Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning mot brandfarliga textilier

Näringsutskottets betänkande nr 45 år 1974

NU 1974:45

Nr 45

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning mot brandfarliga textilier.

Ärendet

I motionen 1974:1 123 av fru Fredgardh m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en skyndsam utredning av frågan om att genom svensk lagstiftning reglera tillverkning, saluhållande och användning av brandfarliga textilier.

Motionen

Årligen dör ett stort antal människor vid textilbränder, anför motionärerna. Exakta uppgifter på antalet omkomna i denna typ av bränder finns inte, då det inte förs en specificerad statistik. Särskilt brandfarliga sägs följande textilgrupper vara: vaddstickade klädesplagg, sängutrustning, nattdräkter samt gardiner och draperier. Motionärerna påpekar att det numera är möjligt att tillverka textilier som är praktiskt taget oantändbara. Marknaden domineras dock av eldfarliga textilier. De framhåller att det i vissa länder, bl. a. Storbritannien och Förenta staterna, förekommer bestämmelser som syftar till att förhindra försäljning av textilvaror med särskilt brandfarliga egenskaper.

I Sverige har, säger motionärerna vidare, försvarsmakten och andra större avnämare i särskilda bestämmelser utarbetat regler för textiliers brandegenskaper. Något skydd för allmänheten genom bestämmelser som allmänt reglerar tillverkning, försäljning och användning av brandfarliga textilier finns inte.

Uppgifter i anslutning till motionen

Årligen omkommer i Sverige ca 150 personer genom brand. I statistiken över bränder redovisas inte brandorsak, men ca 1/3 av dödsolyckorna har kunnat hänföras till sängrökning. Omkring 2000 människor brännskadas varje år så svårt att de måste läggas in på sjukhus.

Forskning i Sverige på området textilier och bränder bedrivs vid Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO). Institutets anslag härför uppgår till 150 000—200 000 kr. per år. Dessa medel kommer från TEFO:s intressenter, vilka huvudsakligen är textilindustrier, samt från styrelsen för teknisk utveckling och Brandförsäkringsbolagens forskningsnämnd. Anslag har även erhållits från Sveriges plastförbund. TEFOis arbete gäller många produkter: flortyger, mattor, väggbeklädnader, stoppade möbler, bäddar, gardiner och kläder. Den största delen av forskningsarbetet på

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 45

NU 1974:45

området företas hos fiberproducenterna och kemikalietillverkarna. Ett omfattande produktutvecklingsarbete sker också i textilfabrikerna.

Vissa undersökningar om olika textiliers brännbarhet utfördes av TEFO under åren 1966—1971 på initiativ av statens brandinspektion. Brandinspektionen anhöll 1966 hos Varudeklarationsnämnden (VDN) om deklaration av brandfarligheten hos textilier. Bakgrunden var bl. a. olyckor med dödlig utgång vid några skolbränder men även den allmänna utvecklingen mot ökat antal brännskador orsakade av brand i klädesplagg och andra textilier. Brandinspektionen framhöll följande fyra grupper textilier som speciellt brandfarliga: vaddstickade klädesplagg, sängutrustning (filtar, täcken, kuddar, madrasser), nattdräkter samt gardiner och draperier. Det ifrågasattes på vissa håll om inte tillverkning och försäljning av textilier som bedömdes vara brandfarliga borde förbjudas. Man valde dock att tills vidare pröva andra vägar — dvs. redovisa brandfarlighetsegenskaperna inom ramen för VDN:s deklarationsförfarande. Med denna bakgrund startade normarbetet våren 1967 under ledning av en kommitté tillsatt av brandinspektionen och VDN.

För att få underlag för en klassindelning gjorde Svenska textilforskningsinstitutet i samarbete med industrin, handeln m. fl. en grundläggande undersökning med hjälp av tre standarder. I första hand bearbetades det varusortiment som nyss nämnts. I slutet av år 1971 var provmetoderna för VDN-normen i princip klara, och man inriktade sig på att hitta lättbegripliga konsumentuttryck.

Konsumentverket har under år 1974 påbörjat undersökningar om brand hos textilier. I första hand syftar arbetet till att ge rekommendationer åt handikapporganisationer samt påverka producenter och bidragsgivande myndigheter så att från brandsynpunkt lämpliga textilier kan komma till användning för målgrupperna rörelsehindrade och småbarn. I en senare etapp skall man undersöka behovet av särskilda föreskrifter om viss begränsning av antändligheten hos beklädnads- och hemtextilier. Textilier för olika användningsområden skall även riskklassas från brandsynpunkt. Syftet med denna studie är bl. a. att utröna huruvida bestämmelser om kläder och textilier för enskilt bruk bör föreslås ingå i en särskild brandskyddsförordning.

