är lämpade för rehabilitering av narkotikamissbrukare. En sådan kartläggning bör lämpligen göras av landstingen i samråd med socialstyrelsen. Utskottet anser också att riktlinjer bör utarbetas för nämnda rehabiliteringsverksamhet. Uppgiften bör anförtros socialstyrelsen. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1973: 1175 i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande frågan om vissa åtgärder för rehabilitering av narkotikamissbrukare i anledning av motionen 1973: 1175 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Vid 42. Bidrag lill Länkrörelsen m. m.

26. beträffande medelsanvisningen m. m. av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet biträder” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse: Utskottet

biträder (= utskottet) bidrag därifrån.

Med hänsyn härtill bör den av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeteckningen godtagas.

Eftersom en viss del av det belopp, med vilket anslaget räknats upp i propositionen, bör gå till Länkrörelsen och den typ av övriga organisationer som hitintills fått bidrag från anslaget, ger Kungl. Maj:ts förslag endast ett begränsat utrymme för bidrag till övriga ideella och kristna organisationer. Enligt utskottets mening bör anslaget därför i enlighet med vad som föreslås i motionen 1973: 428 räknas upp med 1 000 000 kr. i förhållande till anslaget för innevarande år. Härigenom tillgodoses samtidigt syftet med motionen 1973: 429. Utskottet vill beträffande motionen 1973: 1191 erinra om att anslaget inte är avsett för bidrag till allmän information om alkohol och narkotika. Bidrag till sådan informationsverksamhet utgår i annan ordning, varför motionen avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bi -

SoU 1973: 5

fall till motionen 1973: 428, såvitt här är i fråga, samt med avslag på motionen 1973: 1191 till Bidrag till Länkrörelsen m. fl. organisationer för budgetåret 1973/74 anvisar ett anslag av 3 600 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande medelsdispositionen anser motionen 1973: 429 besvarad genom vad utskottet under 1 hemställt.

Vid 44. Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

27. beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom av fru Marklund (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vad härefter” och slutar med ”övrigt föranleda någon riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973: 155 av herr Hallgren m. fl. yrkas att hjälpmedelsgruppen skall få i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om att låta kostnaden för glasögon — eventuellt med begränsning till visst belopp — ersättas genom sjukförsäkringssystemet. Även i denna motion framhålls att utgifterna för glasögon kan vara betungande särskilt för familjer i vilka finns barn med synnedsättning eller synskada. I detta avseende kan hjälpmedelsgruppens uppdrag i viss utsträckning anses tillgodose motionärernas önskemål. Men motionsyrkandet är mer långtgående, och utskottet finner det angeläget att det görs en sådan förutsättningslös prövning som föreslås i motionen. Denna kunde göras av den pågående utredningen om olika hjälpmedelsfrågor och syfta till en utvidgning av berörda reform till att gälla infogandet i sjukförsäkringssystemet av helt fria glasögon för alla behövande eller en viss maximering av bidraget för detta ändamål enligt regler som utredningen bör utarbeta förslag om. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1973: 155. Härigenom tillgodoses i viss utsträckning motionen 1973: 660 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom med bifall till motionen 1973: 155 och i anledning av motionen 1973: 660 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

28. beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än barn och ungdom av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser

SoU1973: 5

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vad härefter” och slutar med ”i övrigt föranleda någon riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara värdefullt att den nuvarande statsbidragsgivningen för synhjälpmedel vid halvårsskiftet vidgas till att omfatta även sådana speciella glasögon eller linser som starropererade personer behöver. Som framhålls i motionen 1973: 660 finns det emellertid ytterligare grupper som på grund av ögonsjukdomar är i behov av olika slag av glasögon eller kontaktlinser. Kostnaderna för den enskilde kan bli mycket betungande. Som exempel kan nämnas att den som har sjukdomen keratokonus i allmänhet åsamkas mycket dryga kostnader. Det är angeläget att ingen av kostnadsskäl drar sig för att anskaffa de hjälpmedel som erfordras. Om åtgärder vidtas på ett tidigt stadium och om rätt hjälpmedel används, kan personer med keratokonus fortsätta att vara fullt arbetsföra även i ett stadium då sjukdomen framskridit långt. Utskottet biträder på grund av det anförda förslaget i motionen att statsbidragsgivningen till synhjälpmedel vidgas till att gälla även hjälpmedel som behövs i anledning av ögonsjukdomar såsom t. ex. keratokonus. Självfallet bör reglerna utformas så att den enskildes kostnader i princip helt täcks av bidraget. En sådan vidgning av statsbidragsgivningen bör kunna komma till stånd utan att utredningsarbetet beträffande statsbidrag till glasögon för barn och ungdom skall behöva fördröjas. Eftersom utskottet anser den prioritering vara riktig som gjorts genom att hjälpmedelsgruppens uppdrag inriktas på behovet av bidrag till glasögon för denna grupp, bör däremot uppdraget inte få en så vid omfattning som föreslås i motionen 1973: 155. I viss utsträckning tillgodoses emellertid syftet med motionen genom utskottets ställningstagande till motionen 1973: 660.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande vidgade möjligheter till bidrag för synhjälpmedel för även andra synskadade än bara och ungdom med bifall till motionen 1973: 660 i motsvarande del och i anledning av motionen 1973: 155 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

29. beträffande bidragsreglerna för starrglasögon av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Kungl. Maj:ts” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

En starroperation innebär att linsen borttages ur ögat, som därigenom förlorar en avsevärd del av sin ljusbrytande förmåga. För att patienten över huvud taget skall kunna fungera efter en gråstarrsoperation måste

8 Riksdagen 1973.12 sami. NrS

SoU 1973: 5

han bära glasögon med mycket stark förstoring. Från denna synpunkt kan således starrglasögon helt jämföras med andra typer av proteser, exempelvis arm- och benproteser. I dessa fall utgår bidrag med belopp som täcker hela kostnaden för protesen. Utskottet kan med hänsyn härtill inte acceptera det avsteg från principen om full kostnadstäckning som beslutet om bidrag till starrglasögon innebär. Beslutet grundar sig bl. a. på farhågor för att införandet av bidrag till starrglasögon kan föra med sig prisstegringar. Sådana bör motverkas på annat sätt än genom egenavgifter. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla, att utskottet visserligen i samband med 1972 års hjälpmedelsreform godtagit principen om egenavgift i ett särskilt fall — beträffande ortopediska skor — men att detta har sin sakliga motivering i att egenavgiften får anses motsvara en kostnad som alla människor har för skoanskaffning. Således utgår full kostnadstäckning för den merkostnad som handikappet medför. I enlighet med det anförda förordar utskottet att bidrag till starrglasögon skall utgå med den faktiska kostnaden. En maximigräns på 300 kr. bör dock sättas. Härigenom får flertalet patienter full kostnadstäckning. Kostnaden för den av utskottet förordade ändringen i reglerna om bidrag till starrglasögon kan uppskattas till 400 000 kr. Med hänsyn till den relativa osäkerhet som råder om medelsåtgången under anslaget och till att detta är ett förslagsanslag bör utskottets ställningstagande inte förändra den av Kungl. Maj:t gjorda medelsberäkningen. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1973: 1210.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande bidragsreglerna för starrglasögon med bifall till motionen 1973: 1210 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 46. Bidrag till driften av särskolor m. m.

30. beträffande frågan om statsbidrag till kostnader för personell elevassistans av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Hyltander (fp), Åkerlind (m), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Sedan skolöverstyrelsen” och slutar med ”motionen 1973: 1199” bort ha följande lydelse:

Då det gäller skolundervisning av rörelsehindrade barn som inte är utvecklingsstörda utgår statsbidrag till elevassistent för praktiska uppgifter. I särskolan däremot utgår inte sådana statsbidrag ens för rörelsehindrade utvecklingsstörda. Det finns åtskilliga sådana särskilt i träningsskolan.

