Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning för ekonomisk förlust genom lokala trafikregleringar
Civilutskottets betänkande nr 2 år 1974
CU 1974:2
Nr 2
Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning för ekonomisk förlust genom lokala trafikregleringar.
Motionen
I motionen 1974:906 av herr Fridolfsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om bestämmelser innebärande att myndighet som meddelar lokal trafikföreskrift skall ta initiativ till överenskommelser om ersättning till sakägare som ekonomiskt drabbas av trafikregleringen.
Gällande bestämmelser
De åtgärder som kan komma i fråga för att erhålla ett differentierat gatunät grundas i första hand på byggnadslagstiftningen (stadsplaneändringar) och på vägtrafiklagstiftningen (lokala trafikföreskrifter).
Enligt 25 § byggnadslagen (BL) skall stadsplan utmärka byggnadskvarter, gator, torg, parker och andra allmänna platser samt specialområden såsom bl. a. trafikområden. Av praxis torde framgå att i stadsplan eller stadsplanebestämmelser inte får ges föreskrifter att visst område ej må användas för parkering av bilar eller att trafiken på viss gata skall vara enkelriktad. Ej heller bör anges i stadsplan att viss trafikled må begagnas endast för visst slags fordon. I sakens natur ligger ett krav att vidmakthålla gata i enlighet med stadsplan. Ett av syftena med bestämmelserna i byggnadslagstiftningen om skyldighet för kommun att när bebyggelse framskrider på visst sätt upplåta gata till allmänt begagnande är att fastigheterna skall ha erforderlig förbindelse med gata (33 § byggnadsstadgan).
Som framgår av föregående stycke torde en i stadsplan utlagd gata inte med bibehållande av gatukaraktär kunna avstängas för visst slag av trafik genom stadsplan eller stadsplanebestämmelser. För att åstadkomma en differentierad trafik har man i stället möjlighet att använda de bestämmelser om lokal trafikreglering som finns i 1972 års vägtrafikkungörelse (VTK). I VTK stadgas (147 §) att för viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område särskilda trafikregler — med vissa undantag - kan meddelas genom lokala trafikföreskrifter. Genom sådana föreskrifter får bl. a. meddelas förbud mot trafik med fordon av visst slag, förbud att stanna eller parkera fordon, föreskrift om körriktning samt föreskrifter om särskilda åtgärder för reglering av trafiken. Sådana lokala trafikföreskrifter meddelas enligt lagen om trafiknämnder (1964:731 ändrad senast 1971:653) av trafiknämnden. Nämnden består av ordförande och ytterligare två ledamöter. Ordförande i nämnden är
1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 2
CU 1974:2
polischefen eller annat högre polisbefäl i det polisdistrikt vari kommunen ingår. Övriga två ledamöter väljs av kommunfullmäktige. Såsom beslut av fulltalig nämnd gäller den mening som biträds av ordföranden och minst en av de övriga ledamöterna. Vinns ej anslutning till sådan mening skall nämnden med eget yttrande hänskjuta frågan till länsstyrelsen för avgörande.
Vad beträffar skadeståndsansvar i samband med trafikföreskrifter bör noteras att s. k. strikt skadeståndsansvar, dvs. ansvar utan att fel eller försummelse förekommit, ålagts kommun för skador som uppkommit för fastighetsägare som lidit skada på grund av gatuarbeten. Därvid har det varit fråga om gatuarbeten av längre varaktighet som medfört större olägenhet för ägaren än han varit pliktig att utan gottgörelse tåla. Vidare har fall förekommit där skadestånd utdömts när höjdläget av befintlig trafikled ändrats.
