Bet. 1974:SfU37

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:138 angående ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-12-03
Källa: data.riksdagen.se

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 37 år 1974

SfU 1974:37

Nr 37

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:138 angående ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:138 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

I propositionen föreslås nya regler för förfarandet vid debitering och uppbörd av arbetsgivares socialförsäkringsavgifter m. m. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Lagförslaget är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1974. II sami. Nr 37

SfU 1974:37

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (19S9:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

dels att i 5 och 20 §§, den nya 33 § samt 52 § ordet ”Konungen” och böjningsformer av detta ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 7 och 8 §§, den nya 33 §, 35, 38, 49, 50 och 52 §§ ordet ”förordning” skall bytas mot ”lag”,

dels att nuvarande 32 § skall betecknas 33 §,

dels att rubriken till förordningen, rubriken närmast före 43 § samt 1, 2, 17, 19, 23—29, 31, 43, 44 och 51 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken ”Särskilda bestämmelser” skall sättas närmast före 33 §,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 32 §, 24 a § och 26 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:ts förordning angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m m.

Föreslagen lydelse

Lag om uppbörd av-v issa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282)

Angående debitering och uppbörd av avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring ävensom avgifter enligt lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift, lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, lagen (1971:282) om arbetar -

1 Förordningen omtryckt 1962:396. Förutvarande 33 § upphävd genom 1971:73.

2 Senaste lydelse 1973:373.

SfU 1974:37

3 Föreslagen lydelse

skyddsavgift samt lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning verket bestämmer.

Nuvarande lydelse

om arbetarskyddsavgift samt lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall gälla vad nedan stadgas.

2 §3

I denna förordning förstås med 1 denna lag förstås med arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestäm -

mas;

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension, för lönegarantiavgift samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön

slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;

preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats frän slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

3 Senaste lydelse 1973510.

SfU 1974:37

4 Nuvarande lydelse enligt denna förordning förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.

17 Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsverket icke annat bestämmer, påföras i samband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördslagen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest verket finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna uppgift om de arbetsgivaravgifter, som skola påföras i samband med slutlig skatt, enligt föreskrifter som meddelas av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd med verket.

Föreslagen lydelse enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten eller 11 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning.

Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsverket icke annat bestämmer, påföras såsom slutlig avgift i samband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördslagen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest verket finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna uppgift om de arbetsgivaravgifter, som skola påföras i samband med slutlig skatt.

19 §

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsverket, debiteras under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning å den slutliga avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift. Arbetsgivaravgift, som utöver tidigare påförd slutlig avgift skall erläggas på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering, påföres såsom tillkommande avgift.

Preliminär avgift skall erläggas under utgiftsåret enligt debitering.

Avgiften debiteras i en gemensam post, vilken avrundas till närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet inbetalningst ill fällen.

Preliminär avgift skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december eller, vid debitering under utgiftsåret, i de av nämnda

4 Med nuvarande lydelse av 17 § avses i prop. 1974:132 föreslagen lydelse.

SfU 1974:37

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

månader som infalla under återstoden av året.

Även utan debitering må preliminär avgift, för vinnande av bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under utgiftsåret eller efter utgången därav.

23 §

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiga eller kunna beräknas komma att överstiga tjugu femtusen kronor, är skyldig att snarast rill riksförsäkringsverket anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet.

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år räknat överstiga eller kunna beräknas komma att överstiga femtusen kronor, är skyldig att snarast till riksförsäkringsverket göra anmälan därom.

24 §

Under varje år skall arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksförsäkringsverket, erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift, som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften.

Kvarstående avgift skall erläggas med lika belopp senast den 18 i vardera av månaderna februari och april under andra året efter utgiftsåret, dock att belopp, som skall erläggas i februari, avrundas till närmast lägre hela antal kronor, varvid återstoden erlägges i april, samt att kvarstående avgift om högst femhundra kronor skall erläggas i februari. Kvarstående avgift under tjugufem kronor uttages icke.

På kvarstående avgift skall arbetsgivaren erlägga särskild avgift med sex procent om den kvarstående avgiften uppgår till högst femtusen kronor och i annat fall med åtta procent. Särskild avgift påföres dock ej om den understiger etthundra kronor.

Vid bestämmande om och med vilket belopp särskild avgift skall utgå, skall i den preliminära avgiften icke inräknas preliminär avgift

1 * Riksdagen 1974. II sami. Nr 37

SfU 1974:37

6 Nuvarande lydelse

24 a

Belopp som avses i 24 § skall erläggas senast den 18 februari, om det understiger trehundra kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december, dock att de delbelopp, som skola erläggas senast den 18 i de fem förstnämnda månaderna, skola avrundas till

Föreslagen lydelse som avses i 19 § sista stycket och som erlagts efter den 30 april året näst efter utgift säre t.