SoU 1973: 5

103 En konsekvens av att statsbidrag inte utgår till personell elevassistans vid särskolan är att huvudmännen endast i begränsad utsträckning ansett sig ha möjlighet anställa elevassistenter. Som en följd härav förekommer det att vårdpersonal får följa barn till skolan och får tjänstgöra som elevassistenter, något som försämrar institutionernas möjligheter att klara sina uppgifter. I andra fall skickas barn från träningsskolan hem, då de uppträder oroligt och inte kan vara med i klassens undervisning. Detta skulle kunna undvikas om elevassistent fanns tillgänglig. Enligt utskottets mening visar det sagda att det är starkt motiverat att statsbidrag också utgår till kostnader för personell elevassistans vid särskolor. Kravet i detta avseende — vilket tidigare framförts av skolöverstyrelsen — bör därför bifallas. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 1199.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om statsbidrag till kostnader för personell elevassistans med bifall till motionen 1973: 1199 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 47. Bidrag till handikapporganisationer

31. beträffande medelsanvisningen samt frågan om uppdelning av anslaget av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”av anslaget” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till handikapporganisationernas stora insatser för de handikappade är det enligt utskottets mening motiverat med en kraftig uppräkning av anslaget till organisationerna. En höjning till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet är otillräcklig. Handikapprörelsen har över en kvarts miljon medlemmar i mer än 1 100 föreningar. Statens organisationsstöd för handikapprörelsens allmänna verksamhet bör inte vara lägre än det stöd som utgår till ungdomsorganisationerna. Med hänsyn till handikapprörelsens betydelsefulla uppgifter finner utskottet det motiverat med avsevärt förstärkta anslag. Den höjning som föreslås i motionen 1973: 427 är enligt utskottets mening väl avvägd. Utskottet biträder således motionen i denna del. Utskottet anser vidare att en renodling av anslagen till allmän verksamhet bör ske, så att alla anslag avseende praktiska aktiviteter för handikappade redovisas för sig. Denna uppfattning bör ges Kungl. Maj:t till känna för beaktande.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1973: 427 i motsvarande del till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

SoU 1973: 5

2. att riksdagen beträffande frågan om uppdelning av anslaget i anledning av motionen 1973: 427 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

Vid 48. Kostnader för viss verksamhet för blinda

32. beträffande medelsanvisningen (bidrag till verksamhet för dövblinda) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser dels

att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”nämnda anslag” bort ha följande lydelse: Den

verksamhet som De blindas förening bedriver för dövblinda sedan år 1967 har gett goda resultat. Det är obestridligt att de dövblinda utgör en av de allra mest eftersatta grupperna i vårt samhälle, och det är därför angeläget att åtgärder som kan ge denna grupp bättre förhållanden vidtas. Kostnaderna för den enskilde dövblinde täcks i huvudsak av vederbörande landsting. De blindas förening har emellertid administrationskostnader som hittills täckts av insamlade medel. Utskottet finner det rimligt att staten påtar sig ett visst ekonomiskt ansvar för riksverksamheten. Med hänsyn härtill biträder utskottet förslaget i motionen 1973: 1211.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973: 1211 till Kostnader för viss verksamhet för blinda för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 2 585 000 kr.

Vid 50. Färdtjänst för handikappade

33. beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade av herrar Hamrin (fp), Hyltander (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet får” och slutar med ”och 1973: 651” bort ha följande lydelse:

Utskottet får (= utskottet) allmänna kommunika tionerna.

