Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om företagsbeskattningen

Skatteutskottets betänkande nr 48 år 1974

SkU 1974:48

Nr 48

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om företagsbeskattningen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:270 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att avdrag vid inkomsttaxeringen som avser kostnad för exportkredit får utgå även om krediten har längre löptid än tio år i enlighet med vad som anförs i motionen;

1974:617 av fru Mogård (m) och herr Hovhammar (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring av anvisningarna till 41 S kommunalskattelagen (1928:370) att konstnärer som rörelseidkare lår möjlighet att deklarera enligt kontantprincipen;

1974:939 (jfr932)av herr Bohman m. fl. (m) vari underpunkt C 5 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag, syftande till skattelättnader för nystartade företag;

1974:954 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari under punkterna 1 och 3 hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag, syftande till

dels avskaffande av dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster, dels möjligheter till avskrivningar på återanskaffningsvärden alternativt på indexreglerade anskaffningsvärden;

1974:957 av herr Nyquist (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till lag om progressiv företagsbeskattning; 1974:1219

av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkt 3 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till skatteutredningarna, i första hand företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), att utreda förutsättningarna för sådana inslag i ett nytt skattesystem som beaktar kravet på hushållning med knappa resurser och i övrigt innebär en rimligare avvägning mellan beskattning av energi, råvaror, arbete och kapital;

I Riksdagen 1974. 6 sam!. Nr 48

SkU 1974:48

1974:1242 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), för att öka ny företagandet, prövar frågan om särskild skattebefrielse alternativt nedsatt skatt för nyetablerade företag att gälla under förslagsvis fem år från företagets start.

Övriga yrkanden i motionerna 1974:939, 1974:954 och 1974:1219 har behandlats eller kommer att behandlas av utskottet i annat sammanhang.

(

Direktiven för företagsskatteberedningen

Enligt direktiven för företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som har i uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen m. m., skall utredningen pröva huruvida den nuvarande avvägningen är den riktiga mellan å ena sidan möjligheten till vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av- och nedskrivningsregler och å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som träffar företagen. Utredningen är oförhindrad att överväga även andra konstruktioner inom nettovinstbeskattningens ram, där behovet av konsolidering och stimulans till realkapitalutbyggnad avvägs mot önskemålet om rörlighet och risktagande. 1 anslutning härtill skall också undersökas om de existerande av- och nedskrivningsreglerna har några selektiva, från struktur- eller allokeringssynpunkt mindre önskvärda verkningar. De konsekvenser beskattningssystemet har för företagsstruktur, investeringsurval och resursanvändning skall vidare studeras. Också de skilda förhållanden, som råder mellan familjeföretag och företag med spritt ägande i fråga om möjligheterna att tillgodogöra sig avkastningen av företagets verksamhet, skall uppmärksammas. Utredningen skall dessutom söka utröna i vad mån beskattningsreglerna kan sägas stimulera familjeföretagens ägare att överlåta sina företag till de stora koncernerna och därigenom tillgodogöra sig en under företagets livstid ackumulerad vinst i form av kapitalvärdestegring.

Enligt direktiven skall utredningen bl. a. pröva frågan om avdragsrätt för avsättningar för täckande av garantirisker.

Nettovinstbeskattningen med tillhörande av- och nedskrivningsregler skall också granskas från stabiliseringspolitisk synpunkt. 1 samband därmed framhålls i direktiven att de nuvarande liberala av- och nedskrivningsreglerna tenderar att förstärka likviditeten hos företagen framför allt i högkonjunkturlägen, eftersom det är i sådana situationer som företagens investeringar och bruttointäkter brukar vara högst.

Utredningen skall också överväga att i utjämnande syfte åstadkomma temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto. I direktiven framhålls att systemet med konjunkturinvesteringsfonder har en så väsentlig roll i stabiliseringspolitiken att det inte bara bör bibehållas utan också om möjligt byggas ut. Även lagerinvesteringarna bör mer effektivt än för närvarande

SkU 1974:48

inordnas i systemet. Möjligheterna att använda investeringsfondssystemet för andra ändamål, t. ex. att främja forskning, skall också undersökas. I samband därmed skall utredningen pröva om några fördelar i form av överskådlighet och enkelhet i tillämpningen kan vinnas genom att de skilda regelkomplexen för olika slag av fondinstitut vid beskattningen samordnas och sammanförs.

