Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående vattenvård
Jordbruksutskottets betänkande nr 38 år 1974
JoU 1974:38
Nr 38
Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående vattenvård.
Motionen
I motionen 1974:805 av fru Anér m. fl. (fp) hemställs l.att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär a) att en utredning tillsätts med uppgift att analysera riskmomenten i samband med oljetransporter i olika former, b) att snara åtgärder vidtas från svensk sida för att få till stånd en bättre beredskap för begränsning av oljekatastrofer som kan inträffa i samband med oljeborrningarna i Nordsjön, c) att förslag föreläggs riksdagen med innebörd att lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten och lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg görs tillämpliga även för plattformar till havs samt om åtgärder i övrigt för att förebygga skador i samband med borrning efter olja, d) att Sverige i internationella sammanhang driver kraven på förbud mot oljeutsläpp i haven och en begränsning av tanktonnagets storlek, 2. att riksdagen måtte besluta att 9 § lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg ändras så att krav på anläggning för omhändertagande av oljerester m. m. kan ställas även för annan hamn än allmän hamn, 3. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförs angående förbättrat oljeskydd.
Utskottet
I motionen 1974:805, yrkande 1 a, hemställs om en utredning med uppgift att analysera riskmomenten i samband med oljetransporter i olika former.
Motionärerna anför bl. a. att ingen utredning gjorts som ekonomiskt och praktiskt belyser oljeskaderiskerna vid olika transportalternativ. En utredning bör bl. a. analysera riskabla punkter i transportkedjan och leda till förslag till säkerhetsbestämmelser.
Frågan om riskerna vid oljetransporter har vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen. Vid 1973 års riksdag prövades sålunda en proposition (1973:111), angående godkännande av konvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall, jämte motioner. Enligt konventionen skulle dumpning av vissa särskilt angivna miljöfarliga ämnen och material förbjudas, medan dumpning av andra ämnen och material skulle få ske endast efter tillstånd av nationell myndighet i fördragsslutande stat. 1 sitt betänkande i ärendet (JoU 1973:27) anförde jordbruksutskottet
1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 38
JoU 1974:38
bl. a. att man för att komma till rätta med oljeutsläppen var i hög grad beroende av att internationella överenskommelser kunde träffas härom. Departementschefen hade i propositionen erinrat om det arbete som bedrevs inom FN:s sjöfartsorganisation, IMCO, i syfte att begränsa oljeföroreningarna till havs. I propositionen redovisades vidare att IMCO hösten 1973 skulle komma att vid en särskild konferens behandla havsföroreningar som uppstår genom sjöfarten. Utskottet erinrade också om ett av föregående års riksdag godkänt uttalande av vederbörande departementschef att målet för strävandena på detta område borde vara att allt utsläpp av olja förbjöds (prop. 1972:38, JoU 1972:36, rskr 1972:234). Den kommande IMCO-konferensen hade till uppgift att söka åstadkomma en ramkonvention som syftade till att hindra förorening på grund av utsläpp av olja och andra miljöskadliga ämnen.
Ett motionsyrkande motsvarande nämnda yrkande 1 a behandlades i detta sammanhang och avslogs av riksdagen enligt utskottets förslag.
Till det anförda får utskottet foga följande.
Den förenämnda IMCO-konferensen har lett till framläggande år 1973 av en internationell konvention angående förebyggande av förorening från fartyg. En proposition i anledning av konventionen är att förvänta till 1975 års vårriksdag.
Vidare har i Helsingfors i mars i år hållits en diplomatisk konferens beträffande skyddet av Östersjöns marina miljö. 1 konferensen deltog representaner för samtliga Östersjöstater. Konferensen har utarbetat en konventionstext, och proposition i ämnet kommer att avges till nästa års riksdag.
Vad särskilt gäller olje- och kemikalietransporter på svenskt inre vatten kan framhållas att sjöfartsverket i samråd med naturvårdsverket avgett ett betänkande, Miljösäkra transporter i Mälaren och Vänern, som jämte fråga om utökat lotstvång efter remissbehandling är under beredning i kommunikationsdepartementet. Det kan vidare nämnas att inom sjöfartsverket pågår en utredning, farledsutredningen, som avser att utarbeta förslag till normer för farleder och farledsanordningar.
Beträffande den i motionen berörda frågan om en utredning som praktiskt och ekonomiskt belyser oljeskaderiskerna vid olika transportalternativ kan nämnas att en särskild utredning, petroindustriutredningen, behandlar frågor rörande struktur och utbyggnad av transport, raffinering och förädling av olja och naturgas. Utredningen skall enligt sina direktiv i sitt arbete beakta miljövårdsintressena. En delrapport rörande alternativa raffinaderilägen har nyligen avgivits och utredningsarbetet fortsätter. Spörsmålet om olika transportmetoder har också behandlats av utredningen om rörtransport av olja och gas.
