Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa tandvårdsfrågor
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12 år 1974
SfU 1974:12
Nr 12
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa tandvårdsfrågor.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1974:688 av fröken Pehrsson (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att den hos riksförsäkringsverket inrättade tandvårdsdelegationen får i uppdrag att utarbeta förslag till bestämmelser som ger tandläkare möjlighet att efter individuell prövning tillämpa särskild taxa;
motionen 1974:1001 av fru Swartz (fp) och herr Hyltander (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att även tandvård till barn skall vara ersättningsberättigad inom tandvårdsförsäkringen;
motionen 1974:1307 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
1. hos Kungl. Maj:t begär initiativ till en sådan tillämpning av gällande bestämmelser att all erforderlig barntandvård säkerställs,
2. hos Kungl. Maj:t begär att i kommande års budget tas upp förslag om stöd till förebyggande tandvård bl. a. genom kostnadsfri tilldelning av fluortabletter.
Gällande bestämmelser
Genom beslut av 1973 års riksdag infördes fr. o. m. den 1 januari i år en allmän tandvårdsförsäkring. Denna är inordnad i den allmänna sjukförsäkringen och omfattar alla försäkrade över 19 års ålder, i ett inledningsskede också åldersgruppen 17—19 år. Försäkringen avser alla former av tandvård, alltså även förebyggande sådan, som ges såväl inom folktandvården som vid odontologisk fakultet och hos privatpraktiserande tandläkare. För försäkringen gäller en särskild tandvårdstaxa, avsedd att vara en maximitaxa såväl för den behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare utför som för den tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker och vid de odontologiska fakulteterna. — Som en övergångsåtgärd vid försäkringens ikraftträdande har möjlighet öppnats till individuell taxebindning för de tandläkare som kunnat styrka att de haft en omkostnadsnivå som klart överstiger den som gäller för försäkringens tandvårdstaxa. Underlaget vid bedömningen av möjligheten till individuell taxebindning har ansetts böra i första hand vara 1972 års taxering. Den individuella taxan får överstiga tandvårdstaxans belopp med 5—20 %. Rätt till individuell taxebindning har ansetts böra
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 12
SfU 1974:12
tillkomma de privatpraktiserande tandläkare som under år 1971 arbetat minst 1 600 timmar i sin privatpraktik och som ansökt om att få tillämpa särskild taxa senast den 1 september 1973.
Av beloppen i tandvårdstaxan skall patienten och försäkringen i regel betala hälften vardera. Överstiger den sammanlagda kostnaden för en behandlingsomgång enligt taxan 1 000 kr., ersätter försäkringen 75 % av den del av kostnaden som överstiger nämnda belopp. Vid en behandlingskostnad på t. ex. 2 000 kr. betalar alltså patienten 750 kr. och försäkringen 1 250 kr. Kostnaden för vissa behandlingar, däribland förebyggande åtgärder, ersätts alltid till 75% av försäkringen, medan andra, exempelvis utgifter för ädla metaller och proteständer, helt faller på försäkringen.
1973 års tandvårdsreform innebär också att landsting och landstingsfria kommuner fått ett lagfäst tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar t. o. m. 19 år samt ett vårdansvar för specialisttandvården. För barnen skall tandvården vara avgiftsfri genom folktandvårdens försorg.
Enligt uttalande i propositionen 1973:45, som innehöll förslaget till tandvårdsförsäkring, bör vårdskyldigheten gälla i den mån behovet av tandvård inte tillgodoses i särskild ordning, t. ex. genom att tandvård ges åt barn som vårdas på institution. Vårdskyldigheten bör omfatta såväl organiserad vård, dvs. barnen och ungdomarna skall erbjudas regelbunden och fullständig behandling, som akuttandvård. Tandvården bör vara avgiftsfri. Under särskilda omständigheter bör möjlighet finnas för folktandvården att träffa avtal med privatpraktiserande tandläkare för att vårdskyldigheten i övergångsskedet skall kunna uppfyllas. Under en övergångstid — i avvaktan på att folktandvården hinner bli tillräckligt utbyggd i hela landet — gäller att vårdsansvaret är i viss mån begränsat. Barn under 6 år och ungdomar fr. o. m. 17 år skall nämligen enligt uttalande i propositionen 1973:45 tas om hand i organiserad vård endast i den takt som utbyggnaden av folktandvårdens resurser tillåter. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta när och i vilken takt begränsningen i vårdansvaret skall upphöra. Ungdomar fr. o. m. 17 år, som under övergångstiden inte tillhör den organiserade vården, omfattas under denna tid av tandvårdsförsäkringen med rätt att inom folktandvården erhålla 50 % rabatt på eljest utgående patientavgifter. Även barn i förskoleåldern bör enligt uttalande under förarbetena till tandvårdsreformen få avgiftsfri tandvård under den övergångstid då de inte omfattas av rätten till organiserad vård.
