Bet. 1974:JoU18

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:73 med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-05-09
Källa: data.riksdagen.se

Jordbruksutskottets betänkande nr 18 år 1974

JoU 1974:18

Nr 18

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974: 73 med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 73 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. antaga lag om bevarande av bokskog,

2. antaga lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

3. godkänna de grunder för särskilt stöd till bevarande av bokskog som förordats i propositionen,

4. till Vissa kostnader för vård och föryngring av bokskog m. m. för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till lag om bevarande av bokskog. Bokskogarna har på senare år avverkats i snabb takt, och på de avverkade områdena planteras i stor utsträckning i stället barrskog. Förslaget går ut på att skydda och bevara bokskogarna. Samhället får möjlighet att kontrollera avverkningarna och hindra att bokskog omförs till barrskog. Enligt förslaget får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd. Inte heller får åtgärder för återväxt av annat trädslag än bok vidtas i bokskog utan särskilt tillstånd. Tillståndsfrågorna föreslås bli prövade av länsstyrelsen, som vid prövningen skall beakta att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt bevaras så långt möjligt.

Ersättning till markägare föreslås utgå, om tillstånd till avverkning av awerkningsmogen bokskog vägras och detta medför att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras. Vägras däremot tillstånd att plantera annat trädslag än bok på bokskogsmark, utgår ingen ersättning.

Vidare föreslås i propositionen att ett statligt bidrag införs till kostnader för föryngring och vård av bokskog.

Avsikten är således att genom en kombination av lagstiftningsåtgärder och ekonomiska åtgärder skapa ett effektivt skydd för bokskogarna.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Riksdagen 1974.16 sami. Nr 18

JoU 1974:18

2 Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om bevarande av bokskog

Härigenom förordnas som följer.

1 § Med bokskog förstås i denna lag trädbestånd vars virkesförråd till minst sjuttio procent utgöres av bok och vars yta upptar minst ett halvt hektar.

2 § I bokskog får bokträd ej avverkas utan särskilt tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket fordras dock ej för röjning eller gallring

som är ändamålsenlig för skogens utveckling.

Utan hinder av första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

3 § I bokskog eller, efter avverkning av bokskog, på det avverkade området får åtgärd för återväxt av annat trädslag än bok vidtagas endast efter särskilt tillstånd.

4 § Fråga om tillstånd enligt 2 eller 3 § prövas av länsstyrelsen.

Vid prövningen skall iakttagas att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt bevaras så långt möjligt.

5 § Länsstyrelsen får förelägga den som söker tillstånd enligt 2 § att lägga fram erforderlig avverkningsplan vid påföljd att hans talan annars ej upptages till prövning.

I samband med att tillstånd ges enligt 2 eller 3 § kan länsstyrelsen föreskriva åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxt av ett tillfredsställande bokbestånd. Uppkommer olägenhet som ej förutsågs när tillståndet gavs, kan länsstyrelsen meddela föreskrift för att avhjälpa olägenheten.

Som villkor för tillstånd enligt 2 eller 3 § kan krävas att säkerhet ställes för fullgörandet av föreskrivna åtgärder. Visar sig sådan säkerhet otillräcklig, kan länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställes.

6 § Vägras tillstånd till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog och föranleder detta att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras, är ägaren av fastigheten och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog avses skog som anses utvecklingsbar enligt skogsvårdslagen (1948: 237).

7 § I fråga om ersättning enligt 6 § första stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om ersättning i naturvårdslagen (1964: 822).

JoU 1974:18

8 § Meddelas föreskrift om åtgärd för att trygga återväxt enligt 5 § andra stycket, utgår bidrag av allmänna medel till kostnaderna för åtgärden.

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 eller 3 § eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 5 § andra stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Har någon brutit mot 2 eller 3 § eller mot föreskrift som meddelats enligt 5 § andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidtaga rättelse.

