Bet. 1974:SkU36

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:117 med förslag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1974-05-16
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande nr 36 år 1974

SkU 1974: 36

Nr 36

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974: 117 med förslag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974: 117 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

4. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

I propositionen föreslås att maximigränserna för extra avdrag vid inkomsttaxeringen höjs till 10 000 kr. Vidare föreslås ändrade bestämmelser i fråga om vite enligt taxeringsförordningen (1956: 623) och förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt samt viss utvidgning av granskningsrätten vid taxeringsrevision.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 36

SkU 1974; 36

2 Författningsförslagen 1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

50 §

2 m o m.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omstän 1

Senaste lydelse 1973: 365.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

SkU1974: 36

3 Nuvarande lydelse

dighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) må den skattskyldige jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med högst 8 000 kronor; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 000 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket. Riksskatteverket fastställer grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Föreslagen lydelse

dighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) må den skattskyldige jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

2 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 3 § förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Vid prövning av skattebegräns- Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp ningen fastställes ett spärrbelopp

med hänsyn till den beskattnings- med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för bara inkomst som beräknats för

den skattskyldige enligt förord- den skattskyldige enligt förordningen (1947:576) om statlig in- ningen (1947:576) om statlig in lf

Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 36

SkU 1974: 36

4 Nuvarande lydelse

komstskatt för det år vartill skatten hänför sig. Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

Föreslagen lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst jämte dagpenning som ej överstiger 200 000 kronor och 85 procent av överskjutande belopp.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om skatt som påföres på grund av 1975 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 56 § 1 och 2 morn., 68, 72 a och 123 §§ taxeringsförordningen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

1 morn.2 För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller annat organ, som avses i 46 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

* Senaste lydelse 1972:764.

SkU 1974: 36

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verkställas kassainventering och granskning av varulager.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verkställas kassainventering och granskning av varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

2 m o m.3 Den som har att verkställa taxeringsrevision äger rätt att genast taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna de upplysningar som erfordras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som användas i vederbörandes verksamhet, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar och varulager.

68 §*

Följande taxeringslängder skola förås, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,

deisi avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

* Senaste lydelse 1972: 764.

4 Senaste lydelse 1972: 83.

SkU1974: 36 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272),

dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4 500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj:t.

Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

72 a §#

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

* Senaste lydelse 1972:764.

SkU1974: 36

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. nämnda förordning eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion som enligt 68 § skall antecknas i inkomstlängd,

4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen om statlig inkomstskatt betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpension,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.

123 §

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under etthundra kronor eller över femtusen kronor.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, bestämmes till belopp, som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock lägst till femhundra kronor.

SkU1974:36

8 Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna i 68 och 72 a §§ tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

4 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas att 67 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

67 §

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite tillhållas att fullgöra vad enligt denna förordning åligger honom, dock ej såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med ed fästa riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare eller efterlevande make, som ej uppgivit boet, ävensom annan, som med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 § taxeringsförordningen (1956: 623) skall tillämpas vid vitesföreläggande enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förord ningen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas att 19 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

6 §

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år

1 Lagen omtryckt 1973: 908.

SkU1974: 36

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst en- Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestäm- ligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga melserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga

delar. Hänsyn tages dock ej till delar. Hänsyn tages dock ej till

lön eller annan gottgörelse som lön eller annan gottgörelse som

utgör beskattningsbar inkomst en- utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om ligt förordningen (1958: 295) om

sjömansskatt. sjömansskatt eller enligt 1 § 2

mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

1974:1788 av herr Gillström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar om obligatorisk skyldighet för bankerna att årligen per den 31 december lämna uppgift till taxeringsmyndigheterna om ränteinkomster av på bankkonton innestående medel;

1974:1803 av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att i 123 § taxeringsförordningen införs en maximigräns för vite på 25 000 kr.;

1974:1833 av herr Söderström m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

SkU1974: 36

1. att behandlingen av punkterna 3 och 4 i propositionen 1974:117 måtte anstå till dess Kungl. Majit framlagt förslag rörande ytterligare säkerhetsåtgärder i skatteprocessen, samt

