Bet. 1974:JoU6

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukspolitiken, m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1974-03-19
Källa: data.riksdagen.se

Jordbruksutskottets betänkande nr 6 år 1974

JoU 1974:6

Nr 6

Motionerna

I motionen 1974:125 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (punkterna 1-4 och 6), att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 1. att 1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att lägga fram förslag till en jordbrukspolitik baserad på hänsynstagande till en internationell livsmedelssituation karakteriserad av global brist och stigande världsmarknadspriser på livsmedel, 2. att 1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att göra en översyn av frågor rörande jordbrukets rationalisering, varvid de riktlinjer som anges i motionen rörande bl. a. familjejordbruk och deltidsjordbruk blir vägledande, 3. att åtgärder vidtas för uppbyggnad av katastroflager av spannmål och livsmedel för snabbt utnyttjande vid akuta Iivsmedelskriser, 4. att åtgärder vidtas i syfte att förebygga brist på yrkeskunnig arbetskraft inom jordbruket bl. a. genom aktivt stöd till yngre personer, som önskar etablera sig som jordbrukare, men även genom vidgade utbildningsmöjligheter, 6. att förslag föreläggs riksdagen i syfte att främja naturvård och landskapsvård genom åtgärder inom jordbrukspolitikens ram i enlighet med vad som anges i motionen.

I motionen 1974:232 av fru Anér (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (punkten B), att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till 1972 års jordbruksutredning att framlägga förslag i syfte att främja alternativa jordbruksmetoder, t. ex. biodynamiska odlingsmetoder, i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 1974:236 av herrar Josefson (c) och Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av de regler som gäller för rationaliseringsstödet i syfte att inrikta detsamma efter principen om ett successivt uppbyggande av mindre enheter till bärkraftiga familjejordbruk i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1974:507 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga (punkterna 1 a—e, 2 b och c, 3 a, b och d), att riksdagen 1. uttalar a) att jordbrukspolitiken bör utformas med hänsyn till den globala livsmedelssituationen och det förändrade läge som inträtt genom den permanenta brist på energi som kan förväntas i framtiden, b) att all jordbruksjord — åkerjord och betesmark — som lämpligen kan brukas och vidmakthållas bör utnyttjas för livsmedelsproduktion, c) att alla åtgärder som syftar till att bryta sambandet mellan jordbruk och skogsbruk eller

1 Riksdagen 1974. 16 sami. Nr 6

JoU 1974:6

som på något sätt försvårar driften vid kombinerade jord- och skogsbruksföretag måste avvisas, d) att god jordbruksjord så långt möjligt skyddas mot exploatering för tätbebyggelse och vägbyggen, e) att de kostnader som uppstår i samband med att export av jordbruksprodukter måste ske till lägre priser än som gäller inom landet i princip bör bäras av hela folkhushållet genom staten, 2. beslutar att hos Kungl. Maj:t begära b) en översyn av bestämmelserna rörande statligt stöd till jordbrukets rationalisering så att bl. a. huvudsyftet med rationaliseringsstödet blir att skapa företag som ger sysselsättning och ett fullgott försörj ningsunderlag utan hänsyn till om detta sker i den ena eller andra driftsgrenen, jordbruks- och skogsdelen vid kombinerade företag gemensamt tas i betraktande vid bedömningen av olika rationaliseringsåtgärder, statligt stöd kan utgå till enskilda personer även för förvärv av rena skogsbruksfastigheter, deltidsjordbruk skall ges möjlighet till rationaliseringsstöd, en stegvis uppbyggnad av familjelantbruk främjas, även naturvårds- och miljömässiga skäl kan medtas i underlaget för bedömningen av rationaliseringsstöd, c) åtgärder för att tillgodose lantbrukets behov av långfristiga krediter till rimlig ränta och åstadkomma låneformer med lägre amorteringskrav, 3. hos Kungl. Maj:t hemställer att a) frågan om möjligheterna att upprätthålla den traditionella exporten av jordbruksprodukter till EG ånyo aktualiseras vid överläggningar med representanter för EG-länderna, b) 1972 års jordbruksutredning får i uppdrag att undersöka och framkomma med förslag i syfte att främja exporten av svenska jordbruksprodukter, bl. a. genom att sprida information om deras goda kvalitet, d) motionen överlämnas till 1972 års jordbruksutredning.

I motionen 1974:515 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs 1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om ändring av rationaliseringskungörelsen 1967:453 om statligt stöd till jordbrukets rationalisering i syfte att vidga möjligheterna till statligt stöd.

