Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten för ATP
Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 år 1974
SfU 1974:4
Nr 4
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten för ATP.
Motionen
I motionen 1974:1291 av herr Carlshamre (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande till beräkning av ATP utifrån bruttolönekostnaden eller på annat sätt, som tar hänsyn till inkomsttagarnas verkliga lönestandard.
Gällande bestämmelser m. m.
Pensionsgrundande inkomst inom ATP
Rätt till ATP grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom ATP, är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Såsom inkomst av förvärvsarbete anses även
a) sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av Kungl. Maj:ts förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenning enligt AFL,
c) vårdbidrag enligt AFL,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt
f) utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete.
1 Riksdagen 1974. II sami. Nr 4
SfU 1974:4
2 För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från tilläggspensioneringen — trots att ingen pensionsgrundande inkomst beräknas för sådant år.
Storleken av ålderspension, förtidspension och familjepension från ATP är beroende på den pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Som förutsättning för rätt till förtidspension från ATP gäller att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då pensionsfallet inträffat.
En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla individuellt undantagande från försäkringen för tilläggspension såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäller fr. o. m. året näst efter det då anmälan härom gjorts. Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan undantagande ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan. Anmälan om undantagande liksom återkallelse skall göras hos allmän försäkringskassa.
Har anmälan om undantagande skett, skall vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade för tiden efter det undantagandet trätt i kraft hänsyn inte tas till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande kan också ha en viss reducerande effekt på framtida pension som grundas på inkomst av anställning. Sistnämnda regler har tillkommit för att förhindra spekulation.
Finansiering av folkpensioneringen och A TP
Bestämmelserna om finansieringen av den allmänna försäkringen återfinns i 19 kap. AFL.
Folkpensioneringen finansieras i huvudsak genom statliga medel. Bidrag till finansieringen erhåller staten genom socialförsäkringsavgifter från arbetsgivare och sådana försäkrade som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Arbetsgivares socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren utgivit som lön eller naturaförmåner till arbetstagare hos honom. Vid beräkning av avgiften tas inte hänsyn till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till 500 kr. och inte heller till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbesloppet.
Vid beräkning av försäkrads socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen skall likaledes bortses från inkomst som för år räknat inte uppgått
SfU 1974:4
till 500 kr. eller sorn överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Försäkrad som vid ifrågavarande år uppnått 65 års ålder erlägger inte socialförsäkringsavgift. Ej heller erlägger den som för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt AFL sådan avgift.
A TP finansieras i vad gäller inkomst av anställning genom avgifter från arbetsgivarna. Avgiftsunderlaget är i stort sett detsamma som för socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget avräknas emellertid ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Vidare skall då det gäller beräkningen av arbetsgivaravgiften till tilläggspensioneringen bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått 65 års ålder.
Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande inkomst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda år erlägga tilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i den del denna motsvarar sådant förvärvsarbete.
Pensionsålderskommittén (S 1970:40) har enligt sina direktiv att överväga bl. a. frågorna om reglerna för intjänande och standardsäkring av ATP samt finansieringen av den allmänna pensioneringen. Utskottet har inhämtat att kommittén avser att presentera resultaten av sina överväganden rörande nu nämnda frågor i december 1974.
Utskottet
Till grund för rätten till tilläggspension (ATP) ligger de inkomster av förvärvsarbete som en försäkrad har fr. o. m. det år han fyller 16 t. o. m. det år han fyller 65 år. Inkomster som den försäkrade haft under vissa år — exempelvis då han gjort förtida uttag av ålderspension eller åtnjutit förtidspension - grundar emellertid inte pensionsrätt. Som huvudregel gäller att endast inkomster, för vilka en försäkrad taxerats till statlig inkomstskatt, är pensionsgrundande. Pensionsrätt får vidare endast tillgodoräknas på den del av en försäkrads taxerade inkomst som ligger mellan en nedre gräns motsvarande det vid inkomstårets början gällande basbeloppet och en övre gräns motsvarande 7,5 gånger detta belopp. Fr. o. m. den 1 januari 1974 jämställs med inkomst av förvärvsarbete vissa ersättningar, som är avsedda att kompensera bortfall av förvärvsinkomst, bl. a. sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) samt olika former av arbetslöshetsersättning.
När den pensionsgrundande inkomsten beräknas skiljer man mellan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Vid beräkning av inkomst av anställning medräknas lön i pengar eller naturaförmåner. Till lön i pengar hänförs även bl. a. provision, semesterersättning och tantiem. Som anställningsinkomst räknas också sådan
SftJ 1974:4
avgift som hänför sig till pensionering anordnad i samband med anställningen, såvida avgiften dras av på den försäkrades lön. Pensionskostnad som arbetsgivaren bestrider medräknas däremot inte.
