Bet. 1974:InU31

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:148 med förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-12-03
Källa: data.riksdagen.se

Inrikesutskottets betänkande nr 31 år 1974

InU 1974: 31

Nr 31

Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974: 148 med förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1974:148, motionen 1974: 1559, som vid riksdagens början remitterades till inrikesutskottet, och motionerna 1974: 1935—1974: 1939 som väckts i anledning av propositionen.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974: 148 (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning.

Förslag till Lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, som vill undergå utbildning, har rätt till behövlig ledighet från sin anställning enligt denna lag.

Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Beträffande förläggningen av ledighet kan avvikande bestämmelse meddelas även genom annan författning än lag, om den rör arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller arbetstagare hos riksdagen eller dess verk.

2 § Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får avvikelse från 3 §, 4 § tredje stycket, 5 och 7 §§ samt 10 § andra och tredje styckena göras med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i andra stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning att arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

1 Riksdagen 1974.18 sami. Nr 31

InU 1974: 31

3 § Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens början har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.

Arbetstagare som vill deltaga i utbildning, vilken till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, har rätt till ledighet även om han ej har uppnått den anställningstid som har föreskrivits i första stycket.

Vid bestämmande av anställningstid enligt första stycket skall medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos annat företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av företag övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämmande av anställningstid hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos företag inom koncern som förutvarande arbetsgivaren tillhörde.

4 § Arbetsgivare har rätt att uppskjuta ledighet till senare tid än arbetstagaren har begärt enligt vad som sägs i 5—7 §§.

Vill arbetsgivaren uppskjuta ledigheten, skall han genast underrätta arbetstagaren om uppskovet och skälen för detta.

Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse om uppskovet genast lämnas förutom till arbetstagaren också till berörd lokal arbetstagarorganisation. Arbetstagarorganisationen har rätt att inom en vecka efter det att underrättelse lämnades påkalla överläggning med arbetsgivaren om uppskovet.

5 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och vill han att ledigheten skall taga sin början senare än sex månader efter arbetstagarens framställning, fordras samtycke till uppskovet av den berörda lokala arbetstagarorganisationen eller, om frågan hänskjutes till centrala överläggningar, av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka fordras samtycke som avses i första stycket så snart den frist arbetsgivaren önskar är längre än två veckor. Detsamma gäller beträffande ledighet som avses i 3 § andra stycket.

Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har övergått till ny arbetsgivare.

6 § Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom två år efter det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan ett år har förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har övergått till ny arbetsgivare.

7 § Vid prövning enligt 6 § skall skälig hänsyn tagas såväl till arbetstagarens önskemål som till intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan allvarlig störning.

Kan flera arbetstagare ej samtidigt beredas ledighet, har den företräde som vill deltaga i utbildning som avses i 3 § andra stycket. I

InU 1974: 31

andra hand skall företräde lämnas arbetstagare som ej har utbildning motsvarande nioårig grundskola och, vid turordningen dem emellan, den som har obekväm arbetstid.

Prövning enligt andra stycket sker inom varje kollektivavtalsområde för sig.

8 § Sker uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet, skall åtgärden på yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig. Därvid gäller 34—37 Och 39 §§ samt 41 § första och andra styckena lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

9 § Arbetstagare som har åtnjutit ledighet skall, när han återgår i arbete, vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning i fråga om arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han ej haft ledighet.

Den närmare innebörden av första stycket får regleras genom kollektivavtal som avses i 2 § andra stycket. Därvid äger 2 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

10 § Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den rätt som tillkommer honom enligt första stycket, skall han underrätta arbetsgivaren om att han vill återgå. Arbetsgivaren är dock ej skyldig att låta arbetstagaren återgå tidigare än två veckor efter det att han mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast underrätta arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången kan ske.

Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

11 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och uppkommer tvist om tillämpning av denna lag eller av kollektivavtalsbestämmelse som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 3 §, 4 § tredje stycket, 5 §, 7 § eller 10 § andra och tredje styckena eller som avses i 9 § andra stycket, gäller den berörda lokala arbetstagarorganisationens mening om lagens eller kollektivtavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har slutligt prövats.

Genom kollektivavtal som nu avses kan föreskrivas att den lokala arbetstagarorganisationens rätt enligt första stycket i stället skall tillkomma huvudorganisationen.

12 § Är eller brukar flera arbetstagarorganisationer vara bundna av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och kan organisationerna ej enas om beslut enligt 5 eller 11 §, gäller den mening som företrädes av organisation eller organisationer med sammanlagt mer än fyra femtedelar av antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare på arbetsplatsen inom den berörda kategorin. Uppnås ej sådan majoritet, förfaller den rätt som tillkommer organisation enligt angivna lagrum.

Första stycket gäller ej, om arbetstagarorganisationerna genom kollektivavtal med arbetsgivaren har träffat annan överenskommelse.

tl Riksdagen 1974.18 sami. Nr 31

InU 1974: 31

13 § Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag eller kollektivavtalsbestämmelser som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 3 §, 4 § tredje stycket, 5 §, 7 § eller 10 § andra och tredje styckena eller som avses i 9 § andra stycket skall han utge, förutom lön och andra anställningsförmåner vartill arbetstagaren kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarorganisations intresse av att lagens bestämmelser iakttages i förhållande till organisationens medlemmar samt till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Ersättning för skada som avser tid efter anställningens upphörande bestämmes högst till belopp som avses i 39 § lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

Arbetstagarorganisation kan åläggas att utge skadestånd om den, vid utnyttjande av den rätt som enligt 11 § tillkommer arbetstagarorganisationen, har föranlett felaktig tillämpning av lagen eller kollektivavtal som avses i första stycket och organisationen har insett eller uppenbarligen borde ha insett felaktigheten.

Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, kan skadeståndet jämkas.

14 § Den som vill fordra skadestånd enligt 13 § skall underrätta motparten om sitt anspråk inom fyra månader efter det att skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta månader efter det att skadan inträffade.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på lön och andra anställningsförmåner som avses i 13 § första stycket.

Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan förlorad.

15 § Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Detsamma gäller författning som avses i 1 § andra stycket, såvida författningen ej innehåller regler om besvärsrätt.

Utan hinder av 11 § kan domstol meddela förordnande i tvistefrågan för tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Yrkande om sådant förordnande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Lagen gäller ej ledighet, varom ansökan har gjorts före ikraftträdandet.

Kollektivavtal, som avses i 2 § andra stycket, 9 § andra stycket och 12 § andra stycket, kan ingås före ikraftträdandet.

InU 1974: 31

5 Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden 1974:1559 av fröken Hörlén m. fl. (fp), vari — med hänvisning till motiveringen i motionen 1974: 1378 — yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att årets riksdag föreläggs förslag om lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för studier.

Motioner väckta i anledning av propositionen 1974:148 1974:1935 av herr Ekinge m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974: 148 beslutar

I. att 1 § lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning skall ha följande lydelse:

Propositionens förslag

Arbetstagare i denna

lag.

Motionärernas förslag

Arbetstagare i denna

lag.

Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

II. att 4 § samma lag skall ha följande lydelse:

Arbetsgivare har i 5—

7§§.

Vill arbetsgivaren för

detta.

Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse om uppskovet genast lämnas förutom till arbetstagaren också till berörd lokal arbetstagarorganisation . A rbetstagarorganisationen har rätt att inom en vecka efter det att underrättelse lämnades påkalla överläggning med arbetsgivaren om uppskovet.

Arbetsgivare har i 5—

7 §§•

Vill arbetsgivaren för

detta.

Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse om uppskovet genast lämnas förutom till arbetstagaren också till berörd lokal arbetstagarorganisation. Den som har rätt till underrättelse har även rätt att inom en vecka efter det att underrättelse lämnades påkalla överläggning med arbetsgivaren om uppskovet.

InU 1974: 31

6 Propositionens förslag

Motionärernas förslag

III. att 6 § samma lag skall ha följande lydelse:

Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom två år efter det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan ett år har förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som ny arbets givare.

Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom tid som anges i 5 § har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning. Sådan prövning får också påkallas av arbetsgivare som ej fått samtycke som avses i 5 § första stycket.

Vad som givare.

ny arbets -

IV. att 15 § samma lag skall ha följande lydelse:

Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Detsamma gäller författning som avses i 1 § andra stycket, såvida författningen ej innehåller regler om besvärsrätt.

Utan hinder yttra sig.

Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. Sådant mål skall handläggas skyndsamt. Detsamma gäller mål om kollektivavtal som trätt i lagens ställe.

Utan hinder yttra sig.

1974:1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med bifall i övrigt till propositionen 1974: 148 beslutar om följande från förslagen till författningstext avvikande ändringar beträffande paragraferna 5, 6 och 10.

Propositionens förslag

I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka fordras samtycke som avses i första stycket så snart den

Motionärernas förslag

5 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och vill han att ledigheten skall taga sin början senare än tre månader efter arbetstagarens framställning, fordras samtycke till uppskovet av den berörda lokala arbetstagarorganisationen eller, om frågan hänskjutes till centrala överläggningar, av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka fordras samtycke som avses i första stycket så snart den

InU1974: 31

7 Propositionens förslag

frist arbetsgivaren önskar är längre än två veckor. Detsamma gäller beträffande ledighet sorn avses i 3 § andra stycket.

Vad som ny arbets givare.

6 § Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom två år efter det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan ett år har förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som ny arbets givare.

10 § Arbetstagare som i

arbete.

Andra stycket en ar betsvecka.

Motionärernas förslag

frist arbetsgivaren önskar är längre än en vecka. Beträffande ledighet som avses i 3 § andra stycket föreligger ingen rätt för arbetsgivare till uppskov.

Vad som ny arbets givare.

6 § Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom sex månader efter det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan två månader har förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som ny arbets givare.

10 § Arbetstagare som i

arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den rätt som tillkommer honom enligt första stycket, skall han underrätta arbetsgivaren om att han vill återgå. Arbetsgivaren är dock ej skyldig att låta arbetstagaren återgå tidigare än två veckor efter det att han mottog underrättelsen om att arbetstagaren utan skälig anledning avbrutit utbildningen. Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast underrätta arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången kan ske.

Andra stycket en ar betsvecka.

1974:1937 av herr Nordgren (m), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hela lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning skall vara dispositiv, innebärande att avvikelser från lagens bestämmelser kan ske genom kollektivavtal,

2. att kvalifikationstiden för rätt till ledighet skall vara 12 månaders anställning,

3. att arbetstagarorganisationens samtycke till uppskjutande av ledigf2 Riksdagen 1974.18 sami. Nr 31

het skall krävas om arbetsgivaren vill att ledigheten skall taga sin början senare än 12 månader efter ansökan för utbildning omfattande minst 1 år, 5 veckor för utbildning som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka och 6 månader för övrig utbildning samt att en obligatorisk föranmälningstid därutöver skall finnas på 3 respektive 1 och 2 månader,

4. att rätt till ledighet för utbildning skall gälla utbildning i högst 18 månader,

5. att objektsanställd personal, praktikanter, vikarier och liknande endast i undantagsfall skall ha rätt till ledighet för utbildning,

6. att företrädesrätt till ledighet ej skall gälla för utbildning som avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor,

7. att lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning skall träda i kraft den 1 juli 1975.

1974:1938 av herr Träff m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen för sin del beslutar att tidpunkten för ikraftträdandet av lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning senareläggs till den 1 juli 1975 för att möjliggöra förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på såväl central som lokal nivå om lagens praktiska tillämpning.

1974:1939 av fru Åsbrink (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan komplettering av lagen om arbetstagares rätt till ledighet för studier att även arbetstagarpartens ansvar fastställs i fall, där denna part åsidosätter sina förpliktelser.

Utskottet

Allmänt

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om rätt för anställd till ledighet för utbildning. Lagen föreslås i princip omfatta alla anställda. Någon begränsning i fråga om utbildningens art eller längd föreslås inte. Däremot finns utförliga regler om hur begärd ledighet skall förläggas. Lagen föreslås i betydande omfattning bli dispositiv så att den genom kollektivavtal kan anpassas till förhållandena på olika arbetsplatser. De grundläggande bestämmelserna om bl. a. rätt till studieledighet och anställningsskydd under ledighetstiden har dock gjorts tvingande. Vid tvister om tillämpning av lagen eller kollektivavtal som grundar sig på lagen föreslås den berörda fackliga organisationen få s. k. tolkningsföreträde.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare uttalat att det är angeläget att man söker lösa frågan om arbetstagarnas rätt till ledighet för studier. Då det inte visat sig möjligt att avtalsvägen komma till rätta med pro -

InU 1974: 31

blemet blev det nödvändigt att aktualisera lagstiftning. Utskottet hälsar med tillfredsställelse att Kungl. Maj:t nu lägger fram ett lagförslag som tillgodoser det grundläggande kravet från arbetstagarna om rätt till ledighet för studier. Propositionen står också i överensstämmelse med yrkandet i den vid riksdagens början väckta motionen 1559 av fröken Hörlén m. fl. (fp). Den motionen har alltså blivit tillgodosedd.

T illämpningsområde

Som tidigare sagts täcker lagförslaget i princip hela arbetsmarknaden. Undantag har dock gjorts för sådan utbildning av anställd som regleras i andra lagar. Det gäller f. n. skyddsombudens rätt till ledighet för utbildning enligt arbetarskyddslagen, invandrares rätt enligt särskild lag till undervisning i svenska och fackliga förtroendemäns rätt till ledighet för utbildning enligt den nya lagstiftningen om fackliga förtroendemän.

Utöver den nämnda särregleringen har i det framlagda lagförslaget föreskrivits att undantag från studieledighetslagens regler kan ske för statligt anställda genom författning som inte har karaktär av lag. I motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) kritiseras den sistnämnda regeln. Den kan enligt motionärerna leda till att Kungl. Maj:t genom en administrativ författning sätter ett kollektivavtal ur spel. Motionärerna anser att detta inte står i överensstämmelse med den vidgning av det avtalsbara området för statstjänstemän som genomförts med verkan från den 1 januari 1974. Motionen mynnar ut i ett yrkande att den aktuella regeln skall utgå ur lagförslaget.

