Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:10 angående godkännande av konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter jämte motioner
Jordbruksutskottets betänkande nr 5 år 1974
JoU 1974:5
Nr 5
Jordbruksutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:10 angående godkännande av konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter jämte motioner.
Propositionen
1 propositionen 1974:10 har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. Enligt konventionen medges handel i princip endast då de ansvariga myndigheterna i såväl export- som importland förklarat att handeln inte menligt påverkar artens fortbestånd. Även handel med djur- och växtarter som framgent kan bli utrotningshotade regleras i konventionen. Handel med delar och produkter av djur och växter behandlas likaså i konventionen.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1974:836 av herr Werner i Malmö (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förbud mot import till Sverige av primater samt begär initiativ till en internationell koordinering av handeln med utrotningshotade djur,
1974:148 1 av fru af Ugglas (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att sådana åtgärder vidtages att en karantän för djur kan komma till stånd för betjäning av mellersta och norra Sverige,
dels den i anledning av propositionen 1974:10 väckta motionen 1974:1596 av herr Henmark (fp) och fru Anér (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att Sverige återinträder i Internationella valfångstkommissionen.
Utskottet
Utskottet delar den av departementschefen framförda uppfattningen att skyddet av utrotningshotade arter av vilda djur och växter framstår som en angelägenhet för oss alla och ser därför med tillfredsställelse att
1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 5
JoU 1974:5
strävandena på området lett fram till den i propositionen redovisade konventionen om internationell handel med sådana djur och växter. Konventionsbestämmelserna innebär att handel i princip skall medges endast i fall då ansvariga myndigheter i såväl export- som importland förklarat att det inte menligt påverkar artens fortbestånd. Handeln med sådana djur- och växtarter som framgent kan komma att bli utrotningshotade och med delar och produkter av djur och växter omfattas likaså av konventionen.
Utskottet, som inte finner anledning till någon erinran emot Kungl. Maj:ts förslag om riksdagens godkännande av föreliggande konvention, får beträffande det närmare innehållet i förslaget hänvisa till propositionen. På ett par punkter vill dock utskottet med anledning av några motioner i ämnet anföra vissa närmare synpunkter.
Av propositionen framgår att konventionen innehåller strikta bestämmelser om införande från havet, dvs. från havsområden som inte är underkastade nationell jurisdiktion. Konventionen innebär härvidlag ett ökat skydd för bl. a. utrotningshotade valarter.
Departementschefen anmäler i detta sammanhang att Svenska naturskyddsföreningen aktualiserat frågan om Sveriges medlemskap i Internationella valfångstkommissionen (IWC). Sverige blev år 1946 medlem i kommissionen och lämnade den år 1964. Enligt naturskyddsföreningens mening bör Sverige på nytt inträda i kommissionen för att där aktivt verka för valarnas skydd.
I likhet med naturskyddsföreningen finner departementschefen att denna fråga är betydelsefull. Han anser emellertid inte att Sverige genom ett återinträde i valfångstkommissionen skulle verksamt kunna bidra till ett ökat skydd för de hotade bestånden. Kommissionens sammansättning är f. n. sådan att den i allt väsentligt söker tillgodose de valfångande ländernas intressen. Det finns heller inga tecken som tyder på att sammansättningen är på väg att ändras därhän att rena skyddsintressen skulle få ett mera avgörande inflytande. Skyddet av de hotade valbestånden bör därför, anför departementschefen, tillgodoses på andra sätt, bl. a. genom åtgärder inom ramen för den aktuella konventionen och genom FN:s miljöstyrelse, där Sverige är medlem. Styrelsen, som behandlade frågan vid sitt första sammanträde sommaren 1973, beslutade att låta dess exekutivdirektör enträget uppmana valfångstkommissionen att införa ett tioårigt förbud mot kommersiell valfångst.
Utskottet vill för sin del erinra om att utskottet vid förra årets riksdag i samband med behandlingen av vissa motioner om skydd för djur och växtliv i sitt betänkande (JoU 1973:34) bl. a. starkt framhöll angelägenheten av att effektiva åtgärder vidtas för att skydda de utrotningshotade valarterna. Utskottet hälsade därvid med tillfredsställelse att förutsättningar syntes föreligga för att frågorna härom skulle komma i ett bättre läge än tidigare, bl. a. genom tillkomsten av den nu förevarande konventionen.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att konventionen otvivelaktigt innebär ett ökat skydd för bl. a. utrotningshotade valarter.
JoU1974:5
3 Det kan nämnas att de valarter som omfattas av konventionen upptagits i den av de till konventionen fogade förteckningarna som anger de djurarter för vilka de strängaste restriktionerna beträffande handeln skall gälla (bil. I till konventionen). I sammanhanget må vidare framhållas att departementschefen i propositionen förklarat att frågan om valskyddets fortsatta behandling i FN:s miljöstyrelse kommer att noga följas från svensk sida.