Nuvarande lydelse 8 §

Statligt stöd lämnas endast till åtgärd som är önskvärd från allmän synpunkt, samhällsekonomiskt motiverad och från företagsekonomisk synpunkt lönsam.

Beträffande jordbruk lämnas statligt stöd endast om brukningsenheten har eller väntas inom en nära framtid få förutsättningar för rationell drift. Statligt stöd till förvärv av brukningsenhet med både jordbruk och skogsbruk eller

Föreslagen lydelse 8 §

Statligt stöd lämnas endast till åtgärd som är önskvärd från allmän synpunkt, samhällsekonomiskt motiverad och från företagsekonomisk synpunkt lönsam.

Beträffande jordbruk lämnas statligt stöd om brukningsenheten har eller väntas inom en framtid få förutsättningar för rationell drift.

JoU1974:6

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till rationalisering av jordbruksdelen i sådan enhet lämnas endast under förutsättning att jordbruket kan beräknas bli så omfattande och effektivt att investeringen i denna del blir lönsam.

9 §

Statligt stöd lämnas ej till stödjordbruk eller annat deltidsjordbruk. Bestämmelserna i 8 § gäller ej i fråga om anläggning för att tillvarataga gödsel eller avloppsvatten från jordbruket, om tillsynsmyndighet, som avses i lagen den 30 november 1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden, funnit anläggningen nödvändig för att hindra vattenförorening.

Bestämmelserna i 8 § andra och tredje styckena gäller ej i fråga om mera omfattande torrläggning av mark eller fastighetsreglering, om åtgärden berör ett större antal brukningsenheter och dess genomförande framstår såsom ett allmänt intresse av betydenhet.

Bestämmelserna i 8 § gäller ej i fråga om anläggning för att tillvarataga gödsel eller avloppsvatten från jordbruket, om tillsynsmyndighet, som avses i lagen den 30 november 1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden, funnit anläggningen nödvändig för att hindra vattenförorening.

Bestämmelserna i 8 § andra stycket gäller ej i fråga om mera omfattande torrläggning av mark eller fastighetsreglering, om åtgärden berör ett större antal brukningsenheter och dess genomförande framstår såsom ett allmänt intresse av betydenhet.

2. att i övrigt mindre rationaliseringsåtgärder kan stödjas utan strikta krav på långsiktiga lönsamhetskalkyler.

I motionen 1974:516 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att lantbruksekonomiska samarbetsnämnden får i uppdrag att utföra en studie av utfallet av de lönsamhetsberäkningar som legat till grund för statligt stöd åt enskilda lantbrukare.

I motionen 1974:519 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller att vad i motionen anförts tages upp till prövning av 1972 års jordbruksutredning, varvid särskilt skall beaktas 1. samordning av jordbrukspolitik och naturvårdspolitik, 2. att kulturlandskapens bevarande erkännes som samhällsuppgift för jordbruket, 3. att vikten av att kommunala markhushållningsplaner med markens kvalitativa egenskaper som utgångspunkt kommer

JoU1974:6

till utförande, 4. att ingen ytterligare nedläggning sker av odlingsvärd åkerjord med hänsyn till det internationella försörjningsläget.

I motionen 1974:532 av herrar Sjönell (c) och Sundman (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående Sveriges självförsörjningsgrad beträffande protein och proteinproduktion.

I motionen 1974:811 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c, m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer a) att sådana ändringar av reglerna för rationaliseringsstöd till jordbruket vidtas att effektiva stödåtgärder för ett långsiktigt bestående jordbruk kan sättas in även i de inre delarna av Norrland, b) att formerna för rationaliseringsstöd ändras så att alla typer av enskilda företag i princip blir jämställda vid prövningen och så att kombinerade företag med t. ex. jordbruk, skogsbruk och turistservice betraktas som en enhet, c) att jordhävdslagen och dess tillämpning görs till föremål för översyn i syfte att åstadkomma ett effektivare skydd mot nedläggning och vanhävd av odlad jord, d) att beträffande B-stödet sådana ändringar omedelbart vidtas att nuvarande åldersgräns slopas och brukarebegreppet ges sådan tolkning att hustru som arbetar i jordbruket blir jämställd med mannen.

I motionen 1974:816 av herr Leuchovius m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring av rationaliseringskungörelsen att driftslån till jordbrukare kan medges i vidare omfattning än nu för investeringar som syftar till bättre arbetsförhållanden eller rationellare drift.

I motionen 1974:1094 av herr Adolfsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna 1. att åkerjorden i Sverige skall vårdas och utnyttjas på bästa möjliga sätt,

2. att vid all markexploatering skall markens avkastningsförmåga beaktas, 3. att huvudregeln skall vara att den åkermark som kan brukas rationellt också skall tillvaratas för jordbruksproduktion.

