Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.
Inrikesutskottets betänkande nr 25 år 1974
InU 1974:25
Nr 25
Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.
I betänkandet behandlas motioner som gäller åtgärder för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor och motverka könsdiskriminering, i samband därmed behandlas önskemål om kartläggning av den dolda arbetslösheten. Därutöver tas upp motionsförslag om deltidsarbete samt flexibel arbetstid inom statsförvaltningen.
Motionerna
1974:72 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om åtgärder för kvinnornas likställdhet med männen.
1974:253 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om minimiarbetstid för deltidsanställda.
1974:558, yrkandena 3 och 4, av herr Bohman m. fl. (m) om jämställdhet mellan män och kvinnor.
Motionen har behandlats beträffande yrkandet 1 i betänkandet InU 1974:3, beträffande yrkandet 2 i betänkandet InU 1974:7 och beträffande yrkandet 5 i betänkandet InU 1974:15.
1974:562, yrkandet 1, av herr Helén m. fl. (fp) om inrättande av deltidstjänster i statliga företag, m. m.
Motionen har beträffande yrkandet 2 behandlats i betänkandet InU 1974:3.
1974:565, yrkandet C, av fru Hörnlund m. fl. (s) om åtgärder mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden.
Motionen har beträffande yrkandena A och B behandlats i betänkandet InU 1974:7.
1974:1542, yrkandena 1, 2, 4 och 5, av fru Fredgardh m. fl. (c) om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motionen har beträffande yrkandet 3 behandlats i betänkandet InU 1974:3.
1974:1550 av herr Helén m. fl. (fp) om lagstiftning mot könsdiskriminering.
1974:1560, yrkandet 3, av fru Jonäng (c) angående beredskapsarbeten för kvinnor.
Motionen har beträffande yrkandena 1 och 2 behandlats i betänkandet InU 1974:3.
1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 25
InU 1974:25
2 Motionernas yrkanden och huvudsakliga innehåll
Utredningsverksamheten i jämstäiidhetsfrågor
I motionen 558, yrkandet 3, av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till åtgärder för att förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, främst inom den offentliga sektorn, i enlighet med vad i motionen anförts.
Motionärerna konstaterar att kvinnorna trots likvärdiga meriter har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. För en utjämnande politik, inte bara formellt utan även reellt, vad beträffar löner, arbetsuppgifter, avancemangsmöjligheter m. m. krävs att attityderna till mannens och kvinnans könsroll förändras. En utredning, som belyser typiskt manliga och typiskt kvinnliga arbetsuppgifter, skulle troligen få som följd en högre värdering av de krav som sammanhänger med de kvinnliga sysselsättningarna och därmed leda till en jämnare könsfördelning. Med hänsyn till kravet på ökad jämställdhet mellan könen är det av vikt att möjligheterna till utbildning och avancemang är goda på de lägst betalda arbetena, på vilka kvinnor ofta hamnar i dag. Stat och kommun bör i detta avseende vara mönsterbildande.
I motionen 1542, yrkandet 5, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att lägga fram ett program för jämlikhet mellan könen.
I motionen anförs bl. a. att hittills vidtagna åtgärder knappast ändrat det traditionella könsrollsmönstret. Det ekonomiska ansvaret för barnen och familjen vilar alltjämt i hög grad på mannen i hans försörjarroll, medan det dagliga ansvaret för barnens tillsyn, vård och uppfostran faller på modern. På det sättet blir kvinnan ekonomiskt beroende av mannen. För alla parter i familjen är det viktigt att man bryter den nuvarande uppdelningen och att modern och fadern delar både försörjar- och fostrarrollen. Motionärerna framhåller att en förändring i könsrollsmönstret förutsätter medverkan av många parter, förändringar på många områden och inte minst ett nytänkande inom familjen, hos arbetsgivare och arbetstagare i samhället i dess helhet.
Åtgärder mot könsdiskriminering
I motionen 72 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen begär snara konkreta åtgärder som bekämpar diskriminering och säkrar väsentliga framsteg i strävandena till likställighet mellan könen samt därför uttalar
1. att allas rätt till arbete, oavsett kön, är ett förpliktande samhällspolitiskt mål,
2. att i hela utbildningsväsendet, från förskolan, alla tendenser till könsrollsinriktat yrkesval aktivt måste motverkas,
3. att den offentliga sektorn förpliktas att motarbeta all könsdiskriminerande utformning av arbetsorganisation, rekrytering och lönesättning.
InU 1974:25
4. att åtgärder för utbyggd kollektiv service snabbt måste komma från utredningsstadiet till praktisk handling,
5. att frågan om en generell arbetstidsförkortning prioriteras,
6. att en undersökning rörande de hemarbetande kvinnornas situation snarast genomförs.
Utgångspunkten för motionen är ett uttalande i regeringens år 1968 avgivna rapport till Förenta nationerna över kvinnornas status i Sverige. Det sägs bl. a. att rätten till arbete är en medborgerlig rättighet, vilket kvinnorna måste upplysas om, och att det är oförenligt med jämlikheten att betrakta kvinnorna som en arbetskraftsreserv. Motionärerna finner att det fortfarande kvarstår en lång rad orättvisor som strider mot det återgivna uttalandet. De belyser sin uppfattning med statistiskt och annat material i olika avsnitt, vilkas huvudsakliga innehåll sammanfattas i rubrikform. Rubrikerna lyder: Kvinnokön ger lägre lön. Ett stort antal kvinnor är deltidsanställda, Det finns en stor kvinnlig arbetslöshet, Antalet daghemsplatser är för litet, Utbildningen följer fortfarande i stor utsträckning det gamla könsrollsmönstret, De hemarbetande kvinnornas situation måste undersökas. Den undersökning som avses i det sista avsnittet skulle bl. a. utröna behovet av sjukpensioner och sjukbidrag med hänsyn till förekomsten av dold sjuklighet och invaliditet bland hemarbetande kvinnor.
I motionen 1550 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs
1. att riksdagen antar en lag mot könsdiskriminering i arbetslivet enligt de riktlinjer som angivits i motionen,
2. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning mot rasdiskriminering utvidgas till att gälla även könsdiskriminering.
Enligt motionärerna går utvecklingen i riktning mot rättvisa åt kvinnorna alltför långsamt. Nya metoder bör därför övervägas. Dit hör lagstiftning mot könsdiskriminering. Som det mest trängande området för lagskydd mot könsdiskriminering anses arbetslivet. Den föreslagna lagen skall hindra arbetsgivare eller förening av arbetsgivare att ställa upp diskriminerande villkor vid erbjudande av arbete eller vid anställningar. Diskriminerande åtgärder mot anställda arbetstagare skall också förbjudas. Lagen skall vidare hindra att diskriminerande villkor tas in i anställningsvillkor eller i kollektivavtal.
Om diskriminerande villkor eller åtgärder ställts resp. företagits, skall, fortsätter motionärerna, arbetsgivare eller förening av arbetsgivare vid vite kunna förbjudas att fortsätta med att ställa upp sådana villkor eller vidtaga sådana åtgärder. Den som lidit skada genom könsdiskriminering bör kunna tilldömas ersättning.
En särskild instans - en kommission eller ombudsmannainstitution - bör inrättas. Den skall ha till uppgift att dels behandla klagomål av enskilda och vid behov föra fallet vidare till behörig domstol, dels ta egna initiativ, t. ex. granska företagares personalpolitik från diskrimineringssynpunkt.
1* Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 25
InU 1974:25
4 Motionsförslaget har amerikansk lagstiftning (Civil rights act) till förebild. Utdrag ur denna lagstiftning har fogats som bilaga till motionen. Motionärerna framhåller att en svensk lag naturligtvis måste anpassas till svenska förhållanden och annan svensk lagstiftning. I en annan bilaga har motionärerna - till ledning för utarbetandet av lagtext - dragit upp närmare riktlinjer för utformningen av den föreslagna lagen mot könsdiskriminering.
I vad slutligen gäller yrkandet om att lagstiftningen mot rasdiskriminering av serviceinrättningar av skilda slag skall utvidgas att gälla även könsdiskriminering anser motionärerna att det yrkandet kan tillgodoses genom en relativt enkel lagändring.
