Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:83 med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m., jämte motion

Civilutskottets betänkande nr 28 år 1974 CU 1974:28

Nr 28

Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:83 med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m., jämte motion.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:83 under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för justitieärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

2. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

3. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

1 propositionen föreslås att ersättningsbestämmelserna i vattenlagen (1918:523) anpassas till expropriationslagen (1972:719). Ersättningskapitlet i vattenlagen (9 kap.) är helt nyskrivet. Det innehåller inte någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser om ersättning för ideell skada eller om ersättning med femtio procents förhöjning i vissa fall. Ersättning i pengar skall i vattenmål liksom i expropriationsmål bestämmas enligt marknadsvärdeprincipen. Även bestämmelserna om nedsättning och tillträde m. m. har ändrats med expropriationslagen som förebild.

Bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring ersätts av ett nytt institut benämnt andelskraft. Bestämmelserna om ersättning genom tillhandahållande av vatten upphävs. De ersätts av en bestämmelse med generell giltighet om möjlighet för vattendomstol att föreskriva skadeförebyggande åtgärder. Denna bestämmelse innebär ett lagfästande av nuvarande domstolspraxis.

Den reform av avgiftssystemet som vattenlagsutredningen har föreslagit genomförs inte. Däremot höjs maximigränserna för vissa avgifter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Motionen

I anledning av propositionen 1974:83 har väckts motionen 1974:1776 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen med avslag på propositionen 1974:83 hos Kungl. Maj:t begär nytt lagförslag ang. ändring i vattenlagen varvid de i motionen framförda synpunkterna beaktas.

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 28

CU 1974:28

2 Utskottet

Det förhållandet att ersättningsreglerna vid olika typer av ingripanden mot fast egendom bör vara principiellt likartade utgör enligt utskottets mening ett vägande skäl för att samordna vattenlagens ersättningsregler med expropriationslagen. De invändningar som rests mot den föreslagna samordningen som sådan kan i väsentliga delar återföras till bedömningar av marknadsvärdeprincipens lämplighet. Dessa bedömningar går i flera fall tillbaka på åsikten att principen — även bortsett från att ersättning inte skall ges med 50 procents förhöjning — skulle medföra inte blott generellt lägre ersättningar utan även ersättningar som inte kompenserar skadan.

I propositionen (s. 159—161) har kritiken mot marknadsvärdeprincipen utförligt bemötts. Lagrådet har (s. 295—297) lämnat en utförlig redogörelse för principens innebörd och mot denna bakgrund funnit att den synes kunna utan större olägenheter överföras till vattenlagens område. Lagrådet har inte ansett sig böra rikta någon erinran mot att marknadsvärdeprincipen läggs till grund för ersättningsbestämmelserna.

Avslagsyrkandet i motionen grundas i första hand på att motionärerna ”delar lagrådets tveksamhet” i fråga om marknadsvärdeprincipen. Lagrådet har, som nämnts, inte riktat någon erinran mot principens användning i detta sammanhang. Inte heller utskottet har några erinringar i denna del och kan sålunda inte ansluta sig till motionens motiv i denna del.

Det bör enligt utskottets mening också i detta sammanhang strykas under att en bedömning av marknadsvärdet kan ske inte endast efter en ortsprisnivå. Om det är svårt att fastställa en allmän prisnivå — som t. ex. i glesbygd — får avkastnings- och produktionskostnadskalkyler användas. Härtill kommer möjligheterna att få gottgörelse i form av s.k. annan ersättning.

Även i skadefallen syftar marknadsvärdeprincipen till att ge ersättningar som motsvarar den ekonomiska förlusten. Det väsentliga är att intrångsbedömningarna — även i fortsättningen gjorda efter förekommande allmänt vedertagna normer - skall vägas samman så att den totala ersättningen inte står i missförhållande till minskningen av marknadsvärdet. Förutsättningar för att med tillämpning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken uppskatta skadan till skäligt belopp torde ofta komma att föreligga. Vidare kan även intrångsersättningar kompletteras med annan ersättning.

