Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande ändringar i skattelagstiftningen på grund av lagen om anställningsskydd
Skatteutskottets betänkande nr 21 år 1974
SkU 1974:21
Nr 21
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande ändringar i skattelagstiftningen på grund av lagen om anställningsskydd.
Motionerna
I detta betänkande behandlar utskottet motionerna
1974:189 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen
1. beslutar att trygghetsfonder för mindre och medelstora företag skall inrättas fr. o. m. den 1 juli 1975,
2. hemställer att Kungl. Maj:t ger företagsskatteberedningen i uppdrag att lägga fram förslag om den närmare utformningen enligt i motionen angivna riktlinjer;
1974:881 av herr Fälldin m. fl. (c) vari bl. a. hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen 1974:671 anförts beträffande åtgärder för att lagen om anställningstrygghet reellt skall omfatta alla arbetstagare;
1974:951 av herr Nordgren m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående möjlighet för företagen att försäkra sig mot latenta löneskulder alternativt genom skattefria fondavsättningar i företagen eller genom ett försäkringssystem;
1974:1214 av herr Fridolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och förslag angående skattefri avsättning till latenta uppsägningslöner.
Övriga yrkanden i motionen 1974:881 behandlas av inrikesutskottet. I den i nyssnämnda motion åberopade motionen 1974:671 anförs bl. a. att om syftet med lagen om anställningsskydd inte skall förfelas krävs kompletterande åtgärder, som ger företagen möjligheter att garantera anställningstryggheten. En möjlighet är att företagen får göra avsättningar till prioriterade trygghetsfonder, en annan att de får försäkra den latenta skulden till de anställda och en tredje möjlighet är att företagen får göra avsättningar till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av arbetsgivare och arbetstagare. Enligt motionärernas mening är försäkringsalternativet att föredra.
Frågornas tidigare behandling
Enligt beslut vid 1973 års höstriksdag antogs ny lagstiftning om anställningstrygghet, som i princip omfattar alla arbetstagare (prop.
1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 21
SkU 1974:21
1973:129, InU 36, rskr 351, SFS 1974:12).
I lagen (1974:12) om anställningsskydd, som träder i kraft den 1 juli 1974, har intagits bestämmelser om en uppsägningstid för såväl arbetsgivare som arbetstagare av minst en månad. Arbetstagare, som varit anställd viss minsta tid hos arbetsgivaren, har rätt till längre uppsägningstid om han fyllt 25 år. Uppsägningstiden förlängs successivt med stigande levnadsålder. Den längsta tiden, sex månader, gäller om arbetstagaren fyllt 45 år (11 §). Under uppsägningstiden har arbetstagaren rätt till full lön och andra anställningsförmåner (12 §). Från uppsägningslönen får arbetsgivaren emellertid avräkna inkomst, som arbetstagaren under uppsägningstiden förvärvat eller uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning som han skäligen bort godta (13 §). Vid permittering utgår full lön, om permitteringen varat mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under samma kalenderår (21 §).
I vissa med anledning av prop. 1973:129 väckta motioner framfördes krav på att företagen genom försäkringar eller fondavsättningar skulle få ekonomiska möjligheter att garantera anställningstryggheten. Efter att ha infordrat yttrande över motionerna från skatteutskottet (SkU 1973:4 y) anförde inrikesutskottet i sitt betänkande InU 1973:36 följande:
Skatteutskottet pekar på att det, utöver de förslag som lagts
fram om försäkringssystem eller skattefria fondavsättningar inom företagen, finns en annan tänkbar möjlighet att ge ekonomisk garanti för att lagens bestämmelser uppfylls, nämligen att företagen får göra skattefria avsättningar till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till frågans komplicerade natur är skatteutskottet inte berett att utan närmare utredning förorda omedelbar lagstiftning i ämnet och avstyrker därför lagstiftningsyrkandet i motionen 1973:2035. Skatteutskottet anför vidare att utskottet erfarit att företagsskatteberedningen, som enligt sina direktiv har till uppgift att bl. a. utreda frågan om skattefria avsättningar till olika fondinstitut, kommer att under det fortsatta utredningsarbetet pröva de i motionerna behandlade spörsmålen. Härigenom torde enligt skatteutskottet de i motionerna framställda utredningsyrkandena i huvudsak vara tillgodosedda.
Inrikesutskottet vill först erinra om att sedan snart två och ett halvt år gäller en lagstiftning om obligatoriska uppsägningstider vid uppsägning från arbetsgivares sida av arbetstagare som fyllt 45 år. Uppsägningstiderna varierar mellan två och sex månader. Såvitt känt har den lagstiftningen inte medfört problem av den typ som motionärerna befarar att den nu föreslagna lagen skall ge upphov till. De av motionärerna aktualiserade problemen bör sålunda inte förstoras. Inrikesutskottet ansluter sig till den bedömning skatteutskottet gjort. Med hänsyn till vad som anförts om företagsskatteberedningens arbete bör motionsyrkandena inte föranleda någon åtgärd.
