Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:159 med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953:272), m. m. jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 57 år 1974

SkU 1974: 57

Nr 57

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:159 med förslag om ändrade regler för räntor enligt uppbördsförordningen (1953: 272), m. m. jämte motioner. Propositionen

I propositionen 1974: 159 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

2. lag om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

3. lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

4. lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

6. lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8. lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

10. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

11. lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

12. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

13. lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område,

14. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

15. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 57

SkU 1974: 57

2 I propositionen föreslås nya regler för räntor enligt uppbördsförordningen m. fl. författningar. Den nuvarande räntan på kvarstående skatt om 12 % föreslås ersatt med en fast avgift, som inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Avgiften skall vara 8 %, om den kvarstående skatten överstiger 5 000 kr., och eljest 6 % av den kvarstående skatten. Räntesatsen för ränta på överskjutande preliminär skatt m. fl. räntor skall bestämmas årligen i december och anknytas till inlåningsräntan i bank. På skatt som tillkommer på grund av höjd taxering skall enligt propositionen tas ut ränta för en tid av högst två år. Ränte- och avgiftsbelopp under 50 kr. skall varken påföras den skattskyldige eller tillgodoräknas honom. De föreslagna bestämmelserna skall börja tillämpas successivt, den 1 januari 1975 samt den 1 januari och den 1 april 1976.

Propositionen avser också ändring av grunderna för debitering av kommunalskatt vid eftertaxering och en bestämmelse som effektiviserar uppbörd av preliminärskatt för anställda med enskild firma. För fåmansbolag föreslås skyldighet att i deklarationen lämna uppgift om delägare. Dessa bestämmelser skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1975.

SkU1974: 57

3 Författningsförsfagen

1 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördslagen (1953: 272)1 dels att 2 § 2 morn., 27 § 3 morn., 28 och 31 §§, 49 § 1, 2 och 4 morn., 59, 66 och 67 §§, 68 § 1 och 2 morn., 69 §, 70 § 2 morn., 75 §, 85 §

2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 3 § samt anvisningarna till 85 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 32 och 64 §§, samt anvisningar till 69 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

2 §

2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 morn.;

preliminär skatt: i 3 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats;

kvarskatteavgift: av gift

enligt 27 § 3 morn.;

respitränt a: ränta enligt

32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 morn.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 morn.;

restitutionsränt a: ränta enligt 69 § 2 morn.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.; särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 morn.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132. Lagen omtryckt 1972: 75.

2 Med nuvarande lydelse av 2 § 2 morn., 27 § 3 morn., 49 § 4 morn., 59, 66 och 67 §§, 68 § 1 morn., 69 § 1 och 3 mom. samt 70 § 2 mom. avses i prop. 1974:132 föreslagen lydelse.

SkU1974: 57

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss sagts.

27 §

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den skattskyldige till statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § lagen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen samt annuitet, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Har slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt belopp genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt detta moment.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, skall den skattskyldige erlägga avgift (kvars kat t e av gift) med åtta procent av det överskjutande beloppet, om detta överstiger femtusen kronor, och i annat fall med sex procent av samma belopp.

Avgiftsbelopp, som understiger femtio kronor påföres ej. Vid beräkning av avgiften gäller vidare, att i den slutliga skatten icke inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 2 mom. under 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras tillkommande skatt, sker ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestämmes därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande tillämpning beträffande kvarskatteavgift.

SkU 1974: 57

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Kvarstående skatt under tio Kvarstående skatt under tjugo kronor

uttages icke. fem kronor uttages icke.

Kvarstående skatt förfaller till betalning:

under den första uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret, om skatten uppgår till högst tvåhundra kronor; samt

med lika belopp under vardera av de båda första uppbördsterminema under nämnda uppbördsår, om skatten överstiger tvåhundra kronor, dock att belopp, som förfaller under den förra terminen, avrundas till närmast lägre hela antal kronor, varvid återstoden förfaller under den senare terminen.

31 §3

Uträkning av de särskilda skat- Uträkning av de särskilda skat teposter

som ingå i tillkommande teposter som ingå i tillkommande

skatt samt debitering av sådan skatt samt debitering av sådan

skatt sker efter samma grunder, skatt sker efter samma grunder,

som gällt för debitering av mot- som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. Vid debite- svarande slutliga skatt.

ring på grund av eftertaxering iakttagas bestämmelserna i 63 § kommunalskattelagen.

Sänkning av viss skatt vid änd- Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höj- rad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ning av annan skatt till följd av

ändringen. Tillkommande skatt ändringen. Tillkommande skatt

under tio kronor uttages icke. under tjugofem kronor uttages

icke.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin eller två på varandra följande uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer. Därvid skall skatten fördelas efter samma grunder som i 28 § sägs.

32 §*

På tillkommande skatt skal! skattskyldig erlägga ränta (respit r ä n t a). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser, som vid den ärliga debiteringen det året gäller vid beräkning «v ö-skatteränta. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

3 Senaste lydelse 1973: 1119.

* Förutvarande 32 § upphävd genom 1967: 625.

SkU 1974: 57

6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i den tillkommande skatten icke inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen5 och ej heller kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning eller, om skatten skall erläggas under två uppbördstermitier, till och med den månad under vilken den första uppbördsterminen infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år; samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande respitränta.

49 §

1 mom. Skattskyldig må av 1 mom. Skattskyldig må av

lokal skattemyndighet erhålla an- lokal skattemyndighet erhålla anstånd med inbetalning av skatt el- stånd med inbetalning av skatt,

ler ränta kvarskatteavgift eller ränta

1) om taxeringsintendenten anfört besvär över taxering med yrkande om ändring till den skattskyldiges förmån: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yrkande,

2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsintendenten, helt eller delvis, tillstyrkt besvären eller, om besvären avser taxeringsnämnds beslut, tillstyrkt ansökan om anstånd: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till belopp som betingas av förbiseendet,

4) om den skattskyldige taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till belopp, motsvarande ettdera av eller båda de skattebelopp som påförts i anledning av taxeringen,

5) (har upphört att gälla),

5 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) om skatt påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund a\ fel vid debitering: till belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

7) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas der skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt oct bliva avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige icke erhållit jämknint inom den i 45 § 1 mom. sista stycket angivna tiden: till så stor del a\ skatten som kan antagas bliva avkortad.

2 mom. Skattskyldig må av 2 m o m. Skattskyldig må av länsstyrelsen erhålla anstånd med länsstyrelsen erhålla anstånd med inbetalning av skatt eller ränta inbetalning av skatt, kvarskatteav gift

eller ränta

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggande! av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest framstå såsom obilligt: till belopp som betingas av den skattskyldiges yrkande i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst eller angående befrielse från erläggande av skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående 3) om ansökan gjorts angående

befrielse enligt 85 § 2 mom. från befrielse enligt 85 § 2 mom. från

erläggande av ränta å kvarstående erläggande av kvarskatteav gift el skatt

eller om besvär anförts över ler om besvär anförts över beslut i

beslut i anledning av sådan an- anledning av sådan ansökan: till

sökan: till belopp som betingas av belopp som betingas av ansökansökningen eller besvären. ningen eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid 1) må medgivas endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet hos länsstyrelsen om icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas, att det belopp som avses med anståndet ändå kommer att behörigen erläggas.

4 mom. Den som åtnjutit 4 m o m. Den som åtnjutit an anstånd

med inbetalning av skatt stånd med inbetalning av skatt en enligt

2 mom. 1) skall erlägga ligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta

ränta efter fem procent för år för (anståndsränta) för den

den del av skatten som skall erläg- del av skatten som skall erläggas

gas sedan anståndet upphört. senast vid anståndstidens utgång.

Räntan utgår från utgången av Vid ränteberäkningen gälla i till det

uppbördsår, då skatten skulle lämpliga delar bestämmelserna i

ha erlagts om anstånd icke medgi- 32 § första stycket,

vits, till och med den dag då skaf- Vid beräkning av anståndsränta

ten erlägges. Uppkommer öretal gäller,

vid ränteberäkningen, jämnas rän- att ränta utgår från utgången av

tan till närmast högre hela kron- den månad, då skatten skulle ha

tal. Ränta skall ej utgå, om rän- erlagts om anstånd icke medgivits,

tebeloppet skulle understiga fem till och med den månad, då an kronor.

Bifalles den skattskyldiges ståndstiden gått till ända; samt

SkU 1974: 57

8 Nuvarande lydelse

besvär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt detta moment.

Föreslagen lydelse

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Bifalles den skattskyldiges besvär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande anståndsränta.

59 §

Det åligger utmätningsman att verkställa indrivning av skatt. Därvid får utmätning och införsel äga rum enligt vad som sägs i 60 §.

Bestämmelserna om indrivning av skatt äger motsvarande tillämpning på indrivning av restavgift, tilläggsavgift eller ränta enligt denna lag.

Bestämmelserna om indrivning av skatt äga motsvarande tillämpning på indrivning av kvarskatteavgift, restavgift, tilläggsavgift eller ränta enligt denna lag.

64 §s

Staten tillkommande fordran, som får uttagas genom utmätning utan föregående dom, indrives i samma ordning sorn skatt enligt denna lag, dock att införsel ej får äga rum vid indrivningen. Restavgift utgår enligt 58 § 1 mom. Under den tid, då sådan fordran är föremål för indrivning genom utmätningsmans försorg, beräknas ej ränta, som på grund av särskild föreskrift skall utgå efter förfallodagen.

66 §

Avskrivning av debiterad skatt Avskrivning av debiterad skatt, eller ränta må äga rum: kvarskatteavgift eller ränta må

äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen ej kan uttagas genom införsel enligt införsellagen, dock att avskrivning icke må ske för fordran, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att betalning för fordringen icke kunnat erhållas ur egendomen; 2)

då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

6 Förutvarande 64 § upphävd genom 1966: 243.

SkU1974: 57

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att betala skulden icke kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet;

5) då beloppet av den skuld, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till trehundra kronor och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga; 6)

då fordran icke överstiger trehundra kronor och förutsättningar för övrigt föreligga för avskrivning enligt föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer; samt

7) då fordran preskriberats eller bortfallit på grund av ackord som antagits enligt 62 § tredje stycket.

