Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående resultatutjämning vid beskattningen
Skatteutskottets betänkande nr 42 år 1974
SkU 1974:42
Nr 42
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående resultatutjämning vid beskattningen.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1974:144 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att skattefri avsättning får ske till investeringsfond för marknadsföringsändamål;
1974:273 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen omprövar ett tidigare ställningstagande i frågan och hos Kungl. Majit anhåller om förslag till regler som gör det möjligt för ett företag med små kapitalresurser att skattefritt avsätta vinstmedel till fond för täckande av kundförluster;
1974:363 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) angående införande av ett generellt investeringskontosystem med konjunktur- och regionalpolitisk! syfte och möjlighet till resultatutjämning för företag utan diskriminering i enlighet med vad som anförts i motionen;
1974:611 av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om företagsbeskattningen beträffande införande av rätt till öppen resultatutjämning vid beskattningen genom kontometod i enlighet med vad som anförts i motionen;
1974:616 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen dels antar följande
1. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha nedan angivna lydelse.
1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 42
SkU 1974:42
2 §
Med förlust, eller varvsrörelse.
Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit jämlikt 22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något av nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt taxeringsår.
Rätten till 1 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna)
8 §
Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt — direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika, då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktierna eller andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.
9§
Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag), äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som - om fusionen ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed
SkU 1974:42
jämförligt sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall, som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975 dock att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om 1975 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
2. Förslag till
Förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar och på det sätt nedan i nämnda förordning sägs, erhålla utjämning av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.
2 §
Uppgår den beskattningsbara inkomsten för i 1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger eller
1* Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 42
SkU 1974:42
understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp, att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera av åren.
Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna)
3 §
Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp än som skolat beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000 kronor.
4 §
Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs, ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50 kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.
5 §
Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.
6§
Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av samma taxering påföres.
Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, skall vid nu ifrågavarande
SkU 1974:42
skatteutjämning så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt förordningen om statlig inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna)
7 §
Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom. 1)—3) taxeringsförordningen sägs är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren. Tillika skall gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.
8§
Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning, har att därom göra ansökan hos skatterätten i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under beskattningsåret.
Ansökan ingives eller insändes till skatterättens kansli och skall, med undantag för fall varom i 12 § sägs, vara till kansliet inkommen före utgången av april månad året efter taxeringsåret.
9 §
Bifalles ansökning, varom i 8 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen, varom fråga är - meddela förordnande om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över postgiro.
Å restituerat belopp utgår icke ränta.
10 §
Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av skatterätt upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall skatterätten genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till skatterätten inkomma med framställning om ansökningens upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.
11 §
Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats genom
SkU 1974:42
beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall skatterätten vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill förhållandena kunna föranleda.
12 §
Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning först efter meddelandet av sådant beslut av skatterätt, kammarrätt eller regeringsrätten som i 11 § sägs, eller har den beräknade merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 8 § inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.
Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra besvär hos skatterätt, må han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökning enligt 8 §.
13 §
Beträffande underrättelse om beslut av skatterätt enligt denna förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över skatterätts beslut att förklara ansökningen vilande enligt 10 § icke må anföras.
14 §
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
Anvisningar till 2 §
Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:
Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret 10 000
Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret 20 100
Sammanlagd beskattningsbar inkomst kronor 30 100
Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen motsvarar den sammanlagda beskattningsbara inkomsten):
SkU 1974:42 7
för jämförelseåret 15 000
för beskattningsåret 15 100
Kronor 30 100
Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det
beskattningsår varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:
å 15 000 kronor 1 800
å 15 100 kronor 1 820
Kronor 3 620
Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder 1 000
Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret Kronor 2 620
Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för den i exemplet avsedde skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för nästföljande år - den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.
till 6 §
Innebörden av 6 § andra stycket belyses av följande exempel.
