Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1974

InU 1974:3

Nr 3

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner.

I betänkandet behandlas Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 bilaga 13 (arbetsmarknadsdepartementet) gjorda framställningar om anslag under avsnittet B Arbetsmarknad m. m. punkterna B 1—B 7 och under avsnittet C Arbetsmiljö m. m. punkten C 4. Propositionens förslag redovisas i den löpande framställningen under rubriker som anknyter till propositionens uppställning. Vidare behandlas i nedanstående förteckning upptagna motioner samt riksdagens revisorers skrivelse 1974:10 om arbetsmarknadsstyrelsens kursgård Aske i Uppsala län.

Punkterna B 8—B 10 behandlas i utskottets betänkande InU 1974:2. Punkterna C 1— C 3 har remitterats till socialutskottet och behandlas i betänkandet SoU 1974:3.

Motionerna

1974:51 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning rörande handikapprörelsens möjligheter att komma in i länsarbetsnämnderna.

1974:90 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att maximibeloppet för näringshjälp åt handikappade i form av bidrag eller räntefritt lån höjs till 20 000 kr.

1974:91 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär en utredning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bättre samordna arbetsmarknadspolitikens mål med regionalpolitikens, sysselsättningspolitikens och övriga övergripande samhälleliga mål i enlighet med vad som anförts i motionen.

1974:133 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att en parlamentarisk utredning med representanter för löntagar- och näringslivsorganisationer tillsätts med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

1974:136 av herr Wikner m. fl. (s), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en sådan ändring i arbetsmarknadskungörelsen 1972 nr 300 att flyttningsbidrag medges även till dem som får anställning i skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete och arkivarbete.

Behandlas utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p. 23 7

1 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

2 Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

1974:182 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av gällande bestämmelser i vad avser anställning av äldre eller handikappad arbetskraft ihalvskyddad verksamhet i såväl offentlig som enskild tjänst, syftande till ökad anställningsstimulans.

1974:252 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen under 1974 i princip beslutar införa en allmän arbetslöshetsförsäkring och hos Kungl. Majit begär förslag till 1975 års riksdag om en sådan försäkring att träda i kraft 1976.

1974:256 av herr Wijkman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen beslutar att även nyutexaminerade från postgymnasial utbildning skall kunna erhålla flyttningsbidrag.

1974:339 av herrar Gustavsson i Eskilstuna (s) och Larfors (s), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om att sådana direktiv utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, att länsarbetsnämnderna får full delegationsrätt att besluta om beredskapsarbeten inom de av styrelsen tilldelade länsramarna.

19 74:340 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa att de i motionen nämnda storarbetsplatserna i Norrbotten ombildas till företag i bolagsform inom statsföretagskoncernen för att därmed främja en industriell utveckling i östra Norrbotten.

1974:558 av herr Bohman m. fl. (m), vari i yrkandet 1 hemställs att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beträffande antalet nyinrättade tjänster inom arbetsförmedlingen avslår Kungl. Maj:ts förslag att 100 arbetsförmedlare särskilt skall ägna sig åt kvinnliga arbetssökande.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 2—5 av utskottet i senare betänkanden.

1974:561 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att ersättningen till arbetsgivare som anställer och utbildar ungdom under 25 år och kvinnor utgår med 8 kr.,

2. att riksdagen uttalar att arbetsgivare med fler än 10 anställda bör åläggas att anmäla alla lediga platser till arbetsförmedlingarna för vilka man söker befattningshavare på öppna marknaden,

3. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att en plan för arbetsförmedlingarnas fortsatta utbyggnad snarast föreläggs riksdagen i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

4. att riksdagen uttalar att arbetsmarknadsverket bör tillförsäkras erforderliga medel för anskaffande av datautrustning för förmedlingsarbetet,

10 InU 1974:3

3 Behandlas

5. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingar, distriktskontor och större lokalkontor,

6. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

7. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att inkomstprövningen av utbildningsbidragen mot makes inkomst upphör,

8. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att flyttningsbidragen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

9. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att försöksverksamhet med statsbidrag till företagsutbildning startas,

10. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag av 1 472 794 000 kr.

1974:562 av herr Helén m. fl. (fp), vari i yrkandet 2 — med hänvisning till motiveringen i motionen 1974:430 — hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att motionen i vissa delar överlämnas till den aviserade sysselsättningsutredningen för beaktande.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av utskottet i ett senare betänkande.

1974:563 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag enligt i denna motion skisserad riktning och med löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem som gäller för den öppna marknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande över såväl produktionsinriktning som anställningsoch arbetsvillkor,

2. att riksdagen uttalar sig för bildandet av ett statligt huvudföretag jämte på lämpliga platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag samt att huvudmannaskapet för denna verksamhet blir statligt, förslagsvis genom AB Statsföretag.

1974:564 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen vid behandlingen av bilaga 13 till propositionen 1974:1 beslutar

1. att under punkten B 1 Arbetsmarknadsservice grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fastställs till 750 kr. per månad lika för gift och ogift,

2. att barntillägget uppräknas enligt följande:

barn i åldrarna 0— 9 år 145 kr. per månad

barn i åldrarna 10—15 år 245 kr. per månad

barn i åldrarna 16—19 år 310 kr. per månad,

3. att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 1 517 794 000 kr.

utsk. yttr. s. 22

utsk. hemst. p. 6

25 InU 1974:3

4 Behandlas utsk. utsk. yttr. s. hemst. p.

1974:567 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos 52 48

Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om näringshjälp till handikappade jordbrukare för att undanröja de för jordbrukarna negativa effekterna.

1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen vid behandling av punkten C 4 i bilaga 13 till statsverkspropositionen måtte uttala

1. dels sin anslutning till de av arbetsmarknadsstyrelsen förordade 50 46

inkomstprövningsgränsema, som angivits i denna motion;

2. dels sin anslutning till de i denna motion förordade ändringarna av 50 46

grunderna för arbetshjälpmedel för handikappade; samt

3. att under punkten C 4 anvisas ett förslagsanslag av 28 800 000 kr. 56 57

1974:570 av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru Diesen (m), vari 41 29

hemställs att riksdagen måtte besluta att AMS-medel må kunna utgå för anställning av sysselsättningshandledare.

1974:571 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att 41 30

riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna att AMS-medel med fördel bör kunna utnyttjas för bidrag till verksamhet syftande till ökad möjlighet för barn att lära känna och umgås med djur i enlighet med vad i förevarande motion anförts.

1974:877 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 15 2

beslutar att hos Kungl. Maj :t begära att en parlamentarisk utredning med allsidig representation för löntagar- och näringslivsorganisationer tillkallas med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

1974:881 av herr Fälldin m. fl. (c), vari i yrkandena 2 och 3 — med hänvisning till motiveringen i motionen 1974:671 — hemställs att riksdagen

2. beslutar höja det särskilda utbildningsbidraget för utbildning av 31 13

ungdom och kvinnor i företagen från fem till åtta kr.,

3. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen 30 12

anförts beträffande bifall till av arbetsmarknadsstyrelsen i anslagsframställningen för budgetåret 1974/75 framförda förslag om företagsutbildning.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av skatteutskottet och beträffande yrkandet 4 i inrikesutskottets betänkande InU 1974:1.

1974:884 av herr Gustavsson i Alvesta (c), vari föreslås att riksdagen 50 45

vid behandlingen av bilaga 13 till statsverkspropositionen 1974 beslutar

InU 1974:3

5 Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

under punkt C 4 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning att grunderna för bidrag till arbetsprövning och arbetsträning utformas i enlighet med vad i motionen anförts.

1974:887 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 10 1

som grund för den framtida sysselsättningspolitiken beslutar fastslå följande riktlinjer:

1. Allas rätt till arbete oavsett kön och bosättningsort. Full och effektiv sysselsättning i betydelsen att antalet arbetstillfällen skall vara minst lika stort som antalet personer i arbetsför ålder.

2. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara målet för varje län. Slut på regional obalans — styrning av alla större investeringar.

3. Heltidsarbeten åt alla kvinnor i arbetsför ålder. Slut på könsrollsbetonad yrkesrekrytering och anställningspolitik.

4. Statliga industrier i framtidsbetonade produktionsgrenar. AP-fonderna mobiliseras för långsiktig statlig industripolitik. Majoritet för de lönearbetande i statsföretagens beslutsorgan.

5. Speciellt utvecklingsprogram för trafiksektorn och de sociala investeringarna med sikte på att öka kollektivtrafikens kapacitet och motarbeta sociala brister för att därmed öka sysselsättningen.

6. Planmässig, gradvis övergång till mindre energikrävande industristruktur och tillverkningsprocesser med sikte bl. a. på att öka sysselsättningen i förhållande till mängden förbrukad energi.

7. Nationalisering av privata kreditinstitut. Stopp för kapitalexporten och statlig kontroll över kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet.

8. Upphävande av A- och B-lagstänkandet i arbetsmarknadspolitiken.

Integrering av utslagna och s. k. handikappade i normalt produktionsliv.

9. Förberedande av övergång från produktion och teknik styrd av profiten till produktion och teknik anpassad till den sociala nyttan och folkflertalets behov.

1974:889 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m, c, fp), vari 32 14

föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att verkställa utredning i syfte att göra det möjligt för de båtlag som anställer nybörjare inom fisket att erhålla utbildningsbidrag under viss begränsad tid.

1974:892 av herr Lindström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos 36 21

Kungl. Maj :t begär att motionen överlämnas till kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen för beaktande.

1974:895 av herr Nyquist (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. 53 49

Maj:t begär skyndsamma åtgärder i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna.

Motionen innehåller förslag om handledning åt arkivarbetare.

IftU 1974:3

1974:896 av herr Regnéll m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en utredning om arbetsmarknadspolitiken, syftande till utvärdering av vunna erfarenheter och förslag till den framtida inriktningen av den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna verksamheten.

1974:898 av herr Torwald m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande behovet av ökat anslag för den verksamhet som bedrivs av Frivilliga automobilkåren.

1974:900 av herrar Wictorsson (s) och Palm (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att arbetsmarknadsstyrelsen får rätt att i sysselsättningsbefrämjande syfte bevilja samlingslokalägande riksorganisationer projekteringsbidrag för samlingslokaler.

1974:1137 av herr Andersson i Ljung (m) och fru Sundberg (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit uttalar att var och en som viss tid — förslagsvis ett år — varit sysselsatt i beredskapsarbete erbjuds möjlighet till kompletterande eller annan arbetsmarknadsutbildning.

1974:1139 av herr Danell (m), vari — med hänvisning till motiveringen i motionen 1974:1030 — hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit

1. uttalar att yrkesvägledning i form av uppsökande verksamhet skall inriktas på att nå alla arbetslösa under 25 år,

2. uttalar att arbetsförmedlingens resurser omfördelas till förmån för ökade satsningar på aktiv platsackvisition,

3. uttalar att ökad information om utbildningsvägar, AMS :s verksamhet för arbetslös ungdom m. m. tillställs landets arbetsgivare.

1974:1145 av herr Komstedt (m), vari hemställs att riksdagen uttalar att miljövårdande åtgärder bör i ökad omfattning ingå i planerna för de framtida beredskapsarbetena.

1974:1153 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen anförts rörande anställning av yngre åldersgrupper vid de industriella storarbetsplatserna i Övertorneå, Pajala och Överkalix.

1974:1542 av fru Fredgardh m. fl. (c), vari i yrkandet 3 hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att anordna kortare kurser i familjekunskap och hushållsekonomi.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1, 2, 4 och 5 av utskottet i ett senare betänkande.

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

1974:1543 av herr Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos 12 1

Kungl. Majit hemställer om en översyn av arbetsmarknadspolitiken i syfte

InU 1974:3

7 Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

att åstadkomma en bättre anpassning till de krav som ställs på sysselsättningsfrämjande åtgärder som följd av den förändrade marknadssituationen, varvid problemet med ungdomsarbetslösheten särskilt beaktas.

1974:154 7 av herr Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att en översyn av arbetsförmedlingarnas verksamhet görs.

1974:1553 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari i yrkandet 1 — med hänvisning till motiveringen i motionen 1974:1194 — föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till en sysselsättningspolitisk plan för den närmaste tioårsperioden med syfte att skapa 750 000 nya arbetstillfällen.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 2 i utskottets betänkande InU 1974:7.

1974:1555 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari — med hänvisning till motiveringen i motionen 1974:1299 — föreslås att riksdagen uttalar att nu gällande maximering till 8 veckor för avgiftsfri undervisning i svenska för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning avskaffas och att nya riktlinjer utfärdas innebärande möjlighet till flexibel kurstid och differentierade kursmål för olika kursdeltagare.

1974:155 7 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till uppräkning av kontantstödets storlek i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd § 18, så att det ej understiger socialhjälpsnormema.

19 74:1560 av fru Jonäng (c), vari i yrkandena 1 och 2 hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för en breddning av beredskapsarbetena till nya yrkesområden,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om beredskapsarbeten i form av konsulenttjänster i kvinnoorganisationerna.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 3 av utskottet i ett senare betänkande.

1974:1561 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen måtte uttala att byggande av enskilda vägar som statskommunala beredskapsarbeten måtte komma till utförande i större omfattning än som nu sker.

1974:1566 av herr Strindberg (m), vari hemställs att riksdagen under B 1 i bilaga 13 till statsverkspropositionen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 314 394 000 kr.

1974:1567 av herr Strömberg (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till utvidgad verksamhet med anpassningsundervisning för ungdomar med sociala handikapp, mot bakgrund av de

16 InU 1974:3

erfarenheter som vunnits i Stockholm med den utökade kursen Arbetsliv och utbildning.

1974:1571 av herr Träff m. fl. (m, c, fp), vari i yrkandet 2 hemställs att riksdagen beslutar att den i samband härmed erforderliga utvidgningen av arbetslöshetsförsäkringen genomförs.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 1 av utskottet i ett senare betänkande.

1974:1574 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn av bestämmelserna avseende personliga tjänster för arkivarbetare i syfte att öka rekryteringen till sådana tjänster i enlighet med vad i motionen anförs.

1974:1576 av herr Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att flyttningsbidrag även skall kunna utgå till nyexaminerade från universitet och högskolor enligt de regler som gäller för övriga grupper enligt 30 § arbetsmarknadskungörelsen.

Behandlas

utsk. utsk.

yttr. s. hemst. p.

15 2

54 50

36 23

InU 1974:3

9 Sysselsättningsutredning

Propositionen

Under B Arbetsmarknad m. m. behandlas vissa allmänna frågor däribland sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitikens utveckling på längre sikt (s. 54—55). Departementschefen anmäler därvid att en parlamentarisk sysselsättningsutredning skall tillsättas. Som bakgrund härtill anförs bl. a. att lösningen på dagens problem hänger samman med möjligheterna att få till stånd en positiv sysselsättningsutveckling. Det gäller t. ex. möjligheterna att förverkliga målen om jämnare inkomstfördelning och bättre regional balans. Departementschefen säger vidare att kraven på samhällets insatser för att trygga sysselsättningen växt sig allt starkare, sedan de senaste årens svårigheter, som tidigare varit regionalt begränsade, kommit att framstå som generella sysselsättningsproblem.

En bättre grund än f. n. måste enligt departementschefen skapas för mer långsiktiga åtgärder i syfte att trygga en fortsatt sysselsättningsökning under 1970-talet. Förutsättningarna för att ställa samman ett underlag för statsmakternas planering och utformning av sysselsättningspolitiken ter sig förhållandevis goda. Genom den regionala utvecklingsplaneringen (länsplanering 1974), långtidsutredningarna och olika branschutredningar skapas material som bas för framtidsbedömningar. Inom länsplanering 1974 har de lokala och regionala redovisningarna och bedömningarna av sysselsättningsutvecklingen byggts ut, bl. a. har de lokala fackliga organisationerna kopplats in på arbetet. Dessutom prövas förutsättningarna att bättre än f. n. samordna länsplaneringen med långtidsutredningarna.

Motioner

I ett par motioner behandlas de långsiktiga sysselsättningsfrågorna. Dessutom tas i några motioner upp övergripande frågor om arbetsmarknadspolitikens mål och medel.

I folkpartiets partimotion 1974:562 begärs att vissa synpunkter skall beaktas av den aviserade sysselsättningsutredningen. De synpunkter som avses återfinns i motionen 1974:430. I den motionen förs mot bakgrund av sysselsättningsutvecklingen de senaste åren en diskussion om hur många nya arbetstillfällen som måste skapas under 1970-talet. Det anförs olika siffror som belyser behovet. En av dessa är den totala öppna och latenta arbetslösheten enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar, f. n. ca 300 000 arbetssökande. Även andra sätt att belysa behovet av arbetskraft anges: Om kvinnornas förvärvsfrekvens skall kunna höjas till riksgenomsnittet för männen fordras 525 000 nya arbetstillfällen. Om sysselsättningsgraden i hela landet skall bli lika hög som i Stockholm fordras 400 000 — 425 000 nya arbeten under 1970-talet. Om man nöjer sig att höja samtliga län som ligger under riksgenomsnittet till detta fordras ändock 250 000 nya arbetstillfällen.

I motionen diskuteras vidare var de nya arbetena skall skapas.

InU 1974:3

10 Motionärerna fäster stor vikt vid att sysselsättning upprätthålls i tillverkningsindustrin och anför olika faktorer som har betydelse i det hänseendet: efterfrågeutvecklingen inom landet, handelsrelationer till utlandet, den allmänna näringspolitiken och skattepolitiken. I motionen anförs vidare att det trots allt är realistiskt att räkna med att den andel av arbetskraften som sysselsätts inom industrin kommer att minska och att större delen av de nya arbetstillfällena måste skapas inom tjänstesektorn. En betydande ökning kan visserligen motses inom den enskilda servicesektorn men det måste konstateras att de flesta arbetsuppgifterna inom tjänstesektorn handhas av stat och kommun. Utgångspunkterna för expansionen på det området måste vara människornas behov. Som exempel på områden där meningsfull expansion är möjlig nämns skolan och vårdsektorn. Motionärerna konstaterar vidare att ett ökat antal sysselsättningstillfällen inom den offentliga sektorn endast kan skapas genom ökade resurser och att utvecklingen inom industrisektorn är avgörande i det hänseendet.

Motionärerna anser att de faktorer som ovan berörts måste ingående behandlas av sysselsättningsutredningen. Utredningen måste dessutom ta upp frågor som rör arbetstidens längd och förläggning, behovet av sammanhängande ledighet samt kravet på studier under arbetstid liksom önskemål om fler deltidsarbeten samt flextid.

I de båda partimotionerna 1974:887 och 1974:1553 från vänsterpartiet kommunisterna behandlas också den framtida sysselsättningspolitiken. I motionen 1974:1553 yrkas att riksdagen skall begära förslag till en sysselsättningspolitisk plan för den närmaste tioårsperioden med syfte att skapa 750 000 nya arbetstillfällen. I planen skall klargöras vilka produktionsgrenar som skall utvecklas. Planen skall syfta till regional balans och ge möjlighet att väsentligt öka sysselsättningsgraden bland kvinnor. Syftet med planen sägs vara dels att minska arbetslösheten, dels att bereda vägen för socialistisk planhushållning. I motionen 1974:887 preciseras vänsterpartiet kommunisternas sysselsättningspolitiska krav i följande riktlinjer som de vill att riksdagen skall anta:

1. Allas rätt till arbete oavsett kön och bosättningsort. Full och effektiv sysselsättning i betydelsen att antalet arbetstillfällen skall vara minst lika stort som antalet personer i arbetsför ålder.

2. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara målet för varje län. Slut på regional obalans — styrning av alla större investeringar.

3. Heltidsarbeten åt alla kvinnor i arbetsför ålder. Slut på könsrollsbetonad yrkesrekrytering och anställningspolitik.

4. Statliga industrier i framtidsbetonade produktionsgrenar. AP-fonderna mobiliseras för långsiktig statlig industripolitik. Majoritet för de lönearbetande i statsföretagens beslutsorgan.

5. Speciellt utvecklingsprogram för trafiksektorn och de sociala investeringarna med sikte på att öka kollektivtrafikens kapacitet och motarbeta sociala brister för att därmed öka sysselsättningen.

InU 1974:3

6. Planmässig, gradvis övergång till mindre energikrävande industristruktur och tillverkningsprocesser med sikte bl. a. på att öka sysselsättningen i förhållande till mängden förbrukad energi.

7. Nationalisering av privata kreditinstitut. Stopp för kapitalexporten och statlig kontroll över kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet.

8. Upphävande av A- och B-lagstänkandet i arbetsmarknadspolitiken. Integrering av utslagna och s. k. handikappade i normalt produktionsliv.

9. Förberedande av övergång från produktion och teknik styrd av profiten till produktion och teknik anpassad till den sociala nyttan och folkflertalets behov.

I tre motioner tar man upp frågan om en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.

I centerpartiets partimotion 1974:91 yrkas utredning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bättre samordna arbetsmarknadspolitikens mål med regionalpolitikens, sysselsättningspolitikens och övriga samhälleliga mål i enlighet med vad som anförs i motionen. I denna motion görs en översikt över arbetsmarknadspolitikens roll, dess samband med bl. a. näringspolitik, socialpolitik och utbildningspolitik. De regionalpolitiska aspekterna på arbetsmarknadspolitiken behandlas utförligt. Det anförs att politiken hittills alltför mycket stimulerat till en snabb strukturomvandling och koncentrationsprocess i samhället. Motionärerna kritiserar bl. a. den regionala uppdelningen av arbetsmarknaden på en råvaruproducerande och en förädlande del. Det bör vara en strävan att bryta den regionala obalansen genom att ökad förädling av varor skeri de regioner där de tas fram. I motionen behandlas vidare arbetsmarknadspolitiken ur jämlikhetssynpunkt. Situationen på arbetsmarknaden för kvinnor, handikappade, äldre arbetskraft och nyutbildade ungdomar tas upp. Trygghetslagstiftningen och inflytandefrågor nämns också. Motionärerna hävdar också att politiken hittills varit för starkt inriktad på att anpassa arbetskraften till de uppgifter som erbjuds. I framtiden bör man eftersträva att förändra efterfrågesidan genom insatser på arbetsmiljöns område, lagstadgat skydd för eftersatta grupper och ökad information till arbetsgivarna om arbetskraften.

Motionärerna säger att arbetsmarknadspolitiken bedöms väsentligen med utgångspunkt i arbetslösheten och i mindre utsträckning i enlighet med övergripande samhälleliga målsättningar, vilket enligt deras mening vore riktigare. Även förändringarna på arbetsmarknaden de senaste åren aktualiserar frågan om inte arbetsmarknadspolitiken måste förnyas. Inriktningen och måluppfyllelsen i den nuvarande politiken bör därför utvärderas. Man bör studera i vad mån insatserna innebär en förbättrad livssituation för den enskilde. Styrningseffekterna av politiken bör också undersökas.

