Bet. 1974:SfU33

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-11-21
Källa: data.riksdagen.se

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 33 år 1974 SfU 1974: 33

Nr 33

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:132 med förslag om sänkning av inkomstskatten jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till socialförsäkringsutskottet.

Propositionen

I propositionen 1974: 132 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

I propositionen, som innehåller förslag om lindring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låginkomsttagare, föreslås bl. a. att avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ske med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet. Vidare skall pensionär, vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., tillförsäkras extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.

Skattereformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 % till 7 % och genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Förslag om sistnämnda höjning har lagts fram i propositionen 1974: 129.

De till socialförsäkringsutskottet hänvisade författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 33

SfU 1974: 33

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 dels

att 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 19 kap. 2, 4, 7 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkringsavgift under förutsättning att till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för honom vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

4 Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning. Regeringen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond, be -

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år erlägga sjukförsäkringsavgift under förutsättning att han under året haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 §.

Vid beräkning av avgift enligt första stycket äger 3 § andra och fjärde styckena samt 11 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

§2

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 § skall utgå med sju procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet eller karenstiden bedömes

1 Lagen omtryckt 1973: 908.

* Senaste lydelse 1974: 526.

SfU 1974: 33

3 Föreslagen lydelse

få på försäkringens utgifter. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till täckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 §. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförande av medel till och från fonden.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

6 §8

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som • Senaste lydelse 1974: 526.

1| Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 33

Nuvarande lydelse

nämnd allmä nna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

7 Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

10 Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif ‘

Senaste lydelse 1974: 526.

5 Senaste lydelse 1974: 510.

§4

Statsbidrag utgår för varje år med en fjärdedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

§5

Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif -

SfU 1974: 33

5 Nuvarande lydelse

ter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförordningen.

Allmän försäkringskassa äger i den ordning regeringen bestämmer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 kap. 6 § tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkomst från en och samme arbetsgivare, som under ett år ej uppgått till 500 kr.

Föreslagen lydelse

ter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutiliägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas att 4 och 14 §§ lagen (1962: 392) om hustrutilllägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg minskas med half- bostadstillägg minskas med en

ten av den pensionsberättigades tredjedel av den pensionsberätti årsinkomst

i vad den må överstiga gades årsinkomst i vad den må

för den som är gift ettusenfem- överstiga för den som är gift etthundra kronor och för annan två- tusenfemhundra kronor och för

tusen kronor. annan tvåtusen kronor.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.

14 §

Kommun skall för varje år be- Kommun skall för varje år bestrida kostnaden för kommunala strida kostnaden för kommunala

bostadstillägg, vilka under året ut- bostadstillägg, vilka under året utbetalats för pensionsberättigade betalats för pensionsberättigade

, 1 Lagen omtryckt 1973: 909.

SfU 1974: 33

6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som äro mantalsskrivna i kommu- som äro mantalsskrivna i kommunen. nen. Kostnaden beräknas enligt

föreskrifter som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av propositionen väckta motioner:

1974: 1889 (jfr 1974: 1888) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att den i propositionen 1974: 132 föreslagna höjningen av sjukförsäkringsavgiften till 7,0 % begränsas till 6,1 %;

1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs bl. a. att den i propositionen till 7 % föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen begränsas till vad som erfordras för omläggningen av sjukförsäkringsavgiften eller till 6,1 %;

1974:1891 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs bl. a. att riksdagen antar det i propositionen 1974: 132 framlagda förslaget till ändring av lagen om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring med den ändringen att procentsatsen i 19 kap. 4 § bestäms till 6,1 och det tillägget att ikraftträdandebestämmelserna erhåller en punkt 3 av följande lydelse:

3. Avgift enligt 4 §, som skall erläggas av kommun eller landstingskommun, utgår med tre och åtta tiondels procent av det belopp varå avgiften skall beräknas.