De kommuner som ännu inte har infört färdtjänst är främst glesbygdskommuner. 1 dessa saknar många handikappade färdmöjligheter. I de kommuner som erbjuder färdtjänst är utformningen av denna starkt varierande. Utskottet vill starkt understryka vikten av att utbyggnaden av färdtjänsten fortsätter. Som framgår av den ovan lämnade re -

SoU 1973: 5

dovisningen har handikapputredningens förslag om statliga stimulansbidrag till kommunerna för att påskynda utbyggnaden av färdtjänsten överlämnats till kommunalekonomiska utredningen. Utbyggnaden av färdtjänsten kan komma att fördröjas med anledning härav. Överenskommelsen om skattestopp i kommunerna har dessutom i en del kommuner gått ut över färdtjänsten. Det är enligt utskottets mening angeläget att statsbidrag till den kommunala färdtjänsten snarast införs. Detta kan ske i avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens överväganden. Utskottet tillstyrker således motionen 1973: 427, såvitt här är i fråga, och motionen 1973: 652. Härigenom tillgodoses i huvudsak även yrkandet i motionen 1973: 436. Utskottet anser vidare i likhet med handikapputredningen att bilen kan vara ett bra komplement till färdtjänsten och att rätten till stöd vid inköp av bil för handikappade bör vidgas. I detta avseende anser utskottet emellertid att utredningens arbete nu inte bör föregripas. Utskottet avstyrker därför motionerna 1973: 29 och 1973: 651.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande statsbidrag till färdtjänst för handikappade i anledning av motionen 1973: 427, såvitt här är i fråga, motionen 1973: 436 och motionen 1973: 652 hos Kungl. Maj:t hemställer att — i avvaktan på förslag från den kommunalekonomiskt utredningen — förslag skyndsamt läggs fram om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten,

Särskilda yttranden

Vid 7. Bostadstillägg m. m.

1. beträffande bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anfört:

Kritik har riktats mot förslaget angående bostadstillägg till låginkomsttagare utan barn, bl. a. i följande avseenden. Man har ifrågasatt om ett stöd till låginkomsttagare utan barn bör knytas till bostaden. När det gäller barnlösa finns inte samma skäl som i fråga om barnfamiljer att försöka påverka konsumtionen. Man har vidare framhållit att stödet utformats så att de allra mest behövande får svårt att komma i åtnjutande av det, eftersom de inte ens med bostadstilläggen får råd att hyra en tillräckligt dyr bostad. I fråga om ogifta samboende riskeras oklarheter och godtycke vid tillämpningen av reglerna. Genom den föreslagna inkomstprövningen införs för ytterligare en grupp marginaleffekter av samma negativa innebörd som nu gäller för barnfamiljer. Vi kan i långa stycken instämma med denna kritik. Vi beklagar att utskottets majoritet

SoU 1973: 5

inte velat ansluta sig till det förslag om mildring av marginaleffekterna hos bostadstilläggen, som framförts i en partimotion från folkpartiet och i vår reservation nr 14 till föreliggande utskottsbetänkande. Vi beklagar också att man inte lyckats finna en form för stöd till låginkomsttagare utan ovan refererade nackdelar och förutsätter att det nu införda systemet betraktas som en tillfällig lösning i avvaktan på att man, genom fortsatt utredningsarbete på bl. a. skatteområdet, utformar ett mer definitivt stöd till låginkomsttagarna.

Vid 22. Hälsovårdsupplysning

2. beträffande abort på allmänt sjukhus av herr Åkerlind (m) som anfört: Den

fråga som behandlas i motionen 1973: 1205 är av stor betydelse då beslut skall fattas angående den framtida abortlagstiftningen. Det är upprörande att så stor del av abortansökningarna nu beviljas. Det utredningsarbete som pågår inför framläggandet av en ny abortlagstiftning bör därför påskyndas, så att en ny lagstiftning med skärpta och klara lagregler kan genomföras. Nuvarande förhållanden framkallar givetvis olust och i många fall svår samvetskonflikt bland läkare och annan sjukvårdspersonal, som ser som sin främsta uppgift att skydda och rädda liv.

Jag förutsätter emellertid att motionens förslag tas upp till övervägande i samband med att beslut fattas om en ny abortlagstiftning, eftersom förslaget också hänger samman med vilken utformning denna lagstiftning skall ha.