Den regel som motionärerna angriper måste ses mot bakgrund av de särskilda krav som i en del avseenden måste ställas på statlig verksamhet. Visserligen bör den arbetsrättsliga regleringen för de offentligt anställda så långt möjligt anpassas till vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt, men därutöver måste beaktas att verksamhet som beslutats av statsmakterna måste kunna fortgå utan allvarliga störningar. Detta tar sig uttryck i statstjänstemannalagens förbud för parterna att träffa kollektivavtal om bl. a. ”myndighets verksamhet”. Den möjlighet som Kungl. Maj:t föreslås få att på administrativ väg reglera vissa frågor om studieledighet skall gälla förhållanden som är hänförliga till det avtalsförbjudna området. Det är som framgår av propositionen (s. 62) inte meningen att administrativa föreskrifter skall utfärdas i förväg för att reglera de särskilda förhållandena på den offentliga sektorn. Det finns heller inte anledning anta att det skulle uppstå några speciella svårigheter att träffa överenskommelser på den statliga sektorn. Skulle det emellertid bli aktuellt att utfärda administrativa föreskrifter från statens sida skall detta enligt propositionen inte ske utan att personalorganisationerna beretts tillfälle att framföra sina synpunkter i saken.

Som framgår av det anförda är det endast beträffande ledighetsfrågor på det exklusivt offentligrättsliga området som det kan bli aktuellt med

InU 1974: 31

undantagsregler från lagen. Den aktuella bestämmelsen i lagen får därför ett begränsat tillämpningsområde. I motsats till vad motionärerna antar torde det t. ex. inte vara möjligt för regeringen att genom en administrativ författning rubba innehållet i ett kollektivavtal. Med hänsyn härtill och det speciella syftet med bestämmelsen tillstyrker utskottet lagförslaget i denna del och avstyrker således motionsyrkandet.

I motionen 1937 av herr Nordgren (m) aktualiseras en annan fråga som rör lagens tillämpningsområde. Motionären vill att objektsanställd personal liksom praktikanter och vikarier endast i undantagsfall skall ha rätt till ledighet för utbildning.

Som framgår av motionen gör lagen inte undantag för de nämnda grupperna. Utskottet vill emellertid inte ställa sig bakom kravet på ändring i lagförslaget på denna punkt. Om de objektsanställda undantas skulle exempelvis stora grupper anställda i byggnadsfacket ställas utanför lagfäst rätt till studieledighet. Det kan inte vara rimligt. En annan sak är att det på detta och andra områden blir nödvändigt att genom kollektivavtal anpassa lagen till speciella branschförhållanden. När det gäller vikarier och praktikanter kan utskottet ha en viss förståelse för motionärens synpunkter. I praktiken torde emellertid problemen i de flesta fall lösas utan större svårigheter. De i det följande behandlade bestämmelserna om kvalifikationstid — sex månaders anställning enligt huvudregeln — och om förläggning av ledighet samt möjligheten att avtala om andra regler än lagens torde ge tillräckliga garantier för att korttidsanställda och praktikanter inte på ett otillbörligt sätt gynnas av lagstiftningen. När det gäller långtidsvikariat o. d. kan utskottet inte se något skäl för att sådan vikarie inte skall ha rätt till ledighet på samma premisser som andra anställda. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet det förevarande motionsyrkandet.

Kvalifikationstid

Det har inte ansetts rimligt att arbetstagare med mycket kort anställningstid hos en arbetsgivare generellt sett skall kunna göra anspråk på ledighet för utbildning. Efter mönster från lagen om anställningsskydd föreslås därför en kvalifikationsregel som innebär att förmåner enligt lagen förutsätter att anställningen varat viss tid. Rätt till ledighet föreslås tillkomma den som vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen sex månader i följd eller sammanlagt minst tolv månader under den senaste tvåårsperioden. Vid beräkning av anställningstid skall därvid medräknas anställningar inom samma koncern. Likaså får vid företagsöverlåtelser medräknas anställningstid hos tidigare innehavare av företaget. Med hänsyn till behovet av utbildning i frågor som hänger samman med facklig verksamhet, inte minst gäller detta nyanställda, har det inte ansetts lämpligt med någon kvalifikationstid för rätt till ledighet för sådan utbildning.

InU 1974: 31

11 I motionen 1937 av herr Nordgren (m) hävdas att en allmän kvalifikationstid om sex månader är för kort och att studieledighet bör komma i fråga först då ett långsiktigt anställningsförhållande föreligger. Motionären föreslår att kvalifikationstiden bestäms till tolv månader.

Det är naturligt att det finns olika uppfattningar om regler av nu ifrågavarande slag. Som framgår av propositionen kan det exempelvis diskuteras om inte kvalifikationstiden bör stå i relation till utbildningens längd. Enligt utskottets uppfattning bör behovet av specialregler kunna tillgodoses genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Därvid kan man beakta de särskilda krav som kan föreligga i skilda branscher. Som föreslås i propositionen bör kvalifikationsreglerna därför vara dispositiva. De i propositionen föreslagna bestämmelserna är enkla och får för normalfallen sägas innebära en rimlig avvägning mellan olika intressen. Utskottet biträder alltså propositionen och hänvisar beträffande motionsyrkandet till vad ovan sagts om möjligheten till anpassning genom kollektivavtal.

Ledighetens längd

I propositionen föreslås inte någon begränsning av studieledighetens längd.

Herr Nordgren (m) yrkar i sin motion 1937 att rätten till ledighet för utbildning skall omfatta högst 18 månader. Motionären uttalar också att det bör finnas en uttrycklig möjlighet att träffa avtal om en motsvarande begränsning vid upprepad studieledighet för en arbetstagare samt om den sammanlagda tid för studieledighet som en arbetsgivare under en viss tidsperiod har att medgiva för alla anställda.

Ett bifall till herr Nordgrens yrkande skulle kunna leda till att vissa typer av utbildning i praktiken inte blev tillgängliga för arbetstagarna. Utskottet är inte berett att biträda ett förslag som får denna konsekvens. Lagen bör inte innehålla annan reglering än att arbetstagarna har rätt till behövlig ledighet för att undergå önskad utbildning. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet om införande av en regel som begränsar ledighetstiden.

När det gäller motionärens resonemang om möjligheten att träffa avtal om den sammanlagda volymen av samtidigt studielediga inom ett företag hänvisar utskottet till s. 66 i propositionen, där det uttalas bl. a. att det inte finns något hinder mot att parterna på den enskilda arbetsplatsen lägger fast ramar för det totala ledighetsuttaget.

