Bet. 1974:SkU34

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:84 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-05-16
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande nr 34 år 1974 SkU 1974: 34

Nr 34

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974: 84 med förslag till förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 84 har Kungl. Majit (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam.

I propositionen föreslås vissa ändringar i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam. Skatteplikten för reklam som återges genom mässa eller utställning föreslås slopad. I fråga om skatteplikten för reklamtrycksaker och beträffande beskattningsvärdet för sådana trycksaker föreslås vissa ändringar i syfte att uppnå en klarare avgränsning av beskattningsområdet och underlätta debitering och redovisning av skatt. I fråga om annan skatt än sådan som avser annonser i vissa periodiska publikationer föreslås att gränsvärdet för redovisningsskyldighet sänks från 60 000 kr. till 20 000 kr. i skattepliktig årsomsättning. Efter mönster från övrig indirekt beskattning föreslås vidare sådan ändring att besvär över beslut om förhandsbesked skall kunna anföras inte endast av skattskyldig utan också av allmänt ombud.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.

Författningsförslaget Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

dels att anvisningarna till 5 § skall upphöra att gälla, dels att 1, 5—7, 13, 14, 16, 18, 23, 24, 26, 30 och 32 §§ samt anvisningarna till 1, 9,14 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 34

SkU 1974: 34

2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Skatt (reklamskatt) erlägges enligt denna förordning till staten för annons, som är avsedd att offentliggöras inom landet, och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons.

I denna förordning förstås med

1. trycksak, avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande,

2. reklam, meddelande som har 2. reklam, meddelande som har

till syfte att åstadkomma eller till syfte att åstadkomma eller

främja avsättning av vara, fastig- främja avsättning i kommersiell

het, nyttighet, rättighet eller tjänst, verksamhet av vara, fastighet, nyt tighet,

rättighet eller tjänst,

3. annons, särskilt utrymme som 3. annons, särskilt utrymme som

upplåtits eller tagits i anspråk på upplåtits i trycksak för återgivning

annat sätt i trycksak för återgiv- av text eller bild för annan än ut ning

av text eller bild, givaren och sådant utrymme i

trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam,

4. periodisk publikation, publikation som enligt utgivningsplan skall komma ut med normalt minst fyra nummer om året och som inte är att anse som reklamtrycksak,

5. allmän nyhetstidning, periodisk publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka,

6. reklamtrycksak, trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

5 §

Skatteplikt föreligger, om ej an- Skatteplikt föreligger för rek nat

följer av 6 §, för reklam som lamtrycksak och, om ej annat föl i

annan form än annons återges jer av 6 §, för reklam som återges

1. i s. k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt,

2. genom visning av film eller 2. genom visning av film eller

återgivning av ljud, återgivning av ljud.

3. genom mässa eller utställning,

4. i reklamtrycksak.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §

Skatteplikt föreligger ej för reklam som avses i

1. 5 § 1, om fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen,

2. 5 § 2, om reklamen avser 2. 5 § 2, om reklamen avser kommande verksamhet av det slag kommande verksamhet av det slag

som bedrives där reklamen offent- som bedrives där reklamen offent liggöres,

liggöres.

SkU1974: 34

3 Nuvarande lydelse

3. 5 § 3, om mässan eller utställningen har permanent karaktär eller arrangeras i anslutning till föreningsmöte, konferens, kongress eller liknande tillställning för en sluten krets eller om försäljning av utställda alster utgör ett väsentligt inslag på mässan eller utställningen.

Riksskatteverket kan på ansökan förordna om undantag från skatteplikt för katalog för sådan postorderförsäljning från företag inom landet som sker i konkurrens med motsvarande försäljning från utlandet och för reklam på sådan mässa eller utställning som huvudsakligen riktar sig till internationell publik.

Föreslagen lydelse

13 Beskattningsvärdet utgöres i fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2 av vederlaget och i fall som avses i 5 § 3 av det vederlag som utgår för upplåtelse av utrymme för reklamen.

I fall som avses i 5 § 4 utgöres beskattningsvärdet av sådan del av vederlaget som avser likvid för sättning, reproduktionsarbete, tryckplåt eller cylinder, papper eller annat tryckunderlag, tryckfärg, tryckning och bokbinderiarbete. Har den som utför tryckningen ej själv eller genom underleverantör utfört annat sådant arbete än bokbinderiarbete eller tillhandahållit sådan materiel, skall värdet av arbetet eller materielen inräknas i beskattningsvärdet med ledning av uppgifter från den som beställt trycksaken. Lämnas icke sådan uppgift, skall beskattningsvärdet uppskattas efter vad som är skäligt.

Beskattningsvärdet utgöres i fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2 av vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak utgöres beskattningsvärdet av vederlaget med avdrag för däri ingående vederlag för kliché, reprofilm eller motsvarande. Har beställaren ombesörjt annat för trycksaken erforderligt arbete än bokbinderiarbete eller tillhandahållit annan materiel för trycksaken än kliché, reprofilm eller motsvarande, skall värdet av arbetet eller materielen, i den mån skatt icke erlägges i annan ordning, inräknas i beskattningsvärdet med ledning av uppgifter från beställaren eller, om sådana uppgifter ej lämnas, enligt uppskattning efter vad som är skäligt. Har arbete eller materiel som nu nämnts endast ringa värde behöver hänsyn icke tagas härtill vid bestämningen av beskattningsvärdet.

SkU1974: 34

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller understiger vederlaget uppenbarligen vad som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar mot skäligt vederlag.

I beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan statlig skatt eller avgift.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

14 §

I fråga om företag, som bedriver postorderförsäljning, får skatten på företagets postorderkatalog nedsättas med 70 procent, om företagets försäljning av sådana varor som presenteras i katalogen normalt till mer än hälften sker i form av postorderförsäljning.

Sker högst hälften av försäljning enligt första stycket i form av postorderförsäljning, får nedsättningen beräknas på så stor del av skatten för katalogen som svarar mot postorderförsäljningens andel av förstnämnda försäljning. Nedsättning får dock ske endast om postorderförsäljningen utgör minst 10 procent av försäljningen eller uppgår till minst 5 miljoner kronor.

Har företag, som bedriver postorderförsäljning, erlagt skatt enligt 26 § vid införsel av företagets postorderkatalog, får återbetalning ske med belopp som svarar mot skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet och den skatt som enligt första eller andra stycket skulle ha utgått, om katalogen framställts inom landet.

Nedsättning av skatt enligt första eller andra stycket och återbetalning av skatt enligt tredje stycket prövas av riksskatteverket efter ansökan av postorderföretaget. (Se vidare anvisningarna.)

Nedsättning av skatt enligt första eller andra stycket prövas av riksskatteverket efter ansökan av postorderföretaget.

(Se vidare anvisningarna.)

16 I fråga om periodisk publikation föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår överstiger 60 000 kronor. I annat fall föreligger redovisningsskyldighet endast om sammanlagda beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 60 000 kronor eller, beträffande reklam som skattskyldig offentliggör eller framställer för egen räkning, 20 000 kronor.

I fråga om periodisk publikation, för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 §, föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår överstiger 60 000 kronor. I annat fall föreligger redovisningsskyldighet om sammanlagda beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 20 000 kronor.

SkU1974: 34

5 Nuvarande lydelse

Reklamtrycksak, för vilken skattskyldighet föreligger enligt 9 § andra stycket, anses som reklam framställd för egen räkning.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

(Se vidare anvisningarna.)

18 §

Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke utgör s. k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen något för vilket skattskyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning för reklamskatt. Avser förmånen sådan annons i periodisk publikation, för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår, får avdraget dock ej överstiga den skatt som den skattskyldige erlagt eller haft att erlägga för det tidigare året minskad med belopp som återbetalats enligt 24 § andra stycket.