SoU 1973: 5

107 Bilaga

I propositionen 1973: 29 framlagda lagförslag, vilka tillstyrkts av utskottet (punkterna 5 och 8)

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag;

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

dels att 8—10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 4, 5, 7, 11, 12 och 14—17 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 a §, 18 och 19 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 a§

Frågor om allmänna barnbidrag handhavas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Beslut om allmänt barnbidrag fattas av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den som enligt 4 § äger uppbära bidraget är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

4 §

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om modem till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, bamets fader samt i annat fall den som har vårdnaden om barnet.

/ fråga om fosterbarn eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än hos den som har vårdnaden om barnet, skall dock rätten att uppbära allmänt barnbidrag för barnet i stället tillkomma barnafostraren, såframt ej barnavårdsnämnden annorlunda förordnar.

övergår rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn å annan person än den som tidigare uppburit bidraget, må barnavårds -

Allmän försäkringskassa får på framställning av barnavårdsnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

SoU 1973: 5

108 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnden, om särskilda skäl därtill prövas föreligga, omhändertaga bidraget för löpande kvartal och fördela detsamma å de för kvartalet bidragsberättigade.

Finnes någon, som enligt 4 § äger uppbära allmänt barnbidrag, icke vara skickad att handhava detsamma, må barnavårdsnämnden förordna att bidraget i stället skall utbetalas till den andre av föräldrarna eller barnavårdsman för barnet eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtill, själv omhändertaga bidraget för att användas för barnets bästa på sätt som prövas vara för barnet mest gagneligt.

Finnes någon, som enligt 4 § äger uppbära allmänt barnbidrag, icke vara skickad att handhava detsamma, får allmän försäkringskassa på framställning av barnavårdsnämnd förordna att bidraget skall utbetalas till den andre av föräldrarna eller annan lämplig person. Om synnerliga skäl föreligga får bidraget utbetalas till nämnden att användas för barnets bästa.

7 §

Där vid ingången av visst kvartal barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår, på allmän bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än i 6 § avses, äger det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära t på kvartalet belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig för nämnda kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller annan enskild person. Uppkommer överskott, skall detta

redovisas till den bidragsberättigade.

Vad i första stycket sägs om kommunalt organ skall äga motsvarande tillämpning å landstingskommun och stad som ej tillhör sådan kommun eller, efter

Konungens bestämmande, annan huvudman i fråga om allmänt barnbidrag för barn som bor i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem, som avses i lagen den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, eller åtnjuter omsorger enligt nämnda lag och bor i enskilt hem på huvudmannens bekostnad eller vårdas på anstalt för epileptiker, oavsett att ersättning ej må uttagas av barnet eller annan enskild person.

Vad i första stycket sägs om kommunalt organ skall äga motsvarande tillämpning å landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun eller, efter Konungens bestämmande, annan huvudman i fråga om allmänt barnbidrag för barn som bor i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem, som avses i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, eller åtnjuter omsorger enligt nämnda lag och bor i enskilt hem på huvudmannens bekostnad eller vårdas på anstalt för epileptiker, oavsett att ersättning ej må uttagas av barnet eller annan enskild person.

SoU 1973: 5

109 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Vill någon uppbära allmänt barnbidrag, skall han därom göra anmälan till barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Anmälan att barnbidrag för visst barn synes böra utgå må ock göras av annan person, som vårdar barnet eller eljest svarar för detsamma, samt av styrelsen för anstalt, där barnet är intaget, ävensom av fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd.

9 §

Har anmälan som avses i 8 § blivit gjord, skall barnavårdsnämnden besluta, huruvida allmänt barnbidrag skall utgå för barnet, ävensom fastställa vem som äger uppbära bidraget.

Även utan att anmälan som avses i 8 § blivit gjord må barnavårdsnämnd, om förhållandena därtill föranleda, besluta om utbetalning av allmänt barnbidrag för visst barn.

