Bet. 1974:JoU48

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring

Typ: Betänkande
Datum: 1974-12-03
Källa: data.riksdagen.se

Jordbruksutskottets betänkande nr 48 år 1974 JoU 1974:48

Nr 48

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring.

Motionen

1 motionen 1974:838 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkesmässigt fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med övrig utrikes trafik.

Remissyttrandena m. m.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionen från fiskeristyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Sveriges fiskares riksförbund. Se bilaga 1.

Yttrande i ärendet har vidare inhämtats från försvarsutskottet. Se bilaga

Utskottet

I förordningen (1957:343) om oljelagring m. m. föreskrivs att säljare och förbrukare av mineralolja skall hålla beredskapslager av olja enligt vad som anges i förordningen. Kungl. Maj:t fastställer, enligt grunder som riksdagen har godkänt, hur mycket olja av olika slag som sammanlagt skall hållas i lager. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är tillsynsmyndighet för oljelagringen och bestämmer hur stor del av den totala mängden olja som varje lagringsskyldig skall lagra. Fördelningen skall ske enligt närmare bestämmelser i 7 § förordningen. Säljare av olja är för visst år lagringsskyldig i förhållande till sin s. k. basmängd, dvs. i princip den mängd olja som sålts under det närmast föregående året (basåret). Vid beräkning av basmängd för säljare av olja skall undantas bl. a. olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik.

Oljebolagen har rätt att vid försäljning ta ut avgifter för sin beredskapslagring av oljeprodukter (jfr prop. 1962:194 s. 44-45 och prop. 1969:136 s. 48). Enligt avtal den 1 oktober 1969 mellan Stiftelsen Petroleumindustrins beredskapsfond och vissa oljeföretag har oljeföretagen för åren 1970-1976 förbundit sig att till stiftelsen betala in sådana avgifter, beräknade efter fö -

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 48

JoU 1974:48

retagens leveranser till köpare som inte själva är lagringsskyldiga. I avtalet anges avgiftens storlek för olika oljeprodukter. Beredskapslagringsavgift skall inte utgå för bunkerolja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik (1 §). Avtalet får inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Kungl. Maj:t har den 18 januari 1974 medgett ändring av nämnda avtal bl. a. innebärande att i 1 § angivna avgifter fastställts att utgöra 0,4 öre/liter motorbensin och fotogen, 1,2 öre/liter motorbrännolja, 11 kr/ms eldningsolja 1-2, 7 kr/mJ eldningsolja 3-5 samt 10 kr/ton gasol.

Med anledning av att olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik inte skall medräknas i basmängden för säljare av olja tas beredskapslagringsavgift alltså inte ut för sådan olja. För olja som skall förbrukas av fiskefartyg tas däremot avgift ut enligt huvudregeln.

I motionen 1974:838 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om en författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkesmässigt fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med övrig utrikes trafik. Bakom förslaget ligger bl. a. uppfattningen att det inte finns någon anledning att i nu förevarande avseende skilja på svenskt yrkesfiske som bedrivs på avlägsna farvatten och där fångsterna i stor utsträckning landas utomlands och annan fartygsdrift i utrikes trafik.

Av remissinstanserna tillstyrker fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund att motionen bifalles medan överstyrelsen för ekonomiskt försvar av principiella skäl och med hänvisning till frågans tidigare behandling avstyrker motionen.

Utskottet lär erinra om att den genom motionen 1974:838 aktualiserade frågan ingående behandlades av 1969 års riksdag i samband med att riksdagen tog ställning till den fortsatta lagringen för beredskapsändamål av olja under perioden 1970-1976 (prop. 1969:136 s. 36-37, 45 och 49-50, BevU 1969:66). Riksdagen avslog därvid motioner med samma syfte som den nu föreliggande.