Uppkommer förlust på fordran för vilken reklamskatt redovisats, äger första stycket motsvarande tillämpning. Har avdrag för skatt för sådan fordran gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för den skatt som belöper på det betalda beloppet.

23 Har skattskyldig att redovisa skatt för annons i reklamtrycksak, får den skattskyldige vid redovisning för reklamskatt göra avdrag för sådan skatt som han utgivit för trycksaken. Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonser i trycksaken.

Har skattskyldig att redovisa skatt för annons i reklamtrycksak, får han vid redovisningen göra avdrag för sådan skatt som han utgivit för trycksaken till den del skatten belöper på annonser som införts i trycksaken mot vederlag. Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonser i trycksaken.

Avdrag enligt första stycket får göras i redovisningen för den redovisningsperiod då skattskyldigheten inträtt.

24 §

I fråga om självständig periodisk Till skattskyldig, som redovisat publikation, som har dagspress- el- reklamskatt för annonser i själv ler

tidskriftskaraktär och för vilken ständig periodisk publikation, som

den skattepliktiga omsättningen av har karaktär av dagspress, populär -

SkU 1974: 34

6 Nuvarande lydelse

annonser kan förväntas med säkerhet icke överstiga 3 miljoner kronor för helt kalenderår, får riksskatteverket medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.

Till skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i självständig periodisk publikation som avses i första stycket, återbetalar riksskatteverket så stor del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalning sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1 500 000 kronor.

Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket återbetala skatt tidigare än som anges i andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

press eller fackpress, återbetalar riksskatteverket så stor del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig omsättning om högst 3 miljoner kronor för helt år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om 1 500 OOO kronor.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får riksskatteverket, om den skattepliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke överstiga 3 miljoner kronor för helt kalenderår, medge befrielse tills vidare från skyldighet att inbetala reklamskatt.

Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket återbetala skatt tidigare än som anges i första stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Införes till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt S § 4 skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Införes till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 § skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Reklamskatt vid införsel utgår med 10 procent av beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 6 § tullförordningen (1973: 979). Visas att detta värde innefattar kostnad som ej ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån.

30 §i

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbe 1

Senaste lydelse 1973: 992.

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbe -

SkU 1974: 34

7 Nuvarande lydelse

skattning äger tillämpning på reklamskatt, dock ej bestämmelserna i 32, 38 och 39 §§ i vad avser förhandsbesked. Förordningens bestämmelser om kontroll hos annan än skattskyldig äger tillämpning på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i annan form än annons offentliggöres eller reklamtrycksak framställes.

Talan mot beslut enligt 7 §, 11 § andra stycket, 21 § andra stycket, 22 § eller 24 § första eller tredje stycket fores hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Föreslagen lydelse

skattning äger tillämpning på reklamskatt, dock ej bestämmelserna i 32 och 38 §§ i vad avser förhandsbesked. Förordningens bestämmelser om kontroll hos annan än skattskyldig äger tillämpning på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i annan form än annons offentliggöres eller reklamtrycksak framställes.

32 §

Talan mot beslut enligt 7 §, 11 § andra stycket, 21 § andra stycket, 22 § eller 24 § andra eller tredje stycket föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Talan mot beslut i fråga om utdömande av vite enligt 20 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot beslut av riksskatteverket enligt 10 § första stycket, 14 eller 15 § eller mot beslut om föreläggande av vite får talan ej föras.

Anvisningar

till 1 §

Meddelande anses som reklam 1. Meddelande anses som re även

när meddelandet innefattar kläm även när meddelandet inne erbjudande

om inköp eller motsva- fattar erbjudande om inköp eller

rande. motsvarande.

Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt sker mot vederlag.

Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak anses som annons i publikationen.

Uppgift, som införes i televerkets telefonkatalog mot särskild avgift, anses icke som annons, om uppgiften återges i den löpande abonnentförteckningen eller det löpande yrkesregistret och icke i ett särskilt från löptexten avskilt utrymme.

2. Som trycksak anses icke vara som förses med tryck, om varan utgöres av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde eller om varan är avsedd att användas som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.

SkU 1974: 34

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som huvudsakligen utgör information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

3. Trycksak anses icke som reklamtrycksak enbart av den anledningen att den innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren.

till 9 §

1 fråga om mässa eller utställning anses arrangören offentliggöra den skattepliktiga reklamen.

Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet enligt kommunalskattelagen (1928: 370).

Till yrkesmässig verksamhet hänföres även statens eller kommuns arrangerande av mässa eller utställning. Verksamhet som ej utgör rörelse enligt kommunalskattelagen anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om reklam enligt 5 §.

Har tryckeri åtagit sig att för annans räkning framställa reklamtrycksak och anlitas underleverantör för uppdraget, är underleverantören ej skattskyldig. Den som självständigt utför bokbinderiarbete är skattskyldig för sådant arbete.

Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan fastighet enligt kommunalskattelagen (1928: 370). Verksamhet som ej utgör rörelse enligt kommunalskattelagen anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam.

SkU 1974: 34

9 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 14 §

Med postorderkatalog avses skattepliktig trycksak som används vid postorderförsäljning under förutsättning att den presenterar säljarens hela eller så gott som hela sortiment av varor och att sortimentet har stabilitet över tiden och sådan bredd som motsvarar normalt butikssortiment i branschen.

Med postorderförsäljning avses i denna paragraf försäljning i detaljhandel i vilken

Med postorderförsäljning avses i denna förordning försäljning i detaljhandel i vilken

1. försäljningserbjudande sker via trycksak eller annons utan besökskontakt mellan säljare och köpare,

2. ordergivning sker per post eller per telefon utan besökskontakt mellan säljare och köpare,

3. varuleverans sker per post eller järnväg eller med annat transportmedel till av köparen uppgiven adress och

4. försäljning sker i konkurrens med butiker som har möjlighet att exponera varorna.

till 24 §

Skattskyldig, som ger ut program, katalog eller liknande trycksak, som inte kan hänföras till allmän nyhetstidning, populärpress eller fackpress, är inte berättigad till återbetalning av reklamskatt.

Skattskyldig, som ger ut annonsblad, program, katalog eller liknande trycksak är inte berättigad till återbetalning av reklamskatt för sådan trycksak.

Periodisk publikation som innehåller annonser och som till övervägande del tillhandahålles gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt anses som annonsblad.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1974.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om mässa eller utställning som avslutats före utgången av juni månad 1974. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om annan mässa eller utställning.

2. Äldre lydelse av 23 § och av anvisningarna till 1 § gäller fortfarande i fråga om reklamtrycksak som tillhandahållits eller framställts före utgången av juni månad 1974.

3. Skattskyldig, vars skattepliktiga omsättning uppgått till högst 60 000 kronor för helt kalenderår och som på den grunden icke varit redovisningsskyldig enligt de äldre bestämmelserna, är redovisningsskyldig från och med den 1 juli 1974 om hans skattepliktiga omsättning för tiden den 1 juli—den 31 december 1974 överstiger 10 000 kronor.

4. I fråga om återbetalning av skatt på annonser i periodisk publikation gäller äldre bestämmelser för kalenderåret 1974, såvitt avser skattskyldig som äger rätt till sådan återbetalning för tid före ikraftträdandet.

5. Närmare föreskrifter för ikraftträdandet av denna förordning, såvitt gäller förtullning, meddelas av Kungl. Maj:t.

It Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 34

SkU1974: 34

10 Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1974:

1782 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts förslag till ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam med följande tilllägg till punkten 2 i anvisningarna till 1 §.