Vidare skall övervägas att komplettera nettovinstbeskattningen med rörliga bruttoskatter, som kan användas i stabiliseringspolitiskt syfte, i första hand investerings- och arbetsgivaravgifter. Utredningen skall bl. a. undersöka verkningarna av dylika avgifter från olika synpunkter, såväl stabiliseringspolitiska som strukturpolitiska, och utreda hur ett system med rörliga avgifter bör konstrueras för att ge största möjliga handlingsfrihet inom den ekonomiska politiken utan att därför i icke acceptabel utsträckning störa företagens planering.

En första uppgift är att i möjligaste mån söka kartlägga de fördelningspolitiska verkningarna såväl av den nuvarande företagsbeskattningen som av de förändringar härav som kan komma att föreslås. I utredningsuppdraget ingår vidare att kartlägga hur företagsbeskattningen verkar i olika företagsformer och i företag med skilda förutsättningar i fråga om lönsamhet, produktivitetsutveckling och marknadsläge.

Utgångspunkten för utredningens överväganden i fråga om utrymmet för privat förmögenhetsbildning bör vara att företagsbeskattningen, sedd tillsammans med övriga komponenter i skattesystemet, bör bidra till en jämnare och mera rättvis fördelning av inkomster och förmögenheter. Särskilt angeläget är att utforma företagens beskattning så, att den inte gynnar uppkomsten av stora förmögenhetskoncentrationer och därmed motverkar strävandena till en minskad koncentration av ekonomisk makt i enskilda händer. Vidare skall en avvägning göras mellan de fördelningspolitiska målen och företagsbeskattningens funktion att möjliggöra en fortsatt utbyggnad, tillväxt och nyetablering av företag med beaktande inte bara av de traditionella formerna för kapitaltillskott i företagen utan också av de nya institutionella sparandeformer, som är under framväxt eller kan tillkomma. Vid sitt ställningstagande skall utredningen ta hänsyn även till de effekter på kapitalavkastning och förmögenhetsutveckling som uppkommer för företagens ägare vid varierande utdelningspolitik genom beskattningen av fysiska personers inkomster, förmögenheter och kapitalvinster. Därvid skall beaktas önskvärdheten av att uppnå likartade effekter i fråga om kapitalavkastningens beskattning oberoende av företagens ägarstruktur och deras associationsform. Inte minst familjeföretagens situation bör uppmärksammas.

Möjligheterna att inom investeringsfondssystemets ram åstadkomma avsättningar av särskilt goda företagsvinster för investerings- och utvecklingsändamål skall också undersökas. Sådana avsättningar skall ha det dubbla

1* Riksdagen 1174. 6 sami. Nr 48

SkU 1974:48

syftet att dels stabilisera lönemarknaden, dels skapa resurser för företagens fortsatta tillväxt.

Enligt direktiven skall utredningen eftersträva att åstadkomma så enkla och lättillämpliga beskattningsregler som möjligt. Det bör emellertid också beaktas att det för närvarande i viss utsträckning förekommer att aktiebolagsformen använts av vissa företagare för att vinna icke avsedda lättnader vid beskattning bl. a. genom möjligheten att driva verksamhet i s. k. enmansbolag samt genom handel med s. k. förlustbolag.

Även frågan om friheten från inkomst- och förmögenhetsskatt för vissa stiftelser skall tas upp till prövning. Möjligheten att bilda skattefria stiftelser kan i många fall medföra ett avsevärt skattebortfall för det allmänna, som framstår som otillfredsställande i sådana fall då företag helt eller delvis ägs av stiftelser. Utredningen skall i detta sammanhang överväga om den ändamålsbestämning som för närvarande gäller som villkor för skattefrihet är lämplig. Det kan ifrågasättas om inte villkoren bör göras snävare mot bakgrund av den utveckling samhällets verksamhet numera fått på hithörande område. Vidare bör såsom ett nytt villkor för skattefrihet krävas att stiftelserna ställs under offentlig tillsyn i någon form.

