Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:7 angående tillfälligt utbildningsbidrag till företag jämte motioner
Inrikesutskottets betänkande nr 1 år 1974
InU 1974
Nr 1
Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:7 angående tillfälligt utbildningsbidrag till företag jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1974:7 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslås riksdagen godkänna de grunder för ett tillfälligt utbildningsbidrag till företag som föredragande statsrådet Anna-Greta Leijon förordat.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas under rubriken utskottet.
Motioner
1974:881 av herr Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga yrkas att riksdagen godkänner de grunder för tillfälligt utbildningsbidrag som förordas i motionen. I motionen godtas Kungl. Maj:ts förslag utom när det gäller det föreslagna villkoret att utbildningen skall vara skild från produktionen. Under vissa förutsättningar bör enligt motionen stöd kunna ges även om utbildningen äger rum i anslutning till produktion varvid dock viss reduktion av utbildningsstödet kan vara motiverad.
Motiveringen till motionsyrkandet återfinns i motionen 1974:671.
1974:886 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
A. avslår förslagen i prop. 1974:7 om särskilt utbildningsstöd,
B. beslutar att utbildning av permitteringshotade löntagare anordnas i samhällets regi enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1974:1569 av herr Träff (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts. 1 motionen argumenteras för att villkoret att utbildningen skall vara skild från företagets produktion inte skall tillämpas för strängt. En alltför formell tolkning medför svårigheter att göra utbildningen meningsfylld inom en del branscher. Som exempel nämns bilverkstäder och järnbruk.
1974:1570 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) vari yrkas att riksdagen måtte besluta att det tillfälliga utbildningsbidraget till företag på 10 kr. per timme kompletteras med ett bidrag på högst 5 kr. per timme för utbildningskostnader i enlighet med framställning från arbetsmarknadsstyrelsen av den 21 december 1973.
Utskottet
I propositionen föreslås att tillfälligt utbildningsbidrag skall kunna beviljas företag för utbildning av arbetstagare vid driftinskränkningar till
1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 1
InU 1974:1
följd av försörjningsläget i fråga om olja, elektrisk kraft, oljebaserade råvaror m. m. Bidrag skall kunna utgå då påtaglig risk föreligger för permittering eller avskedande av arbetstagare. Som förutsättningar skall härutöver gälla att avtalsenliga löneförmåner utgår till arbetstagaren under utbildningen, att utbildningen är skild från produktionen och att den bedrivs enligt plan som har godkänts av arbetsmarknadsmyndighet efter samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Bidrag skall utgå med högst 10 kr. per timme och arbetstagare som deltar i utbildningen. Stödet är avsett för alla näringsgrenar utom offentlig förvaltning.
Bidragsbestämmelserna föreslås gälla tills vidare under innevarande budgetår. De avses bli tillämpliga även på utbildning som har inletts efter den 31 december 1973. Utgifterna förbidragen skall enligt propositionen bestridas från anslaget Arbetsmarknadsservice under elfte huvudtiteln.
I vänsterpartiet kommunisternas partimotion yrkas avslag på propositionen. Motionärerna vill inte acceptera ett stöd till företagen av det slag som förordas i propositionen. Motionärerna godtar emellertid tanken på att utbildning ordnas för permitteringshotade löntagare men anser att utbildning bör ordnas i samhällets regi i någon form av vuxenutbildning. Staten bör enligt motionen bidra med 10 kr. per timme och deltagare i utbildningen, och företagen skall svara för återstoden av lönen.
Motionärernas förslag innebär kostnadsmässigt i princip samma stöd till utbildning av permitteringshotade sorn Kungl. Majit föreslår. Företagen svarar för lönen under utbildningstiden frånsett nämnda belopp per utbildningstimme. Med hänsyn till denna grundläggande överensstämmelse i sak ter sig motionärernas skarpa kritik av propositionen såsom överdriven. Den huvudsakliga skillnaden mellan förslagen ligger i anordnandet av undervisningen, som motionärerna vill förlägga helt utanför företagen. Kostnadsmässigt torde motionärernas förslag snarast innebära en lättnad för företagen och en motsvarande ökning för staten. När det gäller de av motionärerna framförda farhågorna för inriktningen av en utbildning som bedrivs inom företagen, vill utskottet betona att läroplan skall godkännas av länsarbetsnämnd, som genom särskild tillsynsman även skall kontrollera utbildningens genomförande. Dessutom har de fackliga organisationerna inflytande vid både planläggning och genomförande av utbildningen. Utskottet har vidare inhämtat att till arbetsmarknadsdepartementet knutits en informell arbetsgrupp med representanter för bl. a. arbetsmarknadens parter för att följa upp och utvärdera det föreslagna utbildningsstödet.
Utskottet kan inte finna att motionärernas förslag innebär några fördelar framför dem som förs fram i propositionen. På grund härav och med hänvisning till den lämnade redovisningen avstyrker utskottet yrkandena i vänsterpartiet kommunisternas motion.
Utskottet är för sin del berett att tillstyrka principerna i Kungl. Maj:ts förslag. Detta bygger f. ö. på samma grund som det utbildningsstöd som hösten 1971 på inrikesutskottets förslag infördes temporärt som alternativ till det samtidigt introducerade lagerstödet. Det nu föreslagna
InU1974:1
stödet bör, som sägs i propositionen, utgå till företag som är direkt berörda genom att de tvingas till driftinskränkningar till följd av försörjningsläget för olja, oljebaserade produkter och elektrisk energi, men detsamma bör också gälla för företag som indirekt drabbas genom att marknaden för deras produkter eller tjänster i det uppkomna läget minskas eller försvinner.
