Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående det särskilda investeringsavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt
Skatteutskottets betänkande nr 4 år 1974
SkU 1974:4
Nr 4
Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående det särskilda investeringsavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt.
Motionen
I motionen 1974:963 av herr Träff (m) hemställs att riksdagen antar följande
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1971 :S0) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
4 §
Särskilt investeringsavdrag 5 000 kronor.
Har skattskyldig försummat att yrka avdrag i den allmänna självdeklarationen för det beskattningsår under vilket anskaffning skett, äger han åtnjuta sådant avdrag efter besvär inom den tid och i den ordning som stadgas i 100 § taxeringsförordningen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt därom meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utskottet har under hand infordrat yttrande över motionen från riksskatteverket.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt förordningen (1971:50) om särskilt investeringavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt får fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under någon av följande anskaffningsperioder, nämligen år 1971,
den 1.1.-den 31.10.1972 eller den 1.11.1972-den 30.6.1973, anskaffar maskiner eller andra döda inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten, vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.
1 Riksdagen 1974 6 sami Nr 4
SkU 1974:4
2 Avdraget skall göras vid taxeringen för det beskattningsår, under vilket anskaffningen sker (1 §).
Anskaffning anses ske när skriftligt avtal om förvärv träffas eller, om sådant avtal inte träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under period som angetts ovan och sker leverans under denna period, men hänför sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår, anses anskaffningen ha skett vid leveransen (2 §).
Exempel: En skattskyldig som har kalenderår som beskattningsår har i november eller december år 1972 träffat skriftligt avtal för senare leverans. Sker leverans under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i deklaration som avlämnas vid 1974 års taxering men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1. eller efter den 30.6.1973, i deklaration som lämnas vid 1973 års taxering.
Det särskilda investeringsavdraget utgör 20 % av anskaffningskostnaden för inventarier anskaffade under år 1971 eller under perioden den
1.1.—den 31.10.1972 och 30 % av anskaffningskostnaden för inventarier anskaffade under perioden den 1.1 1.1972—den 30.6.1973. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 eller under perioden den
1.1.—den 31.10.1972 för leverans efter det år, under vilket avtalet träffats, utgör dock avdraget 20 % av det avtalade priset. Om skriftligt avtal träffas under perioden den 1.11.1972—den 30.6.1973 för senare leverans utgör avdraget 30 % av det avtalade priset. (3 §).
Särskilt investeringsavdrag medges endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration (4 §).
De ovannämnda bestämmelserna om när anskaffning skall anses ha skett och om framställande av yrkande i självdeklarationen om särskilt investeringsavdrag i 2 och 4 §§ i 1971 års förordning har sin motsvarighet i 2 och 4 §§ i förordningen (1964:79) om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt.
Kravet på att yrkande om särskilt investeringsavdrag skall ha framställts i deklarationen för att avdrag skall kunna medges har prövats av regeringsrätten i några fall, på vilka 1964 års förordning ägde tillämpning. Sålunda framgår av rättsfallet RÅ 1970 not Fi 5 att särskilt investeringsavdrag endast medges, om yrkande därom framställts i deklarationen. Av rättsfallet RÅ 1970 not. Fi 737 framgår vidare att skattskyldig, som av misstag inte yrkat särskilt investeringsavdrag i deklarationen, inte kunnat erhålla rättelse av taxeringen med tillämpning av bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt i 100 § taxeringsförordningen.
Frågans tidigare behandling
I syfte att åstadkomma en förbättring av sysselsättningen och produktionsutvecklingen inom landet föreslogs i prop. 1972:125 bl. a. vissa ändringar i 1971 års förordning om särskilt investeringsavdrag. Förslaget innebar att särskilt investeringsavdrag skulle medges med 30 %
SkU 1974:4
av kostnaden för inventarier, som anskaffats under tiden den
1.11.1972—den 30.6.1973 eller som beställts under nämnda tidsperiod för leverans före utgången av 1974.
Finansutskottet, som behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1972:40, tillstyrkte efter att ha inhämtat yttrande från skatteutskottet de föreslagna ändringarna i 1971 års förordning om särskilt investeringsavdrag med viss komplettering av bestämmelserna, varom nu inte är fråga.
I sitt yttrande (SkU 1972:2y) till finansutskottet framhöll skatteutskottet, att bestämmelserna i 2 § i 1971 års förordning om särskilt investeringsavdrag om när anskaffning skall anses ha skett i kombination med den i propositionen föreslagna anskaffningsperioden den 1.11.1972— den 30.6.1973 kunde medföra vissa komplikationer. Det kunde emellertid enligt skatteutskottets mening inte komma i fråga att genomföra ändringar i detta hänseende med tillbakaverkande kraft. Av flera skäl ansåg utskottet det olämpligt att ha olika principer för avtal träffade före respektive efter den 1.11.1972 eller att ändra de i propositionen föreslagna anskaffningsperioderna. Därtill kom att de svårigheter som onekligen kunde uppkomma i praktiken inte borde överdrivas. Utskottet förutsatte att de blanketter och anvisningar som riksskatteverket utfärdade rörande avdraget skulle bli till god vägledning för de skattskyldiga i dessa frågor.
Finansutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända betänkande 1972:40 till vad skatteutskottet sålunda anfört.