Motionärerna nämner att utvärdering av arbetsmarknadspolitiken f. n. sker genom AMS:s försorg och genom fristående undersökningar, bl. a. nämns verksamheten inom expertgruppen för arbetsmarknadsforskning (EFA). Utredningarna arbetar emellertid på begränsade områden och har

InU 1974:3

inte till uppgift att belysa arbetsmarknadspolitiken med utgångspunkt i en helhetssyn.

Förutom att bedöma i vad mån arbetsmarknadspolitiken uppfyller de mål som uppställts skall utredningen pröva de arbetsmarknadspolitiska medlen och lämna förslag till förändring av dessa. Utredningen, som bör vara parlamentariskt sammansatt, skall arbeta i nära samband med den aviserade sysselsättningsutredningen.

Även i motionerna 1974:896 av herr Regnéll m. fl. (m) och 1974:1543 av herr Fridolfsson (m) begärs utredning av arbetsmarknadspolitiken. I motionen 1974:896 sägs att AMS:s tillväxt varit snabb och att de nya uppgifterna verket ålagts och påtagit sig på senare tid är så omfattande att det nu ter sig angeläget att få till stånd en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken och dess organisation. Utredningsarbetet skall enligt motionärerna vidare inriktas på att ge förslag till nya arbetsmarknadspolitiska medel som i kombination med en sysselsättningsskapande ekonomisk politik och näringspolitik kan bidra till uppfyllandet av målet om full sysselsättning.

Utskottet

Situationen på arbetsmarknaden ter sig i dag väsentligt annorlunda än på 1960-talet. Det står alltmera klart att den nya bilden inte enbart är en följd av konjunkturutvecklingen utan har djupgående strukturella orsaker. Enligt utskottets uppfattning bör sysselsättningsfrågan nu bli föremål för en ingående utredning. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att en parlamentarisk sysselsättningsutredning skall tillsättas inom kort.

Utredningen kommer att få stora uppgifter och arbeta inom ramen för hela den ekonomiska politiken. Det är viktigt att utredningen snabbt skaffar sig en samlad bild av de anspråk som finns på utökning av sysselsättningen och vilka möjligheter vi har att möta dessa anspråk. Sysselsättningsproblemen kommer att bli en av de stora samhällsfrågorna de närmaste åren, och det blir under alla omständigheter nödvändigt att relativt snart ta ställning till vilka insatser som måste göras på såväl kortare som längre sikt. Mot den bakgrunden är det värdefullt att, som antyds i propositionen, utredningsarbetet kommer att samordnas med länsplaneringen (LP 74) och långtidsutredningen (LU). Med hänsyn till tidsplaneringen av LP 74 och LU finns det anledning räkna med att sysselsättningsutredningen kan redovisa vissa resultat redan vid årsskiftet 1975-1976. En sådan redovisning, som om möjligt bör omfatta de övergripande frågorna och inte enbart vissa delområden, är värdefull även om redovisningen till en del får bygga på ett mindre fullständigt utredningsmaterial. Efter en sådan första etapp får utredningen arbeta vidare och fördjupa sig i frågorna.

Som utskottet tidigare anfört kommer utredningsarbetet att spänna över stora områden. Såvitt utskottet kan bedöma kommer de i

InU 1974:3

folkpartiets partimotion upptagna frågorna att vara av central betydelse i utredningsarbetet. Det gäller exempelvis utvecklingen av sysselsättningen inom industrin och tjänstesektorn samt betalningsbalansproblem och arbetstidsfrågor. Utskottet utgår från att de av motionärerna behandlade frågorna tas upp redan i direktiven till utredningen. Motionens syfte blir därigenom tillgodosett utan att motionen behöver överlämnas till utredningen, och motionsyrkandet därom synes av den anledningen inte böra föranleda någon åtgärd.

Även frågor som behandlas i de båda partimotionerna från vänsterpartiet kommunisterna kommer att finnas med i utredningsarbetet. Utskottet är emellertid inte berett att förorda att de riktlinjer som anges i de motionerna skall ligga till grund för utredningsarbetet och avstyrker därför de båda motionsyrkandena.

De övriga utredningsyrkandena avser arbetsmarknadspolitiken. Centerpartiets partimotion liksom motionen 1974:896 av herr Regnéll m. fl. (m) syftar till en övergripande utredning om arbetsmarknadspolitikens mål och medel.

De arbetsmarknadspolitiska frågorna kommer uppenbarligen att bli en viktig del av sysselsättningsutredningens arbete. Ett centralt problemområde i det sammanhanget är arbetets anpassning till individerna. Endast genom att avlägsna de olika slag av arbetshinder som finns blir det möjligt att erbjuda arbete till dem som i dag önskar gå ut på arbetsmarknaden men som av olika skäl nödgas avstå därifrån.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan vara påkallat med en utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, inte minst med hänsyn till dess regionalpolitiska konsekvenser. Enligt utskottets uppfattning bör det emellertid vara möjligt att tillgodose motionärernas önskemål inom ramen för sysselsättningsutredningens verksamhet och utan att ytterligare en omfattande utredning tillsätts. För närvarande pågår eller planeras omfattande utrednings- och utvärderingsarbeten som berör arbetsförmedlingens framtida uppgifter, anpassningsgruppernas verksamhet, arbetsmarknadsutbildningen och åtgärder för svårplacerade. Vissa aspekter på beredskapsarbeten och industribeställningar har utretts av budgetutredningen i dess år 1973 lämnade betänkande. Effekterna av vissa delar av arbetsmarknadspolitiken undersöks dessutom av EFA, som inom kort beräknas lämna en sammanfattande redovisning av vissa vetenskapliga projekt. Slutligen kan nämnas att riksdagens revisorer är sysselsatta med en utvärdering av effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska medel.

Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att sysselsättningsutredningen nära följer det pågående utredningsarbetet inom arbetsmarknadspolitikens olika delar och sätter in resultaten i det större sammanhang som är sysselsättningsutredningens verksamhetsfält. Mycket betydelsefulla är därvid de regionalpolitiska aspekterna. Utredningen bör också initiera kompletterande undersökningar och vid behov begära att Kungl. Maj:t låter närmare utreda hur man konkret skall utforma olika arbetsmarknadspolitiska instrument.

Inom ramen för sysselsättningsutredningens verksamhet bör det alltså

InU 1974:3

vara möjligt att få till stånd den utvärdering och framtidsbedömning av arbetsmarknadspolitiken som motionärerna åsyftar. Redan vid årsskiftet 1975-1976 bör det i enlighet med vad utskottet tidigare anfört föreligga vissa utredningsresultat som innefattar bl. a. arbetsmarknadspolitiken. Utskottet har anledning utgå från att vad här anförts kommer att beaktas av Kungl. Maj:t. Någon åtgärd i anledning av de aktuella motionerna synes därför inte erforderlig.

Allmän arbetslöshetsförsäkring

Nuvarande ordning

Arbetslöshetsförsäkringen reviderades vid 1973 års riksdag och ny lagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1974. Försäkringen är frivillig och administreras av erkända arbetslöshetskassor som är knutna till olika yrkesområden. Arbetslöshetskassorna är f. n. 45 till antalet och har sammanlagt ca 2,5 miljoner medlemmar. Den högsta tillåtna dagpenningen är 130 kr. Dagpenning utgör skattepliktig inkomst och utgår under högst fem dagar per vecka. Ersättningstiden är längst 300 dagar eller, för arbetstagare som uppnått 55 års ålder, 450 dagar. Försäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade och arbetsgivarna samt statsbidrag. De försäkrades avgifter varierar i betydande grad de olika kassorna emellan. 1 kassor med medlemmar som genomsnittligt har låg arbetslöshetsrisk kan avgiften uppgå till några kronor i månaden medan i kassor, som är verksamma på områden där det är relativt stor risk för arbetslöshet, avgiften kan överstiga 20 kr. per månad.

För arbetslösa arbetssökande som inte har rätt till ersättning från de erkända arbetslöshetskassorna infördes från det senaste årsskiftet ett kontant arbetsmarknadsstöd med 35 kr./dag i skattepliktig inkomst. Ersättning utgår under högst 150 dagar för varje ersättningsperiod. För arbetstagare som uppnått 55 års ålder gäller längre ersättningstid. Som villkor för stödet gäller liksom inom försäkringen att vederbörande har anknytning till arbetsmarknaden genom tidigare förvärvsarbete. I princip fordras att förvärvsarbete utförts under minst fem månader under de närmaste tolv månaderna före arbetslöshetens inträde. Kontant arbetsmarknadsstöd kan emellertid dessutom utgå till arbetssökande som genomgått ungdomsutbildning eller viss vuxenutbildning och som varit anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen under minst tre månader utan att kunna få lämpligt arbete.

Motioner

I folkpartiets partimotion 1974:252 yrkas att riksdagen i år skall fatta principbeslut om införande av allmän arbetslöshetsförsäkring samt begära att Kungl. Maj:t lägger fram förslag i ämnet till nästa års riksdag så att försäkringen kan träda i kraft år 1976.

Även centerpartiets och moderata samlingspartiets partimotioner

InU 1974:3

1974:133 resp. 1974:877 liksom motionen 1974:1571 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) syftar till att en allmän arbetslöshetsförsäkring skall införas. I de båda partimotionerna yrkas att en parlamentarisk utredning med representation för löntagar- och näringslivsorganisationer skall tillsättas med uppgift att skyndsamt lägga fram förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring.

I folkpartimotionen betonas arbetslöshetsförsäkringens samband med övriga socialförsäkringsgrenar och att största möjliga enhetlighet bör eftersträvas i socialförsäkringssystemet. En obligatorisk försäkring bör enligt motionärerna definitionsmässigt omfatta hela arbetskraften, och ersättning bör utgå till alla som inte har arbete men som står till arbetsmarknadens förfogande. Vissa villkor måste vara förenade med ersättningsrätten. Dessa villkor kan bestämmas i stort sett efter samma normer som gäller inom den nuvarande frivilliga försäkringen. Försäkringen bör administreras genom de allmänna försäkringskassorna i fråga om utbetalning och genom arbetsförmedlingen när det gäller prövning av ersättningsrätten. De fackliga organisationernas medverkan i försäkringen har visat sig mycket värdefull. För att bevara detta inflytande bör till arbetsförmedlingarnas distriktskontor knytas lekmannastyrelser med företrädare för de anställdas organisationer. I fall där tjänsteman på förmedlingen ifrågasätter ersättningsrätt bör den lokala distriktsstyrelsen kopplas in. Man kan också ge de fackliga organisationerna inflytande genom att de får rätt att yttra sig i ärenden om ifrågasatt ersättning.

Motionärerna anser att det bör vara möjligt att hålla deras tidsschema för att genomföra den av dem skisserade reformen. De hänvisar därvid till att man vid konstruktion av systemet kan bygga på erfarenheterna av sjukförsäkringen liksom på de erfarenheter man kommer att få av det nyligen införda kontanta arbetsmarknadsstödet.

I motionen från centerpartiet betonas att cirka en tredjedel av de förvärvsarbetande står utanför de nuvarande arbetslöshetskassorna. Många har i praktiken inte heller möjlighet att få kontant arbetsmarknadsstöd. I sammanhanget pekas bl. a. på företagarna. Motionärerna framhåller att de nuvarande kassorna innebär många fördelar som bör tas till vara i ett framtida försäkringssystem. De försäkrade och deras organisationer måste få ett stort inflytande. När det gäller försäkringssystemets organisatoriska utformning framhålls att utredningen bör ha möjlighet att pröva olika lösningar men att arbetslöshetsförsäkringen självfallet måste samordnas med den allmänna försäkringen.

Moderata samlingspartiets motion innehåller liknande synpunkter som de båda andra partimotionerna. Parallellen med sjukförsäkringen tas fram och vikten av att ta till vara de fackliga organisationernas erfarenheter och resurser betonas. I finansieringsfrågan uttalas att försäkringen bör vara avgiftsfinansierad när det gäller att täcka utgifter för arbetslöshet som är betingad av strukturomvandling och liknande orsaker. Om arbetslösheten på grund av konjunkturen stiger över en viss i förväg bestämd nivå bör staten däremot träda in och finansiera överkostnaden.

InU 1974:3

16 Utredningskrav från fackliga organisationer

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har den 18 februari i år i en framställning till arbetsmarknadsministern begärt att en utredning omedelbart skall tillsättas med uppdrag att dels följa och utvärdera verksamheten med kontant stöd vid arbetslöshet, dels föreslå utvidgning och förstärkning av det nuvarande försäkringssystemet. I framställningen görs en jämförelse, som framgår av nedanstående tabell, mellan ersättningsnivåerna inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Månads-

inkomst

kr.

Ersättning från sjuk- försäkring kr.

Ersättning från a-kassa1 om dagpenningen är 100 kr. 110 kr.

120 kr.

2 000

1 800

1 834

1 834

1 834

2 500

2 250

2 200

2 292

2 292

3 000

2 700

2 200

2 420

2 640

3 500

3 150

2 200

2 420

2 640

4 000

3 600

2 200

2 420

2 640

4 500

4 050

2 200

2 420

2 640

1 Beräknad på 22 ersättningsdagar per månad och en kompensationsnivå på högst 91 2/3%.

Organisationerna anser att det är lika angeläget att kompensera inkomstbortfall oberoende av om orsaken är sjukdom eller arbetslöshet. Detta innebär emellertid inte utan vidare att arbetslöshetsförsäkringen måste administreras på samma sätt som sjukförsäkringen. Starka skäl talar för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall skötas av de fackliga organisationerna. I det sammanhanget betonas de känsliga avgöranden som ofta måste träffas i fråga om ett arbete skall anses lämpligt eller om arbetslösheten skall anses självförvållad. Genom de nuvarande kassornas långa och förtjänstfulla verksamhet har en praxis kunnat utvecklas som är väl anpassad till de skiftande förhållandena på arbetsmarknaden. Organisationerna uttalar att en fortsatt utbyggnad av arbetslöshetsförsäkringen bör ske under medverkan av arbetslöshetskassorna.

I framställningen framhålls vidare det otillfredsställande i att anställda inom branscher med större sysselsättningssvårigheter skall betala högre avgifter än andra för sitt arbetslöshetsskydd. Det bör därför undersökas om det är möjligt att uppnå en fullständig kostnadsutjämning. När det gäller finansieringsfrågan uttalar organisationerna att det borde vara självklart att arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter. Detta leder i sin tur till att försäkringen skall omfatta alla löntagare inom försäkringens verksamhetsområde.

Framställningen mynnar ut i en begäran att en utredning skall tillsättas med uppgift

att utvärdera nuvarande system för kontantstöd vid arbetslöshet, att snarast möjligt lägga fram förslag till utformning av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring enligt de riktlinjer som angivits, dvs.

InU 1974:3

a) ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen,

b) finansiering genom arbetsgivaravgift samt

c) prövning av ersättningsrätt och annan administration genom de erkända arbetslöshetskassorna.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har i en skrivelse till inrikesutskottet den 20 februari i år instämt i de synpunkter LO och TCO fört fram i skrivelsen till arbetsmarknadsministern. SACO har därutöver tagit upp en del problem som organisationen anser att utskottet bör beakta vid sina överväganden om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

SACO behandlar effekterna av att dagpenning från arbetslöshetskassa från årsskiftet gjorts till skattepliktig inkomst. Även om bruttoersättningarna räknats upp medför de nya reglerna ofta en lägre behållen inkomst än tidigare för de försäkrade. Reglerna innebär också enligt SACO att kassorna kan få skjuta till betydligt större belopp än tidigare för att finansiera försäkringen. Även det kontanta arbetsmarknadsstödet med 35 kr./dag i skattepliktigt belopp blir ofta i realiteten oförmånligare än det tidigare systemet med kommunalt kontantunderstöd som var obeskattat och utgjorde 24 eller 28 kr./dag jämte barntillägg. Beträffande det kontanta arbetsmarknadsstödet anmärker SACO vidare på reduceringsreglema med hänsyn till makes inkomst och på den väntetid, tre månader, som gäller för nyutbildad arbetskraft innan stödet kan utgå.

Utskottet

Den reform av det kontanta arbetsmarknadsstödet som fjolårets riksdag genomförde innebar ett steg mot en allmän arbetslöshetsförsäkring. I samband med den reformen uttalades från många håll att man borde gå vidare och införa en obligatorisk försäkring som täckte hela arbetsmarknaden. Krav i den riktningen återkommer i de nu aktuella motionerna. Dessutom har LO, TCO och SACO nu begärt att en utredning skall tillsättas med sikte på att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall införas.

Det svenska socialförsäkringssystemet ger ett gott ekonomiskt skydd för dem som lämnar förvärvsarbetet till följd av sjukdom, invaliditet eller uppnådd pensionsålder. Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens och det kontanta arbetsmarknadsstödets motsvarande skydd ligger generellt sett på en avgjort lägre nivå. En tredjedel av de förvärvsarbetande står av olika skäl utanför arbetslöshetskassorna och har inte möjlighet att vid arbetslöshet få högre ersättning än 35 kr./dag. Ersättningsnivån för dem som tillhör kassorna är för stora grupper klart under vad sjukförsäkringen erbjuder vid frånvaro från arbetet. Till detta kommer att försäkringens finansieringssystem innebär att de som har de största arbetslöshetsriskerna har betydligt högre avgifter än de som arbetar i branscher där arbetslösheten i allmänhet är låg.

Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motionerna och som också kommit till uttryck i de ovan refererade kraven från de fackliga

2 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

organisationerna, nämligen att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör införas. Riksdagen bör nu fatta principbeslut om införande av en allmän försäkring och begära att Kungl. Maj:t låter utreda den närmare utformningen av försäkringssystemet.

En allmän arbetslöshetsförsäkring bör sålunda vara obligatorisk och definitionsmässigt omfatta hela arbetskraften. Ersättning skall i princip utgå till arbetslösa som är villiga att ta arbete men som inte kan erbjudas lämpligt sådant. Ersättningens storlek bör konstrueras med utgångspunkt i den inkomst den arbetslöse hade före arbetslöshetens inträde. För nytillträdande på arbetsmarknaden får uppställas särskilda regler som ger dessa arbetssökande en grundtrygghet på rimlig nivå i avvaktan på att arbete kan erbjudas.

När det gäller att finna organisatoriska lösningar bör utredningen vara obunden, men en viktig utgångspunkt skall vara att de förvärvsarbetande och deras organisationer även i framtiden skall ha ett stort inflytande över försäkringens handhavande. Man bör ta till vara erfarenheterna av det nuvarande systemet och sträva efter att bevara de fördelar detta inneburit. Den arbetslöse bör ha garantier för att hans fall prövas av personer som väl känner hans yrke och att största möjliga hänsyn tas till hans personliga förhållanden. Utredningen bör därför, oavsett vilken organisatorisk lösning man slutligen väljer, pröva på vilket sätt de fackliga organisationerna skall ges möjlighet att utöva inflytande över beslut i enskilda försäkringsfall. En ökad samordning med den allmänna försäkringen bör övervägas. Särskilt gäller detta på utbetalningssidan. Självfallet måste också sambandet med arbetsmarknadspolitikens övriga medel beaktas. Erfarenheterna av det nyligen införda kontanta arbetsmarknadsstödets sätt att fungera bör kunna ge vägledning i utredningsarbetet.

I fråga om finansieringen av en allmän arbetslöshetsförsäkring anser utskottet att arbetslöshetsförsäkringen inte skall betraktas som en fristående anordning. Finansieringsfrågorna bör ses i ett vidare perspektiv med beaktande av övriga socialförsäkringar och skattesystemet i dess helhet.

Det är angeläget att man snabbt kommer fram till en lösning av den aktuella frågan, och utskottet vill därför betona att utredningen bör arbeta skyndamt så att förslag om en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring snarast kan föreläggas riksdagen. Utredningen bör vara parlamentariskt förankrad och dessutom bör ingå representanter för de stora näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationerna. Med det anförda har utskottet i allt väsentligt biträtt de förevarande motionsyrkandena.

Jämställdhet mellan män och kvinnor

Propositionen

I propositionen (s. 65) föreslås att riksdagen skall godkänna de riktlinjer som föredragande departementschefen förordat om dels anställande av särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift att ägna sig åt arbetsplacering av kvinnor, dels särskilt utbildningsbidrag.

InU 1974:3

19 I propositionen framhålls att det framdeles finns all anledning att stödja den utveckling som har lett till att allt fler kvinnor har kunnat få arbete utanför hemmet. Det sägs vidare att problemen för kvinnorna på arbetsmarknaden är av skiftande karaktär och därför måste angripas från flera utgångspunkter, bl. a. genom åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram.

I enlighet med förslag som lagts fram av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor föreslås i propositionen att arbetsmarknadsverket skall få resurser att försöksvis anställa 100 arbetsförmedlare för att särskilt ägna sig åt kvinnliga arbetssökande. Försöksverksamhet föreslås ta sin böljan snarast, om möjligt redan den 1 april i år.

Propositionen innehåller dessutom ett annat förslag som även det initierats av jämställdhetsdelegationen. Förslaget innebär att ett särskilt utbildningsbidrag skall kunna utgå till arbetsgivare som utbildar män resp. kvinnor för arbetsuppgifter som nu i dominerande omfattning utförs av arbetstagare av motsatt kön. Bidraget skall kunna utgå med högst 5 kr. per timme under längst sex månader. De närmare föreskrifterna skall meddelas av Kungl. Maj:t, som därvid bl. a. skall fastställa inom vilka yrkesområden bidrag skall utgå. Vidare skall gälla att personer för vilka bidrag beviljas skall vara anställda i företaget redan från den tidpunkt då bidrag skall utgå. Utbildningen skall utformas i nära samarbete med de fackliga organisationerna. Verksamheten föreslås få karaktär av ett försök som skall påbörjas den 1 juli 1974.

Motion

I moderata samlingspartiets partimotion 1974:558 vänder man sig mot förslaget att 100 arbetsförmedlare särskilt skall ägna sig åt kvinnliga arbetssökande. Motionärerna anser att om förslaget genomförs finns det risk att man konserverar och utbreder uppfattningen att kvinnor är ”särfall” och sämre arbetskraft.

Utskottet

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att konkreta åtgärder vidtas för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor inte minst på arbetsmarknaden. Utskottet ser därför positivt på de förslag som läggs fram i propositionen och som bygger på vad jämställdhetsdelegationen fört fram. Utskottet delar inte de i motionen framförda betänkligheterna mot att avdela vissa arbetsförmedlare för att särskilt ägna sig åt kvinnliga arbetssökande. Om en kategori arbetssökande har speciella problem på arbetsmarknaden, är det naturligt att särskilda resurser sätts in för att komma till rätta med svårigheterna. Såsom påpekas i propositionen finns redan inom arbetsmarknadsverket tjänstemän som har till uppgift att bevaka kvinnornas sysselsättningsfrågor. Förslaget innebär inte heller en uppdelning av förmedlingen, utan tjänsterna skall integreras i den reguljära förmedlingsorganisationen och användas i den av AMS redan bedrivna försöksverksamheten för kvinnors sysselsättning.

