Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående förmåner enligt försäkringen för tilläggspension till försäkrad med ej pensionsgrundande sjukpenning
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 3 år 1974
SfU 1974:3
Nr 3
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående förmåner enligt försäkringen för tilläggspension till försäkrad med ej pensionsgrundande sjukpenning.
Motionen
I motionen 1974:992 av herr Gadd m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om kostnaderna och andra följdverkningar för att ge någon form av kompensation åt dem som på grund av sjukdom inte kunnat intjäna annars möjlig ATP-poäng för tiden fram till den 1 januari 1974.
Gällande bestämmelser
Försäkringen för tilläggspension (ATP) avser att bereda ålderspension, förtidspension och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till ATP grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom ATP, är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Fr. o. m. den 1 januari 1974 anses såsom inkomst av förvärvsarbete även: a) sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av Kungl. Maj:ts förordnande i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst som anställd eller av annat förvärvsarbete, b) föräldrapenning enligt AFL, c) vårdbidrag enligt AFL, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt f) utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) i form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg.
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 3
SfU 1974:3
från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av anställning.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från tilläggspensioneringen — trots att ingen pensionsgrundande inkomst beräknas för sådant år.
Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år eller, om han är född år 1896, två år.
Storleken av den ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år, som antalet poängår understiger 30 (trettioårsregeln). I pensioneringens inledningsskede gäller särskilda övergångsbestämmelser.
Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjat utgå till honom.
De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är att den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen anses varaktig. Även om nedsättning av arbetsförmågan inte föreligger, äger försäkrad som fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslös under vissa förutsättningar rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen.
En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt, då arbetsförmågan blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.
Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som den försäkrade skulle bli berättigad till, om han började åtnjuta sådan pension fr. o. m. den månad då han uppnår 67 års ålder.
Härvid skall, så snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det då han uppnår 65 års ålder tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensions -
SfU 1974:3
beräkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomst, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller också äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år, som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen.
Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår t. o. m. det sextiofemte levnadsåret skall alltså, inklusive åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspensionen beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension, vilken utgår fr. o. m. den månad då 67 års ålder uppnås.
En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.
Änkepension utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om sådan pension inte utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.
Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns, familjemedlemmarnas antal samt den avlidnes egenpension.
En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla individuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäller fr. o. m. året näst efter det då anmälan härom gjorts. Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan
SfU 1974:3
undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan.
Har anmälan om undantagande skett, skall vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det undantagandet trätt i kraft hänsyn inte tas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande kan också ha en viss reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av anställning. Sistnämnda regel har tillkommit för att förhindra spekulation.
Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter. För den som är anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av anställning skall, om undantagande inte äger giltighet för honom, själv erlägga tilläggspensionsavgift. Avgifterna för tilläggspensioneringen utgår enligt en procentsats som bestämmes av Kungl. Maj :t och riksdagen.
Utskottet
Till grund för rätten till tilläggspension (ATP) ligger de inkomster av förvärvsarbete som en försäkrad har fr. o. m. det år han fyller 16 t. o. m. det år han fyller 65 år. Inkomster, som den försäkrade haft under år då han gjort förtida uttag av ålderspension eller åtnjutit förtidspension, grundar emellertid inte pensionsrätt, liksom inte heller inkomster under det år han avlidit. Det sistnämnda är av betydelse då det gäller rätt till familjepension efter honom.
Som huvudregel gäller att endast inkomster, för vilka en försäkrad taxerats till statlig inkomstskatt, blir pensionsgrundande. Pensionsrätt får vidare endast tillgodoräknas på den del av en försäkrads taxerade inkomst som ligger mellan en nedre gräns motsvarande det vid inkomstårets början gällande basbeloppet och en övre gräns motsvarande 7,5 gånger detta belopp. Enligt de regler som gällde t. o. m. 1973 grundade endast inkomst av förvärvsarbete pensionsrätt. Fr. o. m. den 1 januari 1974 jämställs emellertid med inkomst av förvärvsarbete vissa ersättningar, som är avsedda att kompensera bortfall av förvärvsinkomst, t. ex. sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL) eller lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL), föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa samt arbetsmarknadsstöd enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Den intjänade pensionsrätten, som kommer till uttryck i pensionspoäng, är av avgörande betydelse för beräkning av storleken av samtliga förmåner från tilläggspensioneringen. Då det gäller beräkningen av förtidspension inom ATP utgår man i princip från den ålderspension den försäkrade skulle ha fått vid 67 års ålder, om han inte blivit invalidiserad. Förtidspensionen beräknas enligt två alternativa metoder: en metod där man använder s. k. antagandepoäng och en annan med beräkning enbart på grundval av faktiskt intjänade pensionspoäng. Den förstnämnda metoden används i huvudsak när den försäkrade varit i aktivt förvärvsarbete vid insjuknandet eller den inträffade arbetslösheten. Man utgår då
SfU 1974:3
från antagandet att han — om han inte varit sjuk eller arbetslös — skulle ha fortsatt att ha en inkomst av samma storlek som tidigare. Antagandepoäng tillgodoräknas fr. o. m. det år förtidspensionen börjar utgå t. o. m. det år den försäkrade fyller 65 år.
ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivarna och de försäkrade. De försäkrade erlägger avgift för sådan pensionsgrundande inkomst som avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. För pensionsgrundande inkomster av anställning erlägger arbetsgivarna avgiften.
Motionärerna anser att den som drabbats av sjukdom efter ATP-systemets genomförande bör erhålla någon form av kompensation för att han inte före den 1 januari 1974 kunnat tjäna in pensionspoäng på grundval av sjukersättning.
Som tidigare nämnts kan rätt till ATP numera grundas inte bara på sjukpenning enligt AFL och YFL utan även på bl. a. föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL samt olika former av arbetslöshetsersättning. Enligt utskottets uppfattning torde någon skillnad inte kunna göras mellan å ena sidan sjukersättning och å andra sidan övriga nämnda ersättningar när det gäller den av motionärerna förordade kompensationen.
Redan en registrering av vilka som skulle kunna vara aktuella för en sådan kompensation måste enligt utskottets mening antas bli utomordentligt omfattande och föranleda närmast olösliga awägningsproblem. Utskottet vill särskilt erinra om att många försäkrade som varit sjuka under den tid som avses i motionen torde ha åtnjutit förtidspension och att pensionspoäng i dessa fall beräknats enligt särskilda regler. På grund av det anförda och då en kompensation av det slag motionärerna förordar enligt utskottets mening inte är förenlig med det finansieringssystem som tillämpas inom tilläggspensioneringen avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:992.
Stockholm den 12 februari 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herr Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).
■
GOTAB 74 5992 S Stockholm 1974