Tidigare behandling
Med anledning av propositionen 1973:45 väcktes två motioner med yrkande av innebörd att rätten till ersättning från den allmänna försäkringen skulle gälla alla försäkrade oavsett ålder. I en annan motion yrkades att förälder till barn under sex år skulle få ersättning från tandvårdsförsäkringen på samma sätt som ungdomar i åldersgruppen 17 — 19 år och att möjligheten till fritt tandläkare val skulle upprätthållas.
SfU 1974:12
3 Socialförsäkringsutskottet framhöll med anledning av dessa yrkanden (SfU 1973:20) att spörsmålet om tandvårdsförsäkringens personkrets ytterst var en avvägningsfråga. Man kunde enligt utskottets mening inte bortse från att det fanns många personer i vuxen ålder som hade svåra tandskador och därför var i behov av omfattande rehabiliteringsåtgärder. Med hänsyn till att folktandvården skulle byggas ut i sådan omfattning att den kunde erbjuda alla barn i åldrarna t. o. m. 19 år en avgiftsfri organiserad tandvård var det enligt utskottets mening rimligt att endast personer över denna ålder omfattades av försäkringens bestämmelser. Utskottet erinrade om att ungdomar fr. o. m. 17 år, som — i avvaktan på att folktandvården hann bli tillräckligt utbyggd — inte tillhörde den organiserade vården, under övergångstiden skulle tillhöra tandvårdsförsäkringen med rätt att inom folktandvården erhålla 50 % rabatt på eljest utgående patientavgifter. Utskottet hänvisade också till att barn i förskoleåldern enligt uttalande av departementschefen borde få avgiftsfri tandvård så länge de inte omfattades av rätten till organiserad vård och till att huvudmännen i allmänhet inte tog ut patientavgifter inom barntandvården. Vad särskilt angick frågan om fritt tandläkareval torde — menade utskottet — i takt med den organiserade folktandvårdens utbyggnad möjligheterna att välja tandläkare inom folktandvården komma att väsentligt förbättras.
Även den i motionen 1974:1307 aktualiserade frågan om kostnadsfri tilldelning av fluortabletter inom barntandvården prövades av socialförsäkringsutskottet i samband med behandlingen av 1973 års tandvårdsreform. Utskottet hänvisade därvid till (SfU 1973:20) att det i dag torde råda praktiskt taget fullständig enighet om att fluor har en avsevärd karieshämmande effekt och till att socialstyrelsen i cirkulär (1971:69) fastslagit att barn från sex månaders ålder — vid låg fluorhalt i dricksvattnet — borde erhålla fluortillskott genom fluortabletter och att tabletterna i 6-7-årsåldern borde ersättas med lokal fluorbehandling. Utskottet förutsatte att frågan om kostnadsfri tilldelning av fluortabletter, som hade nära samband med de förebyggande tandvårdsåtgärderna, skulle uppmärksammas inom den av folktandvården anordnade barntandvården. Eftersom denna ingick i folktandvårdens vårdansvar och inte omfattades av tandvårdsförsäkringen ansåg utskottet sig inte kunna biträda motionsförslaget.
Utskottet
Av motionerna i detta betänkande tar två upp frågor som gäller barntandvården, medan den tredje behandlar rätten till individuell taxebindning inom tandvårdsförsäkringen.
Enligt beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:45; SfU 1973:20) gäller fr. o. m. i år en allmän tandvårdsförsäkring. Den omfattar alla försäkrade över 19 års ålder, i ett inledningsskede även ungdomar i åldern 17—19 år. Försäkringen avser alla former av tandvård, inbegripet förebyggande vård,
SfU 1974:12
såväl inom folktandvården och vid odontologisk fakultet som hos privatpraktiserande tandläkare. Landstingen och de landstingsfria kommunerna har fått ett lagfäst tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år samt ett vårdansvar för specialisttandvården. Vårdskyldigheten skall — enligt uttalande av departementschefen under förarbetena till den nya lagstiftningen — gälla i den mån behovet av tandvård inte tillgodoses i särskild ordning och omfatta avgiftsfri regelbunden och fullständig behandling lika väl som akuttandvård. 1 avvaktan på att folktandvården hinner bli utbyggd i hela landet har under en övergångstid vårdansvaret i viss mån begränsats. Barn under sex år och ungdomar fr. o. m. 17 år skall nämligen tas om hand i organiserad vård endast i den takt som utbyggnaden av folktandvårdens resurser tillåter. I propositionen framhålls dock särskilt att folktandvården även under övergångstiden skall svara för avgiftsfri tandvård åt barn under 6 år när man vänder sig dit för vård.