Efterkommes ej föreläggandet, får länsstyrelsen låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

11 § Talan mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. Statens naturvårdsverk får föra talan mot sådant beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas att 25 § naturvårdslagen1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

25 §

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet äro berättigade till ersättning av kronan i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30 §§. Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fastighet stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

1 fråga om ersättning med anledning av att avverkning eller återväxtåtgärd som avses i lagen (1974: ) om bevarande av bok skog

förbjudits eller att tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats med föreskrifter gäller bestämmelserna i nämnda lag.

1 Lagen omtryckt 1972: 779.

* Senaste lydelse 1973: 311.

JoU 1974:18

4 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Talan om ersättning med anledning av att avverkning eller återväxtåtgärd som avses i 25 § tredje stycket förbjudits enligt 8 § prövas enligt äldre bestämmelser, om talan väckts före ikraftträdandet av denna lag. Talan om ersättning med anledning av att tillstånd som avses i 19 § eller 26 § andra stycket till avverkning eller åtgärd som nyss sagts vägrats eller förenats med föreskrifter prövas enligt äldre bestämmelser, om ansökan om sådant tillstånd kommit in till länsstyrelsen före den 10 november 1973.

Motionerna m. m.

I motionen 1974: 1697 av herr Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition 1974: 73 beslutar

1. att statsbidraget för föryngringsåtgärder och vård av bokskog skall utgå med högst 80 procent av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaderna för åtgärderna, samt 2. att ersättning till markägare skall utgå för den del av bokskogsarealen som överstiger 20 procent av fastighetens totala areal när ansökan om omföring av bokskog till granskog i enlighet med det i motionen anförda avslås.

I motionen 1974: 1745 av herr Komstedt (m) hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag om lag för bevarande av bokskog.

I motionen 1974:1746 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att riksdagen 1. beslutar följande ändringar i det vid propositionen 1974: 73 fogade förslaget till lag om bevarande av bokskog:

Kungl. Maj:ts förslag

4 § frågan om långt

möjligt.

6 § Vägras tillstånd

härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar

— skogsvårdslagen (1948: 237).

Motionärernas förslag 4 § frågan om tillstånd enligt 2 eller 3 §§ prövas av länsstyrelsen efter hörande av skogsvårdsstyrelsen. Vid prövning skall iakttagas att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt bevaras inom ramen för ett långsiktigt bokskogsbruk på fastigheten.

6 § Vägras tillstånd

härigenom lider.

Med utvecklingsbar

- skogsvårdslagen (1948: 237).

2. uttalar att frågan om ersättningar och kompensation får en sådan utformning att markägaren tillförsäkras: skälig kompensation då bok -

JoU 1974:18

skog vägras omföras till barrskog, full kompensation då föryngringsåtgärder, markberedningar, stängsling, plantering av skärm etc. måste genomföras, 80 procent av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnader då ungskogsröjning och gallring måste genomföras, hela kostnaden då nyplantering sker på mark som tidigare inte varit bokskogsbärande och att alla ersättningar skall beräknas för 80 procent av fastighetens totala bokskogsareal och i övrigt utgå enligt de regler som föreslagits i propositionen.

I motionen 1974: 1747 av herr Petersson i Röstånga (fp) hemställs att riksdagen beslutar 1. att paragraf 1 i Lag om bevarande av bokskog får följande lydelse: 1 § Med bokskog förstås i denna lag trädbestånd vars virkesförråd till minst femtio procent utgörs av bok och vars yta upptar minst ett halvt hektar, 2. att statsbidrag till vård och föryngring av bokskog skall kunna utgå med högst 80 procent av kostnaderna för åtgärderna.

I ärendet har dessutom till utskottet inkommit en skrivelse från Lantbrukarnas länsförbund i Blekinge.