Det bör slutligen erinras om de möjligheter som avgiftssystemet erbjuder och inte minst om de villkor som Kungl. Maj:t kan föreskriva för att tillgodose allmänna intressen och som kan gälla betalning av vissa belopp eller skyldighet att vidta vissa åtgärder. Avgifter och villkorsmedel m. m. kan därvid komma att kompensera vissa skador och olägenheter av eljest inte ersättnings bar natur.

I de fall där marknadsvärdet ökat gäller enligt den s. k. presumtionsregeln att denna ökning enligt närmare regler skall grunda ersättning

CU 1974:28

endast i den mån det utretts att ökningen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användning. En ökning som t. ex. härleder från att en avkastningsberäkning i ett ändrat prisläge ger ett annat resultat ersätts sålunda.

Då vattenlagsutredningen avlämnade sitt betänkande i mars 1972 gällde presumtionsregeln endast vid tätbebyggelseexpropriation samt värdestegringsexpropriation i samband med tätbebyggelse. Vattenlagsutredningen ansåg att det saknades anledning att till vattenlagen överföra en bestämmelse som tog sikte endast på dessa fall. Regelns tillämpningsområde har emellertid därefter utvidgats till att avse alla expropriationsgrunder och den gäller även när enskild exproprierar. Med hänvisning därtill och till regelns syfte att dämpa markvärdestegringen föreslås i propositionen att den görs tillämplig också i fråga om ersättning enligt vattenlagen.

Lagrådet har ansett att frågan om presumtionsregelns betydelse inom vattenlagens område bort undersökas närmare och att förslaget därom väcker betänkligheter. Lagrådet anser dock att regeln möjligen kan tänkas få så pass ringa praktisk betydelse på vattenlagens område att problemen utan väsentlig olägenhet kan överlämnas åt rättstillämpningen och motsätter sig därför inte förslaget.

I motionen har i denna del hänvisats till lagrådets yttrande och tidigare kritik mot presumtionsregeln som sådan. Utskottet vill i fråga om den grundläggande kritiken mot regeln erinra om att dess syfte — med tillämpning även på glesbygdsförhållanden — godtagits av en stark riksdagsmajoritet även om vissa delade meningar anförts om tillämpningen av regelns bevisbördefördelning.

Enligt även utskottets mening talar syftet att motverka markvärdestegring liksom önskemålet om enhetliga bedömningsgrunder för att propositionen godtas även på denna punkt. Det förhållande att ersättningsbedömningen enligt vattenlagen ofta kan röra områden utan egentlig värdestegring kan inte utgöra skäl för en annan bedömning.

Marknadsvärderegeln och presumtionsregeln föreslås tillämpas även vid fastighetsskada genom förlust av vattenkraft — något som enligt det anförda dock inte utesluter att förluster av vattenkraft värderas separat. En totalbedömning skall emellertid ske vid en sammanvägning av nämnda och andra skador på en fastighet.

I fråga om bevisbördan vid prövningen av ersättningsfrågor hänvisas i propositionen till att skadeståndsrättsliga principer skall gälla och att bevisbördan sålunda inte ensidigt skall läggas på den exproprierande. Lagrådet påpekar (s. 299) att detta närmast tar sikte på värderingen och inte på tvist om ingreppets omfattning. Det anförs att i denna del det rimligen skall i första hand ankomma på sökanden att lägga fram bevisning. Det kan emellertid inte åligga sökanden att motbevisa helt orealistiska påståenden om skadeverkningar. I vad gäller bevisbördans fullgörande enligt presumtionsregeln innehåller propositionen inte några nya förslag.

