Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet
Skatteutskottets betänkande nr 18 år 1974
SkU 1974:18
Nr 18
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1974:16 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Magnusson i Nennesholm (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet slopas;
1974:17 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om åtgärder i syfte att stimulera användningen av inhemskt bränsle genom skattereduktion;
1974:57 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär revidering av riksskatteverkets anvisningar, innebärande att bränsle från egen skog samt bränsle som användes för uppvärmning av egen bostad inte beskattas;
1974:58 av herrar Fågelsbo (c) och Jonasson (c) vari bl. a. hemställs att beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet slopas;
1974:60 av herr Stridsman m. fl. (c, m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet undantas från beskattning.
Yrkandet i motionen 1974:58 om särskilda stimulansåtgärder för att öka användningen av inhemska bränslen behandlar utskottet i annat sammanhang.
Gällande bestämmelser
Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen (1928:370) — KL — bl. a. värdet av skogsprodukter, som skattskyldig tillgodogjort sig för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning (vedbrand m. m.). I 42 § KL stadgas att värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner skall beräknas efter ortens pris. Värdet av bränsle från egen jordbruksfastighet skall tas upp till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och hemkört skick. I punkt 8 av anvisningarna till 21 § KL utsägs att i fråga om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som för -
1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 18
SkU 1974:18
valtas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, som samfällighetens inkomst skall räknas även vad som i natura utdelas till innehavarna av de fastigheter, som har del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos samfälligheten följer därav, att innehavare av fastighet, som har del i sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt av sin fastighet ta upp vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen utgått i natura eller i pengar.
Enligt riksskatteverkets länsanvisningar för 1974 års taxering bör värdet av förmån av fritt bränsle till bostad om 1 rum och kök på jordbruksfastighet normalt värderas till 200 kr. exklusive mervärdeskatt i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt till 175 kr. exklusive moms i övriga län. Om vedspis används skall värdena höjas med 85 resp. 75 kr. Är bostaden större än 1 rum och kök ökas värdet med 85 resp. 75 kr. för varje rum därutöver.
I anvisningarna framhålls att lägre värden än normalt bör godtas, om den skattskyldige gör sannolikt att han tagit ut virke av väsentligt sämre kvalitet än som normalt används för uppvärmning.
Frågans tidigare behandling
Motionsyrkanden om skattefrihet för värde av fritt bränsle från egen fastighet har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen och alltid avslagits, bl. a. med hänvisning till grundläggande principer för beskattningen. När frågan prövades förra året framhöll skatteutskottet (SkU 1973:8) bl. a., att den av motionärerna påtalade övergången till uppvärmning med olja eller elkraft främst var betingad av kostnads- och bekvämlighetsskäl och att beskattningen av förmån av fritt vedbränsle knappast torde påverka denna utveckling. Utskottet ville i och för sig inte bestrida motionärernas påstående om angelägenheten av gallringar i skogs- och miljövårdande syfte. Motionärernas förslag var emellertid inte ägnat att i nämnvärd grad främja sådana ändamål. Det eventuella stöd, som skogs- och miljövården är i behov av, borde enligt utskottets uppfattning tillgodoses i annan form än genom lättnader vid beskattningen. Utskottet framhöll vidare, att motionsyrkandena bl. a. torde grunda sig på uppfattningen att värdet av egen arbetsinsats inte borde beskattas i detta fall, eftersom skattskyldig, som anlitat anställd arbetskraft för att utvinna bränslet, helt eller delvis var berättigad till avdrag för arbetskostnaderna. Gällande regler gav emellertid uttryck för grundläggande principer på detta område och ledde till att avkastningen av en förvärvskälla inräknat värdet av egen arbetsinsats beskattades lika för alla. Utskottet delade därför inte motionärernas uppfattning att de i länsanvisningarna upptagna värdena av förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet var för höga. Om den skattskyldige gjorde sannolikt att ved av väsentligt sämre kvalitet än som normalt används för uppvärmning uttagits, borde enligt länsanvisningarna lägre värde än norm värdena godtas vid taxeringen.