I motionen 1974:1098 av herrar Enlund (fp) och Eriksson i Arvika (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (punkterna 1 och 3), 1. att riksdagen uttalar sig för upphävande av förbudet i 1967 års rationaliseringskungörelse mot stöd till deltidsjordbruk, 3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att nuvarande tillämpningsföreskrifter ändras i konsekvens med detta.

I motionen 1974:1100 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts beträffande glesbygdsfrågorna, avseende särskilt att jordbrukspolitiken bör inriktas på att även främja deltidsjordbruk, som i glesbygderna kan kombinera jordbruk och skogsbruk med t. ex. industri, servicenäringar och turistnäringar.

I motionen 1974:1114 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn av nu gällande bestämmelser i den anda som motionen anger angående besvärsrätten i markförsäljningsärenden.

JoU 1974:6

5 I motionen 1974:1469 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar anhålla hos Kungl. Maj:t om sådana åtgärder att jordbrukets kapital- och kreditförsörjning löses.

I motionen 1974:1476 av herr Nilsson i Tvärålund (c) hemställs att riksdagen uttalar att den statliga lantbruksorganisationen avdelar och placerar instruktörer på lämpliga platser i inlandet för rådgivning i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1974:1482 av herr Westberg i Ljusdal (fp) föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att 1972 års jordbruksutredning får i uppdrag att pröva hur jordbrukets kapitalbehov snabbt skall kunna tillgodoses.

Utskottet

I förevarande betänkande behandlar utskottet i ett sammanhang ett antal motioner och motionsyrkanden med synpunkter på jordbrukspolitikens mål och medel av såväl generell som i vissa fall mera speciell natur. Yrkandena innefattar dels förslag till ändringar av riktlinjer och bestämmelser i olika avseenden, dels önskemål om utredningar i syfte att åstadkomma sådana ändringar. Utredningsyrkandena har i flera fall formen av krav på utvidgning av 1972 års jordbruksutrednings uppdrag i skilda hänseenden.

Utskottet tar först upp vissa allmänt jordbrukspolitiska frågor, innefattande jordbrukspolitikens målsättning med hänsyn till den internationella livsmedelssituationen, frågor rörande försörjningsbalansen och jordbrukets kapitalförsörjning samt sambandet mellan jordbruk och miljövård, m. m. Därefter behandlar utskottet i motionerna aktualiserade ändringar i bestämmelserna rörande det statliga stödet till jordbrukets rationalisering samt frågor angående bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m. Utskottet får därvid anföra följande.

De riktlinjer som nu gäller för jordbrukspolitiken fastställdes av 1967 års riksdag. Enligt de mål för politiken som därvid uppställdes skall jordbruket åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad samtidigt som det skall vara möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna standardstegringen. Från konsumentsynpunkt innebär riktlinjerna att kostnaderna för den jordbruksproduktion, som främst av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätthållas inom landet, blir så låga som möjligt och att goda valmöjligheter finns mellan livsmedel av olika slag.

1971 års riksdag beslutade om utformningen av prisregleringen på jordbrukets produkter för perioden den 1 juli 1971 — den 30 juni 1974. Vid utgången av denna period har sålunda de riktlinjer som fastlades av 1967 års riksdag tillämpats under sju år. I propositionen 1972:79 angående reglering av priserna på jordbrukets produkter m. m. anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att det mot bakgrund

JoU1974:6

härav var naturligt att vissa frågor inom jordbrukspolitiken prövades före nästa prisregleringsperiod och att en särskild utredning borde tillsättas härför. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 juni 1972 tillkallade departementschefen i enlighet härmed särskilda sakkunniga att utreda vissa frågor inom jordbrukspolitiken, 1972 års jordbruksutredning.