I motionen 1974:1001 yrkar motionärerna att även barn skall omfattas av den allmänna tandvårdsförsäkringen. Till stöd för sin talan åberopar de dels att barntandvården ännu inte byggts ut tillräckligt, dels att många föräldrar — trots den utgift detta inneburit - föredragit att låta sin egen tandläkare handha barnens tandvård även sedan barnen börjat skolan och därmed kommit att omfattas av skoltandvården. Detta anser motionärerna vara en omständighet som kan öka trygghetskänslan och minska rädslan för tandläkare. Motionärerna i motionen 1974:1307 framhåller att landstingens vårdansvar för barntandvården inte överallt medfört att förskolebarn eller barn som tillhör skoltandvården kan få erforderlig behandling. Detta beror enligt motionärernas mening sannolikt på att behovet av tandläkare ännu inte är tillräckligt tillgodosett. Ett sätt att fylla bristen skulle — menar motionärerna — vara att låta särskilda barntandvårdare ombesörja tandvården för barn i åldrarna t. o. m. 12 år.
Den plan för utbyggnad av den organiserade folktandvården, som antogs av förra årets riksdag och som innebar att man i första hand skulle tillgodose tandvården för åldersgrupperna 6—16 år och därnäst en organiserad tandvård för barn i förskoleåldern, byggde på ett förslag av folktandvårdsutredningen. Detta hade vid remissbehandlingen vunnit allmän anslutning. Likaså hade utredningens förslag att landstingen och de landstingsfria kommunerna skulle åläggas ett lagfäst tandvårdsansvar för alla barn och ungdomar i åldrarna t. o. m. 19 år tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Socialförsäkringsutskottet underströk vid sin behandling av förslaget till tandvårdsreform att en viktig uppgift för folktandvården var att skapa garantier för en positiv attityd till en god munhygien redan i de tidigaste åldrarna och att det med hänsyn härtill var angeläget att förskolebarnen så snabbt som möjligt kunde inrymmas i det lagstadgade vårdansvaret. Utskottets ställningstagande innebar alltså — i likhet med förslaget i propositionen — en klar prioritering till förmån för barntandvården. Sin uppfattning att endast de som föll utanför den avgiftsfria organiserade tandvården borde omfattas av tandvårdsförsäkringen stödde utskottet på departementschefens ut -
SfU 1974:12
talande i propositionen att barn i förskoleåldern även under den övergångstid då de inte tillhörde den organiserade vården borde få avgiftsfri tandvård och det förhållandet att ungdomar i åldrarna 17—19 år under samma tid omfattades av tandvårdsförsäkringen med rätt att inom folktandvården erhålla 50 % rabatt på eljest utgående patientavgifter.
Det torde inte kunna bestridas att en tidigt insatt förebyggande vård och behandling minskar kariesfrekvensen och skapar förutsättningar för bättre tänder hos många medborgare. Att detta är till fördel bl. a. för tandvårdsförsäkringen säger sig självt. Enligt utskottets mening är det angeläget att det vårdansvar, som lagfästes vid tandvårdsreformens genomförande och som f. ö. utgjorde en grundläggande förutsättning för den nya tandvårdsförsäkringen, verkligen kan fullgöras i enlighet med den fastställda planen för folktandvårdens utbyggnad. I propositionen framhöll departementschefen att det borde finnas möjlighet för folktandvården att träffa avtal med privatpraktiserande tandläkare för att därigenom under uppbyggnadsskedet kunna uppfylla vårdskyldigheten. Utskottet finner det mot bakgrund härav tillfredsställande att Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Sveriges tandläkarförbund i ett gemensamt uttalande i slutet av december 1973 förklarat att samverkan skall kunna ske mellan folktandvårdshuvudmännen och Tandläkarförbundet med dess lokalföreningar när det gäller vården av förskolebarn och skolbarn inom de distrikt där f. n. folktandvården saknar erforderliga resurser för att fullgöra den vårdskyldighet gentemot samtliga barn som ålagts folktandvårdshuvudmännen genom den nya folktandvårdslagen. Det har förutsatts att, i den mån ett landsting i något avseende skulle sakna kapacitet för att omhänderta barn- och ungdomsgrupper inom sitt område, avtal om samarbete beträffande barn- och ungdomstandvård upprättas mellan landstinget och vederbörande lokalförening.
