Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:177 med förslag till lag om avsättning till särskild investeringsfond, m. m. jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 60 år 1974

SkU 1974:60

Nr 60

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:177 med förslag till lag om avsättning till särskild investeringsfond, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:177 har Kungl. Majit (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om avsättning till särskild investeringsfond,

2. lag om nedsättning av allmän energiskatt,

3. lag om insättning på investeringskonto för skog.

1 propositionen föreslås åtgärder med anledning av vinstutvecklingen inom industrin och skogsbruket. Således föreslås att aktiebolag och ekonomiska föreningar - utöver tidigare beslutad avsättning med 20 % till arbetsmiljöfond - skall avsätta 15 % av sin vinst för år 1974 till särskild investeringsfond. Vidare föreslås att skogsägare skall avsätta viss procent av sina skogsintäkter under tiden den 1 november 1974-den 31 december 1975 till investeringskonto för skog. Slutligen föreslås, att den tillfälliga nedsättningen av energiskatt för industriell bränsle- och kraftförbrukning slopas. Eventuella åtgärder för år 1975 kommer att föreslås när vinst- och konjunkturutvecklingen under år 1975 bättre kan bedömas.

1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 60

SkU 1974:60

2 FörfaUningsförslagen 1 Förslag till

Lag om avsättning till särskild investeringsfond

Härigenom förordnas som följer.

1 § Aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank som huvudsakligen driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall göra avsättning till särskild investeringsfond enligt bestämmelserna i denna lag.

Företag, som avses i första stycket, för vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt göra avdrag för belopp, som avsättes till särskild investeringsfond. Avdraget göres vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla, till vilken företagets huvudsakliga verksamhet hänför sig.

Denna lag gäller icke företag, som år 1976 första gången taxeras för inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

2 § Avsättning till särskild investeringsfond skall göras med belopp, som motsvarar femton procent av den företagets årsvinst som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1975 eller, om företaget då icke skall taxeras för inkomst, år 1976. Årsvinsten beräknas enligt andra stycket av anvisningarna till 3§ förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Sålunda beräknad årsvinst skall ökas med belopp, som tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen. Understiger årsvinsten efter nyssnämnda justering 1 000 000 kronor, behöver avsättning till särskild investeringsfond icke ske.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader, skall vid tillämpning av första stycket årsvinsten jämkas med hänsyn härtill. Skall företaget taxeras för två beskattningsår, sammanlägges årsvinsten för de båda beskattningsåren varefter den jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens sammanlagda längd.

3 § Företaget skall med angivande av firma och postadress inbetala medel, som enligt denna lag skall avsättas till särskild investeringsfond, till riksbankskontor. Medlen insättes på ett särskilt räntelöst konto (särskilt investeringskonto). Medlen anses inbetalda den dag de kommit riksbanken tillhanda.

4 § Inbetalning skall ske senast den dag då företaget enligt 34 § taxeringsförordningen (1956:623) senast skall avlämna allmän självdeklaration för beskattningsåret. Skall företaget ej taxeras år 1975, är företaget ändå skyldigt att göra preliminär inbetalning till riksbanken senast den 31 mars 1975 med

SkU 1974:60

belopp, som motsvarar femton procent av den årsvinst, beräknad enligt 2 §, som hänför sig till det eller de beskattningsår varför taxering skett år 1974. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1976 års taxering, att avsättning till särskild investeringsfond på grund av bestämmelserna i denna lag skall ske med större belopp än vad som preliminärt inbetalats, skall företaget inbetala vad som fattas senast den dag då deklarationen skall avlämnas.

Företaget skall senast den dag då det skall göra inbetalning enligt första stycket till länsstyrelsen i det län där företaget skall taxeras till statlig inkomstskatt lämna skriftlig uppgift om den beräkning som ligger till grund för inbetalningen. Uppgift lämnas på blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Bestämmelserna i 50 § taxeringsförordningen (1956:623)om självdeklaration äger motsvarande tillämpning på uppgift som här avses.

Länsstyrelsen fastställer så snart det kan ske storleken av det belopp varmed inbetalning skall göras. Meddelas icke beslut innefattande sådan fastställelse inom två år efter utgången av det kalenderår då inbetalningen skolat ske, anses skyldigheten att göra inbetalning fastställd i enlighet med uppgift, som företaget lämnat enligt andra stycket.

Är det belopp som företaget inbetalat för lågt beräknat med hänsyn till bestämmelserna i 2 §, förelägger länsstyrelsen så snart det kan ske företaget att inom den tid länsstyrelsen bestämmer inbetala det belopp som fattas jämte ränta enligt 5 § första stycket. Är det belopp som företaget inbetalat för högt, och föreligger ej anledning till antagande att ökad inbetalningsskyldighet skall uppkomma för företaget till följd av ändring av företagets taxering, förordnar länsstyrelsen om återbetalning av överskjutande belopp från det särskilda investeringskontot jämte ränta enligt 5 § andra stycket.

5 § På belopp, som skall inbetalas enligt 4 § fjärde stycket, skall företaget erlägga ränta för år räknat med tolv procent från och med månaden efter den då inbetalning skolat ske enligt 4 § första stycket till och med den månad då inbetalning skall ske enligt länsstyrelsens beslut, dock ej i något fall för längre tid än två år. Räntan tillfaller statsverket.

På belopp, som återbetalas enligt 4 § fjärde stycket, utgår ränta för år räknat med sju procent från och med månaden efter den då inbetalning skett till och med den månad då förordnande om återbetalning meddelades. Ränta utgår dock ej för tid före april månad 1975.

Har beslut, som föranlett ränta enligt första stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas.

6 § Riksbanken lämnar företaget bevis om inbetalning till särskilt investeringskonto. Vidare skall riksbanken lämna uppgift om inbetalningen till

1* Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 60

SkU 1974:60

länsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om sådan uppgift äger bestämmelserna i 7 § förordningen(1955:256)om investeringsfonder för konjunkturutjämning motsvarande tillämpning. Uppgiften skall innehålla upplysning om tidpunkten för inbetalningen.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm föres register över samtliga särskilda investeringskonton.

7 § Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majus förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen får efter ansökan medge att medel, som inbetalats till särskilt investeringskonto, under tid och under de villkor i övrigt som därvid bestämmes får tagas i anspråk för ändamål som avses i 11 och 14 §§ förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning samt för anskaffning av råvaror liksom anskaffning eller tillverkning av hel- och halvfabrikat. Ansökningen skall vara åtföljd av yttrande från arbetstagarsidans ledamöter i det sökande företagets företagsnämnd.

Beslut att medel, som inbetalats till särskilt investeringskonto, får tagas i anspråk tillställes företaget, länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning av företaget skall riksbanken utbetala belopp i enlighet med beslutet från företagets särskilda investeringskonto. Vid utbetalning skall tidigare gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord inbetalning.

Sedan fem år förflutit från den dag då inbetalning till särskilt investeringskonto skett äger företaget efter uppsägning hos riksbanken utfå vad som återstår på kontot av denna inbetalning.

Om utbetalning enligt andra och tredje styckena underrättar riksbanken arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen.

8 § Har medel, som avsatts till särskild investeringsfond, enligt medgivande tagits i anspråk för ändamål som avses i 11 och 14 §§ förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning, utgör medlen icke skattepliktig inkomst för företaget. Å andra sidan får utgifter, till den del de bestritts med sådana medel, vid taxeringen icke avdragas såsom driftkostnad. Har medlen använts för att anskaffa tillgång för stadigvarande bruk, får vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad för tillgången anses endast den del av kostnaden som icke täckts av vad som sålunda tagits i anspråk. Har medlen enligt medgivande tagits i anspråk för anskaffning av råvaror eller för anskaffning eller tillverkning av heleller halvfabrikat, utgör medlen skattepliktig inkomst för företaget, men å andra sidan skall vid tillämpningen av 41 § kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna till nämnda paragraf den del av nu avsedda slag av tillgångar för vilka anskaffningskostnaderna täckts av de ianspråktagna medlen icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.

Utbetalas belopp, som avsatts till särskild investeringsfond, enligt 7 § tredje stycket, skall beloppet omedelbart tagas upp som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla vari fondavsättningen gjorts.

SkU 1974:60

9 § Har aktiebolag i direkt ägo aktier motsvarande mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i ett eller flera aktiebolag, kan Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, arbetsmarknadsstyrelsen medge att särskild investeringsfond hos ett av bolagen vid tillämpningen av denna lag helt eller delvis övertages av ett annat av bolagen. Därvid anses fondens medel avsatta i det övertagande bolaget på tid då det överlåtande bolaget avsatte medlen.

Har beslut om övertagande av särskild investeringsfond meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet lämna underrättelse härom till länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning av det överlåtande bolaget skall riksbanken överföra medel som innestår på särskilt investeringskonto för bolaget till ett motsvarande konto för det övertagande bolaget. Därvid skall tidigare av det överlåtande bolaget gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord inbetalning. Om överförandet skall riksbanken underrätta de bolag varom fråga är samt länsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

10 § Medel, som utbetalats från särskilt investeringskonto i enlighet med medgivande, skall företaget återbetala till riksbanken i den mån medlen icke använts enligt medgivandet eller därmed förenat villkor.

Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar beslut om återbetalning och den tid inom vilken återbetalning skall ske. Beslutet tillställes, förutom företaget, länsstyrelsen och riksbanken. För det beskattningsår, varunder beslut om återbetalning meddelas, skall till beskattning upptas ett belopp motsvarande en tiondel av vad som enligt beslutet skall återbetalas. Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse från denna beskattningsåtgärd.

11 § Betalar företag icke belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag, skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning av skatt enligt uppbördsförordningen (1953:272). Restavgift enligt 58 § 1 mom. förordningen utgår på beloppet, varvid 58 § 2 mom. samma förordning äger motsvarande tillämpning.

12 § Mot beslut av länsstyrelsen enligt denna lag som icke rör anstånd med inbetalning föres talan hos kammarrätten genom besvär. Besvärshandlingen skall vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Mot kammarrättens beslut får talan icke föras. Har talan förts mot länsstyrelsens beslut, får länsstyrelsen, efter hörande av skattechefen, medge anstånd med inbetalningen helt eller delvis. Mot länsstyrelsens beslut i fråga om anstånd får talan icke föras.