Vid riksdagens början väckta motioner:

1974: 155 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs bl. a. att riksdagen uttalar sig för en höjning av gränsen för inkomstprövningen för erhållande av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till 4 000 kr., lika för ensamstående som för vardera av två makar;

1974: 281 av fru Håvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en översyn av reglerna för kommunalt bostadstillägg; 1974:

995 av herrar Hyltander (fp) och Carlström (fp) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära mildrande av reglerna för avtrappning av det kommunala bostadstillägget för folkpensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen;

SfU 1974: 33

1974:1312 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Jonsson i Mora (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag snarast till ändring av lagen om allmän försäkring av innebörd att de prövningsfria beloppen för sidoinkomster för folkpensionärer höjs i enlighet med vad i motionen anförs.

Till behandling i förevarande sammanhang har utskottet också tagit upp den med anledning av propositionen 1974:129 väckta motionen 1974: 1871, vari hemställs bl. a. att riksdagen måtte besluta att hos regeringen hemställa om skyndsamt framläggande av förslag om reviderade inkomstprövningsgränser och om införande av statligt grundbidrag av förslagsvis 500 kr. per bidragsberättigad pensionstagare, förbundna med villkor om att tilläggen skall motsvara pensionärens faktiska hyreskostnad.

Av motionerna 1974: 155, 1974: 1871, 1974: 1890 och 1974: 1891 behandlas i detta betänkande uteslutande de punkter i motionernas hemställan vilka ovan angivits. Yrkandena 1 och 4 i motionen 1974:155 har socialförsäkringsutskottet behandlat i sitt betänkande 1974: 7, medan punkten 2 i hemställan behandlats av skatteutskottet i dess betänkande 1974: 36. Yrkandena 1—5 samt 7 och 8 i motionen 1974: 1871 samt yrkandet 7 i motionen 1974: 1890 behandlar socialförsäkringsutskottet i sitt betänkande 1974: 32, medan de delar av motionerna 1974: 1890 och 1974: 1891, vilka inte hänvisats till socialförsäkringsutskottet, behandlas av skatteutskottet i dess betänkande 1974: 54.

Utskottet

Propositionen som bygger på 1972 års skatteutrednings betänkande Förslag till skatteomläggning m. m. (SOU 1974: 20) innehåller förslag om lindring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låginkomsttagare. De delar av propositionen vilka hänvisats till socialförsäkringsutskottet innehåller förslag om dels ändrade regler för avtrappning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg, dels förslag till en höjning av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 % till 7 % av avgiftsunderlaget. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstilägg till folkpension är inkomstprövade. Inkomstprövningen innebär enligt nu gällande bestämmelser att tillägget skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger för den som är gift 1 500 kr. och för ensamstående 2 000 kr. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag, socialhjälp, ATP, i

SJU 1974: 33

den mån den föranlett minskning av pensionstillskott eller barntillägg, livränta, som avräknats mot ATP, samt understöd från anförvant. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om förmögenhetsavkastning.

Förslaget i propositionen innebär att reduktionsfaktorn sänks från hälften till en tredjedel. Motivet härför är att de nuvarande inkomstprövningsreglerna tillsammans med beskattningen ger upphov till kraftiga marginaleffekter för pensionärer med relativt låga sidoinkomster, bl. a. många ATP-pensionärer.

I motionen 1974: 1871, som väckts med anledning av propositionen 1974: 129 — utskottet behandlar denna proposition i sitt betänkande 1974: 32 — yrkar herr Hermansson m. fl. att riksdagen skall begära skyndsamt förslag om reviderade inkomstprövningsregler och om statligt grundbidrag till kommunerna med förslagsvis 500 kr. per bidragsberättigad pensionstagare för utgivande av kommunalt bostadstillägg. Bidragen bör enligt motionärerna vara förbundna med villkor att bostadstilläggen skall motsvara pensionärens faktiska hyreskostnad.