Det kan vidare erinras om att 1973 års riksdag antagit en lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss m. m. (prop. 1973:140, LU 1973:40, rskr 1973:398) samt godkänt en europeisk överenskommelse om internationell
JoU 1974:38
transport av farligt gods på väg m. m. (prop. 1973:143, TU 1973:24, rskr 1973:334).
Utskottet anser att stora ansträngningar bör göras för att komina till rätta med de risker för skador som är förenade med oljetransporter. Av det tidigare anförda framgår att en betydande aktivitet pågår i detta syfte. Utskottet vill understryka vikten av att de initiativ som sålunda tagits energiskt fullföljs och att gjorda utredningar bearbetas och där så erfordras kompletteras så att de kan leda fram till alltmera effektiva åtgärder. Särskild vikt bör härvid läggas vid de förebyggande åtgärderna. Mot bakgrund av vad riksdagen och vederbörande departementschef i tidigare sammanhang uttalat bl. a. beträffande målet för kampen emot oljeföroreningarna till havs - att haven bör bli helt fria från sådana föroreningar - anser utskottet det emellertid kunna förutsättas att det fortsatta arbetet på området kommer att från svensk sida bedrivas intensivt och målmedvetet utan att det i nu förevarande sammanhang erfordras något särskilt riksdagens uttalande. Utskottet finner således inte påkallat med någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:805, yrkande 1 a.
1 motionen 1974:805 tas vidare upp vissa frågor rörande föroreningar i samband med oljeborrning på havsbotten. Sålunda hemställs i yrkande 1 b om åtgärder för bättre beredskap för begränsning av oljekatastrofer i samband med oljeborrningarna i Nordsjön. I yrkande 1 c föreslås att lagarna om förbud mot dumpning av avfall i vatten och om åtgärder mot vattenförorening från fartyg skall göras tillämpliga för plattformar till havs och åtgärder vidtas för att förebygga skador genom borrning.
Även spörsmål rörande riskerna med oljeborrningar under havsytan har vid tidigare tillfällen prövats av riksdagen, senast förra året (JoU 1973:27).
I anslutning till den tidigare nämnda propositionen 1973:111 väcktes en motion med förslag väsentligen motsvarande yrkande 1 c i den nu föreliggande motionen. 1 en fristående motion gjordes en hemställan motsvarande förenämnda yrkande 1 b. Utskottet anförde i hithörande frågor bl. a. att enligt konventionen varje fördragsslutande part skulle vidta de åtgärder som krävdes för att tillämpa konventionen på bl. a. alla fartyg, luftfartyg och fasta eller flytande plattformar under dess jurisdiktion, vilka antogs utföra dumpning. Utskottet förutsatte att de plattformar som för Sveriges del kunde komma i fråga så gott som alltid skulle vara sådana som används vid utforskning av kontinentalsockeln eller exploatering av naturtillgångar på denna. Enligt lagen om kontinentalsockeln krävs tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer för att fä genom borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln. Till sådant tillstånd kan fogas föreskrift bl. a. till förebyggande av vattenförorening. Brott mot sådan föreskrift är straffbelagt. Vidare är miljöskyddslagen (1969:387) tillämplig i fråga om utsläpp från sådan plattform av avloppsvatten, fast ämne eller gas samt då sådan plattform används på sätt som eljest kan medföra förorening av vattenområde. Utskottet sade sig utgå från att Kungl. Maj:t
JoU 1974:38
följde tillämpningen av nämnda lagar med avseende på möjligheten att fullgöra dumpningskonventionens krav. Skulle det visa sig erforderligt att komplettera lagstiftningen för att tillgodose nämnda krav utgick utskottet från att Kungl. Maj:t skulle förelägga riksdagen förslag härom.
Vad gäller beredskapen mot oljekatastrofer i samband med oljeborrningarna hänvisade utskottet till att hithörande frågor nyligen hade tagits upp vid en konferens mellan Nordsjöstaterna i London. Konferensen hade bl. a. lett till en rekommendation till resp. regeringar att harmonisera sina säkerhetsbestämmelser. Sverige hade vid överläggningarna om dessa bestämmelser verkat för att de skulle ligga på en från säkerhetssynpunkt hög nivå. Vid konferensen hade vidare beslutats att en konvention skulle utarbetas om skadeståndsansvaret föroljeförorening som uppkommer i samband med oljeborrning på havsbotten. Arbetet inom det område som konferensen behandlade fortsatte bl. a. i ett antal arbetsgrupper. Enligt utskottets förslag lämnades motionsyrkandena utan åtgärd av riksdagen.