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. Är beslut om återbetalning enligt 10 § andra stycket föremål för Kungl. Maj:ts prövning, skall arbetsmarknadsstyrelsen medge anstånd med återbetalningen.

13 § Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra avsättning till särskild investeringsfond eller

SkU 1974:60

att göra preliminär inbetalning. Kungl. Majit får även medge att inbetalning som avses i denna lag får göras vid senare tidpunkt. I samband med medgivande i sistnämnda hänseende skall ränta enligt 5 § första stycket utgå för tid som Kungl. Majit bestämmer.

14 § Har företag i samband med skyldighet att göra avsättning till särskild investeringsfond eller inbetalning till särskilt investeringskonto vidtagit åtgärd, som kan antagas ha tillkommit i syfte att undgå eller få lindring i denna skyldighet, fastställer länsstyrelsen det belopp varmed inbetalning skall ske som om åtgärden ej vidtagits.

15 § Har skriftlig uppgift icke lämnats enligt 4 § andra stycket, skall företaget anmanas att avge sådan uppgift. I anmaning får vite föreläggas. I fråga om fullgörande av skyldighet att avge uppgift äger 47 § taxeringsförordningen (1956:623) motsvarande tillämpning. Lämnas ej uppgift eller kan det belopp varmed inbetalning skall göras icke tillförlitligen beräknas med ledning av uppgiften, uppskattar länsstyrelsen inbetalningen till skäligt belopp.

16 § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om inbetalning enligt denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att sådan inbetalning sker med för lågt belopp dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som med avsikt att inbetalning skall ske med för lågt belopp underlåter att avge handling och därigenom föranleder att för låg inbetalning sker.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej för den som frivilligt vidtager åtgärd, som leder till att inbetalningen kan ske med rätt belopp.

17 § Företag, som gjort avsättning till särskild investeringsfond eller övertagit sådan fond, är pliktigt att lämna sådana uppgifter som anges i 25 § förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Beträffande sådana uppgifter äger 26 och 27 §§ nämnda förordning motsvarande tillämpning.

18 § Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelse skall föras register över särskilda investeringsfonder.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Är årsvinst, varav avsättning till särskild investeringsfond skall ske enligt denna lag, hänförlig till räkenskapsår som avslutats före den 1 november 1974, får avsättningen i stället ske i räkenskaperna för det närmast påföljande räkenskapsåret. Inbetalning skall dock även i sådant fall ske enligt 4 §.

SkU 1974:60

2 Förslag till

Lag om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom förordnas som foijer.

Skatt enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på annat bränsle än bensin eller motorsprit, som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats som enligt bilagan till förordningen gäller för ifrågavarande bränsle.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och gäller i fråga om allmän energiskatt, för vilken skattskyldighet inträder efter utgången av år 1974.

3 Förslag till

Lag om insättning på investeringskonto för skog

Härigenom förordnas som följer.

1 § Den som i självdeklaration till ledning för taxering av inkomst har att uppgiva intäkt av skogsbruk skall för beskattningsår, för vilket taxering

1 första instans sker något av åren 1975,1976, 1977, eller 1978, insätta viss del av intäkt som hänför sig till perioden den 1 november 1974-den 31 december 1975 på särskilt räntelöst konto i riksbanken (investeringskonto för skog) enligt bestämmelserna i denna lag.

Skattskyldig får erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för det belopp, som enligt denna lag skall insättas på investeringskonto.

Denna lag gäller icke företag som är skyldigt att göra avsättning till särskild investeringsfond enligt lagen (1974:000) om avsättning till särskild investeringsfond eller den som enligt 7 § förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt är frikallad från skattskyldighet för inkomst av jordbruksfastighet.

2 § Insättning på investeringskonto skall göras med belopp, som motsvarar summan av

1. tjugo procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom överlåtelse av avverkningsrätt,

SkU 1974:60 8

2. tio procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter, samt

3. tio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

3 § Insätting avseende viss förvärvskälla behöver ej ske, om beloppet understiger 10 000 kronor.

Belopp, som skall insättas på investeringskonto, avrundas nedåt till jämna hundratal kronor.

4 § Till ledning för bestämmande av belopp, som skall insättas på investeringskonto, skall skattskyldig vid självdeklaration foga utredning enligt av riksskatteverket fastställt formulär. Vidare skall den skattskyldige vid självdeklarationen foga bevis från riksbanken om inbetalning till investeringskonto.

Har den skattskyldige under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk från mer än en förvärvskälla skall utredning, som i första stycket avses, förebringas särskilt för varje förvärvskälla.

5 § Medel, som skattskyldig enligt denna lag är skyldig att insätta på investeringskonto, skall vara inbetalade till riksbanken senast den dag han enligt 34 § taxeringsförordningen (1956:623) skall avlämna allmän självdeklaration för beskattningsåret.

6 § Riksbanken lämnar den skattskyldige bevis om inbetalning till investeringskonto för skog. Vidare skall riksbanken lämna uppgift om inbetalningen till länsstyrelsen.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm föres register över samtliga investeringskonton för skog.

7 § Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar får efter ansökan medge att medel, som inbetalats till investeringskonto för skog, under tid och under de villkor i övrigt som därvid bestämmes får tagas i anspråk för investeringar i jordbruk eller skogsbruk ävensom för kostnader för arbeten som är avsedda att främja jordbruket eller skogsbruket.

Beslut att medel, som inbetalats till investeringskonto för skog, får tagas i anspråk tillställes den skattskyldige, länsstyrelsen och riksbanken. Efter framställning av den skattskyldige skall riksbanken utbetala belopp i enlighet med beslutet från den skattskyldiges investeringskonto för skog. Vid utbetalning skall tidigare gjord inbetalning tas i anspråk före senare gjord inbetalning.

Sedan fem år förflutit från den dag då inbetalning till investeringskonto

SkU 1974:60

för skog skett äger den skattskyldige efter uppsägning hos riksbanken utfå vad som återstår på kontot av denna inbetalning.

Om utbetalning enligt andra och tredje styckena underrättar riksbanken länsstyrelsen.

8 § Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår, då uttag från investeringskontot sker.

9§ Medel, som utbetalats från investeringskonto för skog i enlighet med medgivande, skall den skattskyldige återbetala till riksbanken i den mån medlen icke använts enligt medgivandet eller därmed förenat villkor.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar meddelar beslut om återbetalning och den tid inom vilken återbetalning skall ske. Beslutet tillställes den skattskyldige och riksbanken. För det beskattningsår, varunder beslut om återbetalning meddelas, skall till beskattning upptagas ett belopp motsvarande en tiondel av vad som enligt beslutet skall återbetalas. Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse från denna beskattningsåtgärd.

10 § Har någon på investeringskonto inbetalat lägre eller högre belopp än det för vilket uppskov med inkomsttaxering erhållits, skall länsstyrelsen förordna om inbetalning av resterande belopp jämte ränta enligt 11 § första stycket eller återbetalning av överskjutande belopp. Inbetalning av resterande belopp jämte ränta skall ske inom den tid länsstyrelsen bestämmer.

Förordnande, som avses i första stycket, skall meddelas snarast möjligt och utan avvaktan på att inkomsttaxeringen vinner laga kraft. Har den skattskyldige anfört besvär över inkomsttaxeringen med yrkande att erhålla uppskov med taxeringen med högre belopp än som medgivits, skall dock förordnande om återbetalning icke meddelas förrän ärendet slutligen prövats.

11 § På belopp, som skall inbetalas enligt 10 § första stycket, skall den skattskyldige till statsverket erlägga ränta för år räknat med tolv procent från och med månaden efter den då insättning skolat ske enligt 5 § till och med den månad då inbetalning skall ske enligt länsstyrelsens beslut, dock ej i något fall för längre tid än två år. Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen helt eller delvis befria honom från nämnda ränta.

Betalas icke belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag, skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäller vid indrivning av skatt enligt uppbördsförordningen (1953:272). Restavgift enligt 58 § 1 mom. förordningen utgår på beloppet, varvid 58 § 2 mom. samma förordning äger motsvarande tillämpning.

12 § Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto för skog.

SkU 1974:60

10 Kungl. Majit får även medge att inbetalning som avses i denna lag får göras vid senare tidpunkt.

13 § Har utredning icke lämnats enligt 4 §, skall den skattskyldige anmanas att avge sådan utredning. 1 anmaning får vite föreläggas. 1 fråga om fullgörande av skyldighet att avge utredning äger 47 § taxeringsförordningen (1956:623) motsvarande tillämpning.

Taxeringsnämnd skall fastställa det belopp, för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov med taxering. Lämnas ej utredning, som avses i 4 §, skall taxeringsnämnden med ledning av den skattskyldiges självdeklaration eller eljest tillgängliga uppgifter fastställa det belopp för vilket skattskyldig skall erhålla uppskov med taxering.

14 § Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om insättning enligt denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att sådan insättning sker med för lågt belopp dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som med avsikt att insättning skall ske med för lågt belopp underlåter att avge handling och därigenom föranleder att för låg insättning sker.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej för den som frivilligt vidtager åtgärd, som leder till att insättningen kan ske med rätt belopp.

15 § Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt att upprätta särskild förteckning enligt fastställt formulär på sådana, som är skyldiga att insätta medel på investeringskonto. I förteckningen skall för varje skattskyldig anmärkas dels belopp för vilket uppskov med taxering medgivits dels ock storleken av på investeringskonto inbetalade belopp. Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen samtidigt som deklarationer och andra handlingar enligt 71 § taxeringsförordningen (1956:623) dit överlämnas.

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering medgivits, skall skattechefen utan dröjsmål underrätta länsstyrelsen därom.

16 § Hos länsstyrelse föres register över investeringskonton för skog.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Skyldighet att göra avsättning enligt denna lag föreligger icke beträffande köpeskilling för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, eller för avyttrade skogsprodukter, där skriftligt avtal om avyttringen träffats före den 1 januari 1974.