I motionen 565, yrkandet C, av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att Kungl. Majit ger delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor i uppdrag att utreda förekomsten av diskriminerande överenskommelser mellan företag vid nyanställningar.
Motionärerna hävdar att det förekommer i orter med branscher som har stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft att andra företag inte anställer kvinnor för att inte konkurrera med den "etablerade” branschen. Det bör utredas om sådana överenskommelser är vanliga och om de utgör en ytterligare broms för utjämningen mellan mäns resp. kvinnors möjligheter i arbetslivet.
Kartläggning av dold arbetslöshet
I motionen 1542, yrkandet 2, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att den dolda arbetslösheten kartläggs.
Enligt motionärerna är det angeläget att den dolda arbetslösheten kartläggs, så att erforderliga utbildningsåtgärder kan vidtagas och den arbetskraftsresurs det här gäller blir föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I motionen 1560, yrkandet 3, av fru Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för kartläggning av den dolda arbetslösheten.
Även i denna motion anses angeläget att den dolda arbetslösheten kartläggs. Denna form av arbetslöshet berör i stor utsträckning kvinnorna. Med tanke på jämställdheten mellan män och kvinnor betecknar motionären kartläggningen som en grundläggande åtgärd.
Deltidsarbete
I motionen 253 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om utarbetande av förslag till lagstiftning om minimiarbetstid om 20 timmar i veckan, utom i de fall då annan överenskommelse nås med den lokala fackliga organisationen.
Att möjligheten till deltidsarbete finns är bra för många som av olika skäl inte kan ta ett heltidsarbete. Men, fortsätter motionärerna, för de allra
InU 1974:25
flesta innebär deltidsarbetet i dag osäkra inkomstförhållanden, osäkra semestervillkor, organisationsproblem, låg anställningstrygghet, sämre sjukersättning, förlorade pensionsförmåner, ingen arbetslöshetsförsäkring. I dag saknas lag eller avtalskonstruktion som alltid garanterar deltidsanställda sociala förmåner i förhållande till arbetad tid. En lag med sådant innehåll skulle hindra arbetsköparna att utnyttja deltidsarbetande och medverka till att öka kvinnornas jämlikhet på arbetsmarknaden utan att göra deltidssystemet omöjligt.
I motionen 558, yrkandet 4, av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag till förbättrade sociala förmåner vid deltidsarbete.
Även i denna motion förespråkas förbättrade sociala förmåner för deltidsanställda för att man skall nå ökad jämställdhet men även för att männen skall finna deltidsanställningar attraktiva. Motionärerna anser det också få stor betydelse från jämställdhetssynpunkt om det öppnades vidgade möjligheter för småbarnsföräldrar att erhålla kortare arbetstid med bibehållande av begreppet heltidsanställning. Den föreslagna utredningen bör se över de sociala förmånerna för deltidsanställda men också undersöka förutsättningarna för ökat antal deltidsarbeten och s. k. partnerarbeten.
I motionen 562, yrkandet 1, av herr Helén m. fl. (fp) yrkas - med hänvisningtill vad som anförts i motionen 430-såvitt nu är i fråga,att riksdagen uttalar att staten i sin egenskap av arbetsgivare tar initiativ till inrättande av deltidstjänster inom statliga företag och statlig förvaltning där så är möjligt.
Motionärerna anför att uppgiften att skaffa fram fler deltidsarbeten, med varierad arbetstid, måste lösas på varje arbetsplats. Staten skulle dock kunna göra en betydelsefull insats. Dels bör det skapas ökade möjligheter till deltid i statlig verksamhet, dels borde möjligheterna att inrätta deltidsarbeten inom olika områden kartläggas. I samband därmed borde också utredas hur de deltidsanställda i fråga om sociala förmåner m. m. skall bli jämställda med heltidsanställda.
I motionen 1542, yrkandet 4, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att försöksverksamhet med deltidstjänster startas i enlighet med vad som i motionen anförts.
Motionärerna föreslår att arbetsmarknadsstyrelsen i de fall två makar går arbetslösa placerar dem på var sin deltidstjänst. Det bör inte vara omöjligt att intressera arbetsgivare att deltaga i en sådan försöksverksamhet, som sedan år 1971 bedrivs i Norge.
Flexibel arbetstid
I motionen 562, yrkandet 1, av herr Helén m. fl. (fp) yrkas - med hänvisning till vad som anförts i motionen 430-såvitt nu är i fråga, att riksdagen
InU 1974:25
uttalar att staten i sin egenskap av arbetsgivare tar initiativ till införande av flexibel arbetstid inom statliga foretag och statlig förvaltning där så är möjligt.
Motionärerna anför att undersökningar och erfarenheter tyder på att systemet med flexibel arbetstid ofta är mycket uppskattat. Krav på försök med flextid i statliga ämbetsverk har visat sig ha stor resonans bland de anställda och stöds av berörda personalorganisationer. Flextid bör därför införas inom den statliga verksamheten där det är möjligt och personalen önskar det.
1 motionen 1542, yrkandet 1, av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att försöksverksamhet med flexibel arbetstid genomförs i den statliga förvaltningen på sätt som anges i motionen.
Försöksverksamheten med flexibel arbetstid bör vidgas att omfatta även mindre arbetsplatser samt arbetsplatser i landsorten. Härigenom skulle man, tillägger motionärerna, fä ett bredare underlag för bedömning av den flexibla arbetstidens för- och nackdelar.
Frågan om flexibel arbetstid berörs också i motionen 558 av herr Bohman m. fl. (m) i anslutning till motiveringen för det tidigare redovisade yrkandet om utredning av sociala förmåner vid deltidsarbete.
Remissyttrande
Yttrande över samtliga motioner har inhämtats av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Delegationen anför i sitt den 17 april 1974 dagtecknade yttrande.
I direktiven till delegationen anförs att arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor måste förenas med en strävan till social utjämning i hela samhället. Delegationens huvuduppgift är att skapa underlag för regeringens politik för jämställdhet mellan män och kvinnor och föreslå åtgärder för att förverkliga denna politik. I direktiven betonas i första hand nödvändigheten att hävda kvinnans rätt till arbete. Direktiven finns återgivna i inrikesutskottets betänkande 1973:34.
En viktig del av delegationens arbete är att bevaka och påverka det fortlöpande reformarbetet inom Kungl. Maj:ts kansli.
Delegationens utåtriktade arbete har främst inriktats på konkreta åtgärder och initiativ och inte på utredningsverksamhet av mer allmän karaktär. Arbetet har i enlighet med direktiven i första hand inriktats på åtgärder för att underlätta för kvinnorna att fä arbete och för att skapa likvärdiga villkor för kvinnor och män i arbetslivet.
En huvudorsak till den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden är den traditionella uppdelningen på manligt och kvinnligt dominerade yrken och arbetsuppgifter. Delegationen har under sitt första verksamhetsår lagt ner mycket arbete på att ta upp till diskussion och själv ta initiativ till åtgärder för att bryta denna uppdelning på arbetsmarknaden. Frågan om åtgärder i detta syfte har bl. a. diskuterats i den Stora delegationen och i delegationens referensgrupp som består av kvinnor från olika verksamhetsgrenar i olika delar av landet. Frågan har också diskuterats vid över -
InU 1974:25
läggningar mellan delegationen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Efter initiativ från delegationen uppmanade arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1973 länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna att ytterligare aktivera åtgärderna för att förbättra kvinnornas sysselsättningsmöjligheter. Arbetsförmedlingarna uppmanades stimulera företagen att i samband med varje nyanställning överväga möjligheterna att anställa kvinnliga arbetssökande även om man från början inte tänkt sig detta. På motsvarande sätt borde informationen till kvinnorna som söker arbete medverka till att dessa får en realistisk uppfattning om vad arbetsmarknaden har att erbjuda. Frågan om förbättrade sysselsättningsåtgärder för kvinnor borde också ägnas uppmärksamhet i den interna informationen och i personalutbildningen.