InU 1974:3

20 Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet och godkänner vad i propositionen anförts såväl beträffande anställande av personal vid arbetsförmedlingen som beträffande förslaget till särskilt utbildningsbidrag.

Arbetsförmedlingsarbetets inriktning m. m.

Propositionen

I propositionen ges riksdagen till känna vad departementschefen anfört om arbetsförmedlingens uppgifter och förmedlingsarbetets inriktning.

Departementschefen anmäler (s. 57—62) att han med anledning aven riksdagsskrivelse som grundade sig på uttalanden i inrikesutskottets betänkande 1971:33 låtit utreda vissa frågor som röt förmedlingsarbetets principiella inriktning. Den nuvarande inriktningen anges i 4 § arbetsmarknadskungörelsen där det stadgas att vid arbetsförmedling skall eftersträvas att varje arbetsgivare får bästa möjliga arbetskraft och vaije arbetssökande det arbete som är lämpligast för honom.

Departementschefen utvecklar olika aspekter på förmedlingsarbetet. Han betonar bl. a. att enbart saklig information skall lämnas om arbetssökande och lediga platser samt att utgångspunkten för förmedlingsarbetet skall vara att den arbetssökande erbjuds lediga platser. Departementschefen sammanfattar sin syn på förmedlingsarbetet på följande sätt: I arbetsförmedlingsarbetet skall eftersträvas att sökandens önskemål och arbetsförutsättningar klarläggs, att arbetsmarknadspolitikens medel utnyttjas för att ge sökanden möjlighet att ta arbete som nära ansluter till hans önskemål och förutsättningar samt att samråd etableras i syfte att anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till de sökandes förutsättningar. Mot bakgrund av dessa förmedlingsinsatser bör arbetssökande erbjudas lediganmälda anställningar, i vilka arbetsuppgifterna är sådana som sökanden bedöms kunna fullgöra.

Departementschefen tar också upp en annan fråga, nämligen rätten för arbetsmarknadsverket att begränsa arbetsförmedlingens service. AMS har velat ha en sådan rätt när det gäller företag med onormalt hög personalomsättning.

Departementschefen anser att det skulle strida mot det nya synsätt som tränger igenom alltmer inom arbetsmarknadspolitiken att införa en bestämmelse som ger arbetsmarknadsverket rätt att som en påföljd för hög personalomsättning avstänga företag från arbetsförmedlingens service. Om servicen minskar till ett företag går det också ut över de arbetssökande. Departementschefen anser att man i stället bör söka lösa problemen genom att företag med hög personalomsättning blir föremål för särskilda åtgärder från arbetsmarknadsmyndigheternas sida, bl. a. med stöd av lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, i syfte att undanröja orsakerna till den höga personalomsättningen.

InU 1974:3

21 Utskottet

Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen anfört om arbetsförmedlingens uppgifter och förmédlingsarbetets inriktning. Utskottet godtar också vad departementschefen anfört om åtgärder mot företag med hög personalomsättning. Skulle den i propositionen föreslagna ordningen inte fungera effektivt får frågan tas upp på nytt. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på hur systemet med ingripande av arbetsmarknadsmyndigheterna utfaller i praktiken.

I detta sammanhang tar utskottet upp några motioner som handlar om uppläggningen av förmedlingsarbetet och organisatoriska frågor.

I motionen 1974:1547 av herr Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen skall begära en översyn av arbetsförmedlingarnas verksamhet. Motionärerna anser att en organisatorisk översyn är behövlig, bl. a. med hänsyn till de nya arbetsuppgifter som tillförts förmedlingen på senare år. Utredningen skall ha till uppgift att förebygga att vissa sektorer inom förmedlingen blir eftersatta. Personalbehovet bör utredas med förslag om bl. a. aspirantutbildning.

Folkpartiets partimotion 1974:561 innehåller ett yrkande av liknande slag, nämligen att en plan för arbetsförmedlingarnas verksamhet skall föreläggas riksdagen. Detta yrkande skall ses i samband med andra frågor som motionärerna tar upp, däribland kraven på utbyggd interlokal förmedling och obligatorisk skyldighet för arbetsgivare att anmäla lediga platser. I den sistnämnda frågan yrkas att riksdagen skall uttala att arbetsgivare med fler än tio anställda skall åläggas att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingarna då man söker befattningshavare på öppna arbetsmarknaden.

I propositionen (s. 56) uppges att Kungl. Majit gett AMS i uppdrag att utreda förutsättningarna att öka informationen till arbetsförmedlingen om lediga platser och till Kungl. Majit lägga fram förslag. Det centrala i utredningsuppdraget är prövning av möjligheterna att införa ett system med obligatorisk platsanmälan. Utredningsarbetet har satts i gång i enlighet med önskemål som riksdagen framförde förra året (InU 1973:3 s. 19). Utskottet uttalade då som sin förhoppning att användningen av ADB-teknik i förmedlingsarbetet skulle ge möjligheter att tekniskt realisera ett system med obligatorisk platsanmälan. Det påbörjade utredningsarbetet får anses tillgodose syftet med yrkandet om obligatorisk platsanmälan i folkpartiets partimotion.

Under det senaste året har en stor satsning skett på arbetsförmedlingens platsförmedlande verksamhet. Man har strävat efter att effektivisera förmedlingsarbetet och göra organisationen mera inriktad på att tillgodose kundernas önskemål. Under 1970-talet har en genomgripande omorganisation skett av arbetsförmedlingen samtidigt som man infört det system som kallas modifierad öppen förmedling. Som ovan redovisats fortsätter arbetet på att bygga ut förmedlingens verksamhetsområde och aktiviteter. Utbyggnadsarbetet får självfallet konsekvenser av tekniskt och organisatoriskt slag. Detta kan i sin tur leda till behov av

InU 1974:3

organisatoriska omprövningar. Det ingår i AMS:s uppgifter att bedöma frågor av detta slag. Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av vad tidigare anförts om den aviserade sysselsättningsutredningen kan utskottet inte tillstyrka att man nu sätter i gång en utredning om arbetsförmedlingens organisation och utbyggnad. De aktuella yrkandena i motionerna 1974:1547 och 1974:561 är därmed besvarade.

I folkpartiets partimotion 1974:561 tas även upp en annan aspekt på arbetsförmedlingens organisation. Motionärerna vill att lekmannastyrelser skall inrättas vid arbetsförmedlingens distrikt skontor och större lokalkontor. Sammansättningen av styrelserna skall bygga på samma principer som gäller för länsarbetsnämndernas styrelser. I motionen anförs att de regionala arbetsförmedlingskontoren har ett betydande ansvar för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom sitt område och att vidgade kontaktytor skulle få stor betydelse för det löpande förmedlingsarbetet. Den föreslagna reformen skulle också enligt motionärernas uppfattning möjliggöra en ökad decentralisering av arbetsuppgifter till lokal nivå.

Utskottet prövade ingående liknande motionsyrkanden förra året (InU 1973:3 s. 17-18). Utskottet framhöll därvid bl. a. betydelsen av lokalt samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och kommunerna. Detta samarbete är författningsmässigt reglerat men sker dessutom i stor omfattning i informella former. Utöver vad som anfördes härom förra året kan tilläggas att det enligt 32 § instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna finns möjligheter att om särskilda förhållanden påkallar det i anknytning till ett arbetsförmedlingskontor inrätta en rådgivande nämnd för viss del av länsarbetsnämnds verksamhetsområde.

Utskottet erinrade förra året i fråga om lokala nämnders möjligheter att skapa ökad sysselsättning åt vissa grupper arbetslösa om de till länsarbetsnämnderna knutna arbetsvårdsdelegationerna, där olika handikappgrupper är företrädda, och att försök gjorts på det lokala planet med s. k. sysselsättningsnämnder som forum för överläggningar om den äldre arbetskraftens problem. Sistnämnda verksamhet har haft blygsam omfattning. Efter tillkomsten av de s. k. äldrelagarna växer nu fram en omfattande verksamhet med anpassningsgrupper. Tack vare detta nya arbetsmarknadspolitiska instrument får arbetsförmedlingen ökade möjligheter att i nära samverkan med företagen och de fackliga organisationerna ingripa och medverka till att lösa arbetsvårdsproblem inom företagen men också att kartlägga funktioner inom företagen som är lämpliga för handikappade och äldre arbetstagare. Anpassningsgruppernas verksamhet har också allmänt sett förbättrat arbetsförmedlingens kontakter med företagen, vilket bl. a. lett till att förmedlingarna har bättre kännedom om arbetsplatser och företagens personalbehov.

Utskottet sade vidare att ett lokalt inflytande i förmedlingsarbetet var viktigt men att det föreligger goda möjligheter att inom ramen för nuvarande system utveckla ett tillfredsställande samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheter och kommuner. Det ligger vidare i förmedlingsarbetets natur att ständiga och nära kontakter hålls med offentliga och enskilda arbetsgivare för att å ena sidan få information om lediga platser

InU 1974:3

och å andra sidan informera om ledig arbetskraft. Särskilt på mindre orter har man på arbetsförmedlingskontoren en god bild av förhållandena pä den lokala arbetsmarknaden och upparbetade kontakter med arbetsgivarna.

När det gäller arbetsuppgifterna för en lokal styrelse konstaterade utskottet att det ankommer på AMS och länsarbetsnämnderna att göra de avvägningar som kan vara nödvändiga i fråga om sysselsättningsskapande åtgärder inom olika regioner och orter. Vidare framhölls att beslut om bidrag av olika slag som regel skall fattas av länsarbetsnämnd eller arbetsmarknadsstyrelsen. Ett viktigt undantag härifrån är flyttningsbidragen, som kan beviljas på distrikts- och lokalkontoren. Beslut om sådana bidrag måste emellertid ofta fattas snabbt, och ärenden av det slaget lämpar sig därför mindre väl för prövning i en lokal nämnd. Även placering i arbetsmarknadsutbildning kan i viss omfattning beslutas av chef för distriktskontor. Anses utbildning inte böra komma i fråga, skall ärendet dock hänskjutas till länsarbetsnämnden.

Utskottet anser sig inte ha anledning att gå ifrån sin förra året uttalade uppfattning och avstyrker alltså yrkandet om lokala lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 1974:51 av herr Börjesson i Falköping (c), i vilken begärs utredning av frågan om representation för handikapprörelsen i länsarbetsnämndernas styrelser.

Länsarbetsnämndernas styrelser utses av Kungl. Maj:t. I styrelserna ingår representanter för organisationerna på arbetsmarknaden. Enligt instruktionen för nämnderna skall dessa samarbeta med bl. a. enskilda organisationer på de områden som berörs av nämndernas verksamhet. Bland dessa organisationer ingår de handikappades föreningar. Samarbetet har bedömts som så viktigt att det givits så fasta former att särskilda arbetsvårdsdelegationer med representation för handikapprörelsen knutits till länsarbetsnämnderna för att behandla de handikappades problem. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionen. Utskottet vill emellertid tillägga att arbetsmarknadspolitiken alltmer inriktats på att lösa den svårplacerade arbetskraftens problem och att man nu söker angripa problemen direkt ute på arbetsplatserna genom anpassningsgruppernas verksamhet. Även i det sammanhanget har länsarbetsnämnden viktiga uppgifter enligt lagstiftningen om sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp motionen 1974:1139 av herr Danell (m). I motionen läggs fram förslag till åtgärder för att förbättra de ungas situation på arbetsmarknaden. Motionären vill att uppsökande verksamhet skall bedrivas för att ge yrkesvägledning åt arbetslösa som är under 25 års ålder. Han vill vidare att förmedlingsarbetet i ökad omfattning skall inriktas på platsackvisition samt att arbetsgivarna skall få mera information i frågor som rör den arbetslösa ungdomen.

Motionären tar upp det allvarliga problemet om vad som kan göras för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De åtgärder som föreslås ligger i linje med arbetsmarknadsmyndigheternas strävanden på detta område. Speciella insatser har gjorts inom såväl platsförmedlingen som arbets -

InU 1974:3

marknadsutbildningen och beredskapsarbetena. En del av dessa frågor kommer att behandlas längre fram i betänkandet. Utskottet vill i nu förevarande sammanhang erinra om de 200 specialrekryterade tjänstemän som riksdagen beslöt om för några månader sedan. Dessa skall söka skaffa arbete åt bl. a. arbetslös ungdom. Vidare bör nämnas det samarbete arbetsmarknadsmyndigheterna bedriver med ungdomsorganisationerna för att bl. a. nå de grupper motionären tänker på och som är i behov av vägledning i fråga om yrkesval m. m. I det syftet drivs också de s. k. ALU-kurserna (Arbetsliv och utbildning, arbetsmarknadsinformation med praktik). I dagarna har dessutom beslutats om särskilda ekonomiska förmåner för arbetslösa ungdomar som deltar i yrkesutbildning. Slutligen må nämnas den s. k. femkronan som har till syfte att gynna rekrytering av arbetslös ungdom. Den verksamheten har på senare tid ökat väsentligt i omfattning, vilket i och för sig tyder på att informationen nått ut till arbetsgivarna. När det gäller de särskilda insatser som motionären efterlyser för akademiskt utbildad arbetskraft är det utskottets uppfattning att denna arbetskraft inte skall särbehandlas. Arbetsgivarna bör i dessa liksom i andra fall ges en effektiv information om de arbetssökande och deras förutsättningar på arbetsmarknaden. Det är därvid viktigt att både arbetsgivare och de arbetssökande påverkas att välja arbeten även utanför de sektorer som traditionellt valts av de långtidsutbildade.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1974:1139, som inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1972/73 presenteras arbetsmarknadsverkets budget försöksvis i programtermer. Det innebär för verkets del att dess verksamhet delas in i tio program. Av programmen gäller ett åtgärder för flyktingar och ett annat regionalpolitiska stödåtgärder. De programmen behandlas i utskottets betänkanden InU 1974:6 resp. 1974:7.

Jämfört med innevarande budgetår vidtas i den nya budgeten vissa ändringar beträffande delprogrammen. Den viktigaste ändringen är att delprogrammet Särskilda beredskapsåtgärder flyttas från programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade till programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa, vilket i fortsättningen får den kortare benämningen Sysselsättningsskapande åtgärder. En anslagsmässig konsekvens av arrangemanget blir att beredskapsarbetena hädanefter bekostas från ett i stället för två anslag.

I en konventionell budget redovisas förvaltningskostnaderna under ett avlönings- och omkostnadsanslag. En programbudget förutsätter att förvaltningskostnaderna belastar varje program. Av tekniska skäl särredovisas liksom tidigare år arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader i ett sammanhang vid sidan av andra yrkanden under programmen. Kostnaderna fördelas sedan på de olika programmen med hjälp av s. k. fördelningsnycklar.

Förvaltningskostnaderna beräknas för nästa budgetår till 342 milj. kr. I propositionen specificeras kostnaderna på s. 69 och deras fördelning på

InU 1974:3

program på s. 77.

Drygt 80 % av förvaltningskostnaderna belastar programmet Arbetsmarknadsinformation. Programmet återfinns under anslaget Arbetsmarknadsservice och avser i huvudsak den verksamhet som bedrivs vid arbetsförmedlingskontoren i form av allmän förmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd.

I propositionen erinras om att arbetsmarknadsverket hittills under 1970-talet har tillförts sammanlagt 470 tjänster för handläggande personal. Härtill kommer att för kalenderåret 1974 anställes upp till 200 förmedlare mot arvode för en tidsbegränsad och i fria former bedriven kampanj för att ackvirera lediga platser (jfr InU 1973:2 y, s. 3—4). En fortsatt förstärkning av arbetsförmedlingen är en av de åtgärder som prioriteras i årets budgetförslag.

Förstärkningarna av arbetsmarknadsverkets personalsida för nästa budgetår föreslås få formen av en medelsram om 29 150 000 kr., vartill kommer följdkostnader om i runt tal 1,5 milj. kr. Av medelsramens belopp faller ca 6,2 milj. kr. på utgiftsökningar av automatisk karaktär. I övrigt avses ramen inrymma medel för 5 handläggande tjänstemän på AMS samt för 50 handläggande tjänstemän och 35 kvalificerade biträden på länsarbetsnämndernas kanslier. Huvuddelen av de nya personalresurser som ryms inom ramen skall, som redan nämnts, tilldelas arbetsförmedlingen. Den avses få ett tillskott av 200 handläggande tjänstemän, varav 100 i enlighet med vad som tidigare behandlats i betänkandet rekryteras om möjligt redan fr. o. m. den 1 april i år för utvidgade insatser till förmån för kvinnornas sysselsättning. Därtill kommer medel för ytterligare 60 arbetsförmedlingsaspiranter. Slutligen räknas in i ramen ökade belopp för tillfällig personal, expertis m. m. samt medel för arvoden under andra halvåret 1974 åt de 200 tillfälligt anställda förmedlare som berörts ovan.

Med hänvisning bl. a. till de förväntningar som ställs på insatser från arbetsförmedlingens sida för att förverkliga intentionerna i den i höstas antagna lagstiftningen om trygghet i anställningen och till de nya arbetsuppgifter som föranleds av införandet av det nya kontanta arbetsmarknadsstödet vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över den föreslagna ökade satsningen på platsförmedlingen. Utskottet tillstyrker sålunda att arbetsmarknadsverket tilldelas personalförstärkningar i enlighet med propositionens förslag.

På omkostnadssidan föreslås medelsuppräkningar för lokaler m. m. Utskottet har ingen erinran mot vad härvid anförts och föreslagits. Till frågan om visst belopp för ökade kapitalkostnader vid AMS:s kursgård Aske återkommer utskottet i framställningen under nästföljande rubrik.

För försöksvis användning av ADB i förmedlingsarbetet har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 1,5 milj. kr. Beloppet medger en begränsad försöksverksamhet med datorassisterad framställning av platslistor vid länsarbetsnämnden i Stockholms län. För nästa budgetår räknas i propositionen beloppet upp till 6,5 milj. kr. Höjningen medger en utvidgad verksamhet i Stockholms län men även försök med

InU 1974:3

datorassisterad listframställning vid länsarbetsnämnderna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Slutligen skall beloppet göra det möjligt att förbereda användning av databaserat söksystem i förmedlingsarbetet.

Enligt folkpartiets partimotion 1974:561 är det tveksamt om angiven medelsförstärkning är till fyllest för de behov som föreligger. På grund av svårigheten att exakt ange behövliga anslag föreslås i motionen att AMS genom ett riksdagsuttalande får en garanti för att erforderliga medel för anskaffning av datautrustning ställs till förfogande om anslagna medel inte räcker till.

En effektivering av förmedlingsarbetet, vari utveckling av försöken med ADB ingår som ett viktigt led, är liksom förstärkningarna på personalsidan åtgärder som prioriterats i föreliggande budgetförslag. Propositionens förslag om medel till ADB i förmedlingsarbetet tillgodoser praktiskt taget helt vad AMS begärt i sin anslagsframställning för nästa budgetår. Skulle det visa sig erforderligt att ställa ytterligare medel till förfogande, kan Kungl. Maj:t medge att anslaget får överskridas. Den i motionen behandlade långsiktiga utbyggnaden av ADB-verksamheten bör ske med ledning av erfarenheterna av den inledda försöksverksamheten. Som påpekats i det föregående har påbörjats ett utredningsarbete med sikte på att förbättra arbetsförmedlingens information om utbudet av lediga platser. Om utredningsarbetet resulterar i att väsentligt fler lediga platser anmäls till arbetsförmedlingen, blir användningen av ADB-teknik förmodligen en nödvändig förutsättning för att hantera det utvidgade platsmaterialet på ett rationellt sätt. Det medelsbehov för anskaffning och drift av ADB-utrustning som då kan bli aktuellt får prövas i vanlig ordning.

I likhet med motionärerna har utskottet en positiv syn på utvecklingen av ADB-verksamheten inom arbetsförmedlingen. Med hänvisning till vad ovan anförts bör det i praktiken vara möjligt att tillgodose motionärernas önskemål utan att riksdagen ställer någon formlig garanti. Med det anförda har utskottet besvarat det aktuella motionsyrkandet.

Skrivelse av riksdagens revisorer

Sedan åtskilliga år upplåts inom arbetsmarknadspolitikens ram bostäder i särskilda förläggningsbyggnader av flyttbar typ. Förläggningsbyggnaderna används i samband med beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning, utbildning av vapenfria värnpliktiga samt för tillfällig förläggning av till en ort nyinflyttad arbetskraft eller till landet nyinkomna flyktingar. Uthyrningen av bostäder för flyttande arbetskraft är nu under snabb avveckling på grund av ändrade förhållanden på bostadsmarknaden.

Förläggningsverksamheten är alltså ett led i AMS:s sysselsättningsfrämjande arbete. Inkomster och utgifter för verksamheten bokfördes tidigare på anslaget Förläggningsbyggnader m. m. Vid övergången till programbudget inordnades verksamheten i ett särskilt delprogram.

InU 1974:3

27 Förutom till tidigare nämnda ändamål används anslaget för att anskaffa familjebostäder åt zigenare.

I regleringsbrev för budgetåret 1967/68 medgav Kungl. Maj:t att AMS fick hyra Aske gård i numera Uppsala län för att där anordna en egen kursgård för personalutbildning och konferensverksamhet. Kungl. Maj:t föreskrev att kostnaderna för hyra och drift skulle rymmas inom ramen för de medel som anvisades för personalutbildning. Sedan AMS träffat avtal med Stockholms kommun om förhyrning av Aske gård på 20 år, lät styrelsen företa om- och tillbyggnadsarbeten till en kostnad av ca 10 milj. kr. För finansiering av arbetena tog styrelsen i anspråk medel från anslaget Förläggningsbyggnader m. m. och — under budgetåret 1972/73 — motsvarande programanslag.

De gjorda investeringarna i kursgården har undersökts av riksdagens revisorer. På revisorernas uppdrag har inom deras kansli upprättats en granskningspromemoria. I promemorian uttalas att AMS genom att anlita medel för förläggningsbyggnader på sätt som skett synes ha överskridit sina befogenheter. Även i övrigt riktas kritik mot investeringarna. Bl. a. påtalas att kostnaderna för avskrivning och förräntning av investeringarna inte inkluderats i driftkostnaderna.

Yttranden över promemorian har avgivits av AMS, byggnadsstyrelsen och riksrevisionsverket. Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till revisorernas skrivelse.

AMS har i sitt yttrande hävdat att huvuddelen av investeringsutgifterna — ca 7 milj. kr. — hör hemma under anslagna medel till förläggningsbyggnader m. m. Som skäl härför åberopas bl. a. att de uppförda byggnaderna är flyttbara och följaktligen användbara på annat håll och för annat ändamål. Av övriga investeringar hade 0,3 milj. kr. avsett arbeten som utförts som beredskapsarbeten. Även återstoden ca

2,4 milj. kr. som avsåg ombyggnads- och reparationsarbeten kunde ha bedrivits som beredskapsarbete, och styrelsen medger att så borde skett för att undvika en felaktig anslagsbelastning. AMS ansåg sig emellertid inte ha överskridit sina befogenheter.