I direktiven till 1972 års jordbruksutredning har förutsatts att de i det föregående angivna målen för vår jordbrukspolitik bör gälla även i fortsättningen. Utredningen skall därför inte behandla de övergripande målen för jordbrukspolitiken utan endast vissa i direktiven närmare angivna frågor samt spörsmål som sammanhänger med dessa. De huvudfrågor som utredningen enligt direktiven skall ägna sig åt att undersöka är sålunda produktionens lämpliga storlek och inriktning, metoder för att undvika permanent överskottsproduktion, valet av prislinje liksom även en analys av effekterna av de olika jordbrukspolitiska åtgärder som har vidtagits eller föreslås med avseende på inkomst- och standardutveckling för dem som är sysselsatta inom jordbruket. Vid utformningen av det fortsatta jordbruksstödet bör även frågan om en utbyggnad av investeringsstöd i form av investeringsbidrag eller andra investeringssubventioner övervägas. Utredningen, som är parlamentarisk, är oförhindrad att under arbetets gång ta upp ytterligare frågor som hänger samman med utredningsuppdraget. Frågor av grundläggande betydelse för de överläggningar som skulle äga rum inför den prisregleringsperiod som följde efter den 30 juni 1974 borde enligt direktiven behandlas med förtur. I vad särskilt gäller jordbrukspolitiken och glesbygdsfrågorna vill utskottet erinra om att riksdagen hösten 1972 i samband med behandlingen av propositionen 1972:111 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten i anledning av några motioner uttalade sig för att jordbruksutredningen prövade behovet av ett regionalpolitisk! jordbruksstöd.

Utredningen har därefter den 8 november 1973 framlagt betänkande (Ds Jo 1973:10) med vissa förslag rörande prisregleringen efter den 30 juni 1974. Till dessa förslag torde utskottet senare denna session få tillfälle att återkomma i samband med behandlingen av aviserad proposition i ämnet.

I motionen 1974:125, yrkande 1, föreslås att 1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att lägga fram förslag till en jordbrukspolitik baserad på hänsynstagande till en internationell livsmedelssituation karakteriserad av global brist och stigande världsmarknadspriser på livsmedel. Ett uttalande till förmån för jordbrukspolitikens utformning i angiven riktning begärs även i motionen 1974:507, yrkande 1 a. Utskottet vill i anledning härav framhålla att de utfärdade direktiven i vad de gäller frågan om den svenska jordbruksproduktionens lämpliga omfattning innefattar ett uppdrag till utredningen att överväga om det med hänsyn till de förändringar som skett under senare år av produktionsinriktning eller produktionsteknik eller av andra skäl finns anledning att ompröva produktionsmålsättningen. Jordbruksutredningen har därför

JoU 1974:6

enligt utskottets uppfattning redan nu möjlighet att inom ramen för sina direktiv pröva den fråga som tagits upp i nyss redovisade motionsyrkanden. I ett interpellationssvar hösten 1973 i hithörande fråga har chefen för jordbruksdepartementet gett uttryck åt samma uppfattning. Några tilläggsdirektiv i ämnet synes därför inte erforderliga. Däremot anser utskottet det lämpligt att nu behandlade motioner i berörda delar överlämnas till utredningen för beaktande.

I motionen 1974:532 erinras om att 1967 års riksdagsbeslut om riktlinjer för jordbrukspolitiken bl. a. angav att jordbruksproduktionen i fredstid skulle uppgå till en viss närmare angiven självförsörjningsgrad, som därvid definierades som den totala produktionen av s. k. egentliga jordbruksprodukter uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda angivna i kalorier. Motionärerna framhåller att jordbruksprodukternas energiinnehåll emellertid inte är det enda relevanta måttet på deras värde som människoföda. För att denna skall vara fullvärdig måste den innehålla mycket annat, såsom protein, mineral och vitaminer. Enligt motionen skulle en beräkning av självförsörjningsgraden i fråga om protein ha stor jordbrukspolitisk betydelse, och motionen utmynnar i en hemställan om att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av denna fråga.

Utskottet får i anledning härav anföra att Kungl. Maj :t — med hänsyn till att självförsörjningsgraden i fredstid var ett osäkert mått på det svenska jordbrukets produktionskapacitet och förmåga att förse befolkningen med livsmedel i krislägen — år 1970 uppdrog åt lantbruksekonomiska samarbetsnämnden att göra en översyn av metodiken m. m. för beräkning av produktions- och konsumtionsutvecklingen samt försörjningsbalansen på livsmedelsområdet. Nämnden skulle därvid särskilt beakta jordbrukets och trädgårdsnäringens potentiella produktionsresurser. Nämnden, som tillsatt en särskild arbetsgrupp — den s. k. försörjningsgruppen — med uppdrag att utreda nämnda frågor, ingav förra året till jordbruksdepartementet en av försörjningsgruppen utarbetad rapport i ärendet. Rapporten har genom beslut av Kungl. Maj:t den 2 mars 1973 överlämnats till 1972 års jordbruksutredning. Utskottet vill med hänvisning till det anförda föreslå att motionen överlämnas till jordbruksutredningen.