I juni 1973 lade delegationen fram förslag om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att bereda kvinnorna ökade möjligheter till förvärvsarbete och att bredda kvinnornas arbetsmarknad. Vidare tog delegationen initiativ till en försöksverksamhet i Kristianstads län som inleddes under hösten 1973. Förslagen och försöksverksamheten har redovisats i inrikesutskottets nämnda betänkande 1973:34.
Beträffande försöksverksamheten i Kristianstads län för att bereda kvinnor ökade möjligheter till sysselsättning i traditionellt manlig industri kan följande ytterligare uppgifter lämnas. Inom ramen för försöksverksamheten har hittills 7 särskilda informationsdagar anordnats. Ca 210 kvinnor har deltagit i informationsdagarna. Flertalet av dessa kvinnor hade inte tidigare varit i kontakt med arbetsförmedlingen. Ca 120 av kvinnorna har sedan deltagit i den fyraveckors s. k. ALU-kurs som anordnats vid företaget. Några kurser pågår f. n. Hittills har 102 kvinnor fått eller erbjudits anställning som direkt följd av försöksverksamheten. Dessutom har ca 400 kvinnor lått anställning vid andra industrier i Kristianstads län, sannolikt till stor del som en indirekt följd av försöksverksamheten. Genom verksamhetens karaktär och massmedias intresse har försöken fått positiva återverkningar även på andra håll i landet. Länsarbetsnämnden genomför f. n. en första utvärdering av verksamheten. En bredare utvärdering kommer att göras när verksamheten pågått ytterligare en tid.
Försöksverksamheten i Kristianstads län har således mötts av stort intresse och redan gett väsentliga resultat. Delegationen har den 18 mars 1974 i skrivelse till regeringen hemställt att arbetsmarknadsstyrelsen skall ges möjligheter att utvidga försöksverksamheten till ytterligare ett antal län, förslagsvis fem. Regeringen har den 19 april 1974 bifallit delegationens förslag och beslutat att försöksverksamhet av detta slag även skall kunna bedrivas i Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Skaraborgs och Kopparbergs län.
Delegationen har vidare påbörjat en undersökning rörande deltidsarbetet. Som ett led i materialinsamlingen har delegationen uppdragit åt statistiska centralbyrån att göra en intervjuundersökning som riktar sig till ett urval på ca 6 000 deltidsarbetande. Undersökningens syfte är att belysa de deltidsarbetandes familjesituation, yrke, arbetstid, arbetsvillkor m. m. samt deras möjligheter till vidareutveckling och befordran. Undersökningen är också avsedd att ge en uppfattning om orsakerna till deltidsarbete och om önskemål om förändringar beträffande arbetstidens längd och förläggning. Delegationen har vidare låtit socialforskningsinstitutet göra vissa bearbetningar på 1968 års levnadsnivåundersökning samt beställt en liknande bearbetning på den nya levnadsnivåundersökningen som görs i år. Delegationens rapport om deltidsarbetet beräknas bli klar under första halvåret 1975.
En arbetsfördelning byggd på jämställdhet mellan män och kvinnor ställer stora krav på barnomsorg och annan service i bostadsområdena, vilket också
1** Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 25
InU 1974:25
betonas i direktiven till delegationen. Delegationens uppfattning är att alla barn - som en komplettering av föräldrarnas egen omvårdnad om barnen - har behov av de kamratkontakter, den stimulans och det stöd som förskolan kan ge. Delegationen har därför vidtagit åtgärder för att stimulera utbyggnaden av en god barnomsorg.
Delegationen har i februari 1974 överlagt med kommunförbundets styrelse om bl. a. förskoleplaneringen. I en skrivelse till kommunförbundets styrelse som överlämnades vid överläggningen har delegationen hemställt att kommunförbundet aktivt medverkar till en snabbare utbyggnad av förskoleverksamheten i form av företrädesvis daghem samt fritidsverksamhet för barn i skolåldern. Med anledning härav har kommunförbundet för kommunerna framhållit att daghemsutbyggnaden av de skäl delegationen åberopar är en i hög grad angelägen kommunal uppgift. Kommunförbundet framhåller att det är angeläget att kommunerna noga överväger sina möjligheter att i ökad utsträckning tillgodose behoven av utbyggd barnstugeverksamhet. Möjligheten att utnyttja de höjda anordningsbidragen för utbyggnad som påbörjas under 1974 bör därvid uppmärksammas.
Kommunförbundet framhåller vidare med anledning av delegationens framställning att det är angeläget att kommunerna redan under våren 1974 förbereder sitt arbete med förskoleplanerna. Förbundet kommer under våren att informera om de kommande konsekvenserna av riksdagens beslut om allmän förskola. Kommunförbundet kommer också att genom länsavdelningarna under hösten 1974 anordna tvådagarskonferenser om förskolan för förtroendemän, tjänstemän och förskolepersonal.
Delegationen har därefter även haft en överläggning med socialstyrelsen angående barnomsorgen. Vid överläggningen beslöts att man gemensamt skall planera en kampanj i höst för att sprida information om barnomsorgen. Syftet skall bl. a. vara att ge organisationer och enskilda i kommunerna ett faktaunderlag så att de kan säga sin mening om både utbyggnadstakt och kvalitet. Vid överläggningen tog delegationen också upp bl. a. förskoleplaneringen, barnomsorgen för de skiftarbetande och förskolans uppgift när det gäller att motverka fördomar i fråga om mäns och kvinnors roller i familjen och samhället.
Den 3 maj 1973 hemställde delegationen till regeringen att den kvinnliga representationen i statliga utredningar skulle beaktas såväl vid tillsättning av nya utredningar som vid kompletteringar av ledamöter, experter och sekreterare i redan pågående utredningar. Statsministern har i brev till departementscheferna vidarebefordrat delegationens hemställan och förutsatt att den beaktas. 1 oktober 1973 hade delegationen en genomgång med statssekreterarna varvid delegationen presenterade en förteckning på utredningar som borde få kvinnlig representation. En ny framställan till regeringen i frågan gjordes i januari 1974. I samband härmed har delegationen också vid flera tillfällen betonat vikten av att även politiska och andra organisationer nominerar kvinnor till de statliga utredningarna.
Delegationen undersöker f. n. förutsättningarna för en försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag.
I delegationens planer för den fortsatta verksamheten ingår vidare vissa projekt för opinionsbildning i jämställdhetsfrågor.
Delegationen utreder också frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering.
InU 1974:25
9 Motionerna 1974:72. 558 (yrkandet 3) och 1542 (yrkandet 5)
Delegationen hänvisar till redogörelsen härovan.
F. n. utreds också kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen. Denna utredning har till uppgift att föreslå åtgärder som främjar jämställdhet mellan män och kvinnor inom den statligt lönereglerade arbetsmarknaden.
Motionerna 1974:253, 558 (yrkandet 4), 562 och 1542 (yrkandena 1 och 4)
Som tidigare redovisats kartlägger delegationen olika problem som sammanhänger med deltidsarbete. Rapporten väntas bli klar under första halvåret 1975. Syftet med delegationens kartläggning av deltidsarbetet är att ställa ett faktaunderlag till förfogande för arbetsmarknadens parter, att presentera ett underlag för diskussion och opinionsbildning kring deltidsarbetet och att få ett underlag för delegationens egen bedömning av frågor rörande deltidsarbetets verkningar ur jämställdhetssynpunkt. Delegationen är inte f. n. beredd att uttala sig om vilka förslag till åtgärder kartläggningen kan ge anledning till.
Det kan påpekas att även den tidigare nämnda utredningen om den statligt lönereglerade sektorn enligt direktiven skall pröva bl. a. möjligheterna till deltidsanställning och andra åtgärder för att underlätta för kvinnor att ta anställning på olika nivåer inom statlig tjänst.
Motionerna 1974:565 (yrkandet C) och 1550
Som nämnts utreder delegationen f. n. frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering. Delegationens prövning av frågan innefattar även en analys av erfarenheterna av sådan lagstiftning i andra länder. Delegationen räknar med att kunna redovisa utredningsmaterialet för regeringen redan under hösten 1974. I detta sammanhang aktualiseras även frågan om de rättsliga möjligheterna att ingripa mot sådana diskriminerande överenskommelser mellan företag vid nyanställningar som nämns i motion 1974:565 (yrkandet C) och i övrigt mot en personalpolitik som innebär diskriminering på grund av kön.