Utskottet, som vill understryka vad utskottet tidigare anfört om vikten av ett effektivt skydd för valarna, har för sin del inte något att erinra mot de synpunkter departementschefen anfört i förevarande fråga och finner med hänsyn härtill inte skäl förorda någon riksdagens åtgärd i anledning av yrkandet i motionen 1974:1596 om Sveriges återinträde i Internationella valfångstkommissionen.
I vad gäller det i motionen 1974:836 gjorda yrkandet om att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förbud mot import till Sverige av primater samt begära initiativ till en internationell koordinering av handeln med utrotningshotade djur vill utskottet anföra följande.
I förteckningen över djur som skall skyddas enligt konventionen ingår ett stort antal aparter bl. a. i den förenämnda bilagan I. För handel med exemplar av sistnämnda arter gäller att de får utföras endast om exporttillstånd lämnats. En förutsättning för att sådant tillstånd skall få ges är att det importerande landet på förhand gett tillstånd till införsel bl. a. efter hörande av den vetenskapliga myndighet som landet enligt konventionen har att utse för sådana ändamål. Det synes utskottet som om motionärens önskemål, bl. a. syftande till medverkan från det importerande landets sida, bör kunna bli tillgodosett genom konventionen utan någon särskild riksdagens åtgärd. Vad beträffar yrkandet om internationell koordinering av handeln vill utskottet i likhet med departementschefen framhålla att syftet med de nu aktualiserade åtgärderna är att fylla behovet av samverkan för att skydda djur och växter mot utrotning genom handel. Även denna del av motionsyrkandet synes enligt utskottets mening kunna bli tillgodosedd utan något särskilt riksdagens initiativ.
I motionen 1974:1481 slutligen påtalas avsaknaden sedan förra hösten av en karantän för djur för betjäning av mellersta och norra Sverige. Motionären anser att det åligger staten att genom lantbruksstyrelsen ta initiativ till att en karantän för Stockholms införselområde åter kan komma till stånd och hemställer om riksdagens uttalande i nämnda syfte.
Utskottet vill i anledning av föreliggande yrkande hänvisa till att frågan om tillgången på karantänsanläggningar särskilt berörts i propositionen 1974:10. I propositionen anförs att lantbruksstyrelsen avses få i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter utfärda vissa föreskrifter som behövs för tillämpningen av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. Ett särskilt problem som anses böra beaktas i detta sammanhang utgör tillgången på lämpliga karantänsanläggningar. Enligt utskottets mening finns mot bakgrund av det anförda inte anledning att nu förorda någon åtgärd från riksdagens
JoU 1974:5
sida i anledning av motionen 1974:1481.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
1. godkänner konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter,
2. lämnar motionen 1974:1596 utan åtgärd,
3. anser motionen 1974:836 besvarad med vad utskottet anfört,
4. lämnar motionen 1974:1481 utan åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1974
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), fru Anér (fp), herr Lindberg (s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c)* och Takman (vpk).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av fru Anér (fp) som anser att
dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet anser” och på s. 3 slutar med ”Internationella valfångstkommissionen” bort ha följande lydelse:
I motionen 1974:1596 hemställs att riksdagen uttalar sig för att Sverige återinträder i IWC. Motionärerna framhåller bl. a. att en allvarlig nackdel med beslut som fattas inom IWC är att medlemsstat som reserverat sig inte behöver följa beslutet. Det kan medföra t. ex. att fångstkvoter som bestämts inte följs. I motionen erinras vidare om att förslaget om ett tioårigt moratorium för all kommersiell valfångst inte vunnit tillräckligt stöd av medlemsstaterna för att kunna genomföras. Sverige skulle, anför motionärerna, om landet vore medlem i IWC kunna verka för bättre insyn i och information om kommissionens verksamhet. Man skulle kunna arbeta för ändring av stadgarna så att fattade beslut blir ovillkorligt bindande, för anslutning av valfångande stater som nu inte är medlemmar, för genomförande av moratorieförslaget och för ökad forskning om valarnas situation.
Utskottet finner det i och för sig mycket värdefullt att genom konventionen ett ökat skydd kan beredas de utrotningshotade valarterna. Det synes emellertid, bl. a. mot bakgrunden av den vikt som måste tillmätas skyddet av valarna, angeläget att även andra möjligheter att tillgodose förevarande intressen blir tillvaratagna. Härvidlag skulle Sverige
JoU1974:5
genom medlemskap i 1WC på sätt som anförs i motionen kunna bidraga till att ytterligare effektivisera skyddet för valarna bl. a. genom att som företrädare för djurskydds- och miljöaspekterna på problemen utgöra en motvikt mot de rent kommersiella intressen som kan göra sig gällande i kommissionen. Utskottet anser sig med hänsyn till det anförda böra biträda förslaget i motionen 1974:1596 om svenskt återinträde i IWC.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. med bifall till motionen 1974:1596 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande Sveriges återinträde i Internationella valfångstkommissionen,
GOT AB 74 7113 S Stockholm 1974