Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om skattebefrielse för viss stiftelse

Skatteutskottets betänkande nr 28 år 1974

SkU 1974:28

Nr 28

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om skattebefrielse för viss stiftelse.

Motionen

I motionen 1974:1253 av herrar Åsling (c) och Lindahl i Lidingö (s) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av kommunalskattelagen (1928:370) att Stiftelsen Swedish Co-operative Centre - Kooperativt u-landssamarbete erhåller skattebefrielse.

Gällande bestämmelser m. m.

Vissa stiftelser och andra juridiska personer har med hänsyn till sitt allmännyttiga ändamål helt eller delvis befriats från skattskyldighet till stat och kommun.

I 53 § 1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen (1928:730) — KL — och 7 § första stycket e) förordningen om statlig inkomstskatt — Si — uppräknas vissa rättssubjekt med så starkt allmännyttigt ändamål att det ansetts motiverat att frikalla dem från skattskyldighet för all inkomst, frånsett inkomst av fastighet vid den kommunala beskattningen. Dessa rättssubjekt utgör inte någon enhetlig grupp. Flertalet bedriver en verksamhet som berör eller har nära anknytning till vitala samhällsfunktioner såsom utbildning. Av gammal hävd har sådana rättssubjekt varit helt eller delvis befriade från skattskyldighet till stat och kommun. I senare tid har vissa andra institutioner med allmännyttigt ändamål fått samma skatterättsliga status, t. ex. Nobelstiftelsen och Dag Hammarskjölds Minnesfond.

Vissa andra allmännyttiga stiftelser är skattskyldiga till statlig inkomstskatt endast för inkomst av rörelse och till kommunal inkomstskatt endast för inkomst av fastighet och av rörelse (53 § 1 morn. första stycket e) KL och 7 § första stycket f) Si), bl. a. kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan under förutsättning att de utövar kyrklig verksamhet samt stiftelser som har till huvudsakligt syfte att främja vård och uppfostran av barn, lämna understöd för undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. Samma regler gäller för föreningar som — utan att de i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas ekonomiska intressen - huvudsakligen verkar för sådana ändamål som nyss nämnts. Om emellertid stiftelse under längre tid inte bedrivit och inte kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på stiftelsens tillgångar, skall stiftelsen, oavsett dess ändamål, enligt punkt 8 av anvisningarna till 53 § KL anses hänförlig under 53 § 1 mom. första stycket f) samma lag och i följd härav vara oinskränkt skattskyldig.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 28

SkU 1974:28

2 Byggnader som tillhör stiftelse av ifrågavarande slag är undantagna från skatteplikt för fastighet, om byggnaderna är avsedda för stiftelsens verksamhet som sådan (5 § 1 mom. första stycket e) KL). Detsamma gäller till byggnaderna hörande tomtområden. Ägare av sådan fastighet är enligt 54 § första stycket d) KL befriad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för stiftelsens verksamhet.

Beträffande skattskyldighet för förmögenhet föreskrivs i 6 § 1 mom. första stycket b) förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SF) att skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt föreligger endast om och i den mån stiftelsen är skyldig erlägga skatt för inkomst. En stiftelse som avses i 7 § f) Si är i följd härav skyldig erlägga förmögenhetsskatt endast för sådan förmögenhet som är nedlagd i av stiftelsen bedriven rörelse.

Den statliga inkomstskatten för stiftelser utgör 15 °/0 av den beskattningsbara inkomsten och förmögenhetsskatten 1,5 0/oo av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.

Riksskattenämnden har i ett år 1960 lämnat förhandsbesked (RN 1961 nr 5:8) prövat frågan om skattskyldighet för den tilltänkta stiftelsen ”Kooperativa stiftelsen Samverkan utan gränser”. Inom konsument- och bostadskooperationen i Sverige hade sedan ett par år tillbaka pågått en insamling med ändamål att bereda hjälp åt befolkningen i de underutvecklade länderna, främst i sydöstra Asien, genom att, under ledning och överinseende av den kooperativa världsorganisationen — Internationella kooperativa alliansen i London — stödja kooperationen i dessa länder, bl. a. genom en skola för utbildning av ledare för de kooperativa rörelserna i Sydostasien. Den svenska kooperationen hade utfäst sig att i allt väsentligt svara för de löpande utgifterna för denna skola. Med anledning därav hade man för avsikt att överlämna de insamlade medlen till en särskilt bildad stiftelse, benämnd ”Kooperativa stiftelsen Samverkan utan gränser”, som med sitt kapital jämte avkastningen därå skulle stå till förfogande för finansiering av ovannämnda skolverksamhet. — I förslag till stadgar hade stiftelsen följande ändamål:

”Stiftelsen har till ändamål att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning på sätt nedan sägs.

Stiftelsen skall stödja sådan utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning som kan vara av betydelse för att befrämja självhjälp i kooperativa former och därmed höja levnadsstandarden för folken i de s. k. underutvecklade länderna.

Stiftelsen må även kunna lämna bidrag för annan utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning under förutsättning att det ändamål för vilket bidragen lämnas anses vara av betydelse för det ekonomiska framåtskridandet inom och utom Sverige.”

Kooperativa förbundet anhöll om förhandsbesked om den tilltänkta stiftelsen — under förutsättning att avkastningen av dess kapital helt eller praktiskt taget helt användes för ovannämnda skolverksamhet eller för

SkU 1974:28

annat ändamål enligt dess stadgar — var att anse som sådant skattesubjekt som avses i 53 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden fann i sitt förhandsbesked att en verksamhet som åsyftar att ge därtill lämpliga personer från olika kooperativa organisationer i Sydostasien den utbildning som erfordras för att göra dem lämpade till ledare i respektive hemlands kooperativa rörelser, inte kan hänföras till undervisning eller utbildning i den mening, som avses i 53 § 1 mom. första stycket e) KL och 7 § första stycket f) Si. På grund härav förklarade riksskattenämnden att den tilltänkta stiftelsen, om avkastningen av dess kapital helt eller praktiskt taget helt används för bestridande av driftkostnader för den ifrågavarande skolan, inte var att hänföra till sådana skattesubjekt som anges i nämnda författningsrum.

