Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående den ekologiska sakkunskapen i byggnadsnämnd samt om ökade möjligheter för enskilda personer att påverka planfrågor m. m.
CU 1974:9
27 Nr 9
Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående den ekologiska sakkunskapen i byggnadsnämnd samt om ökade möjligheter för enskilda personer att påverka planfrågor m. m.
Motionerna
Utskottet har behandlat motionerna 1974:
260 av herr Wennerfors (m) och fru Mogård (m) vari hemställs att tilläggsdirektiv utfärdas för den nu sittande bygglagutredningen att i byggnadslag och byggnadsstadga inarbeta lagregler där det stadgas
1. att byggnadsnämnderna skall ha tillgång till ekologisk sakkunskap,
2. att denna ekologiska sakkunskap skall ha en självständig ställning och väl kunna hävda sina ståndpunkter vid rätt tidpunkt och på rätt nivå i planeringsprocessen,
1166 av herr Johansson i Växjö m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att bygglagutredningen får sådana tilläggsdirektiv, att de frågor som berörs i motionen angående enskilda personers möjlighet att följa och påverka planfrågor m. m. blir föremål för prövning och förslag. Samråd med utredningen om den kommunala demokratin bör därvid ske.
Gällande ordning, tidigare riksdagsbehandling m. m.
Förfarandet vid utarbetande av planer har fått en allmän reglering i 14 § byggnadsstadgan (BS). Här föreskrivs att planförfattama skall samråda inte endast med kommunala och statliga myndigheter utan även med ”sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett väsentligt intresse av frågan”. Denna föreskrift följs upp av ett stadgande i 16 § BS att planförslaget, då det överlämnas för antagande eller fastställelse, skall vara åtföljt av bl. a. en ”redogörelse för det samråd med myndigheter, markägare och andra”, som ägt rum vid utarbetande av förslaget. I samband med förslag om ändringar i byggnadslagen (BL) och BS framhöll chefen för kommunikationsdepartementet (prop. 1959:168, 3LU:26) bl. a. att det var nödvändigt att planförfattaren på ett så tidigt stadium som möjligt gjorde sig underrättad om de synpunkter på frågan som företräddes av intressenterna. Det kunde med hänsyn därtill vara befogat att ge föreskrifter om förfarandet efter mönster av t. ex. reglerna om förrättning enligt jorddelningslagen. Eftersom det å andra sidan dock ansågs befogat att ibland — med hänsyn till allmänna intressen — omgärda planläggningen med viss sekretess, utformades inte några mer detaljerade regler.
Planförslag skall enligt 17 § BS utställas till granskning efter kungörel -
CU 1974:9
se i tidningarna. Kända och inom riket boende markägare skall underrättas skriftligen. Enligt samma stadgande äger ”den som ej åtnöjes med förslaget” framställa anmärkningar däremot.
Mot ett positivt kommunalt beslut rörande detaljplan m. m., vilket skall fastställas av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen, samt över förslag till regionplan får inte föras talan särskilt, ”vederbörande” dock obetaget att framställa erinringar i fastställelseärendet (149 § BL).
Mot länsstyrelsens beslut om fastställelse får ”den som är missnöjd” anföra besvär hos Kungl. Maj:t. Denna besvärsrätt är dock, om beslutet innefattar fastställelse till alla delar, inskränkt till ”sakägare, som i ärendet framställt yrkande vilket helt eller delvis lämnats utan bifall” (150 § BL).
Vid förslag till stadsplan eller byggnadsplan, m. m., skall enligt 15 § BS fogas fastighetsförteckning, angivande markägare och andra som på sakrättsliga grunder berörs av planförslaget. Förteckningen ligger till grund för underrättelser till sakägarna.
1 direktiven till bygglagutredningen (K 1969:55, C 1973:5) uttalas, att kommundelsplaner och detaljplaner måste utarbetas i samråd med olika intressenter och vara föremål för utställning och offentlig debatt. Det måste vidare, sägs det i direktiven, finnas garantier för att ”enskilda personer, sammanslutningar och statliga och kommunala myndigheter, som har ett mera väsentligt intresse att bevaka” får tillfälle att yttra sig över planförslaget och att dessa synpunkter ingår i underlaget för fullmäktiges behandling. Enligt 1974 års riksdagsberättelse beräknas utredningen slutföra sitt arbete under året.