I detta sammanhang behandlar utskottet fyra motioner, väckta vid riksdagens början, vilka alla tar upp frågor rörande reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. I motionen 1974:155 av herr Hermansson m. fl. begärs sålunda ett riksdagsuttalande av innebörd att den prövningsfria gränsen för erhållande av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall höjas till 4 000 kr. Fru Håvik m. fl. begär i motionen 1974: 281 en översyn av reglerna för kommunalt bostadstillägg i syfte att förbättra folkpensionärernas ställning; detta kan enligt motionärernas mening ske antingen genom en sänkning av reduceringsfaktorn till en tredjedel av den nuvarande årsinkomstgränsen eller genom en höjning av den prövningsfria sidoinkomsten. Liknande yrkanden återfinns i motionerna 1974: 995 av herrar Hyltander och Carlström samt 1974: 1312 av herrar Westberg i Ljusdal och Jonsson i Mora. Sistnämnda båda motionärer anser att förbättringen för folkpensionärerna bör åstadkommas både genom en sänkning av reduceringsfaktorn från hälften till exempelvis en tredjedel och genom en höjning av de prövningsfria beloppen till 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar.

Förslaget i propositionen innebär, som tidigare nämnts, att kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg fr. o. m. den 1 januari 1975 skall reduceras med endast en tredjedel av den pensionsberätigades årsinkomst i vad den överstiger de nuvarande årsinkomstgränserna. Härigenom har de marginalffekter som är en oundviklig följd av avtrappningsreglerna mildrats för pensionärer med relativt låga sidoinkomster, bl. a. många ATP-pensionärer. Utskottet ansluter sig till den av chefen för socialdepartementet i propositionen uttalade uppfattningen att de föreslagna reglerna innebär en välbehövlig förbättring för den berörda kategorin pensionärer. Utskottet vill också erinra om det extra avdrag

SfU 1974: 33

vid beskattningen om minst 500 kr. som enligt förslaget i propositionen skall tillkomma varje pensionär, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. Motionerna är i vad de syftar till en minskning av reduceringsfaktorn tillgodosedda genom propositionen. Den i vissa av motionerna aktualiserade frågan om en höjning av de prövningsfria årsinkomstgränsema har nära samband med det arbete som f. n. pågår inom 1972 års skatteutredning. Utredningens överväganden beträffande olika former av avdrag bör — som socialministern framhållit i propositionen — avvaktas innan någon ändring görs i nuvarande belopp. Vad slutligen angår yrkandet om grundbidrag i motionen 1974:1871 bör denna fråga — som riksdagen tidigare uttalat (SfU 1974: 7) — prövas inom ramen för den kommunalekonomiska utredningen.

Sjukförsäkringens kostnader täcks f. n. till en tredjedel av statsbidrag, till ca 40 % av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna och till resterande ca 27 % av avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen tas ut på summan av de ersättningar som arbetsgivaren under året utgett till anställda i form av kontantlön eller naturaförmån. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses från den del av en arbetstagares lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn tas inte helier till arbetstagare vars hela lön under året inte uppgått till 500 kr. Avgiften utgår med 3,8 % av avgiftsgrundande löneunderlag.

I propositionen föreslås bl. a. att socialförsäkringsavgiften för löntagare slopas fr. o. m. år 1975. Det härav föranledda inkomstbortfallet skall kompenseras genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 % av avgiftsunderlaget.

I motionerna 1974: 1889 av herr Bohman m. fl. och 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. yrkas att avgiftshöjningen begränsas till 6,1 % av avgiftsunderlaget. Samma yrkande återfinns också i motionen 1974: 1891 av herr Hermansson m. fl. Denna motion innehåller härutöver ett yrkande om att kommun och landstingskommun skall erlägga oförändrad avgift, 3,8 % av avgiftsunderlaget.

1972 års skatteutredning rekommenderade i sitt betänkande Förslag till skatteomläggning m. m. (SOU 1974: 20) att utredningens förslag till sänkning av inkomstskatten m. m. skulle finansieras genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till 6,1 %. Utredningen förordade härjämte en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3 %. Chefen för finansdepartementet föreslår i stället den uppräkning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till 7 % som tidigare redovisats. I en särskild proposition 1974: 129, som behandlas av utskottet i dess betänkande 1974: 32, har härjämte föreslagits en höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 0,5 % för finansiering av skattereformen.

SfU 1974: 33

10 Utskottet har inhämtat skatteutskottets yttrande över såväl de i propositionerna 1974: 129 och 1974: 132 föreslagna avgiftshöjningarna och de ovan redovisade motionsyrkandena som över två med anledning av propositionen 1974:129 väckta motioner vari yrkas avslag på den halvprocentiga höjningen av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen.