Avskrivning av preliminär skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må i annat fall än då skattefordran bortfallit på grund av ackord icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger föreskriva att avskrivning av skattefordran hos juridisk person i särskilda fall får äga rum före de tidpunkter som angivits i andra och tredje styckena.

67 Fråga om avkortning och avskrivning av skatt eller ränta prövas av länsstyrelsen.

Avskrivning medför icke ändring lag.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Restitution skall dock icke ske av överskjutande preliminär skatt under tio kronor.

§

Fråga om avkortning och avskrivning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta prövas av länsstyrelsen.

i betalningsskyldighet enligt denna

§

1 m o m. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av överskjutande preliminär skatt skall dock ske endast oni skatten tillsammans med

SkU1974: 57

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, sorn avses i 45 § 2 morn., inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 morn., i den mån beloppet inbetalats.

Finner regeringen sådan återbetalning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må regeringen därom förordna.

2 m o m. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att anledning föreligger till antagande att slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär skatt med för lågt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, om förhållande som nyss sagts finnes föreligga, återbetala vad som för mycket erlagts.

Finner länsstyrelsen eljest sådant förhållande vara för handen, skall länsstyrelsen likaledes återbetala för mycket erlagt belopp.

Den som eljest vinner nedsatt- Den som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom ning i eller befrielse från honom

påförd slutlig, kvarstående eller påförd slutlig, kvarstående eller

tillkommande skatt eller berättigas tillkommande skatt eller berättigas

återbekomma ytterligare över- återbekomma ytterligare överskjutande preliminär skatt äger att skjutande preliminär skatt äger att

genom länsstyrelsen i det län, där genom länsstyrelsen i det län, där

debiteringen skett, återbekomma debiteringen skett, återbekomma

vad han erlagt för mycket. Belopp vad han erlagt för mycket.

under tio kronor återbetalas endast när fråga är om rättelse av felaktighet i debitering eller avräkning.

Återbetalning enligt första— tredje styckena sker, såvitt avser överskjutande preliminär skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsvarande tillämpning av 1 mom. första stycket. Belopp under fem kronor återbetalas icke.

69 §

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta å den

1 m o m. Därest den preliminära skatt, som enligt 21 % 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, i vad den erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta (ö-skatteränta)

SkU1974: 57

11 Nuvarande lydelse

del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor. Vid bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skatt, samt som slutlig skatt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen. Ränta utgår med sju procent för en beräknad tid av ett år. På preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. under 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår dock räntan med endast tre och en halv procent. De belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen jämnas till närmast högre hela krontal. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor.

Har slutlig eller kvarstående skatt genom fel vid debiteringen blivit påförd med oriktigt belopp eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall slutlig eller kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, göres ny beräkning av ränta enligt första stycket.

2 mom. Den som jämlikt 68 § 2 mom. äger återbekomma för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor. Ränta som nu sagts skall icke heller utgå å

Föreslagen lydelse

på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen äga bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena motsvarande tilllämpning.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränta på preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår för en tid av sex månader. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100 000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer i december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det följande året.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande öskatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och restitutionsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 morn., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitution s r ä n t a). Vid ränteberäkningen gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

SkU 1974: 57

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp som dödsbo i a?iledning av skattskyldigs frånfälle befriats från att erlägga eller å räntebelopp som påförts enligt stadgandet i 27 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endast å den del av det för mycket erlagda beloppet, som skall utbetalas till den skattskyldige.

Ränta enligt första stycket utgår, förutom å det skattebelopp som skall återbetalas, även å det belopp som beräknas enligt 1 mom. andra stycket.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt som preliminärt erlagts och för ränta enligt 1 mom. andra stycket från utgången av taxeringsåret samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande juli och, därest den erlagts under senare hälften av ett kalenderår, från och med den 1 därpå följande januari;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning, skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstermin;

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret erlagts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det betalats;

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits; samt att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Första, andra och tredje styckena äga tillämpning även på återbetalning av skatt som innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket.

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits; att

ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande

SkU1974: 57

13 Nuvarande lydelse

3 m o m. Har beslut, som föranlett ränta enligt 1 mom. andra stycket eller 2 morn., ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige pliktig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äger därvid motsvarande tillämpning.

2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Föreslagen lydelse

tillämpning beträffande restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrives i 75 § femte stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

§

2 m o m. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt, kvarskatteavgift eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande belopp som fastställs till betalning enligt första eller andra stycket.

SkU 1974: 57

14 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75 §

Underlåter arbetsgivare utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Lokal skattemyndighet som utfärdat eller haft att utfärda arbetstagarens debetsedel beslutar om arbetsgivarens ansvarighet i nämnda fall.

Sedan beslut fattats enligt första stycket må krav på erläggande av skattebeloppet riktas mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, må arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren underrättats om sin skyldighet att erlägga skattebeloppet. Beloppet må indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

Därest arbetsgivare efter besvär Därest arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut

funnits icke vara ansvarig för ar- funnits icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrel- betstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala sen till arbetsgivaren återbetala

skatt, som denne erlagt för arbets- skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, samt erlagd restavgift och tagaren, samt erlagd restavgift.

ränta efter fem procent för år. På skattebeloppet utgår restitu Häftar

arbetsgivare för restförd tionsränta. Häftar arbetsgivare för

skatt eller arbetstagares skatt, för restförd skatt eller arbetstagares

vilken han funnits ansvarig, äger skatt, för vilken han funnits an han

dock utfå endast vad som svarig, äger han dock utfå endast

överstiger det obetalda skattebe- vad som överstiger det obetalda

loppet och restavgift. Förklaras skattebeloppet och restavgift. I

arbetsgivare enligt senare med- fråga om ränteberäkningen gälla i

delat beslut helt eller delvis ansva- tillämpliga delar bestämmelserna i

rig för skatten, är han skyldig 69 § 2 mom.

återbetala uppburen ränta i vad den avser skattebelopp för vilket han befunnits ansvarig. Därvid äger tredje stycket motsvarande tillämpning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.

85 §

2 mom. Har skattskyldig en- 2 mom. Har skattskyldig på ligt

27 § 3 mom. påförts ränta å förts kvarskatteavgift och beror

kvarstående skatt och beror den den kvarstående skatten av förhål kvarstående

skatten av förhål- lande, varöver den skattskyldige

lande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, äger länsstyrel -

SkU1974: 57

15 Nuvarande lydelse

icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda sådan ränta.

Har endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, att gälda ränta å kvarstående skatt och skulle, därest ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, sådan ränta icke hava påförts eller hava påförts med lägre belopp än som skett, må länsstyrelse som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, helt eller delvis, från erläggande av räntan.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen före utgången av året näst efter taxeringsåret.

Föreslagen lydelse

sen i det län, där avgiften påförts, efter ansökan besluta att avgiften skall utgå med endast tre procent.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen före utgången av året näst efter det då avgiften påfördes.

(Se vidare anvisningarna.)

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 3 §

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten, bör den skattskyldige erlägga preliminär A-skatt. Eljest bör han påföras preliminär Bskatt. Har preliminär självdeklaration avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör erläg -

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering. Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten, bör den skattskyldige i regel erlägga preliminär A-skatt. Eljest bör han påföras preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt skall utgå även om den skattskyldige uppger sig driva rörelse, där det av utredning i ärendet framgår att hans verksamhet bedrives under sådana förhållanden som mot -

SkU 1974: 57

16 Nuvarande lydelse

gas bedömas med motsvarande tillämpning av vad nyss sagts, därvid hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst än i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade inkomsten.

Föreslagen lydelse

svarar arbetsanställning. Har preliminär självdeklaration avlämnats eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt bör erläggas bedömas med motsvarande tilllämpning av vad nyss sagts, därvid hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst än i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade inkomsten.

Av 3 § 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för preliminär A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter att verkställa i 39 § omförmält skatteavdrag, föreligga. Å andra sidan kunna omständigheterna vara sådana, att preliminär B-skatt visserligen framstår som den naturliga skatteformen, men att preliminär Askatt likväl bör erläggas, exempelvis därför att den skattskyldige vid upprepade tillfällen tidigare år underlåtit att i vederbörlig ordning inbetala debiterad preliminär skatt.

till 69 §

Räntesatserna enligt 69 § 1 mom. skall bestämmas med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som vid fastställelsen gäller vid inlåning i bank. Därvid uppkommen räntesats som icke utgöres av hel eller halv procentenhet jämnas till närmaste högre sådan procentenhet.

till 85 §

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående skatt i en kommun, i annan kommun erlagt för hög preliminär skatt. Vidare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna äro så -

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skatt beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser och den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen bestämts med frångående av den skattskyldiges deklaration. Därest taxeringsåtgärden avsett rättelse av uppen -

SkU 1974: 57

17 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dana att den skattskyldige bort bar felräkning eller misskrivning

förstå att beskattningsnämnderna eller omständigheterna äro sådana

skulle komma att frångå deklara- att den skattskyldige uppenbarli tionen.

gen bort förstå att deklarationen

skulle komma att frångås, skall nedsättning av avgift medgivas endast om särskilda omständigheter föreligga.

Riksskatteverket äger lämna an- Regeringen eller den myndighet visningar i frågor rörande räntebe- regeringen bestämmer äger lämna

frielse. anvisningar i frågor rörande av giftsbefrielse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1. Äldre lydelse av 27 § 3 morn., 28 §, 31 § andra stycket, 49 § 1 och 2 morn., 68 § 1 och 2 morn., 69 § 1 morn., 85 § 2 mom. och anvisningarna till 85 § gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering samt på grund av eftertaxering för år 1974 eller tidigare år. Anvisningarna till 69 § gäller icke vid debitering av skatt på grund av taxering eller eftertaxering för nämnda år.

2. Äldre lydelse av 31 § första stycket gäller fortfarande vid debitering av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet.

3. Äldre lydelse av 49 § 4 morn., 69 § 2 mom. och 75 § samt 69 § 3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta intill den 1 januari 1976. Ränta enligt 32 § beräknas icke för tid före den 1 april 1976.