En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor, hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret ha utgjort 20 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Förordningen skall dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1975 års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning rörande möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden, och att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;
1974:619 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning i syfte att genomföra en fullständig resultatutjämning inom jordbruket, varvid i första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden, och att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen;
SkU 1974:42
1974:623 av herrar Olsson i Sundsvall (c) och Nordin (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av skattelagstiftningen att beloppsgränsen för erhållande av förlustavdrag för förlust uppkommen under tidigare beskattningsår sänks eller borttas;
1974:631 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att införa möjligheter för svenska yrkesfiskare att få göra avsättning till driftregleringsfond efter samma mönster som tillämpas i Norge;
1974:632 av herr Åberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att tillförsäkra svenska fiskeföretag möjligheter att skattefritt avsätta medel till investeringsfond;
1974:939 av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkterna C 4 och C 6 hemställs
att riksdagen
C. hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning och förslag syftande till
4. regler för skattefri avsättning till forsknings- och utvecklingsfonder inom företag,
6. förbättrade finansieringsmöjligheter för de mindre och medelstora företagen, innebärande bl. a. förslag till självfinansieringsfonder;
1974:942 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag att investeringsfondsmedel skall kunna användas även för verksamhet avseende forskning, utveckling, utprovning och marknadsföring;
1974:954 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari under punkten 2 hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag syftande till
2. rätt för näringsidkare och aktiebolag att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond;
1974:1232 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp, c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att företagsskatteberedningen får i uppdrag att utreda frågan om en resultatutjämningsfond för partrederier; 1974:1243
av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär rätt för företagen att skattefritt göra avsättning till utbildningsfonder;
1974:1 246 av herr Träff m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådant förslag att vid oförändrad verksamhet men vid nytt ägarförhållande den nuvarande diskrimineringen av familjebolag vid förlustutjämning bringas att upphöra; -
SkU 1974:42
1974:1249 av herr Wennerfors (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att företagsskatteberedningen får tilläggsdirektiv att skyndsamt utreda och framlägga förslag om fonder för mindre och medelstora företag i enlighet med vad i motionen anförts.
Yrkandet under punkten G i motionen 1974:939 har utskottet behandlat i betänkandet SkU 1974:38.Yrkandena under punkterna C 1,2 och 3 samt D behandlas i utskottets betänkande SkU 1974:47 och yrkandet under punkten C 5 i betänkandet SkU 1974:48. Yrkandena under punkterna A, B, E och F behandlar utskottet i senare sammanhang.
Yrkandena under punkterna 1 och 3 i motionen 1974:954 behandlas i utskottets betänkande SkU 1974:48.
Gällande bestämmelser
Enligt gällande bestämmelser anses ett beskattningsår i princip som en sluten enhet, och inkomstberäkningen påverkas inte av resultatet under andra år. Den skattskyldige har emellertid inom ramen för bestämmelserna vissa möjligheter till såväl förtäckt som öppen resultatutjämning.
Förtäckt resultatutjämning möjliggörs bl. a. genom reglerna för värdering av varulager, avskrivning av inventarier m. m. Anledning saknas att i detta sammanhang gå in närmare på denna fråga.
Även öppen resultatutjämning medges i viss utsträckning, nämligen enligt förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst samt enligt särskilda bestämmelser om vissa kontoavsättningar m. m.
Reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst avser att lindra den progressiva statliga beskattningen för fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, om den skattskyldige åtnjutit inkomst som hänför sig till flera år. Reglerna innebär att skatten på den ackumulerade inkomsten beräknas som om inkomsten fördelats på det antal år vartill den hänför sig.
Rätt till förlustutjämning infördes år 1960 för skattskyldig vars verksamhet ett år lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla samma år. Underskottet får då utnyttjas såsom förlustavdrag när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas inte endast underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. För att förlustavdrag skall kunna medges krävs att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts. Uppgår förlusten under förluståret inte till 1 000 kr., får densamma inte utnyttjas som förlustavdrag.
Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare,
SkU 1974:42
medför detta att aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens rätt till utjämning av förlust upphör. Reglerna avser att förhindra missbruk och tar sikte på fåmansbolag. Avsikten är att företag utan andra ”värden” än en skattemässig rätt till förlustavdrag inte skall kunna gå i handeln. Förlustavdrag får därför medges endast om aktierna eller andelarna helt eller så gott som helt ägs av samma personer vid taxeringsårets utgång som vid förlustårets ingång. Äganderättsövergång genom arv, testamente eller bodelning saknar betydelse i detta sammanhang. Liknande regler gäller vid fusion.