Skatteutskottet har i sitt yttrande, som är fogat som bilaga till detta betänkande, biträtt de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna och alltså avstyrkt bifall till samtliga ovannämnda motionsyrkanden. Utskottet understryker därvid att det med hänsyn till det samhällsekonomiska läget är nödvändigt att skatte- och avgiftsomläggningen totalfinansieras. Utskottet hänvisar till att löntagarorganisationerna vid överläggningar med regeringen under våren 1974 varit av samma uppfattning. Skatteutskottet har vid sina överväganden av olika tänkbara finansieringsalternativ funnit att den i propositionerna 1974: 129 och 1974:132 föreslagna finansieringen av skattesänkningen är att föredra.

Socialförsäkringsutskottet ansluter sig till skatteutskottets uppfattning. Utskottet, som inte kan biträda den i motionen 1974: 1891 framförda uppfattningen att kommun och landstingskommun bör erlägga oförändrad avgift, biträder alltså förslaget i propositionen och avstyrker därför bifall till samtliga berörda motionsyrkanden.

Avslutningsvis vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över det förslag till beräkning av egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift som läggs fram i propositionen och som innebär att den fasta delen av denna avgift slopas och den rörliga delen fastställs enligt regler enhetliga för hela riket. Förslaget i denna del torde innebära en avsevärd administrativ förenkling.

Mot de till utskottet hänvisade förslagen till författningsändringar har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

1. beträffande höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen att

riksdagen avslår

a. motionen 1974: 1889,

b. motionen 1974: 1890 (yrkande 3),

c. motionen 1974: 1891 (yrkande 6 i motsvarande del);

2. beträffande sjukförsäkringsavgiften för kommun och landstingskommun att

riksdagen avslår motionen 1974: 1891 (yrkande 6 i motsvarande del;

SfU1974: 33

3. att riksdagen antar den i propositionen 1974: 132 föreslagna lydelsen av 19 kap. 4 § lagen om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring; 4.

beträffande författningsförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring i den mån den inte behandlats under 3,

b. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg;

5. beträffande ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

att riksdagen avslår

a. motionen 1974: 155 (yrkande 3),

b. motionen 1974: 281,

c. motionen 1974: 995,

d. motionen 1974: 1312,

e. motionen 1974: 1871 (yrkande 6 i motsvarande del);

6. beträffande statligt grundbidrag till kommunerna

att riksdagen avslår motionen 1974: 1871 (yrkande 6 i motsvarande del).

Stockholm den 21 november 1974 På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), fröken Rogestam (c) och herr Gösta Gustafsson i Göteborg (s).

SfU 1974: 33

12 Reservationer:

beträffande höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen

1. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herr Fridolfsson (m) och fröken Rogestam (c) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på sid. 10 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet ansluter” och slutar med ”berörda motionsyrkanden. ” bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet kan för sin del inte ansluta sig till skatteutskottets uppfattning. Höjningarna av arbetsgivaravgifterna under nästa år måste begränsas till vad som erfordras för finansieringen av omläggningen av sjukförsäkringsavgiften och höjningen av folkpensionerna. Ytterligare avgiftsbelastning kan få allvarliga verkningar på såväl sysselsättningen som penningvärdet. Konjunkturbedömningen för den närmaste framtiden ger anledning till stor försiktighet. Vidare bör försäkringsavgifter användas till finansiering av de förmåner de nominellt är avsedda för. Att på det föreslagna sättet finansiera skatteomläggningar måste, liksom när det gäller avgiften till folkpensioneringen, leda till ytterligare svårigheter i strävandena att förenkla skattesystemet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna 1974: 1889 och 1974: 1890, den sistnämnda motionen i motsvarande del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1974: 1889, 1974: 1890 och 1974: 1891, de två sistnämnda motionerna i motsvarande del, i skivelse till Kungl. Maj:t begär förslag snarast om sådan ändring av 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen skall utgå med 6,1 % av avgiftsunderlaget;

