Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ökad kreditgivning från allmänna pensionsfonden till näringslivet

Näringsutskottets betänkande nr 13 år 1974

NU 1974:13

Nr 13

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ökad kreditgivning från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:551 av herrar Sjönell (c) och Nyquist (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

1. att arbetsgivare med mindre än 500 anställda får möjlighet att för återlån utnyttja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna åren, samt

2. att återlån för arbetsgivare med mindre än 500 anställda får ske upp till 75 % av inbetalda avgifter,

1974:1120 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (3) att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till möjlighet för mellanhandsinstitut att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Motionen 1974:1120 innehåller ytterligare fyra yrkanden, vilka utskottet behandlar i andra sammanhang. Motiveringen för dessa yrkanden finns i motionen 1974:932 angående riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m., vilken hänvisats till finansutskottet och delvis behandlats i dess betänkande 1974:1.

Motionerna

I motionen 1973:551 anförs att statistiken över allmänna pensionsfondens placeringar visar att fördelningen av återlånen mellan företag av olika storlek är utomordentligt skev. De minsta företagen, som har det särskilt besvärligt på kapital- och kreditmarknaderna, diskrimineras också genom de regler som gäller för återlånen, säger motionärerna. Återlånen har inte fått den betydelse i fondens totala utlåning som man föreställde sig vid systemets införande, hävdas det vidare, och det påpekas att återlånens andel i utlåningen har minskat på senare år. 1968 års kapitalmarknadsutrednings pågående arbete bör, hävdar motionärerna slutligen, inte få blockera marginella förbättringar av återlånesystemet, utan de föreslagna ändringarna bör genomföras omedelbart.

I motiveringen (i motionen 1974:932) till det här behandlade yrkandet i motionen 1974:1120 uttalas som en allmän princip att riskbedömningar och beslut i samband med kreditgivningen från all -

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 13

NU 1974:13

männa pensionsfonden bör fördelas på så många händer som möjligt för att konsekvenserna av gjorda felbedömningar skall bli mindre allvarliga. En ökad decentralisering vid fördelningen av medel ur fonden sägs kunna åstadkommas genom ”en spridning av återlånerätten via bankväsendet”. Det betecknas vidare som angeläget att kreditinstitut av typen AB Industrikredit, AB Företagskredit och AB Exportkredit får förmedla krediter till de mindre och medelstora företagen.

Gällande bestämmelser angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Enligt 11 § reglementet (1959:293, ändrat senast 1973:503) angående allmänna pensionsfondens förvaltning skall fonden av de fyra fondstyrelser, som svarar för skilda delar av fonden, förvaltas på sådant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas att placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och tillfredsställande betalningsberedskap. Fondens medel får enligt 12 § reglementet av första, andra och tredje fondstyrelserna placeras i obligationer och vissa andra skuldförbindelser, huvudsakligen sådana som utfärdats eller garanterats av staten, av kommun eller därmed jämförlig samfällighet eller av vissa hypoteks- och kreditinstitut eller som - såvitt gäller obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar — offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank AB, samt i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad som stadgas om återlån. Reglerna för fjärde fondstyrelsen, vilka avser placering i aktier m. m., lämnas här åsido.

Bestämmelserna om återlån finns i första hand i 14—16 §§ reglementet. De kreditinrättningar som äger bevilja återlån är riksbanken, affärsbankerna, postbanken, sparbankerna, centralkassorna för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan och andra kreditinrättningar som Kungl. Maj:t godkänner. Återlån kan medges den som har erlagt tilläggspensionsavgift under föregående år och får uppgå till högst hälften av det erlagda avgiftsbeloppet, under förutsättning att detta utgjort lägst 1 000 kronor. Kreditinrättning som har lämnat återlån får i sin tur mot fastställd räntesats låna motsvarande belopp från den fondstyrelse som har att förvalta de avgifter för vilka återlånet beviljats. Rätten till återlån är icke ovillkorlig, utan kreditinrättningen, som under alla omständigheter svarar för återbetalning av det refinansieringslån den erhållit från fondstyrelsen, prövar efter vanliga grunder den lånesökandes kreditvärdighet och kan även fordra säkerhet som vid annan utlåning. Kreditinrättningen har att amortera refinansieringslånet med minst 10 % årligen och under en tid av högst tio år. I den mån kreditinrättningen för sin del medger låntagare mindre amortering eller längre löptid för lånet, övergår dennes återlån således till att bli ett lån av ordinär typ.

Av första, andra och tredje fondstyrelserna förvaltar den första avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda, den andra avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med minst tjugo

NU 1974:13

arbetstagare och den tredje avgifter för anställda i övriga enskilda företag samt egenavgifter erlagda för inkomst av annat arbete än anställning.

Statistiska uppgifter

1973 Mkr

%

Mkr

%

Mkr

%

Mkr

%

Staten

3 320

8,7

4 256

9,0

6 135

11,0

8 003

12,2

Bostadssektorn

18 403

48,1

23 037

48,4

26 041

46,6

30 039

45,8

Kommunerna

4 075

10,6

4 863

10,2

5 591

10,0

6 261

9,5

Näringslivet

12 325

32,2

15 270

32,1

18 020

32,2

21 088

32,2

Industriföretag m. fl.