SkU 1974:60

11 Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

1974:1978 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå

1. förslaget till lag om avsättning till särskild investeringsfond, samt

2. förslaget till lag om insättning på investeringskonto för skog;

1974:1979 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande tilllämpningsbestämmelserna vid ansökan om disposition av medel ur de särskilda investeringsfonderna,

2. att hos Kungl. Maj:t begära att förslag föreläggs riksdagen i syfte att stimulera energisparande investeringar inom industrin,

3. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande beslutande myndighet,

4. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande prövning av ansökningar om rätt att använda medlen i de särskilda investeringsfonderna,

5. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande beslutsordningen och användningsområdet för skogsägarnas avsättningar;

1974:1980 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att anta förslaget i prop. 1974:177 om upphävande av lagen om nedsättning av allmän energiskatt,

2. att i övrigt avslå förslagen i propositionen samt

3. a) / första hand hos regeringen hemställa om förslag om höjning av den statliga bolagsbeskattningen till minst 50 % av den redovisade vinsten och att progressivitet införs i denna skatt, eller om detta ej skulle vinna riksdagens bifall,

b) i andra hand hos regeringen hemställa om förslag om lag om avsättning av företagsvinster till en särskild fond som skall disponeras av de anställda för ändamål som de anser angelägna;

1974:1981 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av prop. 1974:177 medger den manuellt arbetande glasindustrin samma nedsättning av den allmänna energiskatten som gäller för branschen till och med den 31 december 1974, nämligen

a) för bränsle en skattenedsättning med 65 %,

b) för elektrisk kraft en skattenedsättning med 100 96;

1974:1982 av herrar Jonasson (c) och Norrby (c) vari hemställs att riksdagen vid behandling av prop. 1974:177 beslutar

1. att avslå förslaget om tvångsvis insättning av medel på investeringskonto för skog,

1 * * Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 60

SkU. 1974:60

2. att medge insättning på skogskonto i bank- eller kreditinrättning med 75 % av köpeskilling för rotsåld skog och 60 % av likvid för försålt leveransvirke eller av värdet av uttag till egen rörelse;

1974:1983 av herrar Pettersson i Lund (s) och Hugosson (s) vari hemställs

att riksdagen uttalar

1. att medgivanden om individuell nedsättning av energiskatten sker restriktivt,

2. att energiskatten utformas på ett sådant sätt att regeringens och riksdagens miljöpolitiska strävanden bättre tillgodoses vid bestämmandet av skattesatsen för olika energislag;

1974:1984 av herr Romanus (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att företagsnämnden skall äga rätt att besluta om användning av medel i den särskilda investeringsfonden,

2. att medel i den särskilda investeringsfonden får användas även för utbildning enligt vad som sägs i motionen;

1974:1985 av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen vid sin behandling av prop. 1974:177 beslutar

1. att medel från investeringskonto för skog får utnyttjas för omedelbar avskrivning av godkända investeringsobjekt,

2. att skyldigheten att avsätta till investeringskonto för skog utformas med sikte på att undvika ”trappstegseffekter” i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att likvider, som avser virkesleveranser före den 1 november 1974, inte i något fall skall omfattas av skyldigheten att avsätta medel till investeringskonto för skog,

4. att ansökningar om att få disponera medel på investeringskonto för skog normalt skall slutbehandlas av lokal eller regional myndighet i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att som sin mening uttala vad som i motionen anförts beträffande dispens från skyldigheten att avsätta medel till investeringskonto för skog, samt

6. att medel som står inne på investeringskonto för skog skall tas upp med halva beloppet vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning.

Till utskottet har ingivits skrivelser med anledning av prop. 1974:177 från Lantbrukarnas skattedelegation och Sveriges Industriförbund.

Utskottets yttrande

Mot bakgrund av den gynnsamma vinstutvecklingen inom näringslivet och som ett led i den ekonomiska stabiliseringspolitiken framläggs i propositionen förslag om sterilisering av viss del av företagens och skogsägarnas

SkU 1974:60

ökade vinster. Således föreslås att aktiebolag m. fl. juridiska personer- utöver den i våras beslutade avsättningen till arbetsmiljöfond - skall avsätta 15 96 av vinsten för år 1974 till särskild investeringsfond och att skogsägare skall insätta viss procent av sina skogsintäkter under tiden den 1 november 1974 -den 31 december 1975 på investeringskonto för skog. Dessutom föreslås att den tillfälliga nedsättning av energiskatten för industriell bränsle- och kraftförbrukning, som gäller till utgången av 1974, skall slopas.

Avsättning till särskild investeringsfond

De föreslagna bestämmelserna om avsättning till särskild investeringsfond är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med de regler som gäller för avsättning till arbetsmiljöfond och innebär följande. Aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank, som huvudsakligen driver rörelse jordbruk eller skogsbruk, skall med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen avsätta 15 96 av årsvinsten för verksamhetsåret 1974 till särskild investeringsfond. Om årsvinsten understiger 1 milj. kr. är företaget dock inte skyldigt att göra sådan avsättning. Det avsatta beloppet skall inbetalas till räntelöst konto (särskilt investeringskonto) i riksbanken senast när företaget skall avlämna självdeklaration för 1975 års taxering. På ansökan får företaget efter beslut av Kungl. Majit eller arbetsmarknadsstyrelsen ta fondmedlen i anspråk för investeringar i byggnader, maskiner m. m. samt för anskaffning av råvaror och för lagerproduktion. Ansökningen skall vara åtföljd av yttrande från arbetstagarsidans ledamöter i företagsnämnden. De investeringar som görs med fondmedlen skall anses omedelbart avskrivna med det ianspråktagna beloppet. Medel, som kvarstår på särskilt investeringskonto fem år efter inbetalningen, skall återbetalas till företaget och tas upp till beskattning. Om synnerliga skäl föreligger kan Kungl. Majit medge dispens helt eller delvis från avsättningsskyldigheten.

Utskottet återkommer i det följande till vissa detaljfrågor i lagförslaget.

Avslagsyrkanden

I några motioner yrkas avslag på förslaget om avsättning till särskild investeringsfond. Herr Bohman m. fl. anser i motionen 1974:1978, att förslaget kommer att medföra betydande likviditetsproblem för företagen och försena investeringarna, vilket får negativa verkningar på produktion och sysselsättning i en redan vikande konjunktur. 1 motionen 1974:1980 av herr Hermansson m. fl. framhålls att förslaget i propositionen är ett försök att vilseleda den allmänna opinionen genom att det ger sken av att beskära de höga företagsvinsterna, medan det i själva verket ytterligare stärker kapitalbildningen inom företagen. I stället begär motionärerna i första hand förslag om höjning av bolagsskatten till minst 50 96 av den redovisade vinsten och om införande av progressiv bolagsskatt. I andra hand begärs

SkU 1974:60

förslag om avsättning av företagsvinster till en särskild fond, som skall disponeras av de anställda för ändamål som de anser angelägna.

Produktions- och prisutvecklingen har varit ännu gynnsammare för företagen än som kunde förutses i våras, när beslut fattades om att 20 % av företagens vinster för år 1974 skulle avsättas till särskilda arbetsmiljöfonder. Industriproduktionen låg således under de första åtta månaderna 1974 närmare 8 % över förra årets nivå, och priserna på svenska exportvaror har under den senaste tolvmånadersperioden ökat med i genomsnitt 30 % samtidigt som kostnadsutvecklingen i vårt land varit förmånligare än i flertalet andra industriländer. Före bokslutsdispositioner och skatt beräknas företagsvinsterna för år 1974 komma att uppgå till ca 10 miljarder kr. för näringslivet totalt sett. Mot den bakgrunden har det från samhällsekonomisk synpunkt ansetts angeläget att sterilisera ytterligare en del av företagens vinster för år 1974.

Förslaget om obligatorisk avsättning till särskild investeringsfond för ses som ett av medlen i statsmakternas strävan att bekämpa inflationen och syftar till att skapa förutsättningar för en lugn och balanserad avtalsrörelse och att genom fortsatta investeringar förbättra industrins konkurrenskraft gentemot utlandet. En utbyggnad av produktionskapaciteten bör enligt utskottets bedömning inte endast leda till fortsatt ökad sysselsättning utan också på längre sikt till en nödvändig förbättring av betalningsbalansen.

Liksom motionärerna i motionen 1974:1978 är utskottet medvetet om att skyldigheten att avsätta medel till särskild investeringsfond kan medföra likviditetspåfrestningar för vissa företag. Om så är fallet har Kungl. Majit möjlighet att medge dispens från avsättningsskyldigheten generellt för viss bransch eller individuellt för visst företag. I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om avsättning till arbetsmiljöfond bör dispens också kunna medges i de fall då avsättningsskyldigheten menligt påverkar företagets möjligheter att fullgöra lagstadgade eller i annan ordning föreskrivna uppgifter. Med anledning av vad som anförts i motionen 1974:1978 vill utskottet också framhålla att den nödvändiga centrala styrningen av företagens investeringar givetvis inte för leda till att angelägna investeringar onödigt fördröjs.

Beträffande yrkandena i motionen 1974:1980 bör endast erinras om att utskottet i sitt betänkande SkU 1974:54 nyligen avstyrkt motionsvis väckta förslag om höjning av bolagsskatten och om införande av progressiv bolagsskatt med hänvisning till att frågan om företagsbeskattningens höjd och utformning f. n. prövas av företagsskatteberedningen. Med anledning av vad nyss anförts om syftet med den ifrågavarande lagstiftningen, kan utskottet inte heller biträda yrkandet i motionen om att fondmedlen bör fö disponeras av de anställda för de ändamål de anser angelägna.

Av det anförda framgår att utskottet i princip tillstyrker förslaget om avsättning till särskild investeringsfond och avstyrker berörda yrkanden i motionerna 1974:1978 och 1974:1980.

SkU 1974:60

15 Utskottet behandlar härefter de övriga yrkanden om avsättning till särskild investeringsfond, som framförts i motionerna och i till utskottet ingiven skrivelse från Sveriges Industriförbund.