Beredskapslagring och uttag av avgifter för sådan lagring är åtgärder inom ramen för landets försörjningsberedskap. Vid tidigare beslut i den nu aktuella frågan har kärnpunkten varit att fisket beräknas pågå i stor utsträckning även i krislägen och då få stor betydelse för folkförsörjningen. Behovet av drivmedel för fisket har därför tagits med när man fastställt lagringens omfattning. Sjötrafiken mellan Sverige och utlandet har däremot bedömts inte kunna upprätthållas i krislägen. Någon beredskapslagring av olja för sådan trafik har av detta skäl inte ansetts nödvändig.

Av det från försvarsutskottet inhämtade yttrandet i ärendet framgår att nämnda utskott anser att den nyss redovisade synen på fiskets betydelse i krislägen alltjämt är riktig. Särskilt vid andra kriser än sådana som beror på militärt angrepp mot Sverige kan fisket få stor betydelse. Svenska fiskefartyg som bunkrar i Sverige men normalt landar sina fångster utomlands kan väntas landa fångsterna i Sverige i stället, ofta efter att ha bytt fångst -

JoU 1974:48

platser. Att det i fredstid kan löna sig bättre för svenska fiskare att fiska långt från Sverige och landa sina fångster utomlands hindrar enligt försvarsutskottets mening inte att samma fiskare i krisfall - så långt möjligt - fiskar i närmare vatten och för hemmamarknaden. Beredskapslagring av drivmedel för fisket anses därför motiverad, även såvitt gäller de fiskefartyg som i dagsläget landar sina fångster utomlands.

Beträffande fartygs drift i utrikes trafik anser försvarsutskottet att det kan finnas skäl som talar för en annan bedömning än den som har redovisats i det föregående. Man kan tänka sig krisfall - avspärrningsfall - vid vilka det särskilt i ett inledande skede och mot slutet av krisen är både nödvändigt och möjligt att upprätthålla sjötrafik mellan Sverige och utlandet. En viss beredskapslagring för sådant ändamål kan därför vara motiverad. Frågan bör enligt försvarsutskottets mening övervägas i samband med förberedelserna för ett nytt oljelagringsprogram efter utgången av lagringsperioden 1970-1976.

Jordbruksutskottet får för sin del erinra om att det svenska yrkesfisket under en längre tid haft att kämpa med betydande ekonomiska svårigheter. Försämrade produktions- och avsättningsförhållanden inom fisket har under de senaste åren gjort det nödvändigt att vidta olika statliga stödåtgärder. De statliga åtgärderna har varit avsedda att minska fiskets svårigheter så att temporära problem inte rubbar den ekonomiska grundvalen för ett fiske som i och för sig är tekniskt väl rustat för en effektiv och rationell produktion. Fisket bedöms också ha goda förutsättningar för en på längre sikt stabil avsättning. De beslutade reformerna har i stor utsträckning grundats på förslag av fiskerinäringsutredningen.

Som försvarsutskottet anför svarar det svenska yrkesfisket för en betydelsefull del av vår försörjningsberedskap. Med hänsyn till näringens utsatta läge är det enligt jordbruksutskottets mening synnerligen angeläget att den inte åsamkas kostnader som inte är oundgängligen motiverade. Naturligtvis är det viktigt att yrkesfisket inte utsätts för sådan behandling att dess möjligheter att fortsätta som självständig näring onödigtvis försvåras. Att den pålaga som oljelagringsavgiften innebär kan skapa vissa svårigheter för yrkesfiskarna och att den av yrkesfiskarna även uppfattas som orättvis är obestridligt. Avgiftens inverkan på fiskarnas ekonomiska situation är dock svår att närmare fastställa utan en särskild undersökning. Detsamma gäller de beredskapspolitiska följderna och även de statsfinansiella konsekvenserna av ett eventuellt borttagande av avgiftsskyldigheten för yrkesfiskarna. Utskottet utgår emel lertid från att man vid kommande överväganden i samband med förberedelserna för ett nytt oljelagringsprogram uppmärksammar hithörande frågor och vidtar de åtgärder från Kungl. Maj:ts och berörda myndigheters sida som befinns erforderliga för att bereda yrkesfisket skäliga villkor.