1 en särskild promemoria dagtecknad den 4 januari 1974 har Tandläkarförbundet tagit upp frågan om bl. a. vårdsamverkan i barn- och vuxentandvård mellan folktandvården och Tandläkarförbundets lokalföreningar. I denna promemoria understryker förbundet angelägenheten av att föreningarna på olika sätt verkar för att behovet av tillskott på barntandvårdskapacitet inom de olika huvudmannaområdena så långt möjligt tillgodoses.
Enligt vad utskottet inhämtat har den samverkan mellan Tandläkarförbundet och folktandvårdshuvudmännen som sålunda inletts redan medfört förbättringar för barntandvården inom flera huvudmannaområden.
På grund av det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till yrkandet i motionen 1974:1001 att barntandvård skall ersättas via tandvårdsförsäkringen. Utskottet avstyrker också bifall till yrkandet i motionen 1974:1307 om särskilda initiativ för att säkerställa barntandvården.
I sistnämnda motion har också begärts förslag om stöd till förebyggande tandvård bl. a. genom kostnadsfri tilldelning av fluortabletter. Ett
SfU 1974:12
liknande motionsyrkande avvisades av riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet i samband med behandlingen av förra årets tandvårdsreform. Därvid framhöll utskottet bl. a. att det inom odontologin i dag torde råda praktiskt taget fullständig enighet om att fluor har en avsevärd karieshämmande effekt. Utskottet hänvisade till att socialstyrelsen i cirkulär (1971:69) fastslagit att barn — vid låg fluorhalt i dricksvattnet — borde erhålla fluortillskott eller, efter 6-7-årsåldern, lokal fluorbehandling. Utskottet förutsatte att den av folktandvården anordnade barntandvården skulle ägna frågan uppmärksamhet men ansåg sig inte kunna biträda yrkandet i motionen, eftersom barntandvården enligt förslaget i propositionen skulle ingå i folktandvårdens vårdansvar och alltså inte omfattas av tandvårdsförsäkringen.
Mot bakgrund härav och då vad i den nu aktuella motionen anförts inte bör föranleda att riksdagen nu intar annan ståndpunkt än förra året avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1307 även i denna del.
För tandvårdsförsäkringen gäller en särskild tandvårdstaxa. Denna är avsedd som en maximitaxa såväl för den behandling som en till försäkringen ansluten tandläkare utför som för den tandvård som ges vid folktandvårdens olika polikliniker och vid de odontologiska fakulteterna. Som en övergångsåtgärd vid försäkringens ikraftträdande öppnades en möjlighet för vissa tandläkare att tillämpa en individuell taxa. Denna får överstiga den reguljära taxan med mellan 5 och 20 %. För rätt till individuell taxebindning krävdes att tandläkaren kunde styrka att han haft en omkostnadsnivå som klart översteg den för försäkringens tandvårdstaxa gällande, att han under år 1971 arbetat minst 1 600 timmar i sin privatpraktik och att han gjort ansökan om att få tillämpa särskild taxa senast den 1 september 1973. Underlag vid bedömningen av möjligheten till individuell taxebindning ansågs böra i första hand vara 1972 års taxering.
Motionären i motionen 1974:688 anser det felaktigt att frågan om individuell taxebindning för år 1974 skall grundas på omständigheter som avser år 1971. Hon menar att frågan huruvida en tandläkare under ett visst år skall få tillämpa särskild taxa bör avgöras med utgångspunkt i förhållanden som ligger tidsmässigt närmare det år för vilket den individuella taxebindningen begärs. Yrkandet i motionen syftar till att ge möjligheterna att erhålla individuell taxebindning en mer permanent karaktär än som avsetts vid tandvårsförsäkringens införande.