Till utredningen bör enligt utskottets mening för övervägande även överlämnas motionerna 1974:125, yrkande 3, och motionen 1974:507, yrkandena 1 e och 3 a, vilka yrkanden samtliga har samband med avsättningen av jordbruksprodukter, bl. a. spannmål. Utskottet vill erinra om att lantbruksekonomiska samarbetsnämnden år 1972 erhöll Kungl. Maj:ts uppdrag att redovisa förslag till olika åtgärder med anledning av utvecklingen av spannmålsproduktionen. I direktiven för 1972 års jordbruksutredning har som framgår av det föregående frågan om hur överskottsproduktion av jordbruksprodukter skall kunna undvikas tagits upp som en huvudfråga. Utredningen, som har att undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika permanent överskottsproduk -

JoU1974:6

tion, bör enligt direktiven utnyttja det material som lantbruksekonomiska samarbetsnämnden lägger fram i anledning av sitt uppdrag.

Enligt yrkandet 3 b i motionen 1974:507 bör 1972 års jordbruksutredning få i uppdrag att undersöka och framkomma med förslag i syfte att främja exporten av svenska jordbruksprodukter, bl. a. genom att sprida information om deras goda kvalitet. Utskottet får i anledning härav erinra om att riksdagen redan förra året uttalade sig för att en motion i samma fråga i berörd del överlämnades till jordbruksutredningen. Någon ytterligare riksdagens åtgärd synes därför inte nu erforderlig.

1 motionerna 1974:507, yrkande 2 c, 1974:1469 och 1974:1482 tas upp frågor som rör kapitalförsörjningen till jordbruket. Enligt det förstnämnda motionsyrkandet bör Kungl. Maj:t vidta åtgärder för att tillgodose lantbrukets behov av långfristiga krediter till rimlig ränta och åstadkomma låneformer med lägre amorteringskrav än f. n. Även i motionen 1974:1469 hemställs att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder i syfte att lösa jordbrukets kredit- och kapitalförsörjning, medan i motionen 1974:1482 föreslås att 1972 års jordbruksutredning får i uppdrag att pröva hithörande frågor.

I anledning härav vill utskottet erinra om att jordbruksutredningen vid utformningen av det fortsatta jordbruksstödet enligt sina direktiv även bör överväga frågan om en utbyggnad av investeringsstöd i form av investeringsbidrag eller andra investeringssubventioner. Det framhålls att sådana åtgärder skulle kunna begränsa prisökningarna på jordbruksprodukter, vilket är angeläget från konsumentsynpunkt. De sakkunniga är, som i det föregående redovisats, oförhindrade att ta upp ytterligare frågor som hänger samman med utredningsuppdraget.

Utskottet föreslår med hänsyn till det anförda och även mot bakgrund av utskottets förslag i det följande om en utvidgning av jordbruksutredningens uppdrag till att omfatta en översyn av principerna för stödet till jordbrukets rationalisering att även motionen 1974:507 i nu berörd del och motionerna 1974:1469 och 1974:1482 överlämnas till nyssnämnda utredning för beaktande.

Sambandet jordbruk—miljövård tas upp i ett par motioner. Enligt motionen 1974:125, yrkande 6, bör sålunda förslag föreläggas riksdagen i syfte att främja naturvård och landskapsvård genom åtgärder inom jordbrukspolitikens ram. Liknande synpunkter framförs i motionen 1974:519, yrkandena 1 och 2, vari föreslås att hithörande frågor tas upp till prövning av 1972 års jordbruksutredning. Enligt motionen bör utredningen därvid särskilt beakta samordningen av jordbrukspolitiken och naturvårdspolitiken och att kulturlandskapets bevarande erkänns som en samhällsuppgift för jordbruket. Utskottet får i anledning härav erinra om att statsmedel fr. o. m. föregående budgetår anvisats för försöksverksamhet med landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet. Bl. a. skall därvid prövas lämpligheten äv att säkerställa skötseln av skyddsvärda områden genom avtal med markägaren. Utskottet

JoU1974:6

uttalade år 1972 i anledning av en motion, att i den mån sådant avtal gav jordbrukaren ett inkom sttillskott i jordbruksdriften, borde detta tillskott kunna beaktas vid prövning av jordbruksföretagets ekonomiska resultat i samband med framställning om stöd till rationalisering. Även i övrigt borde naturvårdsintressena så långt möjligt beaktas i arbetet med jordbrukets rationalisering. Enligt utskottets mening ligger det nära till hands att 1972 års jordbruksutredning belyser jämväl nu aktuella frågeställning vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Även nu ifrågavarande motioner bör därför i berörda avsnitt kunna överlämnas till utredningen.