Ledighetens förläggning

Regler om ledighetens förläggning är av central betydelse för frågan hur ett studieledighetssystem skall fungera i praktiken. Propositionens förslag innebär att en arbetsgivare, som vill att en ledighet skall börja senare än sex månader efter arbetstagarens begäran, måste

InU 1974: 31

inhämta tillstånd till uppskov från berörd kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation eller, om frågan hänskjuts till centrala överläggningar, av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan. Ledighet som avser högst en arbetsvecka eller facklig utbildning skall arbetsgivaren endast kunna skjuta på i två veckor utan organisationens tillstånd. För den händelse det finns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer gäller särskilda bestämmelser som redovisas i ett följande avsnitt. Om en arbetstagare inte fått börja sin utbildning inom två år efter det att framställningen gjordes, kan frågan om ledighetens förläggning underställas domstols prövning. Denna tid minskas till ett år om ledighetskravet avser högst en arbetsvecka.

De föreslagna reglerna innebär om parterna inte kan komma överens i en förläggningsfråga att arbetsgivaren bestämmer ensam de första sex månaderna (14 dagar i vissa fall) och därefter vederbörande arbetstagarorganisation. Efter väntan i två år eller i vissa fall ett år kan en enskild arbetstagare påkalla domstols prövning av arbetsgivarens och därmed indirekt av arbetstagarorganisations ställningstagande i förläggningsfrågan. Om det inte finns någon kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation på arbetsplatsen bestämmer arbetsgivaren på egen hand, dock att som ovan redovisats domstolsprövning kan påkallas efter viss tid.

Reglerna om ledighetens förläggning behandlas i tre motioner.

Herr Nordgren (m) yrkar i motionen 1937 en utvidgning av den tidsram inom vilken arbetsgivaren vid tvist får bestämma om ledighetens förläggning. I motionen yrkas att ramen skall bestämmas till tolv månader för ledighet som omfattar minst ett år, fem veckor för ledighet som omfattar högst en arbetsvecka och sex månader för övrig utbildning. Till detta skall komma en obligatorisk föranmälningstid på resp. tre, en och två månader.

Motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk) har en annan inriktning. Motionärerna vill minska den tid under vilken arbetsgivaren har möjlighet att skjuta på en begärd ledighet till hälften i förhållande till propositionens förslag. Dessutom vill man utesluta uppskovsmöjligheten när det gäller facklig utbildning. Slutligen föreslår motionärerna att domstols prövning skall kunna påkallas redan efter sex månader i normalfallen och två månader vid korttidsledighet.

Även i motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) behandlas förläggningsreglerna. I motionen yrkas att domstols prövning skall kunna begäras redan om ledighet av arbetsgivaren uppskjutits mer än sex månader i normalfallet och 14 dagar vid korttidsledighet. Motionen innebär till skillnad från propositionen och övriga motioner att förutom enskild arbetstagare arbetsgivaren skall kunna få en förläggningsfråga prövad av domstol. Den bestämmanderätt som arbetstagarorganisation enligt propositionen skall ha, sedan en ledighet uppskjutits mer än sex

InU 1974: 31

månader, skulle med motionärernas konstruktion övergå till ett tolkningsföreträde för organisationen.

Det system som föreslås i propositionen har betydande fördelar. Det ger bestämda regler om vem som har beslutanderätten vid olika tidpunkter i de fall man inte kan enas om när en ledighet skall läggas ut. Systemet förutsätter överläggning mellan parterna. Mot bakgrund av traditionen på svensk arbetsmarknad finns det anledning räkna med att det skall vara möjligt att därvid sammanjämka uppfattningarna så att rimliga önskemål om studieledighet kan förenas med intresset att verksamheten på arbetsplatsen kan fortgå utan allvarliga störningar. Propositionens förslag får anses utgöra en lämplig avvägning mellan olika intressen. Utskottet tillstyrker därför detta förslag och erinrar samtidigt om att förläggningsreglerna i 5 § är dispositiva. Det sagda innebär att de i detta sammanhang behandlade motionsyrkandena avstyrks.

Överläggningsrätt

Arbetsgivare som vill skjuta upp begärd ledighet skall, som tidigare sagts, enligt 4 § underrätta arbetstagaren härom. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse även lämnas till den lokala fackliga organisationen. Organisationen har rätt att inom en vecka påkalla överläggning med arbetsgivaren om uppskovet.

I motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) vänder man sig mot att överläggningsrätten endast tillkommer kollektivavtalsbunden organisation. Motionärerna anser att även enskild arbetstagare borde ha överläggningsrätt. Vid sådan överläggning skall den enskilde kunna biträdas av den organisation han tillhör, oavsett om organisationen är kollektivavtalsbunden gentemot arbetsgivaren eller ej. Till stöd för denna ståndpunkt åberopar motionärerna bl. a. motsvarande reglering i lagen om anställningstrygghet.

Att överläggningsrätten tillerkänns endast kollektivavtalsbunden organisation är naturligt med hänsyn till de uppgifter sådan organisation i övrigt har enligt lagstiftningen. Som tidigare redovisats bygger reglerna om ledighetens förläggning på en delad bestämmanderätt mellan arbetsgivaren och avtalsbunden lokal facklig organisation. Det ifrågasätts inte heller av motionärerna att andra organisationer än avtalsbundna skall tillerkännas bestämmanderätt i förläggningsfrågoma. Det behov som otvivelaktigt kan finnas för icke avtalsbunden organisation att komma till tals med arbetsgivaren kan tillgodoses med hjälp av de allmänna lagreglerna om förhandlingsrätt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet. Utskottet beaktar därvid vad som anförts i betänkandet InU 1974: 14 om att det kan bli aktuellt med ytterligare överväganden av regler av nu ifrågavarande typ i samband med prövningen av arbetsrättskommitténs väntade förslag.

InU 1974: 31

14 I detta sammanhang bör nämnas den särskilda komplikation som inträffar om det finns flera arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal beträffande en kategori arbetstagare på en arbetsplats. Överläggningsrätt tillkommer i sådana fall självfallet samtliga organisationer, men utövande av bestämmanderätt i fråga om ledighets förläggning eller hävdande av tolkningsföreträde i andra frågor, vilket enligt lagen i princip tillkommer arbetstagarorganisation, förutsätter enighet mellan organisationer som representerar mer än fyra femtedelar av kollektivavtalsbundna arbetstagare på arbetsplatser inom den berörda kategorin. Om en sådan majoritet inte uppnås övergår bestämmanderätten eller tolkningsföreträdet till arbetsgivaren.

T urordning

När domstol prövar frågan om förläggning av ledighet för utbildning, skall enligt 7 § hänsyn tas till såväl arbetstagarens önskemål som intresset att verksamheten kan fortgå utan allvarlig störning. Om flera arbetstagare inte kan beredas ledighet samtidigt, skall företräde ges till den som vill delta i facklig utbildning. I andra hand skall företräde lämnas den som inte har utbildning motsvarande nioårig grundskola. Vid konkurrens mellan flera arbetstagare som saknar grundskolekompetens skall den som har obekväm arbetstid prioriteras. Dessa turordningsregler, som är dispositiva, återfinns i 7 § andra stycket.

Vid remissbehandlingen av det utredningsförslag som ligger till grund för propositionen kritiserades prioriteringen av den fackliga utbildningen. Denna kritik återkommer nu i herr Nordgrens (m) motion. Motionären yrkar avslag på förslaget om prioritet för facklig utbildning. Han anser att reglerna i lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen bör tillgodose fackföreningarnas önskemål om utbildning.

