Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om planmässiga insatser för invandrade finska zigenares anpassning i Sverige
Inrikesutskottets betänkande nr 19 år 1974 InU 1974:19
Nr 19
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motion om planmässiga insatser för invandrade finska zigenares anpassning i Sverige.
Motionen
I motionen 1974:251 av fru Gradin m. fl. (s) hemställs att riksdagen uppdrar åt Kungl. Maj:t att överväga och föreslå särskilda åtgärder och planmässiga insatser för de finska zigenarnas anpassning i Sverige.
I motionen påpekas att ca 1 200 finska zigenare f. n. finns i Sverige. De har givetvis samma rättigheter som andra finska invandrare när det gäller att söka arbete, bostad och utbildning i Sverige, och några av dem har också lyckats skapa sig en acceptabel tillvaro i vårt land. De inflyttade finska zigenarna, ofta stora barnfamiljer, kan inte tala svenska och åtskilliga, såväl vuxna som yngre, är analfabeter, något som försvårar sociala och nödvändiga utbildningsinsatser. Många av de invandrade zigenska familjerna har därför, fortsätter motionärerna, tyvärr blivit socialhjälpsberoende. För svenska och utomnordiska zigenare har statsmakterna satt in speciella stödåtgärder, bl. a. på utbildningsområdet. De finska zigenarna betraktas emellertid som andra nordiska invandrare och står därmed utanför det särskilda åtgärdssystemet. Detta är, hävdar motionärerna, högst otillfredsställande, eftersom de finska zigenarnas sociala situation efter invandringen ofta är minst lika komplicerad som andra invandrade zigenargruppers.
Motionärerna anser att de finska zigenarnas situation snarast möjligt bör uppmärksammas och åtgärdas. Planmässiga åtgärder i samband med invandring även av finska zigenare bör således övervägas. Samarbete med finska myndigheter måste därvid ske liksom tillvaratagande av erfarenheter som vunnits såväl i Finland som i Sverige. Behovet av undervisning i och på modersmålet bör också självfallet beaktas. Under alla förhållanden bör gruppens levnadsvillkor efter invandringen snarast förbättras.
Uppgifter i anslutning till motionen
I Sverige finns uppskattningsvis mellan 3 000 och 3 500 zigenare, varav ca 1 200 svenska zigenare. Övriga zigenare har invandrat hit under 1960- och 1970-talen. Av dem kommer ca 1 200 från Finland. Återstoden är utomnordiska zigenare från bl. a. öststaterna.
Zigenarbefolkningen i Finland uppgår till ca 6 000 personer. Därtill kommer de zigenare som har utvandrat till Sverige. 1 Danmark och Norge finns endast ett (åtal inhemska zigenarfamiljer. En begränsad invandring av utomnordiska zigenare har skett till Danmark.
1 Riksdagen 1974. 18 sami Nr 19
InU 1974:19
2 Flertalet av de finska zigenarna är ättlingar till zigenare som utvisats från Sverige under 1600- och 1700-talen. Under 1960-talet började en successivt ökande utvandring till Sverige. Utvandringen var särskilt stor under åren 1971 och 1972. De finska zigenarna har i stor utsträckning slagit sig ned i Storstockholmsområdet. Det beräknas att 700-800 av de 1 200 finska zigenarna i Sverige uppehåller sig där.
Vad sedan gäller de åtgärder som satts in i Sverige till särskilt stöd åt zigenare kan antecknas följande.
Svenska zigenare har sedan början av 1960-talet fått hjälp med att skaffa bostad så att de successivt kunnat avveckla tidigare nomadiserande tillvaro. Vuxna zigenare (som fyllt 18 år) har vidare beretts sexårig grundutbildning med studiesocialt stöd enligt arbetsmarknadskungörelsens grunder för utbildningsbidrag med visst kommunalt tillägg. År 1969 deltog närmare 500 zigenare i denna undervisning. Utbildningsvolymen har därefter successivt minskat och ersätts av en mer yrkesinriktad utbildning. Det kommunala til läggsbidraget har numera avvecklats.