Utskottet

Sedan 1964 års riksdag begärt utredning av frågan om lämpliga åtgärder för bokens bevarande i önskvärd utsträckning i den svenska skogsfloran uppdrogs åt skogsstyrelsen att i samråd med statens naturvårdsnämnd, sedermera statens naturvårdsverk, utreda frågan. Ämbetsverken framlade år 1971 ett betänkande, Bokskogens bevarande, vari bl. a. föreslogs att statligt ekonomiskt stöd skulle utgå till föryngringsåtgärder och ungskogsvård för att stimulera markägarna att bevara och förnya sina bokskogar. Statligt bidrag föreslogs även till kostnader för nyplantering. Förslaget innebar bl. a. att skyddet för bokskogarna skulle kunna ordnas genom frivilliga överenskommelser med markägarna. Sedan utredningen avgivit sitt betänkande har naturvårdsverket hösten 1973 i en skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit att läget för bokskogarna blivit så allvarligt att ytterligare åtgärder snarast borde vidtas. Ett system med frivilliga överenskommelser torde enligt verkets mening inte vara tillräckligt utan även lagstiftningsåtgärder borde vidtas. Utredningsbetänkandet och naturvårdsverkets framställning har remissbehandlats. Det i förevarande proposition framlagda förslaget bygger i huvudsak på det sålunda inhämtade utredningsmaterialet. Förslaget syftar i princip till att genom en kombination av lagstiftningsåtgärder och ekonomiska åtgärder åstadkomma ett effektivt skydd för bokskogarna. Departementschefen ansluter sig till naturvårdsverkets och flertalet remissinstansers uppfattning att särskilda lagstiftningsåtgärder behövs och

JoU 1974:18

finner det vidare rimligt att samhället bär ett visst ekonomiskt ansvar för att bokskogen blir bevarad. Utskottet får beträffande det närmare innehållet i förslaget, i den mån det inte berörs i det följande, hänvisa till propositionen.

Lagstiftning om bevarande av bokskog

I propositionen framläggs bl. a. ett förslag till lag om bevarande av bokskog. F. n. är vissa bokskogsområden skyddade genom åtgärder enligt naturvårdslagen (NVL) — en mindre del såsom naturreservat och återstoden genom provisoriska landskapsskyddsförordnanden enligt 19 § NVL. De på angivna sätt skyddade områdena beräknas uppgå till sammanlagt närmare 30 000 ha. Syftet med den föreslagna nya lagstiftningen är bl. a. att åstadkomma ett permanent och generellt skydd som ersätter det interimistiska, till vissa områden begränsade skydd som f. n. gäller enligt NVL.

Som grundläggande föreskrifter bör enligt lagförslaget införas förbud mot att utan särskilt tillstånd avverka bokträd i bokskog och mot att i bokskog eller, efter avverkning av bokskog, på det avverkade området vidta åtgärder för återväxt av annat trädslag. Fråga om sådant tillstånd bör prövas av länsstyrelserna. Undantag från skyldigheten att söka tillstånd till sådan avverkning bör gälla bl. a. för röjningar och gallringar i skogsvårdande syfte. Om bokskogarna skall kunna behållas i önskvärd omfattning, krävs, anför departementschefen, som en första åtgärd att från naturvårdssynpunkt olämpliga avverkningar förhindras. Detta är angeläget inte minst med hänsyn till de speciella svårigheter som föreligger vid föryngring av bok. Av samma skäl måste tillståndstvång gälla för skogsodling med annat trädslag. Det bör uppdras åt skogsstyrelsen att utforma noggranna anvisningar för var gränsen går för beståndsvårdande gallring och föryngringshuggning m. m.

Med bokskog bör förstås trädbestånd vars virkesförråd till minst 70 procent utgörs av bok och som omfattar minst ett halvt hektar. I vad gäller frågan om eventuell ersättningsskyldighet för staten vid vägrat tillstånd att omföra bokskog till barrskog enligt lagförslaget framhålls i propositionen bl. a. att man bör skilja mellan å ena sidan de fall då tillstånd vägras till avverkning som står i överensstämmelse med rationellt bokskogsbruk och å andra sidan de fall då tillstånd att ersätta bokskog med annan skog vägras. I sammanhanget erinras om grunderna för ersättningsregleringen på naturvårdsområdet som innebär å ena sidan att ersättning inte skall utgå för värden som beror enbart på förväntningar om ändring i pågående markanvändning och å andra sidan att ersättning skall utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras genom föreskrifter eller beslut enligt NVL. Lagförslaget innebär att någon rätt till ersättning inte skall föreligga för det fall att en skogsägare vägras omföra bokskog till barrskog. I vad gäller vägrat tillstånd till avverkning