I utslag den 9 maj 1961 fann regeringsrätten ej skäl att göra ändring i förhandsbeskedet.

Frågan om skattskyldighet för stiftelsen, som numera fått namnet ”Stiftelsen Co-operative Centre — Kooperativt u-landssamarbete” har prövats också av kammarrätten i Stockholm, som i dom den 23 maj 1972 funnit stiftelsen oinskränkt skattskyldig för inkomst och förmögenhet vid 1964 — 1970 års taxeringar. Regeringsrätten har enligt beslut den 21 juni 1973 vägrat prövningstillstånd, varför kammarrättens utslag står fast.

I dessa mål anförde stiftelsen bl. a., att den hade till syfte att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller att utöva hjälpverksamhet bland behövande i utvecklingsländerna. Verksamheten är huvudsakligen inriktad på utbildningsprojekt i Asien och Afrika och bedrivs i nära samarbete med SIDA såväl organisatoriskt som kostnadsmässigt. I samband med det växande behovet av bistånd till u-länderna för självhjälp via särskilt det kooperativa området anlitas stiftelsen även i betydande omfattning av den svenska biståndsmyndigheten SIDA för rådgivning angående formerna för och utveckling av sådan självhjälp. Utöver kurssamarbetet med den statliga biståndsmyndigheten ombesörjer stiftelsen för SIDA:s räkning dessutom rekrytering av kooperativ personal för u-landsuppdrag.

Frågan om skattskyldighetens omfattning för vissa stiftelser m. fl. har uppmärksammats i direktiven för företagsskatteberedningen (Fi 1970:77). Beredningen bör vid sin prövning av denna fråga bl. a. överväga om den ändamålsbestämning som för närvarande gäller som villkor för skattefrihet är lämplig. Det kan enligt direktiven ifrågasättas om inte villkoren bör göras snävare mot bakgrunden av den utveckling samhällets verksamhet numera fått på hithörande område.

Utskottet

Stiftelser är i allmänhet skattskyldiga för all inkomst i likhet med andra juridiska personer och också för sin förmögenhet. Den statliga inkomstskatten utgör 15°/0 av den beskattningsbara inkomsten och förmögenhetsskatten 1,5°/oo av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 5 000 kr.

SkU 1974:28

4 Vissa stiftelser m. fl. organisationer har emellertid av hävd ansetts i så hög grad allmännyttiga att de befriats från skattskyldighet för all inkomst utom inkomst av rörelse och — beträffande kommunal inkomstskatt — inkomst av fastighet som utnyttjas för annat ändamål än stiftelsens verksamhet. Vissa andra institutioner med verksamhet som berör vitala samhällsfunktioner — bl. a. utbildning — har befriats från skattskyldighet också för inkomst av rörelse. Denna grupp har med tiden utökats något, exempelvis med Nobelstiftelsen och stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond. För sin förmögenhet är stiftelserna skattskyldiga om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst.

Stiftelsen Swedish Co-operative Centre — Kooperativt u-landssamarbete har enligt den förevarande motionen till huvuduppgift utbildning av kooperativa ledare från u-länderna, rekrytering av fältarbetare till kooperativa projekt i u-länder, rådgivning till SIDA i kooperativa angelägenheter samt information om de fattiga länderna bland medlemmarna i svenska kooperativa organisationer, och dess arbete genomförs i nära samarbete med SIDA, som också ger ekonomiskt bidrag till stiftelsens verksamhet.

I motionen yrkas att stiftelsen i likhet med andra allmännyttiga stiftelser befrias från skattskyldighet. Motionärerna anför bl. a. att stiftelsen fyller funktioner som är värda allt tänkbart samhälleligt stöd, och att beskattningen kan antas inverka negativt på de enskilda bidragsgivarnas vilja att lämna bidrag till stiftelsen.

Utskottet kan instämma i uppfattningen att stiftelsens verksamhet är allmännyttig och värd stöd av samhället. Som framgår av motionen utgår också statligt stöd till den nu ifrågavarande stiftelsen genom bidrag från SIDA med belopp, som motsvarar en avsevärd del av stiftelsens omkostnader och som är flerfaldigt större än den skatt stiftelsen har att erlägga för sina ränteinkomster och sin förmögenhet. Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet också påpeka, att denna skatt är lägre än vad de kooperativa organisationer, som ligger bakom stiftelsen, skulle erlägga för motsvarande inkomst och förmögenhet. Det bör också framhållas att ett bifall till motionärernas yrkande skulle kunna medföra krav på likabehandling från andra allmännyttiga men ej skattebefriade organisationer och att motionsyrkandet strider mot den mer restriktiva inställning som under senare år kommit till uttryck när det gäller stiftelsernas förmåner vid beskattningen. Med hänsyn härtill anser utskottet att gällande regler om skattebefrielse bör utvidgas endast om starkare skäl föreligger än motionärerna kunnat åberopa och avstyrker därför bifall till motionen.

SkU 1974:28

5 Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:1253.

Stockholm den 2 maj 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Josefson (c), Mundebo* (fp), Carlstein (s), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), Ericson i Örebro (s), Lundgren (s), Hörberg (fp) och fru Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7495 S Stockholm 1974