Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:90 angående den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 32 år 1974

SkU 1974:32

Nr 32

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majrts proposition 1974:90 angående den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:90 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) förslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige har träffat överenskommelse om en ändring av allmänna försäkringsvillkoren för den kollektivav talsbundna gruppsjukförsäkringen (AGS). I propositionen föreslås att förenklingen i den skattemässiga behandlingen av arbetstagarnas förmån av fri AGS skall bibehållas.

Författningsförslaget Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 morn.1 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltnigen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse.

1 Senaste lydelse 1972:254.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 32

SkU 1974:32

2 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om den dagersättning som kan utgå till arbetstagare i högsta sjukpenningklassen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring uppgår till högst 10 kronor per dag under tid då sjukpenning kan utgå enligt lagen och till högst 13 kronor per dag under tid då förtidspension kan utgå enligt samma lag.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutis på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fastställda belopp.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

SkU 1974:32

3 Motionerna

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1793 av herrar Josefson (c) och Kristiansson (c) hemställs

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1974:90 beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till vidgad avdragsrätt vid beskattningen beträffande egenavgifter till gruppliv- och gruppsjukförsäkringar i enlighet med vad som har anförts i motionen.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:368 av herr Ekinge m. fl. (fp, c, m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådana ändringar i gällande beskattningsregler, att avgift till arbetslöshetskassa blir avdragsgill även i de fall den icke rymmes inom det maximerade belopp som avser premier för vissa försäkringar;

1974:949 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att återinföra avdragsrätt för premie för makes pensionsförsäkring,

2. att slopa begränsningen av avdraget för egen pensionsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Det i propositionen framlagda förslaget innebär att nuvarande regler om skattefrihet för förmån av avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) anpassas till de ändrade villkor för denna försäkring, som SAF och LO träffat överenskommelse om. I anslutning till propositionen behandlar utskottet vissa motionsyrkanden beträffande försäkringsavdraget.

Enligt huvudprinciperna för försäkringsbeskattningen är premier för pensionsförsäkringar (P-försäkringar) fullt avdragsgilla och utfallande försäkringsbelopp skattepliktiga, medan däremot premier för andra livförsäkringar, s. k. kapitalförsäkringar (K-försäkringar, dvs. andra livförsäkringar) är avdragsgilla endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget, högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar gemensamt, och utfallande försäkringsbelopp skattefria. Sjuk- och olycksfallsförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar m. fl. behandlas i allmänhet som K-försäkring. Sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst behandlas dock som P-försäkring under förutsättning att detta förhållande uttryckligen anmäls till försäkringsbolaget.

För att beskattningseffekten skall bli densamma om arbetsgivaren betalar försäkringspremierna, skall den anställde — i fråga om K-försäkring och liknande — beskattas för denna förmån, varefter avdrag medges med motsvarande belopp i den mån detta ryms inom försäkringsavdraget. Beträffande förmån av grupplivförsäkring framstod dock med tiden denna ordning som onödigt komplicerad och formell, och år 1963 infördes i förenklingssyfte i viss utsträckning skattefrihet för sådan förmån. Beträffande AGS accepterades år 1972 motsvarande regler som

SkU1974:32

ett provisorium i avvaktan på den år 1973 genomförda omläggningen till ett system med beskattade sjukpenningförmåner.

Bakgrunden till att de provisoriska reglerna om AGS av praktiska skäl fick stå kvar oförändrade vid 1973 års sjukförsäkringsreform är bl. a. — som framgår av propositionen - att kompensationsnivån maximerats till 95 % av inkomstbortfallet och att de AGS-belopp som skulle komma att utgå under sjukpenningtid därför skulle bli förhållandevis små.