Departementschefen anser det angeläget att den fackliga utbildningen ges företräde, eftersom den är nödvändig för att de fackliga organisationerna skall kunna svara för de uppgifter som lagts på dem. Det är ett allmänt intresse att organisationerna får det utbildningsutrymme som ger styrka och stabilitet åt den fackliga verksamheten. Åtskilliga utbildningsbehov täcks inte heller av förtroendemannalagen. Departementschefen anser dessutom att det inte föreligger någon risk för att de fackliga organisationerna kommer att föra fram överdrivna ledighetskrav.

Utskottet har samma uppfattning som departementschefen. Med hänvisning härtill och till att den aktuella regeln är dispositiv avstyrker utskottet motionsyrkandet.

InU 1974: 31

15 Återgång i arbete i förtid

Det har ansetts rimligt att arbetstagare som av någon anledning inte önskar fullfölja en påbörjad utbildning skall ha möjlighet att före ledighetsperiodens slut återgå i arbete. För att arbetsgivaren skall ha viss respit att planera arbetet föreslås en regel att arbetstagaren skall underrätta arbetsgivaren två veckor i förväg för att ha rätt att återinträda i arbetet. Vid ledigheter motsvarande högst en arbetsvecka föreslås dock arbetstagaren få rätt att återinträda utan föregående underrättelse.

I motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att arbetstagare skall ha rätt att utan föregående underrättelse till arbetsgivaren i förväg återgå i arbete om arbetstagaren haft skälig anledning avbryta utbildningen.

Utskottet vill för sin del framhålla att regeln om underrättelse 14 dagar i förväg förutom att ge arbetsgivaren respittid får betydelse för vikarie som tjänstgör i den studielediges ställe. Det torde nämligen vara möjligt att konstruera vikariat understigande ett år så att vikarien är skyldig att omedelbart lämna arbetet då den ordinarie arbetstagaren återkommer. Ett bifall till motionärernas förslag skulle alltså medföra osäkrare anställningsförhållanden för vikarier. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I detta sammanhang tar utskottet upp en fråga som rör återgång i arbete i det fall då arbetstagaren avbryter studieledighet, som varat minst ett år. Av 15 § lagen om anställningsskydd framgår att vikarie som varit anställd minst ett år skall underrättas minst en månad i förväg om arbetsgivaren vill att anställningen skall upphöra. Enligt utskottets uppfattning är det med hänsyn till denna regel rimligt att en arbetstagare, som i förtid önskar avbryta en så lång studieledighet det här gäller — mer än ett år — skall vara skyldig underrätta arbetsgivaren en månad i förväg. Härigenom undviks att den ifrågavarande befattningen kommer att upprätthållas av två personer. Den föreslagna bestämmelsen om rätt till återinträde, 10 §, bör kompletteras i enlighet med det sagda.

Det kan tilläggas att motsvarande samordning bör övervägas mellan lagen om anställningsskydd och lagstiftningen om rätt till ledighet vid värnpliktstjänstgöring och vid havandeskap m. m. Enligt den lagstiftningen är anmälningstiden för återgång i arbete 2—3 veckor. Utskottet utgår från att denna fråga övervägs i det uppföljningsarbete som pågår i regeringens kansli beträffande lagstiftningen om anställningstrygghet.

Skadestånd

Arbetsgivare, som åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen eller kollektivavtal som trätt i lagens ställe, skall enligt förslaget (13 §) kunna förpliktas utge skadestånd. Detsamma gäller för arbetstagarorganisa -

InU 1974: 31

tion som utnyttjat sin bestämmanderätt eller sitt tolkningsföreträde på ett sätt som den insett eller uppenbarligen borde ha insett varit felaktigt.

Någon skadeståndsregel för enskild arbetstagare har inte tagits med i lagförslaget. Detta kritiserar fru Åsbrink (s) i motionen 1939. Hon yrkar att lagen skall kompletteras med en bestämmelse som fastställer arbetstagarens ansvar i det fall han åsidosätter sina förpliktelser. Härmed torde avses det fall då beviljad ledighet inte används för studier.

Enligt utskottets uppfattning kan det inte komma i fråga att ålägga enskild arbetstagare skadestånd utom i flagranta fall. En vidsträcktare skadeståndsregel skulle innebära att domstol fick göra en rättslig prövning av arbetstagarens studieprestationer, vilket inte kan vara lämpligt. Såsom departementschefen anför inskränker sig behovet av sanktionsregler till fall av bedräglig karaktär. Med stöd av allmänna rättsgrundsatser är det möjligt att i sådana fall utdöma skadestånd för avtalsbrott i anställningsförhållandet. Vid sidan av skadestånd kan ett allvarligt kontraktsbrott leda till att arbetsgivaren har rätt att säga upp eller t. o. m. avskeda arbetstagaren.

De sanktionsmöjligheter som redan föreligger får anses tillräckliga, och utskottet avstyrker därför motionen.

Rättegångsbestämmelser

Mål om tillämpning av den föreslagna lagen skall enligt 15 § handläggas enligt lagen om rättegång i arbetstvister. Detta innebär att mål som rör organiserade arbetstagare tas upp direkt i arbetsdomstolen. Det gäller även om arbetstagaren tillhör organisation som inte står eller brukar stå i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren. Innan talan får prövas i arbetsdomstolen skall förhandling ha ägt rum. Tvister som rör oorganiserade arbetstagare prövas i första instans av tingsrätt. Avgörande av tingsrätt kan överklagas hos arbetsdomstolen.

Lagförslaget innehåller inte några särskilda regler om skyndsam handläggning vid domstol. Detta påtalas i motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp). Med hänvisning till att regler om skyndsam handläggning finns i lagen om anställningsskydd och lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen yrkar motionärerna att en motsvarande bestämmelse skall föras in i det aktuella lagförslaget.

Utskottet vill peka på att part kan begära interimistiskt beslut i tvistefråga i avvaktan på målets slutliga avgörande. Sådant beslut skall enligt arbetsdomstolens instruktion meddelas med särskild förtur. Det ligger i sakens natur att även tingsrätt handlägger frågor om interimistiskt beslut skyndsamt. Enligt utskottets uppfattning finns det knappast behov av att härutöver ge särskilda föreskrifter om förtur för mål om rätt till ledighet för utbildning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

InU 1974: 31

17 Dispositiva eller tvingande regler

Sorn tidigare sagts är flertalet regler enligt lagförslaget dispositiva för att möjliggöra en anpassning genom kollektivavtal till förhållandena på skilda arbetsplatser. De grundläggande bestämmelserna som bl. a. tillförsäkrar arbetstagarna rätt till behövlig ledighet för utbildning och anställningsskydd under ledighetstiden är emellertid tvingande. Detsamma gäller om regeln som ger arbetstagarorganisation tolkningsföreträde.

I motionen 1937 av herr Nordgren (m) yrkas att hela lagen skall göras dispositiv. Detta skulle enligt motionären möjliggöra att lagen kunde anpassas till förhållandena inom olika företag.