I anslutning till vad styrelsen anfört om möjligheten att bedriva vissa arbeten som beredskapsarbeten vill utskottet erinra om att det på grund av årligen meddelade föreskrifter i regleringsbrev i så fall hade ålegat styrelsen att underställa byggnadsprojektet Kungl. Maj:ts prövning.

Riksdagens revisorer anser sig för sin del inte kunna dela arbetsmarknadsstyrelsens mening att medel, vilka anvisats för styrelsens sysselsättningsbefrämjande verksamhet, bort kunna anlitas för investeringar i en kursgård av den permanenta karaktär som kännetecknar styrelsens anläggning på Aske. Revisorerna kan inte heller finna att anslagsanvändningen kan motiveras av den omständigheten, att vissa delar av arbetena hade kunnat drivas som beredskapsarbete. Revisorerna har därför anslutit sig till den i granskningspromemorian och av riksrevisionsverket uttalade meningen, att arbetsmarknadsstyrelsen överskridit sina befogenheter genom att frångå de givna förutsättningarna för kursgårdens anskaffning och drift samt genom att till denna investering utnyttja för andra

InU 1974:3

ändamål avsedda anslag.

De angivna förhållandena har revisorerna ansett sig böra bringa till riksdagens kännedom.

Till den av revisorerna gjorda utredningen kan fogas följande ytterligare upplysningar.

I skrivelse den 29 juni 1973 har AMS hos Kungl. Maj:t anmält de gjorda investeringarna i kursgården samt anhållit att desamma måtte avskrivas med visst belopp. Med anledning härav har Kungl. Maj:t genom beslut den 18 januari i år meddelat föreskrifter som innebär bl. a. dels att gjorda investeringar skall invärderas i arbetsmarknadsverkets utrustningskapital på sätt närmare framgår av beslutet, dels att posten för personalutbildning under budgetåret 1973/74 skall ökas med 836 000 kr. för att täcka ökade kapitalkostnader för kursgården. Utskottet noterar vidare att Kungl. Maj:t meddelat detaljerade föreskrifter om bokföringen av nyttigheter, som AMS tillgodogör sig i sin egen verksamhet och som tillkommit genom beredskapsarbeten eller industribeställningar.

För nästa budgetår beräknas i propositionen ett belopp om 0,8 milj. kr. för kapitalkostnader vid kursgården.

Med anledning av vad sålunda redovisats vill utskottet anföra följande. Det ankommer inte på utskottet att pröva ansvarsfrågan och därmed sammanhängande aspekter på det av revisorerna redovisade ärendet. Vissa av de problem som sammanhänger med de gjorda investeringarna vid kursgården har numera prövats av Kungl. Maj:t som vidtagit härav föranledda åtgärder. Mot propositionens förslag att medel beräknas för kapitalkostnader avseende redan utförda investeringar har utskottet ingen erinran. I övrigt konstaterar utskottet att delprogrammet Förläggningsbyggnader m. m. är avsett att utgöra ett led i AMS:s sysselsättningsfrämjande verksamhet. Någon ändring i den inriktningen har inte aktualiserats tidigare hos statsmakterna och är heller inte aktuell f. n.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen för sin del lägger revisorernas skrivelse till handlingarna.

Arbetsmarknadsservice

Som framgår av följande sammanställning finansierar anslaget programmen Arbetsmarknadsinformation samt Yrkesmässig och geografisk rörlighet.

Kungl. Maj:t har i punkten B 1 (s. 77—94) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar av grunderna för utbildnings- och flyttningsbidrag som har förordats, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 1 467 794 000 kr.

InU 1974:3

1972/73

Utgift

Programmet Arbetsmarknadsinformation 1.

Förmedling, arbetsvärd och yrkesvägledning1

244 723 000

Programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet

2. Arbetsmarknadsutbildning lil 954 000

3. Flyttningsbidrag 55 356 000

4. Inlösen av egnahem m. m. 380 000

5. Bostäder för flyttande

arbetskraft1 31 144 000

6. Förvaltningskostnader 20 115 000

Summa 1128 912 000

1973/74

Anslag

264 274 000

882 750 000 72 000 000 1 500 000

1 300 000 24176 000

1 246 000 000

1974/75

Beräknar

AMS

352 295 000

1 080 500 000 76 700 000 1 000 000

19 700 000 1 530 195 000

Departe mentschefen -

321 438 000

1 053 400 000 73 500 000 1 000 000

18 456 000 1 467 794 000

Inberäknat förvaltningskostnader.

Delprogrammet avvecklas helt vid utgången av budgetåret 1973/74.

Arbetsmarknadsinformation

Huvuddelen av utgifterna under programmet avser löner och omkostnader för arbetsförmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd, dvs. förvaltningskostnader. Frågor om förmedlingsarbetets organisation och inriktning liksom aktuella förvaltningskostnader har behandlats tidigare i betänkandet. Till frågan om telefonanmälan av arbetslösa kassamedlemmar m. fl. återkommer utskottet vid behandlingen av anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet.

De utgifter under programmet, som inte är att hänföra till förvaltningskostnader, gäller psykotekniska undersökningar, framställning av platslistor och arbetsmarknadsinformation till allmänheten m. m. Utgifterna beräknas till 43 (+ 1,5) milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot beräkningen.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Under budgetåret 1972/73 deltog totalt ca 125 000 personer i arbetsmarknadsutbildning (exkl. lokaliseringsutbildning, utbildning i företag med stöd av den s. k. femkronan och anpassningskurser för svårt handikappade). Utbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen (SÖ) anordnade kurser men kan också meddelas i andra former. Av de personer som började utbildning nämnda budgetår var 56,9 % placerade i Sö-kurser, 8,5 % i företagsutbildning (för äldre och handikappade),

23,4 % i det reguljära utbildningsväsendet och 11,2 % i övriga kurser

InU 1974:3

(bl. a. kurser i bildningsförbundens regi). Jämfört med budgetåret 1971/72 innebär detta en fortsatt ökning av andelen elever i SÖ-kurserna och en motsvarande minskning av elever i övriga kurser.

Utbildningen är inriktad på huvudsakligen arbetslösa eller personer som löper risk att bli arbetslösa. För icke arbetslösa bedrivs sedan budgetåret 1966/67 försöksvis s. k. bristyrkesutbildning. 1 den deltog budgetåret 1972/73 2 750 personer (1971/72 1 900). Det angivna antalet för budgetåret 1972/73 inkluderar inte den särskilda bristyrkesutbildning som anordnas för anställda inom vårdsektorn. Sistnämnda utbildning har omfattat sammanlagt 4 800 personer. Den skall fortsätta till utgången av mars 1975.

Innevarande budgetår beräknas enligt propositionen arbetsmarknadsutbildningen omfatta 125 000 personer. Den för utbildningen antagna planen är baserad på en volym av 125 000—130 000 elever.

För nästa budgetår beräknas utbildningsvolymen till 130 000 personer, varav 100 000 väntas börja utbildning. Följande preliminära plan läggs fram för utbildningen.

Kursanordnare

Antal

elever

Procen-

tuell

fördel-

ning

Utbildning- ens genom- snittliga längd i veckor

Antal elev- veckor

Sö:s särskilt anordnade kurser (exkl. anpassnings- kurser)

60 000

1 260 000

Företagsutbildning (exkl. lokaliseringsutbild- ning och ”femkronan”)

10 000

160 000

Det reguljära utbildnings- väsendet

20 000

640 000

övriga kurser ( korrespon- denskurser, kurser i studie- förbundens regi m. fl.)

10 000

140 000

Summa

100 000

2 200 000

Planen innebär en fortsatt ökning av SÖ-kurserna och motsvarande minskning av övriga kurser.

I sammanhanget bör erinras om att arbetsmarknadsutbildningens framtida inriktning utreds sedan hösten 1972 av kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU). Kommittén beräknas bli färdig med sitt arbete i höst.

Frågor om arbetsmarknadsutbildningen tas upp i sju motioner.

Arbetsmarknadsutbildning i form av företagsutbildning behandlas med anledning av förslag av AMS i propositionen och i två motioner. Styrelsens förslag, som inte godtagits i propositionen (s. 92), innebär att stöd till företag för utbildning av arbetslösa försöksvis skall kunna utgå på vissa villkor med 6 kr. per elev och timme inom ramen av ett belopp om 5 milj. kr.

I centerpartiets och folkpartiets partimotioner, 1974:881 resp. 1974:

InU 1974:3

561, förordas att en företagsutbildning av den typ AMS föreslagit skall komma till stånd. I centerpartimotionen begärs ingen anslagsuppräkning med anledning av yrkandet, medan i folkpartimotionen föreslås att anslaget höjs med 5 milj. kr.

Stöd till företagsutbildning har sedan länge utgått inom ramen för det regionalpolitiska stödet samt vid utbildning av äldre och handikappade. Sedan budgetåret 1971/72 har prövats olika former av temporärt stöd till utbildning i företag. I det föregående har utskottet biträtt propositionens förslag om särskilt utbildningsbidrag till företag för att motverka könsbunden rekrytering av arbetskraft.

Enligt utskottets mening bör en vidgad användning av företagsutbildning prövas. Principiella invändningar kan inte riktas häremot med hänsyn till att stöd till sådan utbildning som nämnts redan utgår i inte ringa omfattning. Praktiska och ekonomiska synpunkter bör vara avgörande om utbildning bör stödjas i de enskilda fallen. Särskilt bör det utvidgade utbildningsstödet sättas in om man därigenom undviker driftinskränkningar och permitteringar.

Utskottet förordar alltså i anslutning till motionerna att en försöksverksamhet med företagsutbildning påbörjas. Verksamheten bör ges en uppläggning och inriktning i huvudsaklig överensstämmelse med vad AMS föreslagit i sin anslagsframställning. Utbildningen bör i första hand gälla redan anställda som på grund av nödvändig omstrukturering av företagets verksamhet eller av andra skäl hotas av arbetslöshet. Med en sådan inriktning av verksamheten kan också dras en klar gräns mot redan etablerade former av företagsutbildning som i allmänhet avser att stimulera anställning av icke yrkesvan arbetskraft. För försöksverksamheten bör gälla en bidragsram för nästa budgetår om 5 milj. kr. Inom denna ram bör bidrag medges med 6 kr. per undervisningstimme och anställd. Vid utformningen av utbildningsplaner etc. bör arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer inom branschen få ett betydande inflytande.

En försöksverksamhet av slag som nu förordats hindrar självfallet inte att KAMU i det större sammanhang som är kommitténs ämnesområde tar upp frågan om företagsutbildningens framtida roll inom arbetsmarknadsutbildningen.

Vad utskottet anfört och föreslagit bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet har tidigare berört den s. k. femkronan, dvs. det särskilda utbildningsbidraget som utgår med 5 kr. per timme till arbetsgivare för utbildning och anställning av främst ungdomar och kvinnor. Bidraget har begränsad giltighetstid. Det är avsett att upphöra med utgången av år 1974.

I de nyssnämnda partimotionerna av centerpartiet och folkpartiet föreslås en höjning av det särskilda utbildningsbidraget till åtta kr. Enligt motionärerna är femkronorsbidraget för lågt i förhållande till totalkostnaden per arbetstimme. En uppräkning av bidraget skulle innebära att flera fick möjlighet att tillgodogöra sig denna form av introduktion och inskolning i arbetslivet.

InU 1974:3

32 Samma motionsyrkande framställdes förra året och avslogs då av riksdagen (se InU 1973:1).

Enligt vad utskottet inhämtat har fram till mitten av februari i år 9 600 personer påbörjat utbildning med stöd av femkronan. Verksamheten har numera en betydligt större omfattning än vad motionärerna har utgått från. En höjning av timbeloppet till åtta kr. för tiden 1 juli—31 december i år skulle enligt utskottets bedömning leda till väsentligt höjda utgifter för utbildningsbidraget utan att man kan vara förvissad om att höjningen får den effekt som motionärerna räknar med. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Frågan om stöd till utbildning av yrkesfiskare tas upp i motionen 1974:889 av herr Johansson i Vrångebäck m. fl. (m, c, fp). För att stimulera till nyrekrytering av ungdom till det svenska yrkesfisket med hänsyn till ogynnsam åldersfördelning inom yrket och för att göra det lättare för båtlagen att ta med nybörjare anser motionärerna det värdefullt om ett tidsbegränsat utbildningsstöd av samma typ som femkronan kunde utgå. Av praktiska skäl bör dock bidraget inte utgå per timme utan per arbetsdag med (8 x 5) 40 kr. Motionärerna hemställer att AMS får i uppdrag att göra en utredning i syfte att göra det möjligt för båtlag att få bidrag för anställning av nybörjare inom fisket.

Utskottet har förståelse för det problem som motionärerna har tagit upp. Såvitt framgår av uppgifter som utskottet låtit inhämta finns emellertid inte någon registrerad efterfrågan på arbetskraft. Utskottet vill peka på den komplikation som ligger i att yrkesfisket som regel bedrivs som partfiske, dvs. de som deltar i fisket får ersättning i form av andel i fångsten. Det föreligger sålunda ofta inte samma arbetsgivar-/arbetstagarförhållande som det särskilda utbildningsbidraget förutsätter. Utskottet vill emellertid inte motsätta sig att bidrag får utgå till yrkesfiskare för utbildning och anställning av nybörjare i yrket om villkoren för stödet i övrigt är uppfyllda. Samtidigt vill utskottet ånyo erinra om att stödet enligt vad som nu kan förutsättas upphör med utgången av år 1974. På grund härav framstår det inte som meningsfullt att som motionärerna begär initiera ett utredningsarbete som skulle komma att påbörjas först efter halvårsskiftet och vilket, om det utfaller positivt, förutsätter att stödet förlängs enbart för yrkesfiskets del. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen. Densamma bör inte föranleda någon åtgärd.

Som del i ett program för jämlikhet mellan könen, vilket läggs fram i motionen 1974:1542 av fru Fredgardh m. fl. (c), förordas att kortare kurser i familjekunskap och hushållsekonomi försöksvis anordnas inom arbetsmarknadsutbildningen för i första hand arbetslös ungdom. Kurserna är närmast tänkta för pojkar men bör vara öppna även för flickor. Syftet anges vara att få männen intresserade av att ta sin del av arbetet i hemmet. Härför krävs enligt motionärerna utbildning utöver den som f. n. ges i den obligatoriska skolan.

Ett liknande motionsyrkande framställdes i fjol utan att vinna bifall (se InU 1973:3, s. 22—23). Utskottet har i och för sig den inställningen att man på olika sätt måste angripa gängse attityder till arbetsfördel -

InU 1974:3

ningen mellan män och kvinnor i hem och yrkesliv som ett led i strävandena mot jämställdhet mellan könen. Kurser med det allmänna innehåll som motionärerna föreslår stämmer emellertid inte med den markerade yrkesinriktning som arbetsmarknadsutbildningen skall ha. På grund härav avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motionen 1974:1567 av herr Strömberg (fp) begärs förslag till utvidgad anpassningsundervisning för ungdomar med sociala handikapp. Motionären erinrar om att särskilda anpassningskurser anordnas för personer med olika fysiska eller psykiska handikapp. För personer med sociala handikapp finns inte anpassningsundervisning i egentlig mening i annan mån än att i Stockholm drivs en variant av kursen Arbetsliv och utbildning (ALU) för ungdomar med sociala problem. Denna kurs har emellertid bara åtta elevplatser och kapaciteten 64 elever per år. Erfarenheterna från denna kurs bör kunna ge ledning vid bedömning av frågan hur en utvidgad undervisning för ungdomar med sociala handikapp bör komma till stånd.

Några finansiella restriktioner gäller inte för vare sig de jämförelsevis korta ALU-kurserna, som bekostas från förevarande anslag, eller de längre anpassningskurserna för handikappade, som finansieras från anslaget C 4 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning. I båda fallen kan verksamheten byggas ut i den omfattning som AMS och SÖ anser vara påkallad. Utskottet utgår från att de båda myndigheterna, som i sin verksamhet ständigt har att möta föreliggande utbildningsbehov, också i detta fall vidtar de åtgärder som kan vara behövliga. Samtidigt vill utskottet påpeka att strävandena att så långt möjligt undvika säranordningar för handikappade (normaliseringsprincipen) också bör äga tillämpning på ungdomar med sociala handikapp. Dessa strävanden kommer till uttryck även inom arbetsmarknadsutbildningen. Av de ca 100 000 personer som påbörjade sådan utbildning under år 1972 hade 5 000 sociala handikapp av olika slag.

Med hänvisning till att berörda myndigheter redan har möjlighet att inom ramen för sin verksamhet tillgodose det speciella utbildningsbehov det här gäller och till vad i övrigt anförts kan det inte anses påkallat att riksdagen tar något initiativ i anledning av motionen.

Inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kan AMS och SÖ anordna avgiftsfri svenskundervisning för invandrare i samband med yrkesutbildning. Invandrarna får ges svenskundervisning under högst två månader. I propositionen avstyrks ett förslag av SÖ att nämnda begränsning slopas och möjlighet ges att anpassa undervisningen efter individuella behov.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:1555 förordas i anslutning till SÖ:s förslag att maximeringen av undervisningstiden avskaffas och att i stället sådana riktlinjer utfärdas som ger möjlighet till flexibel kurstid och differentierade kursmål för olika kursdeltagare.

Utskottet vill liksom föredragande statsrådet erinra om att den ledighet med lön som enligt lag skall beviljas invandrare för språkundervisning gäller undervisning i högst 240 timmar. Språkundervisningen

3 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

inom arbetsmarknadsutbildningen fungerar som en påbyggnad på denna lagreglerade utbildning. Utskottet är inte berett att biträda den utvidgning av språkundervisningen som föreslås i motionen.

Slutligen behandlas i motionen 1974:1566 av herr Strindberg (m) arbetsmarknadsutbildningens volym under budgetåret 1974/75. Motionären medger att utbildningsverksamheten har stor betydelse som komplement till de generellt verkande stimulansåtgärder samhället måste sätta in för att komma till rätta med sysselsättningsläget. Samtidigt pekar han på att en årlig ökning med 5 000 personer i utbildningen innebär att 150 000 personer kommer att vara i utbildning budgetåret 1978/79 att jämföra med 46 000 budgetåret 1965/66. Detta måste enligt motionären vara en helt felinriktad ambition. Strävan måste i stället vara att i största möjliga utsträckning sysselsätta människorna i produktionen. Mot angivna bakgrund föreslår motionären att för arbetsmarknadsutbildningen beräknas 900 milj. kr. i stället för 1 053 milj. kr. enligt propositionen. Motionären tillägger att tilläggsanslag kan anvisas om ett starkt försämrat sysselsättningsläge skulle uppstå.

Utskottet har en annan uppfattning än motionären. De senaste åren har karakteriserats av god efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft samtidigt som det varit en kraftig tillströmning till arbetsmarknaden av icke yrkesutbildade arbetssökande som det delvis varit svårt att finna sysselsättning åt. Det förhållandet torde komma att råda även under de närmaste åren, något som ställer krav på en väl utbyggd arbetsmarknadsutbildning. Mot den bakgrunden och då det samtidigt kan noteras att propositionens förslag innebär en reell nedskärning av AMS:s och SÖ:s anslagskrav med närmare 100 milj. kr. avstyrker utskottet motionen. Utskottet ansluter sig sålunda till propositionens förslag om arbetsmarknadsutbildningens omfattning och allmänna inriktning under budgetåret 1974/75 och avstyrker motionen.

Utskottet går härefter över till de ekonomiska förmånerna vid arbetsmarknadsutbildning.

Till kursdeltagare utgår utbildningsbidrag, som består av grundbidrag, hyresbidrag, traktamente vid utbildning utom hemorten och särskilt bidrag.

I propositionen föreslås att grundbidraget räknas upp på grund av kostnadsutvecklingen. Grundbidrag utgår sedan den 1 juli 1973 med 665 kr. per månad för gift och med 615 kr. per månad för ogift person. Beloppen föreslås höjda med 40 kr. till 705 resp. 655 kr. per månad (exkl. skatt). Barntillägg utgår sedan den 1 juli 1972 med 120 kr. per månad för barn under 16 år. I särskilda fall kan det höjas till 150 kr.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i partimotionen 1974:564 ytterligare uppräkning av bidragen. Motionärerna hävdar liksom de gjort tidigare att bidragen är låga jämfört med socialhjälpsnormerna i Stockholm. De anser det därför vara ett minimikrav att, såsom AMS föreslagit i sin anslagsframställning, fastställa grundbidraget till 750 kr. per månad lika för gift och ogift. Nuvarande barntillägg är enligt motionärerna klart för lågt jämfört med socialhjälpsnormerna och bör omkonstrueras enligt

InU 1974:3

det system som finns inom socialhjälpen, så att bidraget åldersdifferentieras och utgår per månad med 145 kr. för barn under 10 år, 245 kr. för barn mellan 10 och 15 år och 310 kr. för barn mellan 16 och 19 år.

Den i propositionen föreslagna förbättringen av grundbidraget beräknas kosta 15 milj. kr. Motionärernas förslag skulle enligt deras egen beräkning kosta ytterligare 50 milj. kr. Utskottet anser sig inte kunna biträda en sådan ytterligare utgiftsökning och avstyrker därför motionen.

Folkpartiet återkommer i partimotionen 1974:561 till tidigare år framfört krav på värdesäkring av grundbidraget genom att bidraget anknyts till basbeloppet i den allmänna försäkringen. Härigenom skulle bidraget vinna inflationsskydd. Motsvarande yrkande framställs i motionen beträffande de i det följande behandlade flyttningsbidragen.

Samma motionsyrkanden framställdes senast i fjol. Utskottet anser sig inte ha anledning att frångå sin då intagna ståndpunkt att bidragen liksom hittills bör fastställas av statsmakterna från fall till fall efter avvägning mot andra reformbehov. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena. Det kan f. ö. noteras att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjts successivt från 450 kr. för ensamstående i juli 1966 till nu föreslagna 665 kr. Det motsvarar precis förändringarna i basbeloppet som i dag är 8 100 kr. mot 5 500 kr. i juli 1966. Flyttningsbidragen täcker i vad avser bidrag till resor och flyttning av bohag de faktiska kostnaderna och följer därmed automatiskt kostnadsutvecklingen. Bidrag i form av starthjälp — det jämte resebidragen vanligast förekommande flyttningsbidraget — har de senaste åren räknats upp betydligt mer än vad förändringarna i basbeloppet skulle ge anledning till.

I samma motion begärs också att inkomstprövningen av grundbidraget mot makes inkomst skall avskaffas med hänvisning bl. a. till att prövningen strider mot tanken på mäns och kvinnors lika roller i familj och arbetsliv.