Beräkning av årsvinsten

Årsvinsten skall enligt förslaget beräknas på samma sätt som enligt bestämmelserna i förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Det innebär, att med årsvinst menas årsvinsten enligt vederbörligen fastställd balansräkning efter avdrag för avskrivningar, tantiemer, avsättning till pensionsstiftelse m. fl. fonder, som rätteligen är att hänföra till omkostnader i näringsverksamheten-även om de formellt utgått av vinstmedel - men utan avdrag för avsättning till reservfond, skuldregleringsfond, dispositionsfond, investeringsfond m. fl. fonder. Avdrag skall inte heller ske för allmänna skatter. Den omständigheten att årsvinsten i deklarationen endast delvis redovisas som inkomst i en förvärvskälla och återstoden som inkomst i annan förvärvskälla saknar betydelse vid fastställandet av avsättningens storlek. Det är vidare utan betydelse, om årsvinsten inte alls eller endast till viss del utgör skattepliktig inkomst vid taxeringen.

I skrivelse från Sveriges Industriförbund framhålls att den föreslagna avsättningsskyldigheten, som överensstämmer med vad som gäller i fråga om arbetsmiljöfonderna, verkar ytterst ojämnt genom att den anknutits till årsvinsten. Förbundet hemställer därför att från årsvinsten skall avräknas dels avsättningar till nyanskaffnings-, återanskaffnings-, fartygs- och eldsvådefonder, dels vad som mottagits som utdelning liksom ej avdragsgillt koncernbidrag.

När liknande yrkanden framställdes i fråga om arbetsmiljöfonderna, anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:40 följande: Principen

att grunda skyldigheten att avsätta medel till arbetsmiljöfond på den bokföringsmässiga årsvinsten har, som tidigare nämnts, hämtats från förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Även om vissa invändningar kan riktas mot denna metod för beräkning av avsättningen, har den, såvitt utskottet har sig bekant, inte medfört några praktiska svårigheter vid tillämpningen av investeringsfondslagstiftningen. Det bör också framhållas att skyldigheten att avsätta vinstmedel till arbetsmiljöfond endast avser verksamhetsåret 1974 och att det därför endast i fall av anteciperad utdelning kan ifrågakomma att utdelning från exempelvis ett dotterbolag till ett moderbolag inräknas i avsättningsunderlaget hos både dotterbolaget och moderbolaget. Om antecipation av dotterbolagets utdelning inte sker, vilket är det vanliga, uppkommer ingen dubbelavsättningseffekt. Utskottet vill också framhålla, att i den mån avsättningsskyldigheten blir alltför betungande för företaget eller avsevärt begränsar företagets möjligheter att fullgöra sina i annan ordning föreskrivna uppgifter finns möjlighet att erhålla dispens från avsättningsskyldigheten.

Utskottet har inte funnit anledning frånträda sin tidigare intagna stånd -

SkU 1974:60

punkt i frågan och tillstyrker således den i propositionen förordade metoden för beräkning av avsättningsunderlaget.

Inbetalning till särskilt investeringskonto i riksbanken

Enligt förslaget skall till särskild investeringsfond avsatt belopp i sin helhet betalas in till räntelöst konto i riksbanken senast när företaget skall avlämna självdeklaration för 1975 års taxering, dvs. vanligen den 31 mars 1975. Om företaget inte skall taxeras detta år, skall preliminär inbetalning likväl göras senast den 31 mars 1975.

Industriförbundet framhåller att det är nödvändigt att inbetalningstidpunkten förskjuts till tidigast halvårsskiftet 1975 för att företagen skall få rimliga möjligheter att i sin finansiella planering göra erforderliga förberedelser för avsättningen.

Med anledning härav vill utskottet hänvisa till departementschefens uttalande i propositionen, att vid dispensgivningen särskilt hänsynstagande såvitt avser inbetalningsskyldigheten skall kunna tas i de s. k. övergångsfallen, dvs. de fall då företaget redan gjort bokslut vid tidpunkten för propositionens avlämnande och då avsättningen inte kan göras för det räkenskapsår, till vilket den avsättningsgrundande årsvinsten hänför sig. Även i andra fall då fondavsättningen medför påfrestningar på företagets likviditet bör det enligt utskottets mening vara möjligt att dispensvägen medge att inbetalning får göras vid senare tidpunkt än den som anges i 4 § i lagförslaget.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Prövning av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen

Som tidigare nämnts ankommer det på Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen att efter ansökan från företaget besluta om användningen av fondmedlen. Ansökningen skall vara åtföljd av yttrande från arbetstagarrepresentanterna i företagsnämnden.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. anser motionärerna det lämpligt att Kungl. Majit uppdrar åt arbetsmarknadsstyrelsen att vara beslutande myndighet. Endast i undantagsfall, t. ex. när det gäller mycket stora investeringar, bör beslut fattas av Kungl. Majit. Motionärerna anser också att besluten så långt möjligt bör decentraliseras till regional och lokal nivå, varför det bör övervägas att låta länsarbetsnämnderna besluta om investeringar, som understiger exempelvis 1 milj. kr. Motionärerna framhåller vidare att prövningen av ansökningarna inte får bli tidsödande och innebära detaljstyrning av företagens investeringspolitik. Herr Romanus anser i motionen 1974:1984 att företagsnämnden ensam skall besluta om användningen av fondmedlen.

Enligt utskottets mening bör i huvudsak samma principer för prövning av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen tillämpas som i fråga om

SkU 1974:60

investeringsfonderna för konjunkturutjämning och arbetsmiljöfonderna. Det innebär att det ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att efter av Kungl. Majit uppdragna riktlinjer fatta beslut om ianspråktagande och användning av fondmedlen. Som framgår av 7 § i lagförslaget bör därvid vissa villkor kunna föreskrivas som förutsättning för ianspråktagandet. Kungl. Majit eller arbetsmarknadsstyrelsen kan därvid bestämma om tiden för investeringen liksom att endast viss del av fondmedlen får användas. Någon möjlighet härutöver att dirigera investeringarna på ett sätt som inte överensstämmer med företagets eller arbetstagarnas egna önskemål, om dessa ligger inom ramen för de angivna ändamålen, finns givetvis inte. Som utskottet tidigare framhållit är det nödvändigt med en viss central styrning och samordning av investeringarna, om syftena med lagstiftningen skall kunna uppnås. Utskottet är därför inte berett tillstyrka, att beslutanderätten i fråga om mindre investeringar överlämnas till länsarbetsnämnderna. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1974:1979 i denna del.

I likhet med departementschefen anser utskottet det angeläget att arbetstagarna bereds inflytande över fondmedlens användning. Vid tillståndsgivningen kommer självfallet stor vikt att fästas vid arbetstagarnas uppfattning. I de fall företaget och arbetstagarna är av olika mening om användningen av fondmedlen, bör frågan enligt utskottets uppfattning avgöras av Kungl. Majit. I detta sammanhang vill utskottet också framhålla, att förslag om investeringar och lagerproduktion kan tas upp av arbetstagarna genom deras styrelserepresentanter eller i företagsnämnden. Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts om behovet av central dirigering av investeringarna kan utskottet inte tillstyrka att företagsnämnden ensam får besluta om användningen av fondmedlen. Utskottet avstyrker således bifall till berörda yrkande i motionen 1974:1984.

Investeringarna

Investeringsfondsmedlen får enligt förslaget tas i anspråk för investeringar i maskiner, byggnader och vissa markanläggningar samt för anskaffning av råvaror och för lagerproduktion. Enligt uttalande i propositionen bör energibesparande investeringar prioriteras och som villkor för lagerproduktion bör föreskrivas att sysselsättningen inte minskas vid företaget.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. framhålls att fondmedlen bör få tas i anspråk så snart som möjligt, och Sveriges Industriförbund anser att fondmedlen bör få disponeras i sin helhet redan från 1975 års ingång.

När det gäller arbetsmiljöfonderna har Kungl. Majit förordnat, att arbetsmarknadsstyrelsen får medge att medel, som inbetalats till arbetsmiljökonto, får användas för kostnader för bl. a. byggnads- och markarbeten här i landet under förutsättning att investeringarna påbörjas efter utgången av år 1974. Utbetalning från arbetsmiljökonto får emellertid inte ske tidigare än den 1 juli 1975, dvs. efter det att taxeringsnämnden prövat fondavsättningen.

SkU 1974:60

18 Om investeringen påbörjas efter den 1 juli 1975, får utbetalning i regel ske först när den påbörjas. Ett liknande system bör enligt utskottets uppfattning kunna användas när det gäller tillstånd att utnyttja de särskilda investeringsfonderna. Som tidigare framhållits ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen att efter av Kungl. Majit uppdragna riktlinjer fatta beslut om ianspråktagande och användning av fondmedlen. Utskottet förutsätter att förordnandet till arbetsmarknadsstyrelsen lämnas så snart det är möjligt för att underlätta företagens planering av sina investeringar. Härigenom torde nämnda yrkande i motionen 1974:1979 vara tillgodosett.

1 motionen 1974:1984 av herr Romanus yrkas att fondmedlen också får användas för utbildning. Sveriges Industriförbund anser, att ändamålsbestämmelsen bör utvidgas till att omfatta även bidrag till yrkesutbildning, forskning och utveckling samt miljövård.

Med hänsyn till att lagstiftningen bl. a. syftar till en utbyggnad av produktionskapaciteten inom näringslivet är utskottet inte berett tillstyrka, att fondmedlen "får användas för andra ändamål än dem som angivits i propositionen. Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten på att genom hänvisningen i 7 § i lagförslaget till 11 § förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning Kungl. Majit kan medge, att fondmedlen, om särskilda skäl föreligger, får användas för kostnader, som är avsedda att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkats här i landet.

Med det anförda tillstyrker utskottet departementschefens förslag om fondmedlens användning och avstyrker bifall till motionen 1974:1984 även i denna del.

Energibeskattningen

Genom förordningen (1971:928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten, som gäller till utgången av innevarande år, har Kungl. Majit fått möjlighet att i konjunkturstimulerande syfte medge nedsättning av eller befrielse från energiskatt för företag inom branscher med stor energiförbrukning. Med stöd av förordningen och av Kungl. Majit lämnat bemyndigande har riksskatteverket förordnat om nedsättning av energiskatten på elektrisk kraft och annat bränsle än bensin och gasol, som förbrukas vid industriell tillverkning under tiden den 1 december 1971-den 31 december 1974. Mot bakgrund av den tidigare redovisade vinstsituationen inom näringslivet lägger departementschefen inte fram något förslag om förlängning av förordningens giltighetstid. Med hänsyn till de speciella konkurrensförhållanden, som råder för den yrkesmässiga växthusodlingen, föreslås emellertid att den nuvarande skattenedsättningen med 85 % skall bibehållas efter utgången av 1974 för annat bränsle än bensin eller motorsprit, som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling.