Det belopp, varå särskild avgift skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Överstiger erlagd preliminär avgift den slutliga avgiften för utgiftsåret, skall riksförsäkringsverket ombesörja att den överskjutande avgiften jämte ränta återbetalas till arbetsgivaren, om summan därav, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgår till minst tjugofem kronor. Vid beräkningen av räntan äger 24 § tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppet understiger femtio kronor.

Ränta utgår för år enligt den högre av de procentsatser, som i december månad under utgiftsåret fastställts enligt 69 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen (1953: 272).

Räntan beräknas för en tid av fjorton månader. På ej debiterad preliminär avgift, som erlagts efter den 18 december under utgiftsåret men senast den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräknad tid av åtta månader.

Tillkommande avgift erlägges i tid och ordning, som enligt 19 § tredje stycket gäller för betalning av preliminär avgift, och fördelas till betalning vid två inbetalningstillfällen. Avgift om högst femhundra kronor skall dock erläggas vid ett inbetalningstillfälle. Tillkommande avgift under tjugofem kronor uttages icke.

SfU 1974:37

7 Nuvarande lydelse

närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden skall erläggas senast den 18 december.

Om det i 24 § avsedda beloppet under det år, då beloppet skall erläggas, ändras genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, skall det belopp, som återstår att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer, varvid såsom senaste inbetalningsdag eller senaste inbetalningsdagar skall föreskrivas den 18 i månad eller månader, som angivas i föregående stycke och som infalla under återstoden av året. Det sagda skall även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under utgiftsåret.

Tillkommande avgift skall enligt riksförsäkringsverkets bestämmande erläggas senast den 18 i månad eller månader, som angivas i första stycket, dock att avgiften icke må fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.

Föreslagen lydelse

På tillkommande avgift skall arbetsgivare erlägga respiträn ta. Sådan ränta skall dock ej påföras om den understiger femtio kronor. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, som för det året gäller enligt 24 a § andra stycket. För tidrymd under året efter det då avgiften påföres utgår dock räntan efter den räntesats som gäller vid ränteberäkning det år då debiteringen sker.

Ränta utgår från och med den 1 mars andra året efter utgiftsåret till och med den månad, då den tillkommande avgiften skall erläggas eller, om avgiften skall erläggas vid flera inbetalningstillfällen, till och med den månad, under vilken det första inbetalningstillfället infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år. Ränta avseende belopp som tidigare återbetalats till arbetsgivaren skall dock utgå från utgången av den månad, då beloppet återbetalats.

26 §

Riksförsäkringsverket må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som uppbäres av verket och förfaller till betalning efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.

SfU 1974:37

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ligt 38 § må anstånd meddelas även på ansökan som ingivits efter det beloppet förfallit till betalning. Sådant anstånd må beviljas intill dess två månader förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets eller försäkringsdomstolens avgörande i saken.

Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för beloppet.

Är arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod oguldet.

Den som åtnjutit anstånd i avvaktan på försäkringsdomstolens beslut skall erlägga anståndsränta för sådan del av avgiftsbeloppet, som genom beslutet fastställts till betalning. Ränta understigande femtio kronor skall dock ej påföras. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, som för det året gäller enligt 24 a § andra stycket.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått till ända.

26 a §

Bestämmelser i denna lag som avse arbetsgivares avgift skola i tillämpliga delar gälla beträffande särskild avgift, ränta på överskjutande preliminär avgift, respitränta och anståndsränta.

I belopp, varå särskild avgift eller ränta skall beräknas, inräknas ej avgift som avses i 43 eller 44 §.

SfU 1974:37

9 Nuvarande lydelse

Riksförsäkringsverket har att utfärda räkning å arbetsgivaravgift, som skall uppbäras av verket.

Räkning å belopp, som avses i 24 §, skall översändas till arbetsgivaren senast den 18 januari.

Föreslagen lydelse

Påföres arbetsgivare tillkommande avgift eller sker ändring eller rättelse av debitering skall ny beräkning av särskild avgift eller ränta göras. Motsvarande skall gälla då eljest avgift som legat till grund för påförande av särskild avgift eller ränta ändras. Särskild avgift eller ränta skall därvid beräknas till belopp, som skulle ha utgått om beräkningen gjorts vid det ursprungliga bestämmandet av den särskilda avgiften eller räntan, eller, om sådant bestämmande icke ägt rum, vid den årliga avgiftsdebiteringen för det utgiftsår avgiften avser. Leder sådan beräkning till att arbetsgivaren skall utgiva ytterligare särskild avgift eller utgiva eller återbetala ränta, äga bestämmelserna om tillkommande avgift motsvarande tillämpning.