I motionen 1974:232 pekas på två miljöfaror i det moderna jordbruket, vilka enligt motionärens mening får breda ut sig alltför ohämmat: nitratgödsling och flytgödsel. Motionären föreslår, såvitt nu är i fråga, att 1972 års jordbruksutredning ges tilläggsdirektiv att framlägga förslag i syfte att främja alternativa jordbruksmetoder, t. ex. biodynamiska odlingsmetoder.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att hithörande frågor från skilda utgångspunkter är föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang. Bl. a. vill utskottet erinra om den resistensbiologiska forskning som bedrivs framför allt vid lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt, skogshögskolan och vissa universitetsinstitutioner samt vid Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning lämnar också inom ramen för tillgängliga anslagsmedel inte oväsentliga bidrag till olika grenar inom miljövårdsforskningen. Medel har sålunda anvisats för utvecklingsarbeten med syfte att minska användningen av pesticider. Dessa arbeten har gällt såväl resistensförädling som biologisk bekämpning.

Mot bakgrund av de olika initiativ som nu redovisats och med hänsyn jämväl till den prövning av hithörande frågor som kommer att ske inom ramen för redan lämnade direktiv finner utskottet inte tillräckliga skäl att nu förorda en utvidgning av jordbruksutredningens uppdrag i enlighet med förevarande yrkande i motionen 1974:232. Det synes således inte böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

De år 1967 fastställda riktlinjerna för statens stöd till jordbrukets rationalisering gäller i huvudsak alltjämt. Dessa riktlinjer innebär att en fortsatt snabb rationalisering skall främjas i syfte att nå ökad lönsamhet och därigenom högre inkomster för jordbrukarna. Rationaliseringen ses också som en garanti för att konsumentpriserna blir så låga som möjligt. Kretsen av företag, som kan erhålla investeringsstöd, har utvidgats i två omgångar. År 1971 infördes sålunda möjligheter till stöd för begränsat utvecklingsbara jordbruk i norra Sverige och år 1972 skedde en utvidgning till motsvarande typ av företag med mjölkproduktion i övriga delar av landet.

Enligt sina direktiv skall 1972 års jordbruksutredning inte göra någon översyn av principerna för jordbrukets rationalisering, om detta inte aktualiseras i samband med andra frågor som utredningen behandlar.

JoU 1974:6

10 Såsom nämnts i det föregående har utredningen vid utformningen av jordbruksstödet likväl att överväga frågan om en utbyggnad av investeringsstödet i form av bl. a. bidrag. Vidare skall utredningen enligt tilläggsuppdrag dels pröva behovet av ett regionalpolitisk! jordbruksstöd, dels frågan om stöd till s. k. animaliefabriker.

I ett antal motioner tas upp frågor som rör jordbrukets rationalisering. Sålunda begärs i motionen 1974:125, yrkande 2, att 1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv skall ges i uppdrag att göra en översyn av frågor rörande jordbrukets rationalisering. Vägledande för översynen bör enligt motionen bl. a. vara att rationaliseringsstöd även skall kunna komma innehavare av mindre familjejordbruk och deltidsjordbrukare till del. I motionen 1974:507, yrkande 2 b, begärs en översyn av bestämmelserna rörande statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Huvudsyftet med stödet bör enligt motionen bli att skapa företag som ger sysselsättning och ett fullgott försörjningsunderlag oavsett i vilken driftsgren det sker. Vidare förordas att både jordbruks- och skogsdelen vid kombinerade företag beaktas vid bedömningen av olika rationaliseringsåtgärder, att statligt stöd skall kunna utgå till enskilda personer även vid förvärv av rena skogsbruksfastigheter, att deltidsjordbruk ges möjlighet till rationaliseringsstöd, att en stegvis uppbyggnad av familjejordbruk främjas och att även naturvårds- och miljömässiga skäl bör kunna tas med i underlaget för bedömningen av nu ifrågavarande stöd. Enligt motionen 1974:236 bör reglerna för rationaliseringsstöd ses över i syfte att inrikta stödet på ett successivt uppbyggande av mindre enheter till bärkraftiga familjejordbruk.

I vissa av motionerna begärs uttalanden om rationaliseringspolitiken eller direkta ändringar i denna. Sålunda framförs förslag om stöd till deltidsjordbruk i motionerna 1974:515, yrkande 1, 1974:811, yrkande b, 1974:1098, yrkande 1, och 1974:1100. Ett uttalande mot ett brytande av sambandet jordbruk—skogsbruk föreslås i motionen 1974:507, yrkande 1 c. Vidare föreslås i motionen 1974:515, yrkandena 1 och 2, bl. a. viss modifiering av gällande lönsamhetskrav vid stödgivning, och i motionen 1974:816 förordas viss vidgad rätt till driftslån. I motionerna 1974:811, yrkandena a och d, samt 1974:1476 begärs sådana förändringar som syftar till förbättrat stöd för jordbruksrationaliseringen i norra Sverige. Frågor som rör handläggningen av rationaliseringsärenden och uppföljningen av verksamheten behandlas i motionerna 1974:516 och 1974:1114.