Departementschefens förslag innebär, att de medgivanden om nedsättning av energiskatten vid industriell tillverkning, som gällt före den 1 december

SkU 1974:60

1971, åter aktualiseras. Genom dessa tidigare nedsättningsbeslut har energiskattebelastningen på elektrisk kraft och bränsle begränsats till 1 % av saluvärdet från fabrik. I propositionen framhålls att denna ordning är att betrakta som ett provisorium, eftersom energiskatteförordningens föreskrifter om bl. a. skattenedsättning måste omarbetas med hänsyn till de nya bestämmelserna i grundlagen.

Sveriges Industriförbund har i skrivelse till utskottet förordat att giltighetstiden för förordningen om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten skall förlängas i avvaktan på översynen av energiskatteförordningen. Förbundet hävdar att energiskatten på industriellt framställda produkter i princip bör införas i mervärdeskattesystemet för att alla energiformer skall få samma skattemässiga behandling.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det i nuvarande konjunkturläge inte finns anledning att förlänga giltighetstiden för den tidigare generella nedsättningen av energiskatten för särskilt energikrävande företag, inte minst mot bakgrund av att många av de företag, som erhållit den största skattenedsättningen, varit de mest vinstgivande. Härigenom tvingas företagen till ökade ansträngningar för att spara energi, vilket är nödvändigt för att förbättra den på grund av oljeprisstegringarna avsevärt försämrade bytesbalansen. Utskottet har däremot inte något att erinra mot att den yrkesmässiga växthusodlingen även i fortsättningen medges nedsättning av energiskatten i samma omfattning som för närvarande. Med det anförda tillstyrker utskottet ovannämnda förslag i propositionen.

I motionen 1974:1981 av herrar Hovhammar och Fagerlund yrkas att den manuellt arbetande glasindustrin även i fortsättningen skall medges samma energiskattenedsättning som gäller t. o. m. den 31 december 1974, dvs. med 65 % för bränsle och med 100 % för elektrisk kraft. Motionärerna framhåller att den kostnadsbelastning, som ett slopande av skattenedsättningen innebär, kan medföra allvarliga konsekvenser för glasbruken och för sysselsättningen i de orter där de är belägna.

Frågan om energiskattenedsättningen för den manuellt arbetande glasindustrin bör prövas av riksskatteverket enligt de grunder som tillämpades för medgivanden, som lämnades före den 1 december 1971, med beaktande av nuvarande energiskattekostnad och salutillverkningsvärde. Det ytterligare stöd, som den ifrågavarande industrin eventuellt kan vara i behov av, bör enligt utskottets mening lämnas i annan form än genom lättnader vid beskattningen. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1974:1981.

I motionen 1974:1983 av herrar Pettersson i Lund och Hugosson begärs ett riksdagsuttalande av innebörd, att medgivanden om nedsättning av energiskatten skall ske restriktivt och att energiskatten skall utformas så att de miljöpolitiska strävandena bättre tillgodoses vid bestämmandet av skattesatsen för olika energislag.

I fråga om riktlinjerna för energiskattenedsättningen efter den 1 januari 1975 vill utskottet endast hänvisa till vad nyss anförts vid besvarandet av

Skli 1974:60

yrkandet i motionen 1974:1981, vilket överensstämmer med vad departementschefen förordat.

Som ovan nämnts nödvändiggör grundlagsändringarna en omarbetning av energiskatteförordningen i flera hänseenden. Utskottet är för sin del inte berett att utan närmare utredning ta ställning till den framtida utformningen av bestämmelserna men förutsätter att Kungl. Maj:t vid översynen av energiskatteförordningen så långt det är möjligt beaktar motionärernas synpunkter.

I den mån yrkandena i motionen 1974:1983 inte blivit tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört, avstyrker utskottet bifall till desamma.

I detta sammanhang behandlar utskottet också det yrkande i motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. som innefattar förslag till åtgärder för att stimulera energibesparande investeringar, t. ex. mottrycksanläggningar, inom industrin. En åtgärd, som motionärerna anvisar, är att ändra taxeoch lånevillkoren för vattenkraftsbaserad energi. En annan är att införa särskilda investeringsavdrag för denna typ av investeringar.

Med anledning härav vill utskottet på nytt erinra om att vid prövningen av ansökningarom ianspråktagande av medel från särskild investeringsfond sådana investeringar, som innebär besparingar i energiförbrukningen, skall prioriteras. Med hänvisning härtill och då utskottet inte är berett tillstyrka andra skattelättnader för berörda investeringar än som kan medges inom ramen för gällande skatteregler, avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1979 i denna del.

Insättning på investeringskonto för skog

I propositionen framläggs också förslag om sterilisering av viss del av de ökade skogsintäkterna genom insättning på investeringskonto för skog. Förslaget innebär i huvudsak följande. Skattskyldig, som driver skogsbruk, skall insätta viss del av de skogsintäkter, som hänför sig till tiden den 1 november 1974-den 31 december 1975, på särskilt räntelöst konto i riksbanken (investeringskonto för skog). Lagstiftningen gäller inte företag, som är skyldigt att göra avsättning till särskild investeringsfond, eller staten, kommuner m. fl., som enligt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt är frikallade från skattskyldighet för inkomst av jordbruksfastighet. Insättning skall göras med 20 96 av köpeskilling för rotsåld skog samt 10 96 av köpeskilling för leveransvirke och av värdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse, dock inte med högre belopp än den redovisade nettointäkten av förvärvskällan. Insättning behöver inte göras, om beloppet understiger 10 000 kr. Beloppet skall inbetalas till riksbanken senast när den skattskyldige skall avlämna självdeklaration för beskattningsåret.

Den skattskyldige får uppskov med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt för belopp som insätts på investeringskonto för skog. Efter beslut av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar får konto -

SkU 1974:60

medlen tas i anspråk för investeringar i jord- eller skogsbruk och för kostnader som är avsedda att främja jord- eller skogsbruket. Det från kontot uttagna beloppet skall upptas som intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår då uttag sker. Medel, som kvarstår på kontot fem år efter inbetalningen, skall återbetalas till den skattskyldige och tas upp till beskattning.

Om synnerliga skäl föreligger får Kungl. Maj:t medge dispens från insättningsskyldigheten eller medge att inbetalning till investeringskonto får göras vid senare tidpunkt.

I det följande återkommer utskottet till vissa detaljfrågor.

A vslagsyrkanden

I flera motioner yrkas avslag på förslaget om insättning på investeringskonto för skog. Till stöd för avslagsyrkandet i motionen 1974:1978 av herr Bohman m. fl. anförs att insättningarna avser en kommande tidsperiod, för vilken konjunkturutsikterna snabbt försämras, och att förslaget sannolikt leder till att många skogsägare uppskjuter planerade skogsvårdsåtgärder till dess att medlen blir disponibla, vilket får negativa verkningar för skogsnäringen. I motionen 1974:1982 av herrar Jonasson och Norrby framhålls att lönsamheten inom skogsbruket länge varit låg och att de nuvarande virkespriserna möjliggjort en ökning av de skogsvårdande insatserna. Motionärerna anser också att förslaget negativt påverkar de regionala bankernas möjligheter att ge skogsägarna krediter, genom att skogskontoinsättningarna minskar. I stället för departementschefens förslag yrkar motionärerna, att rätten att göra insättning på skogskonto ökas från nuvarande 60 till 75 % för köpeskilling för rotsåld skog och från 40 till 60 % för köpeskilling för leveransvirke. Även i motionen 1974:1980 av herr Hermansson m. fl. yrkas avslag på förslaget i propositionen. Inte heller Sveriges Industriförbund anser att lagstiftningen bör genomföras med hänsyn till riskerna för produktionsoch sysselsättningsstörningar.

Bakgrunden till förslaget är de prisstegringar på skogsråvaror, som ägt rum under senare år. Som exempel härpå nämns i propositionen, att priset på massaved stigit med nära 90 % mellan avverkningsåren 1972/73 och 1974/75. Förslaget att skogsägarna skall insätta viss del av sina skogsinkomster på investeringskonto för skog får ses som ett naturligt komplement till företagarnas skyldighet att göra avsättning till arbetsmiljöfond och särskild investeringsfond. En motsvarande metod för sterilisering av skogsägarnas vinstökningar tillämpades i början av 1950-talet jämsides med ett system med prisutjämningsavgifter på skogsindustriprodukter. Genom den obligatoriska insättningen på investeringskonto för skog skapas också förutsättningar för en bättre tidsfördelning och ökning av investeringarna inom jordbruket och skogsbruket. Enligt utskottets uppfattning är det särskilt angeläget, att kontomedlen används för en intensifiering av skogsvården

SkU 1974:60

som ett led i åtgärderna att förebygga en framtida virkesbristsituation. Med anledning av farhågorna för att förslaget skall medföra produktions- och sysselsättningsstörningar vill utskottet endast framhålla, att insättningskvoterna är så avvägda, att man inte har anledning befara att lagstiftningen motverkar skogsägarnas intresse för avverkningar och försäljningar.

Av det anförda framgår att utskottet i princip ansluter sig till departementschefens förslag och således inte kan biträda avslagsyrkandena i motionerna 1974:1978, 1974:1980 och 1974:1982 och inte heller yrkandet i sistnämnda motion om rätt till ökad insättning på skogskonto.

Utskottet behandlar härefter vissa yrkanden om ändringar i den föreslagna lagstiftningen, som framställts i motioner och i en till utskottet ingiven skrivelse från Lantbrukarnas skattedelegation.

Storleken av avsättningen m. m.