I några länder — främst Förenta staterna och Storbritannien — regleras genom lag tillverkning och försäljning av vissa textilier som bedömts som särskilt brandfarliga. I Förenta staterna förbjöds år 1953 försäljning av tyger som definierats som ”farligt lättantändliga”. Effekten av denna lagstiftning har dock befunnits vara ringa. I en lag från 1967 har man angivit vissa produkter som särskilt kritiska. Standarder och förslag till standarder har utgivits. Standarderna gäller mattor för hushåll, barnnattdräkter och madrasser. Under förberedelse är standarder för filtar och möbelklädsel. Standarderna anger att endast svårantändliga produkter får säljas. Vad som menas med svårantändliga produkter definieras klart i fysikaliska termer. En standard måste entydigt definiera vilka varor som omfattas av standarden. Den skall innehålla bestämmelser för hur varor

NU 1974:45

skall kontrolleras. Regler måste finnas för typinspektion, vilken görs innan produktion startas, och för löpande inspektion, som utförs bl. a. genom provtagning i affärer. Särskilda regler finns för den inhemska produktionen och för importerade produkter.

I standarderna anges också metoder för provningen av antändligheten. Man fordrar en hög reproducerbarhet hos provningarna. Eftersom textilvaror kan ha gjorts svårantändliga genom impregneringar och dessa kan ha olika beständighet mot tvättning, föreskriver standarden också hur tvättning skall ske innan en vara provas i vad gäller svårantändligheten. För barnnattdräkter föreskrivs 50 tvättningar före provning, om tygerna är impregnerade. Med hänsyn till att tvättmedel och tvättning kan inverka på antändligheten anses det mycket viktigt att det finns en vårdmärkning och att denna är permanent fäst vid plagg respektive textilprodukter.

Kostnaderna för den forskning om textilier och bränder som bedrivs i Förenta staterna har beräknats uppgå till 80 milj. kr. per år.

Ett internationellt samarbete på området pågår inom den internationella standardiseringsorganisationen ISO. Dess textila kommitté inledde år 1970 ett arbete på metoder för provning av antändlighet hos textilier. Vid kommitténs första sammanträde fastställdes att arbetsområdet skulle vara att studera alla aspekter av brinnegenskaper hos textilier och textila produkter, att alla användningsområden för textilier skulle tas med i arbetet och att målet skulle vara att definiera termer och utveckla provningsmetoder och specifikationer.

Visst nordiskt samarbete har inletts under år 1974.

Utskottet

I Sverige saknas, som motionärerna påpekar, bestämmelser rörande brandfarliga beklädnads- och hemtextilier. I vissa andra länder, främst Förenta staterna och Storbritannien, finns lagstiftning som reglerar tillåten antändlighet hos vissa textilvaror, såsom nattdräkter, madrasser och mattor för hushåll.

Som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående pågår för närvarande vid konsumentverket i samarbete med Svenska textilforskningsinstitutet forskningsarbete i syfte att skapa normer för deklaration av brandfarlighet hos olika textilier. Konsumentverkets undersökning, som påbörjades våren 1974, avses i första hand klarlägga om det finns behov av särskilda bestämmelser om viss begränsning av antändligheten hos hemtextilier. I en senare etapp av arbetet skall textilier för olika användningsområden klassificeras från brandrisksynpunkt. Resultatet av denna undersökning får avgöra huruvida bestämmelser om kläder och textilier för enskilt bruk skall föreslås ingå i en särskild brandskyddsförordning. Samarbete beträffande textiliers brandfarlighet pågår även inom Norden och internationellt. Sverige deltar i detta genom Sveriges standardiseringskommission.

NU 1974:45

4 Utan tvivel är det en angelägen fråga som aktualiseras i motionen. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att konsumentverket har påbörjat det utredningsarbete som nyss nämnts. Detta arbete är en förutsättning för att det skall kunna bedömas om det finns behov av särskilda bestämmelser — och i så fall i vilka former — rörande antändligheten hos textilier i privat bruk. Utskottet förutsätter att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Mot bakgrund av vad här sagts finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen att göra den av motionärerna önskade framställningen till Kungl. Majit.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1123.

Stockholm den 12 november 1974

På näringsutskottets vägnar C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Gustafsson i Säffle (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

GOTAB 74 8179

Stockholm 1974