JoU 1974:18

framhålls i propositionen att det från naturvårdssynpunkt endast i undantagsfall finns skäl att vägra avverkning av mogna bestånd. Vägras emellertid avverkning som står i överensstämmelse med rationellt bokskogsbruk bör detta betraktas som ett intrång i pågående markanvändning och ersättning bör kunna komma i fråga. Ersättning bör emellertid utgå endast om tillstånd vägras till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog och detta medför att rationellt bokskogsbruk avsevärt försvåras.

Frågan om statligt stöd till föryngring och vård av bokskog behandlas i följande avsnitt av förevarande betänkande.

Utskottet ansluter sig för egen del till den av departementschefen uttalade uppfattningen om behovet av lagstiftning om bevarande av bokskog och finner inte anledning till erinran emot den i propositionen föreslagna utformningen av lagen. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionen 1974: 1745 om avslag på lagförslaget och biträder ej heller yrkandena i motionerna 1974: 1746, yrkande 2, och 1974: 1697, yrkande 2, om ersättning till markägare i vissa fall när ansökan om överföring av bokskog till granskog avslås, i motionen 1974:1746, yrkande 1, om vissa ändringar i 4 och 6 §§ i lagförslaget samt i motionen 1974: 1747, yrkande 1, om viss ändring i 1 § i lagförslaget.

Statsbidrag till föryngring och vård av bokskog m. m.

Bokskogsutredningens förslag till bidragssystem innebar bl. a. att statliga bidrag till enskilda markägare skulle utgå för föryngringsåtgärder och ungskogsvård i bokskogar. Utredningen förutsatte att de nya bestånden i regel blir anlagda genom självföryngring, vilket blir mindre kostsamt än föryngring genom plantering. Bidrag föreslogs dock även till kostnader för plantering. Innan bidrag lämnats skulle en enkel skogsvårdsplan ha upprättats av skogsvårdsstyrelsen och avtal slutits mellan staten och markägaren, vari denne garanterade bokskogsdrift för en tid av 30 år. Bidragen föreslogs utgå med högst 80 procent av kostnaderna. Stöd borde lämnas till plant- och ungskogsbestånd som anlagts före bidragsreglernas tillkomst men i sådana fall begränsas till kostnader för åtgärder som aktualiserats efter nämnda tidpunkt.

Frågan om statsbidrag till föryngring och vård av bokskog har även behandlats i remissyttrandena över naturvårdsverkets framställning om lagstiftning till skydd för bokskogarna. Flertalet remissinstanser förorda; sålunda att lagstiftningsåtgärderna kombineras med ett statligt ekonomiskt stöd till bokskogarna. Statsbidragets storlek har diskuterats av de flesta remissinstanserna. Länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län samt skogsvårdsstyrelsen i Hallands län anser att staten bö; täcka hela kostnaden för föryngring och vård av bokskog. Domänverke och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund föreslår att extra bidrag bör kunna utgå då speciellt svåra föryngringsförhållanden råder. Enlig

JoU 1974:18

länsstyrelsen i Malmöhus län bör full kostnadstäckning medges för åtgärder på små, mindre bärkraftiga lantbruk och på lantbruk med en förhållandevis stor bokskogsareal.