Som tidigare nämnts skall enligt förslaget insättning på investeringskonto för skog göras med belopp, som motsvarar summan av 20 96 av köpeskilling för avverkningsrätt samt 10 96 av köpeskilling för avyttrade skogsprodukter och av saluvärdet av skogsprodukter som uttagits för förädling i egen rörelse, dock inte med större belopp än nettointäkten av förvärvskällan. Insättning behöver inte göras om beloppet understiger 10000 kr. Därigenom undantas köpeskillingar förrotsåld skog, som understiger50 000kr.,och köpeskillingar för leveransvirke, som understiger 100 000 kr., från insättningsskyldigheten.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att insättningsskyldigheten skall utformas så, att den skattskyldige ograverat kan disponera över det avdragsfria beloppet på 50 000 resp. 100 000 kr. Motionärernas förslag innebär, att om likviden för en såld rotpost uppgår till exempelvis 55 000 kr., skall insättningsskyldigheten begränsas till (55 000-50 000 =) 5 000 kr. i stället för (20 96 av 55 000 =) II 000 kr. enligt förslaget i propositionen. Lantbrukarnas skattedelegation anser att relationen mellan procentsatserna för rotsåld skog och för leveransvirke bör vara densamma som i skogskontoförordningen - 60-40 - dvs. i förevarande fall 15 för rotsåld skog och 10 96 för leveransvirke.

Mot bakgrund av prisstegringarna på skogsprodukter har departementschefen ansett det lämpligt att insättningsskyldigheten begränsas till 20 96 av likviden för rotsåld skog. Med beaktande av rotvärdet har procentsatsen för leveransvirke uppskattats schablonmässigt till 10. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande procentsatser var 25 resp. 12 i 1951 års lag om investeringskonto för skog. Utskottet är medvetet om att minimibeloppet för insättningsskyldigheten medför vissa mindre önskvärda trappstegseffekter. Men eftersom insättningen, som för övrigt är begränsad till storleken av den redovisade nettointäkten, endast omfattar en mindre del av likvider, som överstiger 50 000 resp. 100 000 kr., torde insättningsskyldigheten endast

SkU 1974:60

i undantagsfall komma att bereda skogsägarna särskilda svårigheter. Om så är fallet har den skattskyldige möjlighet att begära dispens helt eller delvis från insättningsskyldigheten.

Av det anförda framgår att utskottet anser sig kunna godta den avvägning av procentsatser och minimibelopp som föreslagits i propositionen. Utskottet avstyrker således ovannämnda yrkande i motionen 1974:1985.

Herr Helén m. fl. anser i motionen 1974:1979 att insättning på investeringskonto för skog inte skall behöva göras, om med intyg från skogsvårdsstyrelsen visas, att skogsvårdande åtgärder vidtagits omedelbart efter avverkningen och innan inbetalning skall göras till riksbanken.

Om vid taxeringen avdragsgilla skogsvårdande åtgärder utförs under det beskattningsår, till vilket intäkterna för skogsförsäljningarna hänför sig, medför detta att nettointäkten minskar med belopp motsvarande kostnaderna för skogsvården. Eftersom det belopp, som skall insättas på investeringskonto, inte får överstiga nettointäkten, kommer i många fall insättningsskyldigheten automatiskt att begränsas. Med hänsyn till lagstiftningens syfte är utskottet emellertid inte berett tillstyrka befrielse från skyldighet att göra insättning på investeringskonto i de av motionärerna avsedda fallen. Utskottet avstyrker alltså detta yrkande i motionen 1974:1979.

Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att avtal om avverkningsuppdrag är en vanlig form för uppgörelse om virkesleveranser. Dessa avtal innebär att köparen för säljarens räkning utför avverkningen inom ett i avtalet angivet område och betalar gällande marknadspris för utvunna skogsprodukter. Säljaren erhåller nettobeloppet, dvs. skillnaden mellan värdet av det avverkade virket och köparens kostnader för avverkningen. Delegationen anser att avverkningsuppdrag, som nettoredovisas, skall likställas med avverkningsrätt.

I överensstämmelse med den praxis, som utbildats vid tillämpningen av mervärdeskatteförordningen, bör enligt utskottets mening avverkningsuppdrag, som nettoredovisas, vid tillämpningen av den nu ifrågavarande lagstiftningen likställas med avverkningsrätt.

1 sin skrivelse framhåller delegationen vidare att det är naturligt att insättning på skogskonto betraktas som ett normalt avdrag vid beräkning av nettointäkt av skogsbruk och att skyldigheten att göra insättning på investeringskonto för skog därför begränsas till den nettointäkt som kvarstår efter skogskontoinsättning.

Enligt gällande praxis får uppskov med taxering för inkomst av medel, som insatts på skogskonto, inte åtnjutas med högre belopp än som motsvarar den nettointäkt, som framkommer på jordbruksbilagan innan avdrag för insättningsbeloppet gjorts. Till följd härav bör begränsningsregeln i 2 § andra stycket i lagförslaget enligt utskottets mening tillämpas så att den lagstadgade skyldigheten att göra insättning på investeringskonto för skog inte omfattar högre belopp än den redovisade nettointäkten före fullgörandet av nämnda insättningsskyldighet och innan avdrag gjorts för insättning på skogskonto.

SkU 1974:60

24 Prövning av ansökan om ianspråktagande av kontomedlen

Enligt förslaget i propositionen skall Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Majit förordnar efter ansökan av den skattskyldige besluta om användningen av kontomedlen.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. föreslås att skogsvårdsstyrelsen skall vara beslutande myndighet. Motionärerna anser också att i de fall skogsägareförening sköter avverkningar och skogsvård åt skogsägaren enligt ett flerårsprogram, börtillståndsmyndighetens handläggning kunna inskränkas till ett formellt besked om att medlen får tas ut från kontot. Herr Åsling m. fl. anser i motionen 1974:1985 att ansökan om ianspråktagande av kontomedlen normalt bör behandlas av lokal eller regional myndighet på grundval av sökandens egna uppgifter.

Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Majit för avsikt att uppdra åt länsstyrelserna att efter av Kungl. Majit uppdragna riktlinjer besluta om kontomedlens användning. 1 flertalet fall torde ansökan kunna avgöras på grundval av de uppgifter sökanden lämnat, men i vissa fall torde det vara nödvändigt att länsstyrelsen inhämtar yttrande från vederbörande skogsvårdsstyrelse eller lantbruksnämnd.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat ovannämnda yrkanden i motionerna 1974:1979 och 1974:1985.

Investeringarna

Investeringskontomedlen får enligt förslaget användas för investeringar i jord- eller skogsbruk och för kostnader för arbeten, som är avsedda att främja jord- och skogsbruket, t. ex. skogsodling, skogsdikning, röjning, hägnad samt anläggande och underhåll av vägar. Det från kontot uttagna beloppet skall tas upp som intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår då uttag sker.

I motionen 1974:1979 av herr Helén m. fl. yrkas att kontomedlen får användas för alla investeringar i maskiner och byggnader inom jord- och skogsbruket samt för skogsvård.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att insatta medel får disponeras för investeringar i maskiner och byggnader inom jord- och skogsbruk samt för skogsvårdsåtgärder. Härav framgår att ovannämnda yrkande i motionen 1974:1979 är tillgodosett.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att medel från investeringskonto för skog får utnyttjas för omedelbar avskrivning av godkända investeringsobjekt. Ett liknande yrkande framställs av Lantbrukarnas skattedelegation.

På sätt gäller i fråga om skogskontomedel skall investeringskontomedlen tas upp till beskattning, när uttag görs från kontot, och avdrag medges enligt vanliga regler vid inkomstbeskattningen för de investeringar eller

SkU 1974:60

omkostnader, till vilka kontomedlen används. Det innebär att den skattskyldige inte medges någon extra skattelättnad utan endast ett tidsbegränsat uppskov med beskattningen av viss del av skogsintäkterna. Avsikten är emellertid att beskattningseffekten helt eller delvis skall elimineras genom att investeringskontomedlen inom femårsperioden eller omedelbart därefter används för att finansiera avdragsgilla investeringar eller andra kostnader i förvärvskällan jordbruksfastighet. Motionärernas förslag innebär att samma metodik skall tillämpas i fråga om investeringskontomedlen som i fråga om andra fondavsättningar för företagare, dvs. att avskrivningsunderlag eller direkt avdragsgilla kostnader skall reduceras med det för ändamålet ianspråktagna kontobeloppet. Sistnämnda metod kan emellertid endast tilllämpas vid bokföringsmässig redovisning. Flertalet jord- och skogsbrukare tillämpar emellertid fortfarande kontantmässig inkomstredovisning. Med hänsyn härtill och till att ifrågavarande skattskyldiga - till skillnad från aktiebolag och ekonomiska föreningar - är progressivt beskattade, kan utskottet inte tillstyrka berörda yrkande i motionen 1974:1985.

Uttag av kontomedlen

Enligt förslaget får den skattskyldige fem år efter inbetalningen av kontomedlen efter uppsägning ta ut vad som kvarstår på kontot. Som tidigare nämnts skall beloppet därvid tas upp till beskattning.

Lantbrukarnas skattedelegation ifrågasätter om inte den ovannämnda bestämmelsen bör modifieras i de fall den skattskyldige avlider och dödsboet därefter avyttrar fastigheten. Medel, som kvarstår på investeringskontot, kan då försvåra en avveckling av dödsboet. Delegationen anser därför att dödsboet i en sådan situation bör få ta ut kontomedlen i förtid.

I likhet med Lantbrukarnas skattedelegation anser utskottet att det i nämnda fall inte finns anledning att genom bestämmelser i lagstiftningen onödigt fördröja en avveckling av dödsboet. Utskottet föreslår därför, att dispensreglerna i 12 § i lagförslaget kompletteras med en bestämmelse om att återbetalning av medel, som innestår på investeringskonto för skog, får ske före utgången av den i 7 § angivna femårstiden.

Dispensbestämmelserna

Som tidigare nämnts får Kungl. Maj:t, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto för skog. Kungl. Majit får även medge att inbetalning får göras vid senare tidpunkt än deklarationstillfället.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. begärs ett riksdagsuttalande om att tillämpningen av dispensbestämmelserna skall vara generös och att dispens skall kunna medges vid skördeskador och fastighetsregleringar samt om en säljare är skyldig att disponera medel för framtida åtgärder på den fastighet, där avverkning skett.