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet ansluter” och slutar med ”berörda motionsyrkanden. ” bort ha följande lydelse:

Enligt förslaget i propositionen skall som tidigare nämnts hela finansieringen av skattereformen ske genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen. Enligt utskottets uppfattning innebär skatteutredningens förslag om höjning av sjukförsäkringsavgiften till 6,1 % och av den allmänna arbetsgivaravgiften till 5,3 % en bättre avvägning inte minst med hänsyn till att socialförsäkringsavgiften inte tas ut på den del av lönen som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Enligt utskottets uppfattning bör också kommuner och landsting erhålla ytterligare kompensation för de merkostnader och inkomstförluster som för deras del blir följden av förslagen i propositionen. Denna kom -

SfU 1974: 33

pensation bör åstadkommas genom en befrielse från höjningen av sjukförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen. Förslag till erforderliga författningsändringar bör snarast föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 1891 i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1974: 1889 och 1974: 1890, den sistnämnda i motsvarande del, hos regeringen begär förslag snarast om sådan ändring av 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring, att socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen skall utgå med 6,1 % av avgiftsunderlaget;

beträffande sjukförsäkringsavgiften för kommun och landstingskommun 3.

av herr Olsson i Stockholm (vpk) som, under åberopande av motiveringen i reservationen 2, anser att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1974: 1891 i motsvarande del hos regeringen begär förslag snarast till riksdagen om sådan ändring av 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring, att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen för kommun och landstingskommun skall utgöra 3,8 % av avgiftsunderlaget;

beträffande ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (punkterna 5 och 6 i utskottets hemställan)

4. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Förslaget i” och slutar på s. 9 med ”kommunalekonomiska utredningen” bort ha följande lydelse:

Nuvarande regler för inkomstprövning för erhållande av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg innebär att förmånen minskas med 50 % av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för vardera av två makar. I propositionen föreslås en minskning av reduceringsfaktorn från hälften till 1/3. Med nuvarande snabba penningvärdeförändring bör enligt utskottets mening minskningen av reduceringsfaktom lämpligen kombineras med en höjning av den prövningsfria årsinkomstgränsen.

I fråga om de kommunala bostadstilläggen råder stora skillnader mellan olika orter i landet. I många kommuner tvingas pensionärerna använda pensionen för att betala hyran, medan de i andra kommuner får ett tillägg motsvarande hela hyran för en normallägenhet. Enligt utskottets mening är det angeläget att även kostnadsansvaret för bostadstilläggen ändras.

SfU 1974:33

14 Med det anförda anser utskottet sig böra biträda yrkandet i motionerna 1974: 155 och 1974: 1871 om reviderade inkomstprövningsgränser och yrkandet i sistnämnda motion om ett särskilt statligt grundbidrag.

dels att utskottet bort hemställa under 5 a och e

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 155 i vad den behandlas i detta betänkande och till motionen 1974: 1871 i motsvarande del hos regeringen begär skyndsamt förslag om reviderade inkomstprövningsgränser för rätten till hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg, under 6

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1871 i motsvarande del hos regeringen begär skyndsamt förslag om ett statligt grundbidrag av förslagsvis 500 kr. per bidragsberättigad pensionstagare för utgivande av kommunalt bostadstillägg, förbundet med villkor om att tilläggen skall motsvara pensionärens faktiska hyreskostnad.

SfU 1974: 33

15 Bilaga

Skatteutskottets yttrande över propositionerna 1974:129 och 1974:132 i vad de innehåller förslag till finansiering av den i sistnämnda proposition föreslagna sänkningen av inkomstskatten samt över vissa i anledning av propositionerna väckta motioner.

Till socialförsäkringsutskottet

Genom beslut den 5 november 1974 har socialförsäkringsutskottet anhållit om skatteutskottets yttrande över

dels prop. 1974: 129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och en iagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern samt prop. 1974: 132 med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m. i vad de innehåller förslag till finansiering av den i sistnämnda proposition föreslagna sänkningen av inkomstskatten, dels de med anledning av prop. 1974: 129 väckta motionerna 1974: 1884 av herr Fälldin m. fl., såvitt avser punkten 3 i motionens hemställan, och 1974: 1886 av herr Ringaby m. fl., dels de med anledning av prop. 1974: 132 väckta motionerna 1974: 1889 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl., såvitt avser punkten 3 i motionens hemställan, och 1974: 1891 av herr Hermansson m. fl., såvitt avser punkten 6 i motionens hemställan.

Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Förslagen i prop. 1974: 132, som är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med 1972 års skatteutrednings förslag i betänkandet (SOU 1974: 20) Förslag till skatteomläggning m. m., innebär att löntagarna inte längre skall erlägga sjukförsäkringsavgift och att deras rätt till avdrag vid taxeringen för sådan avgift slopas fr. o. m. 1976 års taxering.

Den nuvarande avtrappningen av grundavdragen upphör och statsskatteskalan justeras, vilket medför att marginalskatten lindras främst för inkomsttagare i melianinkomstlägena och skärps något för inkomsttagare i de högre inkomstskikten.

Inkomsttagare i aktiv ålder med en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som inte överstiger 36 000 kr., medges ett extra avdrag på den slutliga skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr. per år. Vidare tillförsäkras folkpensionärer, vilkas statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr., extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr. Om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten överstiger 36 000 kr., avtrappas den särskilda skattereduktionen och det extra avdraget för

SfU 1974: 33

folkpensionärerna på 500 kr. med 10 resp. 20 % av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr. Därigenom är avdragen helt avtrappade, när den taxerade inkomsten uppgår till 38 500 kr.

De ovannämnda åtgärderna på skatte- och avgiftsområdet medför skattesänkningar i alla inkomstlägen utom de allra högsta. Procentuellt sett är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är skattelättnaden däremot störst vid årsinkomster mellan 50 000 och 100 000 kr., där den uppgår till drygt 2 000 kr.

För att bereda en lättnad främst för småföretagarna skall egenavgift enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.

I avsikt att lindra marginaleffekterna för folkpensionärerna skall avtrappningen av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension ske med en tredjedel i stället för som f. n. med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s. k. avdragsfria beloppet, dvs. 2 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär.

Kommuner och landsting skall enligt förslaget kompenseras för bortfall av skatteunderlag på grund av de ändrade avdragsreglerna och för ökade kostnader för hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpensionärerna.

De ovannämnda ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Kostnaderna för reformerna, som beräknats till 4 800 milj. kr., föreslås täckta genom höjningar av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter och av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen från 3,8 till 7 %.

De föreslagna skatte- och socialpolitiska åtgärderna, som får ses som ett provisorium i avvaktan på det slutliga resultatet av den inom skatteutredningen pågående översynen av skattesystemet, syftar till att åstadkomma lindring i marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster. Löntagarorganisationerna har vid överläggningar med regeringen i våras utfäst sig att beakta skatteomläggningen vid de kommande avtalsförhandlingarna. Härigenom skapas förutsättningar för att man vid dessa förhandlingar skall kunna uppnå reella ekonomiska förbättringar för löntagarna utan att löneökningarna får ogynnsamma verkningar från stabiliseringspolitisk synpunkt. För att tillgodose löntagarorganisationernas önskemål om skattelättnader även beträffande 1976 års inkomster har skatteutredningen i tilläggsdirektiv den 13 september 1974 fått i uppdrag att senast till årsskiftet lägga fram förslag härom.

Från dessa utgångspunkter har utskottet funnit att de föreslagna åtgärderna tillsammantagna är väl ägnade att tillgodose de med reformen

SRJ1974: 33

avsedda syftena. Utskottet tillstyrker därför i princip de i prop. 1974: 132 framlagda förslagen på beskattningsområdet. Det bör emellertid understrykas att en förutsättning härför är att även de till socialförsäkringsutskottet remitterade förslagen i propositionen godkänns. Skatteutskottet kan alltså inte tillstyrka de i motionen 1974: 1891 av herr Hermansson m. fl. förordade riktlinjerna för reformen.