Den gräns som dragits mellan dispositiva och tvingande bestämmelser ger enligt utskottets bedömning utrymme för den anpassning av lagen till skilda arbetsplatser som kan erfordras. Principen att de grundläggande rättigheterna för arbetstagarna och deras organisationer slås fast i tvingande bestämmelser står i överensstämmelse med motsvarande reglering i lagen om anställningsskydd och lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Ikraftträdande m. m.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

I motionen 1938 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) yrkas uppskov med ikraftträdandet till den 1 juli 1975. Samma yrkande framställer herr Nordgren (m) i motionen 1937. Motionärerna hänvisar som skäl för yrkandet till den korta tid som fram till den 1 januari 1975 står till buds för förhandlingar om det förutsedda behovet av anpassning av lagens bestämmelser till skilda arbetsplatser.

Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning. Med hänsyn till lagens regler om förläggning av studieledighet, som ger arbetsgivaren avgörande inflytande på ledighetsfrågan den första tiden, bör det dock i praktiken finnas tillräckligt rådrum för förhandlingar. Det finns inte anledning anta att en facklig organisation, om förhandlingar skulle dra ut på tiden, utnyttjar sina rättigheter på ett sätt som kan innebära allvarliga störningar av verksamheten på arbetsplatsen.

Utskottet anser sig sålunda kunna godta den föreslagna dagen för ikraftträdandet och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet har i betänkandet främst tagit upp frågor som aktualiserats under riksdagsbehandlingen. I den mån lagförslaget inte behandlats i det föregående godtar utskottet propositionen.

InU 1974: 31

18 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande möjligheten att meddela administrativa föreskrifter på den statliga sektorn att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1935, yrkandet I, godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande lagens tillämpning på vikarier, praktikanter och objektsanställda att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1937, yrkandet 5, godkänner vad utskottet anfört,

3. att riksdagen antar 1 § i det i propositionen 1974:148 framlagda förslaget till lag om arbetstagares rätt till ledighet vid utbildning,

4. beträffande omfattningen av lagens dispositiva regler att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1937, yrkandet 1, antar 2 § i lagförslaget,

5. beträffande kvalifikationstid att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1937, yrkandet 2, antar 3 § i lagförslaget,

6. beträffande ledighetens längd att riksdagen avslår motionen 1974: 1937, yrkandet 4,

7. beträffande överläggningsrätten att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1935, yrkandet II, antar 4 § i lagförslaget,

8. beträffande ledighetens förläggning att riksdagen med avslag på motionerna 1974: 1935, yrkandet III, 1974: 1936, i motsvarande del, och 1974: 1937, yrkandet 3, antar 5 och 6 §§ i lagförslaget,

9. beträffande turordningsreglerna att riksdagen med avslag på motionen 1974:1937, yrkandet 6, antar 7 § i lagförslaget,

10. beträffande rätten att i förtid återgå i arbete att riksdagen — med avslag på motionen 1974: 1936, i motsvarande del, samt med förklaring att 10 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

Propositionens förslag Utskottets förslag

10 §

Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i arbete.

InU 1974: 31

19 Propositionens förslag

Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast underrätta arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången kan ske.

Utskottets förslag

en månad efter det att han mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast underrätta arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången kan ske.

Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

11. beträffande skadeståndsskyldighet för enskild arbetstagare att riksdagen med avslag på motionen 1974: 1939 antar 13 § i lagförslaget,

12. beträffande skyndsam handläggning i domstol att riksdagen med avslag på motionen 1974:1935, yrkandet IV, antar 15 § i lagförslaget,

13. beträffande lagens ikraftträdande att riksdagen med avslag på motionerna 1937, yrkandet 7, och 1974:1938 antar lagförslagets ikraftträdandebestämmelser,

14. att riksdagen antar lagförslaget i den mån det inte behandlats i det föregående,

15. att motionen 1974: 1559 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 december 1974

På inrikesutskottets vägnar BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), herrar Nilsson i Kalmar (s), Jonsson i Mora (fp), fru Berglund (s), herrar Strindberg (m), Ulander (s), Rämgård (c), Hallgren (vpk) och Carlström (fp).

Reservationer

1. Kvalifikationstid (punkt 5)

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Det är” och slutar ”genom kollektivavtal” bort ha följande lydelse:

Det får anses rimligt att en arbetstagare har en relativt fast anknyt -

InU 1974: 31

ning till en arbetsplats innan han får rätt att ta ledigt för utbildning. En regel om tolv månaders anställning under de senaste två åren får anses ge ett bättre uttryck för denna princip än sexmånadersregeln i propositionen. I anslutning till motionen 1937 av herr Nordgren (m) föreslår därför utskottet den angivna modifieringen av 3 § i lagförslaget. Denna lösning innebär också att man i praktiken kommer till rätta med de flesta av de problem som påtalas i samma motion och som rör ledighetsanspråk från vikarier och vissa andra grupper korttidsanställda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kvalifikationstid att riksdagen — med bifall till motionen 1937, yrkandet 2, samt med förklaring att 3 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse.

Propositionens förslag Utskottets förslag

3 §

Rätt till ledighet tillkommer ar- Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens bör- betstagare som vid ledighetens början har varit anställd hos arbets- jan har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna givaren minst tolv månader under

eller sammanlagt minst tolv må- de senaste två åren.

nader under de senaste två åren.

2. Ledighetens förläggning (punkt 8)

av herrar Nordgren (m), Jonsson i Mora (fp), Strindberg (m) och Carlström (fp), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Det system” och slutar ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse: Praktiska

planeringsskäl talar för att arbetsgivaren i de fall parterna inte kan komma överens om ledighetens förläggning får möjlighet att bestämma under de första sex månaderna efter arbetstagarens ansökan (14 dagar vid korttidsledighet eller facklig utbildning). Så långt biträder utskottet alltså propositionen. Efter en period av sex månader får det

InU1974: 31

anses rimligt att i de fall det finns kollektivavtalsbunden organisation på arbetsplatsen organisationen får ett stort inflytande på ledighetens förläggning. Också detta står i princip i överensstämmelse med propositionen. I de fall det inte finns någon avtalsslutande organisation kommer emellertid beslutanderätten enligt propositionens förslag att exklusivt ligga kvar på arbetsgivaren upp till två år efter ledighetsansökan, varefter domstolsprövning kan påkallas. Detsamma blir följden om det finns flera, avtalsslutande organisationer som inte kan ena sig om en uppfattning eller åtminstone bilda en mycket kvalificerad majoritet (80 %) för en gemensam ståndpunkt.

Utskottet kan inte godta propositionens förslag på denna punkt. Väntetider på flera år för arbetstagare som önskar utbilda sig kan befaras få starkt negativa effekter för utbildningsintresset. Utskottet vill för sin del i anslutning till motionen av herr Ekinge m. fl. (fp) föreslå att det blir möjligt för arbetstagare att begära domstols prövning, om arbetsgivaren vill skjuta upp en begärd studieledighet mer än sex månader eller, såvitt avser korttidsutbildning eller facklig utbildning, mer än två veckor.