Lagstiftningen om förlustutjämning grundade sig på förslag av 1957 års skatteutredning (SOU 1958:35). Utredningen avvisade tanken på en allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod under hänvisning främst till de stats- och kommunfinansiella verkningarna av en sådan anordning. Däremot föreslogs rätt till utjämning av statlig inkomstskatt på merinkomst i vissa fall, men detta förslag ledde inte till lagstiftning.
Reglerna om skogskonto innebär att skattskyldig, som haft intäkt av skogsbruk, enligt förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, kan få uppskov med taxeringen för den del av intäkten som satts in på sådant konto. Uppskov medges för ett och samma beskattningsår med högst 60 % av köpeskillingen för rotsåld skog samt 40 % av köpeskillingen för leveransvirke. För skogsägare som drabbats av stormskador har dessa procenttal för vissa år höjts till 80 resp. 50.
Av övriga bestämmelser på detta område förtjänar särskilt att nämnas lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning har aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank rätt att göra avsättning till investeringsfond. Avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse får medges med högst 40 % av årsvinsten före skatt. Beträffande investeringsfond för skogsbruk får avdrag medges med högst 10% av bruttointäkten av skogsbruk. 46 % — eller i visst fall 40 % — av avsättningen skall insättas på särskilt konto i riksbanken. Investeringsfondernas primära uppgift är att utgöra ett verksamt medel i den konjunkturutjämnande politiken. Fonden får i princip disponeras endast efter beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.
Frågornas tidigare behandling
Motionsyrkanden angående ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning och genomförande av rätt till progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning har behandlats av riksdagen årligen alltsedan förlustutjämningsförordningen antogs år 1960. Bevillningsutskottet har vid sin prövning av motsvarande yrkanden ansett att bestämmelserna om förlustutjämning av främst kontrolltekniska skäl bör bibehållas i sin nuvarande utformning. Utskottet har inte heller ansett skäl föreligga att genomföra en rätt till progressionsutjämning med hänvisning till att redan gällande bestämmelser kan anses undanröja de
SkU 1974:42
mest iögonenfallande verkningarna i ifrågavarande hänseende av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen.
Beträffande frågan om en allmän öppen resultatutjämning har bevillningsutskottet uttalat bl. a. att denna fråga är så central för det svenska skattesystemet i dess helhet att den inte kan avgöras utan en noggrann omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning och varulagervärdering och de möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering och resultatutjämning som skattereglerna nu erbjuder. Vidare har såväl bevillningsutskottet som skatteutskottet ansett att införandet av rätt till resultatutjämning inom vissa verksamhetsområden eller för vissa yrkeskategorier skulle strida mot grundläggande principer i beskattningen (BeU 1970:20 och SkU 1971:55).
Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden vid 1973 års riksdag anförde skatteutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1973:13 bl. a. att de skäl av kontrollteknisk och samhällsekonomisk art, som tidigare åberopats mot bifall till de i motionerna framställda yrkandena, fortfarande gällde. Redan nuvarande beskattningsregler erbjöd vissa möjligheter till resultatutjämning genom vinstreglerande dispositioner av skilda slag. Dessa möjligheter ansåg utskottet i allmänhet tillräckliga, och för sådana fall där speciella skäl talade för att principerna om beskattningsårets slutenhet borde brytas fanns särskilda regler, t.ex. lagstiftningen om skogskonto, ackumulerad inkomst och förlustutjämning. Att därutöver medge avdrag för kontoavsättningar eller annan resultatutjämning i sådan omfattning som förutsatts i motionerna skulle innebära avsevärda, ej acceptabla skattelättnader för företagare och likställda, och en ändrad inställning från utskottets sida till frågor av denna art förutsatte en omprövning av företagsbeskattningen i dess helhet. En sådan omprövning företogs av företagsskatteberedningen (Fi 1970:77).
I företagsskatteberedningens uppdrag ingår bl. a. att pröva om den nuvarande avvägningen är den riktiga mellan å ena sidan möjligheten till vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av- och nedskrivningsregler och å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som träffar företagen. En av beredningens huvuduppgifter är att från olika synpunkter pröva nuvarande möjligheter att bilda dolda reserver. Beredningen bör enligt direktiven kunna överväga att i utjämnande syfte åstadkomma temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto. Systemet med konjunkturinvesteringsfonder, som har en väsentlig roll i stabiliseringspolitiken, bör om möjligt byggas ut så att t. ex. lagerinvesteringar mer effektivt än för närvarande kan inordnas i systemet och att även andra ändamål än för närvarande, såsom att främja forskning, kan hänföras hit. Beredningen bör enligt direktiven även pröva, om skilda regelkomplex för olika slag av fondinstitut bör samordnas och sammanföras.