Även departementschefen har som anförts i det föregående funnit det rimligt att samhället bär ett visst ekonomiskt ansvar för att bokskogen blir bevarad och föreslår därför att statliga bidrag skall kunna utgå till kostnaderna för föryngring och vård av bokskog. Bidrag skall därvid kunna utgå i fall, då länsstyrelsen funnit det angeläget att ett område skall vara bevuxet med bok och skogsvårdsstyrelsen bedömt att åtgärderna kan resultera i en tillfredsställande bokskog. Som ytterligare villkor för stöd bör för varje fastighet gälla att av länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen gemensamt upprättas en plan för skötseln av skogen och att fortsatt bokskogsbruk sker under en tid av 50 år. Bidrag bör lämnas för exempelvis markberedning, stängsling, plantering av skärm eller i vissa fall plantering av bokträd. Vidare bör bidrag kunna ges till kostnaderna för plantering av bokskog på lämpliga marker, som tidigare varit bevuxna med barrskog eller varit jordbruksmark. Även till ungskogsröjning bör stöd kunna lämnas. Sådana röjningar är kostsamma och ger inget gagnvirke. Departementschefen förordar att bidrag till här angivna åtgärder skall utgå med högst 40 procent av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaderna. Härutöver föreslås att skogsvårdsstyrelsen i de fall det bedöms nödvändigt skall kunna ge kostnadsfri rådgivning om skötseln och utföra kostnadsfri stämpling i samband med röjning, gallring och föryngringshuggning.

I motionerna 1974: 1697, yrkande 1, och 1974: 1747, yrkande 2, föreslås att bidragsandelen bestäms i enlighet med bokskogsutredningens förslag till högst 80 procent av kostnaderna. I motionen 1974: 1746, yrkande 2, föreslås att ersättningsreglerna får en sådan utformning att markägaren tillförsäkras full kompensation då föryngringsåtgärder måste genomföras, bidrag med 80 procent av kostnaderna för ungskogsröjning och gallring och ersättning för hela kostnaden då nyplantering sker på tidigare inte bokskogsbärande mark. I nämnda motionsyrkande föreslås samtidigt en reduktionsregel, innebärande att ersättningarna beräknas för 80 procent av fastighetens totala skogsareal. Motionsyrkandena motiveras bl. a. med att avkastningen av bokskogsdrift är låg, att kostnaderna för vård och föryngring är mycket höga och att de i propositionen föreslagna reglerna skulle hårt drabba inte minst ägarna till de mindre bokskogsfastigheterna, vilka fastigheters skogsinnehav ofta till särskilt stor del utgörs av bokskog. Det understryks också att åtgärder måste vidtas så att bokskogslandskapet behåller sitt värde från vetenskapliga, miljömässiga och rekreativa synpunkter.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att skydd av bokskogen med enbart lagstiftning inte medför någon garanti för att en tillfredsställande föryngring erhålls vid avvecklingen av de bestånd som

JoU 1974:18

är awerkningsmogna. Som nämnts är normala föryngringsåtgärder förhållandevis dyra. Utskottet delar alltså den uppfattning som framförts i propositionen att det är rimligt att samhället får bära ett ekonomiskt ansvar för att bokskogen blir bevarad och att detta ansvar får formen av stimulansåtgärder. Departementschefens förslag om statsbidrag till föryngring och vård av bokskog föranleder härvidlag ingen principiell erinran från utskottets sida. I vad gäller bidragsandelens storlek har emellertid som framgår av det föregående olika meningar gjorts gällande. Utskottet vill för egen del framhålla att behovet av statligt stöd till bokskogsägare som kommer att beröras av här ifrågavarande åtgärder torde kunna variera inom rätt vida gränser från fall till fall. Sådana omständigheter som exempelvis särskilda svårigheter och höga kostnader till följd av markens beskaffenhet eller läge när det gäller att föryngra ett bokskogsbestånd kan, om inte verksamt stöd lämnas, tänkas verka återhållande på vederbörande markägares benägenhet att medverka till uppnåendet av propositionens syfte att bevara bokskogen. Det synes vidare utskottet som om den ekonomiska bärkraften för de fastigheter som kommer att beröras av åtgärder i enlighet med propositionen och de ekonomiska konsekvenserna för markägarna i de särskilda fallen kan komma att påverka bidragsbehovet i högst varierande grad. Utskottet har vid sina överväganden i frågan funnit skäl tala för att möjlighet öppnas för lämnande av bidrag till de i propositionen nämnda åtgärderna med högst 60 procent av de av skogsvårdsstyrelsen beräknade kostnaderna för desamma.