1 * Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 48

JoU 1974:48

4 Utskottet, som även vill erinra om att fiskenäringsutredningen alltjämt bedriver sitt arbete syftande till att skapa effektivare former för stöd till det svenska yrkesfisket, hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1974:838 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 3 december 1974

På jordbruksutskottets vägnar UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c)*, Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), herrar Lindberg (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Andersson i Ljung (m) och Israelsson (vpk)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1974:48

5 Bilaga 1

Remissyttranden över motionen 1974:838 Fiskeristyrelsen (1974-03-11)

För att trygga tillgång inom riket på mineralolja har jämlikt förordningen den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. (nr 343) säljare och storförbrukare ålagts hålla lager av mineralolja. För att bestrida kostnader i samband med sådan lagring har konsumenterna att erlägga viss avgift per m’ olja. Därjämte ges möjlighet för de lagringsskyldiga oljehandelsföretagen att erhålla statliga ränte- och amorteringsfria lån för ifrågavarande lagring.

Från s. k. beredskapslagringsavgifter har fritagits bl. a. sådan olja som inköps för förbrukning för fartyg i utrikes trafik. Denna bestämmelse gäller dock inte fiskefartyg.

Det svenska fisket bedrivs i betydande omfattning på internationellt vatten och fångsterna landas i stor utsträckning i utrikes hamn, huvudsakligen i Danmark. Ilandföringen av svenskfångad fisk i utlandet uppgick år 1972 (sista året för vilken fullständig statistik föreligger) till ung. 82 000 ton till ett värde av ung. 50 milj. kr., dvs. ung. 50 % av kvantiteten och ung. 25 % av värdet av det totala svenska saltsjöfisket.

Enligt styrelsens uppfattning bör fiskefartyg, som bedriver fiske på internationellt vatten och som landar sina fångster i utrikeshamn jämställas med handelssjöfart i utrikes trafik och komma i åtnjutande av befrielse från oljelagringsavgift vid bunkring i svensk hamn.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (1974-03-08)

Den i motionen berörda frågan om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik från skyldighet att erlägga avgift beträffande oljelagring, varmed avses den beredskapslagringsavgift som oljehandeln debiterar ej lagringsskyldiga kunder, har tidigare prövats av överstyrelsen i samband med särskild framställning 1967-07-04 från Västkustfiskarnas Centralförbund. Vidare har överstyrelsen 1968-06-10 avgett yttrande till riksdagens statsutskott över motionen 1968:11:592 i samma ärende.

I båda skrivelserna uttalade överstyrelsen att fiskeriverksamhet enligt styrelsens mening ej kunde jämställas med fartygs drift i utrikes trafik med den innebörd sistnämnda begrepp fick anses ha i oljelagringsförordningen och att leveranser av drivmedel till fiskefartyg på grund härav inte kunde godkännas som avdragspost vid beräkning av basmängd för säljare. Överstyrelsen framhöll vidare att det inte syntes onaturligt att fisket bidrog till kostnaderna för lageruppbyggnader i likhet med andra förbrukargrupper, exempelvis jordbruket, som ej själva är skyldiga att lagra olja men vilkas behov därav på grund av för landet betydelsefull verksamhet under krigsförhållanden måste säkerställas genom beredskapslagring enligt gällande bestämmelser.

Enligt beslut av 1968 års riksdag överlämnades ovannämnda motion 11:592 av Kungl. Maj:t till 1968 års oljelagringskommitté, som i sitt betänkande Olja i beredskap (SOU 1969:31, sid. 61 och 62) utförligt behandlade frågan om fiskefartygs befrielse från skyldigheten att erlägga beredskapslagringsavgift. Kommittén fann inte skäl föreslå några nya bestämmelser om fiskefartygs oljeförbrukning. Därest det skulle vara ett allmänt önskemål att

JoU 1974:48

- utan egentligt samband med beredskapslagringen av olja - stödja fisket, borde sådant stöd lämnas på annat sätt. I proposition 1969:136 med förslag rörande beredskapslagring av olja uttalade föredragande departementschefen, att han i likhet med oljelagringskommittén inte fann skäl föreslå några nya bestämmelser beträffande olja för fiskefartyg.