Motionerna 1974:1542 (yrkandet 2) och 1560 (yrkandet 3)
Den nyligen tillsatta parlamentariska utredningen om den långsiktiga sysselsättningspolitiken skall enligt direktiven skapa överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och de olika hinder som föreligger för att människor som nu står utanför arbetskraften skall kunna ta förvärvsarbete. Delegationens egna initiativ på arbetsmarknadsområdet har som tidigare nämnts främst inriktats på konkreta åtgärder i syfte att öka möjligheterna för kvinnor att efterfråga och få förvärvsarbete och att skapa likvärdiga villkor för män och kvinnor i arbetslivet. Sådana åtgärder får i sin tur till följd att allt fler kvinnor aktivt söker förvärvsarbete. Delegationen planerar inte f. n. någon egen kartläggning av den s. k. dolda arbetslösheten.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Kvinnorna på arbetsmarknaden
Följande statistiska redovisning återfinns på s. 190-192 i betänkandet Utbildning för arbete (SOU 1974:79). Betänkandet är avgivet av kommittén
InU 1974:25
för översyn av arbetsmarknadsutbildning (K AMU). Lämnade uppgifter avser årsmedeltal av statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU).
Kvinnorna utgör i dag drygt 40 96 av arbetskraften. De är dock bara ca 30 96 av de heltidsarbetande. Det relativa arbetskraftstalet - dvs. den andel av hela befolkningen i åldrarna 16-74 år som var sysselsatta eller sökte arbete - var år 1973 55,2 96 för kvinnorna och 79,5 96 för männen. År 1970 var motsvarande tal 52,8 96 resp. 80,8 96.
Kvinnornas relativa arbetskraftstal är numera över 50 96 för alla åldersgrupper mellan 20 och 54 år, och likaså för såväl gifta som ogifta och för kvinnor med småbarn. De var år 1973 71 96 för kvinnor med ett barn, 58 96 för kvinnor med två barn och 49 96 för dem som hade tre eller flera barn, vilket innebar en ökning med över 15 96 sedan år 1965 oavsett barnantal. Om kvinnorna grupperas efter barnens ålder fås relativa arbetskraftstal överstigande 50 96 för alla grupper utom två- och flerbarnsmödrar mpd något barn under fyra år. För dem vilkas yngsta barn fyllt sju år är det relativa arbetskraftstalet högre än ca två tredjedelar oavsett om antalet barn är ett, två eller däröver.
Den genomsnittliga arbetstiden var år 1973 ca 32 timmar i veckan för kvinnor och 41 timmar för män. För icke gifta kvinnor var arbetstiden i genomsnitt 36 timmar och för gifta kvinnor med barn under sju år 27 timmar. Skillnaderna beror delvis på att frånvaron är stor bland kvinnor med små barn.
Arbetslösheten är större bland kvinnor än bland män. 1973 utgjorde den enligt arbetskraftsundersökningarna 2,8 96 av kvinnorna och 2,2 96 av männen i arbetskraften. I genomsnitt för året var 46 000 kvinnor och 52 000 män arbetslösa. Samtidigt var i genomsnitt 76 000 kvinnor och 14 000 män latent arbetssökande. Totalt var således 122 000 kvinnor arbetslösa eller latent arbetssökande år 1973. Motsvarande antal var 156000 år 1968 och 131 000 år 1970. Det bör också påpekas att antalet vid arbetsförmedlingen registrerade arbetslösa kvinnor har ökat starkt under senare år. Kvinnorna har således i ökad omfattning krävt arbete även i de fall de haft små möjligheter att få det.
Mer än en tredjedel av kvinnorna i arbetskraften - 20 96 av alla kvinnor i åldrarna 16-74 år - utgjorde 1973 deltidsarbetskraft, dvs. deltidsarbetande eller arbetslösa som bara sökte deltidsarbete. Av den kvinnliga arbetskraftsökningen på 83 000 personer mellan åren 1970 och 1973 var 40 000 deltidsarbetskraft. Bland männen är deltidsarbete fortfarande relativt ovanligt. År 1973 var 2,7 96 av alla män i åldrarna 16-74 år deltidsarbetande.
Både det relativa arbetskraftstalet och arbetslösheten för kvinnor varierar relativt mycket mellan olika delar av landet. År 1973 var arbetskraftstalet t. ex. 62 96 i Stockholms län men under 50 96 i Kalmar, Blekinge, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Arbetslösheten bland kvinnorna var lägst i Stockholms län, 1,8 96, och över 4 96 i Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län.
InU 1974:25
11 Nästan hälften av de sysselsatta kvinnorna (49 96) finns enligt AKU inom ”offentlig förvaltning och andra tjänster”. Därutöver sysselsätts 19 96 av kvinnorna inom varuhandel m. m.och 17 % i industrin. Av tablå 5.1 framgår hur kvinnornas sysselsättning har utvecklats under senare år i några olika näringsgrenar. Den offentliga sektorn har stått för hela sysselsättningsökningen under senare år. Sysselsättningsökningen har till övervägande delen gällt yrkesområdena sjukvårdsarbete, undervisning samt husligt arbete (barntillsyn, hemvård m. m.).
Tablå 5.1 Kvinnornas sysselsättning i olika näringsgrenar. Antal sysselsatta kvinnor (1 000-tal)
Näringsgren
1973 Jordbruk
59 Tillverkningsindustri
därav textil och beklädnads
verkstäder m. m.
88 Detaljhandel
204 Offentlig förvaltning, undervisning, sjuk- vård, socialvård m. m.
679 Övrigt
379 Totalt
1 354
1 510
1 583
Källa: AKU Deltidsarbete
Utvecklingen av deltidsarbetet under åren 1966-1972 och andelen deltidsarbetande inom vissa yrkesgrupper åskådliggörs i följande två diagram.
Medeltalet anställda som arbetar mindre än 20 resp 35 tim/vecka 1966-1972
Tusental 100
500-
450-
20-34 tim
400-
350-
300-
1-19 tim
250-
200-
150-
1969 Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1966-1972. Årsmedeltal
Inll 1974:25
12 Procentuell andel vanligen deltidsarbetande* kvinnor och män inom nägra yrkesgrupper
4u
20 A
F
C
G
B
E
H
D
A Verkstads- byggn- o metallarbete F
B Malmngs- o lackeringsarbete G
C Administrativt arbete H
D Livsmedelsai bete I
E Sko- och läderarbete
Bokförings- o kassaarbete Hälso- o sjukvårdsarbete Affärsbiträden Fastighetsskötsel o städning Genomsnitt för samtliga yrkesgrupper
Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1972
*
Arbetar mindre än 35 tim/vecka
InU 1974:25
13 Tidigare riksdagsbehandling
Motioner med yrkanden om parlamentarisk utredning om åtgärder för jämställdhet mellan män och kvinnor har behandlats vid 1971-1973 års riksdagar, se InU 1971:35,1972:24 och 1973:34. Motionerna har avslagits av riksdagen. Vid utskottsbehandlingen år 1973 reserverade sig centerpartiets och folkpartiets företrädare för bifall till föreliggande motionsyrkanden.
Motionsyrkanden om lagstiftning mot könsdiskriminering har väckts vid 1970-1973 års riksdagar, se ABU 1970:56 samt InU 1971:35, 1972:24 och 1973:34. Motionerna har avslagits av riksdagen. Vid utskottsbehandlingen åren 1970 och 1971 reserverade sig företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet och åren 1972 och 1973 folkpartiets företrädare.
Vid 1973 års riksdag avslogs två motionsyrkanden som gällde målsättningen rätt till arbete oavsett kön, se InU 1973:34. Vid utskottsbehandlingen reserverade sig vänsterpartiet kommunisternas företrädare.