SkU 1974:42
12 Utskottet
De motioner utskottet behandlar i detta betänkande syftar till att vidga möjligheterna till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår och till att mildra verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen. I några motioner föreslås införande av kontosystem med möjlighet att avsätta del av vinst till fonder för speciella behov såsom investeringar, marknadsföring och utbildning.
Fö rius tutjämn ing
Enligt förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst fordras för att förlustavdrag skall kunna medges, att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret och att denna skyldighet också fullgjorts.
I motionen 1974:616 anser motionärerna att som villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret eller för något av de två närmast föregående beskattningsåren.
Av förarbetena till lagstiftningen framgår att rätt till förlustutjämning endast ansetts motiverad för sådana skattskyldiga, som driver verklig förvärvsverksamhet eller har en bestående inkomstkälla av någon omfattning. En ovillkorlig sådan rätt har således inte ansetts föreligga för alla skattskyldiga. För att inte komplicera tillämpningen av lagstiftningen måste denna avgränsning ske efter tämligen schablonartade grunder. Genom att rätten till förlustavdrag på ovan angivet sätt knutits till deklarationsskyldigheten har man enligt utskottets uppfattning skapat goda möjligheter för en praktisk och effektiv kontroll av att rätten till förlustutjämning inte missbrukas. Som framhållits flera gånger tidigare kan det knappast i praktiken förekomma att skattskyldiga, som driver verklig förvärvsverksamhet, genom utformningen av begränsningsregeln går miste om rätten till förlustavdrag.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till berörda yrkande i motionen 1974:616.
Motionärerna i motionen 1974:623 yrkar att nuvarande beloppsgräns, 1 000 kr, för erhållande av förlustavdrag skall sänkas eller slopas.
Beloppsspärren på 1 000 kr. har införts för att begränsa antalet fall då fråga om förlustavdrag uppkommer. Att låta beskattningsmyndigheterna fastställa och avräkna till beloppet förhållandevis obetydliga förlustavdrag, där skattelättnaden för den skattskyldige blir ringa, är enligt utskottets mening inte lämpligt från administrativ synpunkt. Utskottet kan därför inte biträda yrkandet i motionen 1974:623.
I förordningen om rätt till förlustutjämning har intagits en särbestämmelse i fråga om fåmansbolagen, innebärande att för rätt till förlustutjämning krävs att ägarförhållandena i företaget är i det väsentliga desamma vid förslusttillfället som då förlusten skall utnyttjas. Detta krav anses uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen, då avdraget yrkas, helt eller så gott som helt ägs av samma personer, som
SkU 1974:42
ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i dessa personers ställe.
I motionen 1974:616 yrkas att rätten till förlustavdrag skall kvarstå om den som övertagit aktierna genom arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare ägare av aktier i företaget, och i motionen 1974:1246 yrkas sådan ändring av bestämmelserna att vid oförändrad verksamhet ”nuvarande diskriminering” av familjebolag upphör.
De ifrågavarande bestämmelserna har tillkommit för att förhindra handel med förlustbolag utan andra ”tillgångar” än rätt till förlustavdrag. Utskottet är medvetet om att det även i andra fall än då aktierna bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kan föreligga sådana omständigheter, att det framstår som rimligt att förlustavdrag får utnyttjas. Med hänsyn till riskerna för missbruk av bestämmelserna är det emellertid inte möjligt att genom generella föreskrifter tillgodose dessa fall. Utskottet avstyrker därför berörda lagstiftningsyrkande i motionen 1974:616 och skrivelseyrkandet i motionen 1974:1246.
Prog res sio ns utjämn ing
I motionen 1974:616 yrkas att riksdagen med vissa ändringar antar det förslag till progressionsutjämning som framlades i 1957 års skatteutrednings betänkande (SOU 1958:35) Förlust- och resultatutjämning.