I motionen 1974:838 har inte anförts några nya omständigheter, som enligt överstyrelsens mening påkallar en omprövning av ovan redovisat ställningstagande till frågan om författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring för fiskefartyg. I den mån fiskerinäringen är i behov av ekonomiskt stöd, synes sådant stöd böra lämnas i annan form än genom den av motionärerna ifrågasatta ändringen av oljelagringsförordningen.

Sveriges fiskares riksförbund (1974-03-29)

Riksförbundet delar helt motionärernas åsikt att fiskefartygen missgynnats när det gäller befrielse från avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring. De större svenska fiskefartygen fiskar huvudsakligen på internationellt vatten och landar mer eller mindre regelbundet i utländska hamnar varför man med fog kan anse att de skulle kunna inrymmas under begreppet "utrikes trafik”.

Kostnadsutvecklingen, som berörts i motionen, där förutom oljelagringsavgiften, som numera är 1,4 öre per liter, tillkommer clearingsavgift, 4 öre per liter, och energiskatt 2,5 öre per liter, drabbar fiskerinäringen mycket hårt. Fiskefartygen får alltså totalt betala 7,9 öre per liter i skatter och avgifter utöver vad som erläggs av handelsflottan.

Riksförbundet har i skrivelse till Handelsdepartementet den 1 mars 1974 hemställt att alla fiskefartyg blir befriade från såväl clearingsavgifter som beredskapslagringsavgift m. m.

Med hänvisning till ovanstående vill styrelsen för Sveriges fiskares riksförbund tillstyrka motionen.

JoU 1974:48

7 Bilaga 2

Försvarsutskottets yttrande över motionen 1974:838 om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring (FöU 1974:2y)

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet beslöt den 2 oktober 1974 .ut inhämta försvarsutskottets yttrande över motionen 1974:838 om befrielse för fiskefartyg i utrikes trafik frän avgiftsskyldighet beträffande oljclagring. Till ärendet hör yttranden över motionen från fiskerist y reisen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Sveriges fiskares riksförbund. Yttrandena har avgetts efter remiss från jordbruksutskottet.

Med anledning härav får försvarsutskottet anföra följande.

1 förordningen 11957:343) om oljelagring m. m. föreskrivs att säljare och förbrukare av mineralolja skall hålla beredskapslager av olja enligt vad som anges i förordningen. Kungl. Maj:t fastställer, enligt grunder som riksdagen har godkänt, hur mycket olja av olika slag som sammanlagt skall hållas i lager. Överstyrelsen för ekonomiskt forsvar är tillsynsmyndighet för oljelagringen och bestämmer hur stor del av den totala mängden olja som varje lagringsskyldig skall lagra. Fördelningen skall ske enligt närmare bestämmelser i 7 § förordningen. Säljare av olja är för visst år lagringsskyldig i förhållande till sin s. k. basmängd, dvs i princip den mängd olja som sålts under det närmast föregående året (basåret) Vid beräkning av basmängd för säljare av olja skall undantas bl. a. olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik.

Oljebolagen har rätt att vid försäljning ta ut avgifter för sin beredskapslagring av oljeprodukter (jfr prop. 1962:194 s 44^45 och prop. 1969:136 s. 48). Enligt avtal den 1 oktober 1969 mellan Stiftelsen Petroleumindustrins beredskapsfond och vissa oljeföretag har oljeföretagen för åren 1970-1976 förbundit sig att till stiftelsen betala in sådana avgifter, beräknade efter företagens leveranser till köpare som inte själva är lagringsskyldiga. I avtalet anges avgiftens storlek för olika oljeprodukter Beredskapslagringsavgift skall inte utgå för bunkerolja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik (1 §). Enligt 8 § föravtalet inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Kungl. Maj:t har den 18 januari 1974 medgett att nämnda avtal ändras på sådant sätt att i 1 § angivna avgifter fastställes att utgöra 0,4 öre/liter motorbensin och fotogen, 1,2 öre/liter motorbrännolja, 11 kr/nr’eldningsolja 1-2. 7 kr./nr1 eldningsolja 3-5 samt 10 kr./ton gasol