De nämnda motionerna aktualiserar mer eller mindre omfattande ändringar i gällande politik i fråga om stödet till jordbrukets rationalisering. Några av förslagen har återkommit till riksdagen årligen sedan 1967 utan att föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Huvudinriktningen av rationaliseringsstödet på uppbyggnad av bärkraftiga, långsiktigt bestående jordbruksföretag har ansetts böra bestå. Vissa modifieringar har dock, såsom nämnts i det föregående, beslutats åren 1971 och 1972.

De nuvarande bestämmelserna om stöd till jordbrukets rationalisering

JoU 1974:6

har gällt i snart sju år. Även om vissa ändringar, vilka befunnits särskilt angelägna, har genomförts under denna period finns det enligt utskottets mening skäl att nu göra en mera allmän översyn över rationaliseringspolitiken. Detta kan vara motiverat av den förändring jordbruket genomgått sedan närmast föregående översyn, liksom även av den förändrade roll i samhället som jordbruket kan ha erhållit till följd av utvecklingen. Den ändring i den allmänna politiken som kännetecknas av en ökad betoning av regionalekonomiska synpunkter har redan lett till ett tilläggsuppdrag åt 1972 års jordbruksutredning. Härigenom och genom förut nämnda deluppdrag rörande det statliga investeringsstödet har 1972 års jordbruksutredning redan att arbeta med delar av rationaliseringspolitiken. Utskottet finner det naturligt att den av utskottet förordade mera allmänna översynen över hela rationaliseringspolitiken även hänskjuts till jordbruksutredningen, vars direktiv därför bör vidgas i angiven riktning. Översynen bör ske med beaktande av de erfarenheter som vunnits i det hittillsvarande rationaliseringsarbetet och göras allsidig och förutsättningslös. Det är önskvärt att nu ifrågavarande utredningsarbete kan bedrivas snabbt. Utredningen bör här liksom i fråga om utredningsområdet i övrigt ha möjlighet att lägga fram delbetänkanden.

Utskottet är i avvaktan på den föreslagna översynen inte berett ta ställning till de förslag om uttalanden och ändringar av gällande bestämmelser m. m. som framförs i förutnämnda motioner. De bör i stället överlämnas till 1972 års jordbruksutredning i samband med att utredningen erhåller sina tilläggsdirektiv.

I anslutning härtill behandlar utskottet även motionen 1974:125, yrkande 4, vari begärs åtgärder i syfte att förebygga brist på yrkeskunnig arbetskraft inom jordbruket, bl. a. genom aktivt stöd till yngre personer som önskar bli jordbrukare, men även genom vidgade utbildningsmöjligheter. Utskottet får erinra om att enligt gällande regler för rationaliseringspolitiken statlig lånegaranti för jordförvärvslån och för driftslån kan lämnas till den som etablerar sig som jordbrukare. Eventuellt behov av ändrade regler för detta stöd torde komma att falla inom det uppdrag som jordbruksutredningen får vid riksdagens bifall till vad utskottet i det föregående föreslagit. I vad gäller utbildningen av jordbrukare får utskottet hänvisa till att grundutbildning sker genom gymnasieskolan samt att kursverksamhet bedrivs av lantbruksnämnderna och arbetsmarknadsverket. Gymnasieutbildningen på området är enligt vad utskottet erfarit föremål för särskild uppmärksamhet inom berörda departement och myndigheter till följd av en skrivelse från Svenska lantarbetareförbundet. Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionsyrkandet inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar här också upp några motioner som syftar till ett bevarande av jordbruksmarken. Enligt motionen 1974:507, yrkandena 1 b och d, bör riksdagen mot bakgrund av den globala livsmedelssituationen göra ett uttalande av innebörd att all jordbruksjord som lämpligen

JoU1974:6

kan brukas och vidmakthållas bör utnyttjas för livsmedelsproduktion samt att god jordbruksjord så långt möjligt bör skyddas mot exploatering för tätbebyggelse m. m. Detta bör enligt motionen beaktas av 1972 års jordbruksutredning vid utformningen av jordbrukspolitiken. I motionen 1974:1094, yrkande 3, framförs ett liknande förslag. Jordbruksutredningen bör enligt motionen 1974:519, yrkandena 3 och 4, beakta att ingen ytterligare nedläggning av åkerjord bör tillåtas med hänsyn till det internationella försörjningsläget. I anslutning härtill understryker motionärerna angelägenheten av att kommunala markhushållningsplaner kommer till utförande. Vidare bör enligt motionen 1974:811, yrkande c, göras en översyn av jordhävdslagen och dess tillämpning i syfte att åstadkomma ett effektivare skydd mot nedläggning och vanhävd av odlad jord.