9 030

23,6

11 607

24,4

13 886

24,8

16 387

25,0

Jordbruk

2,2

2,0

1 065

1,9

1 178

1,8

Återlån

2 439

6,4

2 716

5,7

3 069

5,5

3 523

5,4

Utländska

obligationer

0,4

0,3

0,2

0,3

Banktillgodo-

havanden

-

-

-

-

Summa

38 260

55 919

65 563

100 Källa: Allmänna pensionsfondens ärsredogörelser 1970-1973.

Den andra fondstyrelsen svarar för den alldeles övervägande delen av återlånen. Av dess placeringar åren 1970-1973 utgjorde återlånen resp. 12,0%, 10,8%, 10,3% och 10,0%. Motsvarande andel för den tredje fondstyrelsen var resp. 0,2 %, 0,2 %, 0,2 % och 0,3 %.

1968 års kapitalmarknadsutredning

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschefen Krister Wickman) har till uppgift att verkställa en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. En central fråga för utredningen att behandla är enligt direktiven hur reglerna för allmänna pensionsfondens förvaltning bör vara utformade. En av utredningens huvuduppgifter är att överväga vilken inriktning som skall ges fondens framtida utlåningsverksamhet, en annan att överväga formerna för kreditgivningen. Med hänsyn till möjligheten av en ökad andel för näringslivet i den totala kreditefterfrågan skall utredningen pröva om nuvarande former kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens medel till näringslivet. I detta sammanhang skall bl. a. övervägas om en utbyggnad av de särskilda mellanhandsinstituten bör ske.

Utredningen skall också granska återlåneinstitutet. Härom anförs:

Redan 1957 års pensionskommitté framförde betänkligheter mot återlånen. Den starkaste invändningen torde vara att återlånerätten medför risk för en irrationell kreditfördelning. Bl. a. missgynnas kapitalintensiva företag jämfört med personalintensiva. Pensionskommittén rekommenderade återlån närmast som ett medel att övervinna vissa

NU 1974:13

problem under en övergångsperiod. Utredningen bör förutsättningslöst pröva huruvida återlåneinstitutet skall bibehållas. Om utredningen stannar för att återlånen bör behållas även i framtiden, bör utredningen pröva, vilka villkor som bör gälla för denna utlåningsform.

Tidigare behandling av frågorna

Systemet med återlån infördes enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:100, SäU 1959:1). Vart och ett av åren 1960-1968 och 1970—1973 väcktes motioner vari hemställdes om ändringar i återlånereglerna i syfte att ge företagen vidgade möjligheter att med underlag i allmänna pensionsfonden få bidrag till sin kapitalförsöijning. Motionerna avslogs genomgående av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets (högerpartiets) representanter i vederbörande utskott föreslog dock reservationsvis eller i majoritetsställning att riksdagen skulle tillgodose vissa önskemål som framförts i motionerna (2LU 1960:6, 1961:56, 1962:13, 1963:2, 1964:18, 1965:64; BaU 1966:15, 1967:49, 1968:25, 1970:24; NU 1971:5, 1972:12, 1973:13). Åren 1972 och 1973 stödde centerpartiets och folkpartiets företrädare ett förslag av samma innebörd som det som nu framförs i motionen 1974:551. Av moderata samlingspartiets företrädare påyrkades år 1972 att reglementsändringarna skulle avse även företag med 500 eller fler anställda och innefatta även en förlängning av amorteringstiden för återlån, år 1973 att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag syftande till att särskilt de mindre och medelstora företagen skulle få ökad tillgång till lånemedel ur allmänna pensionsfonden.

När frågan om återlån behandlades åren 1970-1973 framhöll vederbörande utskott att en granskning av återlånesystemet pågick genom 1968 års kapitalmarknadsutrednings försorg. Utskotten sade sig inte kunna tillstyrka att riksdagen utan att avvakta utredningens resultat skulle föranstalta om vittgående ändringar i återlånereglerna.

En motion i ämnet väcktes också hösten 1971 i anledning av propositionen 1971:140 angående konjunkturstimulerande åtgärder. Motionen avslogs av riksdagen sedan den avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971:2 y) och finansutskottet (FiU 1971:47) under hänvisning till att den föreslagna åtgärden inte kunde få någon omedelbar konjunkturstimulerande effekt.

1 motioner vid 1973 års riksdag framfördes flera olika förslag som syftade till ökad förmedling till näringslivet av medel ur allmänna pensionsfonden, bl. a. genom mellanhandsinstitut. De avstyrktes av näringsutskottet (NU 1973:58) med hänvisning bl. a. till 1968 års kapitalmarknadsutrednings uppdrag. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i utskottet begärde i en reservation att kapitalmarknadsutredningen skulle anmodas att särskilt överväga de förslag rörande decentraliserade former för utnyttjande av fondmedlen som kom till uttryck i motionerna. Riksdagen avslog ifrågavarande motionsyrkanden.