I ett hänseende har utskottet emellertid inte ansett sig kunna biträda departementschefens förslag, nämligen i fråga om slopandet av avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering. Vid en sammanvägning av skälen för och emot avdragsrätt för 1974 års sjukförsäkringsavgift har utskottet nämligen kommit till slutsatsen att denna avdragsrätt bör bibehållas men maximeras till högst 500 kr. Det innebär full avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter upp till denna summa och därefter en maximering till nämnda belopp.

För staten och kommunerna medför denna begränsade avdragsrätt ett inkomstbortfall som kan beräknas till ca 900 milj. kr. Detta inkomstbortfall uppkommer som en teknisk följd av uppbördssystemet först hösten 1976 och våren 1977 och är inte medräknat i prop. 1974: 132. Utskottet anser att detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket exempelvis kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och 1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års skatteutredning beträffande beskattningen av 1976 års inkomster.

Av det sagda framgår att utskottet endast delvis kunnat biträda det i motionerna 1974: 1888 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl. och 1974: 1893 av herr Strömberg i Botkyrka framförda förslaget om att avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften skall bibehållas vid 1976 års taxering och att utskottet avstyrker de i motionen 1974: 1888 framställda yrkandena om ändringar i skatteskalan och ökat avdrag vid inkomsttaxeringen för egenavgift enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift.

Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån undvika kommunalskattehöjningar, som helt eller delvis förtar effekterna av reformen, tillstyrker utskottet också att kommuner och landsting kompenseras för bortfall av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler i enlighet med de grunder som anges i propositionen. Därvid skall givetvis beaktas vad utskottet föreslagit beträffande avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften vid 1976 års taxering.

I fråga om finansieringen av skatte- och avgiftsomläggningen yrkas i de av socialförsäkringsutskottet helt eller delvis behandlade motionerna 1974: 1884 av herr Fälldin m. fl. och 1974: 1886 av herr Ringaby m. fl. avslag på förslaget i prop. 1974: 129 om höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter och i motionerna 1974: 1889 av herr Bohman m. fl., 1974: 1890 av herr Fälldin m. fl och 1974: 1891 av herr Hermansson m. fl. att den i prop. 1974:

SfU 1974: 33

132 föreslagna höjningen av arbetsgivarnas och egenföretagarnas socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen begränsas till 6,1 %. I sistnämnda motion yrkas dessutom att kommuner och landsting undantas från höjningen av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen. Dessa förslag får ses mot bakgrund av övriga yrkanden i motionerna.

Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget vill utskottet särskilt framhålla nödvändigheten av att den nu aktuella skatte- och avgiftsomläggningen totalfinansieras. Som framgår av finansutskottets betänkande FiU 1974: 25 har löntagarorganisationerna vid de tidigare nämnda överläggningarna med regeringen varit av samma uppfattning. Vid sina överväganden av olika tänkbara finansieringsalternativ har utskottet funnit att de föreslagna höjningarna av socialförsäkringsavgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen är att föredra. Det innebär att utskottet för sin del tillstyrker de i prop. 1974: 129 och 1974: 132 föreslagna avgiftshöjningarna för finansieringen av reformen och avstyrker de ovannämnda yrkandena i motionerna 1974: 1884, 1974: 1886, 1974: 1889, 1974: 1890 och 1974: 1891. Härav följer att utskottet inte heller kan tillstyrka de till skatteutskottet hänvisade förslagen om höjningar av företagsbeskattningen i motionerna 1974: 1890 och 1974: 1891 eller av den allmänna arbetsgivaravgiften i sistnämnda motion. Utan närmare utredning är utskottet inte berett tillstyrka den i motionen 1974: 1890 förordade omläggningen av energiskatten på elkraft.

Stockholm den 14 november 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp), Wikner (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s) och herr Lundgren (s).