För de utomnordiska zigenare som mottagits i Sverige gäller vissa skillnader om zigenarna är flyktingar eller ej. Hjälpmöjligheterna är något vidare för zigenare som är att anse som flyktingar. I båda fallen kan dock utomnordiska zigenare få genomgå tvåårig praktisk-teoretisk anpassningskurs med utbildningsbidrag. Zigenare som tas emot i Sverige som led i försöksverksamheten med organiserad överföring av utomnordiska socialt handikappade zigenare intar i viss mån en särställning. Redan vid ankomsten hit bereds de bl. a. intensivundervisning i svenska. Dessutom finns möjlighet att planera för deras mottagande och anpassning.
De särskilda utbildningsåtgärder som satts in för svenska resp. för utomnordiska zigenare omfattar inte de finska zigenare som invandrat till Sverige. De finska zigenarna har visserligen tillträde till arbetsmarknadsutbildning på samma villkor som andra invandrare. Språksvårigheter och bristfällig skolunderbyggnad lägger emellertid ofta praktiska hinder i vägen för sådan utbildning. För icke skriv- och läskunniga zigenare kan resp. skolstyrelse anordna särskild alfabetiseringsundervisning. Om sådan undervisning anordnas utgår emellertid ej studiesocialt stöd.
Med anknytning till vad i motionen sägs om inträdande socialhjälpsbehov kan tilläggas att ersättning av statsmedel utgår endast för obligatorisk hjälp som lämnas finska zigenare (och utomnordiska zigenare som ej anses som flyktingar) medan ersättning lämnas även för frivillig socialhjälp till övriga grupper zigenare.
I slutet av år 1969 tillkallades en särskild expertgrupp för zigenarfrågor. Gruppen har enligt givna direktiv huvudsakligen ägnat sig åt frågan om de utomnordiska zigenarna i Sverige och organiserad överföring av sådana zigenare. Som vidare berörs i det följande har gruppen även haft vissa uppgifter med anknytning till finska zigenare.
InU 1974:19
3 I Finland har på senare år införts statliga bidrag till kommunerna för socialhjälp som lämnats zigenare. Vidare har anslagits särskilda statliga medel för att förbättra zigenarnas bostadssituation. Utnyttjandet av dessa medel är dock beroende av kommunernas intresse att hjälpa zigenarna. En statlig zigensk bostadskommitté lade förra året fram förslag till förstärkt bostadsstöd. Tanken är att den för många zigenare i Finland otillfredsställande bostadssituationen skall avhjälpas under 1970-talets återstående del.
I Finland tillsattes redan på 1950-talet en särskild delegation för zigenarärenden. Den har numera ersatts av social- och hälsovårdsministeriets delegation för zigenarärenden med bl. a. fyra zigenska ledamöter.
I Finland har bildats en finsk zigenarförening. Den har en motsvarighet i Sverige i Stockholms finska zigenarförening. De båda föreningarna har i sin tur bildat ett samarbetsorgan, Nordiska zigenarrådet.
Frågans behandling i Nordiska rådet, m. m.
Med anledning av ett medlemsförslag om zigenarnas förhållanden i Finland och Sverige antog Nordiska rådet vid sin session 1969 följande rekommendation (nr 23):
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och Sverige att främja samverkan i syfte att förbättra zigenarnas levnadsförhållanden i dessa länder och att öka dessas möjligheter till anpassning i samhället.
Finland utsågs till koordinerande land.
Vid överläggning i Helsingfors på hösten 1969 med representanter för Finland och Sverige överenskoms att de finska zigenarnas förhållanden i de båda länderna skulle kartläggas. Som resultat av överenskommelsen för Sveriges del framlades i oktober 1970 en inom dåvarande inrikesdepartementet gjord undersökning rörande finländska zigenares förhållanden i Sverige. Till undersökningen fogades en rad förslag till åtgärder. De synes inte ha lett till något resultat.
Den 21 januari 1972 fick expertgruppen för vissa zigenarfrågor i tilläggsuppdrag att handha sådana frågor om utbyte med finska myndigheter av erfarenheter rörande förbättring av zigenarnas levnadsförhållanden i Finland och Sverige som föranleds av nämnda rekommendation nr 23/1969.