Enligt den nya överenskommelse, som SAF och LO träffat om en anpassning av AGS till sjukförsäkringsreformen, skall ersättning utgå med 3 kr. per dag under sjukpenningtid mot tidigare högst 10 kr. Däremot har de ersättningar som skall utgå under förtidspensionstid enligt det nya avtalet höjts väsentligt, från högst 13 kr. per dag till f. n. 715 kr. per månad i högsta sjukpenningklass. Ersättningsbeloppet skall kunna öka i takt med basbeloppet och tillsammans med andra förmåner ge en högsta kompensation för inkomstbortfallet med ca 95 % efter skatt av den del av inkomsten som ligger inom ramen för 7,5 gånger basbeloppet. Kostnaden för försäkringen beräknas till oförändrat 1,1 % av den totala lönesumman för arbetstagare som omfattas av överenskommelsen.

SAF och LO har begärt att gällande bestämmelser på detta område ändras så att förmånen av fri AGS även efter den nya överenskommelsen skall få samma ställning i skattehänseende som hittills. I propositionen föreslås att reglerna ändras i detta syfte, trots att ersättning under förtidspensionstid skall kunna utgå med högre belopp än de 13 kr. per dag, som f. n. är högsta gräns för att skattefrihet får åtnjutas för försäkringsförmånen.

Utskottet instämmer i uppfattningen att förmånen av fri AGS liksom hittills bör kunna undantas från beskattning. Som framhållits i propositionen skulle en beskattning av premie för fri AGS hos arbetstagarna ofta bli rent formell, eftersom hela eller en stor del av premien i regel kan förutsättas rymmas inom ramen för försäkringsavdraget. Utskottets inställning har varit, att beskattningsfrågan om möjligt bör lösas på samma sätt som nu gäller för annan ersättning för inkomstbortfall och för P-försäkringar. Som framgår av remissbehandlingen av det nu aktuella förslaget talar åtskilliga skäl för att utfallande AGS-belopp bör beskattas, och utskottet har starka betänkligheter mot definitiva skattelättnader för så avsevärda pensionsbelopp som här kan utgå. Beskattningsfrågan sammanhänger emellertid med försäkringsbeskattningens utformning i andra hänseenden, och de överenskommelser som träffats mellan SAF och LO har enligt utskottets uppfattning inte utgjort tillräckliga skäl att föregripa livförsäkringsskattekommitténs arbete. I avvaktan på kommitténs ställningstaganden har utskottet inte något att erinra mot att nuvarande provisorium beträffande AGS ändras i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget.

1 den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1793 återkommer motionärerna med ett yrkande om vidgad avdragsrätt för egenavgifter till gruppliv- och gruppsjukförsäkringar. Enligt motionärer -

SkU 1974:32

nas uppfattning är det från rättvisesynpunkt angeläget att egenföretagare och andra, sorn inte åtnjuter skattefria försäkringsförmåner, tillerkänns rätt till avdrag för egenpremier för motsvarande försäkringar, vare sig dessa premier ryms inom beloppsgränserna för försäkringsavdraget, 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar, eller ej.

Liknande motionsyrkanden har prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen men avslagits. Bakgrunden härtill har i första hand varit tekniska svårigheter att lösa problemet utan generella återverkningar på försäkringsavdraget och att en allmän höjning av försäkringsavdraget av flera skäl ansetts olämplig. Även om utskottet vid sin tidigare behandling av problemet (SkU 1973:54) framhållit att betydelsen av de skattefria försäkringsförmånerna och de därmed följande ojämnheterna vid beskattningen inte bör överdrivas, har utskottet dock haft förståelse för de framförda kraven.