Riksförsäkringsverket må, om synnerliga skäl föreligga, besluta att särskild avgift skall utgå med endast tre procent på den kvarstående avgiften.

Riksförsäkringsverket har att utfärda skilda räkningar på preliminär avgift, slutlig avgift och tillkommande avgift.

Räkning på preliminär avgift skall översändas till arbetsgivaren senast den 25 januari under utgiftsåret. Räkning på slutlig avgift skall tillställas arbetsgivaren senast den 15 januari andra året efter utgiftsåret.

Arbetsgivaravgift, sorn uppbäres av riksförsäkringsverket, skall, där verket ej medgivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning till

SfU 1974:37

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkets postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skola i den mån de inflyta eller utbetalas till arbetsgivare fördelas mellan avgifter, som avses i 1 § första stycket, enligt följande:

preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgifterna ingå i summan av de under samma utgiftsår debiterade preliminära avgifterna; kvarstående

avgift och överskjutande preliminär avgift, så som avgifterna ingå i summan av motsvarande slutliga avgifter;

tillkommande avgift och avgiftsbelopp, som visst år återbetalas enligt 31 § eller redovisas efter indrivning, sä som avgifterna ingå i summan av de under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna; samt

särskild avgift och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilket den särskilda avgiften eller räntan beräknats.

29 §

Efter den 18 i envar av de i 25 § första stycket angivna månaderna åligger det riksförsäkringsverket att upprätta och till vederbörande länsstyrelse för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som skolat inbetalas till verket men icke erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång.

Ogulden del av arbetsgivaravgift skall anses omfatta avgifter, som avses i 1 §, i samma proportion

Efter den 18 i envar av de i 19 § tredje stycket angivna månaderna åligger det riksförsäkringsverket att upprätta och till vederbörande länsstyrelse för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som skolat inbetalas till verket men icke erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång.

SfU 1974:37

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som avgifterna ingå i arbetsgivaravgiften.

31 §

Till arbetsgivare, vilken vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsverket, skall verket utan särskild ansökan återbetala vad denne för mycket erlagt.

Häftar arbetsgivaren för restförd arbetsgivaravgift, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguld na beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna arbetsgivaravgiften jämte restavgift.

Äger arbetsgivare på grund av nedsättning av slutlig avgift återbekomma i 24 § avsett belopp eller del därav och sker återbetalning efter utgången av det år varunder beloppet skolat erläggas, skall arbetsgivaren för tiden från och med den 1 januari nästföljande år till och med den dag, då återbetalning sker, erhålla ränta efter fem procent för år å vad han äger utfå av beloppet. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor.

Vid återbetalning av tillkommande avgift skall vad i tredje stycket sägs äga motsvarande tillämpning, varvid skall iakttagas att, därest avgiften betalts i flera poster och återbetalningen avser allenast viss del av det sammanlagda avgiftsbeloppet, det för

Vinner arbetsgivare nedsättning i eller befrielse från honom påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsverket, skall, med beaktande av bestämmelsen om minsta belopp i 24 a § första stycket första punkten, utan särskild ansökan återbetalas vad han erlagt för mycket. Belopp understigande fem kronor återbetalas dock ej i något fall.

På belopp som återbetalas enligt första stycket utgår r e s t itutionsränta. Ränta skall dock ej utgå om räntebeloppet understiger femtio kronor. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, som för det året gäller enligt 24 a § andra stycket.

Ränta utgår på preliminär avgift, som erlagts senast året efter utgiftsåret, från och med andra året efter utgiftsåret och på annan avgift från och med månaden efter det den erlagts. I båda fallen utgår räntan till och med den månad, då beloppet återbetalas. Avgift, som erlagts innan den förfallit till betalning, anses erlagd under den månad, då betalning skolat ske.

Bestämmelserna i 26 a § första och tredje styckena äga motsvarande tillämpning beträffande restitutionsränta.

SfU 1974:37

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mycket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits.

32 §

Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å arbetsgivaravgift, som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. Dylik avgift beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.

Om särskilda arbetsgivaravgifter

Häftar arbetsgivare, som enligt 24 a § eller 31 § är berättigad att återfå erlagd avgift, för restförd preliminär, kvarstående eller tillkommande avgift, äger han utfå endast vad som överstiger den oguldna avgiften jämte därå belöpande restavgift.