Nuvarande regler för reduktion av utbildningsbidraget på grund av makes inkomst innebär att grundbidrag och hyresbidrag — men inte traktamente, barntillägg och särskilt bidrag - minskas med viss del av makes månatliga nettoinkomst. I första hand reduceras hyresbidraget och i andra hand grundbidraget, som dock får reduceras till högst hälften. Sammanfattningsvis kan sägas att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning har oavsett makes inkomst rätt till dels halvt grundbidrag, dels utan reduktion traktamente, barntillägg och särskilt bidrag.

Yrkanden om slopande av inkomstprövningen har motionsledes framställts de två senaste åren. Med anledning av det nu aktuella yrkandet erinras om att 1973 års riksdag på förslag av utskottet (InU 1973:23, s. 53—54) begärt att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts för att allsidigt pröva de på olika områden gällande reglerna om reduktion av statligt bidrag med hänsyn till makes inkomst. I propositionen anmäls att den begärda utredningen kommer att tillsättas inom kort. Mot den bakgrunden föreslås att motionen inte föranleder någon åtgärd.

Med hänvisning till det ovan anförda biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag om ändrade grunder för utbildningsbidraget.

InU 1974:3

36 I motionen 1974:892 av herr Lindström m. fl. (s) kritiseras den nuvarande ordningen med utbildningsbidrag som karakteriseras som ett oerhört komplicerat och svårtolkat system. Motionärerna vill för sin del förorda någon form av utbildningslön inom arbetsmarknadsutbildningen, så att man uppnår största möjliga likhet med ersättningen till arbetstagare i öppna marknaden. Härigenom skulle vinnas bl. a. mjukare övergång mellan arbete och utbildning, rättvisare beskattning och förenklad administration. Motionärerna hemställer att motionen överlämnas till KAMU för beaktande.

Det kan inte bestridas att bidragssystemet är komplicerat till följd av att det i hög grad hygger på individuell behovstäckning. På begäran av 1970 års riksdag gjordes en översyn av bidragsbestämmelserna med sikte på administrativa förenklingar. Resultatet av översynen förelädes 1972 års riksdag (prop. 1972:1 bil. 13 s. 93, InU 1972:3 s. 18). I det sammanhanget gjordes vissa förenklingar, men bidragssystemet kvarstod dock oförändrat i sina grunddrag. Som redan nämnts har KAMU att göra en bred översyn av olika frågor sammanhängande med arbetsmarknadsutbildningen. Frågorna om förmånerna vid utbildningen hör hit. KAMU beräknas slutföra sitt arbete i år. Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet inte böra föreslå att riksdagen vidtar den åtgärd som föreslås i motionen. Motionen avstyrks således.

Vad i övrigt anförts i propositionen i avsnittet om arbetsmarknadsutbildning om bl. a. överföring till förevarande anslag av fjärde huvudtitelns utgifter för omskolning av skadade föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Beträffande flyttningsbidragen . föreslås i propositionen inga andra ändringar än att det särskilda familjebidraget vid säsongarbetslöshet räknas upp. Detta bidrag kan sedan budgetåret 1966/67 försöksvis utgå till familjeförsörjare bosatta på vissa orter för att underlätta för dem att under säsongnedgång ta anställning på annan ort. Verksamheten har minskat successivt — under budgetåret 1972/73 beviljades bidrag till endast 18 personer. Bidraget har sedan sin tillkomst utgått med oförändrat 300 kr. per månad. Det föreslås nu höjt till 450 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

1 motionerna 1974:256 av herr Wijkman m. fl. (m) och 1974:1576 av herr Ångström (fp) föreslås att flyttningsbidrag skall kunna medges nyexaminerade från universitet och annan eftergymnasial utbildning. 1 båda motionerna erinras om att den i propositionen (s. 45—46) refererade framställningen av SACO i bl. a. förevarande fråga vid remissbehandlingen fått stöd av AMS, LO, TCO och SAF.

Flyttningsbidrag till den som avslutat en utbildning på eftergymnasial nivå ges mer restriktivt än till dem som slutfört utbildning på lägre nivåer. 1 anslutning till vad som föreskrivs i 31 § arbetsmarknadskungörelsen och med ledning av vad föredragande departementschefen anförde i prop. 1973:1, bil. 13 s. 96, vilket godtogs av riksdagen, har AMS utfärdat föreskrifter om flyttningsbidrag till nyutbildade från universitet, högskolor och motsvarande utbildningsanstalter. Som villkor för bidrag gäller att utbildningen avser yrke inom vilket det generellt sett råder påtaglig

InU 1974:3

arbetslöshet i större delen av landet och att arbetslösheten beräknas bestå någon tid efter utbildningens slut. Det förutsätts att den nyutbildade inte kan få arbete vare sig i hemorten eller i utbildningsorten. Med arbete avses inte enbart arbete inom utbildningsyrket utan även inom andra yrken, vilket överensstämmer med förutsättningarna för flyttningsbidrag för andra kategorier arbetstagare. För att bidrag skall utgå behöver den nyutbildade inte avvakta viss arbetslöshetstid.

Av de återgivna föreskrifterna framgår att möjligheter att få flyttningsbidrag sedan förra året har öppnats för dem som gått igenom universitet eller liknande utbildning. Utskottet är inte berett att förorda att dessa möjligheter vidgas och anser således att de båda aktuella motionerna inte bör föranleda någon åtgärd.

Flyttningsbidrag utgår till den som fått anställning utom hemorten på den öppna marknaden. Bidrag vid placering i skyddad sysselsättning utgår endast i form av bidrag till dagliga resor mellan arbetsplats och hemort (pendelresor). Det bidraget utgår under högst tolv månader. Endast sistnämnda bidrag har hittills kunnat utgå även vid halvskyddad sysselsättning. Under anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning föreslås i propositionen att flyttningsbidrag skall kunna utgå vid anställning i halvskyddad sysselsättning i samma utsträckning som för andra grupper arbetssökande.

I motionen 1974:136 av herr Wikner m. fl. (s) pekar man på att pendelresorna, till vilka bidrag kan utgå, särskilt i skogslänen ofta blir långa och tröttsamma. För att slippa resorna och då arbete inte kan påräknas i framtiden på hemorten flyttar arbetstagarna till den ort där de beretts sysselsättning. Eftersom de inte fått anställning på öppna arbetsmarknaden, kan de inte få flyttningsbidrag. Motionärerna anser att detta rimmar illa med arbetsmarknadspolitiken i övrigt och föreslår att flyttningsbidrag skall kunna ges även vid placering i skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete och arkivarbete.

Ett motionsyrkande av samma slag framställdes vid fjolårets riksdag och behandlades då utförligt av utskottet (InU 1973:3, s. 27-28). Utskottet ansåg sig i princip kunna instämma med motionärerna och konstaterade att motionärernas argument har särskild styrka när det gäller placering i skyddad verkstad, som i motsats till de båda andra nämnda formerna av skyddad sysselsättning inte ens formellt är att betrakta som en temporär form av sysselsättning. I praktiken blir även placering i industriellt beredskapsarbete och arkivarbete i många fall av bestående karaktär. Samtidigt konstaterade utskottet att de allmänna villkoren för flyttningsbidrag inte utan vidare kan anpassas till de fall det nu gäller. Detsamma gäller vid placering i halvskyddad sysselsättning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att förslag lagts fram i propositionen om att bidrag skall medges vid placering i halvskyddad sysselsättning på samma sätt som gäller vid placering i andra anställningar på den öppna marknaden. Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag på denna punkt. Utskottet anser emellertid att man bör gå vidare på den inslagna vägen. Handikappade med lång resväg mellan hemmet

InU 1974:3

och den ort där de bereds sysselsättning i skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete eller arkivarbete bör få möjlighet till bidrag om man inte rimligen kan tänka sig att de inom överskådlig tid kan beredas motsvarande sysselsättning på hemorten eller i dess närhet. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande inlösen av egna hem m. m. och bostäder för flyttande arbetskraft tillstyrks av utskottet.

Medelsberäkning

Anslaget Arbetsmarknadsservice beräknas i propositionen till 1 467 794 000 kr.

I motionen 1974:1566 av herr Strindberg (m) föreslås att anslaget sänks med 153,4 milj. kr. Motionen som avser arbetsmarknadsutbildningen har avstyrkts i det föregående.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:564 begärs att det föreslagna anslaget skall räknas upp med 50 milj. kr. som en följd av förslaget i samma motion om högre utbildningsbidrag. Utskottet har avstyrkt sistnämnda förslag, och en anslagshöjning på den grund motionärerna anför är därför inte aktuell.

I folkpartiets partimotion 1974:561 begärs att det föreslagna anslaget räknas upp med 5 milj. kr. på grund av motionärernas av utskottet tillstyrkta förslag om bidrag till företagsutbildning. I konsekvens härmed tillstyrker utskottet att utöver Kungl. Maj:ts förslag 5 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet.

Utskottet har i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen av medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice. Detta bör alltså bestämmas till 1 472 794 000 kr.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Från anslaget bestrids utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande åtgärder utom delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad (se s. 45). Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning. Som

1972/73

Utgift

1973/74

Anslag

AMS

1974/75

Beräknar

Departe-

mentschefen

1. Allmänna beredskaps- arbeten

1 105 670 000

331 200 000

350 000 000

320 000 000

2.

Särskilda beredskaps- arbeten

635 161 000

367 780 000

385 000 000

373 000 000

3.

Industri beställningar

49 393 000

10 000 000

10 000 000

10 000 000

4.

Detaljplaneringsbidrag

8 024 000

8 000 000

20 000 000

20 000 000

5.

Förvaltningskostnader

17 773 000

18 376 000

18 800 000

16 431 000

Summa

1 816 021 000

735 356 000

783 800 000

739 431 000

InU 1974:3

tidigare nämnts har delprogrammet Särskilda beredskapsarbeten flyttats till förevarande program. Det har tidigare varit delprogram under programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning.

Kungl. Maj:t har under punkten B 2 (s. 95—105) föreslagit riksdagen att till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 739 431 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Beredskapsarbeten

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning under de närmast föregående budgetåren lämnas i propositionen på s. 96—100. För innevarande budgetår har riksdagen på tilläggsstat anvisat 700 milj. kr. för allmänna och särskilda beredskapsarbeten. Inberäknat de på riksstaten upptagna beloppen har sålunda hittills anvisats (699 + 700) 1 399 milj. kr. för sådana arbeten.

För budgetåret 1974/75 uppskattas beredskapsarbetenas volym till 1,1 milj. dagsverken i allmänna och 2,2 milj. dagsverken i särskilda beredskapsarbeten. Kostnaderna härför beräknas till 320 resp. 373 eller sammanlagt 693 milj. kr. Utskottet godtar beräkningen. Som framhålls i propositionen kan behovet av beredskapsarbeten under kommande år inte bedömas med någon större säkerhet. Satsningen på beredskapsarbeten bör, om så behövs, genom tilläggsanslag anpassas till konjunkturutvecklingen.

Beredskapsarbetena bör enligt propositionen tills vidare ha i stort sett oförändrad inriktning, dock att andelen vägarbeten bör kunna minskas väsentligt. För nästa budgetår uppskattas medelsförbrukningen för arbeten av detta slag till 150 milj. kr. när det gäller allmänna och 50 milj. kr. när det gäller särskilda beredskapsarbeten. Samtidigt noteras att liksom innevarande budgetår ett särskilt anslag om 200 milj. kr. tas upp under sjätte huvudtiteln för vägarbeten som utförs av sysselsättningsskäl. Dessa arbeten avses bli utförda av statens vägverk i samråd med AMS så att de åsyftade sysselsättningseffekterna uppnås.

I propositionen föreslås ändrade grunder för bidrag till enskilda beredskapsarbeten. För dem gäller liksom för andra typer av beredskapsarbeten att om statsbidrag enligt särskild författning kan utgå till arbetet så utgår bidrag till beredskapsarbete efter de grunder som anges i författningen. Är det däremot fråga om arbete, till vilket statsbidrag inte kan utgå i annan ordning, gäller för de enskilda beredskapsarbetena en särskild regel. Den innebär att bidrag till beredskapsarbetet skall utgå med belopp som motsvarar godkända kostnader med avdrag för vad som motsvarar arbetets värde för huvudmannen. Det på detta sätt framräknade bidraget kan — liksom beträffande andra beredskapsarbeten — jämkas uppåt eller nedåt.

Den nu behandlade särskilda regeln för beräkning av statsbidrag till enskilda beredskapsarbeten har medfört svårigheter vid tillämpningen. På

InU 1974:3

grund härav föreslås i propositionen som kompletterande regel att bidraget i princip inte får sättas högre än vad som skulle ha utgått till ett motsvarande kommunalt beredskapsarbete, dvs. högst 33 procent av godkända kostnader. Höjning därutöver av bidragsandelen bör förekomma endast i rena undantagsfall.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag.

Frågor rörande beredskapsarbeten tas upp i ett antal motioner. Motionsyrkandena gäller arbetenas inriktning på vissa grupper arbetslösa resp. på vissa objekt.

Frågan om beredskapsarbetenas allmänna inriktning tas upp i motionen 1974:1560 av fru Jonäng (c). I den motionen understryks vikten av en gemensam arbetsmarknad för män och kvinnor. I nuvarande läge anses dock att det behövs speciella åtgärder för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. En sådan åtgärd är fler beredskapsarbeten för kvinnor. Motionären pekar på att i december 1973 fanns 7 646 män och 2 895 kvinnor i allmänna samt 16 331 män och 1 650 kvinnor i särskilda beredskapsarbeten. Hon anser siffrorna högst otillfredsställande och föreslår att riksdagen uttalar sig för en breddning av beredskapsarbetena till nya yrkesområden. Härvid bör man kunna gå in på de flesta sektorer i samhällslivet, såsom naturvård, landskaps- och skogsvård, hembygds- och fornvård.

Liksom i den nyssnämnda motionen 1974:1560 anses i motionen 1974:1145 av herr Komstedt (m) att olika former av miljövårdsarbeten i ökad omfattning bör ingå i planerna för framtida beredskapsarbeten. Motionären pekar särskilt på att mekaniseringen av skogsbruket liksom nedläggningen av mindre jordbruksfastigheter medför betydande miljöproblem. Hyggesavverkning, gallring och tillvaratagande av rotfällda träd nämns som exempel på önskvärda miljövårdande åtgärder.

I vad först gäller motionen 1974:1560 vill utskottet erinra om att utskottet i anslutning till tidigare framställda yrkanden av liknande innebörd uttalat som sin principiella inställning att beredskapsarbetena bör breddas till nya yrkesområden och att det i ökad utsträckning bör anordnas arbeten som ger sysselsättning åt både män och kvinnor så att arbetena inte bidrar till att konservera en uppdelning i specifikt manliga resp. kvinnliga arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund noterar utskottet med tillfredsställelse att det skett en snabb utbyggnad av beredskapsarbeten på tjänstesektorn. Det kan nämnas att andelen kvinnor i allmänna beredskapsarbeten i maj 1971 var mindre än en procent. Därefter har skett en snabb ökning. I maj 1973 hade andelen stigit till 25 procent och i december samma år till 38 procent. Det skall samtidigt inte döljas att andelen kvinnor i särskilda beredskapsarbeten inte förändras särskilt mycket utan pendlar omkring 10 procent. Däremot är det lika många män och kvinnor som sysselsätts i arkivarbete. 1 sammanhanget bör understrykas att för många kvinnor som vid inträdet på arbetsmarknaden har svårt att få arbete på grund av bristande yrkeserfarenhet och otillräcklig utbildning kan arbetsmarknadsutbildning vara att föredra framför beredskapsarbete. 1 den utbildningen deltar ungefär lika många

InU 1974:3

kvinnor som män. Man får slutligen inte heller förbise de i det föregående redovisade särskilda åtgärderna på förmedlingsområdet m. m. för att förbättra kvinnornas möjligheter att få arbete på den öppna marknaden.

Med understrykande av den principiella inställning till beredskapsarbetenas allmänna inriktning som ovan redovisats och med hänvisning till att åtgärder vidtas för att nå en bättre balans i inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på män och kvinnor anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionen. Den bör alltså inte föranleda någon åtgärd.

När det sedan gäller det i motionen 1974:1145 framställda önskemålet om fler miljövårdsarbeten, särskilt på det skogliga området, kan påpekas att skogsvårdsarbeten har en betydande volym — under vart och ett av de tre senaste budgetåren har antalet dagsverken varierat mellan 750 000 och 1 000 000 dagsverken till en statsbidragskostnad av mellan 85 och 140 milj. kr. Inom sektorn natur- och landskapsvård var antalet dagsverken budgetåret 1970/71 175 000. Det steg de båda följande budgetåren till ca 350 000. Statsbidragskostnaden de budgetåren var 21, 54 resp. 59 milj. kr. För jämförelses skull kan nämnas att det anslag för vård av naturvårdsområden m. m., som står till naturvårdsverkets förfogande, för nästa budgetår föreslås höjt till 10,6 milj. kr.

Utskottet konstaterar att de i motionen berörda arbetena redan spelar en stor roll som objekt för beredskapsarbeten. Särskilda medel till inventering och projektering av naturvårdsobjekt lämpliga som beredskapsarbeten står dessutom till förfogande. Något initiativ i anledning av motionen kan därför inte anses påkallat och densamma avstyrks därför.

I motionen 1974:1561 av fru Jonäng m. fl. (c) begärs att riksdagen uttalar sig för byggande av enskilda vägar som kommunala beredskapsarbeten i större omfattning än f. n. Motionärerna hänvisar till att den ökning av ordinarie vägmedel som föreslås i årets statsverksproposition är otillräcklig för att möta kostnadsstegringama och råda bot på den eftersläpning som råder i fråga om det enskilda vägnätet.

Ett motsvarande motionsyrkande framställdes vid 1973 års riksdag. Liksom föregående år vill utskottet framhålla att hinder inte föreligger mot att bygga enskilda vägar som enskilda eller kommunala beredskapsarbeten. Angelägenheten av sådana projekt får i de enskilda fallen vägas mot andra tillgängliga objekt för beredskapsarbeten. Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna rekommendera riksdagen att göra ett uttalande av det slag som begärts i motionen och avstyrker därför densamma.

Tre motioner har det gemensamt att man i dem vill att medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall sättas in som stöd till mer speciella aktiviteter. Motionen 1974:570 av herr Nilsson i Agnäs (m) och fru Diesen (m) gäller bidrag till kommunala sysselsättningshandledare för pensionärer, handikappade m. fl. Den sysselsättning som särskilt anges är vävning. Motionärerna framhåller att kommunernas anslag inte räcker till för att möta den stora efterfrågan på sysselsättningshandledare. Enligt motionen 1974:571 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp) bör riksdagen

InU 1974:3

ge till känna att AMS-medel med fördel bör kunna utnyttjas till verksamhet för att lära barn umgås med djur. Motionärerna anför bl. a. att i synnerhet tätorternas barn saknar möjlighet att lära känna djur och umgås med dem. Sådant umgänge kan ha stor betydelse för barnens trivsel och sociala utveckling. Bidrag bör kunna utgå till för verksamheten intresserade ungdomar till täckande av hyreskostnader för lämpliga lokaler. På samma sätt som bidrag redan utgår till ungdomsorganisationer tänker man sig i motionen 1974:1560 av fru Jonäng (c) att stöd bör kunna lämnas till konsulenttjänster i kvinnoorganisationerna. Anordningen ses av motionären som ett led i strävandena att bredda beredskapsarbetena till nya områden, och den skulle ge möjlighet att gå ut med ökad information till kvinnorna i arbetsmarknads- och utbildningsfrågor.

Utskottet vill understryka att beredskapsarbetenas primära syfte är sysselsättningspolitiskt. En första förutsättning för att beredskapsarbete skall komma till stånd är att det på orten finns behov att sysselsätta arbetslösa samt att arbetena lämpar sig för de aktuella arbetssökandena med hänsyn till deras yrkeserfarenhet och andra förutsättningar. Vid val mellan lämpliga objekt måste också beaktas vilket av objekten som från angivna utgångspunkt ger den bästa sysselsättningseffekten. Om uppkommande sysselsättningsbehov bör tillgodoses på det sätt som föreslagits i motionerna får sålunda prövas i varje särskilt fall med hänsynstagande till nu angivna principer. Samtidigt bör erinras om att beredskapsarbetenas temporära karaktär kan göra dem mindre attraktiva för vissa typer av verksamheter. Med det anförda har utskottet besvarat de aktuella motionerna, som inte bör föranleda någon åtgärd.

En form av särskilda beredskapsarbeten som använts sedan senare delen av 1960-talet är de industriella beredskapsarbetena. Normalt skall till sådana arbeten anvisas s. k. svårplacerad arbetskraft, dvs. handikappade eller äldre, ortsbunden arbetskraft.

Motionen 1974:340 av herrar Johansson i Holmgården (c) och Stridsman (c) behandlar tre industriella beredskapsarbeten i Norrbotten. Motionärerna avser de arbeten som anordnats i Övertorneå, Överkalix och Pajala. De erinrar om att var och en av arbetsplatserna planerats för sysselsättning av 100 personer. På grund av sysselsättningsproblemen i nämnda områden bör verksamheten i en första etapp byggas ut till att omfatta 600 arbetsplatser. För att en sådan utveckling skall bli möjlig bör de nuvarande arbetsplatserna ombildas till företag i bolagsform under Statsföretag AB. Motionärerna pekar på en rad fördelar som skulle uppnås med ett arrangemang av detta slag, och de föreslår att riksdagen hemställer att föreslagen ombildning av arbetsplatserna kommer till stånd. Samma motionärer konstaterar i motionen 1974:1153 att ifrågavarande arbetsplatser hittills i endast ringa utsträckning gett sysselsättning åt yngre arbetskraft. Det föreslås därför att riksdagen skall uttala sig för att även yngre arbetstagare skall kunna placeras på dessa arbetsplatser.

Motioner med samma innehåll prövades föregående år (InU 1973:3, s. 41—42 och 1973:7, s. 29). Utskottet uttalade då förståelse för de

InU 1974:3

bakomliggande problemen. Bakgrunden till motionerna är det trängda sysselsättningsläget i Norrbottens län.