Beslut, varigenom den som har vårdnaden om visst barn berättigas uppbära allmänt barnbidrag för barnet, må därest barnavårdsnämnden så medgivit, å nämndens vägnar meddelas av ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma.

10 §

För kvartal, som gått till ända mer än ett år före det anmälan enligt 8 § gjordes eller beslut enligt 9 § andra stycket meddelades, utgår icke allmänt barnbidrag.

11 §*

Barnbidrag utbetalas kvartalsvis Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande barnavårds- genom riksförsäkringsverket. An nämnds

försorg. Angående sättet gående sättet och tiden för utbe och

tiden för utbetalningen med- talningen meddelar Konungen närdelar Konungen närmare bestäm- mare bestämmelser,

melser.

1 Senaste lydelse 1951: 78.

SoU 1973: 5

110 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse |

Har barnbidrag ej utbetalats före utgången av året näst efter det, till vilket bidraget hänför sig, föreligger ej längre rätt till bidraget, såvida ej den bidragsberättigade inom nämnda tid hos allmän försäkringskassa gjort gällande rätt till bidraget.

Har barnbidrag ej lyfts före utgången av året näst efter det, under vilket bidraget förfallit till betalning, skall bidraget vara förverkat.

12 §!

Har någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes förorsakat att allmänt barnbidrag för visst barn obehörigen utgått eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant bidrag och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller annorledes förorsakat att allmänt barnbidrag för visst barn obehörigen utgått eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant bidrag och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket utbetalats, där ej i särskilt fall allmän försäkringskassa finner anledning föreligga att helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må vid senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp.

14 §

Socialstyrelsen har att öva tillsyn över tillämpningen av denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt äger i sådant avseende till ledning för barnavårdsnämnderna meddela råd och anvisningar.

Vad som är föreskrivet om riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i fråga om kassornas befattning med allmänna barnbidrag.

De närmare föreskrifter, som behövs för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

1 Senaste lydelse 1971: 593.

SoU 1973: 5

lil

Nuvarande lydelse

15 Över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag må klagan föras hos länsstyrelsen genom besvär.

Barnavårdsnämnds beslut skall omedelbart lända till efterrättelse.

16 Talan mot länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt barnbidrag föres hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelses och kammarrätts beslut skola omedelbart lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse §x

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående allmänt barnbidrag föres hos riksförsäkringsverket genom besvär.

Riksförsäkringsverket får även utan att talan föres taga upp sådant ärende till prövning. }

Mot riksförsäkringsverkets beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

17 §

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens tilllämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Besvär över allmän försäkringskassas beslut skall tillställas den kassa som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts riksförsäkringsverket, utgör ej hinder för att besvären tages upp till prövning, om handlingen kommit in före besvärstidens utgång.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och kammarrättens beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt om undantag från de förutsättningar som enligt 1 § andra stycket gäller för utgivande av barnbidrag för här i riket bosatt barn som icke är svensk medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Senaste lydelse 1971: 593.

SoU 1973: 5

2 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97);

Härigenom förordnas, att 12 § barnavårdslagen (1960: 97)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Om kommunalfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut 1.

utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligt 4 § andra stycket eller 5 § lagen om allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bidragsförskott eller

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken, enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11 eller 18 § lagen (1964:143) om bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige. Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

1 Lagen omtryckt 1971: 308.

SoU 1973:5

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott;

Härigenom förordnas, att 16 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse

16 §

Sedan den underhållsskyldige erhållit underrättelse enligt 7 § andra stycket, skall han, så länge bidragsförskott utgår, till den barnavårdsnämnd, som utgiver förskottet, erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper å förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Gentemot barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som erlagts annorledes än nu sagts.

Överstiger belopp, som under viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd, det bidragsförskott eller, om fastställt underhållsbidrag är lägre än förskottet, det underhållsbidrag, som belöper på månaden, skall det överskjutande beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

HARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730052

.