Utskottet får i anledning av nu nämnda motionsyrkanden erinra om att de av 1972 års riksdag godkända riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten bl. a. innebär att i den fysiska planeringen skall beaktas de areella näringarnas betydelse för vårt lands ekonomiska utveckling och välfärd och att all möjlig hänsyn bör tas till dessa näringars krav. Uppstår konflikter mellan jordbruksintressen och tätortsexpansion, bör enligt riktlinjerna högvärdig jordbruksmark inte tas i anspråk för tätbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandets synpunkter likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket mindre värdefull mark. I det planeringsarbete som pågår till följd av nämnda riksdagsbeslut skall anges var det finns skäl att vidta särskilda åtgärder för att tillgodose jordbruksintressena. I den del nyssnämnda motioner behandlar skyddet av jordbruksmark mot exploatering för tätbebyggelse m. m. får utskottet således hänvisa till att riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen anvisar regler och vägar att lösa eventuella konflikter.

Frågan om hur stor areal jordbruksmark vi bör ha i produktion och om vilka markområden med avseende på kvalitativa egenskaper som bör bevaras för jordbruksändamål har starkt samband med frågan om jordbruksproduktionens omfattning. Vilka markområden som på sikt kan disponeras för jordbruk är även av betydelse för jordbruksrationaliseringen. Eftersom 1972 års jordbruksutredning har att överväga frågan om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning och, vid riksdagens bifall till utskottets förslag i det föregående, även rationaliseringspolitiken, finner utskottet det lämpligt att till utredningen överlämna nyssnämnda motioner eller delar av motioner om bevarande av jordbruksmark m. m. Motionen 1974:1094, yrkandena 1 och 2, synes emellertid med hänsyn till vad som i det föregående anförts om fysisk riksplanering m. m. inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen

1. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående tilläggsdirektiv till 1972 års jordbruksutredning,

JoU1974:6

2. hemställer att Kungl. Maj:t till 1972 års jordbruksutredning överlämnar motionerna

a. 1974:125, yrkandena 1—3 och 6,

b. 1974:236,

c. 1974:507, yrkandena 1 a—e, 2 b och c, 3 a och d,

d. 1974:515,

e. 1974:516,

f. 1974:519,

g. 1974:532,

h. 1974:81 1,

i. 1974:816,

j. 1974:1094, yrkande 3, k. 1974:1098, yrkandena 1 och 3,

1. 1974:1100, m. 1974:1114, n. 1974:1469, o. 1974:1476 och p. 1974:1482,

3. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1974:125, yrkande 4,

b. 1974:232, yrkande B, och

c. 1974:1094, yrkandena 1 och 2,

4. anser motionen 1974:507, yrkande 3 b, besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 mars 1974

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark (m)*, fru Theorin (s), fru Lundblad (s), herrar Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk), Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Persson i Heden (c)* och Enlund (fp).

dock att vid behandlingen av motionerna 1974:507, yrkandena 1 b och d, 1974:519, yrkandena 3 och 4, 1974:811, yrkande c, och 1974:1094, yrkande 3, herr Lindberg (s) deltagit i stället för fru Ohlin (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Enlund (fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

JoU 1974:6

14 Utskottet vill understryka vikten av att icke-konventionella jordbruksmetoder, som minskar användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, får stöd av statliga myndigheter och forskningsanstalter. Vägledning och hjälp för de människor, som vill ägna sig åt denna typ av odling, har hittills lämnats endast genom frivilligt insamlade medel och delvis med frivillig arbetskraft. Det råder emellertid inget tvivel om att det finns både intresse för biodynamisk odling m. fl. naturliga brukningsmetoder och efterfrågan på produkter från sådan odling. Detta intresse ligger i linje med önskemålen om hushållning med energi, tillgång till giftfri mat och återanvändning av avfall. Dessa odlingsmetoder kan ge värdefulla erfarenheter och verksamt bidra till en framtida bättre balans mellan naturen och våra produktionsmetoder.

dels utskottets hemställan under 3 b bort ha följande lydelse:

3. b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1974:232, yrkande B,

GOTAB 74 7225 S Stockholm 1974