Frågan om införande av generella regler om progressionsutjämning vid den statliga inkomstbeskattningen har sedan 1960 årligen prövats och avvisats av riksdagen. Såväl bevillnings- som skatteutskottet har därvid hänvisat till de invändningar av principiell natur som vid remissbehandlingen riktades mot skatteutredningens förslag. Det har vidare framhållits att de mest iögonenfallande verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen numera undanröjts genom lagstiftningen om förlustutjämning, ackumulerad inkomst och skogskonto.
Motionärerna har inte anfört några nya omständigheter som ger utskottet anledning frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt i frågan. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1974:616 även i denna del.
Öppen resultatutjämning
Några av motionerna innehåller yrkanden om allmän öppen resultatutjämning för rörelseidkare, jordbrukare och fastighetsägare. Sålunda begärs i motionerna 1974:611 och 1974:616 utredning angående möjligheterna till sådan utjämning genom en kontometod. Även motionen 1974:619 innehåller ett utredningsyrkande om fullständig resultatutjämning, men detta yrkande är begränsat till skattskyldiga som driver jordbruk.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att liknande motionsyrkanden prövats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare. Därvid
SkU 1974:42
har bl. a. framhållits att nuvarande beskattningsregler erbjuder tillräckliga möjligheter att genom vinstreglerande dispositioner av skilda slag åstadkomma en faktisk utjämning mellan olika år av skattemässiga vinster och förluster. En ytterligare utvidgning av möjligheterna att skapa obeskattade reserver inom företagen är enligt utskottets mening varken försvarbar från rättvisesynpunkt eller lämplig av samhällsekonomiska skäl. Frågan kan emellertid komma i ett annat läge efter en omprövning av företagsbeskattningen i dess helhet. En sådan omprövning sker f. n. inom företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som enligt sina direktiv bl. a. skall utreda frågan om resultatutjämning och reservbildning genom skattefria avsättningar till olika slag av fonder.
Med det anförda avstyrker utskottet berörda utredningsyrkanden i motionerna 1974:61 1, 1974:616 och 1974:619.
Diverse fondavsättningar
I flera motioner framställs utredningsyrkanden om rätt till avdrag vid taxeringen för avsättning till fonder av olika slag. Sålunda begärs i motionen 1974:363 införande av ett generellt investeringskontosystem i konjunktur- och regionalpolitisk! syfte och i motionerna 1974:939 och 1974:954 förbättrade finansieringsmöjligheter för mindre och medelstora företag genom avsättning till självfinansieringsfonder. I motionen 1974:1249 yrkas avsättning till personalutvecklings- och stabiliseringsfonder, i motionen 1974:939 avsättning till forsknings- och utvecklingsfonder och i motionen 1974:1243 avsättning till utbildningsfonder. Enligt motionen 1974:942 bör investeringsfondsmedel få användas även för verksamhet avseende forskning, utveckling, utprovning och marknadsföring. Motionärerna i motionerna 1974:144 och 1974:273 yrkar avsättning till investeringsfond för marknadsföringsändamål och till fond för täckande av kundförluster. Motionerna 1974:631 och 1974:632 innehåller yrkanden om rätt för yrkesfiskare att göra avsättning till driftregleringsfond och till investeringsfond. Slutligen yrkas i motionen 1974:1232 införande av resultatutjämningsfond för partrederier.
Vissa av de syften motionärerna avser att främja genom avsättning till olika fondinstitut är åtminstone delvis redan tillgodosedda genom andra åtgärder på beskattningsområdet under senare år. Utskottet vill här endast erinra om lagstiftningen om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt, rätten till avdrag för framtida garantiutgifter och exportkreditstödet i form av skattelättnader för ränteförluster. Genom beslut vid årets riksdag har statliga kreditgarantier för budgetåret 1974/75 lämnats för lån till konsolidering av fiskeföretag intill ett sammanlagt belopp av 20 milj. kr. Härtill kommer att de speciella, år 1973 införda skatteregler, som inskränker rätten till avskrivning av fartyg och fartygskontrakt, inte äger tillämpning på fartyg som används för yrkesmässigt fiske.
Flera av de fondavsättningar, som aktualiserats i motionerna, kommer att uppmärksammas under företagsskatteberedningens fortsatta arbete.