1 det nya ersättningskapitlet i vattenlagen har förts in även en reglering

CU 1974:28

av plikten att vidta skadeförebyggande åtgärder sorn anknyter till gällande praxis. Åtgärderna bör så exakt som möjligt motsvara skadan men kan tillåtas ge överkompensation om denna är obetydlig och inte kan beaktas vid totalbedömningen. Bestämmelsen skall täcka även nuvarande möjlighet att lämna ersättning genom tillhandahållande av vatten. Vidare noteras att hänsyn skall kunna tas till affektionsvärden vid bedömningen av om skadeförebyggande åtgärder bör föreskrivas. Lagrådet har förutsatt att utformningen av bestämmelserna övervägs på nytt i samband med arbetet på en ny vattenlag — något som även bekräftas i statsrådsprotokollet. Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Lagförslaget innebär vidare att rätt till ersättning för ideell skada — t. ex. beträffande rent affektionsvärde — inte skall föreligga. Utskottet ansluter sig till förslaget med i propositionen angivna motiveringar.

Förslaget att avskaffa bestämmelserna om 50 procents förhöjning i vissa fall av ersättningen torde få den praktiskt mest betydelsefulla effekten i fråga om ersättningsnivån. Lagrådet har från sina utgångspunkter inte funnit anledning till erinran. Till motionens hemställan, att lagförslagen inte antas, fogas en begäran om ett nytt förslag vari hänsyn tas till i motionen framförda synpunkter. I motionen har inte anförts något i denna del. Lagförslaget i fråga om förhöjningsregelns avskaffande torde därmed stå obestritt i riksdagen och tillstyrks av utskottet.

Vad i motionen anförts om ikraftträdandet av lagförslagen har inte förenats med något självständigt yrkande. Lagförslagen tillstyrks sålunda också på denna punkt.

Lagförslagen i övrigt har inte gett anledning till någon utskottets erinran eller särskilda uttalande.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1974:1776 antar vid propositionen fogade förslag till

a. lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

b. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

c. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Stockholm den 9 maj 1974

På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk), fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Danell (m) och Hägelmark (fp).

CU 1974:28

5 Reservation

av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) sorn anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Då de nya ersättningsreglerna vid expropriation förelädes 1971 års riksdag (CU 1971:27) hävdades i motioner och i reservation (m) att de även enligt sina uppgivna syften innehöll i viss mån konfiskatoriska inslag. Det hävdades vidare att reglerna ledde till osäkerhet i bedömningarna och därmed till bristande rättstrygghet. Ytterligare anfördes i reservationen att förslaget som helhet präglas av ett avståndstagande från rättsföreställningar som tidigare uppfattats som grundläggande.

Vad sålunda anförts och vidhållits i samband med utvidgningar av de nämnda ersättningsreglernas tillämpning är fortfarande giltigt. Med hänsyn därtill utgör det i och för sig förståeliga önskemålet om att skapa enhetliga rättsregler inte ett självständigt skäl för att vidga 1971 års principer även till vattenlagens område. Önskemålen om enhetlighet får därför tillgodoses genom en översyn av ersättningsreglerna, vilken utgår från att den enskildes rättstrygghet skall bevaras och att de uppoffringar han kan tvingas göra för det allmännas bästa ersätts till fulla värdet.

Även bortsett från detta kan starka invändningar riktas mot kravet på enhetlighet som sådant. Visserligen har de nya ersättningsgrunderna utvidgats att avse t. ex. expropriation för naturreservat. Härav följer dock inte att de därigenom blivit lämpade för glesbygdsförhållanden. Kompetenta remissinstanser har påpekat att de nya ersättningsreglerna vid expropriation är utformade med sikte på inlösen i tätbebyggelse, medan det i vattenmålen i allt väsentligt är fråga om ett ofta stort antal olikartade skador.

Redan de här anförda grundläggande invändningarna mot förslaget i propositionen har lett utskottet till bedömningen att förslaget i dess helhet bör förkastas. Det förhållandet att det omfattar även vissa godtagbara enskildheter ändrar inte denna ståndpunkt.

Ett nytt förslag bör därför vid lämplig tidpunkt föreläggas riksdagen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1776 beslutar att

a. ej anta de vid propositionen 1974:83 fogade lagförslagen,

b. som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 74 7626 S Stockholm 1974