2. att därvid 123 § i det vid propositionen 1974: 117 fogade förslaget till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) måtte erhålla följande lydelse:

123 §

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under 100 kronor eller över 10 000 kronor.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta motionerna

1974:155 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari bl. a. hemställs att riksdagen uttalar sig för en skattemässig likställdhet mellan ensamstående och gifta pensionärer genom ändring av reglerna för väsentligt nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen på sådant sätt att gifta pensionärer vardera behandlas som en ensamstående pensionär;

1974:192 av herrar Hörberg (fp) och Petersson i Röstånga (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit begär att lämplig sittande utredning får i uppdrag att göra översyn av i motionen berörd fråga om sambeskattning av folkpensionärer och att återkomma med förslag till förändring; 1974:

956 av herr Nyhage m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om utredning och förslag syftande till skattelättnader genom avdragsrätt m. m. för vård och tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig i enlighet med de i denna motion angivna riktlinjerna;

1974:1208 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer inom folkpensioneringen fr. o. m. 1976 års taxering skall ökas till 90 procent av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av pensionerade makar till 70 procent av basbeloppet i enlighet med vad i motionen anförts;

1974:1250 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att det särskilda pensionstillägg som utgår för år 1974 till alla folkpensionärer befrias från skatt.

övriga yrkanden i motionen 1974:155 behandlas av socialförsäkringsutskottet.

SkU 1974:36

11 Utskottet

Extra avdrag för folkpensionärer m. m.

Extra avdrag med högst 6 000 kr. kan medges för den vars skatteförmåga varit väsentligen nedsatt till följd av sjukdom, ålderdom m. m. Folkpensionärer, vilkas inkomster till väsentlig del bestått av folkpension, är berättigade till extra avdrag med så stort belopp att sidoinkomster upp till 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för makar inte beskattas. Om inkomsten är högre minskas avdraget med en tredjedel av överstigande belopp samtidigt som det kommunala bostadstillägget, vilket är skattefritt, avtrappas med 50 % av sidoinkomsten.

I existensminimifallen gäller en högre maximigräns för extra avdrag, nämligen 8 000 kr. med tillägg av 2 000 kr. per oförsörjt barn.

I propositionen konstaterar departementschefen att folkpensionen år 1974 kan väntas uppgå till belopp som gör det nödvändigt att höja eller slopa maximigränsen för extra avdrag så att sidoinkomster på 1 500 resp. 2 000 kr. skall kunna gå fria från skatt. Departementschefen föreslår att maximibeloppet — i avvaktan på 1972 års skatteutrednings förslag rörande dessa avdragsregler — höjs till 10 000 kr. Enligt departementschefens uppfattning kan det även i andra särskilda fall vara motiverat med extra avdrag med högre belopp än som f. n. är möjligt. Med hänsyn härtill och av praktiska skäl föreslås i propositionen en enhetlig gräns på 10 000 kr. Tillägget för barn i existensminimifallen räknas enligt förslaget också upp från nuvarande 2 000 till 2 500 kr.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget och tillstyrker således propositionen i denna del.

För makar beräknas det extra avdraget med hänsyn till deras sammanlagda inkomst. I motionen 1974: 155 yrkas med hänvisning till riksdagens uttalanden till förmån för lika pension oberoende av civilstånd ett riksdagsuttalande av innebörd att gifta pensionärer bör behandlas som ensamstående vid beskattningen. Motionärerna i motionen 1974: 192 anser att det är betänkligt att en ofördelaktig sambeskattning behållits i dessa fall och yrkar en översyn av bestämmelserna. Vidare yrkas i motionen 1974: 1208 att grundavdrag för ålders- och förtidspensionärer inom folkpensioneringen fr. o. m. 1976 års taxering ökas till 90 % av basbeloppet för ensamstående och 70 % av basbeloppet för var och en av pensionerade makar i syfte att undanta folkpensionens grundbelopp från beskattning och stimulera pensionärerna till förvärvsarbete. Yrkandet i motionen 1974:1250 att det extra pensionstillägget på 243 kr. görs skattefritt motiveras främst med att detta belopp är förhållandevis litet i förhållande till de lättnader i beskattningen som genomförts för skattskyldiga i aktiv ålder.