Som tidigare sagts bör efter sex månaders uppskov arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal på arbetsplatsen ha huvudinflytandet på frågan när en begärd ledighet skall läggas ut. Organisationens avgörande bör emellertid på talan av arbetsgivare kunna underkastas domstols prövning. Organisationen kan på detta sätt sägas få tolkningsföreträde beträffande förläggningsfrågan sedan viss tid förflutit från ansökan.

Den lösning utskottet förordar får sägas ge bättre balans mellan olika intressen än propositionens förslag. Den enskildes rätt till studieledighet blir inte beroende av om han arbetar på en arbetsplats där det finns en kollektivavtalsbunden organisation eller ej. Inte heller blir det avgörande i vilket förhållande han står till en facklig organisation. Organisationerna tillförsäkras emellertid ett stort inflytande i förläggningsfrågorna samtidigt som det genom möjligheten till domstolsprövning finns en garanti för att verksamheten hos arbetsgivaren kan upprätthållas utan allvarlig störning.

Utskottets förslag innebär att propositionen bör ändras i fråga om 6 §. Genom utskottets ställningstagande tillstyrks motionen 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp) medan övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ledighetens förläggning att riksdagen dels antar 5 § i lagförslaget,

dels med bifall till motionen 1974:1935, yrkandet III, och med avslag på motionerna 1974: 1936, i motsvarande del, och

InU 1974: 31

1974: 1937, yrkandet 3, samt med förklaring att 6 § i lagförslaget bör ändras antar den paragrafen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

6 §

Har arbetstagare ej fått påbör- Arbetstagare, som ej har fått ja sin ledighet inom två år efter påbörja sin ledighet inom sex må det

att framställning gjordes, har nader eller, om ledigheten sam han

rätt att påkalla domstols prov- manlagt motsvarar högst en arning av frågan om ledighetens för- betsvecka eller gäller utbildning

läggning. som avses i 3 § andra stycket, två

veckor efter det framställningen gjordes, har rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första Prövning som avses i första

stycket får påkallas sedan ett år stycket kan också påkallas av ar har

förflutit efter arbetstagarens betsgivare som ej fått sådant sam framställning,

om ledigheten sam- tycke som anges i 5 § första

manlagt motsvarar högst en ar- stycket, betsvecka.

Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har övergått till ny arbetsgivare.

3. Ledighetens förläggning (punkt 8)

av herr Hallgren (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar ”Det system” och slutar ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är i och för sig rimligt att studieledighet förläggs på ett sådant sätt att man på arbetsplatsen får möjlighet att överväga den omorganisation av arbetet som kan bli nödvändig. Normalt sett bör detta tillgodoses genom intem planering på företagen. För den händelse svårigheter skulle uppstå kan det vara berättigat att arbetsgivaren får vissa möjligheter att skjuta upp ledighet som arbetstagaren begär. Den uppskovstid om sex månader som i propositionen föreslås för normalfallen är emellertid omotiverat lång. LO anser att fyra månader skulle vara tillräcklig uppskovstid, och ABF uttalar sig för att tiden bör bestämmas till två eller tre månader. Utskottet anser för sin del i likhet med vad som föreslås i motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk) att den längsta tid arbetsgivaren skall kunna skjuta upp en begärd ledighet skall bestämmas till tre månader. Om det är fråga om ledighet som inte överstiger en vecka, bör uppskovstiden maximalt vara en vecka. Gäller ledigheten facklig utbildning bör det inte finnas någon uppskovsrätt.

När det gäller möjligheterna att påkalla domstols prövning kan de i

InU 1974: 31

propositionen föreslagna fristerna inte accepteras. Att en arbetsgivare skulle kunna skjuta upp en ledighet så länge som två år ter sig orimligt. Om en sådan regel utnyttjas måste effekten bli förödande för de anställdas studieintresse. Visserligen har de fackliga organisationerna möjligheter att avvärja så långa uppskov, men det bör observeras att på arbetsplatser, där det inte finns någon avtalsbunden organisation, blir regeln direkt tillämplig. Likaså kan regeln innebära klara nackdelar för arbetstagare som är organiserade i andra fackföreningar än den som är kollektivavtalsbunden på arbetsplatsen. Såsom föreslås i motionen 1936 bör möjlighet att påkalla domstols prövning föreligga efter en väntetid av sex månader eller vid ledighet, som omfattar högst en vecka, efter en väntetid av två månader.

Av det ovan anförda framgår att utskottet beträffande reglerna om ledighetens förläggning biträder motionen 1936 av herr Hallgren m. fl. (vpk) och avstyrker motsvarande yrkanden i motionerna 1937 av herr Nordgren (m) och 1935 av herr Ekinge m. fl. (fp). Utskottets ställningstagande innebär att propositionens förslag till lydelse av 5 och 6 §§ bör ändras.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ledighetens förläggning att riksdagen — med bifall till motionen 1974: 1936 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1974: 1935, yrkandet III, och 1974:1937, yrkandet 3, samt med förklaring att 5 och 6 §§ i lagförslaget bör ändras — antar paragraferna i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

5 §

Är eller brukar arbetsgivaren Är eller brukar arbetsgivaren

vara bunden av kollektivavtal be- vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbets- träffande den kategori som arbetstagaren tillhör och vill han att tagaren tillhör och vill han att

ledigheten skall taga sin början ledigheten skall taga sin början

senare än sex månader efter ar- senare än tre månader efter arbetstagarens framställning, fordras betstagarens framställning, fordras

samtycke till uppskovet av den samtycke till uppskovet av den

berörda lokala arbetstagarorgani- berörda lokala arbetstagarorganisationen eller, om frågan hän- sationen eller, om frågan hän skjutes

till centrala överläggningar, skjutes till centrala överläggningar,

av vederbörande huvudorganisa- av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan. tion på arbetstagarsidan.

I fråga om ledighet som sam- I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en ar- manlagt motsvarar högst en arbetsvecka fordras samtycke som betsvecka fordras samtycke som

avses i första stycket så snart den avses i första stycket så snart den

frist arbetsgivaren önskar är längre frist arbetsgivaren önskar är längre

än två veckor. Detsamma gäller än en vecka.

InU 1974: 31

24 Propositionens förslag

beträffande ledighet som avses i 3 § andra stycket.

Vad som nu har sagts gäller även övergått till ny arbetsgivare.

6 Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom två år efter det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan ett år har förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

Vad som nu har sagts gäller äve övergått till ny arbetsgivare.

Utskottets förslag

Ledighet som avses i 3 § andra stycket har arbetsgivaren inte rätt att skjuta upp.

om företag eller del av företag har §

Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom sex månader efter det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning.

Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan två månader har förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

om företag eller del av företag har

4. Turordning (punkt 9)

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Departementschefen anser” och slutar ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar i och för sig uppfattningen att det finns skäl att främja den fackliga utbildningen. Sådan utbildning är också prioriterad i olika hänseenden. Här kan hänvisas till förtroendemannalagens regler om rätt till utbildning av fackliga förtroendemän och till den förevarande propositionens förslag i olika hänseenden. Propositionen innebär rätt till ledighet för facklig utbildning för nyanställda, alltså utan det normala kravet att viss anställningstid hos arbetsgivaren skall föreligga. När det gäller facklig utbildning föreslås vidare arbetsgivarens möjlighet att få ledigheten uppskjuten vara inskränkt till 14 dagar mot normalt sex månader.