Vid 1973 års höstriksdag godkände riksdagen som tidigare nämnts en proposition (1973:140) med förslag till lag om ansvarighet för oljeskada till sjöss m. m. I anledning av ett i samband härmed behandlat motionsyrkande rörande oljeborrningsverksamheten anförde lagutskottet bl. a. att det var angeläget att en enhetlig reglering på området kom till stånd. I propositionen hade emellertid föredragande statsrådet hänvisat till att ett internationellt samarbete påbörjats våren 1973 med syfte att skapa en regional konvention för Nordsjöområdet om ansvarighet för föroreningsskador av oljeborrning på kontinentalsockeln. Enligt vad lagutskottet inhämtat hade man beslutat bilda en arbetsgrupp för ändamålet. Utskottet underströk vikten av att arbetet på en konvention intensifierades. Med hänsyn till att initiativ tagits från svensk sida ansågs det dock för det dåvarande inte erforderligt för riksdagen att göra något särskilt uttalande i ämnet.
Till det nu sagda kan fogas att bl. a. spörsmål om den marina miljön prövas inom ramen för pågående arbete vid Förenta Nationernas tredje havsrättskonferens.
Även jordbruksutskottet finner de med oljeborrningsverksamheten förknippade riskerna för miljöskador förtjäna stort beaktande. Spörsmålen på detta område är i stor utsträckning av internationell räckvidd, och utskottet vill understryka vikten av att från svensk sida stora ansträngningar görs att påskynda det arbete som på det internationella planet bedrivs på detta område. Utskottet anser emellertid det kunna förutsättas att så kommer att ske utan något särskilt initiativ från riksdagens sida i det nu föreliggande ärendet. Med hänsyn härtill och till riksdagens tidigare uttalanden i hithörande frågor finner utskottet således inte tillräckliga skäl föreslå något särskilt uttalande av riksdagen i anledning av motionen 1974:805, yrkandena 1 b och 1 c.
I yrkandet 1 d hemställs att Sverige driver kraven på förbud mot oljeutsläpp i haven och frågan om en begränsning av tanktonnagets storlek.
JoU 1974:38
5 Vad gäller kravet på förbud mot oljeutsläpp lår utskottet hänvisa till vad här tidigare anförts beträffande strävandena inom IMCO i detta syfte och beträffande tidigare uttalanden av riksdagen och av vederbörande departementschef. Av dessa uttalanden synes framgå att man på svensk sida i detta arbete haren uppfattning som i väsentliga avseenden stämmer överens med den som motionärerna företräder.
Ett vid förra årets riksdag framlagt motionsyrkande beträffande minskning av tanktonnagets storlek föranledde på utskottets förslag ingen åtgärd (JoU 1973:27). Utskottet hänvisade till att man inom IMCO arbetade med en reglering i syfte att begränsa storleken av de enskilda oljelasttankarna. I anledning av det nu föreliggande motionsyrkandet vill utskottet anföra att en reglering av dessa frågor ingår som ett särskilt avsnitt i den tidigare nämnda konventionen av år 1973. Utskottet anser inte tillräckliga skäl f. n. föreligga för någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:805, yrkande 1 d.
I yrkande 2 hemställs att 9 § i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg ändras så att krav på anläggning för omhändertagande av oljerester m. m. kan ställas även för annan hamn än allmän hamn.
Utskottet vill erinra om att utredningen rörande omhändertagande av kemiskt avfall har avlämnat ett betänkande, Anläggningar för mottagning av oljeblandat barlastvatten, m. m. (Ds Jo 1973:4). I betänkandet föreslås en lagändring motsvarande motionärernas önskemål. Proposition avses bli framlagd för riksdagen nästa år. I avvaktan härpå har utskottet inte funnit skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:805, yrkande 2.
Utskottet finner motionen i övrigt inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd och hemställer
att motionen 1974:805 i den mån den inte kan anses besvarad med vad utskottet anfört inte må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 november 1974 På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM
Nänvrandc: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s). Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herr Andersson i Ljung (m) och fru Andersson i Trollhättan (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
JoU 1974:38
6 Reservation
av fru Anér (fp) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Ett vid” och slutar med "yrkande 1 d” bort ha följande lydelse:
Vid förra årets riksdag avvisades ett motionsförslag angående minskning av tanktonnagets storlek. Utskottet hänvisade i sitt betänkande (JoU 1973:27) till att frågan om tankstorleken prövades av 1MCO. Emellertid ligger arbetet inom IMCO f. n. på en reglering som endast avser de enskilda oljetankarnas storlek, inte tankfartygens. Då tankfartygens egen storlek är en avgörande faktor när det gäller risker för haveri, dels därför att det är utomordentligt svårt att snabbt förändra fartygens kurs och hastighet, dels därför att samtliga eller de flesta oljetankarna i ett stort fartyg mycket väl kan skadas och springa läck samtidigt, anser utskottet att riksdagen bör uttala att Sverige i internationella sammanhang bör driva krav på begränsning av tanktonnagets storlek, och att i avvaktan härpå svensk sjöfarts- och oljepolitik bör inriktas på att supertankers för olja över huvud taget inte trafikerar svenska skärgårdsområden, ej heller Östersjön. Utskottet biträder alltså motionärernas förslag i nu berörda del. dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
i anledning av motionen 1974:805 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående tanktonnagets storlek.