4. Bestämmelserna i 64 § tillämpas ej beträffande fordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

dels att i 4 § 4 och 10 mom. orden ”Kungl. Majit” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 4 § 5, 14 och 15 mom. samt i 6 § ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag” och i 4 § 13 mom. orden ”Kungl. Majrts befallningshavande” bytas ut mot ”länsstyrelsen”,

dels att rubriken till förordningen och 5 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

1 m o m.1 I fråga om de efter 1 m o m. I fråga om avgift en denna

förordning utgående bevill- ligt denna lag skall, i den mån la ningsavgifter

skall, i den mån för- gen icke innehåller särskilda be 1

Senaste lydelse 1969: 791.

2 Riksdagen 1974. 6 saini. Nr 57

SkU1974: 57

18 Nuvarande lydelse

ordningen icke innehåller särskilda bestämmelser, i tillämpliga delar gälla vad rörande debitering, uppbörd, redovisning, restitution, avskrivning och avkortning, efterkrav samt ansvarighet för debitering, uppbörd och redovisning är eller varder stadgat för kronans medel i allmänhet.

Har den, som är berättigad att återfå erlagd bevillningsavgift enligt denna förordning, i stället att erlägga skatt som avses i uppbördslagen, skola bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning.

Samtidigt med inlevereringen av kronan tillkommande andel av bevillningsavgift enligt denna förordning skall till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter denna förordning utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer biläggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar samt beträffande var och en av dem tiden och stället för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tillkom -

Föreslagen lydelse

stämmelser, i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om skatt enligt uppbördslagen (1953: 272)3 Erlägges icke bevillningsavgift inom föreskriven tid, utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen.

Har den, som är berättigad att återfå erlagd bevillningsavgift enligt denna lag, i stället att erlägga skatt som avses i uppbördslagen, skola bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. sistnämnda lag äga motsvarande tillämpning.

Samtidigt med inlevereringen av staten tillkommande andel av bevillningsavgift enligt denna lag skall till vederbörande kommun i behörig ordning överlämnas dess andel därav.

Vid redovisningen över uppbörden av de efter denna lag utgående bevillningsavgifter skola såsom verifikationer biläggas dels förteckning upptagande ej mindre antalet hållna föreställningar samt beträffande var och en av dem tiden och stället för densamma, de vid föreställningen uppträdande avgiftspliktiga personernas namn och nationalitet samt, i den mån avgiften erlagts eller skall erläggas till redogöraren, i förra fallet avgiftens belopp och tiden för dess inflytande och i senare fallet de åtgärder, som vidtagits för indrivning av förfallen ogulden avgift, än även föreställning, till vars hållande under den med redovisningen avsedda tid tillstånd meddelats, men vilken icke givits, dels avskrifter av utfärdade tillståndsbevis, dels enligt 4 § 5 mom. andra stycket meddelade skriftliga beslut, dels jämlikt 4 § 6 mom. avgivna deklarationer, dels ock bevis, att vederbörande kommuner tillkom -

2 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

SkU1974: 57

19 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mande andelar av bevillningsav- mande andelar av bevillningsavgifterna blivit till dem utbetalta. gifterna blivit till dem utbetalta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

dels att i 3 § orden ”Kungl. Maj:t” och i 4 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 3 a § ordet ”kontrollstyrelsen” skall bytas ut mot ”riksskatteverket” och ordet ”förordning” mot ”lag”, dels att nuvarande 4 § skall betecknas 5 §,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 4 §, av nedan angivna lydelse,

dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild skatt å vissa lotterivinster

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Har skatt icke erlagts eller erlagts med lägre belopp än som enligt riksskatteverkets beslut skall erläggas, skall verket anmana anordnaren av lotteriet att omedelbart inbetala felande belopp. Överstiger inbetalt belopp vad som enligt beslutet skall erläggas, äger anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet jämte ränta.

Bestämmelserna i 27—29 §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning om ränta och restavgift äger motsvarande tillämpning på skatt enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Den nya lydelsen av 4 § tillämpas icke i fråga om skattefordran, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

SkU 1974: 57

20 Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom

förordnas i fråga om förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

dels att i 23, 27, 28, 31, 38 och 47—49 §§, 55 § 1 morn., 57—58 a, 62, 64, 71 och 73 §§ ordet ”Konungen” och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1, 3, 23, 27, 31, 33 och 49 §§, 55 § 1 morn., 67, 69 och 71—73 §§ ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen samt 17, 52 och 53 §§, 55 § 2 och 3 mom. samt 61 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a §§, av nedan angivna lydelse.

Lag om arvsskatt och gåvoskatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §i

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas anstånd med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande tilllämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmäns död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas,

1 Senaste lydelse 1958: 562.

SkU1974: 57

21 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall beskattningsmyndigheten förklara beviljat anstånd icke vidare gälla.

Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande ägt rum, å skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.

52 §

1 m o m.2 Skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Har jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande ägt rum, skall beskattningsmyndigheten från dagen då bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, där skatten uttages efter deklaration, från dagen då, om anstånd ej beviljats, deklarationen senast skolat vara avlämnad till dagen för skattens fastställande påföra ränta å skattebeloppet efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta utan uppdelning å de särskilda skattskyldiga. Vad av beräknad ränta överskjuter helt krontal bortfaller.

1 m o m. Skatt enligt denna lag skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteckning eller deklaration, oavsett om anstånd beviljats, senast skolat vara ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta utan uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272).3 Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskattningsmyndighet, betalas till länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör, och eljest till den länsstyrelse, som är beskattningsmyndighet.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med annat belopp om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd eller uppburen ränta återbe 2

Senaste lydelse 1964: 310.

3 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

22 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talas. Belopp under fem kronor återbetalas icke. Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tilllämpliga delar gälla även ränta.

2 m o m.4 Vid erläggande av arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, må efter tillstånd av beskattningsmyndigheten intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant

skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som Konungen föreskriver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen omfattar jämväl ränta efter den procent, som regeringen föreskriver.

Överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier, som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel varom nu är fråga till och med den månad då skulden betalats. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 1 mom.

52 a §

Fastställer överrätt skatt till högre belopp än beskattningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig anmärkning av

4 Senaste lydelse 1964: 310.

SkU1974: 57

23 Nuvarande lydelse

53 I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länsstyrelse, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad Konungen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av 5 Lydelse enligt prop. 1974:132. Jfr 1'

Föreslagen lydelse

den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten, skall på sålunda tillkommande skattebelopp utgå ränta.

Vid beräkning av ränta enligt första stycket gäller,

att ränta utgår från och med den andra månaden efter den, då beskattningsmyndigheten meddelat beslut angående skatten, dock att ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalat skattebelopp, skall utgå från och med månaden efter den då skattebeloppet återbetalades, samt

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning enligt 52 § 1 mom. första stycket, dock icke för längre tid än två år.

I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. dock att räntan påföres av länsstyrelsen. Ränta utgår även på ränta enligt 61 § som återbetalas. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten fastställes tillämpas den räntesats som gäller för det år då skatten fastställes.

§5

I fall, där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den länsstyrelse, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillställa länsstyrelsen de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av '69: 386.

SkU1974: 57

24 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den enligt 64 § 1 mom. förord- den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten. nade granskningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till postgirokonto hos länsstyrelsen. Inbetalningen sker kostnadsfritt. Skatten skall anses vara erlagd den dag, då inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort inkommit till postanstalt.

Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen, om ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, förordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen gäller för indrivning av restförd skatt. Avgift för indrivningen skall utgå enligt grunder som av Konungen bestämmas.

Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen, om ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, förordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen (1953:272) gäller för indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.

Handling, som enligt första stycket tillställts länsstyrelsen och som ingivaren äger återfå, må länsstyrelsen icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

55 §

2 m o m.° Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 morn., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då anståndsbeslutet meddelats.

6 Senaste lydelse 1958: 562.

2 m o m. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 § 1 morn., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning; och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes, utgår ränta. Räntan utgår från och med månaden efter den då skatten skulle ha erlagts om anstånd icke medgivits till och med den månad då ans t ånäs t iden gått till ända. I fråga om räntan gälla i övrigt bestäm -

SkU 1974: 57

25 Nuvarande lydelse

3 m o m.7 Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till Kungl. Maj:t och kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

61 Äger på grund av bestämmelserna i 27 §, 33 § 3 mom. eller 56—59 §§ eller enligt överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå erlagd skatt, skall i den ordning, som i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes; dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbekommas, och i varje fall ej för längre tid än ett år från det under -

Föreslagen lydelse

melserna i 52 § 1 morn., dock att räntan påföres av länsstyrelsen.

3 m o m. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till staten utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med avseende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket. Fullgöres ej vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

§

Äger på grund av bestämmelserna i 27 §, 33 § 3 mom. eller 56—59 §§ eller enligt överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå erlagd skatt, skall i den ordning som är föreskriven i fråga om restitution av skatt enligt uppbördslagen (1953: 272)a, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock, utom i fall som avses i 57—58 a §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta.

7 Senaste lydelse 1958: 562.

8 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU1974: 57

26 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätt eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

I fall, som avses i 57 och 58 §§, I fall, som avses i 57—58 a §§, ankommer det på Konungen att ankommer det på regeringen att

förordna i vad mån ränta skall förordna i vad mån ränta enligt

utgå å skattebelopp, som återbeta- första stycket skall utgå å skatte las;

dock må ränta ej beräknas ef- belopp, som återbetalas.

ter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket är stadgat.

Har jämlikt 55 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

61 a §

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas. Ränta utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 morn., som återbetalas. 1 fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 morn., dock att räntan beräknas av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Ränta enligt 52 § 1 mom. andra stycket eller enligt 52 a § beräknas icke för tid före ikraftträdandet av denna lag. Ränta enligt äldre lydelse av 52 § 1 mom. beräknas endast intill den 1 januari 1976 om anstånd med skattens fastställande enligt 17 § medgivits före ikraftträdandet.