Här berörda förhållanden anknyter även till pågående utredningsarbete i övrigt: utredningen om den kommunala demokratin, boendeutredningen samt offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.
Statens planverk riktade i december 1969 i en skrivelse till byggnadsnämnderna uppmärksamheten på behovet av att vidga insynen i planeringen. Skrivelsen fick ett välvilligt mottagande i kommunerna. För att lättare kunna följa kommunernas verksamhet i detta hänseende tillsattes våren 1970 en särskild arbetsgrupp inom verket. I promemorian Medborgarinsyn i planeringen har gruppen i maj 1971 redovisat sina erfarenheter.
Planverket har bl. a. i promemorian Översiktlig fysisk planering i kommun — Vidgad generalplanering redogjort för sin syn på den översiktliga fysiska planeringen i kommunerna. I promemorian anförs bl. a. att kommunen på ett tidigt stadium i generalplanearbetet bör samråda med länsstyrelsen samt övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer som kan ha väsentliga intressen att bevaka (jfr 14 § byggnadsstadgan). Vidare anförs som särskilt angeläget att medborgarnas intresse av medverkan och insyn i planeringsfrågor tillgodoses på ett tidigt stadium.
Statens planverk och Svenska kommunförbundet har i samverkan utgivit en rapport om förutsättningar och förändringar i kommunal
CU 1974:9
samhällsplanering (statens planverks rapport 1973:18).
Vidare har arbetsmarknads-, bostads-, kommun- och kommunikationsdepartementen i samråd med planverket och Kommunförbundet nyligen utgivit informationsmaterial avsett bl. a. att användas som underlag för intresserade personer vid diskussion om den fysiska riksplaneringen på kommunal nivå. Civilutskottet har de senaste tre åren (CU 1971:23, CU 1972:20, CU 1973:12) behandlat motioner om åtgärder för att stärka allmänhetens inflytande och insyn i samhällsplaneringen. Med hänvisning till de ovan nämnda utredningarna har ett enhälligt utskott varje år avstyrkt motionerna. Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet
Förslaget i motionen 1974:260 (m) om tilläggsdirektiv till bygglagutredningen i syfte att tillföra byggnadsnämnderna ekologisk sakkunskap med självständig Ställning utgår från den oemotsagda ståndpunkten att i planarbetet på kommunal nivå hänsyn skall tas till ekologiska synpunkter. Den fysiska planprocessens innehåll utgör till stor del avvägningar mellan motstridiga intressen. En mångfald regler syftar också till att vid dessa avvägningar garantera att hänsyn tas till naturhushållningssynpunkter även om dessa regler inte enligt sin lydelse direkt knyter an till begreppet ekologi. En vidareutveckling av kunskap och metoder pågår och har tilldragit sig ett stigande intresse.
Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till motionärernas allmänna utgångspunkt. Ekologin som sammanfattning av kunskap inom en mångfald vetenskapliga specialiteter kan emellertid knappast nu ges särskilda företrädare inom den kommunala organisationen. Utskottet kan redan på denna grund inte ansluta sig till motionsyrkandet. En annan sak är självfallet att byggnadsnämnderna även på detta område har ett ansvar för att planeringsunderlaget blir så fullständigt som möjligt och att expertis inom skilda discipliner konsulteras när detta är påkallat.
Det i motionen 1974:1166 (c, m, fp) framförda förslaget utgår från en av utskottet delad uppfattning om svårigheterna för den enskilde att få lättillgänglig information om och möjlighet till deltagande i planprocessen. Dessa frågor har emellertid sedan avsevärd tid tilldragit sig särskild uppmärksamhet och utreds bl. a. av bygglagutredningen enligt dess direktiv. Ett betänkande som berör även medborgarinflytande i planeringen torde vara att vänta senare i år. Med hänsyn därtill och till de insatser i övrigt som gjorts på detta område har utskottet inte funnit skäl att påkalla nya utredningsdirektiv i enlighet med motionsyrkandet. Vad motionärerna särskilt anfört om kommunala sakägarombud får därvid bedömas bland andra möjliga alternativ och med hänsyn tagen även till i vilken omfattning den allmänna rättshjälpen kan tillgodose motionärernas syften.
CU 1974:9
30 Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1974:260,
2. att riksdagen avslår motionen 1974:1166.
Stockholm den 26 februari 1974
På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON
Närvarande: se under betänkandet CU 1974:5.