Särskilda yttranden
1. av herr Jonasson (c), fru Anér (fp), fru Olsson i Helsingborg (c), fru Fredrikson (c) och fru Andersson i Trollhättan (c), som anför:
Då det f. n. pågår överläggningar om internationella regler för oljeborrningar på kontinentalsockeln påfordrar vi för ögonblicket inga riksdagens åtgärder men avvaktar resultatet för att senare göra eventuella nya framstötar.
Beträffande oljetransporter till lands och sjöss pågår, som utskottet påpekar flera olika utredningar där delar av problemet behandlas. Även den aktuella energidebatten bör komma att föra fram visst material som belyser oljetransporternas miljöaspekter. I avvaktan på detta ytterligare material avstår vi f. n. från yrkanden men avser att återkomma när utredningarnas resultat är mera överblickbart.
2. av herr Takman (vpk) som anför:
Med hänsyn till de många initiativ som tagits och som redovisas i utskottets betänkande förefaller kravet på en särskild utredning inte vara sär -
JoU 1974:38
skilt välmotiverat för närvarande. Utskottet understryker vikten av att dessa initiativ energiskt fullföljs, men jag är medveten om att även om så sker blir värdet av insatserna begränsat.
Jag vill erinra om att jag i motion 1973:2007 och i min reservation till jordbruksutskottets betänkande 1973:27 behandlade problemet med oljekatastroferna från en annan utgångspunkt. Jag fann det ytterligt angeläget att åtgärder vidtogs för att förbättra sjöfolkets arbetsförhållanden- och arbetsmiljö. Dels går utvecklingen mycket snabbt mot starkt ökande farter och tonnagestorlekar, ökande trafiktäthet i trånga farleder och kraftigt ökande transportvolymer av petroleum och andra miljöfarliga ämnen. Dels blir en allt större del av tonnaget undandragen normal kontroll genom att fartygen registreras under bekvämlighetsflagg, främst av löne- och skatteskäl men också för att rederierna skall komma undan kostnader för åtgärder att förbättra arbetsmiljön och öka trafiksäkerheten. Kort tid efter motionen och reservationen tillsatte kommunikationsministern en utredning rörande de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden (1973-07-05).
I nämnda motion och reservation refererade jag ett antal tankfartygskatastrofer, som hade behandlats i utländsk press. De som föranleder publicitet här eller utomlands är emellertid bara ett fätal av dem som inträffar. Under de senaste 15 åren har i genomsnitt 14 tankfartyg om året exploderat enligt en uppgift i The nnclear Debate: A call to reason (Boston 1974).
Besättningarna har i absoluta tal reducerats samtidigt som tankfartygen blivit många gånger större än för ett par decennier sedan. F. n. finns, enligt samma källa, 63 tankfartyg på 200 000 dödviktston eller mer i trafik, över 300 i storlek mellan 200 000 och 500 000 ton är under byggnad och ytterligare ett hundratal är på kontrakt- och planeringsstadiet. Business Week (20 maj 1973) visade med en belysande sifferserie att kostnaden för oljetransporter är omvänt proportionell till tankfartygens storlek: från 13 dollar per ton för att frakta olja i en 47 000-tonnare mellan Persiska viken och nordatlantiska hamnar i USA till beräknade 5,15 dollar per ton för de tankfartyg om 500 000 dödviktston som då var på ritborden. Priset för denna profitjakt är att ett stort antal sjömän omkommer och att förstörelsen av haven fortsätter i ökat tempo.
Hur väsentligt det än må vara att genom internationella konventioner och organ söka minska olycksriskerna och nedsmutsningen av haven, är det osannolikt att man radikalt kan förbättra situationen. Grunden till den aktuella utvecklingen är att söka i ägandeförhållandena. ”Redarna har skrikit nog om rationalisering, nu är det tid att rationalisera bort redare och aktieägare”, konstaterade en av personerna i Ove Allanssons självbiografiska roman Ombordarna.
GOTAB 74 8145 S Stockholm 1974