SkU 1974:42
15 Enligt direktiven har beredningen nämligen till uppgift att bl. a. undersöka möjligheterna att inom investeringsfondssystemets ram åstadkomma avsättningar för investerings- och utvecklingsändamål i syfte att dels stabilisera lönemarknaden, dels skapa resurser för företagens fortsatta tillväxt. Av skatteutskottets betänkande SkU 1974:21 framgår vidare att företagsskatteberedningen redan uppmärksammat de problem på beskattningsområdet som aktualiserats genom lagen (1974:12) om anställningsskydd.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga de utredningsyrkanden rörande fondavsättningar som framställts i motionerna 1974:144, 1974:273, 1974:363, 1974:631, 1974:632, 1974:939, 1974:942, 1974:954, 1974:1232, 1974:1243 och 1974:1249.
Utskottet hemställer
A. beträffande förlustutjämning att riksdagen avslår
1. motionen 1974:616, såvitt avser punkten 1 a i motionens hemställan,
2. motionen 1974:623,
3. motionen 1974:1246;
B. beträffande progressionsutjämning
att riksdagen avslår motionen 1974:616, såvitt avser punkten 1 b i motionens hemställan;
C. beträffande öppen resultatutjämning att riksdagen avslår
1. motionen 1974:611,
2. motionen 1974:616, såvitt avser punkten 2 i motionens hemställan,
3. motionen 1974:619;
D. beträffande diverse fondavsättningar att riksdagen avslår
1. motionen 1974:144,
2. motionen 1974:273,
3. motionen 1974:363,
4. motionen 1974:631,
5. motionen 1974:632,
6. motionen 1974:939, såvitt avser punkterna C 4 och C 6 i motionens hemställan,
7. motionen 1974:942,
8. motionen 1974:954, såvitt avser punkten 2 i motionens hemställan,
9. motionen 1974:1232,
10. motionen 1974:1243,
11. motionen 1974:1249.
Stockholm den 1 oktober 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
SkU 1974:42
16 Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Mundebo* (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s) och herr Lundgren* (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Olsson i Järvsö (c), som
dels anfört följande:
Nuvarande skatteregler innebär i princip att varje beskattningsår betraktas som en sluten enhet. Resultatutjämning mellan olika år medges endast i begränsad utsträckning enligt reglerna om varulagervärdering, förlustutjämning, ackumulerad inkomst, insättning på skogskonto, investeringsfonder m. m.
De möjligheter till resultatutjämning och konsolidering, som dessa regler erbjuder, är enligt vår uppfattning otillräckliga, särskilt för mindre och medelstora företag. Reglerna kan utnyttjas endast i vissa speciella fall och leder till orättvisor vid växlande inkomster. Därtill kommer ett växande behov för företagen att skapa reserver för en stabil ekonomi och att kunna planera på lång sikt.
Som framhålls i motionerna 1974:363, 1974:611, 1974:616 och 1974:619 är det av flera skäl angeläget att genomföra det vid åtskilliga tillfällen framförda kravet på en allmän öppen resultatutjämning genom kontometod, i första hand för mindre och medelstora rörelseidkare, jordbrukare och fastighetsägare. Ett system med sådana investeringskonton för företagen skapar tillsammans med de existerande investeringsfonderna större möjligheter för en jämn och hög sysselsättning. Vi förordar därför en skyndsam utredning av denna fråga. Utredningen bör samtidigt pröva om behov föreligger att införa ytterligare regler för att utjämna beskattningen vid växlande inkomster och undersöka möjligheterna att eliminera sådana inkonsekvenser och otillfredsställande effekter, som påtalats i motionen 1974:616 beträffande förlustutjämningsförord ningen.
Vid den begärda utredningen, som lämpligen kan företas med förtur inom företagsskatteberedningen, bör också övriga motionsyrkanden kunna bli beaktade.
dels ansett att utskottet bort hemställa
att riksdagen i anledning av motionerna 1974:144, 1974:273, 1974:363, 1974:61 1, 1974:616, 1974:619, 1974:623, 1974: 631, 1974:632, 1974:939 (punkterna C 4 och C 6), 1974: 942, 1974:954 (punkten 2), 1974:1232, 1974:1243, 1974: 1246 och 1974:1249 hos Kungl. Maj:t hemställer, att
SkU 1974:42
motionerna överlämnas till företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) för beaktande och skyndsam utredning i syfte att förbättra möjligheterna till resultatutjämning vid beskattningen och genomföra en allmän öppen resultatutjämning genom kontometod.