SkU 1974:18
3 Riksdagen avslog i enlighet med utskottets förslag motionerna. Utskottet
Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen hänförs till intäkt av jordbruksfastighet bl. a. värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för sitt hushåll eller för sin, sin familjs eller personliga tjänares räkning. Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner skall i första hand beräknas efter ortens pris, dvs. det pris som skulle ha gällt, om den skattskyldige själv köpt produkterna. Bestämmelserna har i praxis tolkats så att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och hemkört skick.
Av riksskatteverkets länsanvisningar för 1974 års taxering framgår att förmån av fritt bränsle till bostad om ett rum och kök på jordbruksfastighet normalt skall värderas till 200 kr., exklusive mervärdeskatt, i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt till 175 kr. i övriga län. Om bostaden är större än ett rum och kök skall värdet av bränsleförmånen höjas med 85 resp. 75 kr. Värdet skall likaledes höjas med 85 resp. 75 kr. om vedspis använts. K.an den skattskyldige göra sannolikt att ved av väsentligt sämre kvalitet än som normalt används för uppvärmning uttagits, bör enligt länsanvisningarna lägre värden än de ovan nämnda godtas.
I samtliga motioner yrkas att förmån av fritt bränsle från egen fastighet skall undantas från beskattning. Som motivering för yrkandena åberopar motionärerna skogs- och miljövårdssynpunkter, angelägenheten av att uppmuntra användningen av inhemska bränslen och rättviseskäl. I motionen 1974:17 föreslås dessutom införande av rätt till avdrag för kostnader, som åsamkas den som tillvaratar avfalls- och röjningsvirke på annan tillhörig fastighet.
När riksdagen tidigare behandlat liknande motionsyrkanden har till stöd härför åberopats att jordbrukare, som själva avverkar sitt vedbränsle, intar en i beskattningshänseende oförmånlig ställning i förhållande till dem, som kan tillgodose sitt vedbehov med anlitande av lejd arbetskraft, eftersom de sistnämnda kan göra avdrag för arbetslöner med belopp, som motsvarar eller överstiger värdet av bränsleförmånen. Det har vidare framhållits att villaägare, som kostnadsfritt eller mot ringa ersättning förvärvat utskottsvirke för uppvärmningsändamål från ägare av skogsfastighet, inte beskattas för denna förmån. Dessa skenbara orättvisor beror emellertid dels på att värdet av det arbete en skattskyldig lagt ned i egen förvärvsverksamhet anses som skattepliktig inkomst, dels på att den som utfört arbete för egen räkning och därigenom minskat sina levnadskostnader skall beskattas för denna besparing om den uppkommit i näringsverksamhet. Dessa principer tillämpas genomgående vid beskattningen i fråga om uttag av naturaprodukter. Om man från beskattning undantar förmån av fritt bränsle från egen jordbruksfastighet bryter man inte endast mot grundläggande beskattningsprinciper utan skapar också
SkU1974:18
orättvisor mellan olika kategorier av skattskyldiga.
Med anledning av vad motionärerna anfört rörande angelägenheten av att genom skattelättnader uppmuntra skogs- och miljövårdande åtgärder i form av gallringar vill utskottet endast framhålla att ett slopande av beskattningen av förmån av fritt bränsle knappast är ägnat att i nämnvärd grad främja sådana ändamål och att samhället redan lämnar stöd härför genom statliga bidrag i olika former.
Med hänvisning till energikrisen har motionärerna också framhållit att ett slopande av beskattningen av bränsleförmån skulle stimulera övergången till användning av inhemska bränslen. Utskottet vill i och för sig inte bestrida angelägenheten av ett effektivare utnyttjande av de inhemska energikällorna. För att åstadkomma en sådan utveckling krävs emellertid enligt utskottets uppfattning helt andra och mer genomgripande åtgärder än ett slopande av beskattningen av fritt bränsle. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att enligt uttalande i prop. 1974:69 ett långsiktigt energipolitiskt program f. n. utarbetas inom Kungl. Maj:ts kansli med sikte på att förslag skall kunna föreläggas 1975 års riksdag och att det inom jordbruksdepartementet pågår en granskning av möjligheterna att spara och utvinna energi i samband med avfallshanteringen.