Av de ca 60 industriella beredskapsarbeten som hittills startats i landet har fyra överlåtits till privata företag, och beträffande ytterligare tre arbetsplatser pågår förhandlingar om överlåtelse av där bedriven tillverkning. Fyra arbetsplatser har ombildats till skyddade verkstäder. Det anförda visar att det i och för sig finns möjligheter att låta verksamheten vid de i motionerna berörda arbetsplatserna övergå i andra former. Men viktigare i sammanhanget torde vara att i propositionen (s. 148) aviseras att en utredning inom kort kommer att tillsättas med uppgift att utreda behovet av åtgärder för att bättre samordna verksamheten vid de skyddade verkstäderna med de likartade verksamheter som bedrivs vid bl. a. industriella beredskapsarbeten. De sakkunniga skall bl. a. överväga möjligheterna att bedriva tillverkningen inom en sammanhållen organisation. Problem av det slag som tas upp i motionen 1974:340 kommer alltså att utredas, och med hänsyn härtill bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även om de industriella beredskapsarbetena, som nyss framhållits, i princip är avsedda för svårplacerad arbetskraft, kan det i vissa fall — och det kan gälla de tre angivna beredskapsarbetena — med hänsyn till storleken och den specialiserade inriktningen på arbetena vara driftsekonomiskt motiverat att anlita även yngre yrkesutbildad arbetskraft. Detta framhölls av utskottet förra året. Utskottet vill på nytt understryka detta uttalande och förutsätter att angivna möjligheter att anställa även yngre arbetsgatare tillvaratas i den praktiska tillämpningen. Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1974:1 153.

I motionen 1974:1137 av herr Andersson i Ljung (m) och fru Sundberg (m) efterlyses ökade utbildningsinsatser för sysselsatta i beredskapsarbete. Motionärerna föreslår att riksdagen uttalar sig för att den som under förslagsvis ett år varit sysselsatt i beredskapsarbete skall erbjudas lämplig form av arbetsmarknadsutbildning för att underlätta övergång till den öppna arbetsmarknaden. Det påtalas i motionen att alltför lång tid i beredskapsarbete ofta får en mindre god inverkan på den arbetssökande.

Utskottet instämmer med motionärerna så till vida att det är viktigt med en väl utbyggd arbetsmarknadsutbildning för att förbättra de arbetssökandes möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Motionärernas syfte kan emellertid tillgodoses inom ramen för den nuvarande ordningen. Det åligger arbetsförmedlingen att innan en arbetslös anvisas beredskapsarbete och under den tid arbetet pågår liksom efter arbetets avslutning bevaka den arbetslöses möjligheter att få anställning. 1 de sammanhangen skall även prövas behovet av att genom lämplig utbildning förbättra den arbetslöses möjligheter till anställning på öppna marknaden. Med hänvisning till det anförda bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

Fråga om länsarbetsnämndernas beslutanderätt när det gäller bered -

InU 1974:3

skapsarbeten tas upp i motionen 1974:339 av herrar Gustavsson i Eskilstuna (s) och Larfors (s). Inom ramen för tilldelade medel får länsarbetsnämnderna på egen hand besluta om igångsättning av statliga och kommunala arbeten som kostar högst 300 000 kr. Dyrare arbeten beslutas centralt av styrelsen. Motionärerna anser den gjorda begränsningen av nämndernas beslutanderätt vara irrationell och föreslår att nämnderna utan inskränkning får besluta om arbetena inom de länsvis tilldelade medelsramarna.

Medel som anslås till beredskapsarbeten står till AMS:s förfogande. Styrelsen tilldelar årligen länsarbetsnämnderna vissa rambelopp för sådana arbeten. Inom ramen för tilldelade belopp får nämnderna själva besluta om igångsättning av beredskapsarbeten. Dock får nämnderna, som påpekas i motionen, i princip inte besluta om arbeten som beräknas dra en kostnad överstigande 300 000 kr. Beloppsgränsen är inte absolut. Även dyrare arbeten kan beslutas av nämnderna, nämligen om det gäller mindre omläggnings- och förbättringsarbeten på vägar, skogliga arbeten samt arbeten inom tjänstesektorn, m. m. Å andra sidan finns vissa typer av arbeten som skall prövas centralt, även om kostnaden är lägre än 300 000 kr.

Utskottet anser i motsats till motionärerna att det är naturligt att en beloppsgräns finns. På vilken nivå den gränsen skall fastställas är en avvägningsfråga. Det har hittills ankommit på AMS att pröva den frågan, och det kan inte anses aktuellt att ändra på den ordningen. Utskottet förutsätter att AMS har sin uppmärksamhet fäst på problemet och vid behov gör erforderliga justeringar. Det kan påpekas att AMS för innevarande budgetår höjt beloppsgränsen från 200 000 till 300 000 kr. Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna biträda motionen.

Industribeställningar

Medelsbehovet beräknas till oförändrat 10 milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot beräkningen.

Detaljplaneringsbidrag

I propositionen redovisas vissa förslag av dels saneringsutredningen, dels av AMS i en rapport om sysselsättningen inom byggkonsultbranschen. I dessa frågor hänvisas till propositionen (s. 101 och 105).

Under innevarande budgetår har den ram om 8 milj. kr., inom vilken AMS får bevilja projekteringsbidrag, vidgats till 20 milj. kr. Även för nästa budgetår föreslås en beslutsram om 20 milj. kr. Förslaget tillstyrks. Liksom under de båda senaste budgetåren bör det vara Kungl. Maj:t obetaget att vid behov vidga ramen ytterligare. Behovet av medel under nästa budgetår för utbetalning av beviljade bidrag beräknas till 20 milj. kr. Utskottet har ingen invändning mot beräkningen.

I motionen 1974:900 av herrar Wictorsson (s) och Palm (s) påvisas att

InU 1974:3

det föreligger ett stort eftersläpande behov av samlingslokaler i de större orterna och därmed en betydande investeringsreserv. Projekteringsbidrag från AMS kan f. n. inte utgå till de samlingslokalägande folkrörelserna — bidrag förutsätter att kommunen tar över projekteringen. Motionärerna föreslår att AMS får rätt att i sysselsättningsfrämjande syfte bevilja även samlingslokalägande riksorganisation projekteringsbidrag för samlingslokaler.

Det projekteringsbidrag det här gäller är främst avsett att stimulera kommunerna att tidigarelägga projekteringen av objekt som kan komma till utförande som beredskapsarbeten. Utskottet är inte berett tillstyrka att bidragsverksamheten utsträcks att omfatta även enskilda huvudmän och avstyrker därför motionen.

Det totala medelsbehovet under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder uppgår till 739 431 000 kr. Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen under de fyra delprogrammen. Riksdagen bör alltså bevilja det begärda anslaget.

Stöd till lageruppbyggnad

Från anslaget bestrids utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande åtgärder ingående delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 106) föreslagit riksdagen att till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Anslaget finansierar det på hösten 1971 beslutade temporära stödet till lageruppbyggnad. Stödformen begränsades till räkenskapsår som utgick senast den 28 februari 1973. Stödets totala omfattning kan nu beräknas till 145 milj. kr., motsvarande lagerökningar på sammanlagt ca 730 milj. kr. Enligt propositionen kan enstaka kvarstående ansökningar inte hinna avgöras före den 1 juli 1974, varför anslag med formellt belopp om 1 000 kr. bör föras upp på riksstaten för nästa budgetår.

Utskottet har ej någon erinran mot propositionens förslag.

Kontant stöd till arbetslöshet

Från anslaget bestrids utgifterna för programmet Kontant stöd vid arbetslöshet. Det tidigare delprogrammet Kommunalt kontantunderstöd avvecklas under innevarande budgetår och ersätts med delprogrammet Kontant arbetsmarknadsstöd. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning över propositionens medelsberäkning.

Kungl. Maj:t har under punkten B 4 (s. 106—111) föreslagit riksdagen att till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 975 000 000 kr.

Den huvudsakliga innebörden av den reform av det kontanta stödet vid arbetslöshet som beslöts av 1973 års riksdag har redovisats tidigare i betänkandet. De kostnadsmässiga konsekvenserna framgår av beräkningarna i den följande sammanställningen. Beräkningarna överensstäm -

InU 1974:3

1972/73 1973/74 1974/75

Utgift Anslag Beräknar

AMS Departe mentschefen -

1. Ersättning till

arbetslöshetskassor 388 523 000 613 850 000 968 600 000 895 557 000

2. Kommunalt

kontantunderstöd 11 491 000 3 000 000 — —

3. Omställningsbidrag 30 903 000 36 000 000 30 000 000 30 000 000

4. Kontant

arbetsmarknadsstöd — 23 000 000 50 000 000 45 000 000

5. Förvaltningskostnader 4 237 000 4150 000 4 800 000 4 443 000

Summa 435 154 000 680 000 000 1 053 400 000 975 000 000

mer i huvudsak med dem som gjordes i samband med reformbeslutet. Det kan anmärkas att i medelsberäkningen för delprogrammet Ersättning till arbetslöshetskassor ingår ett belopp om 20 milj. kr. för särskilt stöd till vissa kassor.

I propositionen redovisas en ändrad ordning för de försäkrades skyldighet att anmäla arbetslöshet till arbetsförmedlingen. Skyldigheten för arbetslösa kassamedlemmar att varje vecka besöka arbetsförmedlingen ersattes i slutet av 1960-talet försöksvis med ett system med telefonanmälan. Försöksverksamheten har numera utvärderats inom AMS av en särskild ledningsgrupp med representantion för huvudorganisationerna på arbetsmarknaden. På grundval av gruppens överväganden återinförs personlig anmälan vid inträffande arbetslöshet för alla försäkrade. Telefonanmälan slopas. Obligatoriskt återbesök skall i princip göras senast inom fyra veckor för dem som då fortfarande är arbetslösa. Tätare återbesök kan föreskrivas. Den nya ordningen får konsekvenser för arbetsmarknadsverkets månadsvisa arbetslöshetsräkningar.

Enligt den nya lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkringen ankommer det på AMS att bestämma den ordning som skall gälla för anmälan till arbetsförmedlingen.

Det nya kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) utgår normalt med 35 kr. per dag. Bestämmelserna om KAS trädde i kraft den 1 januari 1974.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:1557 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet. Ett stöd om 35 kr. om dagen är enligt motionärerna så blygsamt, att den som är försöijare måste anlita socialhjälpen. Motionärerna anser att stödet inte bör understiga socialhjälpsnormerna. I vart fall bör det ökas till minst 60 kr. om dagen.

I det föregående har utskottet föreslagit riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära en utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, innefattande bl. a. en utvärdering av fjolårets reform av det kontanta arbetslöshetsstödet. I en sådan utredning kommer frågan om ersättningsnivåerna in som ett naturligt inslag. Med hänsyn till det anförda och med erinran om att KAS nyligen trätt i tillämpning avstyrker utskottet motionen.

InU 1974:3

47 Totalförsvarsverksamhet

Från anslaget bestrids utgifter för programmet Totalförsvarsverksamhet. Programmet består av delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering och Vapenfria tjänstepliktiga.

1972/73

1973/74

1974/75

Utgift

Anslag

Beräknar

AMS Departe-

mentschefen

1. Försvars- och beredskaps-

planering

1 585 000

1 750 000

3 360 000 1 850 000

2. Vapenfria tjänstepliktiga

9 481 000

16 820 000

17 400 000 14 920 000

3. Förvaltningskostnader

6 291 000

7 890 000

7 240 000 6 836 000

Summa

17 357 000

26 460 000

28 000 000 23 606 000

Kungl. Majit har under punkten B 5 (s. 111 — 114) föreslagit riksdagen att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 23 606 000 kr.

De medel som anvisas för delprogrammet Försvars- och beredskapsplanering används för att bekosta bidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna. De största bidragstagarna är Blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bilkårer och Frivilliga automobilkåren.

I motionen 1974:898 av herr Torwald m. fl. (c, m, fp) är man oroad över att bidraget till Frivilliga automobilkåren inte är tillräckligt för att tillgodose föreliggande behov av utbildning av förare av tunga lastbilar och det intresse som finns att genomgå sådan utbildning. Det gäller utbildning av personer som vid krig eller krigsfara skall ersätta lastbilsförare som inkallas till krigsmakten. Av trafiksäkerhetsskäl har utbildningstiden förlängts från 45 till 135 timmar, vilket gör det svårt att med oförändrat bidrag hålla elevantalet uppe. Motionärerna anser att organisationen bör få ett med 200 000 kr. höjt bidrag och hemställer att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat anslag till Frivilliga automobilkårens verksamhet.

Motionärerna har inte begärt någon uppräkning av anslaget i anledning av förslaget utan har förutsatt att den begärda höjningen av bidraget till Frivilliga automobilkåren skall kunna tillgodoses inom ramen för det i propositionen beräknade anslaget. Förslaget förutsätter sålunda en omfördelning av medlen under anslaget. Utskottet anser sig inte kunna förorda en sådan omfördelning som i första hand skulle få konsekvenser för andra frivilliga försvarsorganisationer. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Mot vad i propositionen anförts och föreslagits under förevarande punkt har utskottet inte någon erinran.

InU 1974:3

48 Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Från anslaget bestrids alla utgifter för anskaffning av utrustning med värde över 10 000 kr. och livslängd över tre år. Annan utrustning anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Kungl. Maj:t har under punkten B 6 (s. 114—116) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits under denna punkt.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning av utrustning, vilket utgör ett serviceprogram för försörjning av övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket, varvid hyran skall beräknas så att samtliga uppkommande kostnader täcks. Programmet består av delprogrammen Förläggningsbyggnader samt Maskiner och fordon m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 117—120) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

Från anslaget bestrids utgifterna för programmen Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning över propositionens medelsberäkning.

För nästa budgetår vidtas de förändringarna i indelningen i delprogram att delprogrammen Arbetsprövning och Arbetsträning slås samman till ett delprogram och att delprogrammet Särskilda beredskapsarbeten flyttas till programmet Sysselsättningsskapande åtgärder.

Kungl. Maj:t har under punkten C 4 (s. 134—150) föreslagit riksdagen

att

1. medge att Kungl. Maj:t får bemyndiga AMS att under budgetåret 1974/75 besluta om avskrivning av lånefordran, uppkommen inom arbetsmarknadsverket, beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen att vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedöms förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte är ekonomiskt lönande, allt under förutsättning att sådana åtgärder ändå inte anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

InU 1974:3

1972/73

Utgift

1973/74

Anslag

1973/74

Beräknar

Programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svärplacerade

1. Arbetsprövning

2. Arbetsträning

3. Utbildning av svårplacerade 4.

Förvaltningskostnader

Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för svdrplacerade 5.

Arbetshjälpmedel åt handikappade

6. Näringshjälp

7. Arkivarbete

8. Halvskyddad sysselsättning 9.

Skyddad sysselsättning

10. Hemarbete

11. Förvaltningskostnader

Summa

5 679 000 15 529 000

24 497 000 2 503 000

14 748 000 9 949 000

241 383 000

15 631 000 78 014 000

1 667 000 7 477 000

417 077 000

9 200 000 24 100 000

43 000 000 2 215 000

26 845 000 15 500 000 274 400 000

50 000 000 102 300 000 2 100 000 7 120 000

556 780 000

AMS

13 305 000 26 700 000

40 000 000 2 995 000

44 000 000 18 000 000 293 000 000

86 000 000 126 980 000 2 400 000 7 820 000

661 200 000

Departe mentschefen -

40 400 000

41 700 000 2 734 000

30 845 000 15 500 000 344 677 000

60 000 000 129 500 000 2 100 000 8 544 000

676 000 000

2. godkänna de ändringar av grunderna för dels bidrag till arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel åt handikappade, näringshjälp och skyddad sysselsättning, dels flyttningsbidrag vid tillträde av plats i halvskyddad sysselsättning som förordats i propositionen, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

3. medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1974/75 meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 3 upptagna ramen för budgetåret 1974/75,

5. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 676 000 000 kr.

Rehabiliterings— och stödåtgärder för svårplacerade Arbetsprövning

bedrivs centralt vid statens arbetsklinik i Solna. Arbetsprövning samt arbetsträning bedrivs vidare ute i landet vid verkstäder i kommunal regi. Men därjämte har en med arbetsprövning och arbetsträning likartad verksamhet vuxit fram genom anpassningskurserna för svårt handikappade vid SÖ:s centra för arbetsmarknadsutbildning. Även på annat sätt bedrivs verksamhet för att kartlägga handikappades förutsättningar och träna upp deras arbetsförmåga. Med hänvisning bl. a. till att nämnda yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder har

4 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 1974:3

byggts ut utan någon övergripande samordning aviserar föredragande statsrådet en översyn av verksamhetsområdet.

Till de kommunala arbetsprövnings- och arbetsträningsavdelningarna utgår anläggnings- och driftbidrag. Driftbidraget är till den del som nu är i fråga så konstruerat att det utgår för vaije fullt antal av 1 200 arbetstimmar per år vid arbetsprövning med 8 000 kr. och vid arbetsträning med 5 000 kr. Beloppen föreslås höjda till 10 000 resp. 7 000 kr.

Under åberopande av fortgående integrering av arbetsprövning och arbetsträning föreslås i motionen 1974:884 av herr Gustavsson i Alvesta (c) att driftbidraget vid prövning och träning fastställs till ett enhetligt belopp om 10 000 kr.

Med hänvisning till den i propositionen aviserade översynen av prövnings- och träningsverksamheten bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

Vad i övrigt anförts i propositionen i samband med medelsberäkningen under programmet lämnas av utskottet utan erinran.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplac e r a d e

I avsnittet om arbetshjälpmedel för handikappade föreslås dels en uppräkning av medlen för ändamålet med 3 milj. kr., dels en höjning av bidraget för arbetsbiträde åt handikappade från 3 000 till 4 200 kr. per halvår. Utskottet tillstyrker förslagen.

Till handikappade kan enligt arbetsmarknadskungörelsen utgå bidrag och lån för anskaffning av motorfordon.

För bidrag och lån gäller ett tak om 15 000 kr. Vid bilbyte utgår bidrag'med skillnaden mellan detta maximibelopp och den gamla bilens inbytesvärde. Nämnda bidrag är inkomstprövade. Oreducerat bidrag utgår vid en bruttoinkomst för gift person som understiger 21 000 kr. och för ogift person 18 000 kr. Med stigande inkomst avtrappas bidraget. I bruttoinkomsten inräknas utgående invaliditetsersättning eller liknande förmån. För gift person skall även makes inkomst medräknas sedan därifrån dragits ett belopp om 3 000 kr. För vaije barn under 18 år reduceras bruttoinkomsten med ytterligare 1 000 kr. Utöver vad nu sagts kan utgå ett icke inkomstprövat tilläggsbidrag om högst 4 000 kr. för kostnader för invalidaggregat.

I motionen 1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk) föreslås att bidragstaket höjs till 17 000 kr. Motionärerna hänvisar till att nuvarande tak fastställts år 1970. Taket för tilläggsbidraget till aggregatkostnader bör slopas. Vidare förordar motionärerna att inkomstgränsen för oreducerat bidrag höjs till 25 000 resp. 22 000 kr. I bruttoinkomsten bör inte längre räknas in invaliditetsersättning m. m. Makeavdraget föreslås höjt till 5 000 kr. och barnavdraget fastställas till samma nivå som bidragsförskott. När det gäller inkomstprövningen anförs att nuvarande regler speglar inkomstsituationen i slutet av 1960-talet.

Motionärernas förslag anknyter till vad AMS förordat i sin anslags -

InU 1974:3

framställning. Merkostnaderna för förslagen beräknas inte överstiga 7,7 milj. kr.

Vid sidan av det aktuella anskaffningsbidraget kan handikappade bilförare få vissa skatteförmåner, såsom befrielse från automobilskatt m. m. samt invaliditetsersättning. Denna ersättning är avsedd att täcka inte bara driftutgifter för bilen utan även avskrivningskostnader. Det är av det skälet invaliditetsersättningen räknas in i sökandens bruttoinkomst vid den inkomstprövning som företas vid beviljande av bidrag och lån enligt arbetsmarknadskungörelsen. De nämnda förmånerna, som handläggs av olika myndigheter, är inte samordnade. Bristen på samordning har påtalats av riksförsäkringsverket (RFV) i nyligen avgiven utredning om förbättrade vårdbidrag och invaliditetsersättningar från folkpensioneringen (Stencil So 1974:1). I det sammanhanget har RFV uttalat att bestämmelserna om anskaffningsbidraget kan behöva ses över.

Det kan tilläggas att samtliga ovan berörda förmåner är knutna till att den handikappade har förvärvsarbete eller bedriver yrkesutbildning. Andra handikappade kan endast få ett mindre kontantbelopp till anskaffning av bil enligt den s. k. hjälpmedelskungörelsen.

Med åberopande av det ovan anförda och då fråga om bidragens storlek genom den angivna utredningen aktualiserats hos Kungl. Maj:t avstyrker utskottet motionen.

Näringshjälp för att börja verksamhet som egen företagare kan utgå till handikappade samt medelålders eller äldre arbetstagare, som inte kunnat få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Sådan hjälp kan också i undantagsfall ges till fortsatt verksamhet som egen företagare.

Näringshjälpen gäller i princip ensamföretagare. Försöksvis kan dock denna hjälp utgå till envar av två eller flera handikappade m. fl. som gemensamt börjar verksamhet som egna företagare. 1 propositionen förordas att försöksverksamheten vidgas till att gälla även fortsatt verksamhet som företagare. Utskottet biträder förslaget.

Näringshjälpens maximibelopp tas upp i motionen 1974:90 av herr Börjesson i Falköping (c). Med hänvisning till att stödet på grund av inflationsutvecklingen är otillräckligt föreslås att högsta bidragsbelopp höjs från 15 000 till 20 000 kr.

Vid näringshjälpens tillkomst i slutet på 1940-talet fastställdes maximibeloppet till 5 000 kr. Beloppet höjdes år 1963 till 10 000 kr. och år 1966 till 12 000 kr. Sistnämnda år infördes möjlighet att bevilja kompletterande räntebärande lån med 12 000 kr., som från budgetåret 1968/69 höjdes till 15 000 kr. År 1970 höjdes maximibidraget till nu gällande belopp 15 000 kr., samtidigt som lånemöjligheten vidgades till 30 000 kr. I stället för nämnda lånemöjligheter kan näringshjälp kompletteras med lån enligt kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri om det tillämnade företaget är sådant som avses i den författningen.

Med hänvisning till den ovan lämnade redogörelsen och då utskottet inte är berett att tillstyrka en höjning av näringshjälpens maximibelopp

InU 1974:3

avstyrker utskottet motionen.

Som ovan nämnts kan näringshjälp till handikappade m. fl. utgå även till fortsatt drift som företagare. Villkoren härför är att synnerliga skäl föreligger och att den fortsatta verksamheten med sådan hjälp kan antas bli lönsam och ge sökanden goda försörjningsmöjligheter. Sedan juli 1972 gäller den begränsningen att näringshjälp för fortsatt verksamhet inte får beviljas för jordbruksrörelse. Däremot kan bidrag till särskild anordning på arbetsplats med högst 20 000 kr. utgå även till jordbrukare, om anordningen är nödvändig med hänsyn till sökandens handikapp. I det senare fallet förutsätts dock att någon av de former för rationaliseringsstöd som finns på jordbrukets område inte är tillämplig på anordningen.