SkU 1974:60

26 Departementschefen har i propositionen framhållit, att dispens bör kunna medges om det föreligger avsevärda betalningssvårigheter för den skattskyldige att göra kontoinsättningen. När avsevärda betalningssvårigheter kan anses föreligga får avgöras från fall till fall. Vid denna bedömning kan givetvis skördeskador beaktas. Dispens kan enligt departementschefens uttalande också medges, om den skattskyldige avsett att genom skogsavverkning på en nyligen inköpt fastighet skaffa pengar till köpeskillingen. Skyldighet att utge skogslikvid eller annan ersättning med anledning av fastighetsreglering bör enligt utskottets mening också kunna beaktas vid dispensgivningen.

Under vissa förutsättningar kan skogsvårdsstyrelsen enligt bestämmelser i skogsvårdslagen ålägga skogsägare att ställa säkerhet för återväxtåtgärder. Vanligen spärras på bank- eller skogskonto innestående medel, som skogsägaren lår disponera först sedan han med intyg från skogsvårdsstyrelsen visat att återväxtåtgärderna vidtagits. Enligt utskottets mening bör investeringskontomedel kunna godtas som säkerhet för återväxtåtgärder. I dylika fall bör riksbanken underrättas härom. Om kontomedlen inte använts för avsett ändamål före femårsperiodens utgång, kan kontomedlen inte återbetalas till den skattskyldige utan måste överföras till annat spärrat bankkonto, som avser återväxtåtgärder. Överföringen till annat spärrat konto bör jämställas med uttag från investeringskontot, vilket medför att beloppet skall upptas till beskattning samma år.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1974:1985 i denna del.

Ikraftträdandebestämmelserna

I ikraftträdandebestämmelserna föreskrivs att skyldighet att göra kontoinsättning inte föreligger beträffande köpeskilling för avverkningsrätt eller för leveransvirke, om skriftligt avtal om avyttringen träffats före den 1 januari 1974.

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att likvider, som avser virkesleveranser före den 1 november 1974, inte i något fall skall omfattas av insättningsskyldigheten.

Den ovan refererade bestämmelsen innebär, att insättningsskyldighet föreligger såvida avtal om virkesförsäljningen träffats under tiden den 1 januari -den 31 oktober 1974 och likviden inflyter efter den 1 november 1974. Även om retroaktiv lagstiftning i möjligaste mån bör undvikas, är det med hänsyn till risken för antedatering av leveransavtal enligt utskottets uppfattning inte möjligt att tillgodose motionärernas önskemål. Utskottet avstyrker således motionen 1974:1985 i denna del.

Skl) 1974:60

27 Förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen

I motionen 1974:1985 av herr Åsling m. fl. yrkas att medel, som insatts på investeringskonto för skog, skall tas upp till halva värdet vid arvs- och gåvobeskattningen samt vid förmögenhetsbeskattningen. Samma yrkande framförs i skrivelsen från Lantbrukarnas skattedelegation.

Yrkandet i motionen är redan tillgodosett genom de förslag, som lagts fram i prop. 1974:185.

Övriga i propositionen behandlade frågor har inte givit anledning till erinran eller till särskilda uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande avsättning till särskild investeringsfond

a. med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 1, 1974:1980 punkten 2, i denna del, samt punkterna 3 a och b och 1974:1984 samt med bifall till propositionen 1974:177, i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om avsättning till särskild investeringsfond,

b. avslår motionen 1974:1979 punkterna 1 och 3, i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört;

2. beträffande enetgibeskattningen

a. med bifall till propositionen 1974:177, i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om nedsättning av allmän energiskatt,

b. avslår

1. motionen 1974:1979 punkten 2,

2. motionen 1974:1981,

3. motionen 1974:1983,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört;

3. beträffande insättning pä investeringskonto för skog

a. med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 2, 1974:1980 punkten 2, i denna del, 1974:1982 och 1974:1985 punkterna 1, 2 och 3 samt med anledning av propositionen 1974:177, i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om insättning på investeringskonto för skog med den ändringen att 12 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1974:60

28 Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

12 § Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Majit medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto för skog. Kungl. Majit får även medge att inbetalning som avses i denna lag får göras vid senare tidpunkt.

12 § Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Majit medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på investeringskonto för skog. Kungl. Majit får även medge att inbetalning som avses i denna lag får göras vid senare tidpunkt och att återbetalning får ske före utgången av den i 7 § tredje stycket angivna tiden.

b. avslår

1. motionen 1974:1979 punkterna 4 och 5,

2. motionen 1974:1985 punkterna 4, 5 och 6,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 4 december 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c). Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp). Wikner (s). Sundkvist (c). Stadling (s), Nilsson i Trobro (m). Westberg i Hofors (s). Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s) och fru Sandéhn (s).

Reservationer och särskilda yttranden

Beträffande avsättning till särskild investeringsfond

1. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels anfört följande:

Enligt utskottets mening måste propositionens förslag ses mot bakgrund av den debatt som förts om de s. k. övervinsterna. Självfallet kan man emellertid inte se till vinstnivån för ett enda år. Detta gäller särskilt konjunkturkänsliga branscher som t. ex. skogs- och stålindustrin. Företagens lönsamhet måste studeras över en längre tid, åtminstone en hel konjunkturcykel. Med hänsyn till den dåliga räntabiliteten under 1970-talets första

SkU 1974:60

år utgör den senaste tidens utveckling enligt utskottets mening en välkommen återhämtning.

Finansminister uppskattar att företagsvinsterna för år 1974 blir cirka 10 miljarder kr. Av dessa vinster skall företagen avsätta 20 % eller 2 miljarder kr. till de tidigare i år inrättade arbetsmiljöfonderna. Avsättningen till de nu aktuella investeringsfonderna skulle, om samtliga företag omfattades av den, uppgå till 1,5 miljarder kr. Beloppet blir emellertid något lägre beroende på att företag med årsvinster under 1 milj. kr. är befriade från skyldigheten att avsätta medel. Det rör sig dock sammanlagt om mer än 3 miljarder kr., som företagen skall inbetala till riksbanken. Detta kommer att medföra betydande likviditetsproblem för många företag. Mot bakgrund av den vikande konjunkturen och det ansträngda läget på kreditmarknaden kommer detta i sin tur att fä negativa följder för produktion och sysselsättning.

Det finns företag, som genast vill satsa på en utbyggnad av sin kapacitet. Om de nu tvingas sätta in betydande belopp hos riksbanken och blir beroende av regeringens tillstånd för att fä loss pengarna, kan detta leda till att angelägna investeringar försenas eller rentav inte kommer till stånd.

Departementschefen anför att löneförhandlingarna kan utsättas för påtagliga svårigheter, om företagen kan disponera sina kraftigt ökade vinster till utdelningshöjningar och andra förmåner till aktieägarna. Med den restriktiva utdelningspolitik som svenska företag traditionellt tillämpar finns det emellertid ingen grund för dessa farhågor. Även utan tvångsåtgärder skulle företagen - i eget intresse - se till att huvuddelen av de ökade vinstmedlen utnyttjas för en förstärkning av den egna produktionskapaciteten. Förslagen i propositionen kan inte väntas öka industriinvesteringarna utöver vad som annars skulle ha kommit till stånd.

Det saknas i propositionen klara uttalanden om att nu föreslagna särskilda investeringsfonder skall användas i konjunkturutjämnande syfte i likhet med redan befintliga investeringsfonder. Det ger anledning att befara, att de särskilda investeringsfonderna är avsedda att bli ett nytt selektivt instrument i regeringens hand.

Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionens förslag härom bygger på en kortsynt bedömning av vinstutvecklingen i näringslivet, att de är onödiga och att de genom att skapa krångel, likviditetsproblem och förseningar skulle skada produktion och sysselsättning i en redan nedåtgående konjunktur. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag vad avser avsättning till särskild investeringsfond.

dels ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1978 punkten 1 och i anledning av motionen 1974:1980 punkten 2, i denna del, samt med avslag på motionerna 1974:1979 punkterna 1 och 3, 1974:1980 punkterna 3 a och b och 1974:1984 samt propositionen 1974:177, i denna del, avslår det vid propositionen

SkU 1974:60

fogade förslaget till lag om avsättning till särskild investeringsfond.

2. Reservation av herr Mundebo (fp) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 17 med ”motionen 1974:1984” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör i huvudsak samma principer tillämpas för prövning av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen i de särskilda investeringsfonderna som nu tillämpas beträffande investeringsfonderna för konjunkturutjämning och arbetsmiljöfonderna. Det innebär att det ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen att efter av Kungl. Maj:t uppdragna riktlinjer - baserade på riksdagens beslut och uttalanden - fatta beslut om ianspråktagande och användning av fondmedlen. Det är enligt utskottets mening angeläget att reglerna för ianspråktagande av fondmedlen blir vida och generellt omfattande. Utöver den prioritering av energibesparande investeringar, som utskottet nedan uttalar sig för, bör endast tillgången på arbetskraft vara bedömningsgrund. Det är enligt utskottet angeläget att prövningen av ansökningarna inte används för central detaljstyrning av företagens investeringsverksamhet.

Som framhålls i motion 1974:1979 är det alltid önskvärt att myndigheter, som skall bedöma ett ärende, har ingående lokal kännedom om förhållanden av betydelse för beslutet. Så långt det är möjligt bör därför myndigheters beslut decentraliseras till regional och lokal nivå. Utskottet instämmer därför i motionärernas yrkande att beslut om ianspråktagande av fondmedel under viss nivå bör kunna delegeras till länsarbetsnämnderna. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att närmare överväga gränsdragningen för delegeringen med beaktande av ärendenas antal och myndighetens kapacitet. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid ärenden understigande 1 milj. kr. kunna avgöras av länsarbetsnämnderna.

För att motverka att prövning av framställning drar ut på tiden och försenar igångsättning av investeringar bör arbetsmarknadsverket åläggas att göra sådana omdisponeringar av sina personella resurser att ärendena kan behandlas snabbt. Vad utskottet här anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Det är angeläget att arbetstagarna bereds inflytande över fondmedlens användning. Vid tillståndsgivningen måste därför stor vikt läggas vid arbetstagarnas uppfattning. 1 de fall företaget och arbetstagarna är av olika mening om användningen av fondmedlen, bör emellertid frågan enligt utskottets mening avgöras av Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla att förslag om investeringar och lagerproduktion kan tas upp av arbetstagarna genom deras styrelserepresentanter eller i företagsnämnderna. Med hänsyn härtill kan inte utskottet tillstyrka förslaget att företagsnämnderna ensamma får besluta om

SkU 1974:60

användningen av fondmedlen. Utskottet avstyrker således bifall till berörda yrkande i motionen 1974:1984.

dels att utskottet under punkten 1 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1979 punkterna 1 och 3 ger Kungl. Maj:t till känna vad ovan anförts om prövning av ansökan om ianspråktagande av fondmedlen.