Att härutöver fastställa ytterligare förmånsregler för facklig utbildning förefaller icke motiverat. Propositionens förslag innebär i fråga om turordning mellan olika anställda, som önskar bli lediga för utbildning, att exempelvis en välutbildad person som önskar delta i facklig utbildning skall prioriteras före en lågutbildad som önskar komplettera sina kunskaper till grundskolenivå. Utskottet kan inte biträda turord -

InU 1974: 31

ningsregler som får sådana konsekvenser och föreslår därför i anslutning till herr Nordgrens (m) motion ändring i 7 § i lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande turordningsreglerna att riksdagen — med bifall till motionen 1974: 1937, yrkandet 6, samt med förklaring att 7 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

7 §

Vid prövning enligt 6 § skall skälig hänsyn tagas såväl till arbetstagarens önskemål som till intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan allvarlig störning.

Kan flera arbetstagare ej samti- Kan flera arbetstagare ej samtidigt beredas ledighet, har den fö- digt beredas ledighet, har de före reträde

som vill deltaga i utbild- träde som ej har utbildning mot ning

som avses i 3 § andra stycket, svarande nioårig grundskola och,

I andra hand skall företräde lärn- vid turordningen dem emellan, den

nas arbetstagare som ej har utbild- som har obekväm arbetstid,

ning motsvarande nioårig grundskola och, vid turordningen dem emellan, den som har obekväm arbetstid.

Prövning enligt andra stycket sker inom varje kollektivavtalsområde för sig.

5. Rätten att i förtid återgå i arbete (punkt 10)

av herr Hallgren (vpk), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet vill” och slutar ”om anställningstrygghet” bort ha följande lydelse:

Regeln om 14 dagars förvarningstid för rätt att återgå i arbete efter avbrutna studier kan inte anses berättigad i de fall det finns fullgoda skäl för studieavbrottet. Avbrottet kan exempelvis bero på att den studieledige eller någon honom närstående blir sjuk. Den föreslagna regeln i 10 § bör modifieras så att den studerande har rätt att omedelbart återgå i arbete, om han haft skälig anledning avbryta utbildningen. En sådan regel får emellertid inte leda till försämrad anställningstrygghet för vikarier som ersätter en studieledig. När det gäller vikariat som varat minst ett år tillgodoses vikariens behov av förvarningstid genom att arbetsgivaren enligt 15 § lagen om anställningsskydd är skyldig att minst en månad i förväg meddela om anställningen skall upphöra. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med det löpande uppföljningsarbetet av trygghetslagstiftningen överväger en motsvarande regel om förslagsvis 14 dagars förvarningstid då vikariat som omfattar mellan en och tolv månader skall upphöra.

InU 1974: 31

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande rätten att i förtid återgå i arbete att riksdagen — med bifall till motionen 1974: 1936 i motsvarande del samt med förklaring att 10 § i lagförslaget bör ändras — antar paragrafen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag

Utskottets förslag

10 §

Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i arbete.

Vill arbetstagaren utnyttja den rätt som tillkommer honom enligt första stycket, skall han underrätta arbetsgivaren om att han vill återgå. Har arbetstagaren utan skälig anledning avbrutit utbildningen är arbetsgivaren dock ej skyldig att låta arbetstagaren återgå tidigare än två veckor efter det att han mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast underrätta arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången kan ske.

Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka.

6. Lagens ikraftträdande (punkt 13)

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”avstyrker motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Såsom framgår på åtskilliga ställen i propositionen är den föreslagna lagen att betrakta som en ramlagstiftning, vilken genom kollektivavtal bör anpassas till de varierande förhållanden som råder på olika arbetsplatser. För att möjliggöra detta måste självfallet viss tid stå parterna till buds att förhandla om kollektivavtal. Mot denna bakgrund ter det sig orimligt att låta lagen träda i kraft endast ett fåtal dagar efter det att den antagits av riksdagen.

Erfarenheterna från förhandlingarna om förtroendemannalagen visar att parterna behöver viss tid för att penetrera problemen. Även andra skäl talar för att man avvaktar något med ikraftträdandet. Information om lagstiftning av denna karaktär som berör alla anställda är ytterst viktig men kräver viss tid att genomföra. Statsmakternas inställning till förslag från kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) och kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) torde vara av

InU 1974: 31

intresse för parterna att beakta i förhandlingsarbetet. Slutligen bör noteras att den föreslagna lagstiftningen får omedelbara effekter på arbetsplatserna i fråga om kortare utbildning och facklig utbildning.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet yrkandena i motionerna 1937 av herr Nordgren (m) och 1938 av herr Träff m. fl. (m, c, fp) att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1975.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande lagens ikraftträdande att riksdagen — med bifall till motionerna 1974: 1937, yrkandet 7, och 1974: 1938 samt med förklaring att lagförslagets ikraftträdandebestämmelse bör ändras — antar bestämmelsen i följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. juli 1975.

Lagen gäller ej ledighet, varom ansökan har gjorts före ikraftträdandet. Kollektivavtal, som avses i 2 § andra stycket, 9 § andra stycket och 12 § andra stycket, kan ingås före ikraftträdandet.

Särskilt yttrande

Lagens tillämpning på korttidsanställda

av herrar Nordgren (m) och Strindberg (m):

Enligt vår uppfattning är det inte rimligt att arbetstagare som av särskilda skäl är anställda för en begränsad, kortare tid skall ha rätt att under anställningstiden få ledigt för utbildning. Det gäller i första hand praktikanter och vikarier. I praktiken bör man kunna komma till rätta med detta problem genom att höja kvalifikationstiden för rätt till ledighet. En sådan lösning föreslår vi i reservationen 1. De problem som därutöver kan kvarstå förutsätter vi kan lösas inom ramen för tillämpningen av reglerna om förläggning av ledighetstid.

InU 1974: 31

28 Innehållsförteckning

Propositionen 1

Lagförslaget 1

Motioner 5

Utskottet 8

Allmänt 8

Tillämpningsområde 9

Kvalifikationstid 10

Ledighetens längd 11

Ledighetens förläggning 11

Överläggningsrätt 13

Turordning 14

Återgång i arbete i förtid 15

Skadestånd 15

Rättegångsbestämmelser 16

Dispositiva eller tvingande regler 17

Ikraftträdande m. m 17

Utskottets hemställan 18

Reservationer 19

1. Kvalifikationstid (m) 19

2. Ledighetens förläggning (m, fp) 20

3. Ledighetens förläggning (vpk) 22

4. Turordning (m) 24

5. Rätten att i förtid återgå i arbete (vpk) 25

6. Lagens ikraftträdande (m) 26

Särskilt yttrande 27

Lagens tillämpning på korttidsanställda (m) 27

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740058