Som trycksak anses icke vara ekonomiskt eller annat veten skapligt

innehåll. Ej heller skall som reklamtrycksak anses prislista, offertpärm, teknisk produktbeskrivning, sortiments-, lager- eller reservdelskatalog, förteckning över märkesverkstäder eller återförsäljare, annan adresslista, receptsamling, som ej nämner eller framhäver visst företags produkter, ej heller undervisningsmateriel.

2. att riksdagen beslutar om ändring av 29 § förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam i enlighet med följande:

Nuvarande lydelse

29 På ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet, som medför skattskyldighet till reklamskatt, skall riksskatteverket, om tillgänglig utredning det medger, efter hörande av en till verket knuten särskild nämnd för reklamskattefrågor meddela förhandsbesked huruvida annons eller reklam är skattepliktig, liksom i fråga som avser sökandes rätt till återbetalning av reklamskatt enligt 24 §.

Besvär över beslut, varigenom riksskatteverket meddelat förhandsbesked i fråga om reklamskatt, skall upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Om sammansättningen av den i första stycket angivna nämnden förordnar Konungen.

Föreslagen lydelse §

På ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet, som medför skattskyldighet till reklamskatt, eller på ansökan av köpare av skattebelagt annons- eller reklamalster, skall riksskatteverket, om tillgänglig utredning det medger, efter hörande av en till verket knuten särskild nämnd för reklamskattefrågor meddela förhandsbesked huruvida annons eller reklam är skattepliktig, liksom i fråga som avser sökandes skattskyldighet eller sökandes rätt till återbetalning av reklamskatt enligt 24 §.

Besvär över beslut, varigenom riksskatteverket meddelat förhandsbesked i fråga om reklamskatt, skall upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Om sammansättningen av den i första stycket angivna nämnden förordnar Konungen.

SkU 1974: 34

1974:1808 av herrar Carlström (fp) och Hovhammar (m) vari hemställs ”1.

att riksdagen beslutar avslå skatteplikten för reklamtrycksak i förslag till ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam,

2. att riksdagen, därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, beslutar att gränsvärdet för redovisningsskyldighet i skattepliktig årsomsättning bibehålls vid nuvarande 60 000 kr.,

att ikraftträdandet av ändringarna i förordningen senareläggs till tidpunkt som vederbörande utskott beslutar om varigenom riksskatteverket erhåller tillräcklig tid för framställning av anvisningar och berörda skattskyldiga medges tid för att sätta sig in i de nya bestämmelserna.”

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta motionerna

1974: 187 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på annonser och reklam;

1974: 941 av herr Clarkson (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om nya bestämmelser som ger olika presstyper samma belastning i vad det gäller påförande av mervärde- resp. reklamskatt;

1974: 1228 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam ändring av reglerna beträffande reklamskatten så att den ej uttages på medlemsinformation (motsvarande) som framställs av de ideella organisationerna;

1974: 1237 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m, fp) vari hemställs ”att

riksdagen på grundval av de erfarenheter som vunnits beslutar att upphäva förordningen 1972: 266 5 § angående allmän reklamskatt.”

Utskottet

Avvecklingsyrkanden

Reklamskatten har kommit att framstå som mer kontroversiell än övrig indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta att det skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig avveckling av reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet rest och som även framförs i motionen 1974: 187. Motionärerna åberopar flertalet av de invändningar som framfördes vid skattens införande samt vissa negativa remissyttranden med anledning av riksskatteverkets — RSV:s — förslag till ändringar av reklamskatten, som ligger

SkU 1974: 34

till grund för propositionen. De menar vidare att reklamskatten kan rubba näringslivets förtroende för vårt skattesystem samt hänvisar till vad den grafiska branschen anfört rörande beskattningens verkan på sysselsättningen inom branschen.

Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 1974: 1237, där motionärerna begär att 5 § reklamskatteförordningen skall upphävas, vilket närmast torde få tolkas som att motionärerna vill återgå till en renodlad annonsskatt. Av motionens rubrik och innehåll får man emellertid närmast den uppfattningen att motionärerna främst vill avskaffa skatten på reklamtrycksaker, ett yrkande som också framförs som förstahandsyrkande i den med anledning av propositionen väckta motionen 1974: 1808, som bl. a. hänvisar till motiveringen i motionen 1974: 1237. Argumenteringen i de två sistnämnda motionerna överensstämmer nära med de synpunkter och exempel som framförts i en skrivelse till utskottet från företrädare för Sveriges Screen-Tryckares förening.

Utskottet finner motionärernas och skrivelsens exempel i många stycken vilseledande, och de slutsatser som dras därav kan i flera fall betecknas som överdrifter. Motionärerna anför bl. a. att reklamskatteförordningens bestämmelser om skyldighet att arkivera trycksaker under två år medför att vissa tryckerier skulle få årskostnader på 25 000— 30 000 kr. för att arkivera skrymmande trycksaker. Påståendet bygger på vissa samtal som skulle ha ägt rum i oktober 1972, alltså innan skatten trädde i kraft, men motionärerna underlåter att nämna att RSV i samband med ikraftträdandet meddelade bestämmelser som undanröjde dessa svårigheter genom att undanta dyrbara eller skrymmande trycksaker från arkiveringsskyldigheten. I sådana fall skulle enligt RSV:s bestämmelser endast föreligga skyldighet att bevara skiss eller fotografi. RSV har meddelat att arkiveringsbestämmelserna inte medfört några problem och föreslår inte några ändringar på denna punkt.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det inte finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av tekniska tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de föreliggande yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.

Detta ställningstagande utesluter inte att utskottet är berett att förorda ändringar av beskattningsområdet, som kan motiveras från tekniska synpunkter och där ändringarna inte nämnvärt påverkar den omfattning som skatten förutsätts ha för att inte särskilt gynna eller missgynna vissa reklamformer. Självfallet måste uppmärksammas att det finns en rimlig relation mellan å ena sidan de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas arbetsinsatser och å andra sidan det ekonomiska resultatet härav för statsverkets del. Beskattningen får givetvis inte bli något självändamål och utskottet ser de i propositionen framlagda förslagen främst som en strävan att undvika sådana verkningar. Utskottet förutsätter att

SkU 1974: 34

beskattningsmyndigheterna även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen och lägger fram de förslag till ändringar som kan anses motiverade.

Reklamdefinitionen

I propositionen behandlas ett par frågor som inte berörts i RSV:s skrivelse och den första gäller den grundläggande definitionen för reklambegreppet i förordningen. Departementschefen förordar att man begränsar reklambegreppet till att omfatta endast meddelanden för kommersiellt bedriven verksamhet.

Bakgrunden till förslaget torde vara ett par uppmärksammade mål, som bl. a. resulterat i beskattning av vissa av ideella organisationer utgivna trycksaker i syfte att värva medlemmar. Dessa frågor, som tidigare varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen, tas upp i den vid riksdagens början väckta motionen 1974: 1228. Yrkandet i motionen torde få anses vara helt tillgodosett genom den nu föreslagna ändringen. 1 ett pär av de till utskottet inkomna skrivelserna behandlas också detta förslag, som tillstyrks i sak, men som anses kunna medföra tolkningsproblem. Sveriges marknadsförbund framhåller, att det är svårt att bestämma under vilka betingelser museiverksamhet och andra kulturella arrangemang, idrottstävlingar, utbildningsverksamhet m. m. förtjänar beteckningen kommersiell och menar att huvudregeln bör vara att varje verksamhet som bedrivs i konkurrens med näringsidkare eller motsvarande skall anses vara kommersiell. Förbundet ifrågasätter om inte uttryckliga bestämmelser om undantag för reklam för utbildning bör införas.