Med anledning av vad som anförs i motionerna kan det påpekas, att

SkU1974: 36

reglerna om individuell beskattning gäller i lika stor utsträckning för folkpensionärer som för andra. Endast det extra avdraget påverkas av andre makens inkomstförhållanden, vilket också överensstämmer med vad som tillämpas för andra med nedsatt skatteförmåga.

1972 års skatteutredning har i sitt i mars i år framlagda förslag till skatteomläggning m. m. (SOU 1974: 20) beträffande folkpensionärerna föreslagit dels att avtrappningen av bostadstillägget minskas från 50 % till en tredjedel av sidoinkomsten, dels ett särskilt avdrag med 500 kr. för alla pensionärer vilkas taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. Utredningen framhåller att det föreslagna 500 kr.-avdraget inte påverkas av makes inkomst och därför i någon mån motverkar sådana mindre önskvärda effekter, som uppmärksammas i de här aktuella motionerna. Utredningen tillägger att — om den i sitt fortsatta arbete rörande folkpensionärernas beskattningsregler skulle finna det möjligt att föreslå en individualisering av det extra avdraget i sin helhet — 500 kr.-avdraget bör underlätta en sådan lösning.

Av det anförda framgår, att den i motionerna 1974:155 och 1974: 192 berörda frågan uppmärksammats i positiv riktning i pågående utredningsarbete. Utskottet finner att det huvudsakliga syftet med motionerna därmed torde vara tillgodosett och avstyrker således bifall till desamma.

Beträffande motionen 1974: 1208 vill utskottet framhålla att grundavdraget — även efter en sådan höjning som föreslås — måste kompletteras med extra avdragsregler av i princip samma innebörd som för närvarande, om inte reglerna skall medföra skatteskärpningar för pensionärer med låga inkomster. Förslaget medför inte några förbättringar för pensionärer med låga inkomster men däremot lättnader för många med goda inkomster. Motionen får konsekvenser som enligt utskottets uppfattning inte bör godtas, och utskottet avstyrker densamma.

Eftersom beskattningsreglerna för folkpensionärer redan innebär, att det extra pensionstillägget om 243 kr. i allmänhet går helt fritt från skatt i de inkomstlägen där det extra avdraget avtrappas, kan ej heller det i motionen 1974: 1250 framställda yrkandet medföra skattelättnader för andra än pensionärer med jämförelsevis goda inkomster. Eftersom specialregler av denna innebörd inte kan anses motiverade för ifrågavarande belopp avstyrker utskottet även motionen 1974:1250.

Helt andra frågor tas upp i motionen 1974: 956, där motionärerna yrkar avdragsrätt för kostnader för vård och tillsyn av sjuk eller åldrig anhörig.

Som anförs i motionen utgår i vissa fall bidrag till vårdkostnaderna från landstinget. Sådana bidrag anses inte som skattepliktiga om de utgår direkt till den vårdbehövande. Om den som utövar vården erhåller bidrag härför, skall beloppet beskattas i vanlig ordning efter avdrag

SkU 1974: 36

för de verkliga kostnaderna för intäkternas förvärvande. Vidare bör nämnas att den som betalar för att en anhörig tas om hand i annat enskilt hem, åtminstone i viss utsträckning kan bli berättigad till avdrag för dessa utgifter såsom för periodiskt understöd till den anhörige.

I motionen berörs också det fallet att den vårdbehövande tas om hand i vårdarens hem utan att särskilt bidrag utgår. Motionärerna anser att avdrag för nedsatt skatteförmåga bör medges i dessa fall med belopp motsvarande de faktiska kostnaderna för vården.