Vad utskottet nu förordat synes ligga väl i linje med det allmänna syftet med motionerna 1974: 1697, yrkande 1, 1974: 1746, yrkande 2, och 1974: 1747, yrkande 2. Ifrågavarande motionsyrkanden torde i övrigt inte påkalla någon särskild riksdagens åtgärd.

Ändring i naturvårdslagen

I propositionen framläggs även förslag om viss ändring i 25 § NVL. Ändringsförslaget innebär att i nämnda lagrum skall intas en bestämmelse att, i fråga om ersättning med anledning av att avverkning eller återväxtåtgärd som avses i lagen om bevarande av bokskog förbjudits eller att tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats med föreskrifter, bestämmelserna i nämnda lag skall gälla. Vidare föreslås som övergångsbestämmelse en regel om att talan om ersättning med anledning av att tillstånd som avses i 19 § eller 26 § andra stycket NVL till avverkning eller återväxtåtgärd som avses i lagen om bevarande av bokskog vägrats eller förenats med föreskrifter skall prövas enligt äldre bestämmelser, om ansökan om sådant tillstånd inkommit till länsstyrelsen före den 10 november 1973. Nämnda datum anknyter till tidpunkten för offentliggörandet av naturvårdsverkets beslut om den tidigare här nämnda framställningen till Kungl. Maj:t beträffande lagstiftning om bokskog.

JoU 1974:18

10 Utskottet finner inte anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts förslag i nu berörda del.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1974: 1697, yrkande 2, 1974: 1745, 1974: 1746, yrkandena 1 och 2, sistnämnda yrkande såvitt nu är i fråga, samt 1974:1747, yrkande 1, antar i propositionen 1974: 73 framlagt förslag till lag om bevarande av bokskog,

2. antar i propositionen föreslagen lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

3. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974: 1697, yrkande 1, 1974: 1746, yrkande 2, sistnämnda yrkande såvitt i övrigt är i fråga, och 1974: 1747, yrkande 2, godkänner av utskottet förordade grunder för särskilt stöd till bevarande av bokskog, samt

4. till Vissa kostnader för vård och föryngring av bokskog m. m. för budgetåret 1974/75 under nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 500 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1974

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s)*, Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m)*, fru Theorin (s)*, herr Jonasson (c)*, fru Lundblad (s)*, herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk) och Enlund (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”i lagförslaget” bort ha följande lydelse: Utskottet finner det för egen del i och för sig naturligt att problemet med bokskogens bevarande löses genom en kombination av lagstiftning och ekonomiska stimulansåtgärder. Vid avvägningen av det kostnadsansvar som skall bäras av markägare resp. det allmänna bör emellertid

JoU 1974:18 11

enligt utskottets mening gälla att 20 procent av en fastighets bokskogsareal ligger inom ramen för vad som i markägarens eget intresse bör bevaras. För sådana delar av bokskogsarealen bör således ingen särskild ersättning eller kompensation utgå. Dock bör vid meddelat awerkningsförbud för icke utvecklingsbar bokskog den ersättning som kan lämnas enligt lagförslaget motsvara markägarens hela intäktsförlust. Utskottet ansluter sig till vad härom anförts i motionen 1974: 1746. I propositionen framlagt lagförslag innebär bl. a. att ersättning inte skall utgå vid vägrat tillstånd att omföra bokskog till barrskog eller annan skog. Enligt utskottets mening bör full kompensation — med beaktande av nyss angivna egetansvar — utgå till markägaren i de fall ett vägrat tillstånd innebär väsentligt hinder för framtida rationellt skogsbruk och avsevärt ekonomiskt avbräck för markinnehavaren. I enlighet härmed bör, som föreslås i motionen 1974: 1746, yrkande 1, 6 § andra stycket utgå ur lagförslaget.