Åren 1971-1973 framställdes motionsledes yrkanden om kartläggning av dold arbetslöshet, se InU 1971:23, 1972:22 och 1973:3. Yrkandena avslogs av riksdagen. Till utskottets betänkande år 1972 fogades reservation av folkpartiets företrädare och ett särskilt yttrande av företrädarna för centerpartiet och moderata samlingspartiet. Vid utskottsbehandlingen år 1973 reserverade sig företrädarna för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet för en utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken med uppgift, bl. a., att kartlägga den dolda arbetslösheten.
Utredning om deltidsarbete har begärts i motioner till 1970-1973 års riksdagar, se ABU 1970:56 samt InU 1971:24,1972:23 och 1973:35. Motionerna har avslagits. Vid utskottsbehandlingen åren 1972 och 1973 reserverade sig företrädarna för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Motionsyrkanden om utvidgning av den statliga försöksverksamheten med flexibel arbetstid framställdes vid 1972 och 1973 års riksdagar, se InU 1972:23 och 1973:35, och lämnades då utan bifall. Vid utskottsbehandlingen avgavs båda åren reservation av företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Utskottet
Jämställdhet mellan män och kvinnor är otvivelaktigt ett av de stora diskussionsämnena i dagens samhällsdebatt. Problemet är mångfasetterat och berör många områden inom samhällslivet. Viktiga sådana områden är arbetslivet, utbildningsväsendet och barnomsorgen. Inom dessa sektorer pågår ett fortlöpande arbete att skapa mer jämlika förhållanden mellan män och kvinnor.
Inrikesutskottet, som har att behandla frågor på arbetslivets område, har tidigare tagit ställning till förslag som har till syfte att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och i möjligaste mån undanröja uppdelningen
InU 1974:25
i manliga och kvinnliga yrken. Förslagen har gällt stöd till utbildning av personer som önskar arbeta i ett yrke, vilket traditionellt dominerats av det motsatta könet (InU 1974:3 s. 18), och kvotering av arbetstillfällen i samband med lokaliseringsstöd, så att den nyrekryterade arbetskraften består av ungefär lika många män som kvinnor (InU 1974:7 s. 24). Utskottet tar nu upp ett antal motioner som väckts vid riksdagens början och behandlar jämställdhetsfrågor med anknytning till arbetsmarknaden. Till dessa frågor har hänförts en grupp motionsyrkanden som behandlar dold arbetslöshet, deltidsarbete och flexibel arbetstid.
Utredningsverksamhet m. m.
I slutet av år 1972 tillsattes en särskild delegation för jämställdhet mellan män och kvinnor. Delegationen är knuten till statsrådsberedningen. Ordförande är statsrådet Anna-Greta Leijon. Delegationens huvuduppgift är att skapa underlag för regeringens politik för jämställdhet mellan män och kvinnor och föreslå åtgärder för att förverkliga denna politik. En viktig del av delegationens arbete är att bevaka och påverka det fortlöpande reformarbetet inom Kungl. Maj:ts kansli. Delegationen arbetar emellertid också med mera långsiktiga utredningar. Utskottet skall återkomma härtill i det följande när det gäller såväl lagstiftning mot könsdiskriminering som deltidsarbete.
Jämställdhetsdelegationen består av fem ledamöter. Till delegationen har knutits en större krets experter, i vilken ingår företrädare för arbetsmarknadens parter, vissa centrala ämbetsverk och kvinnoorganisationerna, däribland de politiska. Delegationen kan vidare tillsätta arbetsgrupper för särskilda uppgifter. För att tillgodose behovet av lokala kontakter kan olika referensgrupper komma i fråga. En sådan grupp tillsattes på ett tidigt stadium av delegationens verksamhet. Den består av nio förvärvsarbetande kvinnor från LO-, TCO- och SACO-förbund samt tre hemarbetande kvinnor.
Vid förra årets riksdag fanns en större minoritet, som förordade en parlamentarisk förankring av utredningsarbetet i jämställdhetsfrågorna. Yrkandet återkommer nu i motionen 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c).
Utredningsarbetet i jämställdhetsfrågor såväl beträffande dagsaktuella problem som frågor på längre sikt har stort allmänpolitiskt intresse och är av betydelse för snart sagt hela samhällslivet. Mot denna bakgrund är det angeläget att utredningsarbetet utförs under parlamentarisk medverkan. En sådan ordning står i överensstämmelse med traditionen i svensk politik.
Kravet på parlamentarisk medverkan kan tillgodoses genom att jämställdhetsdelegationen förstärks med ledamöter från de politiska partierna. Om denna lösning anses mindre lämplig med hänsyn till delegationens uppgifter i det löpande reformarbetet inom Kungl. Maj:ts kansli, bör Kungl. Maj:t i stället föra över en del av delegationens arbetsuppgifter till en parlamentarisk kommitté. Kommittén bör ägna sig åt långsiktiga projekt och förslag
InU 1974:25
av principiellt intresse, medan delegationen i så fall bör kunna fortsätta sitt arbete att påverka utvecklingen i dagsaktuella frågor.
Med det anförda har utskottet i princip biträtt yrkandet i motionen 1542, vilket bör ges Kungl. Maj:t till känna.
I detta sammanhang tar utskottet upp moderata samlingspartiets motion 558. Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag för att förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, främst inom den offentliga sektorn. Kravet på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor förutsätter enligt motionärerna bl. a. att möjligheterna till utbildning och avancemang är goda på de lägst betalda arbetana, som ofta sysselsätter kvinnor.
Enligt utskottets uppfattning bör synpunkterna i motionen i nu aktuell del beaktas i det ovan angivna utredningsarbetet. Även vad utskottet anfört i anslutning till denna motion bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
Vänsterpartiet kommunisterna behandlar i en övergripande motion, 72, jämställdhetsfrågorna. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära snara konkreta åtgärder för att nä likställighet mellan könen. Riksdagen bör därvid ange målet om allas rätt till arbete oavsett kön. Vidare skulle riksdagen enligt motionärerna uttala att i hela utbildningsväsendet, från förskolan, alla tendenser till könsrollsinriktat yrkesval aktivt måste motverkas, att den offentliga sektorn förpliktas att motarbeta all könsdiskriminerande utformning av arbetsorganisation, rekrytering och lönesättning, att åtgärder för utbyggd kollektiv service snabbt måste komma från utredningsstadiet till praktisk handling, att frågan om en generell arbetstidsförkortning prioriteras. Slutligen vill motionärerna ha en undersökning av de hemarbetande kvinnornas situation. I synnerhet betonas bl. a. behovet av informationsinsatser.
Utskottet konstaterar att de av motionärerna aktualiserade frågorna i allt väsentligt redan uppmärksammats i det pågående reformarbetet. Målet allas rätt till arbete är en utgångspunkt för den planering för den framtida sysselsättningspolitiken som bedrivs av den i början av året tillsatta sysselsättningsutredningen. Utredningen skall beakta behovet av ökade arbetstillfällen för kvinnor med hänsyn till det ökade intresset från hemarbetande kvinnor att få anställning och egna inkomster. För att i skolarbetet motverka rådande könsrollsmönster i hem, skola, utbildning, yrke, arbetsmarknad etc. pågår sedan några år tillbaka inom skolöverstyrelsen ett brett upplagt forsknings- och utredningsarbete, kallat könsrollsprojektet. Det berör även förskolan. En första etapp av det arbetet väntas bli klart under innevarande budgetår. I anslutning till projektet har utbildningsministern i årets statsverksproposition (bil. 10 s. 113) framhållit att önskemålen om att skolan verkar för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor måste uppmärksammas i läroplansarbetet och vid granskningen av de centrala läromedlen. Förbud mot könsdiskriminering gäller sedan länge vid tillsättning av statligt avlönad tjänst. Dessutom pågår ett utredningsarbete som utgår från att staten som arbetsgivare bör inom ramen för sin personal- och lönepolitik pröva
InU 1974:25
vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor. Utbyggnaden av barnomsorgen är en av de åtgärder som prioriteras av statsmakterna genom höjda bidrag till anordning och drift av barnstugor. Jämställdhetsdelegationen har ägnat speciell uppmärksamhet åt denna fråga för att ytterligare påskynda utbyggnadstakten. När det gäller generell arbetstidsförkortning har löntagarorganisationerna deklarerat att det långsiktiga målet är 30-timmars arbetsvecka uppnådd genom förkortning av den dagliga arbetstiden. En särskild delegation för arbetstidsfrågor har tillkallats i år. Vad slutligen gäller behovet av informationsinsatser m. m. bland hemarbetande kvinnor kan framhållas att en uppsökande och informerande verksamhet ingår som led i arbetsförmedlingens utåtriktade arbete. Särskilda tjänstemän för s. k. aktiveringsuppgifter har redan tidigare avdelats, och i år har förmedlingen fått 100 nya tjänster som särskilt skall ägna sig åt kvinnliga arbetssökande. Särskilda kurser anordnas för att ge de hemarbetande kännedom om arbetsmarknaden. Informationsinsatser på de av motionärerna berörda områdena görs dessutom av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Mot bakgrund av den lämnade redovisningen kan utskottet inte finna skäl för riksdagen att göra något särskilt uttalande eller eljest vidta någon åtgärd i anledning av motionen.