Äldre lydelse av 53 § tredje stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 28 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §2

Medgives avräkning av utländsk skatt, skall länsstyrelsen förordna om avkortning eller, när restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

2 Senaste lydelse 1966: 730.

SkU1974: 57

27 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På restituerat belopp utgår icke ränta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 28 § gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas i fråga om förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

dels att i 19—21 och 23 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 2, 4, 10, 11, 15—17, 19 och 20 §§ samt i rubriken närmast före 20 § ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form, dels att rubriken till förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om statlig förmögenhetsskatt

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

7 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst dels att i 10 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att i 1, 3, 6 och 10 §§ samt anvisningarna till 1 § ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen och 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §!

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skall länsstyrelsen meddela förordnande om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp. Därvid tillämpas bestämmelserna i 87 § uppbördslagen.

1 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1967: 634.

SkU 1974: 57

28 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid restitution utgår icke ränta enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Bestämmelsen i 5 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om restitutionsränta för tid före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

8 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.

dels att i 2, 11 och 19 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 3, 8, 11, 16 och 19 §§ ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,

dels att rubriken till förordningen samt 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Överinseendet å kontrollen att Lagen (1959: 92) om förfaranavgift behörigen erlägges handha- det vid viss konsumtionsbeskatt ves

av riksskatteverket. ning1 gäller i tillämpliga delar i

fråga om avgift enligt denna lag. Överinseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves av riksskatteverket.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst denne det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda lokaler, att meddela riksskatteverket eller kontrolltjänsteman alla begärda upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av fettvaror samt att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som riksskatteverket för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga erläggande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet med riksskatteverkets föreskrifter kan komma att lämna.

1 Rubrikens lydelse enligt denna proposition.

SkU 1974: 57

29 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för kontrolltjänsteman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 9 § gäller fortfarande i fråga om avgift som erlagts före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m. skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas att 17 § 2 mom. samt 36 § 1 och 3 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §

2 m o m.2 Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tio kronor utkräves dock icke.

2 m o m. Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tjugofem kronor utkräves dock icke.

Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp som fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 § 3 eller 4 mom.

36 §

1 m o m.3 Innebär beslut av sjö mansskattenämnden

om jämkning eller rättelse att redare eller sjöman äger återfå erlagd skatt, skall återbetalning verkställas utan särskild ansökan. Belopp under tio

kronor återbetalas dock icke.

1 mom. Innebär beslut av sjömansskattenämnden om jämkning eller rättelse att redare eller sjöman äger återfå erlagd skatt, skall återbetalning verkställas utan särskild ansökan. Belopp under tjugofem kronor återbetalas dock icke.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen skall i den omfattning riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:156. Lagen omtryckt 1970: 933.

2 Senaste lydelse 1971: 814.

3 Lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

30 Nuvarande lydelse

3 morn. Sjöman eller redare som har rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta utgår dock icke, om räntebeloppet understiger tio kronor.

Föreslagen lydelse

3 m o m. Sjöman eller redare som har rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta (restitutionsränta) på beloppet. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272)*. Räntebelopp som under -

stiger femtio kronor utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta utgår från och med att ränta för skatt, avseende den 1 juli året efter det år då visst beskattningsår, utgår från skatten erlagts, och med den 1 mars nästföljande

år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 36 §

3 mom. gäller fortfarande vid beräkning av ränta för tid före ikraftträdandet av denna lag.

10 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

dels att i 2, 37 g och 46 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 1, 2, 23, 37 g, 38, 46 och 49 §§ ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag” och i 50 § ordet ”riksräkenskapsverket” bytas ut mot ’ ’riksskatteverket’

dels att rubriken till förordningen samt 27 och 28 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

4 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

31 Lag om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Om den för viss beskattningsperiod av beskattningsmyndigheten eller besvärsmyndighet fastställda skatten överstiger vad som skolat utgöras enligt deklarationen eller, då beslut förut meddelats i saken, enligt det beslut, som närmast föregått, åligger det den skattskyldige att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestämmer, till denna erlägga det felande beloppet. Vad nu sagts skall ock gälla, om genom beslut enligt 17 eller 20 § skatt fastställts, ehuru deklaration ej avgivits.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits inom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd beviljats, underlåtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas från den dag deklaration senast bort avgivas. I annat fall skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Ränta utgår till och med den dag, då betalning sker, dock längst till och med den dag då ärendet överlämnas till indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Beskattningsmyndigheten äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskilda skäl eljest föranleda därtill.

Skattskyldig har att erlägga ränta å oguldet skattebelopp efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall, om deklaration ej avgivits inom föreskriven tid eller den skattskyldige, utan att anstånd beviljats, underlåtit att inom sådan tid erlägga i deklaration angivet belopp, beräknas från den dag deklaration senast bort avgivas. I annat fall skall räntan beräknas från den dag då skattebeloppet enligt beslut av beskattningsmyndigheten senast bort inbetalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

28 §

På framställning av beskattningsmyndigheten skall förfallet skattebelopp jämte ränta omedelbart uttagas genom utmätning.

På framställning av beskattningsmyndigheten skall skatt eller ränta, som ej erlagts inom den utsatta tiden, indrivas i den ordning som föreskrives i uppbördslagen (1953: 272)1 om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 27 och 28 §§ gäller fortfarande i fråga om skattefordran, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

SkU 1974: 57

32 Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

11 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas i fråga om stämpelskatteförordningen (1964: 308)2

dels att i 1, 6, 7, 31, 48, 49, 56 och 57 §§ orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att i 2, 13, 21, 24, 41 b, 44, 45, 46, 49 och 55—57 §§ ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,

dels att rubriken till förordningen samt 37 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Stämpelskattelag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

2 m o m. Har skattskyldig un- 2 mom. Har skattskyldig underlåtit att inbetala skatt inom derlåtit att inbetala skatt inom

föreskriven tid, skall restavgift er- föreskriven tid, skall restavgift erläggas till den myndighet, som i läggas till den myndighet, som i

sådant fall skall uppbära skatten, sådant fall skall uppbära skatten.

Restavgiften skall utgå efter sex Restavgiften skall utgå efter fyra

öre för varje hel krona av den del öre för varje hel krona av den del

av skatten som icke erlagts i rätt av skatten som icke erlagts i rätt

tid, dock ej med mindre belopp än tid, dock ej med mindre belopp än

tio kronor. Restavgiften skall vid tio kronor, öretal som uppkom öretal

över femtio avrundas uppåt mer vid beräkning av restavgift och vid annat öretal avrundas jämnas till närmast högre hela

nedåt till helt krontal. krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda skäl föranleda det, må befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyndigheten beträffande annan skatt.

Riksrevisionsverket äger, i den Riksskatteverket äger meddela

mån så påkallas, meddela sär- föreskrifter i fråga om befrielse

skilda föreskrifter i fråga om be- från skyldighet att erlägga restav frielse

från skyldighet att erlägga gift.

restavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 37 § 2 mom. första stycket gäller fortfarande i fråga om skattefordran som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

* Förordningen omtryckt 1971: 454.

SkU1974: 57

33 Förekommer i lag eller annan författning ordet ”stämpelskatteförordning” eller böjningsform av detta ord skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”stämpelskattelag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord, som förekommer i lag eller annan författning och avser stämpelskatteförordningen, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.

12 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område

dels att i 1, 6, 11, 12, 17, 22, 25—27, 32, 33 och 39 §§ ordet ”Konungen” och böjningsform av detta ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att i 2, 9, 14, 22, 28, 34, 38 och 39 §§ samt i rubriken till förordningens bilaga ordet ”förordning” och böjningsform av detta ord skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen samt 23 och 24 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om prisreglering på jordbrukets område

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §i

Avgiftsskyldig skall erlägga Avgiftsskyldig skall erlägga

ränta på oguldet avgiftsbelopp av- ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende avgift som uppbäres av seende avgift som uppbäres av

jordbruksnämnden efter sju pro- jordbruksnämnden efter sju procent om året, dock minst tio kro- cent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall beräknas från nor. Räntan skall beräknas från

den dag avgiftsbeloppet enligt be- den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden senast slut av jordbruksnämnden senast

bort betalas. Uppkommer öretal bort betalas. Ränta utgår till och

vid beräkning av ränta, skall rän- med den dag då betalning sker,

tebeloppet jämnas till närmast dock längst till och med den dag

högre hela krontal. då fordringen överlämnas till in drivning.

Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krön tal.

Jordbruksnämnden äger avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

24 §

På framställning av jordbruks- På framställning av jordbruksnämnden skall förfallet avgiftsbe- nämnden skall avgift eller ränta,

lopp jämte ränta omedelbart ut- som ej erlagts inom den utsatta ti tagas

genom utmätning. den, indrivas i den ordning som

1 Senaste lydelse 1973: 999.

3 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 57

SkU 1974: 57

34 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föreskrives i uppbördslagen

(1953:272)l om indrivning av

restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Äldre lydelse av 23 och 24 §§ gäller fortfarande i fråga om fordran

på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet av denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” eller böjningsform av detta ord och avses därmed förordningen med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form. Äldre lydelse av förordningens rubrik, som förekommer i lag eller annan författning, skall vid samma tidpunkt bytas ut mot rubrikens nya lydelse.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

dels att i 1, 6, 11, 14, 17, 18, 23 och 24 §§ orden ”Kungl. Maj:t” och böjningsform av dessa ord skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 15 § skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende avgift som uppbäres av statens jordbruksnämnd efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden senast bort betalas. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Avgiftsskyldig skall erlägga ränta på oguldet avgiftsbelopp avseende avgift som uppbäres av statens jordbruksnämnd efter sju procent om året, dock minst tio kronor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av jordbruksnämnden senast bort betalas. Ränta utgår till och med den dag då betalning sker, dock längst till och med den dag då fordringen överlämnas till indrivning. Uppkommer öretal vid beräkning av ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden får avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder till det.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974:132.

SkU 1974: 57

35 Föreslagen lydelse

På framställning av jordbruksnämnden skall avgift eller ränta, som ej erlagts inom den utsatta tiden, indrivas i den ordning som föreskrives i uppbördslagen (1953:272)1 om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre lydelse av 15 § gäller fortfarande i fråga om fordran på avgift eller ränta, som överlämnats till indrivning före ikraftträdandet.

14 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 63 § skall upphöra att gälla,

dels att 32 § 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 m o m.2 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom: utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning;

kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riksskatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas, över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132.