NU 1974: 13

5 Utskottet har tidigare i år i yttrande till finansutskottet (NU 1974:1 y) behandlat ett snarlikt yrkande i motionen 1974:932, innebärande att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet. Motiveringen för detta yrkande är densamma som motiveringen för det nu aktuella yrkandet i motionen 1974:1120. Utskottet underströk mellanhandsinstitutens betydelse för de mindre och medelstora företagen men avstyrkte motionsyrkandet under hänvisning till att kapitalmarknadsutredningens resultat borde avvaktas. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet ville att motionen skulle tillstyrkas. Efter motsvarande ställningstaganden inom finansutskottet (FiU 1974:1, punkten 21 i hemställan) avslogs motionsyrkandet av riksdagen.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Sträng besvarade den 7 maj 1973 en interpellation av herr Sjönell (c), vilken hade frågat om statsrådet ville medverka till att de mindre och medelstora företagen bereddes möjligheter att öka sin upplåning ur allmänna pensionsfonden. 1 interpellationen påtalades bl. a. en eftersläpning i utbetalningen av lån som beviljats av AB Industrikredit och AB Företagskredit.

I svaret anfördes att Industrikredit och Företagskredit inte avvisar någon seriös låntagare, vilkens investeringsobjekt fyller gängse företagsekonomiska räntabilitetskrav. Vidare framhölls att dessa institut fungerar som ett slags hypoteksinstitut, dvs. att de när investeringar blivit färdiga lyfter av de lån som de investerande företagen som regel tagit upp i banker. Institutens kö av låneobjekt som var färdiga för avlyft var när svaret avgavs ca 250 milj. kronor och den genomsnittliga väntetiden för avlyft omkring fyra månader. Statsrådet betecknade det som angeläget att söka minska denna väntetid men ansåg att väntetiden var mycket kort jämfört med motsvarande tid för väntan på avlyft i andra institut. Han framhöll att den svenska ekonomin kännetecknades av en markerad brist på långt kapital och att det därför inte var möjligt att helt tillgodose kapitalefterfrågan från alla sektorer. De mindre och medelstora företagen befann sig enligt statsrådets mening inte i någon särskilt missgynnad kategori.

Under debatten hävdades av interpellanten att bankerna i flertalet fall avvaktar underhandsbesked från Industrikredit innan de fattar slutligt beslut om ett lån som detta institut skall lyfta av.

Utskottet

Systemet med återlån från allmänna pensionsfonden infördes enligt beslut av 1959 års riksdag. I motioner vid fjorton riksdagar därefter har väckts förslag, identiska med eller liknande det som nu framläggs i motionen 1974:551, om att rätten för företag att erhålla återlån skall utvidgas. Vad som nu begärs är att lånemöjligheterna under fem år skall få ackumuleras och att återlån skall erhållas upp till 75 procent i stället för 50 procent av avgiftsbeloppet, allt såvitt gäller företag med mindre än 500 anställda.

NU 1974:13

6 En annan form av kreditgivning till näringslivet på basis av medel ur allmänna pensionsfonden tas upp i motionen 1974:1120. Där begärs åtgärder syftande till att ge s. k. mellanhandsinstitut — en kategori dit bl. a. AB Industrikredit och AB Företagskredit hör - möjligheter att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Båda de här berörda frågorna hör till 1968 års kapitalmarknadsutrednings arbetsområde. Utredningen har som en av sina huvuduppgifter att pröva om nuvarande former för kanalisering av medel från allmänna pensionsfonden till näringslivet är till fyllest. I det sammanhanget skall utredningen överväga om organisationen med särskilda mellanhandsinstitut bör byggas ut och även förutsättningslöst granska återlånesystemet. Utredningsarbetet har nu pågått under en följd av år. Motionärernas tanke att riksdagen skall anhålla om åtgärder i fråga om allmänna pensionsfondens kreditgivning till näringslivet utan att avvakta utredningens förslag är mot bakgrund härav inte invändningsfri.

Utskottet har tidigare i år — i ett yttrande (NU 1974:1 y) till finansutskottet — understrukit mellanhandsinstitutens särskilda betydelse för de mindre och medelstora företagen, vilka inte i likhet med stora företag kan emittera obligationer eller andra skuldbevis som direkt kan förvärvas av allmänna pensionsfonden. Med denna grundinställning finner utskottet det värdefullt att kapitalmarknadsutredningens uppmärksamhet är inriktad på detta problem. Utskottet förutsätter att utredningen strävar efter att utan dröjsmål kunna framlägga resultat av sina överväganden i fråga om mellanhandsinstituten och återlånesystemet. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet de här aktuella motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:551,

b) motionen 1974:1120 punkten 3.

Stockholm den 2 april 1974

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c) och fru Radesjö (s).

.

GOTAB 74 7338 S Stockholm 1974