Första stycket äger motsvarande tillämpning då arbetsgivare, som är berättigad att återfå erlagd preliminär avgift, har att erlägga tillkommande avgift, som debiterats för det utgiftsår, vartill den preliminära avgiften hänför sig. Har, då återbetalning skall ske, tillkommande avgift icke påförts, men har förfarande inletts för påföring av sådan avgift för det utgiftsår, vartill den preliminära avgiften hänför sig, må den preliminära avgiften innehållas i avvaktan på att tillkommande avgift påföres.

Riksförsäkringsverket skall till kronofogdemyndigheten lämna uppgift om arbetsgivare, som är berättigad att återfå erlagd avgift.

Om avgiftstillägg och förseningsavgift -

43 §s

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande, avlämnat till ledning vid beräkning av hans avgiftsunderlag,

5 Senaste lydelse 1971:73.

SfU 1974:37

13 Nuvarande lydelse lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (avgiftstillägg) med tjugo procent av slutlig eller tillkommande arbetsgivaravgift, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle ha undandragits.

Avgiftstillägg utgår även då avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift uppskattats med stöd av 10 §. I sådant fall beräknas tillägget på det avgiftsbelopp som påföres utöver avgift enligt uppgiften.

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift ej avlämnats, påföres avgiftstillägg beräknat på hela avgiftsunderlaget eller, om arbetsgivaren lämnat skriftligt meddelande till ledning vid riksförsäkringsverkets beräkning av avgiftsunderlaget, på det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen utgår utöver avgift enligt meddelandet. Riksförsäkringsverkets beslut om sådant avgiftstillägg skall undanröjas av myndigheten, om arbetsgivaruppgift avlämnas senast inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet om avgiftstillägget.

Vid tillämpningen av första—tredje styckena skall meddelande, som lämnats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda arbetsgivaren.

Föreslagen lydelse lämnat oriktig uppgift, påföres honom avgiftstillägg med tjugo procent av arbetsgivaravgift, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle ha undandragits.

44 §6

Underlåter arbetsgivare, som har att avlämna arbetsgivaruppgift utan anmaning, att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift, påföres honom särskild avgift (förseningsavgift) med fem procent av den fastställda slutliga avgiften, dock högst med 300 kronor.

Underlåter arbetsgivare, som har att avlämna arbetsgivaruppgift utan anmaning, att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift, påföres honom förseningsavgift med fem procent av den fastställda arbetsgivaravgiften, dock högst med 300 kronor.

Har arbetsgivare trots anmaning icke avlämnat arbetsgivaruppgift inom den i anmaningen angivna tiden, bestämmes förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock minst till 100 kronor.

6 Senaste lydelse 1971:73.

SfU 1974:37

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

51 §7

Riksförsäkringsverket äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av Konungen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter, som avses i 1 §, i samma proportion som avgifterna ingå i nyssnämnda avgiftssumma.

Riksförsäkringsverket äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av regeringen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter, som avses i 1 §, i samma proportion som gäller enligt bestämmelserna i 28 §.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket. Belopp, som redovisas visst år, skall fördelas mellan avgifter som i 1 § sägs i samma proportion, som avgifterna ingå i summan av de under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna.

Riksförsäkringsverket må i samma ordning som i första stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under nästföregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

2. Särskild avgift och ränta enligt de nya bestämmelserna i 24-26 och 31 §§ skall första gången beräknas i fråga om arbetsgivaravgift som hänför sig till utgiftsåret 1975.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta på avgift som hänför sig till utgiftsåret 1974 eller tidigare år.

4. Motsvarar den kvarstående avgift, som arbetsgivare har att erlägga under år 1975, minst 10 och högst 50% av den påförda preliminära

7 Tillagd 1971:73.

SfU 1974:37

avgiften för nämnda år, skall med avvikelse från vad i 19 § tredje stycket stadgas den preliminära avgiften erläggas i sådan ordning att summan av kvarstående och preliminär avgift blir fördelad med lika belopp på vart och ett av de sex uppbördstillfällena under året. Vid ettvart av uppbördstillfällena i februari och april skall därför preliminär avgift erläggas endast med belopp som motsvarar skillnaden mellan sålunda framräknat belopp och den kvarstående avgift som enligt 24 § första stycket skall erläggas vid uppbördstillfället. Återstoden av den preliminära avgiften fördelas lika mellan uppbördstillfällena i juni, augusti, oktober och december.