I juni 1972 hemställde Stockholms finska zigenarförening att Nordiska rådet skulle på nytt ta upp frågan om zigenarnas förhållanden i Finland och Sverige. Skrivelsen behandlades i rådets socialpolitiska utskott, som fann att intentionerna i 1969 års rekommendation såvitt gällde kontaktorgan inte uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Utskottet hemställde att rådets presidium skulle föreslå regeringarna i Finland och Sverige att tillsätta en tjänsteman med placering i socialstyrelse eller hos annan ansvarig myndighet i resp. land med uppgift att svara för de finska zigenarnas förhållanden. Genomförande av utskottets förslag rekommenderades av rådspresidiet i skrivelse den 22 januari 1973 till regeringarna i Finland och Sverige.
InU 1974:19
4 Efter ett initiativ från finska social- och hälsovårdsministeriet beslöt statsrådet A.-G. Leijon den 29 maj 1974 att tillsätta en arbetsgrupp bestående av en tjänsteman från vartdera av social-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen. Arbetsgruppen har i uppdrag att i mån av behov utreda levnadsförhållandena m. m. för de finska zigenare som vistas i Sverige samt mot bakgrund av de insatser som har vidtagits eller planerats i Finland och Sverige gemensamt med finska representanter utreda förutsättningarna för och ge förslag till åtgärder som syftar till att förbättra de finska zigenarnas förhållanden i Finland och Sverige, varvid bör eftersträvas att likartade insatser företas i de båda länderna. Arbetsgruppen har i september 1974 haft en överläggning med företrädare för Finland, och en ny överläggning hålls i början av november. Den svenska arbetsgruppen har tagit upp samarbete med en av Stockholms finska zigenarförening tillsatt referensgrupp.
Sveriges Socionom förbund anordnade i juni 1974 en konferens om de finska zigenarnas situation med deltagande av statsrådet Leijon samt företrädare för finska och svenska myndigheter och de nämnda finska zigenarföreningarna m. fl.
Utskottet
Av de nordiska länderna har Finland den ojämförligt största inhemska zigenarbefolkningen. Parallellt med övrig invandring från Finland till Sverige började under 1960-talet även finska zigenare söka sig över till Sverige. Invandringen av finska zigenare ökade successivt mot slutet av nämnda decennium och var särskilt stark under åren 1971 och 1972.
De finska zigenarna har samma rättigheter här i landet som andra nordiska invandrare. Däremot kommer de inte i fråga för de särskilda stödåtgärder som gäller för andra zigenargrupper i Sverige. Motionärerna kritiserar detta förhållande med hänvisning till att de finska zigenarnas situation efter invandringen ofta är minst lika komplicerad som andra zigenargruppers. Motionärerna föreslår att Kungl. Maj:t (år i uppdrag att överväga och föreslå särskilda åtgärder och planmässiga insatser för de finska zigenarnas anpassning i Sverige. De förutsätter därvid ett samarbete med finska myndigheter.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man söker komma till rätta med problemen för den aktuella gruppen zigenare.
Som framgår av den tidigare redovisningen har de invandrade finska zigernas situation uppmärksammats i olika sammanhang. Efter det motionen väcktes har det hållits en särskild konferens för att behandla frågan. På denna konferens meddelade statsrådet Anna-Greta Leijon att en särskild arbetsgrupp tillsatts på departementsnivå för att ägna sig åt de finska zigenarnas problem i Sverige. Arbetsgruppen har startat sitt arbete. Det finns anledning räkna med att den relativt snabbt skall kunna lägga fram förslag till konkreta åtgärder. Utskottet vill understryka vikten av att så sker. Självfallet måste arbetet bedrivas i samverkan med de finska myndigheterna
InU 1974:19
och de berörda zigenarna.
Motionens yrkande är som framgår av det anförda redan tillgodosett. Med hänsyn härtill är det inte erforderligt för riksdagen att påkalla någon åtgärd hos Kungl. Majit.
Utskottet hemställer
att motionen 1974:251 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 oktober 1974
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s). Lorentzon (vpk), Granstedt (c), Ulander (s), Rämgård (c) och Carlström (fp).
GOTAB 74 8124 S Slockholm 1974