Utredningens överväganden innefattar också ett ställningstagande till frågan huruvida motiv alltjämt föreligger att behålla nuvarande skillnad i skattebelastning vid den statliga inkomstbeskattningen mellan aktiebolag och flertalet ekonomiska föreningar. Vidare bör den nuvarande avdragsrätten för kommunala utskylder avskaffas för nämnda skattskyldiga.

Slutligen ingår i utredningsuppdraget att pröva med vilken grad av frihet i förhållande till viktigare avnämare- och leverantörsländer företagsbeskattningens höjd och utformning kan fastställas mot bakgrund av önskemålet om fortsatt konkurrenskraft och tillväxt i näringslivet. Likaså skall utredningen beakta de resultat som kan komma att uppnås inom olika organ för harmoniering av företagsbeskattningen i olika länder.

I juni 1974 fick företagsskatteberedninfeen tilläggsdirektiv att dels lägga fram förslag till ändring av gåvobeskattningen så att likformighet i beskattningshänseende uppnås mellan livstidsöverlåtelse och dödsfallsöverlåtelse av företag, dels utreda möjligheterna till ändringar i kapitalbeskattningen i syfte att underlätta små och medelstora företags problem i samband med generationsväxlingar i företagen.

Frågornas tidigare behandling

Vid 1973 års riksdag behandlade skatteutskottet (SkU 1973:20) motionsvis framställda utredningsyrkanden rörande bl. a. avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster, införande av progressiv företagsbeskattning och skattelättnader för nystartade företag. Ut -

SkU 1974:48

skottet avstyrkte motionerna och anförde följande:

Av den föregående redogörelsen för direktiven för företagsskatteberedningen framgår att beredningen i möjligaste mån skall söka kartlägga verkningarna av den nuvarande företagsbeskattningen. Beredningen skall vidare - med bibehållande av principen om nettovinstbeskattningen samt med beaktande av företagsbeskattningens inriktning på stabiliserings-, tillväxtoch fördelningspolitiska mål - ta ställning till avvägningen mellan nettobeskattning och andra skatteformer av typ produktionsfaktorsskatter samt föreslå de ändringar i fråga om bl. a. olika former av vinstreglerande dispositioner, beskattningens höjd och fördelning mellan företag och delägare, som beredningen anser erforderliga. Det är således ett synnerligen omfattande utredningsuppdrag, som företagsskatteberedningen fått sig förelagt. Hittills har utredningen jämsides med mer långsiktiga och tidskrävande utredningar inriktat sig på att undersöka och utarbeta förslag till åtgärder för att förhindra olika former av skatteflykt. Såvitt utskottet kunnat finna kommer samtliga de i motionerna berörda frågorna att bli föremål för överväganden under det fortsatta utredningsarbetet. Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka skrivelseyrkandena i motionerna.

Den överenskommelse som socialdemokraterna och folkpartiet träffade våren 1974 omfattade också företagsbeskattningen. Enighet rådde om att företagsskatteberedningen i samband med övervägandena om en varaktig skattereform borde pröva möjligheterna att förskjuta beskattningen från löneandelen i företagens kostnader till deras förbrukning av energi och eventuellt även andra knappa råvaror. Även miljöavgifternas utformning skulle kunna prövas i detta sammanhang.