Motsvarar den kvarstående avgift som skall erläggas under år 1975 mer än 50 % av den preliminära avgiften för nämnda år, skall den senare avgiften erläggas med en fjärdedel vid ettvart av uppbördstillfällena i juni, augusti, oktober och december 1975.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall hänvisningen i stället avse lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

motionen 1974:1932 av herr Torwald (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att arbetsgivare med ett fåtal anställda skall ha rätt att inge sin arbetsgivaruppgift inom samma tidsgräns som gäller för hans skyldighet att inge inkomstdeklarationen;

motionen 1974:1951 av fru André (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen beslutar att förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. kompletteras med bestämmelser, som gör det möjligt att ändra den preliminära avgiftsdebiteringen under löpande utgiftsår;

motionen 1974:1952 av herrar Söderström (m) och af Ugglas (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna särskilda avgiften på kvarstående avgift ersätts med ränta om 12 procent av den kvarstående avgiftens belopp.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även följande vid riksdagens början väckta motioner;

motionen 1974:145 av fru Håvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär åtgärder i syfte att ATP-poäng påförs debetsedeln för slutlig skatt;

motionen 1974:1301 av herrar Hyltander (fp) och Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att sådana åtgärder vidtas, att förekommande överutdebitering av arbetsgivaravgifter undviks och en bättre anpassning till den beräknade personalstyrkan erhålls samt att reglerna för jämkning liberaliseras.

SfU 1974:37

16 Utskottet

Debitering och uppbörd av avgifter

Enligt förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGF) ankommer det på riksförsäkringsverket att debitera arbetsgivaravgifter. Även avgiftsuppbörden sker genom verkets försorg. Avgifter under f 000 kr. eller annat belopp som riksförsäkringsverket bestämmer debiteras och uppbärs dock enligt samma regler som gäller för skatteuppbörden. ADB-verksamheten avseende debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter kommer enligt beslut av Kungl. Maj:t att fr. o. m. den 1 januari 1975 läggas på riksskatteverket och länsstyrelserna. I anslutning härtill har i propositionen föreslagits nya regler för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifterna och för räntor. Sålunda kommer hittillsvarande system — som inneburit att preliminära avgifter för utgiftsåret, dvs. det kalenderår avgiften avser, och slutliga avgifter för tidigare utgiftsår slagits samman till en gemensam avgiftsdebitering — att ersättas med ett system som i princip anknyter till uppbördslagens bestämmelser för debitering av preliminär B-skatt och slutlig skatt. Systemet innebär att preliminär och slutlig avgift för ett utgiftsår avräknas mot varandra utan sammanblandning med avgifter för andra år och att skilda räkningar utfärdas på preliminär och slutlig avgift.

Mot propositionens förslag i angivna delar, som innebär att debiteringsarbetet väsentligt underlättas och att arbetsgivarna lättare kan överskåda sin aktuella kontoställning, har utskottet inget att erinra.

1 detta sammanhang tar utskottet upp frågor som väckts i motioner beträffande möjligheterna att erhålla jämkning av den preliminära arbetsgivaravgiften.

Nämnda avgift utgår i princip med belopp motsvarande arbetsgivarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Hänsyn skall dock tas till eventuell förändring av procentsatserna för avgiftsuttaget sedan föregående år samtidigt som en uppräkning kan ske på grund av den allmänna löneutvecklingen. Särskild beräkning av den preliminära avgiften sker bl. a. om det kan antagas att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika från den enligt ovan beräknade slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Detsamma gäller om skillnaden mellan avgifterna skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger. Sedan preliminär avgift påförts kan även under utgiftsåret nyssnämnda jämkningsregler iakttas. Efter utgiftsårets utgång kan jämkning ske endast i sådana fall där den preliminära avgiften kommer att nedsättas genom jämkningen. Ansökan om jämkning skall inges före utgången av april månad året näst efter utgiftsåret. Någon ändring i de angivna reglerna föreslås inte i propositionen.