Med anledning av vad utskottet anfört ovan beträffande AGS kan framhållas, att utskottet i sitt nyssnämnda betänkande antytt möjligheten till en lösning av frågan om avdrag för egenavgift till gruppsjukförsäkring i linje med utskottets inställning till den ovan behandlade beskattningsfrågan. När det gäller grupplivförsäkring instämmer utskottet i motionärernas uppfattning att en ökad likställighet mellan skattskyldiga som erlägger egenavgift, å ena sidan, och skattskyldiga som åtnjuter förmån av fri försäkring, å andra sidan, bör åstadkommas. Enligt vad utskottet erfarit kommer dessa och därmed sammanhängande frågor att uppmärksammas i pågående utredningsarbete, och utskottet förutsätter att berörda synpunkter därvid kommer att beaktas. Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionen 1974:1793 i den mån den inte är besvarad genom vad utskottet anfört.

I motionen 1974:368 har motionärerna uppmärksammat det förhållandet, att 1973 års sjukförsäkringsreform innefattade en omläggning även av beskattningsreglerna för arbetslöshetsförsäkring såtillvida, att ersättning från arbetslöshetskassa numera betraktas som skattepliktig inkomst. I konsekvens härmed bör enligt motionärernas uppfattning avgift till arbetslöshetskassa bli avdragsgill även i de fall den icke ryms inom det maximerade försäkringsavdraget.

Utskottet kan i princip instämma i motionärernas uppfattning men vill samtidigt framhålla, att en ändring i denna riktning innebär att utrymmet för avdrag för K-försäkringspremier blir större och att försäkringsavdragets betydelse därigenom skulle öka avsevärt. Ett bifall till motionsyrkandet skulle i väsentlig mån ändra förutsättningarna för 1972 års skatteutrednings översyn av dessa och andra avdragsregler. Enligt utskottets uppfattning bör frågan därför liksom hittills anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn, varvid utskottet förutsätter att arbetslöshetsförsäkringens ändrade karaktär uppmärksammas av utredningen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1974:368.

Det i motionerna 1974:949 framställda yrkandet berör det förbud mot avdrag för premie för makes pensionsförsäkring, som genomfördes

SkU 1974:32

1973 (prop. 1973:129, SkU 1973:35) i syfte att förhindra skatteflykt. Tidigare regler medgav att en skattskyldig genom att betala premien för sin makes P-försäkring kunde få nedsättning av sin egen taxering, medan utfallande pensionsbelopp särbeskattades hos andre maken. Härigenom kunde makarna i vissa fall erhålla betydande skattelättnader. För att förhindra att make indirekt erhåller avdrag för premierna genom att tillgodoföra sig de avdrag som andre maken inte kunnat utnyttja vid sin taxering har de nya bestämmelserna kombinerats med regler av innebörd att avdrag för premie för egen P-försäkring inte får uppgå till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga allmänna avdrag.

1 motionen yrkas att reglerna återställs till vad som gällde före 1973 års ändringar. Enligt motionärernas uppfattning motverkar de nya reglerna möjligheterna att på ett riktigt och rättvist sätt ordna pension för make som arbetar i andra makens jordbruk eller rörelse och att åstadkomma ett rimligt efterlevandeskydd åt andre maken.

Vid sin behandling av denna fråga förra året framhöll utskottet att bestämmelserna om folkpension och allmän tilläggspension innefattar ett skydd för efterlevande make, som inte beskattas för egen arbetsinkomst. Därtill kommer att skattskyldig genom egen frivillig P-försäkring kan säkerställa makes pensionering. Mot bakgrund härav fann utskottet motionsvis framställda invändningar mot förslaget att slopa avdragsrätten för premie för makes P-försäkring inte bärande. På grund härav och då inskränkningen i rätten till avdrag för premie för egen P-försäkring utgjorde ett nödvändigt komplement till slopandet av avdragsrätten för makeägd försäkring, avstyrkte utskottet bifall till ett då framställt motionsyrkande av motsvarande innebörd som i den nu förevarande motionen.