Enligt utskottets uppfattning bör utgifter för vård i den skattskyldiges hem av sjuk eller åldrig anhörig i allmänhet anses som ej avdragsgilla. I ömmande fall kan sådana kostnader dock beaktas genom reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga med — som nu föreslås i propositionen — högst 10 000 kr. Denna beskattningsfråga har prövats av åtskilliga utredningar, senast 1972 i samband med de periodiska understöden (SOU 1972: 87), och skäl kan enligt utskottets uppfattning inte anses föreligga att nu ompröva denna fråga. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1974: 956.

Taxeringsvite m. m.

I propositionen föreslås att den nuvarande maximigränsen 5 000 kr. för vite enligt taxeringsförordningen (TF) slopas och att samtidigt den undre beloppsgränsen 100 kr. justeras uppåt till 500 kr. Förslaget kommer genom hänvisningar i andra skatteförfattningar att gälla även beträffande mervärdeskatt och kupongskatt. Vidare föreslås att vitesbeloppen i TF skall gälla även för arvs- och gåvobeskattningen.

Departementschefen anför att de administrativa sanktioner i form av förseningsavgift och skattetillägg, som finns vid sidan av vitet, medfört att antalet deklarationsförsummelser minskat avsevärt. Fortfarande underlåter dock åtskilliga bolag att deklarera. Endast ett kännbart vite kan här väntas ge resultat, men det gällande vitesbeloppet har enligt departementschefen visat sig för lågt för att ge åsyftad effekt. Förslaget motiveras också av att maximibeloppet 5 000 kr. inte alltid haft tillräcklig effekt i fråga om uppgiftsskyldigheten för annans taxering, t. ex. när det gäller att få fram uppgift om vem som mottagit belopp som avdragits som kostnad i den skattskyldiges deklaration.

I motionen 1974: 1833 yrkas uppskov med behandlingen av propositionen i avvaktan på att Kungl. Maj:t lagt fram förslag rörande ytterligare säkerhetsåtgärder i skatteprocessen och att den övre gränsen för vite höjs till 10 000 kr. och den lägre sätts till oförändrat 100 kr. I motionen 1974: 1803 yrkar motionärerna att en övre gräns fastställs till 25 000 kr.

Det kommande förslag från Kungl. Majit, som motionärerna i den förstnämnda motionen åberopar till stöd för sitt uppskovsyrkande, avser inte — som motionärerna torde ha förutsatt — åtgärder för att stärka den skattskyldiges rättssäkerhet i taxeringsprocessen utan helt andra

SkU 1974: 36

frågor såsom säkring av bevismedel, beslag m. m. I propositionen har departementschefen anfört att det får ankomma på utredningen (Fi 1973: 01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen att göra en översyn av vitesreglerna i åtskilliga andra författningar på skatte- och avgiftsområdet, men resultatet av denna översyn kan inte väntas föreligga inom sådan tid att de ändringar som nu föreslås i propositionen lämpligen bör anstå i avvaktan härpå.

Motionärerna åberopar till stöd för sitt uppskovsyrkande också vissa uttalanden av besvärssakkunniga år 1961. Enligt de sakkunniga borde vitesinstitutet inte specialregleras på olika förvaltningsområden utan tas upp till samlade överväganden och generell lagstiftning. Med anledning härav bör framhållas att dessa uttalanden avsåg vissa för vitesinstitutet grundläggande frågor och inte sådana skälighetsbedömningar som i första hand måste ligga till grund för en omprövning av vilka vitesbelopp som skall få utdömas. De frågeställningar när det gäller vem som har rätt att förelägga vite, överklagande osv. som avses i motionen har klargjorts när det gäller TF. Besvärssakkunniga har inte heller i sitt av motionärerna åberopade slutbetänkande (SOU 1964: 27) berört frågor som har betydelse för den problemställning som nu behandlas. Enligt utskottets uppfattning är de nu föreslagna ändringarna inte heller av så genomgripande karaktär, att de bör föregås av en allmän översyn av vitesreglema. Utskottet avstyrker således uppskovsyrkandet i motionen 1974: 1833.