I den vid riksdagens början väckta motionen 1974:1301 kritiseras den överutdebitering av arbetsgivaravgifter, som enligt motionärernas mening föreligger. De hänvisar till att man vid fastställande av den preliminära arbetsgivaravgiften tar hänsyn till den allmänna löneutvecklingen utan att

SfU 1974:37

samtidigt ta hänsyn till vare sig den reducering av personalstyrkan på grund av det pressade kostnadsläget som sker i allt fler företag eller den konjunkturbetingade nedgång som drabbat en stor del av näringslivet de senare åren. Motionärerna begär åtgärder för undvikande av överutdebitering samt en liberalisering av reglerna för jämkning. Motionären i den i anledning av propositionen väckta motionen 1974:1951 efterlyser uttryckliga bestämmelser som gör det möjligt, i synnerhet för mindre och medelstora företag som trappar ned sin verksamhet, att få den preliminära avgiftsdebiteringen ändrad under löpande utgiftsår.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen 1974:1301 från riksförsäkringsverket, som avstyrkt bifall till densamma. Verket har erinrat om att syftet med den årliga uppräkningen av avgiftsunderlaget på grund av den allmänna löneutvecklingen har varit att minska skillnaderna mellan de slutliga och preliminära avgiftsbeloppen för ett visst år, de s. k. regleringsavgifterna, men att trots detta regleringsavgifterna för vart och ett av åren 1970—1972 utgjort omkring 1 000 milj. kr. Verket har även framhållit att inkomna jämkningsansökningar behandlas relativt generöst och att, om det inte gäller alltför små belopp, preliminära avgifter i betydande omfattning jämkas även i de fall jämkningsbeloppet ej uppgår till en femtedel av den preliminära avgiften. Antalet jämkningsärenden har under den senaste tioårsperioden vuxit från ca 8 000 till 30 000—35 000 per år, och verket ifrågasätter om en ytterligare liberalisering av jämkningsmöjligheterna är påkallad.

Enligt utskottets mening visar regleringsavgifternas storlek att de årliga uppräkningar som skett generellt sett inte har varit för höga. När det i de enskilda fallen föreligger behov av att få en bättre överensstämmelse mellan de preliminära och de slutliga avgifterna finns goda möjligheter härtill genom nuvarande regler för jämkning. Inte minst det årliga antalet jämkningsbeslut, varav 98 procent innebär jämkningar nedåt av de preliminära arbetsgivaravgifterna, ger belägg för att så är fallet.

Utskottet är på grund av det anförda av den uppfattningen att en ytterligare liberalisering av jämkningsreglerna inte är påkallad och avstyrker på grund av det anförda bifall till motionerna 1974:1301 och 1974:1951.

Räntor och avgifter på överskjutande och kvarstående arbetsgivaravgifter m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser i AVGF föreligger inte någon skyldighet för arbetsgivare att utge ränta vid försenad betalning eller betalning som sker efter utgiftsåret. Däremot utgår ränta i vissa fall vid restitution till arbetsgivare av erlagd avgift. I propositionen föreslås att arbetsgivare skall erlägga särskild avgift när den debiterade slutliga avgiften för visst utgiftsår överstiger den preliminära avgift som erlagts för samma år, medan i motsatt fall han skall erhålla ränta på överskjutande preliminär avgift. Arbetsgivare skall erlägga ränta dels när han debiteras avgift utöver tidigare påförd slutlig avgift, dels när han fått anstånd med betalning av

SfU 1974:37

avgift i avvaktan på prövning av överklagat debiteringsbelut i den mån avgiftsdebiteringen senare fastställs. Den särskilda avgiften, som för kvarstående avgiftsbelopp om högst 5 000 kr. skall utgöra sex procent och för belopp därutöver åtta procent, kommer i motsats till ränta inte att vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Om synnerliga skäl föreligger, t. ex. om kvarstående avgifter beror på omständighet över vilken arbetsgivaren inte kunnat råda eller arbetsgivaren i god tro ansett anställningsförhållande inte föreligga, skall riksförsäkringsverket kunna sätta ned den särskilda avgiften till tre procent. 1 propositionen föreslås även att särskild avgift under 100 kr. inte skall påföras, vilket i praktiken innebär att särskild avgift utgår först då den kvarstående avgiften uppgår till 1 700 kr. De nya reglerna om särskild avgift kompletteras med regler om möjlighet till fyllnadsinbetalning senast den 30 april året efter utgiftsåret.

I motionen 1974:1952 yrkas att i stället för särskild avgift ränta skall utgå på det kvarstående avgiftsbeloppet efter en räntesats om tolv procent. Bakgrunden till motionen synes vara att den vid taxeringen inte avdragsgilla särskilda avgiften kommer att innebära en kännbarare ekonomisk påföljd än den i motionen föreslagna avdragsgilla räntan.

Ett räntesystem enligt motionärernas förslag får den effekten att ju högre marginalskatt en arbetsgivare har desto större blir hans intresse av att få en hög kvarstående arbetsgivaravgift. Han kan på detta sätt skaffa sig betydande krediter mot en förhållandevis låg kostnad. En sådan ordning bör enligt utskottets mening bestämt motverkas.