Lagstiftning mot könsdiskriminering
Den tidigare i riksdagen behandlade frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering återkommer i folkpartiets partimotion 1550. F motionen yrkas att riksdagen antar en lag mot könsdiskriminering i arbetslivet enligt i motionen angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer bygger på motsvarande lagstiftning i USA. Den föreslagna lagen avses hindra arbetsgivare eller förening av arbetsgivare att uppställa könsdiskriminerande villkor i samband med anställning eller vidtaga diskriminerande åtgärder mot redan anställda. Diskriminerande villkor skall inte heller få tas in i anställningsavtal eller i kollektivavtal. Efterlevnaden av lagen bör övervakas av ett särskilt inrättat organ.
Den av motionärerna åsyftade lagstiftningen i Förenta staterna riktar sig mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön m. m. Lagen övervakas av en särskild kommission med fullmakt att bl. a. gå in i företagen och granska deras personalpolitik. Den kan också ta upp klagomål från enskilda om diskriminerande behandling.
Även i andra länder är det aktuellt med lagstiftning mot könsdiskriminering. Den engelska regeringen har tidigare i höst presenterat ett utkast till lag i ämnet. Lagen har till syfte att främja jämställdhet mellan män och kvinnor. Den skall ges ett brett tillämpningsområde och gälla inte bara arbetslivet utan också bostadsmarknad, utbildningsväsendet samt produktion och distribution av varor och tjänster etc. Liksom i Förenta staterna förutsätter den föreslagna engelska lagen att ett särskilt övervakningsorgan
InU 1974:25
inrättas. Lagstiftning mot könsdiskriminering förbereds också i Norge.
Jämställdhetsdelegationen har också tagit upp frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering. Inom delegationen är man f. n. i färd med att analysera ett omfattande material som föreligger om utländsk lagstiftning på området och erfarenheterna av sådan lagstiftning. Avsikten är att resultatet av detta kartläggningsarbete skall redovisas för regeringen redan i höst.
Det får anses värdefullt att detta kartläggningsarbete kommit till stånd. Även om erfarenheter från USA och andra länder inte utan vidare kan appliceras på svenska förhållanden med hänsyn till olikheter i fråga om arbetsmarknadspolitik, fackliga organisationers inflytande etc. kan en utvärdering av utländsk lagstiftning ha sitt intresse. Sedan resultatet av kartläggningen lagts fram får det övervägas om och i så fall i vilka former man skall gå vidare.
Med det anförda och då det inte är möjligt att stifta en lag av aktuellt slag utan ingående utredning avstyrker utskottet folkpartimotionen.
Enligt motionen 565 av fru Hörnlund m. fl. (s) bör jämställdhetsdelegationen få i uppdrag att utreda förekomsten av diskriminerande överenskommelser mellan företag vid nyanställningar. Delegationen har upplyst att den i samband med utredning om lagstiftning mot könsdiskriminering även kommer att aktualisera rättsliga möjligheter att ingripa mot diskriminerande överenskommelser av det slag som åsyftas i motionen liksom mot annan könsdiskriminerande personalpolitik. Motionens syfte torde därmed vara tillgodosett, och densamma bör inte föranleda någon åtgärd.
Kartläggning av dold arbetslöshet
Utvecklingen på arbetsmarknaden under senare år har kännetecknats av en ökning av antalet arbetslösa personer samtidigt som antalet latent arbetssökande har minskat. Begreppet latent arbetssökande används i statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) och avser personer som inte aktivt uppträder som arbetssökande därför att de inte räknar med att kunna få arbete på hemorten. Det föreligger sålunda en klar tendens att tidigare dolt arbetslösa framträder öppet som arbetssökande. Trots detta kvarstår det emellertid en dold arbetslöshet.
I motionerna 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c) och 1560 av fru Jonäng (c) begärs kartläggning av den dolda arbetslösheten. Som skäl härför anförs att en sådan kartläggning behövs för att man skall kunna sätta in lämpliga arbetsmarknadsåtgärder, bl. a. på utbildningsområdet, och att kartläggningen är en grundläggande åtgärd i strävandena mot jämställdhet mellan män och kvinnor, eftersom dold arbetslöshet i stor utsträckning drabbar kvinnorna.
Den ovan antydda tendensen att allt fler personer, i regel kvinnor, uppträder öppet som arbetssökande har skilda orsaker. Den mest närliggande förklaringen är att intresset har ökat bland hemarbetande kvinnor att få
InU 1974:25
anställning. Införandet av särbeskattningen spelar därvid en roll. Av betydelse är också att arbetsförmedlingens informations- och aktiveringsinsatser bland kvinnorna kunnat stöttas upp med förstärkta resurser och speciella åtgärder för att underlätta kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt om arbetsmarknadsutbildningen. Genom de s. k. ALUkurserna (ALU=arbetsliv och utbildning) har tiotusentals kvinnor fått en första introduktion om arbetsmarknaden och dess villkor. Kurserna har i många fall lett till antingen direktplacering i arbete eller till fördjupad, yrkesinriktad utbildning. Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) har i sitt förut omnämnda betänkande lagt fram förslag som syftar till att differentiera och förbättra utbildningsmöjligheterna för kvinnorna. Man får också räkna med att det sedan årsskiftet införda kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) leder till att tidigare dolt arbetslösa, inte bara hemarbetande kvinnor utan även t. ex. nyutbildade ungdomar av båda könen, vänder sig till arbetsförmedlingarna och därigenom blir registrerade som arbetssökande. Med det nu anförda har utskottet velat framhålla att berörda liksom andra s. k. institutionella förhållanden kommer att påverka övergången från dold till öppen arbetslöshet.
Undersökningar av den dolda arbetslöshetens omfattning och bakomliggande orsaker har tidigare gjorts av utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet, av låginkomstutredningen och av den interdepartementala arbetsgruppen för låginkomstfrågor. Beträffande dessa undersökningar hänvisas till redovisningen i betänkandet InU 1972:22. En ny kartläggning kommer att ske genom pågående länsplaneringsarbete. I detta skall uppmärksammas bl. a. kvinnornas möjligheter att få arbete. I det planeringsunderlag som utarbetas av länsstyrelserna söker man på kommunnivå beräkna utbud och efterfrågan på arbetstillfällen. Resultatet blir en kalkyl som visar om det i resp. kommun kommer att föreligga överskott eller underskott på arbetstillfällen för både kvinnor och män. Länsplaneringens material kommer att bilda underlag för sysselsättningsutredningens arbete med att skapa överblick över de inhemska arbetskraftsresurserna och de olika hinder som föreligger för att de skall kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. När det gäller outnyttjade arbetskraftstillgångar pekar man i utredningsdirektiven särskilt på de hemarbetande kvinnorna. Även det problem som ligger i skillnader i förvärvsintensitet mellan olika delar av landet skall behandlas av utredningen.
Vid sidan av sysselsättningsutredningens undersökningar kan det väntas att nytt material om den dolda arbetslösheten kommer fram. Arbetskraftsundersökningarna innehåller, som nämnts, uppgifter om antalet latent arbetssökande, och undersökningarna kan sägas vara en månatligen återkommande indikator på den dolda arbetslösheten. Statistiken beträffande de latent arbetssökande kommer dessutom att byggas ut från årsskiftet. Vid 1973 års riksdag anslogs medel till SCB för att göra en intermittent undersökning av befolkningen i arbetsför ålder som ej tillhör arbetskraften.