2 Senaste lydelse 1974: 293.

Nuvarande lydelse

På framställning av jordbruksnämnden skall förfallet avgiftsbelopp jämte ränta omedelbart uttagas genom utmätning.

SkU 1974: 57

36 Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de ersättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av riksskatteverket för varje kalenderår fastställda belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Den nya lydelsen av 32 § 3 mom. tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

Bestämmelserna i den upphävda 63 § tillämpas fortfarande vid debitering av skatt på grund av eftertaxering som beslutats i första instans före ikraftträdandet av denna lag.

15 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom förordnas att 25, 70 och 73 §§ taxeringslagen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §2

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del,

1 Rubrikens lydelse enligt prop. 1974: 132. Lagen omtryckt 1971: 399.

2 Lydelse enligt prop. 1974: 132. Jfr 1972: 764.

SkU 1974: 57

37 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom.

l.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag eriagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun,

8) om deklarationen avser juridisk person, vari aktierna eller andelarna ägas av fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse ensam eller tillsammans med ett fåtal andra skattskyldiga, ägarens eller ägarnas namn, personnummer och adress eller adresser.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige i dennes hemortskommun.

70 Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankommunala skatterätten, skola, efter det taxering åsatts och längd -

§

Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankommunala skatterätten, skola, efter det taxering åsatts och längd -

SkU1974: 57

38 Nuvarande lydelse

föring skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige, hans hemmavarande barn, som icke fyllt 20 år, ävensom, därest han varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med make som taxerats, motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riksskatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

Föreslagen lydelse

föring skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige, hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, ävensom, därest han varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med make som taxerats, motsvarande handlingar rörande maken så fort ske kan översändas till riksskatteverket. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt i förekommande fall utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

73 §

Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsskatterätten.

Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län, skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 20 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering

Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län, skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras.

Besvär rörande taxering av aktiebolag, som tillsammans med annat sådant bolag utgör koncernbolag enligt 221 § lagen (1944: 705) om aktiebolag, prövas av den mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnat eller skolat avlämna självdeklaration inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1975 års taxering.

SkU 1974: 57

39 Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen 1974:

1957 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen avslår prop. 1974: 159 i vad gäller förslaget angående avgift på kvarstående skatt och att nuvarande regler får gälla som hittills.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksdagens början väckta motionerna

1974: 14 av herr Henmark (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar att hemställa hos Kungl. Maj:t att tilläggsdirektiv utfärdas till 1969 års utredning angående företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet i enlighet med motionens intentioner;

1974: 150 av fru Troedsson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av uppbördsförordningen att överskjutande skatt ej får tagas i anspråk för kvarstående skatt för vilken anstånd medgivits när det är uppenbart att taxeringen skall undanröjas eller starkt nedsättas;

1974: 188 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkterna C och D hemställs

C. att förslag om förenklad uppgiftsskyldighet för företag föreläggs årets riksdag,

D. att utredningen om företagens uppgiftsplikt ges i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om ekonomisk kompensation till företag för uppgifts- och uppbördsskyldigheten;

1974: 272 av herr Sjöholm (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

dels att uppbördsförordningen kompletteras med stadgande av innebörd att skatteavdrag för preliminär skatt skall verkställas i alla utbetalningar av lön eller arvode från annan än huvudarbetsgivare med 25 % av lönen eller arvodet,

dels att skatteavdrag enligt tabell skall verkställas vid utbetalning av sjukpenning;

1974: 582 av herr Sjönell (c) vari under hänvisning till motiveringen i motionen 1974: 395 hemställs

att riksdagen begär förslag om undantag för de små företagen från uppgiftslämnande som ej är oundgängligen nödvändigt och om eljest förenklade rutiner i fråga om redovisning och uppgiftslämning till myndigheter och institutioner samt om ersättning för uppgiftslämnandet;

SkU1974: 57

1974: 607 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m, vpk) vari hemställs att riksdagen begär förslag om sådan ändring av lagstiftningen alt endast den del av ersättningen till fosterhem blir beskattad som enligt avtal med socialnämnd eller motsvarande utgör ersättning för fosterföräldrarnas arbetsinsats;

1974: 939 av herr Bohman m. fl. (m) vari — med hänvisning till motionen 1974: 932 — under punkten E hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till utredningen om företagens uppgiftsplikt innebärande att utredningen även skall framlägga förslag om ersättning till företagen för deras arbete vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet;

1974: 944 av herrar Hyltander (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp) vari hemställs

att riksdagen begär förslag till 1975 års riksdag om befrielse från skyldigheten att erlägga restavgift i vissa fall som redovisas i motionen;

1974: 960 av herrar Svanström (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställs

att riksdagen begär att åtgärder vidtas i syfte att förenkla och rationalisera arbetsgivarnas uppgiftslämnande och avgiftsinbetalning;

1974: 1203 av herr Andreasson i Östra Ljungby (c) vari hemställs att riksdagen vidtar åtgärder så att folkpensionär med B-skatt får möjlighet att betala skatten samma dag som folkpensionen lyfts;

1974: 1239 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) vari hemställs

1. att riksdagen begär tilläggsdirektiv till utredningen om företagens uppgiftsplikt av innebörd att utredningen även skall behandla frågan om ekonomisk ersättning för företagens uppgifts- och uppbördsarbete,

2. att riksdagen begär ett vidgat dispensförfarande i fråga om företagens skatteuppbörd och statistikuppgifter under semestertid,

3. att riksdagen uttalar att företagen ej bör belastas med ytterligare uppgiftsskyldigheter i avvaktan på det förslag som väntas från utredningen om företagens uppgiftsplikt;

1974: 1247 av herr Träff m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen begär sådan ändring av direktiven för utredningen om företagens uppgiftsplikt, att utredningen blir oförhindrad att pröva frågan om ersättning till företagen för uppgiftslämnande till offentliga myndigheter samt för medverkan i uppbörd av skattemedel.

I detta sammanhang behandlar utskottet också följande motioner, som socialförsäkringsutskottet den 21 november 1974 överlämnat med yttrande till skatteutskottet, nämligen

SkU1974: 57

1974: 996 av herr Hyltander (fp) och fru Swartz (fp) vari hemställs att riksdagen begär förslag eller åtgärder som innebär att pensionär, som har att själv inbetala skatt, får använda sin pensionsavi som likvid vid vederbörande postanstalt;

1974: 997 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. (c, m, fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan samordning av tidpunkterna för utbetalning av pensioner och inbetalning av skatt att skatteinbetalningen avslutas några dagar efter pensionsutbetalningen;

1974:1293 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Jonsson i Mora (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit begär att bestämmelserna i gällande kungörelse angående sättet för utbetalande av folkpension ändras så, att pension kan lyftas så snart pensionsanvisningen erhållits.

Socialförsäkringsutskottet, vars yttrande fogas som bilaga till detta betänkande, har inhämtat remissyttranden över motionerna från riksförsäkringsverket, riksskatteverket och poststyrelsen. Av yttrandena framgår att riksförsäkringsverket anser att man bör tillgodose önskemålet om en samordning i detta fall men att lösningen av frågan bör sökas på uppbördssidan. Riksskatteverket som menar att B-skattebetalare måste avsätta medel för skatt och andra utgifter i tid avstyrker ändrade uppbördstider men uttalar sig inte i fråga om att tidigarelägga pensionsutbetalningen. Poststyrelsen förordar slutligen att man jämkar på såväl uppbörds- som pensionsutbetalningstiden men avstyrker förslaget i motionen 1974:996 om förtidsinlösning av pensionsanvisningarna.

Till riksförsäkringsverkets yttrande är fogad en rapport över pensionstagarnas skatteförhållanden mars 1974 med bl. a. följande uppgifter: Pensionstagare

(Pt) med pension av sådan storlek att skyldighet föreligger för

skattebehandling 404,505

Pt med avdrag för prel A-skatt 266,049

Pt utan avdrag för prel A-skatt pga B-skatt 53,935 annan huvudsaklig arbetsgivare 33,697

beslut från lokal skattemyndighet 1,198

extra avdraget för nedsatt skatteförmåga har reducerat skatteunderlaget så att prel skatt = 0 49,626 138,456 404,505

Punkten A i motionen 1974:188 har behandlats av utskottet i bet. 1974:17.

I motionen 1974: 939 har punkten G behandlats i bet. SkU 1974: 38, punkterna C 4 och 6 i bet. SkU 1974: 42, punkterna C 1—3 och D i bet. SkU 1974: 47, punkten C 5 i bet. SkU 1974: 48, punkterna A och B i bet. 1974: 54. Punkten F behandlar utskottet i ett senare sammanhang.

4 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 57

SkU1974:57

42 Utskottet

Förslagen i propositionen

De viktigaste förslagen i propositionen gäller nya regler för räntor inom den direkta beskattningens område. I samband därmed föreslås vissa konsekvensändringar i ett flertal andra skatteförfattningar. Till nyheterna hör även ett förslag om utvidgat räntesystem för arvs- och gåvoskatten, och på uppbördssidan bör nämnas ett förslag om regler som gör det möjligt att ta ut A-skatt av skattskyldig, som uppger sig driva rörelse, men vars verksamhet närmast motsvarar arbetsanställning. Utöver uppbördsfrågor behandlas i propositionen också frågor rörande grunderna för debitering av kommunalskatt vid eftertaxering, beskattningen av fosterbarnsersättning och viss utvidgad uppgiftsskyldighet för fåmansbolag.

Den väsentligaste ändringen som föreslås i fråga om räntebestämmelserna är att den nuvarande 12-procentiga kvarskatteräntan ersätts med en fast avgift, som inte är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Om den kvarstående skatten överstiger 5 000 kr., skall avgiften utgå med 8 % och eljest med 6 %. På skatt, som tillkommer på grund av höjd taxering, skall respitränta utgå under högst två år. Räntesatsen för denna ränta liksom för räntan på överskjutande skatt (ö-skatteränta) och för övriga räntor i uppbördsförordningen skall fastställas årligen i december med utgångspunkt i den då gällande inlåningsräntan i bank. Ränte- och avgiftsbelopp under 50 kr. skall varken tillgodoräknas eller påföras skattskyldig.