Utskottet vill inte bestrida att begreppet kommersiell verksamhet kommer att medföra vissa tolkningssvårigheter men anser inte att man skulle vinna några betydande fördelar genom att i författningen skriva in ett undantag för all reklam för undervisning. Begreppet undervisning är inte entydigt. Det förekommer i pressen erbjudanden om kurser av de mest skilda slag. Självfallet kan sådan verksamhet vara grundad på rent ideella intressen men ofta har man anledning anta att det ekonomiska vinstintresset är den primära drivfjädern. Enligt utskottets mening bör skatt utgå i ett sådant fall om endast huvudregeln gäller, men tveksamhet skulle uppstå om man inför undantag för reklam för undervisning. Utan att närmare precisera gränserna för den kommersiella verksamheten vill utskottet med hänsyn bl. a. till ett av huvudsyftena med den föreliggande propositionen, nämligen att förenkla reglerna för beskattning av reki am trycksaker, förorda en klart restriktiv tolkning av vad som avses med icke kommersiell verksamhet. Utöver den typ av undantagsfall som departementschefen exemplifierat skulle därför förhållandevis få undantag kunna komma i fråga. En affisch för en utställning på ett museum bör kunna anses som framställd i icke kommersiellt syfte men undantaget bör inte gälla en affisch för en konstutställning där

SkU1974: 34

försäljning av konst äger rum. Det är emellertid svårt att förutse alla tolkningsproblem som kan uppkomma, och utskottet anser därför att man bör avvakta utvecklingen av den rättspraxis som kommer att utbildas på grundval av den nya bestämmelsen, innan man överväger att skriva in några kompletterande anvisningar i skatteförfattningen.

Annonser i telefonkatalog m. m.

En annan fråga, som inte berörs i RSV:s skrivelse men som poststyrelsen tagit upp i sitt yttrande däröver, gäller reklamskatten på uppgifter som mot särskild avgift införs i den löpande texten i telefonkatalogen. Poststyrelsen anser att införandet av postadressuppgifter i telefonkatalogen f. n. hindras av reklamskatten. Departementschefen finner det skäligt att sådana uppgifter undantas från beskattning och menar att skatten endast bör träffa sådana uppgifter som återges på särskilt reklamutrymme i katalogen.

Utskottet har full förståelse för syftet med det föreslagna undantaget, som utskottet emellertid anser strida mot de grundläggande principerna för annonsbeskattningen och som därför på sikt skulle kunna utgöra grunden för nya undantagsyrkanden. Med anledning av förslaget i propositionen har en privat utgivare av en speciell telefonkatalog som tillämpar samma principer som televerket i fråga om textuppgifter och annonser begärt att undantaget skall utvidgas till att omfatta inte bara televerkets telefonkatalog utan alla telefonkataloger och handelskalendrar. Det finns enligt utskottets mening starka skäl för att inte rucka på huvudregeln för annonsbeskattningen att alla meddelanden och uppgifter som mot vederlag införs i en publikation eller annan trycksak skall — oavsett innehåll och beställare — anses vara skattepliktig annons. Enligt utskottets mening är knappast beskattningen anledningen till poststyrelsens bekymmer utan televerkets avgiftspolitik, som det inte ankommer på skatteutskottet att bedöma. Utskottet anser alltså att det inte finns anledning av de skäl som poststyrelsen anfört att ändra principerna för annonsbeskattningen och förordar alltså att det föreslagna undantaget i punkt 1 av anvisningarna till 1 § i fråga om televerkets telefonkatalog utgår.

En annan fråga, som ligger utanför RSV:s skrivelse och som gäller besvärsordningen beträffande rätten till återbetalning och möjligheterna att få befrielse från inbetalningsskyldighet för periodiska publikationer, tas också upp i propositionen. I detta sammanhang föreslås en omredigering av 24 § i förordningen för att få en lämpligare besvärsordning och utskottet biträder detta förslag.

Utställningar och mässor

Den väsentligaste nyheten i propositionen är förslaget om att bestämmelserna om beskattning av mässor och utställningar skall utgå ur förordningen. RSV har i sin skrivelse hävdat att beskattningen av mäs -

SkU 1974: 34

sor och utställningar skulle utgöra en objektivt sett riktig del av reklambeskattningen och förordat vissa ändringar som skulle eliminera de tolkningsproblem som förelegat. Förslaget kritiserades vid remissbehandlingen från såväl praktiska som principiella utgångspunkter.

Utskottet, som tidigare uttalat tveksamhet i fråga om denna del av reklamskatten, biträder uppfattningen att övervägande skäl talar för att slopa denna del av skatten, som f. ö. visat en minskande andel av reklamskatteinkomsterna.

Frågor rörande pressen och annonsbeskattningen

En fråga som särskilt diskuterades vid annonsskattens införande var de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på att beskattningen skulle differentieras med hänsyn till de periodiska publikationernas karaktär. Skattesatsen bestämdes då till 6 % av vederlaget för annonser i dagspress men till 10 % för övriga annonser. Särskilt från veckopressens sida reagerade man emot denna skillnad, som förstärkte dagspressens tidigare skatteförmåner i form av fullständig befrielse från mervärdeskatt. Detta problem aktualiseras på nytt i motionen 1974: 941, där motionären begär att alla former av tidningar skall ha samma belastning i fråga om reklamskatt och mervärdeskatt. Eftersom motionären kopplat samman reklamskatten och mervärdeskatten anser utskottet att frågorna lämpligen kan behandlas gemensamt i förevarande sammanhang.

Det kan först konstateras att mervärdeskatteundantaget för dagspressen inte är unikt för den svenska skattelagstiftningen utan att praktiskt taget alla länder som tillämpar mervärdeskattesystemet har motsvarande undantag. Teoretiskt kan givetvis hävdas att den nuvarande konstruktionen inte är väl förenlig med de grundläggande principerna i tryckfrihetsförordningen. Med hänsyn till att motsvarande invändningar i princip inte görs beträffande presstödet, som om det missbrukades skulle kunna få mer styrande effekt på opinionsbildningen än den nu gällande skattedifferentieringen, anser utskottet denna diskussion sakna intresse. De hittills vunna erfarenheterna ger inte vid handen att dagspressen skulle ha gynnats otillbörligt genom mervärdeskatteundantaget utan man har av andra skäl måst sätta in stödåtgärder för att bevara denna del av massmedia medan övriga periodiska publikationer närmast visat tendenser att öka i antal. Utskottet anser sig för sin del kunna konstatera att den nuvarande skattebelastningen på pressen i stort sett kan anses väl avvägd om hänsyn tas till bärkraften. När det gäller reklamskatten finns också skäl att erinra om det presstöd som är inbyggt i skatten genom rätten till s. k. grundavdrag för en annonsomsättning på 3 milj. kr. per år. Denna regel innebär alltså att även populärpressen får ett årligt presstöd med 300 000 kr. per publikation och att den egentliga fackpressen i huvudsak blir helt befriad från reklamskatt. Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte skäl förorda

SkU 1974: 34

någon omprövning av de grundläggande reglerna för beskattningen av tidningar utan avstyrker bifall till motionen 1974: 941.

En pressfråga som tagits upp av RSV och som behandlas i propositionen och i olika skrivelser till utskottet gäller annonsbladen. Den rent skattetekniska ändring som RSV förordat i fråga om annonsbladen och som departementschefen biträder går ut på att beskattningen endast skall gälla annonserna i och inte framställningen av publikationen. Beskattningseffekten blir i stort sett oförändrad genom att skatten på framställningen nu får dras av mot skatten på annonserna. En annan ändring avser grundavdragen för annonsblad. F. n. gäller att periodiska publikationer, som är hänförliga till dagspress, populärpress eller fackpress, alltid är berättigade till grundavdrag. I propositionen föreslås dels att sådana publikationer skall betecknas som annonsblad, om de till övervägande del tillhandahålls gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt, dels att dessa och andra annonsblad inte skall få grundavdrag. Bestämmelsen om gratisutdelningens storlek får enligt utskottets mening tolkas som att minst hälften av en periodisk publikations upplaga måste vara betald genom abonnemang eller lösnummerförsäljning för att den skall få åtnjuta grundavdrag.