Tidigare riksdagsbehandling
I civilutskottets betänkande CU 1973:14 behandlades en motion i vilken hemställdes om utredning och förslag om ersättning åt de näringsidkare som till följd av s. k. trafiksanering drabbas av allvarlig ekonomisk skada. Utskottet anförde bl. a. att frågan om ersättning för minskad lönsamhet i affärsrörelse ytterst var en fråga om möjligheterna att med stöd av lokala trafikföreskrifter skapa en för flertalet bättre levnadsmiljö. En i motionen föreslagen ersättningsrätt skulle enligt utskottets mening behöva knyta an till mycket vida bedömningar av markäganderättens gränser. Utskottet fann inte anledning tillstyrka motionen. Riksdagen följde utskottet. Till betänkandet var fogat ett särskilt yttrande av utskottets två ledamöter från moderata samlingspartiet. I yttrandet anfördes att det bl. a. av miljöskäl kunde vara motiverat att företa s. k. trafiksaneringsförsök men att även kortvariga sådana försök allvarligt kunde inverka på förutsättningarna för butiksägare som arbetar med knappa marginaler att fortsätta sin rörelse. Under tiden som trafikexperimentet pågick kunde affärsinnehavare tvingas lämna lokalen för sin verksamhet. När försöksperioden avslutats kunde det kanske inträffa att antalet butiker i försöksområdet minskat och totalmiljön därigenom blivit sämre än före försöket. Försök borde därför göras endast efter noggranna överväganden.
Utskottet
Som utskottet redan förra året konstaterat är frågan om ersättning för minskad lönsamhet i affärsrörelse från i betänkandet behandlade utgångspunkter ytterst en fråga om fortsatta möjligheter att med stöd av lokala trafikföreskrifter skapa en för flera människor bättre miljö.
Som ovan angivits torde lokala trafikföreskrifter inte kunna upphäva fastighetsägares rätt till transportmöjligheter till och från fastigheterna — en rätt grundad på byggnadslagstiftningen. Ersättning vid sådana ingrepp
CU 1974:2
torde få utformas i rättstillämpningen.
Utskottet finner det tillfredsställande att möjligheter ges att genom olika bestämmelser vidta s. k. trafiksaneringsförsök i syfte att skapa en bättre miljö inte minst i tätorternas centrala delar. Denna uppfattning delas av motionärerna. Utskottet delar emellertid inte motionärernas uppfattning att ersättning till de affärsidkare som kan komma att få minskad lönsamhet i rörelse skall utgå. En i motionen föreslagen ersättningsrätt skulle som utskottet framhöll i sitt betänkande i frågan år 1973 behöva knyta an till helt andra bedömningar av markäganderätten. Mot bakgrund härav finner utskottet inte skäl tillstyrka motionen med dess begäran om att trafiknämnd eller länsstyrelse skall ta initiativ till överenskommelser med sakägare som ekonomiskt drabbas av trafikreglering.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:906.
Stockholm den 12 februari 1974
På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON
Närvarande: fru Olsson, i Hölö (c), herrar Bergman (s), Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m), Häll (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s) och Strömberg (fp).
Reservation
av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionärerna att s. k. trafiksaneringsförsök kan vara av stort värde för att utröna förutsättningarna att uppnå en fungerande stadsmiljö. Sådana försök medför emellertid — särskilt om de blir långvariga — en omstrukturering bl. a. av detaljhandeln, eftersom en minskning av kundunderlaget för vissa butiker kan leda till att förutsättningarna för affärsrörelsen bortfaller. För vissa grupper av konsumenter medför ändringar i trafikmiljön dessutom inte sällan att tillgängligheten till butiker inom området för trafiksaneringsförsöket försämras. Som framhölls såväl i det särskilda yttrandet till utskottets betänkande i frågan år 1973 (CU 1973:14) som av motionärerna kan även kortvariga försök allvarligt påverka möjligheterna för butiksägare som redan före försöket arbetar med knappa marginaler att fortsätta sin rörelse.
Trafiksaneringsförsöken genomförs med stöd av vägtrafiklagstiftningens bestämmelser om lokal trafikreglering. Såvitt utskottet har sig bekant torde inga lagregler finnas på vilka kan grundas rätt till ersättning av det allmänna för fastighetsägare eller andra som kan lida skada genom i behörig ordning av trafiknämnd eller länsstyrelse meddelade lokala
CU 1974:2
trafikföreskrifter. Utskottet anser emellertid i likhet med motionärerna att myndighet som meddelar lokala trafikföreskrifter bör träffa överenskommelse med enskilda skadelidande om skälig ersättning. Enligt utskottets mening bör därför bestämmelser utformas som kan grunda en sådan ordning.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionen 1974:906 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
GOTAB 74 7002 S Stockholm 1974