I motionen 1974: 1957 yrkas avslag på propositionen i vad avser förslaget om kvarskatteavgift. Motionärerna, som vill bibehålla den nuvarande räntan på kvarstående skatt, gör gällande att den föreslagna 6-procentiga avgiften motsvarar en ränta på 15 %, om den skattskyldige har en marginalskatt på 60 %, och att avgiften på 8 % motsvarar en ränta på 20 % i samma skatteläge, effekter som alltså uppkommer genom den slopade avdragsrätten. På samma sätt skulle vid en 80-procentig marginalskatt den högre avgiften motsvara en ränta på 40 %. Motionärerna anser att man i stället för att införa avgifter med sådana ränteeffekter borde förenkla och förbättra lagstiftningen så att man åstadkommer bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.

Utskottet finner motionärernas påpekande om skillnaderna i ränteeffekter vid olika marginalskattelägen värdefullt med hänsyn till att problemet med det nuvarande räntesystemet just är att ju högre marginalskatt den skattskyldige har desto mindre förlorar han på att senarelägga sina skatteinbetalningar. Med en kvarskatteränta på 12 % och en marginalskatt på 80 % blir den effektiva räntan, räknad som årsränta, bara 2,4 %. Beaktar man att kredittiden i själva verket inte rör sig om ett år utan om 20 månader kan årsräntan beräknas till ca 1,4 %. En

SkU 1974: 57

enkel ekonomisk kalkyl visar att det knappast är möjligt att låna pengar till lägre kostnad än vad som blir fallet om man senarelägger skattebetalningen vid ett system med kvarskatteränta som får dras av vid inkomsttaxeringen. Det bör även påpekas att om man tar hänsyn till kredittidens längd avgiften på 6 % motsvarar en årsränta på endast 9 % vid en marginalskatt på 60 %, vilket möjligen kan synas lågt, när man samtidigt på civilrättens område överväger en dröjsmålsränta på 11 %. Då syftet med omläggningen emellertid främst är att förmå de stora inkomsttagarna med B-skatt att fullgöra sina skyldigheter inom avsedd tid kan den föreslagna kombinationen av avgiftssatser anses väl avvägd.

Utskottet tillstyrker alltså det i propositionen föreslagna systemet med kvarskatteavgift och avstyrker bifall till motionen 1974: 1957. Beträffande utformningen av författningsbestämmelserna i denna del föreslår utskottet dock vissa förtydliganden samt en omredigering för att bringa reglerna i bättre överensstämmelse med motsvarande författningsförslag beträffande socialförsäkringsavgifterna. Utskottets förslag innebär bl. a., att vid bestämmande av avgiftsprocenten samma beräkningsregler skall tillämpas som vid fastställande av avgiften, vilket medför att om kvarskatten uppgår till 5 099 kr. beloppet skall avjämnas till 5 000 kr. och den lägre procentsatsen tillämpas.

Beträffande övriga i propositionen framlagda förslag på uppbördsområdet har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet vill dock med anledning av de nya räntereglema beträffande arvs- och gåvoskatten erinra om att regeringen har dispensmöjligheter, som bör kunna användas för att eliminera eventuella stötande effekter som inte kunnat förutses.

Som tidigare nämnts tas i propositionen också upp en del beskattningsfrågor som inte rör uppbörden, bl. a. frågan om beskattning av fosterbarnsersättning. I överensstämmelse med vad fosterbarnsutredningen förordat föreslås i propositionen att i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen intas en bestämmelse om att kostnadsersättningsdelen av sådan ersättning undantas från skatteplikt. Den del av ersättningen som utgör arvode för vårdnadshavarens arbete beskattas i vanlig ordning. Genom detta förslag, som utskottet tillstyrker, är yrkandet i motionen 1974: 607 helt tillgodosett.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också de motioner rörande frågor om skatteuppbörd och företagens uppgiftsskyldighet som väcktes vid riksdagens början och då hänvisades till utskottet liksom tre motioner, vilka tangerar uppbördsområdet och som överlämnats till utskottet från socialförsäkringsutskottet med yttrande.

Befrielse från restavgift vid obetydlig försening

I motionen 1974: 944 begärs förslag till 1975 års riksdag om sådan ändring av uppbördsförordningen att befrielse från restavgift skall kun -

SkU1974: 57

na medges om betalning skett utan anmaning inom viss kortare tid efter uppbördsterminens utgång.

Utskottet anser att uppbördssystemet i princip skall bygga på klart uttalade tidsgränser, som alla utan undantag måste iaktta. Detta utesluter självfallet inte att det samtidigt måste vara möjligt att i vissa fall kunna befria från eller nedsätta restavgiften. Bestämmelser härom är meddelade i 58 § UF, och med stöd därav har riksskatteverket i meddelande RSV Du 1972: 8 bl. a. föreskrivit att delbefrielse från restavgift kan komma i fråga om förseningen beror på tillfälligt förbiseende och skatten inbetalats eller redovisats före utgången av uppbördsmånaden samt anledning saknas att anta att det rör sig om ett uppsåtligt dröjsmål. Delbefrielsen kan enligt RSV lämpligen avvägas så att restavgiften på 4 % begränsas till 1 % av den för sent erlagda skatten, dock inte till lägre belopp än 100 kr. Vid engångsförsummelse med några dagars försening kan dock restavgiften nedsättas till lägst 50 kr. Om avgiften inte uppgår till 50 kr. bör delbefrielse inte komma i fråga.

Utskottet, som anser att det beträffande de i motionen avsedda fallen saknas skäl att medge längre gående lättnader i skyldigheten att erlägga restavgift än som redan tillämpas, avstyrker alltså bifall till motionen 1974: 944 i den mån den inte redan är tillgodosedd.

Kvittning av ö-skatt då anstånd beviljats

I motionen 1974:150 yrkas sådan ändring av UF att ö-skatt icke skall kunna kvittas mot kvarskatt då anstånd beviljats. Av motiveringen framgår att motionären främst avser anståndsfall då besvär kan väntas leda till nedsatt taxering.

Enligt 51 § UF får ö-skatt tas i anspråk för restskatt, för vilken anstånd medgivits. I en alltjämt gällande anvisning från 1959 har emellertid samtliga länsstyrelser meddelats att sådant ianspråktagande endast torde komma i fråga i fall då anståndet grundar sig på arbetslöshet m. m. (48 § UF) och den skattskyldiges ekonomiska förhållanden genom restitutionen undergår väsentlig förbättring, dvs. i de fall då anståndet kan upphävas.

Utskottet, som finner att det alltjämt föreligger behov av den bestämmelse, som motionären vill upphäva, förutsätter att riksskatteverket informerar länsstyrelserna om den avsedda tillämpningen av bestämmelsen. Med det anförda anser utskottet yrkandet i motionen 1974: 150 tillgodosett.

Generella källskatteavdrag på extrainkomster och sjukpenning

I motionen 1974: 272 föreslås att källskatteavdrag skall göras med 25 % på alla extrainkomster samt att skatteavdrag enligt tabell skall ske vid all utbetalning av sjukpenning.

SkU 1974: 57

45 I vad först gäller frågan om extrainkomster vill utskottet erinra om att sedan motionen väcktes har RS-utredningen i betänkandet Rationalisering av skatteadministrationen lagt fram förslag om E-skatt (källskatt på extrainkomster) med 40 % på belopp över 500 kr. om året från en och samma arbetsgivare.

1 fråga om sådana förmåner vid sjukdom, arbetslöshet m. m. som blev skattepliktiga fr. o. m. 1974 gäller att källskatteavdrag inte görs för B-skattebetalare med undantag för dagpenning vid arbetslöshet, där källskatt alltid dras.

Motionären åberopar källskatteavdraget från arbetslöshetsersättning till stöd för yrkandet att även B-skattebetalare bör få källskatteavdrag på sjukpenning.

Huvudprincipen i det nuvarande uppbördssystemet är att arbetsgivare eller motsvarande verkställer skatteavdrag från lön eller därmed jämställd utbetalning till den som har A-skatt, medan den som har att erlägga B-skatt själv skall svara för sina skatteinbetalningar. I det först framlagda förslaget om beskattning av här avsedda förmåner uttalade departementschefen att B-skattebetalare inte skulle få skatteavdrag från arbetslöshetsersättning. På grund av särskilda komplikationer föreslogs emellertid senare i prop. 1973: 182 att man genom ändring av bestämmelserna i UF skulle införa avdrag från arbetslöshetsersättning även för B-skattebetalare. Denna bestämmelse skall alltså ses som ett av särskilda omständigheter betingat undantag från huvudreglerna i UF och kan därför enligt utskottets mening inte åberopas till stöd för att låta samma regler gälla i fråga om sjukpenning. En rörelseidkare med Bskatt, som på grund av sjukdom hindras att bedriva sin verksamhet, är skyldig att även under sjukdomen erlägga preliminär B-skatt. Om man som motionären menar i det läget skulle göra skatteavdrag från sjukpenningen, blir resultatet en preliminär dubbelbeskattning som vid något längre tids sjukdom medför rätt till jämkning av den preliminära B-skatten. Utskottet kan inte finna att det föreligger några skäl att införa ett sådant system. Dessa synpunkter gäller dock givetvis främst den lojala B-skattebetalaren. I de fall det förekommer missbruk av möjligheten att bli B-skattebetalare i syfte att därigenom få obeskattad sjukpenning bör sådana åtgärder mötas genom skärpt kontroll, och den skattskyldige bör då få övergå från B-skatt till A-skatt. De lokala skattemyndigheterna och sjukkassorna har nyligen inlett ett samarbete för att få till stånd en snabbare omprövning av sådana frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1974: 272.