Svenska tidningsutgivareföreningen har i skrivelse till utskottet som villkor för grundavdrag förordat, att den betalda delen av upplagan skall utgöra 70 % i överensstämmelse med vad som gäller för pressstödet. Föreningen begär dessutom ytterligare skattedifferentiering till dagspressens förmån och höjt grundavdrag med hänsyn till kostnadsutvecklingen sedan avdraget fastställdes. Huvudstadspress AB, som ger ut vissa lokaltidningar i Stockholmsområdet, av vilka fyra tillhandahålls gratis, protesterar mot att de nya reglerna medför att dessa tidningar kommer att betecknas som annonsblad och förlora grundavdraget, trots att de enligt regeringsrättsutslag skall betraktas som allmänna nyhetstidningar.

Utskottet biträder uppfattningen att annonsbladen inte behöver betraktas som reklamtrycksaker. Frågan om hur stor del av en tidnings upplaga som skall vara betald för att den inte skall anses vara annonsblad kan självfallet bara bedömas från mycket allmänna utgångspunkter. Uppenbart är att en tidning som tillhandahålls utan någon som helst kostnad för mottagaren till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter, och det synes utskottet rimligt att den under sådana förhållanden betecknas som annonsblad. Med anledning av att vissa tidningar reagerat mot att de trots ett seriöst innehåll skulle få beteckningen annonsblad kan framhållas att beteckningen inte innebär någon värdering utan är en rent skatteteknisk definition. När det gäller hur stor del av upplagan som bör vara betald finner utskottet förslaget i propositionen innebära en godtagbar gränsdragning. Man bör enligt utskottets mening kunna ha andra kvalifikationskrav för

SkU 1974: 34

presstöd än för rätt till grundavdrag. Vad vidare gäller den i författningsförslaget angivna regeln att bestämmelserna om annonsblad skall gälla också periodisk publikation, som tillhandahålls till pris, som avsevärt understiger vad som är skäligt, vill utskottet i förtydligande syfte uttala att denna regel inte innebär, att det pris som tas ut för en tidning skall behöva stå i bestämd relation till framställningskostnadema utan bestämmelsen avser att hindra att regeln om gratisutdelning kringgås genom att publikationen åsätts ett närmast symboliskt pris. Utskottet vill slutligen framhålla att ändringar i upplagans storlek naturligtvis i enstaka fall kan medföra, att en tidning som räknat med viss lösnummerförsäljning inte kommer upp till denna, medan gratisutdelningen är oförändrad, och att tidningen därför inte uppfyller förutsättningarna för grundavdrag. Utskottet förordar, att beskattningsmyndigheten i sådana fall tillämpar reglerna generöst och därvid tar hänsyn även till tidigare fördelning mellan betald och gratisutdelad del av upplagan. Konsekvensen av de föreslagna ändringarna blir följaktligen att vissa dagstidningar kan komma att behandlas som annonsblad. De har då förmånen att annonserna beskattas efter den för dagspressen gällande skattesatsen, men får inte åtnjuta grundavdrag Det kunde i och för sig ha varit mera konsekvent att bara låta den lägre skattesatsen gälla för tidningar som har rätt till sådant avdrag, men utskottet har inte velat förorda någon skärpning på denna punkt. Vad angår tidningsutgivareföreningens begäran om ändrade skattesatser hänvisar utskottet till vad utskottet anfört med anledning av motionen 1974: 941. När det gäller frågan om höjning av grundavdraget anser utskottet att kostnadsutvecklingen för pressen främst bör beaktas inom ramen för de direkta stödåtgärderna och inte genom justering av grundavdraget.

Till pressfrågoma hör också beskattningen av s. k. kundtidningar som bl. a. vissa grossistföretag gratis tillhandahåller sina återförsäljare. Annonser i dessa tidningar, som normalt innehåller betydligt mera information än de renodlade annonsbladen, kommer enligt förslaget att beskattas men inte framställningen och de kommer inte att få grundavdrag. RSV har ansett att dessa tidningar enligt nuvarande bestämmelser borde behandlas som reklamtrycksaker och den föreslagna ändringen torde därför i vissa fall kunna innebära skattelättnader. Kundtidningar som går direkt till konsumenter torde däremot i flertalet fall vara att anse som reklamtrycksaker.

Beskattningen av reklamtrycksaker

En av svagheterna i det nuvarande systemet är att tryckerierna som inte svarar för trycksakernas utformning ställs inför bedömningar beträffande trycksakernas innehåll och spridning. Det nu framlagda förslaget syftar därför främst till att skapa förenklingar för de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna och innebär såväl skärpningar som

SkU 1974: 34

lättnader i beskattningen men beräknas ge ett i stort sett oförändrat ekonomiskt resultat. Förslaget i propositionen som i huvudsaklig del överensstämmer med RSV:s önskemål innebär i korthet att de undantagna områdena preciseras till föremål med självständigt bruksvärde, kontorstekniska och affärstekniska hjälpmedel samt sådant tryck som följer med varorna samt all information om varorna som går till andra än konsumenter. Jubileumsskrifter, kalendrar m. m. föreslås också undantagna, och utskottet finner denna regel komplettera bestämmelsen om föremål med självständigt bruksvärde.

Huvudlinjen enligt förslaget skulle alltså vara att alla trycksaker som separat tillställs konsumenten i reklamsyfte skall beskattas. När det gäller konsumenter görs ingen skillnad mellan privatpersoner, kommuner eller företag. Med denna konstruktion av det skattepliktiga varuområdet anser departementschefen att det av RSV föreslagna systemet med försäkran blir obehövligt.

I motionen 1974: 1782 yrkas att de undantag som nu är inskrivna i anvisningarna till 5 § och som inte täcks av de föreslagna anvisningarna till 1 § skall kvarstå i förordningen. Yrkandet gäller bl. a. tekniska produktbeskrivningar, prislistor, recept m. m. Motsvarande yrkande har även framförts i vissa av de till utskottet inkomna skrivelserna.

Enligt utskottets mening skulle den föreslagna utvidgningen av undantagsbestämmelserna främst bidra till att skapa oklarhet om reglernas innehåll. En receptsamling som skickas ut till konsumenter har givetvis alltid ett säljfrämjande syfte, vilket däremot inte behöver vara fallet om receptsamlingen är bipackad exempelvis en utegrill. Utskottet tillstyrker alltså förslaget i propositionen i denna del och avstyrker motionen 1974: 1782 i vad avser förevarande yrkande. Utskottet vill emellertid i fråga om bestämmelserna om trycksak för information till återförsäljare m. fl. förorda den ändringen att ordet huvudsakligen i punkt 2 av anvisningarna till 1 § utgår för att inte tolkningssvårigheter skall uppstå. Är sådan trycksak avsedd för såväl konsumenter som återförsäljare bör skatt utgå.

I syfte att få en bättre överensstämmelse mellan redovisningsreglerna och den avdragsrätt som anges i 23 § förordar utskottet också en mindre ändring av denna paragraf på sätt framgår av utskottets hemställan.

Huvudsyftet med RSV:s framställning har varit att skapa enklare och mera lättillämpade regler i fråga om reklamtrycksakerna. Det skall enligt utskottets mening inte förnekas att trycksaksområdet erbjuder ytterligt komplicerade problem från beskattningssynpunkt, framför allt beroende på att det ansetts nödvändigt att undanta sådana delar av trycksakerna som väsentligen inte anses ha avsättningsfrämjande uppgifter. Utskottet är därför inte främmande för tanken att det kan bli nödvändigt att mera radikalt konstruera om denna del av reklamskatten, om de nu framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna.