Utskottet
De motioner utskottet behandlar i detta betänkande syftar till att skapa ekonomiska förutsättningar för att den anställningstrygghet, som garanteras de anställda i lagen (1974:12) om anställningsskydd, skall
SkU1974:21
kunna uppfyllas. Lagen, som träder i kraft den 1 juli 1974, innehåller följande bestämmelser av intresse i detta sammanhang. Uppsägningstiden är vid uppsägning från arbetstagares sida en månad. Samma tid gäller om arbetsgivaren säger upp arbetstagare, som inte fyllt 25 år, eller andra arbetstagare, som inte haft anställning hos honom i en följd de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. För arbetstagare, vilkas anställningstid överstiger de nämnda tidsperioderna, förlängs uppsägningstiden successivt fr. o. m. 25 års ålder och utgör sex månader för arbetstagare som fyllt 45 år. Under uppsägningstiden har arbetstagaren i princip rätt till full lön. Vid permittering utgår full lön i den mån permitteringen varat mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår.
I motionen 1974:189 yrkas att riksdagen beslutar, att trygghetsfonder skall inrättas för mindre och medelstora företag fr. o. m. den 1 juli 1975, och att företagsskatteberedningen får i uppdrag att lägga fram förslag om den närmare utformningen av fonderna. Motionsförslaget innebär, att företag med mindre än t. ex. 250 anställda skall få göra skattefri avsättning till trygghetsfonder, maximerad till förslagsvis 50 % av vinsten före skatt. Den del av det till fonden avsatta beloppet, som motsvarar den latenta skatteskulden, skall sättas in på räntebärande spärrat konto i bank, medan återstoden av det till fonden avsatta beloppet får stå kvar i företaget. När sysselsättningen inom företaget är hotad, skall fondmedlen kunna tas i anspråk efter samråd med de anställda och länets företagareförening samt efter godkännande av länsarbetsnämnden. Företag med mindre än 50 anställda bör enligt förslaget få rätt att, i stället för att betala in den allmänna arbetsgivaravgiften till staten, avsätta ett motsvarande belopp till trygghetsfond. Yrkandet i motionen 1974:881 avser att garantera att syftet med lagstiftningen om anställningsskydd inte förfelas. Detta kan enligt motionärernas mening åstadkommas genom att företagen ges möjligheter att göra avsättningar till trygghetsfonder eller till självständiga stiftelser under gemensam förvaltning av arbetsgivare och arbetstagare eller genom ett försäkringssystem. Motionärerna anser att den sistnämnda lösningen är att föredra. Även i motionerna 1974:951 och 1974:1214 begärs utredning om skattefria avsättningar för latenta löneskulder. Motionärerna i den förstnämnda motionen begär också att ett försäkringssystem för att garantera löneskulderna skall övervägas.
Den beslutade förlängningen av uppsägningstiden och bestämmelserna om lön vid uppsägning och permittering kommer otvivelaktigt att medföra en ökad ekonomisk belastning, särskilt för de mindre och medelstora företagen. Även om utskottet har viss förståelse för syftet med motionerna, är utskottet inte berett att utan närmare utredning ta definitiv ställning till på vilket sätt frågan lämpligast bör lösas. Utskottet kan därför inte tillstyrka förslaget i motionen 1974:189 om att riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om inrättande av trygghetsfonder för mindre och medelstora företag.
Enligt vad utskottet erfarit har företagsskatteberedningen, som enligt
SkU 1974:21
sina direktiv har till uppgift att bl. a. utreda frågan om skattefria avsättningar till olika fondinstitut, redan uppmärksammat det spörsmål som aktualiserats i motionerna. Utskottet förutsätter att beredningen förutsättningslöst och utan tidsutdräkt prövar alla de förslag till frågans lösning som framförts av motionärerna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till berörda yrkanden i motionerna 1974:189, 1974:881, 1974:951 och 1974:1214. Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1974:189,
2. motionen 1974:881, i vad den behandlas av skatteutskottet,
3. motionen 1974:951,
4. motionen 1974:1214.
Stockholm den 16 april 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herrar Boström (s), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m).
Särskilt yttrande
av herr Hörberg (fp):
Att de anställda och företagsägarna vid vaije mindre och medelstort företag bereds tillfälle att via trygghetsfonder gemensamt planera för anställningstrygghet och lönetrygghet vid konjunktursvackor och andra tillfälligt sysselsättningshotande lägen är av primärt intresse. Därmed vinnes både en decentralisering av ansvar och beslutanderätt till de direkt berörda och en ökad soliditet för företaget i fråga. Skatteförmåner av olika slag vid avsättning till trygghetsfonder — såsom föreslås i folkpartimotionen 1974:189 — kan därvid vara av avgörande betydelse.
Komplettering med försäkring för att garantera lönetryggheten vid friställning eller företagsnedläggning bör ses såsom slutåtgärd och blir genom trygghetsfonderna billigare och lättare att riskbedöma.
Företagsskatteberedningen bör speciellt pröva de fördelar som en kombination av åtgärder kan ge för att öka sysselsättnings- och lönetryggheten.
GOTAB 74 7356 S Stockholm 1974