Till stöd för sina yrkanden angående vitesbeloppen anför motionärerna att en övre gräns är motiverad från rättvisesynpunkt. Motionärerna i motionen 1974:1803 anför att ett från objektiv synpunkt orimligt högt vite kan föranleda alltför stor osäkerhet om rättsläget. I motionen 1974: 1833 åberopas att kombinationen förseningsavgifter, skattetillägg och vite medför risk för dubbelbestraffning och att reglerna om skattetillägg i samband med skönstaxering gör att behovet av vitesinstitutet är förhållandevis begränsat.

Utskottet har förståelse för de rättssäkerhetssynpunkter som åberopas i motionerna. Farhågorna för att de nya reglerna kan medföra att vitén kommer att utdömas med belopp, som framstår som orimligt höga med hänsyn till vederbörandes ekonomi och förhållandena i övrigt, är emellertid enligt utskottets uppfattning överdrivna. Liknande synpunkter skulle för övrigt med i stort sett samma styrka kunna åberopas beträffande det nuvarande gränsbeloppet 5 000 kr., eftersom redan detta belopp måste anses orimligt stort i fråga om skattskyldiga som lever under begränsade ekonomiska förhållanden. Det bör nämligen betonas att förslaget i propositionen riktar sig mot skattskyldiga, vilkas ekonomiska situation kan antas vara sådan att endast mycket höga vitesbelopp kan antas förmå dem att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Från rättssäkerhetssynpunkt är det enligt utskottets uppfattning mer angeläget att de handläggande myndigheterna — såsom avsikten också är —

SkU 1974: 36

får enhetliga och vägledande normer för sin verksamhet än att med tanke på ett begränsat antal fall sätta en gräns för vitesbeloppen på exempelvis 10 000 eller 25 000 kr.

Som framgår av vad som anförs i propositionen kan deklarationer och andra uppgifter i vissa fall inte framtvingas annat än med väsentligt högre vitesbelopp än vad som f. n. är möjligt. Under vissa omständigheter torde även de beloppsgränser, som föreslås i motionerna, vara klart otillräckliga. Med hänsyn till vikten av att skattemyndigheterna inte ställs utan effektiva påtryckningsmedel i dessa fall tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker således motionerna 1974: 1803 och 1974: 1833.

I detta sammanhang tar utskottet upp en fråga beträffande skattetilläggen, som aktualiserats inom utskottet med anledning av propositionen. Som departementschefen framhåller kan skattetillägg utgå vid underlåtenhet att deklarera endast om den skattskyldige delgetts anmaning att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Underlåter den skattskyldige att lösa ut anmaningen hinns något särskilt delgivningsförfarande i regel inte med under den begränsade tid som står till förfogande för taxeringsnämnden. Skönstaxering blir då ofta enda möjligheten. Att skattetillägg inte kan utgå i sådana fall av deklarationsförsummelse är enligt utskottets uppfattning en brist som nu bör rättas till. I likhet med vad som gäller vid s. k. kvalificerad deklarationsförsummelse bör detta skattetillägg givetvis kunna undanröjas om den skattskyldige inkommer med deklaration inom två månader från det han fått del av beslutet eller nedsättas till 10 % om deklaration inkommit ytterligare viss tid därefter. Utskottet vill också erinra om att skönstaxering skall tillgripas endast om försök att få in deklaration från den skattskyldige misslyckats. Utskottets förslag föranleder ändring i 116 a § TF.

Mot de delar i propositionen som utskottet inte har särskilt behandlat i det föregående har utskottet inte något att erinra.

Uppgiftsskyldighet för banker

Slutligen behandlar utskottet det i motionen 1974: 1788 framställda lagstiftningsyrkandet om obligatorisk skyldighet för bankerna att lämna uppgift till taxeringsmyndigheterna om ränteinkomster på bankkonton.