Inkomst av konstnärlig verksamhet skall deklareras som inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder, om verksamheten har sådan omfattning att den kan anses yrkesmässigt bedriven. Riksskatteverket har i ett cirkulär till samtliga taxeringsnämnder den 6 maj 1974 behandlat denna fråga och anfört bl. a. följande:

Som bekant har flertalet konstnärer tidigare deklarerat sina inkomster och utgifter av den konstnärliga verksamheten efter vad som närmast kan betecknas som en kontantprincip. Detta har oftast godtagits av taxeringsnämnderna. Orsaken till detta kan naturligtvis vara att nämnderna inte känt till att konstnären har haft fordringar, skulder eller lager och att konstnären inte lämnat uppgift om detta i sin deklaration. En annan trolig orsak härtill kan vara att konstnärerna och taxeringsnämnderna varit ense om att t. ex. varulagrets skattetekniska värde ofta är så lågt att man rent praktiskt kunnat bortse från detta vid inkomsttaxeringen. Härigenom har man undgått de värderingsfrågor som annars skulle ha uppstått.

När det gäller de praktiska värderingsproblemen för konstnärer vid varulagervärderingen bör följande observeras. Som värde på färdiga, ännu inte avyttrade verk skall endast tas upp materialkostnader, värdet av anlitad arbetskraft och andra direkta kostnader. Däremot skall värdet av konstnärens eget arbete inte räknas med i det skattemässiga lagervärdet.

SkU 1974:48

6 Vidare torde vid lagervärderingen helt kunna bortses från alster, som tillkommit mera i experimentsyfte såsom skisser, modeller, utkast och dylikt. Även om sådana alster finns kvar i konstnärens ägo, kan man normalt utgå från att det inte är avsett för omsättning. I beskattningshänseende är de närmast att betrakta som tillgångar utan värde. Skulle skisser m. m. säljas, är intäkten självfallet skattepliktig.

Det är mot denna bakgrund troligt att det skattemässiga värdet av vad som kan kallas konstnärens varulager i normalfallet är obetydligt. Bedrivs däremot den konstnärliga verksamheten med mera dyrbart material eller i större omfattning t. ex. med anlitad arbetskraft, kan större krav ställas på lagervärderingen.

Innebörden av det skatterättsliga begreppet ”bokföringsmässiga grunder” torde hittills ha varit okänt för många konstnärer, något som inte minst har framgått av olika inlägg i pressen, och det kan därför antas att konstnärerna haft vissa praktiska svårigheter med att upprätta sina deklarationer till 1974 års taxering. Framförallt torde detta gälla redovisningen av lagertillgångar. RSV finner det därför angeläget att taxeringsfunktionärerna tar skälig hänsyn till de rent praktiska värderingsproblem som kan föreligga i det enskilda fallet. I normalfallet bör därför den skattskyldiges uppgifter om värdet av varulagret kunna accepteras, om det inte framstår som uppenbart att värdet väsentligt avviker från det redovisade.

År 1973 infördes exportkreditstöd i form av ett särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen (prop. 1973:126, SkU 43, SFS 423). Under vissa förutsättningar och efter bedömning av kreditens betydelse från konkurrenssynpunkt och från samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt skall Kungl. Maj:t kunna medge att stöd utgår i denna form beträffande exportkreditavtal som ingås under åren 1973-1976. Avdrag medges i så fall vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt med belopp som motsvarar skillnaden mellan den ränta som den skattskyldige erlagt för finansieringen av exportkrediten och den ränta han uppburit på grund av exportkreditavtalet, dock högst 2 % av utestående exportkredit.

En av förutsättningarna för att exportkreditstöd skall kunna lämnas i denna form är att krediten avser minst 2 milj. kr. och löper på minst 2 och i regel högst 10 år. Om kredittiden överstiger 10 år får avdrag medges endast om synnerliga skäl föreligger.

Reglerna om exportkreditstöd i form av skattelättnader tillkom på grund av att subventionerade exportkrediter i andra länder rubbat konkurrensförhållandena och avsåg att - i avvaktan på internationella överenskommelser som förhindrar dylika subventioner - säkerställa de svenska företagens konkurrensförmåga gentemot utlandet. Stödet vari första hand avsett för affärer med statshandelsländerna och utvecklingsländerna men skulle kunna tillämpas också vid affärer med andra länder.