I motionen 1974: 1746 yrkas vidare att i lagen skall intagas föreskrift att länsstyrelsen vid prövning av tillståndsfrågor enligt 2 och 3 §§ i lagen skall höra skogsvårdsstyrelsen. Utskottet anser sig böra biträda jämväl detta yrkande, vilket innebär viss ändring i lagförslagets 4 §. Enligt propositionen skall vid prövningen av tillståndsfrågor iakttagas att bokskog som är av värde från naturskyddssynpunkt bevaras så långt möjligt (4 § 2 st.). I motionen 1974: 1746 betonas vikten av ett långsiktigt och uthålligt bokskogsbruk och motionärerna hemställer om ändring av nyssnämnda paragraf i lagförslaget, innebärande att tillståndsprövningen skall ta sikte på att bokskog bevaras inom ramen för ett långsiktigt bokskogsbruk på fastigheten. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet.

Utskottet finner i övrigt inte anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag till lag om bevarande av bokskog. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet biträder motionen 1974: 1746, yrkande 1, men avstyrker motionerna 1974: 1745 och 1974: 1747, yrkande 1. Motionen 1974: 1697, yrkande 2, torde bli i väsentlig grad tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet anser” och på s. 9 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser (lika med utskottet) av stimulansåt gärder.

Även i vad gäller bidragen till i propositionen avsedda åtgärder för föryngring och vård av bokskog bör den tidigare nämnda grundläggande principen att markägare själv skall svara för kostnaderna för 20 procent av fastighetens bokskogsareal enligt utskottets mening gälla. Utskottet vill emellertid ifrågasätta om inte den i propositionen föreslagna bidragsandelen, högst 40 procent av de av skogsvårdsstyrelsen

JoU 1974:18

godkända kostnaderna, är för snävt tilltagen för att tillgodose rättvisesynpunkter och i tillfredsställande grad stimulera bokskogsägarna till intresserad medverkan i strävandena att bevara bokskogen. Utskottet har vid sin prövning av denna fråga kommit till uppfattningen att en gränsdragning vid högst 80 procent av kostnaderna vore mer ändamålsenlig. Detta innebär att motionen 1974: 1697, yrkande 1, motionen 1974: 1746, yrkande 2, och motionen 1974: 1747, yrkande 2, får anses bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under punkterna 1 och 3 bort ha

följande lydelse:

l.med förmälan att i propositionen 1974:73 framlagt förslag till lag om bevarande av bokskog inte kunnat oförändrat antagas a.

med bifall till motionen 1974:1746, yrkande 1, för sin del antar följande som utskottets förslag betecknade lydelse av 4 § och 6 § i lagförslaget:

Kungl. Maj:ts förslag 4 § Fråga om tillstånd enligt 2 eller 3 § prövas av länsstyrelsen.

Vid prövningen skall iakttagas att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt bevaras så långt möjligt.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog avses skog som anses utvecklingsbar enligt skogsvårdslagen (1948: 237).

b. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1974: 1745 och 1974:1747, yrkande 1, för sin del antar det under a. omförmälda lagförslaget i övrigt,

c. i anledning av motionerna 1974: 1697, yrkande 2, och 1974:1746, yrkande 2, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande ersättning i vissa fall

Utskottets förslag 4 § Fråga om tillstånd enligt 2 eller 3 § prövas av länsstyrelsen efter hörande av skogsvårdsstyrelsen.

Vid prövningen skall iakttagas att bokskog som är av värde från naturvårdssynpunkt bevaras inom ramen för ett långsiktigt bokskogsbruk på fastigheten.

6 § Vägras tillstånd

härigenom lider.

Med utvecklingsbar

skogsvårdslagen (1948: 237).

JoU 1974:18

då tillstånd vägras till omföring av bokskog till barrskog, m. m.,

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740056