SkU 1974: 34

19 Beskattningsvärde och redovisningsskyldighet

RSV:s förslag innebär en betydande utvidgning av vad sorn skall räknas in i beskattningsvärdet, en åtgärd som skulle leda till en inte obetydlig skärpning av beskattningen av reklamtrycksaker. Enligt förslaget borde nu gällande undantag för klichéer och reprofilm slopas och dubbelbeskattning av dessa varor undvikas, genom det tidigare nämnda systemet med försäkran. Syftet med en sådan omläggning skulle främst vara att beskattningsvärdet därigenom skulle närmare anknyta till det totala vederlaget för tryckeriernas arbete. Departementschefen, som i samband med bestämningen av det skattepliktiga varuområdet fann att den i propositionen föreslagna lösningen skulle göra systemet med försäkran obehövligt, vill inte slopa nu gällande undantag för klichéer m. m. men förordar att beskattningsvärdet i övrigt närmast bestäms i enlighet med RSV:s förslag.

Förslaget hur beskattningsvärdet skall beräknas har mött gensagor från bl. a. den grafiska industrin, som i skrivelse till utskottet vänt sig inte enbart mot den skatteskärpning som skulle följa härav utan främst mot svårigheterna att bestämma värdet av sådant kreativt arbete på trycksakerna som utförs av beställaren eller av andra led.

Utskottet har förståelse för syftet med RSV:s förslag, som skulle medföra förenklingar såväl för tryckerierna som på importsidan. En förutsättning för att förslaget skulle få avsedda förenklingseffekter synes vara att man samtidigt kunde skapa garantier för att dubbelbeskattningsproblemen kan elimineras och att man därigenom undgår att missgynna trycksakerna i förhållande till andra reklammedia. Utskottet, som vid reklamskattens införande förordade det nu gällande undantaget för klichéer m. m. i syfte att undvika dubbelbeskattningsproblem och att begränsa kretsen av skattskyldiga, delar departementschefens uppfattning att det inte nu finns bärande skäl att slopa detta undantag. Härav följer att det inte torde vara möjligt att med bibehållna undantag nå den eftersträvade anknytningen mellan tryckeriernas fakturering och beskattningsvärdet. Under sådana omständigheter och utan ett förhållandevis krångligt system med försäkran synes det inte motiverat att i reklamtrycksakernas beskattningsvärde räkna in de komplicerade poster som hänför sig till det kreativa arbetet. Med hänsyn till att utskottet i första hand ser förslagen i propositionen som en strävan mot förenkling och då det föreligger risker för att den utformning som beskattningsvärdesreglema där fått inte leder till ett sådant resultat, förordar utskottet att dessa regler behålls oförändrade i sak. Detta hindrar inte att den av departementschefen föreslagna bestämmelsen att man skall bortse från poster av ringa värde som tillhandahållits av annan än den skattskyldige bör kunna bibehållas i förenklingssyfte. Utskottets förslag föranleder en ändring av 13 §.

SkU 1974: 34

20 I fråga om redovisningsskyldigheten gäller f. n. två olika beloppsgränser. Om beskattningsvärdet för helt år avseende annonser i periodisk publikation eller annan reklam inte överstiger 60 000 kr. gäller undantag från redovisningsskyldighet, men i fråga om reklam, som skattskyldig offentliggör eller framställer för egen räkning, är motsvarande gräns 20 000 kr. Sedan RSV konstaterat att bestämmelserna missbrukats genom att ett och samma tryckeri anmält olika skattskyldiga, som avbrutit verksamheten så snart den närmade sig 60 000-kronorsgränsen, föreslog verket att 20 000 kr. skulle vara generell gräns för annan reklam än tidningsannonsering. Förslaget, som innebär att kretsen skattskyldiga ökar från 1 350 till ca 1 700, har enhälligt tillstyrkts vid remissbehandlingen och biträds av departementschefen.

I motionen 1974: 1808 gör motionärerna gällande att den nuvarande gränsen bör bibehållas, eftersom en mängd mindre företag, som saknar ekonomisk betydelse, blir skattskyldiga på ett svårbemästrat skatteområde.

Utskottet hade givetvis helst sett att de mindre företagen undantogs från skattskyldighet, men i nuvarande läge anser utskottet det nödvändigt att stävja sådana tendenser till missbruk som förekommit. Med hänsyn till att den grafiska branschen accepterat den förordade saneringen finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motionen 1974: 1808 i denna del.

Förhandsbesked

Vid remissbehandlingen av RSV:s skrivelse uttalades önskemål om att förhandsbesked skall kunna meddelas på begäran inte endast av skattskyldig som framställer reklamtrycksak utan även av utgivare av sådan trycksak. Departementschefen uttalar viss förståelse för detta önskemål men anser sig inte kunna biträda förslaget med hänsyn till att det skulle strida mot principerna för meddelande av förhandsbesked för den indirekta beskattningen i övrigt.

Yrkande om en sålunda vidgad rätt till förhandsbesked förs fram i motionen 1974: 1782 och i ett par av de skrivelser som inkommit till utskottet.

F. n. kan förhandsbesked endast sökas av skattskyldig. I fråga om reklamtrycksakerna föreligger emellertid det unika förhållandet att det skattskyldiga tryckeriet vanligen inte har något ansvar för innehållet i och utformningen av trycksakerna, alltså de omständigheter som bestämmer frågan om skatteplikt. I stället är det beställaren som helt svarar härför. Man skulle kunna uttrycka det så, att i fråga om reklamtrycksakerna bryter utformningen av reklamskatten mot den annars gängse principen om vem som skall vara skattskyldig, dvs. den som svarar för produktens utformning. Mot denna bakgrund finns det skäl att göra undantag från reglerna om vem som skall få söka förhandsbesked.

SkU 1974: 34

21 Ett ytterligare skäl för en sådan utvidgning är att det i praktiken oftast är beställaren sorn söker förhandsbeskedet i tryckeriets namn. Det är därför en onödig omgång att beskattningsmyndigheten i sådana fall måste vända sig till tryckeriet som i sin tur får vända sig till beställaren, i stället för att myndigheten tar direkt kontakt med den sistnämnde. Någon väsentlig ökning av antalet förhandsbesked kan inte antas bli följden av en dylik utvidgning.

Beställarens rätt att söka förhandsbesked bör emellertid begränsas till trycksaker som ännu inte beställts av visst tryckeri. Har beställning redan gjorts får förhandsbesked sökas endast av den skattskyldige, alltså tryckeriet. Den kommunikation mellan beställare och skattskyldig som torde vara nödvändig då den förstnämnde sökt förhandsbesked ligger så uppenbart i sökandens eget intresse att frågan inte behöver närmare regleras i författningstexten. Däremot torde det vara erforderligt att införa särskilda bestämmelser om besvärsrätt för beställare, eftersom den besvärsrätt som föreligger enligt förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning generellt endast gäller skattskyldig och allmänt ombud. Utskottet förordar alltså att 29 § kompletteras med bestämmelser om rätt för beställare att erhålla förhandsbesked och att i 30 § införs regler om besvärsrätt i sådana fall. Härigenom torde yrkandet i motionen 1974: 1782 vara tillgodosett i denna del. Bestämmelserna kan förutsättas bli mera definitivt utformade i samband med den översyn av förhandsbeskedsinstitutet inom den indirekta beskattningen som punktskatteutredningen och mervärdeskatteutredningen avser att verkställa.