InU 1974:25
19 Undersökningen skall belysa frågor om förvärvsbenägenhet och orsaken till att vissa personer ej förvärvsarbetar m. m. Projekteringen av undersökningen har försenats. Den är nu avsedd att utföras under februari-mars 1975. Vidare har institutet för social forskning tidigare i år fått i uppdrag att göra en ny levnadsnivåundersökning av samma slag som låginkomstutredningen utförde år 1968.
Av det anförda framgår att ett fortsatt kartläggningsarbete av det slag motionärerna begär har inletts på bred front. På grund härav är det inte aktuellt för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionsyrkandena.
Deltidsarbete
Den tidigare behandlade partimotionen från moderata samlingspartiet, 558, folkpartimotionen 562 samt den likaså tidigare behandlade motionen 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c) innehåller yrkanden om deltidsarbete. Motionernas syfte är dels att stimulera utvecklingen av möjligheterna till deltidsarbete, särskilt på den statliga sektorn, dels att förbättra de sociala förmånerna för deltidsarbetande. Den sistnämnda frågan behandlas också i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 253. I den motionen görs gällande att arbetsgivarna utnyttjar de deltidsarbetande bl. a. genom att ge dem så kort arbetstid att de går miste om sociala förmåner. För att komma till rätta med detta problem begär motionärerna att regeringen skall få i uppdrag att utarbeta en lag om minimiarbetstid på 20 timmar i veckan, såvida inte lokal facklig organisation medger annat.
Frågor som rör deltidsarbete är uppmärksammade i en rad olika sammanhang. Jämställdhetsdelegationen kartlägger f. n. olika problem som hänger samman med deltidsarbete. En rapport i ämnet har aviserats till första halvåret 1975. Syftet med kartläggningen är att ge underlag för bedömningar av deltidsarbetets verkningar ur jämställdhetssynpunkt. Även den tidigare nämnda utredningen om den statligt lönereglerade sektorn skall ta upp deltidsfrågorna. Utredningen skall bl. a. pröva möjligheterna till deltidsanställning för att underlätta för kvinnor att ta anställning på olika nivåer i statlig tjänst. Förutom inom dessa båda utredningar kan deltidsfrågorna väntas bli behandlade i sysselsättningsutredningen och den i somras tillsatta arbetstidsdelegationen. Denna delegation skall ägna uppmärksamhet åt bl. a. frågan hur deltidsarbetet kan komma att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar med inriktning på 30-timmars arbetsvecka.
När det gäller yrkandena om förbättrade sociala förmåner vid deltidsarbete måste dessa ses mot bakgrund av att åtskilliga sådana förmåner är villkorade av att arbetstagaren fullgör en viss minsta arbetstid. Det gäller exempelvis de avtalsreglerade förmånerna permitteringslön, grupplivförsäkring och särskild tilläggspension (STP och ITP). I anslutning härtill är det viktigt att notera att i årets centrala löneuppgörelse mellan LO och SAF ingår en överenskommelse om bättre villkor för deltidsarbetande. Denna innefattar en
InU 1974:25
rekommendation om att arbetsgivare inte (Hr vägra deltidsarbete om minst 18 timmar i veckan. Rekommendationen är avsedd att följas upp med avtal på förbundsnivå. Även i lag reglerade sociala förmåner för deltidsarbetande kan väntas bli förbättrade i framtiden. 1974 års semesterkommitté och pensionsålderskommittén skall sålunda ta upp frågan om semester och pensionsförmåner för korttids- och deltidsanställda. Utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring kan väntas pröva de deltidsarbetandes ställning inom den försäkringen.
Det är i och för sig tillfredsställande att vissa frågor rörande deltidsarbete har uppmärksammats sedan utskottet senast behandlade detta ämne. Det är emellertid angeläget att man också beaktar behovet av att möta den ökade efterfrågan som finns på deltidsarbete. Inom pågående utredningar bör man initiera konkreta åtgärder för att snabbt och systematiskt kartlägga de områden där ökat deltidsarbete kan komma i fråga. Därvid bör möjligheterna att ta fram fler deltidsarbeten på den statliga sektorn uppmärksammas. I sammanhanget bör också prövas uppslaget att starta en försöksverksamhet som går ut på att två makar delar en befattning. Problemen med de sociala förmånerna vid deltidsarbete måste lösas snabbt inom pågående utredningar. Målsättningen bör härvid vara att ett deltidsarbete i princip ger motsvarande förmåner som ett heltidsarbete. Detta skulle allmänt påverka deltidsarbetets status och komma det att framstå som attraktivt för både kvinnor och män.
Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 558, 562 och 1542 bör ges Kungl. Majit till känna. Däremot avstyrker utskottet motionen 253.
I fråga om den motionen vill utskottet särskilt åberopa uppgörelsen mellan SAF och LO.
Flexibel arbetstid
Försöksverksamhet med flexibel arbetstid pågår f. n. hos de statliga myndigheter som är inrymda i kvarteret Garnisonen i Stockholm. Det gäller vissa större centrala ämbetsverk. Försöksverksamheten omfattar ca 5 000 anställda.
Frågor om flexibel arbetstid på den statliga sektorn tas upp i motionerna 562 av herr Helén m. fl. (fp) och 1542 av fru Fredgardh m. fl. (c). I den sistnämnda motionen förordas att pågående försöksverksamhet vidgas att omfatta även mindre arbetsplatser samt arbetsplatser i landsorten. Enligt motionen 562 bör flexibel arbetstid införas i den statliga verksamheten i den omfattning det är möjligt och personalen önskar det. Synpunkter på flexibel arbetstid anförs också i motionen 558 av herr Bohman m. fl. (m). Något yrkande i ämnet framställs dock inte i den motionen.
I september 1973 tillsatte statsrådet Löfberg en arbetsgrupp med uppgift att studera frågan om vidgad försöksverksamhet med flexibel arbetstid. I gruppen ingår företrädare för berörda personalorganisationer. Den har i sitt
InU 1974:25
arbete tagit initiativ till viss omläggning av försöksverksamheten i kvarteret Garnisonen. Vidare har den föreslagit att verksamheten skall omfatta dels ytterligare en myndighet i Stockholm, nämligen riksrevisionsverket, dels följande myndigheter utanför Stockholm, nämligen länsstyrelserna i Kalmar och Västernorrlands län, lokala skattemyndigheten i Göteborg och södra postdirektionen i Malmö. I anslutning till förslaget har i oktober träffats överenskommelse mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna om att flexibel arbetstid införs vid de nämnda länsstyrelserna senast den 1 januari 1975. Beträffande övriga föreslagna myndigheter har förutsatts vissa ytterligare undersökningar.
Genom arbetsgruppens initiativ är syftet med motionen 1542 tillgodosett. Detsamma gäller i stort sett för motionen 562. Utskottet vill i anslutning till sistnämnda motion tillägga följande. Utskottet finnér det värdefullt att en försöksverksamhet har inletts. Därigenom kan man fö en uppfattning om vilka fördelar och nackdelar som är förenade med flexibel arbetstid och vilka rent praktiska problem som behöver lösas. Omfattningen av försöksverksamheten har bestämts i samråd med berörda personalorganisationer. Erfarenheterna av försöken bör avvaktas innan man tar ställning till frågan om övergång till flexibel arbetstid.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredningsverksamheten ijämställdhetsfrågor att riksdagen i anledning av motionerna 1974:558, yrkandet 3, och 1974:1542, yrkandet 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande åtgärder för likställighet mellan könen att riksdagen avslår motionen 1974:72,
3. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen avslår motionen 1974:1550,
4. beträffande utredning om förekomsten av diskriminerande överenskommelser att motionen 1974:565, yrkandet C, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
5. beträffande kartläggning av dold arbetslöshet att motionerna 1974:1542, yrkandet 2, och 1974:1560, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,
6. beträffande deltidsarbete att riksdagen
dels i anledning av motionerna 1974:558, yrkandet 4,1974:562, yrkandet 1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 4, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, dels avslår motionen 1974:253,
InU 1974:25
7. beträffande flexibel arbetstid att motionerna 1974:562, yrkandet 1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 november 1974
På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nordgren (m), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), Ekinge (fp), Andréasson i Falkenberg (s), fru af Ugglas (m) och herr Rämgård (c).