Den redovisade samordningen av näringshjälp m. m. och rationaliseringsstöd kritiseras i motionen 1974:567 av fru Jonäng m. fl. (c). Näringshjälpen bör enligt motionärerna underlätta situationen för enskilda människor oavsett deras yrkestillhörighet. Beträffande de synnerliga skäl som skall föreligga för att näringshjälp skall kunna utgå anförs som exempel personligt handikapp, svårplacering på arbetsmarknaden, låga inkomster etc. I vad gäller bidrag till särskild anordning på arbetsplats anmärker motionärerna att gällande ordning innebär att hjälpanordningen för jordbrukare i första hand skall finansieras lånevägen via rationaliseringsstödet, medan andra företagargrupper får bidrag till motsvarande anordningar. Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna om en översyn av bestämmelserna om näringshjälp med syfte att undanröja påtalade, för jordbrukarna negativa effekter.

Utskottet vill liksom i fjol, då ett motsvarande motionsyrkande framställdes, erinra om att de tilläggsföreskrifter motionärerna kritiserar får ses mot bakgrunden av det år 1971 av bl. a. sociala skäl införda rationaliseringsstödet till jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter i Norrland, Dalarna, Värmland och Dalsland samt det för övriga delar av landet år 1972 införda rationaliseringsstödet till vissa jordbruk med mjölkproduktion. I båda fallen är det fråga om att hjälpa äldre jordbrukare att fortsätta jordbruksdriften under deras återstående yrkesverksamma tid. Syftet är emellertid också när det gäller den sistnämnda stödformen att minska takten i nedgången av produktionen av mjölk.

Rationaliseringsstödet ges som hjälp till bl. a. mindre investeringar. Det tillgodoser därmed samma ändamål som näringshjälp. Ansökan om rationaliseringsstöd prövas av lantbruksnämnd efter hörande av länsarbetsnämnd.

I viss omfattning har närliggande stödändamål på senare tid kommit att tillgodoses genom en tredje väg, nämligen genom försöksverksamheten i glesbygder med intensifierad kommunal sysselsättning (IKS). Av en rapport om verksamheten under år 1973 i Dorotea, Åsele, Fredrika och Sorsele kommuner framgår att bidrag den vägen ofta lämnas för bl. a. yttre arbeten på ladugårdar och uthus.

Som framgått av den tidigare redogörelsen innebär den nuvarande samordningen av näringshjälp m. m. och rationaliseringsstöd att hjälp till arbetsunderlättande anordningar för jordbrukare i första hand skall

InU 19743

lämnas via rationaliseringsstöd, som beviljas av lantbruksnämnd. Hjälp i form av rationaliseringsstöd medför att anordningen till större delen får finansieras med lån. Andra företagargrupper har möjlighet att få upp till hela kostnaden för motsvarande anordningar täckt genom bidrag, som beviljas av länsarbetsnämnd. De aktuella samordningsföreskrifterna har tillämpats i snart två år. Det råder delade meningar om hur reglerna utfallit i praktiken, och enligt utskottets mening är det motiverat att göra en utvärdering av verkningarna av bestämmelserna. Principen bör vara att jordbrukare skall vara jämställda med övriga företagare, varvid båda regelsystemen skall beaktas. Vid utvärderingen bör undersökas i vilken utsträckning handikappkompenserande anordningar för jordbrukare har kommit att finansieras genom bidrag/lån via lantbruksnämnd och genom bidrag via länsarbetsnämnd och i vad mån föreliggande hjälpbehov har kunnat tillgodoses på ett adekvat sätt. En undersökning på det begränsade område det här gäller bör kunna genomföras utan större tidsutdräkt. Utskottet utgår därför från att en redovisning för undersökningens resultat och de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med påträffade komplikationer i åtgärdssystemet skall kunna lämnas senast till nästa års riksdag. Vad utskottet anfört i anledning av motionen borges Kungl. Maj:t till känna.

Till arkivarbete beräknas för nästa budgetår 344,7 milj. kr. Beloppet avses göra det möjligt att sysselsätta ca 15 000 personer. Med erinran om att 50 milj. kr. för ändamålet anvisats på tilläggsstat för innevarande budgetår godtar utskottet propositionens medelsberäkning.

I motionen 1974:895 av herr Nyquist (fp) efterlyses bättre handledning åt arkivarbetare. Motionären påpekar bl. a. att arbetsplatser som tar emot arkivarbetare med fysiska eller psykiska handikapp ofta saknar personella resurser för att kunna följa anvisningar som meddelats av arbetsvårdsavdelningar och anvisningsläkare beträffande anpassning av arbetsförhållandena till arkivarbetarens förutsättningar. Motionären tänker sig att arbetsplacering kommer till stånd efter rådslag mellan läkare, arbetsledare och representant för arbetsvärden och att samråd inom gruppen regelbundet fortsätter under arkivarbetarens anställning. Arbetsmarknadsverket bör få i uppdrag att utveckla ett system av detta slag, gärna i form av en brett upplagd försöksverksamhet.

Vid större arbetsplatser som sysselsätter ett flertal arkivarbetare avdelas i regel en särskild arbetsledare. Av betydelse när det gäller att bedöma motionen är utbyggnaden av verksamheten med anpassningsgrupper, vilka har att ta befattning med problem av den art som aktualiserats. Även den offentliga sektorn, där flertalet arkivarbetare är placerade, ingår i denna verksamhet. Man får dock samtidigt räkna med att många arbetsplatser är för små för att anpassningsgrupper skall bildas där, i varje fall under verksamhetens första uppbyggnadsskede. Med erinran om att varje placering i arkivarbete föregås av en noggrann arbetsvårdsundersökning förutsätter utskottet att synpunkter av det slag som anförts i motionen i sådana fall beaktas av länsarbetsnämnderna såväl vid anvisningen av arkivarbete som under den tid arkivarbetarna

InU 1974:3

fullgör sitt arbete. Med hänvisning till det anförda kan det inte anses påkallat med något initiativ i anledning av motionen, som alltså inte bör föranleda någon åtgärd.

Arkivarbetare som under minst fem år med stor duglighet tjänstgjort vid statlig myndighet eller institution kan där, efter medgivande av Kungl. Maj:t, erhålla personlig tjänst. I syfte att bereda personlig tjänst åt fler arkivarbetare som gjort en kvalificerad insats föreslås i motionen 1974:1574 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) en översyn av bestämmelserna i ämnet. Motionärerna tänker sig bl. a. att kvalifikationstiden för att få personlig tjänst sänks från fem till tre år.

Möjlighet för arkivarbetare med flerårig väl vitsordad tjänstgöring att erhålla personlig statlig tjänst infördes år 1969. Hittills har denna möjlighet utnyttjats sparsamt. Genom beslut i januari i år har Kungl. Maj:t dock medgivit att 150 tjänster får inrättas vid olika statliga myndigheter och institutioner. Samtidigt kan konstateras att arkivarbetarnas situation efter år 1969 har förbättrats, framför allt genom det på hösten 1972 träffade avtalet mellan AMS och TCO-S om anställningsvillkoren för arkivarbetare, innefattande bl. a. avtalsreglerade och bättre löneförmåner. Det nu sagda får inte undanskymma att utskottet ser det som önskvärt att fler personliga tjänster tillkommer för arkivarbetare som uppfyller villkoren härför. Det bör beaktas inte minst när vissa funktioner hos berörda myndigheter och institutioner är i väsentlig mån beroende av insatser av arkivarbetare. Därtill kommer att anordningen i princip inte medför någon merutgift för statsverket utan endast en omfördelning av kostnader mellan arbetsmarknadsverkets och den berörda myndighetens anslag. Med hänsyn till det anförda föreslås att motionen lämnas utan åtgärd.

När det gäller halvskyddad sysselsättning beräknas i propositionen medelsbehovet härför komma att uppgå till 60 (+10) milj. kr. Beloppet anses medge en successiv ökning av antalet platser för denna sysselsättningsform till 10 000 — 12 000. Utskottet godtar beräkningen, samtidigt som det bör påpekas att den bygger på en mycket snabb ökning av antalet sysselsatta. I februari i år uppgick antalet till 5 500.

Under samma avsnitt i propositionen föreslås vidare att flyttningsbidrag skall kunna utgå till dem som bereds plats i halvskyddad sysselsättning. Utskottet har i det föregående redovisat sitt ställningstagande till förslaget i samband med behandlingen av övriga frågor rörande flyttningsbidrag.

Bidraget till halvskyddad sysselsättning utgör 40 % av den lön arbetstagaren får i anställningen. För att stimulera till en snabbare ökning av den halvskyddade verksamheten föreslås i motionen 1974:182 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) att även de sociala kostnaderna får räknas in i bidragsunderlaget. Av det sammanlagda antalet platser för halvskyddad sysselsättning får högst hälften vara belagda med personer som vid placeringen i sådan sysselsättning redan var anställda inom företaget. Motionärerna anser att dispens från den regeln bör kunna ges beträffande arbetstagare som omfattas av de förlängda uppsägningstiderna enligt lagen om anställningsskydd.

InU 1974:3

55 När verksamheten med halvskyddad sysselsättning reformerades år 1967, sattes bidraget till 5 000 kr. per plats och år. Det ersattes år 1972 med nuvarande bidrag om 40 % av lönekostnaden. Förändring av denna bidragsnivå kan inte tillstyrkas av utskottet. I samband med 1972 års omläggning av bidraget betonade utskottet att verksamheten inte får resultera i ett minskat ansvar hos företagen för arbetstagare som är anställda hos dem. De möjligheter som finns för företag att överföra redan anställda till halvskyddad verksamhet borde enligt utskottets mening användas restriktivt. Mot den bakgrunden vill utskottet inte heller biträda motionen i vad den gäller utökade bidragsmöjligheter för redan anställda arbetstagare. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Bidrag för halvskyddad sysselsättning kan beviljas inte enbart företag utan även kommunal och landstingskommunal myndighet och inrättning liksom statliga affärsdrivande verk. Hittills har utbyggnaden av verksamheten huvudsakligen kommit till stånd på företagssidan, medan sysselsättning i denna form i endast begränsad utsträckning beretts hos kommuner och landsting. Samtidigt som utskottet understryker angelägenheten av en snabb utbyggnad av den halvskyddade sysselsättningen vill utskottet betona vikten av att ansträngningar för att tillvarata möjliga sysselsättningstillfällen betraktas som en angelägenhet i lika hög grad för den offentliga som för den enskilda sektorn.

Verksamheten vid de skyddade verkstäderna har utretts av särskilt tillkallade sakkunniga som avgett betänkandet Skyddat arbete (SOU 1972:54). Vid remissbehandlingen har meningarna i huvudmannaskapsfrågan gått starkt isär. 1 propositionen anmäls — som redan antytts i det föregående — att bl. a. av det skälet skall inom kort tillsättas en ny utredning om den skyddade verksamheten. Utredningen skall också undersöka behovet av åtgärder för att bättre samordna verksamheten vid de skyddade verkstäderna med likartad verksamhet vid industriella beredskapsarbeten, kontorsarbetscentraler för arkivarbetare och hemarbeten. Hit hör också frågan om det kan vara lämpligt att bedriva alla dessa verksamheter inom en sammanhållen organisation.

Till driften av skyddade verkstäder utgår ett bidrag som är konstruerat på samma sätt som bidragen till arbetsprövning och arbetsträning. Bidraget utgår sålunda med 5 000 eller i vissa fall 3 000 kr. för varje fullt antal av 1 200 arbetstimmar. I propositionen föreslås höjning till ett enhetligt belopp av 7 000 kr. Reformkostnaden beräknas till 30 milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot det förslaget eller mot vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionens avsnitt om skyddad sysselsättning.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:563 föreslås med utförlig motivering att riksdagen uttalar sig för en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda handikappade meningsfull sysselsättning i produktionsföretag av det slag som skisseras i motionen. 1 dessa företag förutsätts löne- och anställningsvillkor överensstämma med vad som gäller på den öppna marknaden. De anställda skall tillförsäkras inflytande över både produktionsinriktning och löne- och

InU 1974:3

anställningsvillkor. Vidare föreslår motionärerna en skyndsam utredning som skulle gå ut på att staten tar över huvudmannaskapet för den skyddade sektorn och — exempelvis genom Statsföretag AB — startar ett statligt huvudföretag och på lämpliga platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag.

Som ovan redovisats kommer inom kort att tillsättas en utredning som skall ta upp den skyddade verksamhetens organisation och inriktning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Liksom tidigare år begärs i propositionen bemyndigande för AMS att på vissa villkor avskriva vissa lånefordringar inom arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker att det begärda bemyndigandet lämnas.

1 vad slutligen gäller medelsanvisningen under anslaget, i propositionen angiven till 676 milj. kr., föreligger i motionen 1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk) yrkande om uppräkning med ytterligare 7,7 milj. kr. Yrkandet hänger samman med de i samma motion förordade ändrade grunderna för bidrag och lån till motorfordon för handikappade. Motionen har i de delarna avstyrkts av utskottet. Den föreslagna medelsförstärkningen är sålunda inte aktuell, varför yrkandet härom avstyrks. Utskottet har i det föregående lämnat medelsberäkningen under programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade utan erinran. Medelsberäkningen under programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade föranleder i de delar utskottet inte redan uttalat sig härom inte heller någon invändning från utskottets sida. Medel bör följaktligen anvisas under anslaget i enlighet med propositionens förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsättande av en sysselsättningsutredning att motionerna 1974:91, 1974:562, yrkandet 2, 1974:887, 1974:896, 1974:1543 och 1974:1553, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande en allmän arbetslöshetsförsäkring att riksdagen med bifall till motionerna 1974:133, 1974:252, 1974:877 samt 1974:1571, yrkandet 2,

A. fattar principbeslut om införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring samt

B. hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med avslag på motionen 1974:558, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer departementschefen förordat i fråga om dels anställande av särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift att ägna sig åt arbetsplacering av kvinnor, dels särskilt utbildningsbidrag,

4. beträffande obligatorisk platsanmälan att motionen 1974: 561, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

InU 19743

5. beträffande översyn av arbetsförmedlingens verksamhet m. m. att motionerna 1974:561, yrkandet 3, och 1974:1547 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren att riksdagen avslår motionen 1974:561, yrkandet 5,

7. beträffande representation för handikapprörelsen i länsarbetsnämnderna att riksdagen avslår motionen 1974:51,

8. beträffande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten m. m. att motionen 1974:1139 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

9. att riksdagen lägger till handlingarna vad departementschefen anfört om arbetsförmedlingens uppgifter och förmedlingsarbetets inriktning,

10. beträffande ADB i förmedlingsarbetet att motionen 1974: 561, yrkandet 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. att riksdagen lägger till handlingarna riksdagens revisorers skrivelse 1974:10,

12. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1974:561, yrkandet 9, och 1974:881, yrkandet 3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande höjning av det särskilda utbildningsbidraget att riksdagen avslår motionerna 1974:561, yrkandet 1, och 1974:881, yrkandet 2,

14. beträffande utbildning av yrkesfiskare att motionen 1974: 889 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

15. beträffande kurser i familjekunskap och hushållsekonomi att motionen 1974:1542, yrkandet 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

16. beträffande anpassningsundervisning för ungdomar med sociala handikapp att motionen 1974:1567 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

17. beträffande svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1974:1555,

18. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag att riksdagen avslår motionen 1974:561, yrkandena 6 och 8,

19. beträffande inkomstprövning av grundbidrag mot makes inkomst att motionen 1974:561, yrkandet 7, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande uppräkning av utbildningsbidraget att riksdagen med avslag på motionen 1974:564, yrkandena 1 och 2, godkänner i propositionen förordade ändring av grunderna för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

21. beträffande utbildningslön inom arbetsmarknadsutbildningen att riksdagen avslår motionen 1974:892,

22. beträffande det särskilda familjebidraget vid säsongarbetslös -

InU 1974:3

het att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändring av grunderna för flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

23. beträffande flyttningsbidrag till nyutbildade vid eftergymnasial utbildning att motionerna 1974:256 och 1974:1576 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

24. beträffande flyttningsbidrag vid placering i skyddad sysselsättning att riksdagen i anledning av motionen 1974:136 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. att riksdagen med bifall till motionen 1974:561, yrkandet 10, samt med avslag på motionerna 1974:564, yrkandet 3, och 1974:1566 till Arbetsmark nadsservice för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 472 794 000 kr.,

26. beträffande beredskapsarbeten för kvinnor att motionen 1974:1560, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande miljövårdande åtgärder som beredskapsarbeten att motionen 1974:1145 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

28. beträffande enskilda vägar som beredskapsarbeten att motionen 1974:1561 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande bidrag till kommunala sysselsättningshandledare att motionen 1974:570 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande stöd till verksamhet för att lära barn umgås med djur att motionen 1974:571 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

31. beträffande bidrag till konsulenttjänster hos kvinnoorganisationerna att motionen 1974:1560, yrkandet 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande ombildning av vissa industriella beredskapsarbeten i Norrbotten till statliga bolag att motionen 1974:340 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

33. beträffande sysselsättning åt yngre arbetslösa vid vissa industriella beredskapsarbeten i Norrbotten att motionen 1974:1 153 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

34. beträffande arbetsmarknadsutbildning åt sysselsatta i beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1974:1137,

35. beträffande länsarbetsnämndernas beslutanderätt i fråga om beredskapsarbeten att motionen 1974:339 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande bidrag till projektering av samlingslokaler att riksdagen avslår motionen 1974:900,

37. att riksdagen till Sy sselsättningsskapande åtgärder förbudgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 739 431 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

InU 1974:3

38. att riksdagen till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

39. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen avslår motionen 1974:1557,

40. att riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 975 000 000 kr.,

41. beträffande bidrag till Frivilliga automobilkären att riksdagen avslår motionen 1974:898,

42. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 23 606 000 kr.,

43. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

44. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

45. beträffande arbetsprövning och arbetsträning att riksdagen med avslag på motionen 1974:884 godkänner i propositionen förordad ändring av grunderna för bidrag till arbetsprövning och arbetsträning, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

46. beträffande bidrag och län till anskaffning av motorfordon för handikappade att motionen 1974:569, yrkandena 1 och 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

47. beträffande näringshjälpens maximibelopp att riksdagen avslår motionen 1974:90,

48. beträffande näringshjälp till jordbrukare att riksdagen i anledning av motionen 1974:567 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

49. beträffande handledning åt arkivarbetare att motionen 1974: 895 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

50. beträffande översyn av bestämmelserna om personlig tjänst för arkivarbetare att motionen 1974:1574 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

51. beträffande översyn av bestämmelserna om bidrag till halvskyddad sysselsättning att riksdagen avslår motionen 1974: 182,

52. beträffande huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verkstäder m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:563,

53. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1974/75 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts förslag,

54. att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändringar av grunderna för dels bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, näringshjälp och skyddad sysselsättning, dels flyttningsbidrag vid tillträde av plats i halvskyddad sysselsättning, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1974,

InU 19743

55. att riksdagen medger att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1974/75 meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

56. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den under 55 upptagna ramen för budgetåret 1974/75,

57. att riksdagen med avslag på motionen 1974:569, yrkandet 3, till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 676 000 000 kr.

Stockholm den 7 mars 1974

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), Johansson i Simrishamn (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), fru Berglund (s) och herr Ekinge (fp).

Reservationer

1. Sysselsättningsutredning (punkt 1) av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att utskottets yttrande på s. 12—14 bort ha följande lydelse:

Det framstår som klart att det inom ramen för det kapitalistiska systemet inte går att helt lösa sysselsättningsfrågorna. I stället skapar systemet arbetslöshet. Bakom de officiella arbetslöshetssiffrorna finns en väldig brist på arbetstillfällen. För att skaffa nya arbeten fordras en radikalt annorlunda politik. I vänsterpartiet kommunisternas motioner 1974:887 och 1974:1553 har dragits upp riktlinjerna för hur en kommande sysselsättningsutredning bör arbeta. Utskottet biträder motionerna vilkas krav sammanfattas i följande punkter:

1. Allas rätt till arbete oavsett kön och bosättningsort. Full och effektiv sysselsättning i betydelse att antalet arbetstillfällen skall vara minst lika stort som antalet personer i arbetsför ålder.

2. Full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster bör vara målet för varje län. Slut på regional obalans — styrning av alla större investeringar.

3. Heltidsarbeten åt alla kvinnor i arbetsför ålder. Slut på könsrollsbetonad yrkesrekrytering och anställningspolitik.

4. Statliga industrier i framtidsbetonade produktionsgrenar. AP-fonderna mobiliseras för långsiktig statlig industripolitik. Majoritet för de lönearbetande i statsföretagens beslutsorgan.

InU 19743

5. Speciellt utvecklingsprogram för trafiksektorn och de sociala investeringarna med sikte på att öka kollektivtrafikens kapacitet och motarbeta sociala brister för att därmed öka sysselsättningen.

6. Planmässig, gradvis övergång till mindre energikrävande industristruktur och tillverkningsprocesser med sikte bl. a. på att öka sysselsättningen i förhållande till mängden förbrukad energi.

7. Nationalisering av privata kreditinstitut. Stopp för kapitalexporten och statlig kontroll över kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet.

8. Upphävande av A- och B-lagstänkandet i arbetsmarknadspolitiken. Integrering av utslagna och s. k. handikappade i normalt produktionsliv.

9. Förberedande av övergång från produktion och teknik styrd av profiten till produktion och teknik anpassad till den sociala nyttan och folkflertalets behov.

Med en sådan uppläggning av utredningsarbetet saknas anledning att biträda de övriga under detta avsnitt upptagna yrkandena.

dels att utskottets hemställan under 1 bort har följande lydelse:

1. beträffande tillsättande av en sysselsättningsutredning att riksdagen dels med bifall till motionerna 1974:887 och 1974:1553, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, dels avslår motionerna 1974:91, 1974:562, yrkandet 2, 1974:896 och 1974:1543.

2. Allmän arbetslöshetsförsäkring (punkt 2)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herr Nilsson i Kalmar (s) och fru Berglund (s) som anser

dels att avsnittet på s. 17—18 under rubriken Utskottet bort ha följande lydelse:

Den reform fjolårets riksdag genomförde i fråga om kontant stöd vid arbetslöshet innebar förbättringar för både de förvärvsarbetande som tillhör den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och de som av någon anledning står utanför den försäkringen.

Det har hela tiden stått klart att reformen inte innebar den slutliga lösningen på problemet att skapa ett tillfredsställande kontant skydd vid arbetslöshet. Att frågan om ett utökat skydd kommer igen är därför inte överraskande. Det kan visserligen hävdas att man någon tid borde avvakta erfarenheterna av de nya reglerna, innan man börjar arbetet med att reformera dessa, men, å andra sidan, kan det med hänsyn till bl. a. att utredningsarbetet kan bli tidskrävande finnas skäl att redan nu starta detta. Med hänsyn till det anförda och då de stora fackliga organisationerna begärt att en utredning skall sättas i gång biträder utskottet motionsyrkandena att en utredning skall tillsättas.

Utredningsarbetet bör bedrivas efter de riktlinjer som LO och TCO dragit upp i sin framställning till arbetsmarknadsministern och i vilken även SACO instämt. Utredningen bör utvärdera den reform av arbetslös -

InU 1974:3

hetsskyddet som genomfördes förra året. Särskild uppmärksamhet bör ägnas verkningarna av det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Utredningen bör undersöka om KAS i olika avseenden bör byggas ut så att det ger ett tillfredsställande skydd för de grupper som saknar annat arbetslöshetsskydd. Det kan gälla företagare och fria yrkesutövare samt nytillträdande på arbetsmarknaden.

Utredningen bör vidare ha till uppgift att lägga fram förslag om utveckling av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen till att omfatta alla anställda. Ersättningsrätten inom försäkringen bör bygga på inkomstbortfallsprincipen. De erkända arbetslöshetskassorna har handhaft den nuvarande försäkringen på ett utomordentligt sätt, och det finns enligt utskottets mening goda skäl att även i fortsättningen bygga på kassornas medverkan i försäkringssystemet. Arbetslöshetskassorna bör alltså i princip administrera försäkringen. Finansieringen av kostnaderna för försäkringen bör ske genom arbetsgivaravgifter. Med ett sådant finansieringssystem bör den nuvarande skillnaden mellan belastningen i olika branscher kunna avvecklas.

Utredningen bör vara parlamentariskt förankrad. Dessutom bör representanter för löntagar- och näringslivsorganisationer ingå.

Med det anförda har utskottet besvarat motionsyrkandena med krav på utredning av arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller yrkandet att riksdagen nu skall fatta principbeslut om införande av en allmän obligatorisk försäkring hänvisar utskottet till vad ovan anförts om utredningsarbetets inriktning. Att därutöver fatta ett principbeslut är inte lämpligt. Verkningarna av den skisserade reformen både i finansiella och andra hänseenden kan inte överblickas, och innebörden av ett sådant beslut blir därför oklar. Riksdagsbeslut av den typen bör inte fattas, och utskottet avstyrker därför yrkandet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring A.

i anledning av motionerna 1974:133, 1974:252, 1974: 877 samt 1974:1571, yrkandet 2, hos Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om införande av ett allmänt arbetslös hetsförsäkringssystem

i enlighet med vad utskottet anfört,

samt

B. avslår motionerna i den mån de inte behandlats under A,

3. Allmän arbetslöshetsförsäkring (punkt 2)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att avsnittet på s. 17—18 under rubriken Utskottet bort ha följande lydelse:

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som gäller alla som söker arbete men inte erhåller sysselsättning är en del i ett allmänt trygghetssystem. I tidigare motioner liksom i den i år väckta partimotionen

InU 19743

1974:409, som handläggs av socialförsäkringsutskottet, har vänsterpartiet kommunisterna yrkat att en parlamentarisk utredning tillsätts i syfte att införa en allmän social försäkring, där även kontant ersättning vid arbetslöshet ingår som en del. Detta krav täcker alltså hela fältet då det gäller trygghetssystemet. En utredning om allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är i linje med detta förslag.

Utredningsarbetet bör bedrivas efter de riktlinjer som de fackliga huvudorganisationerna dragit upp i sin framställning till arbetsmarknadsministern. Finansieringen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör ske genom arbetsgivaravgifter. Starka skäl talar för att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall skötas av de fackliga organisationerna. Utredningen bör sammansättas av representanter för samtliga riksdagspartier och för de fackliga huvudorganisationerna.

Utredningen bör även utvärdera den reform av arbetslöshetsskyddet, som genomfördes förra året — det s. k. kontanta arbetsmarknadsstödet. Detta får dock inte innebära att nödvändiga förbättringar av det kontanta arbetsmarknadsstödet uppskjuts. En omedelbar höjning av ersättningsbeloppen är nödvändig såsom yrkas i en annan partimotion av vänsterpartiet kommunisterna, 1974:1557.

Med det anförda har utskottet besvarat motionsyrkandena med krav på utredning av arbetslöshetsförsäkringen. Ett principuttalande i detta sammanhang synes vara till intet förpliktande. Innebörden i ett sådant beslut skulle vara helt oklar. Utskottet avstyrker därför detta yrkande.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen beträffande utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring A.

i anledning av motionerna 1974:133, 1974:252, 1974: 877 samt 1974:1571, yrkandet 2, hos Kungl. Maj:t begär utredning av frågan om införande av ett allmänt arbetslöshetsförsäkringssystern i enlighet med vad utskottet anfört, samt

B. avslår motionerna i den mån de inte behandlats under A,

4. Särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift att ägna sig åt kvinnlig arbetskraft (punkt 3)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser

dels att utskottets yttrande på s. 19—20 bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att konkreta åtgärder vidtas för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor inte minst på arbetsmarknaden. Utskottet har inte något att erinra mot att arbetsförmedlingen tillförs ytterligare personal till det antal som föreslås i propositionen eller till förslaget om utbildningsstöd. Utskottet vill emellertid inte biträda förslaget att 100 arbetsförmedlare skall ägna sig speciellt åt kvinnliga arbetssökande. Det bör vara en självklar angelägenhet för arbetsförmedlingen att på olika sätt särskilt stödja arbetssökande

InU 1974:3

sorn har svårigheter att få arbete. De kvinnliga arbetssökande sorn har sådana svårigheter bör alltså i likhet med andra arbetssökande med liknande problem ägnas särskild uppmärksamhet. Detta bör emellertid ske inom ramen för arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet och utan ett sådant specialarrangemang som förordas i propositionen. Utskottet biträder alltså det aktuella yrkandet i motionen 1974:558 och avstyrker propositionen i motsvarande del. I övriga frågor i sammanhanget biträder utskottet propositionens förslag.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:558, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer utskottet förordat i fråga om dels anställande av särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift att ägna sig åt arbetsplacering av kvinnor, dels särskilt u t b ild n ingsb idrag,

5. Lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren (punkt 6)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Oskarson (m) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Utskottet prövade” och slutar på s. 23 med ”vid arbetsförmedlingskontoren” bort ha följande lydelse:

Som nämnts är arbetsmarknadens parter och representanter för allmänna intressen företrädda i arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen 1974:561 att det vore av värde att få en liknande representation i styrelser knutna till arbetsförmedlingskontoren. Den år 1971 införda distriktsindelningen har inneburit en decentralisering av uppgifter från länsarbetsnämnderna till den lokala förmedlingsorganisationen. Det kan påpekas att vissa arbetsförmedlingskontor redan på grund av sin storlek har ett betydande ansvar för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom resp. län. Vidgade kontaktytor för distrikts- och lokalkontoren får stor betydelse för det löpande förmedlingsarbetet. Med ökad tyngd skulle kontoren kunna initiera behövliga stödåtgärder inom sina verksamhetsområden. En fortsatt decentralisering av uppgifter och befogenheter till lokal nivå skulle bli möjlig. Distriktsstyrelserna bör också kunna få uppgifter i samband med övergång till en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet anser alltså att distriktskontoren och de större lokalkontoren bör förses med styrelser med en sammansättning i huvudsak motsvarande den som redan finns vid länsarbetsnämnderna. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter hörande av arbetsmarknadens parter vidta lämpliga organisatoriska åtgärder.

InU 19743

65 Med det anförda har utskottet biträtt det aktuella motionsyrkandet. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande lek mannastyr elser vid arbetsförmedlingskontoren att riksdagen med bifall till motionen 1974:561, yrkandet 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

6. Företagsutbildning (punkt 12)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk) och fru Berglund (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Stöd till” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Frågan om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen utreds inom kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen m. m. (KAMU). Härutöver pågår en utvärdering av det särskilda utbildningsstöd till företagen som infördes i anledning av energikrisen.

Resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas innan man överväger om nya former av utbildningsstöd till företagen bör införas. Utskottet vill härutöver peka på att det inte kan vara lämpligt med en sådan flora av olika bidrag som införts eller föreslagits och som innebär att stöd till företagsutbildning kan utgå med 5, 6, 8 och 10 kr. beroende på ändamålet med utbildningen. Enligt utskottets mening bör hela frågan om stöd till företagsutbildning övervägas i ett större sammanhang, och det blir naturligt att göra denna bedömning vid prövning av KAMU:s förslag.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionerna 1974:561, yrkandet 9, och 1974:881, yrkandet 3,

7. Höjning av det särskilda utbildningsbidraget (punkt 13)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c), fru Jonäng (c), herrar Granstedt (c) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Enligt vad” och slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet inhämtat har sedan hösten 1972 fram till mitten av februari i år 9 600 personer påbörjat utbildning med stöd av femkronan. Trots denna och andra vidtagna åtgärder har sysselsättningsläget för just kvinnor över 25 år och ungdomar inte förbättrats. Enligt arbetskraftsundersökningarna för januari i år har antalet arbetslösa sjunkit med totalt 13 000 jämfört med samma månad förra året.

5 Riksdagen 1974, 18 sami. Nr 3

InU 19743

66 Minskningen gäller emellertid enbart vuxna män. För kvinnorna redovisas i stället en mindre ökning av förra årets redan då höga nivå, och ungdomsarbetslösheten är oförändrat hög. Arbetsmarknadsverkets februariräkning av arbetslösa bekräftar dessa tendenser. Mot den bakgrunden är det enligt utskottets uppfattning angeläget att förstärka insatserna för att förbättra ungdomarnas och de vuxna kvinnornas sysselsättning. En sådan åtgärd är att som motionärerna föreslår höja det särskilda utbildningsbidraget från fem till åtta kr. Genom en sysselsättningsstimulans av detta slag skulle ökad möjlighet vinnas till utbildning och anställning på den öppna marknaden. Utskottet biträder motionsyrkandena och föreslår att vad utskottet anfört ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande höjning av det särskilda utbildningsbidraget att riksdagen med bifall till motionerna 1974:561, yrkandet 1, och 1974:881, yrkandet 2, som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört,

8. Svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning (punkt 17)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 34 med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nuvarande maximering av kurstiden utgör en för stel gräns med hänsyn till föreliggande utbildningsbehov. Det kan hävdas att den undervisning det här är fråga om är en påbyggnad på den svenskundervisning som invandrare skall få enligt lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare. Då lagstiftningen nyligen trätt i kraft är det emellertid osäkert vilken effekt den hunnit få. Det bör erinras om att för flertalet invandrare gäller att den lagreglerade undervisningen skall delas upp på en så lång tid framöver som fem år. Viktigare i sammanhanget är dock att se till syftet med den svenskundervisning som meddelas på centra för arbetsmarknadsutbildning, nämligen att utgöra en bas för yrkesutbildning. Otillräckliga kunskaper i svenska språket bör inte få snävt begränsa invandrarens möjligheter till en behövlig yrkesutbildning. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att maximeringen av tiden för kurser i svenska bör avskaffas och ersättas med ett flexiblare system som gör det möjligt att anpassa undervisningens omfattning till kursdeltagarnas individuella behov. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till motio -

InU 19743

nen 1974:1555 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

9. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag (punkt 18)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Samma motionsyrkanden” och slutar med ”anledning till” bort ha följande lydelse:

Grundbidraget är avsett att täcka nödvändiga kostnader för uppehället under utbildningen, och flyttningsbidraget skall bl. a. täcka arbetstagarens omkostnader under den första tiden på inflyttningsorten. Dessa bidrag är därför känsliga för höjningar i prisnivån och riskerar att urholkas genom fortgående penningvärdeförändring. Utskottet tillstyrker därför motionärernas försiag om att nämnda bidrag värdesäkras genom att anknytas till basbeloppet i den allmänna försäkringen. För att vinna en administrativ förenkling bör anpassningen till basbeloppet göras en gång om året före budgetårsskiftet. Kungl. Maj:t bör erhålla erforderligt bemyndigande att företa nu avsedda bidragsjusteringar.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag att riksdagen i anledning av motionen 1974:561, yrkandena 6 och 8, bemyndigar Kungl. Maj:t att justera grund bidragets och flyttningsbidragens belopp i enlighet med vad utskottet föreslagit,

10. Uppräkning av utbildningsbidraget (punkt 20)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Den i” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna uppräkningen av grundbidraget med 40 kr. i månaden är klart otillräcklig för att kompensera redan inträffade kostnadsfördyringar och de prisökningar som kan väntas. Man måste också ta hänsyn till att bidragsnivån allmänt sett är låg jämfört med socialhjälpsnormerna. Anledning saknas att behålla nuvarande differentiering av bidraget i olika belopp för gifta och ogifta. Utskottet biträder därför motionärernas förslag om ett enhetligt grundbidrag av 750 kr. per månad. Det nuvarande barntillägget har fram till år 1972 förbättrats men tar det oaktat inte rimlig hänsyn till de reella kostnaderna för barn. Barntillägget bör därför som motionärerna föreslår konstrueras om och utformas efter samma principer som socialhjälpsnormerna. Tillägget bör sålunda utgå per månad med 145 kr. för barn under 10 år, med 245 kr. för barn mellan 10 och 15 år och 310 kr. för barn mellan 16 och 19 år.

Kostnaderna för de förordade förbättringarna av utbildningsbidraget

InU 19743

kan beräknas till 50 milj. kr. utöver propositionens förslag. Statsfinansiella skäl kan inte åberopas mot den av utskottet föreslagna förbättringen av kursdeltagarnas situation. Även med den förbättringen kommer utbildningsbidraget totalt sett att fortfarande ligga under socialhjälpsnivån.

Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1974:564 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande uppräkning av utbildningsbidraget att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1974:564, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 25)

av herrar Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herr Nilsson i Kalmar (s) och fru Berglund (s) som — vid bifall till reservationen 6 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”1 folkpartiets” och slutar med ”till 1 472 794 000 kr.” bort ha följande lydelse:

I folkpartiets partimotion 1974:561 begärs att det föreslagna anslaget räknas upp med 5 milj. kr. på grund av motionärernas förslag om bidrag till företagsutbildning. Även det förslaget har avstyrkts av utskottet. Som följd av detta ställningstagande avstyrks den i motionen förordade ytterligare medelsuppräkningen.

På grund av det ovan anförda och då utskottet inte haft något att erinra mot propositionens medelsberäkning bör anslaget bestämmas till 1 467 794 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen med avslag på motionerna 1974:561, yrkandet 10, 1974:564, yrkandet 3, och 1974:1566 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 467 794 000 kr.,

12. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 25)

av herr Lorentzon (vpk) som — vid bifall till reservationen 10 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”1 vänsterpartiet” och slutar med ”till 1 472 794 000 kr.” bort ha följande lydelse:

I folkpartiets partimotion 1974:561 begärs att det föreslagna anslaget räknas upp med 5 milj. kr. som följd av förslaget i samma motion om bidrag till företagsutbildning. Utskottet har avstyrkt sistnämnda förslag,

InU 19743

och en anslagshöjning på den grund motionärerna anför är därför inte aktuell.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:564 begärs att det föreslagna anslaget räknas upp med 50 milj. kr. på grund av motionärernas av utskottet tillstyrkta förslag om högre utbildningsbidrag. I konsekvens härmed tillstyrker utskottet att utöver Kungl. Maj:ts förslag 50 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet.

Utskottet har i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen av medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice. Detta bör alltså bestämmas till 1 517 794 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen med bifall till motionen 1974:564, yrkandet 3, samt med avslag på motionerna 1974:561, yrkandet 10, och 1974:1566 till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 517 794 000 kr.,

13. Höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet (punkt 39)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”1 det” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet begärt att arbetslöshetsförsäkringen m. m. blir föremål för en ny utredning. Detta utredningsarbete får inte hindra en omedelbar förbättring av det nuvarande kontanta arbetsmarknadsstödet, som enligt utskottets mening inte ger en rimlig täckning av föreliggande hjälpbehov. Utskottet anser att Kungl. Maj:t snarast bör arbeta fram och förelägga riksdagen förslag om en provisorisk förbättring av kontantstödet på grundval av de principer som angetts i motionen. Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att riksdagen med bifall till motionen 1974:1557 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

14. Bidrag och lån till anskaffning av motorfordon för handikappade (punkt 46)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Vid sidan” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker den föreslagna höjningen av bidraget från högst 15 000 till högst 17 000 kr. på grund av prisförändringarna efter år 1970 då det nuvarande högstbeloppet fastställdes. Maximeringen av tilläggsbidraget för aggregatkostnader till 4 000 kr. bör slopas med hänvisning

6 Riksdagen 1974. 18 sami. Nr 3

InU 19743

till att den drabbar de svårast handikappade som är de som kan behöva dyrare extra anordningar på bilen. Reglerna om inkomstprövningen bör ändras på det sätt motionärerna föreslagit. Utskottet hänvisar till vad motionärerna anfört på denna punkt och vill tillägga att beloppen för avdrag för makes inkomst resp. för barn motsvarar de belopp som i mitten av 1960-talet användes vid fastställande av s. k. existensminimum. I likhet med motionärerna beräknar utskottet kostnaden för reformeringen av det aktuella stödet till handikappade till 7,7 milj. kr. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under punkt 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande bidrag och lån till anskaffning av motorfordon för handikappade att riksdagen med bifall till motionen 1974:569, yrkandena 1 och 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

15. Huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verkstäder m. m. (punkt 52)

av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”1 vänsterpartiet” och på s. 56 slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1974:563 föreslås med utförlig motivering att riksdagen uttalar sig för en ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda handikappade meningsfull sysselsättning.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den ovan redovisade utredningen om den skyddade verksamhetens organisation och inriktning kommer till stånd. Utredningsarbetet bör emellertid breddas väsentligt och läggas upp med utgångspunkt i de principer som motionärerna uttalat sig för. Målsättningen skall vara att på sikt ersätta nuvarande former av s. k. skyddat arbete med en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag av det slag som skisserats i motionen. Vid dessa företag skall gälla samma löne- och anställningsvillkor som finns på den öppna marknaden. De anställda skall tillförsäkras inflytande över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor.

För det praktiska genomförandet av denna principiellt nya inriktning av arbetsmarknadspolitiken på det område det här gäller bör bildas ett statligt huvudföretag som på lämpliga platser i skilda delar av landet anlägger och driver lokala produktionsföretag. Huvudmannaskapet för verksamheten förutsätts vara statligt. Det ligger nära till hands att tänka sig att huvudmannaskapet anförtros Statsföretag AB. Det sagda innebär att i takt med att de statliga företagen byggs upp kommer motsvarande av kommuner och landsting bedrivna verksamhet att kunna avvecklas.

Vad utskottet anfört om utredningsarbetets uppläggning bör ges Kungl. Maj:t till känna.

InU 1974:3

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verkstäder m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1974:563 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

16. Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning (punkt 57) av herr Lorentzon (vpk) som — vid bifall till reservationen 14 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1 vad” och slutar med ”propositionens förslag” bort ha följande lydelse:

Medelsanvisningen anges i propositionen till 676 milj. kr. Utskottet har i det föregående lämnat medelsanvisningen under programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade utan erinran. Under programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade har utskottet tillstyrkt i motionen 1974:569 av fru Marklund m. fl. (vpk) föreslagna förbättringar av bidrag och lån till motorfordon för handikappade. Kostnaden härför har beräknats till 7,7 milj. kr. Med beaktande härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot medelsberäkningen under programmet bör den totala medelsanvisningen under anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning bestämmas till 683 700 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. att riksdagen i anledning av motionen 1974:569, yrkandet 3, till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 683 700 000 kr.

Särskilt yttrande

Anslag till arbetsmarknadsutbildning (punkt 25)

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m):

Målsättningen för den ekonomiska politiken och näringspolitiken måste vara att möjliggöra en full sysselsättning inom produktionen. Den pågående strukturomvandlingen i samhället medför dock ett behov av aktiv arbetsmarknadspolitik i form av t. ex. beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Enligt vår uppfattning har emellertid arbetsmarknadspolitiken under de senare åren fått alltför stor omfattning på grund av regeringens ovilja att stimulera ekonomin genom generellt verkande medel.

Efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft inom näringslivet är stor, varför behovet av utbildning måste tillgodoses. Detta är emellertid enligt vår uppfattning en uppgift i första hand för det reguljära skolväsendet. Den av AMS bedrivna arbetsmarknadsutbildningen leder tyvärr inte i önskvärd omfattning till att de som utbildas på det sättet erhåller anställning. En ökad satsning på en målinriktad yrkesutbildning inom

InU 19743

skola och näringsliv skulle på sikt minska anspråken på den av AMS bedrivna verksamheten. 1 den sysselsättningsutredning som utskottet föreslagit förutsätter vi att detta problem kommer att beaktas i samband med den utvärdering av arbetsmarknadspolitiken som utskottet förordat. Med hänsyn härtill har vi avstått från att yrka bifall till motionen 1974:1566.

InU 19743

73 Innehållsförteckning

Inledning 1

Motionsförteckning 1

Sysselsättningsutredning 9

Allmän arbetslöshetsförsäkring 14

Jämställdhet mellan män och kvinnor 18

Arbetsförmedlingsarbetets inriktning m. m 20

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 24

Skrivelse av riksdagens revisorer 26

Arbetsmarknadsservice 28

Arbetsmarknadsinformation 29

Yrkesmässig och geografisk rörlighet 29

Medelsberäkning 38

Sysselsättningsskapande åtgärder 38

Beredskapsarbeten 39

Industribeställningar 44

Detaljplaneringsbidrag 44

Stöd till lageruppbyggnad 45

Kontant stöd vid arbetslöshet 45

Totalförsvarsverksamhet 47

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 48

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 48

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning 48

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade 49

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade 50

Utskottets hemställan 56

Reservationer

1. Sysselsättningsutredning (vpk) 60

2. Allmän arbetslöshetsförsäkring (s) 61

3. Allmän arbetslöshetsförsäkring (vpk) 62

4. Särskild personal vid arbetsförmedlingen med huvuduppgift

att ägna sig åt kvinnlig arbetskraft (m) 63

5. Lekmannastyrelser vid arbetsförmedlingskontoren (m, fp) . 64

6. Företagsutbildning (s, vpk) 65

7. Höjning av det särskilda utbildningsbidraget (c, fp) 65

8. Svenskundervisning för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning (vpk) 66

9. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag (fp) . . 67

10. Uppräkning av utbildningsbidraget (vpk) 67

11. Anslag till Arbetsmarknadsservice (s) 68

12. Anslag till Arbetsmarknadsservice (vpk) 68

13. Höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet (vpk) .... 69

14. Bidrag och lån till anskaffning av motorfordon för handikappade (vpk) 69

InU 1974:3 74

15. Huvudmannaskapet för och verksamheten vid skyddade verkstäder m. m. (vpk) 70

16. Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning (vpk) ... 71

Särskilt yttrande

Anslag till arbetsmarknadsutbildning (m) 71

GOTAB 74 7115 S Stockholm 1974