Några omständigheter som nu bör föranleda annan bedömning av frågan än den som gjordes förra året har inte tillkommit. I sammanhanget kan framhållas, att bakgrunden till motionen åtminstone delvis torde vara att söka i den kritik som riktats mot den s. k. faktiska sambeskattningen av makar som gemensamt driver jordbruk eller rörelse. Frågan om den faktiska sambeskattningen utreds f. n. inom 1972 års skatteutredning, och enligt den hittillsvarande planläggningen för detta utredningsarbete kan förslag i denna beskattningsfråga förväntas inom en nära framtid.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet också bifall till motionen 1974:949.

Utskottet hemställer

att riksdagen

A. med bifall till propositionen 1974:90 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370);

B. avslår

1. motionen 1974:368,

2. motionen 1974:949,

SkU 1974:32

3. motionen 1974:1793, i den mån motionen inte kan anses besvarad genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 maj 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors* (s), fru Normark (s), herrar Boström (s) och Hörberg (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som

dels anfört följande:

Som anförs i motionen 1974:949 kan den s. k. faktiska sambeskattningen innebära en kraftigt ökad skattebelastning för makar när den ene arbetar i den andres jordbruk eller rörelse. Reglerna medför nackdelar också i ATP-systemet, eftersom den medhjälpande maken inte anses ha någon inkomst av sitt arbete.

De orättvisor, som drabbar makar i denna situation, har numera förstärkts ytterligare genom att avdraget för premie för makes pensionsförsäkring slopats. Detta förbud, som infördes förra året, medför att faktiskt sambeskattade makar inte kan ordna sin pensionering på annat sätt än att mannen tecknar en pensionsförsäkring.

Vi anser att det är i hög grad stötande att på detta sätt ytterligare diskriminera makar som driver gemensam verksamhet i den enes namn. Enligt vår uppfattning kan det inte accepteras att förbudet mot avdrag för makes pensionsförsäkringspremier, som motverkar möjligheterna att på ett riktigt och rättvist sätt ordna makarnas pensionsförhållanden i dessa fall, får kvarstå under obestämd tid till dess frågan om den faktiska sambeskattningen kan lösas. Enligt vår uppfattning bör avdragsrätt för makes pensionsförsäkringspremie återinföras så snart som möjligt, eller från och med den 1 juli 1974. Med regler av denna innebörd är syftet med motionen 1974:949 tillgodosett.

dels ansett att utskottet under punkten B 2 bort hemställa

B 2. att riksdagen med anledning av motionen 1974:949 antar följande såsom reservanternas förslag betecknade

SkU 1974:32

8 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:

370) skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande bestämmelser Reservanternas förslag

46 §

2 mom. I hemortskommunen fråga är.

Har skattskyldig eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig nämnda tid.

Avdrag för 18 år.

Avdrag för paragraf åtnjutits.

Avdrag för avgift för pensionsförsäkring, som äges av den skattskyldiges make, får åtnjutas under förutsättning att den skattskyldige haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, och att den andre maken utfört arbete i förvärvskällan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974 och tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande pensionsförsäkringspremier som erlagts före den 1 juli 1974.

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Hörberg (fp):

Rätten till avdrag för makes pensionsförsäkringspremie slopades förra året bl. a. som en följd av övergången till särbeskattning. Avdragsrätten borde behållits för faktiskt sambeskattade, dvs. makar som arbetar gemensamt i jordbruk eller rörelse, så länge denna typ av skattläggning finns kvar. I konsekvens härmed motsatte vi oss ett slopande av avdragsrätten för denna kategori, när frågan avgjordes i riksdagen (motion 1973:1973, reservation nr 2 till SkU 1973:35).

Då utredningsarbetet beträffande ett avskaffande av den faktiska sambeskattningen är långt framskridet, har vi godtagit utskottets motiv för att inte nu återinföra avdragsrätten för makes pensionsförsäkring. Vår principiella inställning är oförändrad. Samtidigt vill vi understryka vikten av att skatteutredningens arbete bedrivs så att den faktiska sambeskattningen kan avskaffas från årsskiftet 1974/75.

GOTAB 74 7557 S Stockholm 1974