De i propositionen föreslagna reglerna om ränta och särskild avgift ansluter sig nära till de förslag om ändringar i räntereglerna i uppbördsförordningen som chefen för finansdepartementet lagt fram i propositionen 1974:159 och som bl. a. innebär att ränta på kvarstående skatt ersätts med kvarskatteavgift. Med hänsyn till att ett helt nytt system för debitering av arbetsgivaravgifterna införs har dock reglerna på avgiftssidan ansetts böra utformas något liberalare än på skattesidan. Dessutom finns möjlighet till avgiftsreducering. Härigenom och genom utformningen i övrigt av reglerna i propositionens förslag om den särskilda avgiften har rimlig hänsyn tagits till de svårigheter som kan föreligga för arbetsgivaren att i det enskilda fallet rätt beräkna arbetsgivaravgiften. När det gäller så höga kvarstående arbetsgivaravgifter att den särskilda avgiften skall utgöra åtta procent torde denna i många fall komma att bli relativt kännbar för arbetsgivaren. Detta är emellertid befogat med hänsyn till den avsevärda kredit arbetsgivaren i ifrågavarande fall skaffat sig. Utskottet biträder sålunda med avstyrkande av motionen 1974:1952 propositionens förslag i vad avser särskild avgift.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot propositionens förslag om räntor och avgifter på överskjutande och kvarstående arbetsgivaravgifter.

SfU 1974:37

19 Övriga frågor

Arbetsgivaruppgift till ledning för beräkning av avgiftsunderlaget skall avlämnas till den lokala skattemyndigheten före utgången av januari månad året näst efter utgiftsåret. Till uppgiften skall fogas ett exemplar av de kontrolluppgifter som arbetsgivaren enligt föreskrifter i taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen beträffande anställda arbetstagare. Om arbetsgivare visar att han till följd av särskilda omständigheter är hindrad att lämna arbetsgivaruppgiften inom föreskriven tid kan han erhålla uppskov med avlämnandet. Om arbetsgivare underlåter att lämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid utgår förseningsavgift med fem procent av den fastställda slutliga avgiften, dock högst med 300 kr.

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1932 pekar motionären på de nackdelar det innebär för bl. a. småföretagare med ett fåtal anställda att inte kunna ge in arbetsgivaruppgiften samtidigt med självdeklarationen, till vars upprättande han ofta anlitar biträde. I motionen yrkas därför att arbetsgivare med ett fåtal anställda skall ha rätt att inge sin arbetsgivaruppgift inom samma tidsgräns som gäller för skyldigheten att inge inkomstdeklarationen. Motionären menar att med den föreslagna ordningen de till arbetsgivaruppgiften fogade kontrolluppgifterna utan svårighet bör hinna sorteras och expedieras till taxeringsmyndigheterna i godtagbar tid. Däremot bör inkomsttagarnas exemplar av kontrolluppgifter liksom hittills tillställas den anställde före den 1 februari.

Eftersom allmän självdeklaration skall avlämnas högst 15 dagar senare än arbetsgivaruppgift kan utskottet hysa viss förståelse för de synpunkter som anförs i motionen, även om det förhållandet att kontrolluppgifterna måste vara avlämnade senast den 31 januari gör att underlaget för arbetsgivaruppgiften föreligger färdigt redan vid denna tidpunkt. Utskottet vill framhålla att ett genomförande av motionsförslaget skulle kunna försena och försvåra avgiftsdebiteringen, detta i all synnerhet som det bland småföretagarna finns många som påförs avgift i samband med debiteringen av slutlig skatt och det är angeläget att de registreringsåtgärder som erfordras härför kan vara avslutade innan arbetet med motsvarande åtgärder vid inkomsttaxeringen tar sin början. Det finns också skäl att understryka svårigheterna att med en generell bestämmelse avgränsa de arbetsgivare som skulle vara berättigade att lämna sin arbetsgivaruppgift först i samband med självdeklarationen. Nu angivna omständigheter utgör dock enligt utskottets mening inte något hinder för att den i motionen upptagna frågan görs till föremål för närmare överväganden. Med hänsyn till den administrativa omläggningen av ADB-verksamheten fr. o. m. den 1 januari 1975 bör emellertid en närmare prövning av frågan anstå till dess närmare erfarenheter vunnits av det nya systemet. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandet.