Med hänvisning till det anförda och till att värdena på förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet varit i stort sett oförändrade under senare år trots stigande virkespriser samt ökade avverknings- och transportkostnader avstyrker utskottet bifall till berörda yrkanden i motionerna 1974:16, 1974:17, 1974:57, 1974:58 och 1974:60.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1974:16,
2. motionen 1974:17,
3. motionen 1974:57,
4. motionen 1974:58, i vad den behandlas i detta betänkande,
5. motionen 1974:60.
Stockholm den 2 april 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein* (s), Josefson (c), Wikner (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors* (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Boström (s), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
SkU1974:18
5 Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c), Hallenius (c), Hörberg (fp) och fru Troedssori (m), vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”När riksdagen” och på s. 4 slutar med ”och 1974:60” bort ha följande lydelse:
Skogsprodukterna har fått en allt större betydelse som råvara för den svenska industrin. Det är uppenbart att det som är användbart för industriell förädling också bör användas för detta ändamål. Varje skogsägare torde också vara så ekonomiskt medveten att han icke använder industriell råvara för eldningsändamål. Även med de nuvarande möjligheterna och intresset för skogsindustrins del att tillvarata skogsprodukterna kommer ändå en betydande mängd avfall att bli kvar i skogen, om det ej tillvaratas som bränsle. Vid röjningar i klena bestånd och vid avverkning av grövre skog blir grenar och toppar kvar, och fortfarande finns träslag som industrin ej kan använda. För en god skogs- och naturvård är det värdefullt om sådant avfall blir tillvarataget. Att beskatta den som tillvaratar sådant avfallsvirke framstår som direkt stötande. Beskattningen sker ju endast av den som äger skogen, om vederbörande själv tar vara på avfallsvirket. Enligt gällande bestämmelser skall vedens värde tas upp till belopp motsvarande värdet i upphugget och hemkört skick. Även i detta skick torde avfallsved ej vara användbar som industriell råvara och därför ej kunna anses ha något nämnvärt saluvärde. Det är också från nationalekonomisk synpunkt angeläget att man uppmuntrar användningen av inhemskt bränsle.
Utskottet föreslår därför sådana ändringar i kommunalskattelagen att värdet av fritt bränsle ej upptas till beskattning.
Utskottet tillstyrker således bifall till berörda yrkanden i motionerna 1974:16, 1974:17 och 1974:58. Genom utskottets förslag torde också yrkandena i motionerna 1974:57 och 1974:60 i allt väsentligt vara tillgodosedda.
dels att utskottet bort hemställa att riksdagen
A. med bifall till motionerna 1974:16, 1974:17 och 1974:58, i vad den behandlas i detta betänkande, samt med anledning av motionerna 1974:57 och 1974:60 antar dels följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
SkU 1974:18
6 Anvisningar
till 21 §.
5. Till intäkt av skogsbruk hänföres intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst på avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst. Om realisationsvinst däremot endast delvis är skattepliktig enligt 35 §, kan även taxering såsom för intäkt av skogsbruk äga rum. Likaledes hänföres till intäkt av skogsbruk värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad eller för reparation och underhåll av byggnader, markanläggningar och inventarier på fastigheten eller för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, dock ej vedbrand, eller för arbetspersonalens behov eller på annan av den skattskyldige innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
dels följande Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att 21 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 januari 1973 skall ha följande ändrade lydelse.
21 §.
Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren till godo, såsom:
a) årliga värdet tjänares räkning;
b) intäkt av hans hushåll;
c) intäkt a\ skogsbruk, vartill hänföras:
intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst;
värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige tillgodogjort sig för ny-, till- eller ombyggnad, grundförbättring eller reparation och underhåll av byggnader, stängsel och inventarier å fastigheten eller för sitt hushåll
SkU 1974:18
eller eljest för sin, sin familjs och sina personliga tjänares räkning, dock ej vedbrand, eller för arbetspersonalens behov eller å annan av den skattskyldige innehavd fastighet eller i rörelse, som av honom drivits;
d) intäkt av mera sådant.
Därest inkomst dylika inventarier.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt tillämpning vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
B. att riksdagen avslår
1. motionen 1974:57,
2. motionen 1974:60,
i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.
GOTAB 74 7292 S Stockholm 1974