Den intjänade pensionsrätten är av avgörande betydelse för beräkningen av storleken av samtliga förmåner från tilläggspensioneringen.
ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivarna och de försäkrade. De försäkrade erlägger avgift för sådan pensionsgrundande inkomst som avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. För pensionsgrundande inkomster av anställning erlägger arbetsgivarna avgiften.
Folkpensionsförmånerna — med undantag av kommunalt bostadstillägg — finansieras till skillnad från tilläggspensioneringen i huvudsak genom statliga medel. T. o. m. år 1973 erhöll staten bidrag till finansieringen genom folkpensionsavgiften från de försäkrade. Fr. o. m. år 1974 har denna ersatts av den s. k. socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen, vilken erläggs av arbetsgivare och egenföretagare.
Motionären framhåller att den av höstriksdagen beslutade omläggningen av folkpensioneringens finansiering i realiteten innebär en sänkning av preliminärskatten på arbetsgivaravgifternas bekostnad. Detta sätt att höja inkomsttagarnas standard kommer enligt hans uppfattning i konflikt med varje löntagares önskan att höja sin pensionspoäng i syfte att på äldre dagar få behålla en bestämd andel av den standard som löneinkomsterna under den yrkesaktiva perioden medger. Följden av att bruttoinkomsten inte höjs i takt med standardökningen blir enligt motionärens mening att löntagarna blir ”lurade på en del av sin ATP”. Motionären anser att detta inte är förenligt med intentionerna bakom ATP och föreslår att ”relationstalen” räknas om och att den pensionsgrundande inkomsten sätts lika med hela bruttolönekostnaden.
Den fråga som motionären aktualiserar utgör endast en del av ett större problemkomplex, nämligen standardsäkringen av ATP. Som nämnts i den inledningsvis lämnade redogörelsen avser pensionsålderskommittén att i december månad innevarande år presentera sina överväganden rörande bl. a. denna fråga. Ftt slutligt ställningstagande till frågan om beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten inom ATP bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1974:1291.
Stockholm den 12 februari 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s) och Andersson i Edsbro (c).
SfU 1974:4
5 Särskilt yttrande
av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anfört:
I motionen uppmärksammas ett nytt problem som får ökad aktualitet i takt med stigande arbetsgivaravgifter, nämligen dessas negativa inverkan inte bara på valfriheten i konsumtionshänseende utan även på pensionen från ATP.
Den nya inkomstkällan för staten, genom arbetsgivar- och socialförsäkringsavgifter, skapar många svåra problem, inte minst för löntagarna. Systemet innebär helt enkelt att staten med tvång flyttar en stor del av löntagarnas pensionsgrundande pengar till statskassan. Bara den 4%-iga arbetsgivaravgiften, som inte ger löntagaren något i utbyte utan är en ren löneskatt, innebär att löntagarkollektivet berövas omkring 4 miljarder kr. om året i pensionsgrundande inkomster. Det bör påpekas att även ersättningen från sjukförsäkringen som numera ger ATP-poäng påverkas negativt av denna metod.
Att syftet med den nya socialförsäkringsavgiften på 3,3 % av lönesumman, betald av arbetsgivarna, var att slopa folkpensionsavgiften och därmed skapa en skattesänkning för löntagarna ändrar inte problemet. Det betyder bara att ytterligare 3—4 miljarder kr. av lönesumman förvandlas till en icke pensionsgrundande avgift.
När det gällde ovan nämnda 3,3 %-iga arbetsgivaravgift uttalade dessutom finansministern en önskan om att lönekraven skulle hållas tillbaka, vilket naturligtvis var ett överflödigt påpekande då ju tillgängliga lönepengar inte kan användas två gånger, både till lön och arbetsgivaravgifter. Om löntagarna på detta sätt berövades 3,3 % i förhandlingspotten för att slippa folkpensionsavgiften under den aktiva delen av livet, så får de alltså betala det som pensionärer i framtiden. På 35 000 kr. i årsinkomst gör det 700 kr. årligen i lägre pension. Så blir det med varje social förmån eller skattesänkning som skall finansieras med arbetsgivaravgifter ur lönepotten och inte med produktionsökning eller prutningar på andra utgifter.
Om inte dessa problem snarast får en allsidig belysning får vi återkomma till saken i annat sammanhang. Inte minst måste debatten om ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna för att finansiera bl. a. nya skattesänkningar och den allmänna arbetslöshetsförsäkringen te sig svårbegriplig för löntagarna. Mot bakgrund av vad som här sagts måste då dessa reformer genomföras på bekostnad av de anställdas egna framtida pensioner.
GOTAB 74 7009 S Stockholm