Utskottet
För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier föreskrivs i 1 § förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under någon av följande anskaffningsperioder, nämligen år 1971, den 1.1.—den 31.10.1972 eller den
1.11.1972—den 30.6.1973, anskaffar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten, får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Maskinerna och inventarierna anses enligt bestämmelser i 2 § anskaffade när skriftligt avtal om förvärv träffas. Om såväl avtal som leverans hänför sig till en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår, skall emellertid anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Den sistnämnda bestämmelsen innebär, att om leverans sker under första halvåret 1973, skall avdrag yrkas i 1974 års deklaration men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1. eller efter den 30.6.1973, redan i 1973 års deklaration.
Enligt 4 § medges särskilt investeringsavdrag endast om yrkande därom framställts i allmän självdeklaration.
I motionen 1974:963 yrkas att skattskyldig, som försummat att framställa yrkande om särskilt investeringsavdrag i deklarationen, skall
SkU1974:4
kunna erhålla rättelse av taxeringen genom att bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt i 100 § taxeringsförordningen görs tillämpliga på sådana fall.
Utskottet vill inledningsvis framhålla, att riksskatteverket i den bilaga med utredning angående särskilt investeringsavdrag för maskiner m. m. (RSV 3082) som skall fogas till deklarationen — på sätt förutsattes i finansutskottets betänkande FiU 1972:40 — tagit in de bestämmelser som gäller i fråga om det särskilda investeringsavdraget och dessutom exempel för att klargöra vid vilket års taxering yrkande om sådant avdrag skall framställas med hänsyn till räkenskapsår samt tidpunkten för avtalets ingående och leverans.
Såsom bestämmelserna är utformade kan det, som motionären framhållit, inträffa, att den skattskyldige i vissa fall går miste om det särskilda investeringsavdraget på grund av att han vid upprättandet av deklarationen till 1973 års taxering haft anledning att räkna med leverans före den 30 juni 1973.
Om den skattskyldige exempelvis har räkenskapsår, som sammanfaller med kalenderår, och i slutet av 1972 ingått skriftligt avtal om inköp av inventarier för verksamheten för leverans före utgången av juni månad 1973, skall anskaffningen anses ha skett vid leveransen. Yrkande om särskilt investeringsavdrag skall i dylikt fall framställas först vid 1974 års taxering. Detta medför att den, som i förlitan på det träffade avtalet inte yrkat avdrag i 1973 års deklaration, riskerar att förlora avdragsrätten, om leveransen blir försenad och sker först efter halvårsskiftet. Om den skattskyldige konstaterar att en leverans, som han haft anledning att räkna med före den 30 juni 1973,blir fördröjd, saknar han emellertid inte möjligheter att komma i åtnjutande av investeringsavdrag vid 1973 års taxering. Även om taxeringsnämnden redan avslutat sitt arbete kan den skattskyldige före den ordinarie besvärstidens utgång den 15 augusti anföra besvär med yrkande att en ny rättad deklaration läggs till grund för hans taxering. Om besvären kommer in efter den 15 augusti men före utgången av april månad året efter taxeringsåret, får skatterätten enligt 76 § fjärde stycket taxeringsförordningen (TF) pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis tillstyrkt desamma. Även om extraordinär besvärsrätt enligt 100 § TF enligt gällande rättspraxis är utesluten, har den skattskyldige således enligt nuvarande lagstiftning vissa möjligheter till rättelse.
De av motionären påtalade effekterna av förordningens bestämmelser framstår emellertid som mindre tilltalande. Utskottet har därför inte något att erinra mot att frågan löses lagstiftningsvägen men är inte berett att helt biträda motionärens förslag. Möjligheterna till rättelse i efterhand bör nämligen enligt utskottets mening begränsas till de fall där det föreligger särskilda skäl, såsom då avtalad leverans försenas eller då det vid deklarationens upprättande finns grundad anledning anta att leverans kommer att ske före utgången av juni månad 1973.
Utskottet förordar därför, att 4 § i 1971 års förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt kompletteras med bestämmelser av innebörd att riksskatteverket, om särskilda skäl före -
SkU 1974:4
ligger, får medge att skattskyldig äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag, trots att yrkande om sådant avdrag inte framställts i deklarationen. Om riksskatteverket medgivit dispens äger den skattskyldige rätt att genom extraordinära besvär föra talan om sådan ändring av taxeringen som föranleds av dispensen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:963 till den del motionen inte blivit tillgodosedd genom vad utskottet ovan anfört.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. med anledning av motionen 1974:963 antar följande Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt
Härigenom förordas, att 4§ förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan under respektive anskaffningsperiod uppgått till minst
5 000 kronor.
Föreligger särskilda skäl får riksskatteverket medge att skattskyldig äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag även om yrkande om sådant avdrag inte framställts i allmän självdeklaration. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.
Har riksskatteverket lämnat medgivande enligt andra stycket får skattskyldig genom besvär i särskild ordning föra talan om sådan ändring av sin inkomsttaxering som föranleds av medgivandet. I sådant fall får besvär även anföras av taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. I fråga om besvär som avses här gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxe -
SkU 1974:4
6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
rings förord ningen (1956:623) tillämpliga delar.
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2. avslår motionen 1974:963, i den mån den inte kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 12 mars 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Mundebo (fp), Carlstein (s), Josefson (c), Wikner (s), Stadling (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Hallenius (c) och Träff* (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOT AB 74 7120 S Stockholm 1974