Samordning av inbetalning av preliminär B-skatt med utbetalning av folkpension

I den till skatteutskottet hänvisade motionen 1974: 1203 liksom i de från socialförsäkringsutskottet med yttrande till skatteutskottet överlämnade motionerna 1974: 996, 1974: 997 och 1974: 1293 begärs åt -

SkU 1974: 57

gärder för att möjliggöra för folkpensionär med preliminär B-skatt att inbetala skatten under uppbördsmånaden med den under samma månad utbetalade pensionen. Problemet uppkommer på grund av att uppbördsterminema normalt slutar den 13 i uppbördsmånaden, medan folkpensionen får lyftas först den 15.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande ansett att frågan närmast bör behandlas som en uppbördsfråga och avstyrkt motionerna från de synpunkter utskottet företräder, alltså i vad de avser ändrade utbetalningstider för pensionen. I en till yttrandet fogad avvikande mening har sju av utskottets ledamöter ansett att problemet borde kunna lösas genom det förslag, som framförs i motionen 1974: 996, att pensionsanvisningen skall få användas som likvid vid skattebetalning inom uppbördsperioden. Detta förslag berör närmast postala problem och skulle alltså vid ett strikt hänsynstagande till utskottets kompetensområden ha hänvisats till trafikutskottet. Frågan har emellertid behandlats från postal synpunkt i det av socialförsäkringsutskottet från poststyrelsen inhämtade remissyttrandet vari poststyrelsen bestämt avstyrker en sådan åtgärd. Av de två övriga av socialförsäkringsutskottet begärda remissyttrandena framgår att riksförsäkringsverket avstyrker ändrad tid för pensionsutbetalning och att riksskatteverket inte vill förorda ändringar i uppbördsreglerna för att tillmötesgå motionärernas önskemål.

Den förevarande frågan har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen och även föranlett riksdagsskrivelse. Då skatteutskottet behandlade ett liknande yrkande 1972 avvisade utskottet motionerna med hänsyn bl. a. till att det gällde en begränsad grupp pensionärer i gynnsamma omständigheter som inte borde få särskilda förmåner i uppbördssammanhang. Utskottet har fortfarande den inställningen att det här gäller en fråga av begränsad räckvidd och kan i princip ansluta sig till riksskatteverkets uttalande att man av alla som skall betala Bskatt måste fordra en viss planering för kommande utgifter. Då problemet uppenbarligen synes medföra irritation hos åtskilliga därav berörda pensionärer, vill utskottet emellertid inte motsätta sig att ändringar genomförs i syfte att få till stånd en samordning. Enligt utskottets mening är det inte motiverat att generellt ändra på tiden för pensionsutbetalning på grund av att en procentuellt liten grupp pensionärer skall betala B-skatt varannan månad. Utskottet delar riksförsäkringsverkets uppfattning att lösningen bör sökas på uppbördssidan. Det finns redan bestämmelser i uppbördsförordningen om att man kan betala skatt fram till den 18 i uppbördsmånaden men att den skattskyldige vid betalning under tiden den 14—18 får erlägga en avgift som uppgår till knappt en procent av skattebeloppet. Det bör under dessa förutsättningar vara tänkbart att låta pensionärer med preliminär B-skatt slippa att betala sådan avgift till den del skatten inte överstiger visst belopp, som kan anses motsvara normal pension, avrundad uppåt. Enligt utskottets me -

SkU 1974: 57

ning bör det också vara möjligt att med hjälp av ADB förse pensionärernas debetsedlar för preliminär B-skatt med särskild uppgift härom för att underlätta postens arbete. Den av utskottet skisserade lösningen kräver givetvis närmare överväganden, och enligt utskottets mening bör det framförda förslaget lämpligen kunna tas upp vid departementsbehandlingen av RS-utredningens förslag, vari ingår åtskilliga uppbördsfrågor samt frågor rörande folkpensionäremas beskattningsproblem. Med det anförda anser utskottet de här behandlade motionerna besvarade.

Företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet

Frågor rörande företagens uppgiftsskyldighet, och i första hand då skyldigheten att lämna uppgifter till statistiska centralbyrån, hör egentligen inte till skatteutskottets ämnesområde, men genom att dessa spörsmål ofta kopplats samman med frågor om uppbördsskyldigheten och deklarationsskyldigheten har utskottet vid flera tillfällen ansett sig också böra ta ställning till principerna för uppgiftsskyldigheten.

De problem som tas upp i de här behandlade motionerna rörande företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet rör inte några nya frågor, och utskottet finner det inte erforderligt att på alla punkter upprepa sina tidigare framförda argument för avslag på yrkandena. Inom skatteutskottet har enighet rått om att någon ersättning för arbetet med skatteuppbörden, utöver vad som redan finns inbyggt i kredittiderna för inleverans av skatt, inte bör utgå till företagen. I enlighet härmed avstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1974: 188, 1974: 1239 och 1974: 1247 i vad de innehåller yrkanden om att utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) skall få tilläggsdirektiv om att pröva frågan om uppbördsersättning.

Utskottet har av praktiska skäl samt från rättvisesynpunkt ansett det svårt att införa särskilda regler i fråga om uppbörden och uppgiftslämnandet i syfte att bereda mindre företagare en sammanhängande semester, varför utskottet även nu avstyrker yrkandet härom i motionen 1974: 1239.

De flesta av de här behandlade motionerna tar emellertid upp frågor om möjligheterna att begränsa och rationalisera uppgiftslämnandet. Motionärerna understryker att uppgiftslämnandet har ökat avsevärt under senare år och att det arbete som härigenom åläggs företagen har blivit alltmer betungande, särskilt för de mindre företagen som tvingas att manuellt bearbeta sitt material. I flera motioner förordas att UFU får tillläggsdirektiv att utreda frågan om ersättning till företagen för uppgiftslämnandet. Motionärerna menar i likhet med tidigare reservanter i skatteutskottet att om myndigheterna får begränsade anslag till sitt förfogande för att ersätta företagen för uppgiftslämnandet skulle infordrandet av nödvändiga och viktiga uppgifter prioriteras på ett annat sätt än som nu är fallet.

SkU 1974: 57

48 Bakgrunden till att företagare och andra, som berörs av uppgiftsskyldigheten, ibland fått uppfattningen att samhället infordrar ett betydande antal mindre viktiga uppgifter torde delvis vara att söka i att myndigheterna tidigare inte alltid förklarat syftet med infordrandet av vissa uppgifter, varför sådana krav för en del uppgiftslämnare framstått som svårförståeliga. På denna punkt har läget emellertid avsevärt förbättrats under senare år. Utskottet anser emellertid att det kan finnas skäl såväl att där detta är möjligt begränsa uppgifternas antal som att skapa en bättre samordning av myndigheternas uppgiftsinhämtande och att få till stånd en planläggning som gör det möjligt för företagen att förbereda sig för uppgiftslämnandet. Utskottet förutsätter att dessa problem kommer att tas upp i UFU:s slutbetänkande, som väntas under första halvåret 1975. Om man kan begränsa uppgiftsskyldigheten på angivet sätt och dessutom motivera uppgiftsinhämtandet bättre, faller skälen för ersättning till företagen delvis bort. Flertalet företagare torde också inse att åtskilliga uppgifter är erforderliga för planeringen av det samhälle i vilket de driver sin verksamhet eller för deras egen information. Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte biträda kraven på tilläggsdirektiv till UFU eller övriga utredningskrav rörande företagens uppgiftsskyldighet. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1974: 14, 1974: 188, 1974: 582, 1974: 939, 1974: 960, 1974:1239 och 1974: 1247 i vad de behandlas i detta betänkande och i de delar som utskottet inte berört tidigare.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionen 1974:1957 och med anledning av propositionen 1974: 159 samt motionen 1974: 607 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i uppbördslagen med den ändringen att 27 § 3 morn., 69 § 1 mom. och ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. May.ts förslag Utskottets förslag

27 §

3 mom. Överstiger skattskyl- 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära digs slutliga skatt den preliminära

skatt, som enligt 2 mom. skall gott- skatt, som enligt 2 mom. skall gott skrivas

honom, skall den skattskyl- skrivas honom, skall den skattskyldige erlägga avgift (k v ar sk a t- dige erlägga avgift (kvarskat teavgift)

med åtta procent av t e a v g i f t) med sex procent av

det överskjutande beloppet, om det överskjutande beloppet, om

detta överstiger femtusen kronor, detta uppgår till högst femtusen

och i annat fall med sex procent kronor och i annat fall med åtta

av samma belopp. procent.

Avgiftsbelopp, som understiger Avgiftsbelopp, som understiger

femtio kronor påföres ej. Vid be- femtio kronor påföres ej. Vid beräkning av avgiften gäller vidare, stämmande av procenttalet för av -

SkU 1974: 57

49 Kungl. Maj:ts förslag

att i den slutliga skatten icke inräknas avgift sorn avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 2 mom. under 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering

Bestämmelserna i

Utskottets förslag

giften och vid beräkning av avgiften gäller,

att i den slutliga skatten icke inräknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen;

att i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 2 mom. under 3) avsedd preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;

att det belopp, på vilket avgiften skall beräknas, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

slutliga skatt.

■ beträffande kvarskatteavgift.

1 m o m. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, i vad den erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta (ö- skatteränta) på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen äga bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Ränta utgår

Bestämmelserna i

1 m o m. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, i vad den erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta (ö- skatteränta) på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gälla bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.

— följande året. beträffande ö-skatteränta.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. januari 1975. Bestämmelserna i

69 § 1 mom. andra stycket om fastställande av räntesatser träder dock i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1. Äldre lydelse denna lag.

2. lag om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

3. lag om ändring i förordningen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

4. lag om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

SkU1974:57

6. lag om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

8. lag om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som används för framställning av fettemulsion m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

10. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

11. lag om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

12. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

13. lag om ändring i lagen (1947: 226) om prisreglering på fiskets område,

14. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

15. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623);

B. att riksdagen avslår följande motioner

1. motionen 1974:14

2. motionen 1974:150

3. motionen 1974: 188, punkterna C och D

4. motionen 1974: 272

5. motionen 1974: 582

6. motionen 1974: 939, punkten E

7. motionen 1974: 944

8. motionen 1974: 960

9. motionen 1974: 996

10. motionen 1974: 997

11. motionen 1974:1203

12. motionen 1974:1239

13. motionen 1974:1247

14. motionen 1974:1293.

Stockholm den 28 november 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö* (c), fru Normark (s), herrar Limdgren* (s), Boström (s), Hörberg (fp), Lindkvist* (s), fru Troedsson* (m) och fru Sandéhn (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU1974: 57

51 Reservationer

1. av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Troedsson (m) som

dels anfört följande:

Utskottet har beträffande den föreslagna kvarskatteavgiften följt departementschefens förslag. Någon motivering varför just i detta hänseende en avgift föreslås införd har inte givits. Grundtanken bakom en avgift är att den skall vara antingen en ersättning för någonting som erhålls eller en sanktion för att man inte betett sig på önskat sätt. Nu är emellertid ingen av dessa förutsättningar till finnandes då det gäller kvarskattesidan. Skall det vara någon påföljd för att preliminärskatt inte inbetalats i tid bör denna rimligen vara konstruerad som en ränta.