Utskottet behandlar härefter i anslutning till motionerna de närmare förutsättningarna för utbildningsstödet.
Frågan om bidrag till undervisning som avses i lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare behandlas i vänsterpartiet kommunisternas motion. Motionärerna konstaterar att frågan inte tagits upp i propositionen. De anser att riksdagen bör uttala att bidrag inte skall utgå vid undervisning i svenska enligt lagen. Utskottet delar motionärernas uppfattning. Det får anses ligga i sakens natur att bidrag inte skall utgå vid den aktuella typen av språkundervisning.
I centerpartiets partimotion 1974:881 liksom i motionen 1974:1569 av herr Träff (m) diskuteras den i propositionen uppställda förutsättningen att utbildningen skall vara skild från produktionen. Motionärerna önskar att detta villkor skall mjukas upp för att göra stödet mera användbart inom vissa branscher. Som exempel på områden där det finns behov att sammanföra utbildning och produktion nämns järnbruk och bilverkstäder.
Det speciella stöd som nu föreslås är avsett att utgå vid utbildning som träder i stället för produktion. Men hänsyn härtill och då det inte är meningen att utbildningsstödet skall användas till att sänka företagens produktionskostnader bör i princip upprätthållas krav på åtskillnad mellan utbildning och produktion. Detta krav bör emellertid inte utesluta att vissa praktiska moment av utbildning får ske i anslutning till produktion om det anses lämpligt inom ett visst yrkesområde. I vad mån en sådan uppläggning av utbildningen är berättigad får prövas av arbetsmarknadsmyndigheterna och de fackliga organisationerna i samband med att man fastställer plan för utbildningen. Med det anförda har utskottet besvarat de i förevarande sammanhang behandlade motionsyrkandena.
I motionen 1974:1570 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) yrkas att det i propositionen föreslagna utbildningsbidraget på högst 10 kr. skall kompletteras med ett bidrag om högst 5 kr. per utbildningstimme. Detta stöd är avsett att bidra till de kostnader för instruktion, material etc. som företagen har vid utbildningen. Utskottet är inte berett att biträda detta förslag utan förordar i likhet med Kungl. Maj:t att utbildningsbidrag skall kunna utgå med högst 10 kr. per utbildningstimme.
Utskottet har utöver vad ovan anförts inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1974:886,
2. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1570 och med
InU 1974:1
bifall till propositionen 1974:7 samt i anledning av motionerna 1974:881, såvitt nu är i fråga, och 1974:1569 godkänner de grunder för ett tillfälligt utbildningsbidrag som utskottet förordat.
Stockholm den 31 januari 1974
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), fru Berglund (s), fröken Pehrsson (c) och herr Carlström (fp).
Reservation
av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke som börjar på s. 2 med ”Motionärernas förslag” bort ha följande lydelse:
Propositionen innebär förslag om direkta statssubventioner till lönekostnader i privata företag. Ett sådant system är som vänsterpartiet kommunisterna påpekat i andra sammanhang förkastligt. I detta fall ter det sig särskilt utmanande med hänsyn till att subventionerna i huvudsak är ämnade för bilindustrin samt direkt eller indirekt de multinationella oljeföretagen. De senare företagen har gjort grova förtjänster på oljekrisen och det är horribelt att de dessutom skall få statlig stöd. Även bilindustrin har haft mycket goda profiter på senare år och bör på egen hand kunna ta hand om personalen under en mindre produktionssvacka. Att så inte sker utan staten och arbetslöshetsförsäkringen får ta på sig ekonomiska bördor är belysande exempel på samhällets undfallenhet inför storkapitalismen och halten av den sociala ansvarskänsla som företrädare för storindustrin på konferenser och i andra teoretiska sammanhang gärna berömmer sig av.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag. Detta ställningstagande innebär att även yrkandena i motionerna 1974:881, 1974:1569 och 1974:1570 avstyrks.
Med hänsyn till de anställdas utsatta ställning är utskottet emellertid berett att föreslå att samhället ger stöd till permitteringshotade anställda. I anslutning till förslagen i motionen 1974:886 bör samhället medverka till att permitteringshotad personal får möjlighet till vidareutbildning. Sådan utbildning bör ordnas i samhällets regi i form av arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning eller liknande. Staten bör i dessa fall till de anställda kunna betala ett särskilt utbildningsstöd om högst 10 kr. per utbildningstimme under förutsätt -
InU 1974:1
ning att företagen erlägger resterande lön. Detta utbildningsstöd skall förutsätta godkännande av lokal facklig organisation. Stödet bör administreras av arbetsmarknadsstyrelsen.
Det föreslagna utbildningsstödet skall ses som en temporär anordning i avvaktan på trygghetslagstiftningen som träder i kraft den 1 juli i år. De erfarenheter man gjort under oljekrisen ger f. ö. anledning till att överväga förstärkning av de anställdas skydd mot obefogade permitteringar. Den frågan kommer att behandlas senare under vårriksdagen.
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen dels avslår propositionen 1974:7 samt motionerna 1974:881, såvitt nu är i fråga, 1974:1569 och 1974:1570, dels med bifall till motionen 1974:886 godkänner de grunder för ett tillfälligt utbildningsbidrag som utskottet förordat.
GOTAB 74 5848 S Stockholm 1974