Avvikande meningar

1. av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c), som ansett att den del av utskottet yttrande, som på s. 2 börjar med ”Från dessa” och på s. 4 slutar med ”på elkraft”, bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär, att den i propositionen 1974: 132 föreslagna sänkningen av inkomstskatten i första hand skall finansieras ge -

SfU 1974: 33

nom att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen 1975 höjs med 3,2 % till 7 % på utbetalda löner och på företagarnas egna inkomster (prop. 1974: 132). Av denna höjning motsvarar 2,3 % bortfallande egenavgifter från löntagarna. Återstoden tas i anspråk för att finansiera en del av ändringarna i skatteskalan, införandet av fasta grundavdrag, införandet av särskild skattereduktion m. m. Detta sker på indirekt väg genom att anspråken på budgetmedel till sjukförsäkringen minskar vid en avgiftshöjning. Resterande del av skatteomläggningen finansieras på motsvarande sätt indirekt genom höjning av arbetsgivaravgiften till folkpensioneringen (prop. 1974: 129). Regeringens förslag till höjning av avgiften till folkpensioneringen med 0,9 % 1975 och 0,5 % 1976 är sålunda tillsammans med den beräknade höjningen med 0,6 % 1977 0,5 % större än vad som betingas av folkpensionshöjningama och sänkningen av pensionsåldern.

Som framhålls i motionen 1974: 1890 är det oundvikligt att en så stor sammanlagd höjning av arbetsgivaravgifterna som 4,1 % 1975 och fortsatta höjningar åren därpå får allvarliga verkningar bl. a. på sysselsättningen. Risken ökar om konjunkturen försämras under nästa år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att höjningarna av arbetsgivaravgifterna nästa år därför bör begränsas till vad som erfordras för att finansiera omläggningen av sjukförsäkringsavgiften och höjningarna av folkpensionerna. Övriga delar av skattereformen, motsvarande ett avgiftsuttag på 1,4 %, bör alltså finansieras på annat sätt. I likhet med motionärerna anser utskottet att det bör ske genom en höjning av bolagsskatten samt genom en omläggning och viss höjning av energiskatten på elektrisk kraft.

Vad gäller förslagen till finansiering av den i propositionen 1974: 132 föreslagna sänkningen av inkomstskatten avstyrker utskottet sålunda propositionerna och tillstyrker yrkandena i motionerna 1974: 1884 (punkt 3) och 1974: 1890 (punkt 3). Utskottet avstyrker nu behandlade yrkanden i motionerna 1974: 1886, 1974: 1889 och 1974: 1891 i de delar dessa inte sammanfaller med vad som hemställts i de båda tidigare nämnda motionerna.

När det gäller frågan om slopandet av avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift vid 1976 års taxering (1974 års avgifter) har utskottet vid en sammanvägning av skälen för och emot avdragsrätt kommit till slutsatsen, att denna avdragsrätt bör bibehållas men maximeras till högst 500 kr. Det innebär full avdragsrätt för sjukförsäkringsavgifter upp till denna summa och därefter en maximering till nämnda belopp.

SfU 1974: 33

20 Utskottet anser att detta inkomstbortfall måste kompenseras, vilket exempelvis kan ske genom inkomstförstärkningar under åren 1976 och 1977 eller genom beaktande vid prövning av förslag från 1972 års skatteutredning beträffande beskattningen av 1976 års inkomster.

Beträffande övriga med skatteomläggningen sammanhängande frågor återkommer utskottet i sitt betänkande i anledning av prop. 1974: 132 jämte motioner.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anfört följande:

Enligt vår mening bör socialförsäkringsavgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen höjas så mycket, att den intäktshöjning som detta medför motsvarar inkomstbortfallet för statskassan i samband med att löntagarnas socialförsäkringsavgift borttas respektive utgiftsökningen i samband med att pensionsvillkoren förbättras. Vi finner det principiellt felaktigt att andra kostnader än sådana, som sammanhänger med sjukförsäkring eller pensionering, skall finansieras med höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen respektive folkpensioneringen. Mot denna bakgrund kan vi inte tillstyrka att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen höjs mer än 2,3 procentenheter till 6,1 % eller att socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen höjs med mer än 0,4 procentenheter till 3,7 %. Den nu aktuella skatteomläggningen bör få ett inslag av verklig skattesänkning, och vi anser att någon alternativ finansiering av de 1,4 procentenheters ytterligare höjning av socialförsäkringsavgiftema som regeringen föreslagit inte bör ske.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 7400S1