I detta sammanhang tar utskottet även upp motionen 1974:145 vari begärs åtgärder i syfte att få nuvarande uppgift på debetsedeln för slutlig

SflJ 1974:37

skatt om pensiongrundande inkomst kompletterad med uppgift om den mot denna inkomst svarande pensionspoängen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket, riksskatteverket och Försäkringskasseförbundet. Riksförsäkringsverket och riksskatteverket avstyrker bifall till motionen men stöder motionärernas åsikt om behovet av ökad information för den enskilde på angivet område och pekar i detta sammanhang på det gemensamma utredningsarbete som bedrivs inom statskontoret och riksskatteverket (RS-utredningen) för att rationalisera skatteadministrationen.

RS-utredningen har i år lagt fram resultatet av sitt arbete i form av en rapport ”Rationalisering av skatteadministrationen” och i rapporten även berört behovet av information om pensionsläget för de försäkrade. Utredningen har därvid ansett starka skäl föreligga för att information lämnas genom att ett pensionsförsäkringsbesked utsänds t. ex. vart annat eller vart tredje år med uppgift om pensionsgrundande inkomst, intjänad pensionspoäng och storleken av i dagsläget framräknad pension (ATP) för varje försäkrad. Årligen fastställd pensionsgrundande inkomst föreslås som hittills skola anges på debetsedeln för slutlig skatt. Utformningen av systemet bör enligt RS-utredningen handhas av den inom riksförsäkringsverket och statskontoret i samråd med försäkringskassorna bedrivna utredningen för rationalisering av administrationen inom den allmänna försäkringen främst med hjälp av datateknik (RAFA-utredningen).

Utskottet anser, med hänsyn till att den av motionärerna väckta frågan redan blivit uppmärksammad och kan förutsättas bli vidare behandlad inom RAFA-utredningen, att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen 1974:145 inte erfordras.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1952 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:1932,

3. att riksdagen avslår motionerna 1974:145, 1974:1301 och 1974:1951.

Stockholm den 3 december 1974

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik* (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson* (c), herrar Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), Andersson i Edsbro (c), fröken Rogestam* (c) och herr Gösta Gustafsson i Göteborg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SfU 1974:37

21 Reservationer

1. av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Ett räntesystem” och slutar med ”särskild avgift.” bort ha följande lydelse:

Mångfalden av regler och det komplicerade förfarandet vid uträkningen av arbetsgivaravgifternas storlek medför att arbetsgivare har små möjligheter att rätt beräkna skillnaden mellan den preliminärt debiterade avgiften och den slutliga avgift som kommer att påföras honom. Svårighet föreligger även att inom rimlig tid få besked om den slutliga avgiftens storlek. Av nämnda anledningar anser utskottet den i propositionen föreslagna särskilda avgiften, genom att densamma inte blir avdragsgill vid taxeringen, vara en alltför hård sanktion mot dem som inte erlagt tillräckligt höga preliminära arbetsgivaravgifter. Utskottet stöder därför motionärernas förslag om att den föreslagna särskilda avgiften bör ersättas med en ränta om tolv procent på den kvarstående avgiftens belopp.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

a. att riksdagen med anledning av motionen 1974:1952 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande särskild avgift,

b. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1952 i den mån motionen inte tillgodosetts genom vad utskottet under a. hemställt antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.;

2. av herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m), Andersson i Edsbro (c) och fröken Rogestam (c) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Eftersom allmän” och slutar med ”biträda motionsyrkandet.” bort ha följande lydelse:

Många företagare kan otvivelaktigt uppleva det som förenat med svårigheter att upprätta arbetsgivaruppgiften och därför föredra att anlita deklarationsmedhjälpare även till detta arbete. De av riksdagen nyligen antagna ändringarna när det gäller skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgiften för hemmavarande barn som biträder i förälders förvärvsverksamhet kommer sannolikt att ytterligare öka behovet av biträde vid arbetsgivaruppgiftens upprättande. Den skillnad i tidsfristerna som nu föreligger mellan ingivandet av arbetsgivaruppgiften och självdeklarationen får till följd, antingen att såväl arbetsgivaruppgift som självdeklaration upprättas redan i januari månad, eller att arbetsgivaruppgiften upprättas först i februari, vilket föranleder förseningsavgift, eller också att medhjälpare anlitas två gånger med därav föranledd merkostnad. Med hänsyn till de sålunda redovisade konsekvenserna av att olika tidsfrister

SfU 1974:37

gäller för ingivandet av självdeklaration och arbetsgivaruppgift anser

utskottet att Kungl. Majit bör göra frågan om en utsträckning av

tidsfristen för avgivande av arbetsgivaruppgift till föremål för prövning och framlägga förslag härom till 1975 års riksmöte.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1974:1932 ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört om prövning och förslag

till en utsträckning av tidsfristen för ingivande av arbetsgivar uppgift.

GOTAB 74 8373 S Stockholm 1974