Med anledning av att olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift

JoU 1974:48

i utrikes trafik inte skall medräknas i basmängden för säljare av olja uttas alltså inte beredskapslagringsavgift för sådan olja. För olja som skall förbrukas av fiskefartyg uttas däremot avgift enligt huvudregeln.

Motionärerna föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om en författningsändring, som medger befrielse från avgiftsskyldigheten beträffande oljelagring för fiskefartyg så att allt yrkesmässigt fiske som sker utanför svenskt territorialvatten blir jämställt med övrig utrikes trafik.

Försvarsutskottet erinrar om att den genom motionen aktualiserade frågan behandlades ingående av 1969 års riksdag i samband med att riksdagen tog ställning till den fortsatta lagringen för beredskapsändamål av olja under perioden 1970-1976 (prop. 1969:136 s. 36-37, 45 och 49-50, BevU 1969:66). Riksdagen avslog därvid motioner med samma syfte som motionen 1974:838.

Enligt försvarsutskottets mening är den redovisade synen på fiskets betydelse i krislägen alltjämt riktig. Särskilt vid andra kriser än sådana som beror på militärt angrepp mot Sverige kan fisket få stor betydelse. Svenska fiskefartyg som bunkrar i Sverige men normalt landar sina fångster utomlands kan väntas landa fångsterna i Sverige i stället, ofta efter att också ha bytt fångstplatser. Att det i fredstid kan löna sig bättre försvenska fiskare att fiska långt från Sverige och landa sina fångster utomlands hindrar inte att samma fiskare i krisfall - så långt möjligt - fiskar i närmare vatten och för hemmamarknaden. Beredskapslagring av drivmedel för fisket är därför motiverad, även såvitt gäller de fiskefartyg som i dagsläget landar sina fångster utomlands.

Beträffande fartygs drift i utrikes trafik anser försvarsutskottet att det kan finnas skäl som talar för en annan bedömning än den som har redovisats i det föregående. Man kan tänka sig krisfall - avspärrningsfall - vid vilka det särskilt i ett inledande skede och mot slutet av krisen är både nödvändigt och möjligt att upprätthålla sjötrafik mellan Sverige och utlandet. En viss beredskapslagring för sådant ändamål kan därför vara motiverad. Frågan bör enligt utskottets mening övervägas i samband med förberedelserna för

JoU 1974:48

ett nytt oljelagringsprogram efter utgången av lagringsperioden 1970-1976.

Ett införande av lagringsskyldighet även för olja till fartygs drift i utrikes trafik skulle upphäva den skillnad beträffande uttag av beredskapslagringsavgift som påtalas i motionen.

Som framgår av det föregående anser försvarsutskottet att det svenska yrkesfisket är betydelsefullt för vår försörjningsberedskap. Om det blir aktuellt att ge fiskenäringen ett ekonomiskt stöd bör stödet - som framhållits av överstyrelsen för ekonomiskt försvar - lämnas i annan form än som har föreslagits av motionärerna.

Sammanfattningsvis avstyrker försvarsutskottet bifall till motionen 1974:838 men anser att frågan om lagringsskyldighet för olja till fartygs drift i utrikes trafik torde böra övervägas i samband med förberedelserna för ett nytt oljelagringsprogram.

Stockholm den 12 november 1974

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Uddevalla (s), Pettersson i Kvänum (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Glimnér (c), Brännström (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Gernandt (c), Olsson i Asarum (s), Björk i Gävle (c) och Hedberg (s).