Banker är f. n. skyldiga att efter anmaning lämna sådana uppgifter som motionärerna avser. Att denna uppgiftsskyldighet inte är obligatorisk medför att reglerna inte kan utnyttjas för en generell kontroll av redovisningen av bankräntoma. Det är givetvis tänkbart att utvecklingen inom dataområdet kommer att medföra, att en sådan generell kontroll blir förhållandevis enkel. Man bör emellertid inte bortse från att de uppgifter som kommer fram på detta sätt till en så stor del torde komma att avse bagatellartade belopp, att vissa begränsningar måste övervägas.

SkU 1974: 36

16 Utskottet är inte berett att förorda en omedelbar lagstiftning i ifrågavarande hänseende och avstyrker därför motionsyrkandet. Utskottet kan emellertid instämma i syftet med motionen och utgår från att frågan ägnas tillbörlig uppmärksamhet i den pågående översynen av taxeringen i första instans.

Utskottet hemställer

att riksdagen

A. med avslag på motionerna 1974: 1803 och 1974:1833 och med anledning av propositionen 1974:117 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med de tillägg, att ingressen, 116 a § och ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas att 56 § 1 och 2 morn., 68, 72 a och 123 §§ taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande lydelse

Har skattskyldig

Skattetillägg påföres

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påföres skattetillägg om den skattskyldige trots anmaning ej avlämnat deklaration. Tillägget beräknas på den skatt som utgår på grund av taxeringen eller, om den skattskyldige lämnat skriftlig uppgift om inkomst eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden, på den skatt som på grund av uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas att 56 § 1 och 2 morn., 68, 72 a, 116 a och 123 §§ taxeringsförordningen

(1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påföres skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som utgår på grund av taxeringen eller om den skattskyldige lämnat skriftlig uppgift om inkomst eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden, på den skatt som på grund av uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften.

Utskottets förslag 116 a §

av avvikelsen.

enligt deklarationen.

SkU1974: 36

17 Gällande lydelse Utskottets förslag

Beslut om detta stycke.

Vid tillämpning den skatt skyldige.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft en vec- Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt ka efter den dag, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författnings- från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna i 68 och samling. Bestämmelserna i 68 och

72 a §§ tillämpas första gången 72 a §§ tillämpas första gången

vid 1975 års taxering. vid 1975 års taxering. Bestämmel serna

i 116 a § tillämpas ej i den mån det är fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

4. förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

B. avslår motionerna

1. motionen 1974: 155

2. motionen 1974: 192

3. motionen 1974: 956

4. motionen 1974: 1208

5. motionen 1974: 1250

6. motionen 1974: 1788

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 16 maj 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Kristenson (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Limdgren (s), Boström (s), Hörberg (fp), fru Troedsson (m) och fru Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1974: 36

18 Reservationer

1. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1972:1833 — ansett att utskottet under punkt A 3 bort hemställa

A 3. att riksdagen — såvitt avser 123 § taxeringsförordningen (1956: 623) — med bifall till det i motionen 1974:1833 framställda ändringsyrkandet antar det vid propositionen 1974:117 fogade förslaget med den ändringen, att 123 § erhåller följande lydelse:

123 §

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under etthundra kronor eller över tiotusen kronor.

2. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1974:1208 — ansett att utskottet under punkt B 4 bort hemställa

B 4. att riksdagen med anledning av motionen 1974:1208 begär förslag till riksdagen om ändrade grundavdrag för åldersoch förtidspensionärer.

3. av herr Hörberg, som anför att det stycke i utskottets betänkande som på s. 12 börjar med ”1972 års skatteutredning” och slutar med ”avstyrker således bifall till desamma”, bort ha följande lydelse:

Utskottet menar i likhet med motionärerna i motionerna 1974: 155 och 1974:192 att det måste anses principiellt olämpligt att makars inkomst sammanlägges när det gäller att fastställa skatteförmågan hos pensionär. I ett skattesystem med i övrigt i stort sett individuell beskattning av fysiska personer utgör det relaterade förhållandet ett icke önskvärt inslag.

Utskottet förutsätter att 1972 års skatteutredning uppmärksammar förhållandet och försöker finna en tillfredsställande lösning — utöver den dellösning som 500-kronorsavdraget utgör.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 74004