Utskottet

I förevarande motioner framställs olika yrkanden rörande företagsbeskatt -

SkU 1974:48

ningen. Flertalet av dessa gäller utredning av frågor som berör företagsskatteberedningens uppdrag. Sålunda yrkas i motionerna 1974:939 och 1974:1242 skattelättnader för nystartade företag och i motionen 1974:954 att dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar avskaffas och att avskrivning av företagens tillgångar får ske på återanskaffningsvärden eller indexreglerade anskaffningsvärden. I motionen 1974:957 begärs ”progressiv företagsbeskattning” av innebörd att kapitalbeskattningen lindras för familjeföretagare och i motionen 1974:1219 tilläggsdirektiv till företagsskatteberedningen att utreda förutsättningarna för ett nytt skattesystem, som beaktar kravet på hushållning med knappa resurser och innebär en rimligare avvägning mellan beskattning av energi, råvaror,arbete och kapital.

Skatteutskottet har vid sin årligen återkommande behandling av motionsyrkanden rörande lindring i dubbelbeskattningen av aktiebolag, gynnsammare avskrivningsregler för företagens tillgångar och andra skattelättnader för företagen konstaterat att företagsskatteberedningens utredningsuppdrag avser även de frågor som nu åter berörs i motionerna. Även familjeföretagamas speciella situation har varit föremål för särskild uppmärksamhet, senast i våras i samband med vissa ändringar i kapitalbeskattningen. Samtidigt som vissa lättnader då genomfördes i denna beskattning, inte minst för företagen, begärde skatteutskottet att företagsskatteberedningens uppdrag skulle få omfatta även en allsidig bedömning av de likviditetsproblem som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen. Denna och därmed sammanhängande frågor ingår numera i utredningsuppdraget. Även ämnet för motionen 1974:1219 kommer att tas upp av beredningen, något som också framgår av den s. k. Haga-överenskom melsén mellan företrädare för socialdemokraterna och folkpartiet. Enligt överenskommelsen borde möjligheterna att förskjuta beskattningen från löneandelen i företagens kostnader till deras förbrukning av energi och eventuellt även andra knappa råvaror prövas av företagsskatteberedningen, och i det sammanhanget borde även miljöavgifternas utformning prövas.

Som framgår av den föregående redogörelsen för direktiven för företagsskatteberedningen är det ett synnerligen omfattande utredningsuppdrag, som denna utredning fått sig förelagt. Hittills har utredningen jämsides med mer långsiktiga och tidskrävande utredningar främst inriktat sig på att undersöka och utarbeta förslag till åtgärder för att förhindra olika former av skatteflykt. Såvitt utskottet kan finna kommer samtliga de ovan berörda frågorna att bli föremål för överväganden under det fortsatta utredningsarbetet. Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka de i motionerna 1974:939, 1974:954, 1974:957, 1974:1219 och 1974:1242 framställda utredningsyrkandena.

Inkomst av yrkesmässigt bedriven konstnärlig verksamhet beskattas enligt de regler som gäller för inkomst av rörelse, dvs. enligt bokföringsmässiga

SkU 1974:48

grunder, vilket bl. a. innebär att hänsyn skall tas till värdet av in- och utgående lager m. m. Inkomst, som kan uppkomma i en mer tillfällig verksamhet och som inte kan betraktas som rörelse, beskattas däremot enligt de regler som gäller för inkomst av tjänst, dvs. enligt kontantprincipen, och värdet av varulagret beaktas inte.

Enligt motionärerna i motionen 1974:617 bör konstnärer få deklarera enligt kontantprincipen.

Yrkandet i motionen motiveras med att det är svårt för konstnärer att göra en tillfredsställande uppskattning av varulagrets värde och att många alster kan karaktäriseras som rena experiment.

Sedan motionen väckts har riksskatteverket i ett cirkulär till taxeringsmyndigheterna behandlat de praktiska värderingsproblem som kan uppkomma vid varulagervärderingen. Det huvudsakliga innehållet i detta cirkulär framgår av den tidigare redogörelsen. Med anledning av vad som anförs i motionen kan framhållas att som värde på färdiga, ännu inte avyttrade verk skall tas upp endast materialkostnader, värdet av anlitad arbetskraft och andra direkta kostnader, medan däremot värdet av konstnärens eget arbete inte räknas med i det skattemässiga lagervärdet. Vidare skall vid lagervärderingen helt bortses från alster, som tillkommit mera i experimentsyfte.