Import av annonsblad

Generaltullstyrelsen har i sitt remissyttrande över RSV:s skrivelse påpekat att annonsblad, som ges ut utomlands, inte kommer att beskattas vid införseln om endast annonserna i sådana publikationer beskattas. Detta förhållande har också påtalats i skrivelse till utskottet från Grafiska industriförbundet. Frågan behandlas inte i departementschefsuttalandena i propositionen.

Någon utgivning utomlands av annonsblad förekommer inte f. n., men det föreligger risk för att förhållandena snabbt kan ändras om man inte jämställer annonsbladen med reklamtrycksaker vid införseln. Utskottet förordar därför att 26 § kompletteras med regler härom.

Ikraftträdandet

De nya bestämmelserna föreslås i propositionen träda i kraft den 1 juli 1974, medan motionärerna i motionen 1974: 1808 anser att de bör gälla från den senare tidpunkt som utskottet bestämmer för att ge beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga bättre tid att förbereda sig för de föreslagna ändringarna.

SkU1974: 34

22 De nya reglerna för reklamtrycksaker kan enligt utskottets mening påkalla viss förberedelsetid. Med hänsyn härtill och till att propositionen avlämnades till riksdagen senare än beräknat synes det skäligt att tillmötesgå motionärernas önskemål på så sätt att ändringarna får gälla fr. o. m. september 1974. Detta behöver inte hindra att punkten 1 i övergångsbestämmelserna beträffande utställningar och mässor kvarstår oförändrade och att upphävandet i denna del alltså gäller fr. o. m. den 1 juli 1974. När det gäller de sänkta beloppsgränserna för redovisningsskyldighet, som berör inte enbart tryckerierna utan även periodiska publikationer, som förlorar rätten till grundavdrag, föreslås i propositionen att de nya reglerna skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1974, vilket medför vissa komplikationer för sådana mindre företag som har sin huvudsakliga verksamhet under viss del av året. Samtidigt föreslås att rätten till grundavdrag skall avse hela kalenderåret 1974. Utskottet anser det vara en förenkling att låta de nuvarande reglerna i fråga om såväl beloppsgränserna för skattskyldighet som rätt till grundavdrag gälla under 1974. Härigenom får RSV också bättre tid att ta kontakter med och informera de nya skattskyldiga som tillkommer. Sammanfattningsvis föreslår utskottet alltså att de nya reglerna skall gälla fr. o. m. den 1 september 1974, utom såvitt avser mässor och utställningar som undantas från beskattning fr. o. m. den 1 juli 1974, samt att de nya bestämmelserna om redovisningsskyldighet skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1975 och att bestämmelserna i övrigt träder i kraft i enlighet med förslaget i propositionen.

Beträffande de delar av propositionen som inte tagits upp till närmare behandling i det föregående har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionerna 1974: 187, 1974: 1237 och 1974: 1782 i vad avser det skattepliktiga varuområdet för reklamtrycksaker, 1974: 1808 i vad avser upphävande av skatten på reklamtrycksaker och ändrade regler för redovisningsskyldighet och med anledning av motionerna 1974: 1228, 1974: 1782 i vad avser förhandsbesked och 1974: 1808 i vad avser ikraftträdandet samt propositionen 1974: 84 antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam med de ändringar och tillägg som anges i utskottets nedan angivna förslag.

SkU 1974: 34

23 Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

dels att anvisningarna till 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 5—7, 13, 14, 16, 18, 23, 24, 26, 30 och 32 §§ samt anvisningarna till 1, 9, 14 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

dels att anvisningarna till 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 5—7, 13, 14, 16, 18, 23, 24, 26, 29, 30 och 32 §§ samt anvisningarna till 1, 9, 14 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

13 Beskattningsvärdet utgöres

Utgår icke

I beskattningsvärdet

(Se vidare anvisningarna.)

av vederlaget.

I fråga om reklamtrycksak utgöres beskattningsvärdet av den del av vederlaget som utgör ersättning för den tryckeritekniska framställningen och för bokbinderiarbetet med avdrag för däri ingående vederlag för kliché, reprofilm eller motsvarande. Har beställaren ombesörjt för den tryckeritekniska framställningen erforderligt arbete eller tillhandahållit annan materiel för trycksaken än kliché, reprofilm eller motsvarande skall värdet av arbetet eller materielen, i den mån skatt icke erlägges i annan ordning, inräknas i beskattningsvärdet med ledning av uppgifter från beställaren eller, om sådana uppgifter ej lämnas, enligt uppskattning efter vad som är skäligt. Har arbete eller materiel som nu nämnts endast ringa värde behöver hänsyn icke tagas härtill vid bestämningen av beskattningsvärdet.

skäligt vederlag.

eller avgift.

(Se vidare anvisningarna.)

23 §

Har skattskyldig att redovisa skatt för annons i reklamtrycksak, får han vid redovisningen göra avdrag för sådan skatt som han har att erlägga för trycksaken till den del skatten belöper på annonser

SkU 1974: 34

24 Kungl. Maj:ts förslag

införts i trycksaken mot vederlag. Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonser i trycksaken.

26 Införes till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 § skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Nuvarande lydelse

29 På ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet, som medför skattskyldighet till reklamskatt, skall riksskatteverket, om tillgänglig utredning det medger, efter hörande av en till verket knuten särskild nämnd för reklamskattefrågor meddela förhandsbesked huruvida annons eller reklam är skattepliktig, liksom i fråga som avser sökandens skattskyldighet eller sökandens rätt till återbetalning av reklamskatt enligt 24 §.

Besvär över

Om sammansättningen

Utskottets förslag

som införts i trycksaken mot vederlag. Avdraget får dock ej överstiga beloppet av skatten på annonser i trycksaken, skattskyldigheten inträtt.

Införes till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 § eller annonsblad som utgivits utomlands skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1973: 670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 § förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Utskottets förslag §

På ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet, som medför skattskyldighet till reklamskatt, skall riksskatteverket, om tillgänglig utredning det medger, efter hörande av en till verket knuten särskild nämnd för reklamskattefrågor meddela förhandsbesked huruvida annons eller reklam är skattepliktig, liksom i fråga som avser sökandens skattskyldighet eller sökandens rätt till återbetalning av reklamskatt enligt 24 §. Under samma villkor kan förhandsbesked rörande skatteplikt för trycksak meddelas den som avser att beställa trycksak av skattskyldig till reklamskatt. av regeringsrätten.

förordar Konungen.

Avdrag enligt

SkU 1974: 34

25 Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

30 §

Förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tillämpning på reklamskatt, dock ej bestämmelserna i 32 och 38 §§ i vad avser förhandsbesked. Förordningens bestämmelser om kontroll hos annan än skattskyldig äger tillämpning på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i annan form än annons offentliggöres eller reklamtrycksak framställes.

Förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tillämpning på reklamskatt, dock ej bestämmelserna i 32 och 38 §§ i vad avser förhandsbesked. Talan mot meddelat förhandsbesked får föras av den som meddelats förhandsbeskedet även om denne inte är skattskyldig. Förordningens bestämmelser om kontroll hos annan än skattskyldig äger tillämpning på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i annan form än annons offentliggöres eller reklamtrycksak framställes.

Anvisningar till 1 §

eller motsvarande.

mot vederlag.

i publikationen.

1. Meddelande anses

Med avsättning

Bilaga till

2. Som trycksak

Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som huvudsakligen utgör information till återförsäljare eller representanter eller intem information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakli -

eller liknande.

Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som enbart utgör information till återförsäljare eller representanter eller intem information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt,

SkU1974: 34

26 Kungl. Maj:ts förslag

gen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

3. Trycksak anses

Utskottets förslag

tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

- än utgivaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1974.

I samband med ikraftträdandet iakttages följande.

1. De äldre eller uställning.

Kungl. Maj:ts förslag

2. Äldre lydelse av 23 § och av anvisningarna till 1 § gäller fortfarande i fråga om reklamtrycksak som tillhandahållits eller framställts före utgången av juni månad 1974.