3. Särskilt yttrande av herr Mundebo (fp):

Från folkpartiets sida harvi i motionen 1974:1979 uttalat oss för att medlen i de särskilda investeringsfonderna bör komma till användning för att stimulera industriinvesteringarna redan under de närmaste åren och därigenom motverka effekterna av en väntad konjunkturavmattning. Fondmedlen bör därför användas för att finansiera projekt som har en direkt sysselsättningsstimulerande verkan. Med hänsyn härtill och till att begreppet ”utbildning” i detta sammanhang inte utan närmare utredning låter sig preciseras i lagtext, är jag för närvarande inte beredd att generellt tillstyrka den utvidgning av användningsområdet för fondmedlen att omfatta även kostnader för utbildning av anställda som föreslås i motionen 1974:1984.

Viss utbildning i företagen har emellertid ett direkt samband med investeringar i maskiner eller nya anläggningar. Kostnaden för denna utbildning är således en del av det totala investeringsbeloppet. Jag utgår ifrån att riktlinjerna för beslut om ianspråktagande av fondmedel gör det möjligt att basera investeringskostnaden på detta vidare investeringskostnadsbegrepp.

Beträffande energibeskattningen

4. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Frågan om” och slutar med "motionen 1974:1981” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de farhågor för negativ inverkan på sysselsättningen som kommit till uttryck i motionen 1974:1981. Eftersom energikostnaden utgör en så stor del av de totala kostnaderna inom den manuellt arbetande glasindustrin och branschen redan arbetar under stora svårigheter, anser utskottet att motionärernas yrkande om att denna industrigren även i fortsättningen skall medges samma energiskattenedsättning, som gäller t. o. m. den 31 december 1974, bör bifallas.

dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa att riksdagen

a. med bifall till motionen 1974:1981 och med anledning av propositionen 1974:177 antar följande

SkU 1974:60

32 Förslag till

Lag om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom förordnas som följer.

Skatt enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på annat bränsle än bensin och motorsprit, som användes

1. för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling efter en skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats som enligt bilagan till förordningen gäller för ifrågavarande bränsle och

2. för tillverkning av glas inom den manuellt arbetande glasindustrin efter en skattesats som svarar mot 35 procent av den gällande skattesatsen.

För elektrisk kraft, som användes för tillverkning som avses under 2 i första stycket, föreligger icke skatteplikt enligt förordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och gäller i fråga om allmän energiskatt, för vilken skattskyldighet inträder efter utgången av år 1974.

b. avslår

1. motionen 1974:1979 punkten 2,

2. motionen 1974:1983,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

5. Reservation av herr Mundebo (fp) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Med anledning härav vill utskottet erinra om att vid prövningen av ansökningarom ianspråktagande av medel ur de särskilda investeringsfonderna sådana investeringar, som innebär besparingar i energiförbrukningen, skall prioriteras. Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att komplettera dessa allmänna anvisningar med åtgärder som har en direkt effekt på kostnaderna för sådana investeringar. I motionen framhålls som exempel särskilt installation av industriell mottryckskraft. Det finns enligt utskottets mening anledning för statsmakterna att stimulera investeringar av just denna typ. Staten bör därför sörja för att dessa anläggningar får en med övriga investeringar likvärdig intern räntabilitet. Utskottet instämmer i detta syfte. Därvid bör övervägas såväl ändringar i taxe- och lånevillkor för vattenkraftbaserad energi som särskilda investeringsbidrag för denna typ av investeringar.

dels att utskottet under punkten 2 b. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1979 punkten 2 hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs riksdagen i syfte att stimulera energibesparande åtgärder inom industrin.

SkU 1974:60

6. Särskilt yttrande av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp). Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c):

Den manuellt arbetande glasindustrin hör till de utsatta branscher för vilka statsmakterna fastställt speciella utvecklingsprogram. Bl. a. av den anledningen skulle det vara motiverat att bibehålla den nuvarande nedsättningen av energibeskattningen för denna bransch, som föreslagits i motionen 1974:1981.

Samtidigt bör emellertid specialregler för en viss bransch undvikas, om detta är möjligt. Vi anser därför att man i stället bör tillämpa dispensreglerna generöst, när det påkallas av omständigheterna i en viss bransch. Skulle dispensreglerna längre fram visa sig otillräckliga med hänsyn till exempelvis den manuella glasindustrins problem, bör de ses över.

Beträffande insättning pä investeringskonto för skog

7. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som

dels anfört följande:

Den föreslagna insättningen på investeringskonto för skog beräknas inte på skogsägarnas vinster utan på deras försäljningslikvider, och den avser inte år 1974 utan en kommande period, för vilken konjunkturutsikterna snabbt försämras. Förslaget leder sannolikt till att många skogsägare uppskjuter planerade skogsvårdsåtgärder till dess att medlen blir disponibla, vilket får negativa effekter för den svenska skogsnäringen. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag vad avser insättning på investeringskonto för skog.

dels ansett att utskottet under punkten 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:1978 punkten 2 och med anledning av motionerna 1974:1980 punkten 2, i denna del, och 1974:1982 punkten 1 samt med avslag på motionerna 1974:1979 punkterna 4 och 5, 1974:1982 punkten 2 och 1974:1985 samt propositionen 1974:177, i denna del, avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om insättning på investeringskonto för skog.

8. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c). Josefson (c), Mundebo (fp), Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Mot bakgrund” och slutar på s. 23 med "motionen 1974:1985” bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna begränsningen av insättningsskyldigheten leder till vissa icke önskvärda tröskeleffekter. I vissa intervall ökar sålunda insättningsskyldigheten mer än tillskottet till köpeskillingen, om leveran -

SkU 1974:60

serna av virke ökas.

Utskottet delar därför den uppfattning, som kommit till uttryck i motionen 1974:1985, att bestämmelserna på denna punkt bör utformas så att skogsägaren alltid ograverat kan disponera över det avsättningsfria beloppet, dvs. 50 000 kr. vid försäljning av rotposter och 100 000 kr. vid försäljning av leveransvirke. Utskottet tillstyrker alltså nämnda yrkande i motionen 1974:1985 och i övrigt propositionens förslag.

dets att utskottet under punkten 3 a bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 2, 1974:1980 punkten 2, i denna del, och 1974:1982 samt med anledning av motionen 1974:1985 och propositionen 1974:177, i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om insättning på investeringskonto för skog med den ändringen att 2 och 3 §§ erhåller följande lydelse:

2 § Insättning på investeringskonto skall göras med belopp, som motsvarar summan av

1. tjugo procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom överlåtelse av avverkningsrätt, till den del köpeskillingen överstiger 50 000 kronor,

2. tio procent av den för beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse, till den del köpeskillingen och ovannämnda värde sammanlagt överstiger 100 000 kronor.

Insättning skall dock icke i något fall ske med högre belopp än nettointäkten av den förvärvskälla, varifrån intäkten av skogsbruk härrör.

3 § Belopp, som skall insättas på investeringskonto, avrundas nedåt till jämna hundratal kronor.

9. Reservation av herrar Andersson i Knäred (c), Josefson (c) Sundkvist (c) och Olsson i Järvsö (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "På sätt” och på s. 25 slutar med ”motionen 1974:1985” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen innebär, att de avsatta medlen får olika skattemässig behandling vid ianspråktagandet beroende på om de har varit avsatta till särskild investeringsfond eller till investeringskonto för skog.

Medel som tas ut från särskild investeringsfond kan sålunda utnyttjas för omedelbar avskrivning. Denna möjlighet till snabbare avskrivning än enligt vanliga avskrivningsregler innebär som regel betydande fördelar för berörda aktiebolag.

Medel som stått inne på investeringskonto för skog skall däremot återföras till beskattning vid uttaget. Möjligheterna att kvitta sådan inkomst mot

SkU 1974:60

kostnader för olika investeringar begränsas alltså av de vanliga avdragsoch avskrivningsreglerna. 1 jämförelse med aktiebolagen hamnar alltså skogsägarna i ett sämre läge, särskilt de som har bok föri ngsmässig inkomstredovisning.

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i motionen 1974:1985 - det inte motiverat att ha olika bestämmelser i detta fall. Medel som stått inne på investeringskonto för skog bör alltså på samma sätt som medel från särskild investeringsfond få utnyttjas för omedelbar avskrivning under förutsättning att den skattskyldige har bokföringsmässig inkomstredovisning.

dels ansett att utskottet under punkten 3 a bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1978 punkten 2, 1974:1980 punkten 2, i denna del, och 1974:1982 samt med anledning av motionen 1974:1985 och propositionen 1974:177, i denna del, antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om insättning på investeringskonto för skog med den ändringen att 8 § erhåller följande lydelse:

8 § Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall av skattskyldig, vars inkomst beräknas enligt kontantprincipen, upptagas som intäkt av jordbruksfastighet för beskattningsår, då uttag från investeringskontot sker.

För skattskyldig, vars inkomst beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, utgör medlen icke skattepliktig inkomst. Å andra sidan får utgifter, till den del de bestritts med sådana medel, vid taxeringen icke avdragas såsom driftkostnad. Har medlen använts för att anskaffa tillgång för stadigvarande bruk, får vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad för tillgången anses endast den del av kostnaden som icke täckts av vad som sålunda tagits i anspråk. Har medlen enligt medgivande tagits i anspråk för anskaffning av råvaror eller för anskaffning eller tillverkning av hel- eller halvfabrikat, utgör medlen skattepliktig inkomst, men å andra sidan skall vid tillämpningen av 41 § kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna till nämnda paragraf den del av nu avsedda slag av tillgångar för vilka anskaffningskostnaderna täckts av de ianspråktagna medlen icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.

Utbetalas belopp, som inbetalats till investeringskonto för skog, enligt 7 § tredje stycket, skall beloppet omedelbart tagas upp som intäkt av jordbruksfastighet.

GOTAB 74 8369 Stockholm 1974