1 samband med förra årets behandling av tandvårdsreformen väcktes åtskilliga motioner med yrkanden om ändringar i olika hänseenden av den i propositionen föreslagna taxebindningen. Utskottet hänvisade med anledning härav till departementschefens uttalanden i propositionen om angelägenheten av en noggrann uppföljning av taxans effekter och om att riksförsäkringsverket redan från början genom olika undersökningar hade att följa utfallet av tandvårdstaxan. Utskottet, vars majoritet var av den uppfattningen att de föreslagna taxorna var genomgående förmånliga för såväl tandläkare som tandtekniker, underströk särskilt att riksförsäkringsverket, för den händelse dess undersökningar skulle visa att taxan eller
SfU 1974:12
delar därav gav ett för högt utfall för tandläkarna, snarast möjligt borde föreslå de ändringar som kunde befinnas motiverade. Mot bakgrund härav anser utskottet sig inte kunna i ett läge då tandvårdsförsäkringen ännu inte varit i kraft mer än knappt tre månader föreslå några ändringar när det gäller rätten för tandläkarna att tillämpa individuell taxebindning.
På grund av det anförda, och då departementschefen i propositionen särskilt understrukit att behovet av individuell taxebindning bör prövas på nytt i samband med att tandvårdstaxan förnyas, avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:688.
Utskottet hemställer
1. beträffande åtgärder i syfte att säkerställa barntandvården att riksdagen avslår motionerna 1974:1001 och 1974:1307, sistnämnda motion i motsvarande del;
2. beträffande kostnadsfri tilldelning av fluortabletter att riksdagen avslår motionen 1974:1307 i motsvarande del;
3. beträffande individuell taxebindning att riksdagen avslår motionen 1974:688.
Stockholm den 19 mars 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby* (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm* (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm* (vpk), Andersson i Edsbro (c) och Wachtmeister i Staffanstorp* (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
beträffande åtgärder i syfte att säkerställa barntandvården
av herrar Ringaby (m), Hyltander (fp) och Wachtmeister i Staffanstorp (m) vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Den plan” och slutar på s. 5 med ”säkerställa barntandvården.” bort ha följande lydelse:
Det torde inte kunna bestridas att en tidigt insatt förebyggande vård och behandling minskar kariesfrekvensen och skapar förutsättningar för bättre tänder hos många medborgare, till fördel inte minst för tandvårdsförsäkringen. Ett betydelsefullt inslag i strävandena att söka förverkliga en så god tandstatus som möjligt måste uppenbarligen vara att redan hos de små barnen skapa en så positiv inställning som möjligt till tandläkare
SfU 1974:12
och tandvård. Många föräldrar torde i dag låta sin egen tandläkare ombesörja barnens tandvård, och detta förhållande torde ofta fortgå även sedan barnen uppnått skolåldern och därmed kommit att omfattas av skoltandvården. Utskottet delar den i motionen 1974:1001 uttalade uppfattningen att det kan vara till fördel att även barnen omfattas av tandvårdsförsäkringens bestämmelser. Inte minst med hänsyn till att barntandvården ännu inte är fullt utbyggd och förskolebarnen ännu inte omfattas av folktandvårdens vårdansvar finner utskottet att tandvårdsförsäkringens personkrets bör utvidgas att omfatta även barn i förskole- och skolåldern.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen 1974:1001 och med avslag på motionen 1974:1307 i motsvarande del i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till innevarande års höstriksdag av innebörd att barn och ungdom under 17 år skall omfattas av tandvårdsförsäkringen.
Särskilt yttrande
beträffande individuell taxebindning
av fröken Pehrsson (c) som anfört:
I samband med 1973 års tandvårdsreform öppnades möjlighet för tandläkarna att — under vissa förutsättningar — tillämpa en individuell taxa. En förutsättning var att tandläkaren kunde styrka att han hade en kostnadsnivå som klart översteg den som gällde för försäkringens tandvårdstaxa. Bedömningen skulle i första hand grundas på 1972 års taxering, dvs. på förhållanden som avsåg beskattningsåret 1971. Som jag påtalat i min motion kan en sådan bedömning knappast vara ägnad att leda till ett rättvist resultat. Enligt min mening bör man rimligen avgöra frågan om individuell taxebindning med utgångspunkt i förhållanden som är aktuella vid den tidpunkt då beslutet om särskild taxa skall meddelas. Från 1971 till 1974 kan ju förhållanden hinna inträffa som bör föranleda en helt annan syn på frågan om tandläkarens rätt att tillämpa en individuell taxa. Hans omkostnader kan av en eller annan anledning ha ökat i en omfattning som gör att det framstår som högst skäligt att han får tillämpa individuell taxebindning i sin rörelse. Förhållandena kan också givetvis vara de rakt motsatta.
Jag förutsätter att tandvårdsdelegationen hos riksförsäkringsverket i samband med att tandvårdstaxan omprövas beaktar de av mig framförda synpunkterna.
GOTAB 74 7209 S Stockholm 1974