De farhågor, som återspeglas i motionen rörande praktiska värderingsproblem i samband med varulagerredovisningen, måste enligt utskottets uppfattning anses ogrundade efter riksskatteverkets klargörande uttalanden. Särskilt bör framhållas att den skattskyldiges uppgifter om värdet beträffande varulagret accepteras av beskattningsmyndigheterna om de inte framstår som uppenbart felaktiga. Visserligen förhåller det sig så, att värdet av den enskilde konstnärens varulager - med gällande värderingsregler - ofta blir obetydligt, men motsvarande gäller också för åtskilliga verksamheter av annat slag. Enligt utskottets uppfattning kan speciella regler som undantar just konstnärerna från den bokföringsmässiga redovisningen inte anses motiverade. Utskottet vill också framhålla, att en bokföringsmässig redovisning många gånger är till fördel för den skattskyldige, men sällan till nackdel, och att en valfrihet på detta område givetvis inte bör accepteras.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:617.

Slutligen har utskottet att behandla det i motionen 1974:270 framställda yrkandet att exportkreditstöd genom avdrag vid inkomstbeskattningen skall kunna medges även om krediten har längre löptid än tio år.

Regler om exportkreditstöd i form av avdrag vid inkomsttaxeringen infördes vid 1973 års riksdag. För exportkreditavtal som ingås under åren 1973-1976 får - efter beslut av Kungl. Maj:t i det enskilda fallet - avdrag medges med belopp som motsvarar skillnaden mellan den ränta som den skattskyldige erlagt för finansieringen av exportkrediten och den ränta han

SkU 1974:48

uppburit på grund av exportkreditavtalet, dock högst 2 % av utestående exportkredit. Krediten skall avse minst 2 milj. kr. och löpa på minst två och i regel högst tio år. Om kredittiden överstiger tio år får emellertid avdrag medges om synnerliga skäl föreligger, något som motionärerna torde ha förbisett.

Enligt vad utskottet inhämtat har reglernas utformning inte i något fall hindrat att stöd i denna form utgått i sådana fall som avses med reglerna. Utskottet vill också framhålla, att kredittider över tio år är sällsynta och i så fall gäller mycket stora belopp. Avsikten med reglerna har endast varit att mot bakgrund av de subventionerade krediter som förekommer bl. a. beträffande exporten till statshandelsländerna få fram ett mer konkurrensneutralt system.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:270 i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1974:270,

2. motionen 1974:617,

3. motionen 1974:939, såvitt avser punkten C 5 i motionens hemställan,

4. motionen 1974:954, såvitt avser punkterna 1 och 3 i motionens hemställan,

5. motionen 1974:957,

6. motionen 1974:1219, såvitt avser punkten 3 i motionens hemställan,

7. motionen 1974:1242.

Stockholm den 1 oktober 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s). Magnusson i Borås (m). Kristenson* (s), Josefson (c). Johansson i Jönköping (s). Sundkvist (c). Wikner <s). Nilsson i Trobro (m). Stadling (s). Olsson i Järvsö (c). Westberg i Hofors (s). Hallenius (c). Lundgren* (s). Boström (s) och Hörberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1974:48

10 Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som - under åberopande av innehållet i motionerna 1974:939 (jfr 932), 1974:954 och 1974:1242 - ansett att utskottet under punkterna 3, 4 och 7 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1974:939, såvitt avser punkten C 5 i motionens hemställan, 1974:954, såvitt avser punkterna 1 och 3 i motionens hemställan, samt 1974:1242 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag syftande till

dels skattelättnader för nystartade företag,

dels avskaffande av dubbelbeskattningen av aktiebolags och

ekonomiska föreningars vinster,

dels möjligheter till avskrivningar på återanskafTningsvärden alternativt på indexreglerade anskaffningsvärden.