4. I

5. h

Utskottets förslag

2. Anvisningarna till 5 § samt äldre lydelse av 23 och 26 §§ och av anvisningarna till 1 § gäller fortfarande i fråga om reklamtrycksak som tillhandahållits eller framställts före utgången av augusti månad 1974.

3. Äldre lydelse av 16 § gäller för kalenderåret 1974.

fråga före ikraftträdandet.

Järmare föreskrifter av Kungl. Maj:t.

B. att riksdagen avslår

1. motionen 1974: 1228,

2. motionen 1974: 1782,

3. motionen 1974: 1808,

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet hemställt under A;

C. att riksdagen avslår motionen 1974: 941.

Stockholm den 16 maj 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

SkU 1974: 34

27 Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred* (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Lundgren (s), Boström (s), Hörberg (fp) och fru Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Reklamskatten föreslogs av en oenig reklamutredning, vars förslag avstyrktes av praktiskt taget samtliga remissmyndigheter. I riksdagen var de borgerliga partierna motståndare till den utbyggnad av annonsskatten till en allmän reklamskatt som regeringen trots remissopinionen föreslog 1972. Skatteutskottet ansåg det nödvändigt att göra åtskilliga ändringar i 1972 års proposition, men trots detta föreslog RSV efter bara ett halvårs tillämpning av reklamskatteförordningen ytterligare justeringar i författningen. Industrins representant i RSV:s styrelse framhöll att erfarenheterna visade att reklam inte var ett lämpligt område för beskattning och förordade att skatten i stället skulle avvecklas. Samma yrkande har framförts i flera av de remissyttranden som avgivits över RSV:s skrivelse. Reklamskatten har inte medfört att vi fått en bättre reklam men har däremot förorsakat främst den grafiska branschen betydande svårigheter.

I propositionen anför departementschefen att vissa områden av reklamskatten fungerat tillfredsställande och att det inte finns anledning att avveckla skatten på grund av att det föreligger tilllämpningssvårigheter inom vissa delar. Han anser att man i stället bör avhjälpa dessa brister och föreslår åtgärder i sådant syfte. Motsatt uppfattning hävdas i motionen 1974: 187, där motionärerna hänvisar till den starka opinion inom näringslivet som krävt skattens avveckling och framhåller det i förhållande till arbetsinsatserna från såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna blygsamma ekonomiska resultatet av denna skatt. Med hänsyn till de svårbedömbara skattepliktsfrågorna i vad gäller trycksaker skapas en rättsosäkerhet som i förening med andra svagheter gör denna skatt till en belastning för hela skattesystemet. Motsvarande synpunkter har också framförts i flera av de skrivelser som inkommit till utskottet med anledning av propositionen.

Utskottet har efter ingående prövning av propositionen funnit att även om ett genomförande av dess ändringar skulle leda till vissa förbättringar kvarstår dock så betydande svårigheter vid tillämpningen att övervägande skäl talar för att reklamskatten avvecklas snarast möjligt

SkU 1974: 34

— lämpligen från och med den 1 juli 1974. Som framgår av motionen 1974:1782 skulle t. o. m. tolkningssvårigheter uppstå genom de föreslagna ändringarna. När departementschefen talat om att svårigheter endast uppkommit inom vissa delar av skatten syftar han uppenbarligen på trycksakerna i första hand men avser därmed också mässor och utställningar, den del av skatten som nu föreslås avvecklad. Skatten på annonser och trycksaker är de ekonomiskt viktigaste komponenterna i reklamskatten. Motiveringen för att bygga ut annonsskatten till reklamskatt var främst att om man inte vidtog en sådan åtgärd var det risk för att tidningsannonsering skulle diskrimineras genom annonsskatten eftersom reklamköparna eljest kunde på grund av skattebelastningen antas gå över till andra reklamformer och främst då trycksaker. Detta resonemang, som fortfarande äger viss giltighet, leder emellertid också till att om man inte kan skapa en rimlig och fungerande beskattningsform för reklamtrycksakema — och detta åstadkommes inte genom propositionen — återstår bara att avveckla hela skatten. Utskottet, som beklagar att den grafiska industrin liksom stora delar av näringslivet i övrigt har kommit att utsättas för det många gånger arbetskrävande och kostsamma arbete som reklamskatten förorsakat till ringa eller ingen nytta, tillstyrker bifall till awecklingsyrkandet i motionen 1974: 187. Härigenom torde yrkandena i samtliga här behandlade motioner vara tillgodosedda utom yrkandet i motionen 1974: 941 i vad motionen avser mervärdeskatten på tidningar. Sistnämnda fråga bör enligt utskottets mening uppskjutas till höstriksdagen och behandlas i samband med de övriga mervärdeskattefrågor för vilka utskottet erhållit sådant uppskov.

dels att utskottet bort hemställa

A. att riksdagen med avslag på propositionen 1974: 84 och med anledning av motionen 1974: 941, i vad avser reklamskatt, motionerna 1974: 1228, 1974: 1237, 1974: 1782 och 1974: 1808 samt med bifall till motionen 1974: 187 beslutar att förordningen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam skall upphöra att gälla den 1 juli 1974;

B. att riksdagen uppdrar åt Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i fråga om reklamskattens upphävande;

C. att riksdagen beslutar uppskjuta behandlingen av motionen 1974: 941 i vad avser mervärdeskatt på tidningar till höstriksdagen.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som — i det fall reservationen 1 inte bifalles — med hänvisning till innehållet i motionen 1974: 1782 i vad motionen avser det skattepliktiga varuområdet för reklamtrycksaker (punkten A) hemställer

SkU 1974: 34

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1782 i vad avser reklamtrycksaker antar följande tillägg till punkt 2 i anvisningarna till 1 §

Förslag till lydelse av punkten 2 i anvisningarna till 1 §

2. Som trycksak vetenskapligt innehåll.

Ej heller skall som reklamtrycksak anses prislista, offertpärm, teknisk produktbeskrivning, sortiments-, lager- eller reservdelskatalog, förteckning över märkesverkstäder eller återförsäljare, annan adresslista, receptsamling som ej nämner eller framhäver visst företags produkter och ej heller undervisningsmateriel.

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Sundkvist (c) och Hallenius (c):

Centerpartiet ansåg sig vid 1972 års riksdag inte kunna godta det då framlagda förslaget till en utvidgad reklamskatt men förklarade sig vilja behålla annonsskatten. Det fanns enligt vår uppfattning inte anledning att införa en utvidgad reklamskatt under de förutsättningar som redovisades i regeringsförslaget, när man inte samtidigt kunde ta ställning till de reklamsanerande åtgärder som reklamutredningen kunde väntas föreslå i ett senare betänkande. Till detta kom att remissbehandlingen tydligt hade visat att reklamutredningens lagförslag hade mycket betydande tekniska brister, som endast delvis kunde avhjälpas vid departementsbehandlingen.

Hittills vunna erfarenheter bekräftar att den ståndpunkt som vi intog vid reklamskattens införande var riktig. Förslagen i proposition 1974: 84 syftar bl. a. till att få bort de mest påtagliga bristerna i den nuvarande lagstiftningen. Utskottet ställer sig inte heller främmande till tanken på en mera radikal omkonstruktion av trycksaksbeskattningen, om de nu framlagda förslagen inte skulle leda till de eftersträvade förbättringarna. Med hänsyn härtill och till att reklamutredningens förslag kommer att föreligga i sin helhet inom kort anser vi det inte befogat att nu ta bort reklamskatten helt och hållet. Skulle det visa sig att det trots allt inte går att få bort befintliga brister och orättvisor, får tanken på en fullständig avveckling tas upp till ny prövning.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 74004»