Reservationer
1. Utredningsverksamheten i jämställdhetsfrågor (punkt 1)
av herr Fagerlund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk) och Andréasson i Falkenberg (s) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utredningsarbetet i” och på s. 15 slutar med ”Kungl. Maj:ts kännedom” bort ha följande lydelse:
Jämställdhetsdelegationens arbete är inriktat pä konkreta åtgärder som inom rimlig tid skall ge praktiska resultat i strävandena mot jämställdhet mellan män och kvinnor. I det arbetet har delegationen breda kontaktytor. Delegationen tar även upp mera långsiktiga frågor. Enligt utskottets uppfattning finns det inte behov av ytterligare utredningar på området. När det gäller kravet på parlamentarisk representation i utredningsarbetet vill utskottet framhålla att företrädare för riksdagspartiernas kvinnoorganisationer deltar som experter i utredningsarbetet.
Utskottet kan alltså inte biträda kravet på att ytterligare en utredning skall tillsättas för jämställdhetsfrågor. En sådan åtgärd skulle splittra utredningsarbetet och knappast vara ägnad att förbättra möjligheterna att lösa sakfrågorna. Utskottet avstyrker därför motionen i aktuell del.
En annan fråga, som rör utredningsarbetet inom jämställdhetspolitiken, behandlas i moderata samlingspartiets partimotion 558. Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag för att förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden, främst inom den offentliga sektorn. Kravet på ökad
InU 1974:25
jämställdhet mellan män och kvinnor förutsätter enligt motionärerna bl. a. att möjligheterna till utbildning och avancemang är goda på de lägst betalda arbetena, som ofta sysselsätter kvinnor.
Utskottet vill erinra om att samtidigt som jämställdhetsdelegationen inrättades tillsattes en särskild sakkunnig med uppdrag att utreda kvinnornas situation inom den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen. Huvuduppgiften för den sakkunnige - som tillika har funktionen som huvudsekreterare i jämställdhetsdelegationen - är att kartlägga förhållanden som motverkar jämställdhet mellan män och kvinnor på denna del av arbetsmarknaden och överväga åtgärder som undanröjer dessa förhållanden. Ensidigt manlig resp. kvinnlig rekrytering, utbildnings- och befordringsmöjligheter för kvinnor är exempel på spörsmål som enligt direktiven skall belysas av den sakkunnige.
Genom det arbete som bedrivs av den sakkunnige och inom delegationen får motionsyrkandet anses tillgodosett. Något initiativ i anledning av detsamma är därför inte erforderligt.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utredningsverksamheten ijämställdhetsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1974:558, yrkandet 3, och 1974:1542, yrkandet 5.
2. Åtgärder för likställighet mellan könen (punkt 2)
av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 16 slutar med ”av motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det fortfarande kvarstår en lång rad orättvisor, som hindrar kvinnorna att nå jämställdhet med männen. Det är mot den bakgrunden angeläget att det utredningsarbete, som berör en del av de problem som tagits upp i motionen, påskyndas så att snara och konkreta åtgärder kan sättas in för att råda bot på de brister som föreligger. I en del fall är åtgärderna inte beroende av fortsatta utredningar. Det gäller bl. a. om den angelägna utbyggnaden av kollektiv service. Liksom motionärerna anser utskottet att riksdagen bör fastställa att rätten till arbete för alla, oavsett kön, skall vara målsättningen för det fortsatta arbetet i jämställdhetsfrågorna. Därmed avger riksdagen en klar viljeyttring om inriktningen av det fortsatta arbetet på detta område.
Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse
2. beträffande åtgärder för likställighet mellan könen att riksdagen
InU 1974:25
med bifall till motionen 1974:72 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
3. Lagstiftning mot könsdiskriminering (punkt 3)
av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp) som anser
dels att den del av utskottets yttrande pä s. 17 som börjar med ”Det får” och slutar med ”utskottet folkpartimotionen” bort ha följande lydelse: Den pågående utvärderingen av utländska erfarenheter och möjligheterna att tillämpa dem på svenska förhållanden kan väntas bli slutförd inom kort. Förutsättningar föreligger sålunda att snabbt gå vidare med arbetet på en lagstiftning mot könsdiskriminering som är anpassad till svenska förhållande. Riktlinjerna i den föreliggande motionen bör därvid kunna tjäna till ledning. Förslag till sådan lagstiftning bör föreläggas 1975 års riksdag. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lagstiftning mot könsdiskriminering att riksdagen i anledning av motionen 1974:1550 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
4. Deltidsarbete (punkt 6)
av herr Fagerlund (s), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s) och Andréasson i Falkenberg (s) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Det är” och slutar med ”och LO” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till det redovisade omfattande utredningsarbetet anser sig utskottet inte böra initiera ytterligare utredningar i frågan. Innan man tar ställning till konkreta förslag bör i första hand resultatet av jämställdhetsdelegationens kartläggningsarbete föreligga. Med hänsyn till det anförda bör de aktuella motionsyrkandena inte föranleda någon åtgärd. I fråga om vänsterpartiet kommunisternas motion vill utskottet därvid särskilt åberopa uppgörelsen mellan SAF och LO.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande deltidsarbete att riksdagen avslår motionerna 1974:253, 1974:558, yrkandet 4, 1974:562, yrkandet 1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 4.
InU 1974:25
5. Deltidsarbete (punkt 6)
av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Det är” och slutar med ”och LO” bort ha följande lydelse:
Ovan redovisade åtgärder är i och för sig av värde men kommer inte att leda till någon avgörande ändring till det bättre. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen 253 att det är nödvändigt att hejda det missbruk som består i att arbetsgivarna systematiskt påtvingar anställda korta arbetstider för att slippa stå för kostnaderna för sociala förmåner. Detta missbruk kan man bara komma till rätta med genom en lagstiftning om minimiarbetstid. Den bör, som motionärerna föreslår, fastställas till 20 timmar i veckan med möjlighet för lokal facklig organisation att komma överens om annat. Förslag till lagstiftning bör utarbetas och snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört i anledning av den aktuella motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.
Till följd av utskottets ställningstagande saknas anledning att initiera åtgärder av det slag som behandlas i motionerna 558,562 och 1542. Utskottet avstyrker därför dessa motioner.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande deltidsarbete att riksdagen
dels med bifall till motionen 1974:253 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, dels avslår motionerna 1974:558, yrkandet 4,1974:562,yrkandet 1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 4.
6. Flexibel arbetstid (punkt 7)
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Ekinge (fp) och fru af Ugglas (m) som anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Genom arbetsgruppens” och slutar med ”flexibel arbetstid” bort ha följande lydelse:
Flexibel arbetstid är ett instrument som gör arbetslivet mera lättillgängligt och är särskilt till hjälp för föräldrar i deras problem att anpassa förvärvsarbetet till arbetet i hemmet. Staten bör driva på utvecklingen i önskad riktning på arbetsmarknaden i dess helhet genom att införa systemet i stor skala på den statliga sektorn. Tiden bör vara mogen för en sådan åtgärd sedan man nu prövat flexibel arbetstid på försök inom vissa myndigheter. En övergång till flexibel arbetstid skall självfallet ske under medverkan av de statsanställdas organisationer. Staten bör som arbetsgivare ta initiativ till överläggningar med organisationerna i denna fråga. I avvaktan på resultatet av dessa överläggningar kan det vara lämpligt att som en första etapp införa
InU 1974:25
flexibel arbetstid vid de myndigheter varom överenskommelse redan har träffats i den ovan nämnda arbetsgruppen. Med detta ställningstagande är syftet med motionerna 562 och 1542 tillgodosett. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande flexibel arbetstid att riksdagen i anledning av motionerna 1974:562, yrkandet 1 i motsvarande del, och 1974:1542, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört.