Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 1 år 1974
SfU 1974
Nr 1
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande i vissa fall av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1974:406 av herrar Carlshamre (m) och Ringaby (m) vari hemställs att riksdagen antar följande såsom motionärernas förslag betecknade
1 Riksdagen 1974. il sami. Nr I
SfU 1974:1
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas att 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om alllmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse:
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
19 kap.
1 §
Arbetsgivare skall
Avgift till
Avgift till
Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.
Avgift erlägges
— för tilläggspension.
— utfört arbete.
— samma resultat.
Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder. I fråga om sistnämnda försäkring skall också bortses från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.
— 3 kap. 16 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974 och skall tillämpas i fråga om avgift för år 1974 eller senare år.
SfU 1974:1
motionen 1974:416 (jfr 1974:372) av herr Sundman m. fl. (c, m) vari hemställs att riksdagen
1. beslutar att egenavgiften i vad avser socialförsäkringsavgift slopas för fria konstnärliga och litterära yrkesutövare, samt
2. om detta krav inte vinner bifall hos Kungl. Maj:t begär en översyn av nu tillämpade regler beträffande egenavgiften för vissa fria yrkesutövare i vad avser socialförsäkringsavgiften.
motionen 1974:1303 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) vari hemställs att riksdagen beslutar om undantag från erläggande av arbetsgivaravgift till folkpensioneringen för dels pensionär verksam som egenföretagare, dels arbetsgivare för den del av lönesumman som utgår till pensionär i enlighet med vad som anförts i motionen.
Gällande bestämmelser
Genom beslut av 1973 års höstriksdag har med verkan fr. o. m. den 1 januari 1974 folkpensionsavgiften avskaffats och ersatts av en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen. Den nya avgiften, som utformats i nära anslutning till de bestämmelser om socialförsäkringsavgifter som redan nu finns i lagen om allmän försäkring, utgår med 3,3 % av avgiftsunderlaget och skall erläggas av samtliga arbetsgivare och egenföretagare. Underlag för arbetsgivares avgift utgörs av löner i pengar och naturaförmåner i form av kost eller bostad. Härvid skall bortses från lön som inte uppgår till 500 kr. eller som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. För egenföretagare med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning — härmed förstås inkomst av här i riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade samt ersättning för arbete för annans räkning i de fall då anställningsförhållande inte föreligger — bestäms avgiftsunderlaget med ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt och med motsvarande begränsningar som gäller för arbetsgivarnas avgifter.
Avgiften erläggs på samma sätt som arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen. Detta innebär i princip att avgiften debiteras på debetsedeln för slutlig skatt i de fall avgiften uppgår till högst 1 000 kr. per år och att i andra fall avgiften direktdebiteras genom riksförsäkringsverkets försorg. Arbetsgivares avgift är avdragsgill vid taxeringen som en driftkostnad i förvärvskällorna jordbruksfastighet eller rörelse. Egenföretagares avgift får — i likhet med avgift till tilläggspensioneringen — dras av som allmänt avdrag vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt.
I fråga om egenföretagare gäller att han inte behöver erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget om han uppnått 65 års ålder. En arbetsgivare mäste emellertid betala sådan avgift för sina anställda oavsett deras ålder.
SfU 1974:1
4 Tidigare behandling
Frågan om befrielse för företagare från skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift för egen inkomst prövades av socialförsäkringsutskottet i samband med behandlingen av prop. 1973:144 med förslag till folkpensionsavgiftens slopande. Med anledning av motioner om sådan begränsning av skattskyldigheten uppgav utskottet bl. a. (SfU 1973:28) att socialförsäkringsavgiften med dåvarande basbelopp om 7 900 kr. var maximerad till 3,3 % av (7,5 x 7 900 =) 59 200 kr. eller till ca 1 950 kr. Eftersom avgiften — i motsats till folkpensionsavgiften - var avdragsgill vid taxeringen skulle den i allmänhet inte komma att innebära en större belastning för egenföretagaren än denna avgift. Utskottet framhöll också att en generell befrielse för egenföretagarna från avgiftsskyldighet i många fall skulle innebära att avgift utgick på en rörelseidkares inkomster, om rörelsen bedrevs som aktiebolag, men inte om den drevs som handelsbolag eller enskild firma. Härtill kom att avgiftsunderlaget för år 1974, avseende egen föret agares inkomster, i propositionen beräknats till sex miljarder kr. En befrielse från avgiftsplikt för dessa inkomster kunde alltså antas medföra ett icke oväsentligt inkomstbortfall, och detta stred enligt utskottets mening mot syftet med avgiften. Utskottet avstyrkte följaktligen bifall till motionerna. Mot detta beslut anmäldes reservation av c, fp och m. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Även frågan om att befria vissa yrkeskategorier från avgiftsskyldighet har tidigare prövats av riksdagen. Det har härvidlag gällt undantag från den allmänna arbetsgivaravgiften. Därvid har skatteutskottet som sin mening uttalat (jfr bl. a. SkU 1972:7 och 1973:24) att inkomster av konstnärligt skapande bör behandlas efter samma skatteregler som andra inkomster. Den som bedriver självständig verksamhet exempelvis som konsult, arkitekt, uppfinnare, konstruktör eller fotomodell baserar i lika hög grad som en konstnär eller författare sina försörjningsmöjligheter på rent personliga förutsättningar. Om arkitekten eller konsulten får en kommunal anställning skall kommunen betala arbetsgivaravgift på hans lön. Enligt skatteutskottets mening är det ett rättvisekrav att motsvarande avgift tas ut på inkomster av självständigt bedriven verksamhet för att denna form för yrkesutövning inte otillbörligt skall gynnas. Även om den genomsnittliga årsinkomsten hos kulturarbetare är låg kan man — menar skatteutskottet - inte bortse från att det finns författare och konstnärer som har betydande inkomster. Det kan inte vara riktigt från kulturpolitisk synpunkt att ge den framgångsrike författaren av detektivromaner åtskilliga tusen kronor i skattelättnad samtidigt som en förtjänstfull men föga såld lyriker får några hundra kronor i lägre avgift.
SfU 1974:1
5 Utskottet
De i motionerna aktualiserade frågorna har samband med den socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen som genom beslut av 1973 års höstriksdag ersatt folkpensionsavgiften. Sistnämnda avgift erlades i princip av samtliga skattskyldiga under 65 års ålder för vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst och utgick med fem % av nämnda inkomst, dock med högst 1 500 kr. Socialförsäkringsavgift erläggs av arbetsgivare och egenföretagare och utgår med 3,3 % av avgiftsunderlaget. Detta utgörs i fråga om arbetsgivares avgifter av löner i pengar och naturaförmåner i form av kost eller bostad samt i fråga om egenföretagares avgifter av inkomst av jordbruksfastighet som ligger i Sverige och som brukas av den försäkrade, inkomst av här bedriven rörelse samt ersättning för arbete för annans räkning i de fall då anställningsförhållande inte föreligger.
I motionen 1974:416 yrkar motionärerna att fria konstnärliga och litterära yrkesutövare befrias från skyldighet att erlägga egenavgift till folkpensioneringen eller, om detta yrkande inte kan bifallas, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn av reglerna angående egenavgiften för vissa fria yrkesutövare. Till stöd för sina yrkanden åberopar motionärerna att fria konstnärer inte är jämförbara med andra rörelseidkare bl. a. därigenom att de i regel saknar möjlighet att kompensera sig för socialförsäkringsavgiften.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att riksdagen förra året avvisade motioner av innebörd att egenföretagarna generellt skulle befrias från skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget och att vissa fria yrkesutövare skulle befrias från allmän arbetsgivaravgift. Utskottet kan i allt väsentligt instämma i de synpunkter som därvid framfördes mot en avgiftsbefrielse omfattande alla eller vissa kategorier egenföretagare och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1974:416.
Motionärerna i motionen 1974:406 anser att socialförsäkringsavgift bör erläggas endast av eller för försäkrad som ännu inte uppnått 65 års ålder. De framhåller att en bestämmelse om sådan åldersgräns gällde generellt i fråga om folkpensionsavgiften. I fråga om socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen avser 65-årsgränsen emellertid uteslutande egenföretagarna. En arbetsgivare måste alltså erlägga sådan avgift för hos honom anställd oavsett dennes ålder. Detta kan enligt motionärernas uppfattning inte anses tillfredsställande från rättvisesynpunkt. En effekt av de nya bestämmelserna är nämligen, att den egenföretagare som driver en rörelse i form av aktiebolag får betala socialförsäkringsavgift på egen inkomst från detta företag oavsett sin ålder men att han befrias från avgift på sin inkomst redan vid 65 år, om han driver rörelsen som handelsbolag eller enskild firma. Liknande synpunkter har framförts i motionen 1974:1303, i vilken yrkas att pensionär verksam som egenföretagare generellt befrias från skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift på egen inkomst och att arbetsgivare erhåller motsvarande befrielse när
SfU 1974:1
det gäller lön till hos honom anställd pensionär.
Riksdagens beslut att avskaffa folkpensionsavgiften och ersätta denna med en socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen tillkom i syfte att ge löntagarna en reell standardförbättring redan under 1974. Beslutet innebär en omläggning av folkpensioneringens finansiering av innebörd, att det bidrag till kostnaderna för denna pensionering som staten tidigare erhållit genom folkpensionsavgifterna skall täckas av avgifter utformade i huvudsaklig överensstämmelse med andra socialförsäkringsavgifter inom den allmänna försäkringen. Från denna utgångspunkt kan enligt utskottets uppfattning berättigade invändningar knappast riktas mot att en arbetsgivare enligt de nya bestämmelserna är skyldig betala socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen även för sådan anställd som är äldre än 65 år. Samtidigt kan utskottet biträda den i motionerna uttalade uppfattningen att det från rättvisesynpunkt knappast kan anses tillfredsställande att skyldigheten för en egenföretagare att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen för egen inkomst från företaget skall vara beroende av i vilken form verksamheten bedrivs.
Viktiga reformer inom den allmänna pensioneringen övervägs f. n. inom pensionsålderskommittén. Kommittén har i uppdrag att utreda hela frågan om utformningen av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen. Enligt utskottets mening bör den här berörda frågan om egenföretagare liksom frågan över huvud taget om en övre åldersgräns för uttaget av socialförsäkringsavgift tas upp i detta sammanhang och ges en skyndsam lösning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 1974:406 och 1974:1303 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen
1. i anledning av motionerna 1974:406 och 1974:1303 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,
2. avslår motionen 1974:416.
Stockholm den 12 februari 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).
GOTAB 74 7012 S Stockholml974