Det bör observeras att utredningen om företagens uppgiftsplikt i betänkandet Ränta och restavgift på skatt m. m. (SOU 1973: 33) eftersträvade att få ett i stort sett enhetligt system för samtliga skatter och allmänna avgifter. I huvudsak innebar utredningens förslag att försummelse från skattskyldiga och arbetsgivare att betala skatter eller allmänna avgifter inom föreskriven tid skulle föranleda räntepåföljder och att å andra sidan för mycket uttagen skatt skulle kompenseras av statsverket genom att de tillgodofördes ränta. Endast i ett avseende ansåg utredningen sig tvungen att införa en avgift, nämligen då det gällde den ekonomiska sanktionen för den som inte genom fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller motsvarande senast den 30 april under taxeringsåret uppnått någorlunda överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga avgiften. Det främsta skälet härtill var att utredningen ville anknyta samtliga räntesatser till ränteläget för inlåningsränta och ej utlåningsränta och att det då ansågs bli alltför lindrig påföljd för den skattskyldige eller arbetsgivaren om inte någon extra sanktion tillkom. Utredningen föreslog därför att i nyssnämnda situationer dels skulle utgå en avgift motsvarande 3 % av den kvarstående skatten, dels en kvarskatteränta, beräknad efter dåvarande inlåningsränta, 5,5 %, och utgående för viss tid.

Remissinstanserna har av lättförklarliga skäl avvisat tanken på att ha både en avgift och en ränta som sanktion. De flesta har uppenbarligen valt att betrakta nuvarande system som det mest rättvisa framför en renodlad avgiftstanke. Det stöd som departementschefen kunnat redovisa i propositionen för sitt förslag bland de sakkunniga remissinstanserna är sålunda utomordentligt svagt.

De i motionerna angivna effektiva räntesatserna är direkt hämtade från utredningens betänkande s. 144. Det är ett fullständigt bakvänt resonemang att å ena sidan hävda att en skattskyldig, som av något skäl över huvud taget inte kan inbetala preliminärskatt, skall beskattas fullt för den ränta han kan tillgodoföra sig sedan han fått medel i sin hand

SkU 1974: 57

innan kvarskatten skall betalas men att å andra sidan hans kostnad härför skall föranleda en icke avdragsgill avgift.

Utskottet hävdar att den effektiva räntetiden är 20 månader. Trots detta fritar man den som har förmåga att göra inbetalning före den 30 april från ränteeffekter för de åtta månaderna fram till dess. Man kan diskutera räntans storlek men däremot knappast tiden för ränteberäkningen som tidigare fastslagits vara och alltjämt är ett år. Utskottets beräkningar av den effektiva räntesatsen är därför helt missvisande.

Det bör också framhållas att utskottsmajoritetens jämförelse med den föreslagna dröjsmålsräntan haltar betänkligt. Någon sådan dröjsmålsränta kan naturligtvis inte utgå innan kunden ens blivit krävd; då det gäller inbetalning av kvarstående skatt bygger man helt på den skattskyldiges eget initiativ.

Det är betecknande att någon befrielse från kvarskatteavgiften inte kan ges enligt förslaget i propositionen och ej heller enligt utskottets förslag. Om den skattskyldige inte kan göra en riktig beräkning av sin skatt, vilket inte minst kan vålla svårigheter med hänsyn till våra komplicerade skattebestämmelser, eller om han feltolkat bestämmelserna i något hänseende eller taxeringsnämnden frångått den skattskyldiges värdering och han därigenom åsamkas kvarskatt, kommer likväl en kvarskatteavgift på minst 3 % att utgå. Även om denna kvarskatteavgift för den skattskyldige som har 80 % marginalskatt inte motsvarar högre årsränta än 15 % är det en alldeles för kraftig reaktion på ett i och för sig förklarligt misstag.

dels anser att utskottet under A 1 bort hemställa

A. att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1957 och med

anledning av propositionen 1974: 159 samt motionen 1974: 607 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i uppbördsförordningen med den ändringen

av vad utskottet föreslagit att till ingressen fogas en ny delssats och att detta tillägg samt 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse: Reservanternas

förslag

dels att ordet ”kvarskatteavgift” eller böjningar därav i 49 § 1 och 2 morn., 66 och 67 §§ och 70 § 2 mom. skall utgå samt i 2 § 2 morn., 32 §, 59 §, 68 §, 69 § 2 mom. och 85 § 2 mom. uppbördsförordningen ävensom i anvisningarna till 85 § samma förordning skall bytas ut mot ordet ”kvarskatteränta” i motsvarande form.

27 §

3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av

SkU 1974: 57

den slutliga skatten eller med minst femtusen kronor, skall den skattskyldige till statsverket erlägga ränta (kvarskatteränta) med tolv procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § lagen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen samt annuitet, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej.

Har slutlig eller kvarstående skatt blivit påförd med oriktigt belopp genom fel vid debiteringen eller har preliminär skatt blivit tillgodoräknad med felaktigt belopp eller skall kvarstående skatt av annan anledning nedsättas, skall ny beräkning av ränta göras enligt första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, motsvarande tillämpning beträffande kvarskatteränta.

69 §

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, i vad den erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla ränta (ö-skatteränta) på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gälla bestämmelserna i 27 § 3 mom. i tillämpliga delar.

Ränta utgår följande året.

Bestämmelserna i beträffande ö-skatteränta.

2. av herrar Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp) samt fru Troedsson (m) som

dels anser att utskottets yttrande från och med den mening i sista stycket på s. 48 som börjar med ”Utskottet förutsätter” bort ha följande lydelse:

Till de metoder som bör övervägas för att åstadkomma en samordning och begränsning av uppgiftslämnandet hör även ett system med kostnadsersättning till företagen för uppgiftslämnande. För att dessa problem skall kunna behandlas i UFU:s slutbetänkande, som väntas under första halvåret 1975, fordras emellertid att utredningen får tillläggsdirektiv härom, och utskottet förordar således att sådana direktiv utfärdas snarast möjligt. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motionen 1974: 939 och till motionen 1974: 188 i vad de avser ersättning för uppgiftsskyldighet samt anser de övriga här behandlade motionerna

SkU 1974: 57

1974: 14, 1974: 582, 1974: 960, 1974: 1239 och 1974: 1247 tillgodosedda i vad de avser denna ersättningsfråga.

dels anser att utskottet under B, punkterna 1, 3, 5, 6, 8, 12 och 13, bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974: 939, punkten E, och till motionen 1974: 188, punkten D, i vad avser ekonomisk kompensation för uppgiftskyldighet samt med anledning av motionerna 1974: 14, 1974: 582, 1974: 960, 1974:1239 och 1974: 1247, i vad de avser samma fråga, begär att utredningen om företagens uppgiftsplikt meddelas tilläggsdirektiv att skyndsamt utreda frågan om ersättning till företagen för deras medverkan vid uppgiftslämnande.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 74004*

SkU 1974:57 55

Bilaga 1

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 2 år 1974

Till skatteutskottet

Genom beslut den 30 januari 1974 har till socialförsäkringsutskottet remitterats motionerna 1974: 996 av herr Hyltander och fru Swartz, 1974: 997 av herr Håkansson i Rönneberga m. fl. samt 1974: 1293 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora. Av motionerna, vilka alla tillkommit i syfte att underlätta skatteinbetalningen för folkpensionärer med B-skatt, innehåller motionen 1974: 996 yrkande av innebörd att pensionär skall få använda sin pensionsavi som likvid då skatten erläggs. Motionärerna i motionen 1974: 997 vill att riksdagen beslutar om en sådan samordning av tidpunkterna för utbetalning av pension och inbetalning av skatt, att skatteinbetalningen kan avslutas några dagar efter pensionsutbetalningen. Enligt motionärerna i motionen 1974: 1293 slutligen bör gällande bestämmelser ändras så att pension kan lyftas så snart pensionsanvisningen erhållits.

Utskottet, som inhämtat yttranden över motionerna från riksförsäkringsverket, riksskatteverket och poststyrelsen, finner de av motionärerna aktualiserade frågorna lämpligen böra behandlas i ett sammanhang. Med hänsyn härtill och då som redan nämnts samtliga motioner ytterst rör folkpensionärernas inbetalning av preliminär B-skatt finner utskottet skäl överlämna motionerna jämte remissyttranden till skatteutskottet. I samband härmed vill socialförsäkringsutskottet från de synpunkter utskottet har att företräda — och med hänvisning till de enligt utskottets mening vägande skäl av administrativ och annan art mot att tidigarelägga utbetalningen av folkpension som framförts av riksförsäkringsverket — avstyrka bifall till motionerna.

Stockholm den 21 november 1974

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk), Nilsson i Norrköping (s), Larsson i Vänersborg (s) och Gösta Gustafsson i Göteborg (s).

SkU 1974:57

56 Avvikande mening

av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m) och Andersson i Nybro (c) vilka anfört:

Enligt vår uppfattning är den nuvarande bristande samordningen mellan utbetalning av pension och inbetalning av skatt till stor nackdel för sådana folkpensionärer med extrainkomster vid sidan av folkpensionen som betalar B-skatt. Det torde knappast kunna bestridas att det skulle vara förenat med uppenbara fördelar för dem — i synnerhet i de fall då de av en eller annan anledning har svårigheter att klara av sina postala affärer — att kunna betala in sin skatt samtidigt som de löser ut pensionen. Vi har utomordentligt svårt att förstå att det kan vara förenat med så stora administrativa svårigheter för berörda myndigheter om man antingen tidigarelägger pensionsutbetalningen eller senarelägger skatteinbetalningen, och i vart fall kan vi inte inse annat än att den i motionen 1974: 996 anvisade vägen att låta pensionerna tjäna som betalningsmedel vid skatteinbetalningen skulle kunna vara en lösning på ett enligt vår mening berättigat servicekrav.